Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 189

Proposition 1937:189

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 189.

1

Nr 189.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ämnesomsättningen
för vissa professurer vid universitetet i
Uppsala m. m.; given Stockholms slott den 26 februari
1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Marits,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg anför härefter: Enligt

gällande av riksdagen ‘‘astställda avlöningsstat för Uppsala
ludv- sitct linnes anaer rubriken A. Avlöningsstat för
matematisk-naturvetenskapliga sektionen, i anm. 1 angivna de till sektionen
hänförliga professorsbefattningarnas ämnesområden. Det botaniska
vetenskapsområdet företrädes av tre professorsbefattningar, nämligen
i botanik, botanik och praktisk ekonomi samt växtbiologi.

Jämlikt anm. 2 till samma rubrik skall från lönen för den av professorerna
i botanik samt i botanik och praktisk ekonomi, vilken av

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 189. 1

2

Kungl. Marits ''proposition Nr 189.

universitetskanslern förordnas till föreståndare för den botaniska institutionen,
fråndragas 1,500 kronor, utgörande beräknat värde för bostad.

I skrivelse till större akademiska konsistoriet den 5 november 1936
har matematisk-naturvetenskapliga sektionen — under framhållande, att
innehavaren av professuren i botanik, professorn N. E. Svedelius, den
5 augusti 1938 komme att avgå med pension och att enligt gällande
universitetsstatuter den sålunda ledigblivande professuren skulle ledigförklaras
i augusti 1937 — gjort framställning om utverkande av tillstånd
att i vanlig ordning återbesätta ifrågavarande professur. I
samband härmed har sektionen framhållit nödvändigheten av att före
ledighetsförklarandet en uppdelning av professurernas i botanik samt
botanik och praktisk ekonomi läroområden måtte företagas, varvid jämväl
en fördelning av föreståndarskapet över den nuvarande botaniska
institutionen å de två professurerna borde komma till stånd efter professor
Svedelius’ avgång från sin professorsbefattning och det av honom
för närvarande innehavda föreståndarskapet (prefektskapet) för institutionen.
Tillika har sektionen föreslagit, att den av professor Svedelius
nu disponerade tjänstebostaden för framtiden skulle få disponeras av
den som professor vid universitetet äldste av innehavarna av de två
ifrågavarande professurerna i botanik.

Av sektionens skrivelse inhämtas bland annat följande:

Vad botaniken beträffade kunde man inom ämnet urskilja följande
huvudgrenar:

Systematiken studerade de systematiska enheternas (arternas och deras
underavdelningars, släktenas, familjernas etc.) begränsning och variabilitet,
karakteriserade och beskreve dessa enheter samt ordnade dem efter
deras släktskap i ett naturligt system. Den kunde i sitt arbete använda
metoder från samtliga nedan nämnda forskningsgrenar, med vilka den
stöde i ständig växelverkan.

Morfologin i vidsträckt mening studerade växternas yttre gestalt och
inre byggnad i deras olika utvecklingsstadier. Den kunde indelas i
yttre morfologi eller morfologi i inskränkt mening och inre morfologi
eller anatomi. En relativt självständig ställning intoge cytologin eller
cell-läran, vilken numera oftast anslötes till genetiken.

Fysiologin studerade växternas livsyttringar.

Ekologin eller växtbiologin studerade växternas yttre livsförhållanden.
Av dess grenar finge särskilt nämnas växtgeografin eller vetenskapen
om växternas utbredning och gruppering i naturen.

Genetiken studerade växternas ärftlighetsförhållanden.

Från en helt annan synpunkt kunde man även indela botaniken i
vetenskapen örn den nu levande växtvärlden och vetenskapen om tidigare
geologiska perioders växtvärld eller paleobotaniken (= växtpaleontologin).
Till den senare komme därvid att höra delar såväl av systematik
som av morfologi i vidsträckt mening och av ekologi.

Såväl i Uppsala som i Lund företräddes det botaniska vetenskapsområdet
av 3 professorer.

3

Kungl. Marits proposition Nr 189.

I Uppsala funnes en professur i botanik och praktisk ekonomi — innehavare
professorn J. B. E. Melin — vilken befattning utgjorde en ombildning
av den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi, och
en professur i botanik — innehavare professorn N. E. Svedelius — vilken
befattning utgjorde en ombildning av den Borgströmianska adjunkturen
i praktisk ekonomi. Ämnesområdena för båda dessa professurer
måste numera anses sammanfalla. Båda befattningarna vore lärostolar
enbart i botanik. Vidare funnes vid universitetet en professur i växtbiologi,
vilken befattning tillkommit genom donation.

Undervisningsskyldigheten i examensämnet botanik vore så uppdelad
mellan professorn i botanik och professorn i botanik och praktisk ekonomi,
att den förre huvudsakligen svarade för undervisningen i systematik,
morfologi och eytologi, den senare huvudsakligen för undervisningen
i fysiologi. Undervisningen i växtanatomi och genetik hade under
de senaste åren handhafts av docenter.

Examinationsskyldigheten i kandidat- och magisterexamina åvilade
varannan termin professorn Svedelius och varannan termin professorn
Melin. I licentiatexamen examinerade den professor, som givit ämnet
för licentiatavhandlingen.

Föreståndare för den botaniska institutionen vore professorn Svedelius,
vilken i denna sin egenskap, mot ett löneavdrag å 1,500 kronor,
disponerade en i botaniska trädgården belägen bostadsbyggnad.

I Lund funnes 2 professurer i botanik och 1 professur i ärftlighetslära
(med botanisk inriktning).

Undervisningsskyldigheten i examensämnet botanik vore så uppdelad,
att den ene professorn —- N. H. Nilsson — svarade för systematik, morfologi
och växtgeografi, den andre — J. H. Kylin — för fysiologi, anatomi
och biologi.

Examinationsskyldigheten i kandidat- och magisterexamina åvilade
professorn Kylin. I licentiatexamen skulle vardera professorn examinera
i den del av ämnet, som tillhörde hans undervisningsområde.

Den botaniska institutionen i Lund bestode av 3 avdelningar: 1) systematiska
avdelningen, vars föreståndare vore den professor, som undervisade
i systematisk botanik, 2) fysiologiska avdelningen, som förestodes
av den professor, som undervisade i fysiologisk botanik, och 3) biblioteket,
som stöde under överinseende av den efter fullmaktsåren äldste
professorn i botanik.

Orsaken till att en differentiering mellan de två professurerna i botanik
samt botanik och praktisk ekonomi vid Uppsala universitet ej skett
torde vara den, att botaniska institutionen i Uppsala praktiskt taget
saknat laboratorielokaler för växtfysiologiska undersökningar. Den nuvarande,
mera än etthundratjugufem år gamla botaniska institutionen,
som byggdes till hedrande av Linnés minne, inrättades självfallet såsom
ett museum, enär vid tidpunkten för dess uppförande systematik utgjorde
den förhärskande delen av botaniken. Sin karaktär av företrädesvis
museum hade institutionen alltjämt bibehållit även sedan på
mitten av 1890-talet professorns ämbetsvåning också tagits i bruk för
institutionens räkning, och de nuvarande växtsystematiska samlingarna
i Uppsala hörde i själva verket till de främsta i Europa.

Sedan 1936 års riksdag beslutat uppförande av en botanisk laboratoriebyggnad,
hade emellertid frågan om uppdelning av botaniken blivit

4

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 189.

i hög grad aktuell. Den nya byggnaden beräknades vara färdig inom
två år, och den botaniska undervisningen och forskningen komme därefter
— i likhet med förhållandena i Lund — att vara fördelad på två
skilda institutioner, nämligen dels den gamla institutionsbyggnaden, vilken
i huvudsak komme att förbliva museum och inrymma arbetsrum
för systematik, morfologi m. m., dels ock den nya institutionen, som
väsentligen komme att utrustas som laboratorium för växtfysiologi, anatomi
m. m.

Ett bibehållande av den gamla ordningen med två professurer i botanik
utan uppdelning i ämnet skulle i fortsättningen innebära en stor
olägenhet för den botaniska forskningen och undervisningen. På grund
av de botaniska disciplinernas oerhörda utveckling under de senaste
decennierna hade ämnet botanik nått en sådan omfattning, att en och
samma person kunde behärska endast begränsade delar av ämnet. Därför
kunde t. ex. en systematiker numera ej alltid beräknas besitta djupare
växtfysiologiska kunskaper, och en växtfysiolog kunde å andra
sidan i regel ej följa de växtsystematiska grenarnas utveckling. Men
man måste för framtiden hava garantier för att t. ex. en föreståndare
för ett museum verkligen också hade systematisk-morfologisk kompetens,
liksom det av föreståndaren för laboratoriet måste fordras växtfysiologi
kompetens. Skulle ej en uppdelning på detta sätt ske, kunde
det annars inträffa att, då vid akademiska befordringar ej andra grunder
finge åberopas än graden av vetenskaplig skicklighet, universitetet
samtidigt finge två systematiker eller två växtfysiologer som professorer
i botanik, vilket ju vore olyckligt. Därför borde en uppdelning av de
två professurernas omfattning nu ske och i samband därmed bägge professorerna
bliva föreståndare för var sin avdelning av den botaniska
institutionen, som nu hade blott en föreståndare. En för hela botaniska
institutionen gemensam föreståndare kunde ej beräknas kunna få tid,
förståelse och intresse för de arbeten, som utfördes å ena sidan på det
botaniska museet och å andra sidan på det botaniska laboratoriet. Fördelen
av skilda föreståndare för de båda avdelningarna syntes sålunda
uppenbar. Såväl botaniska museet med sina oersättliga samlingar som
det blivande botaniska laboratoriet med sin omfattande instrumentella
utrustning tarvade en mera speciell omvårdnad, och de vetenskapliga
arbeten, som utfördes på de skilda avdelningarna, krävde en speciell
ledning.

Örn alltså en definitiv uppdelning av ämnet mellan professurerna i
botanik samt botanik och praktisk ekonomi nu borde komma till stånd,
uppstode frågan hur de båda professurerna borde begränsas. Det
finge då först framhållas, att det i den senare professuren ingående
ämnet praktisk ekonomi sedan länge varit endast ett historiskt minne.
Vid tillsättningarna av professuren hade meriter i praktisk ekonomi,
varmed i detta sammanhang förstodes tillämpad botanik, ej spelat någon
roll. Då nästan alla botanikens grenar komme i kontakt med frågor
av ekonomisk räckvidd, kunde för övrigt tillämpad botanik näppeligen
sägas tillhöra företrädesvis den ena eller andra kombinationen av den
rena botanikens grenar. Vid fastställande av de båda professurernas
ämnesområden borde därför hänsyn tagas endast till den rena botaniken
och praktisk ekonomi bortfalla ur professurens titel.

I princip syntes sektionen den i Lund genomförda uppdelningen kunna

o

Kungl. Marits proposition Nr 189.

läggas till grund för en indelning i Uppsala, endast något modifierad
på grund av att i Uppsala funnes en professur i växtbiologi, vartill ej
motsvarighet funnes i Lund.

Den systematiska professurens ämnesområde syntes böra omfatta systematik
och morfologi i inskränkt mening och benämnas professur i
systematik och morfologi. Att även uttryckligen tillägga växtgeografi
syntes för Uppsala-professuren icke nödvändigt, enär denna gren utgjorde
en central del av den växtbiologiska professurens ämnesområde.
Att den floristiska växtgeografin ändå i egenskap av en för systematiken
oumbärlig arbetsmetod inginge även i den systematiska professuren
vore självklart, likaväl som att systematiken kunde använda arbetsmetoder
hämtade från anatomi, genetik eller t. o. m. fysiologi.

Den andra professurens ämnesområde omfattade i Lund fysiologi, anatomi
och biologi. I Uppsala borde uppenbarligen biologin uteslutas ur
denna professurs läroområde, då en särskild professur i växtbiologi redan
funnes. Det kunde kanske synas onödigt, att i Uppsala i professurens
ämnesområde anatomi medtoges, då den elementära undervisningen i
detta ämne enligt en nu gällande kanslersförordning bestredes av en
docentstipendiat, men då denna kanslersförordning, vilken för övrigt
endast gällde den elementära undervisningen, när som helst kunde ändras
och då uppdelningen av botanikens läroområde på de två professurerna
med nödvändighet också måste medföra, att även examinationen
i botanik uppdelades, och examinationen i anatomi borde utövas av
professorn i fysiologi, syntes det lämpligt, att både fysiologi och anatomi
uttryckligen betonades skola ingå i denna professurs läroområde,
så att ingen tvekan därom kunde råda.

Tydligt vöre också att arbeten i ärftlighetslära, i den man de vore
av systematisk betydelse, även måste falla inom läroområdet för professuren
i botanik, särskilt systematik och morfologi, likaväl som att
genetiska arbeten med fysiologisk problemställning måste falla inom
den andra botanikprofessurens läroområde.

Om det nu vore klart, att de två professurernas läroområden på detta
sätt i princip borde begränsas, återstode att avgöra, huru detta skulle
komma till uttryck i professurernas benämning.

Man kunde tänka sig en anordning liknande den, som nyligen införts
för geologiprofessurerna, då den nu lediga geologiprofessuren benämnts
professur i geologi, särskilt historisk geologi, och den nuvarande professuren
i geologi med petrografi och mineralogi enligt universitetsberedningens
och departementschefens förslag i framtiden borde benämnas
professur i geologi, särskilt petrografi och mineralogi. I analogi härmed
kunde de två botanikprofessurerna benämnas professur i botanik,
särskilt systematik och morfologi, samt professur i botanik, särskilt
fysiologi och anatomi.

Samtidigt med en uppdelning av professurernas ämnesområden mäste
en uppdelning med hänsyn till botaniska institutionens förvaltning
äga rum.

Vid Uppsala universitet vore under botaniska institutionen upptagna
tre underavdelningar, nämligen botaniska museet, botaniska trädgarden
och botaniska laboratoriet, och hade vardera av dessa tre avdelningar
sitt särskilda anslag, som redovisades för sig. Föreståndare för botaniska
institutionen förordnades av kanslern, enär ju två professorer i

6

Kungl. Marits proposition Nr 189.

botanik funnes. Om en uppdelning av professurerna skedde efter ovan
anförda grunder, vore det tydligt, att för framtiden bägge professorerna
också borde vara föreståndare för var sin eller sina av den nuvarande
botaniska institutionens bägge underavdelningar. Därvid borde professorn
i systematik och morfologi naturligtvis vara självskriven föreståndare för
botaniska museet och botaniska trädgården och professorn i fysiologi och
anatomi likaledes självskriven vara föreståndare för botaniska laboratoriet.

I samband med professor Svedelius’ avgång från den av honom innehavda
professuren i botanik borde emellertid även den frågan avgöras,
hur det skulle förfaras med den till botaniska institutionen hörande
tjänstebostaden. Som bekant utginge icke full lön till bägge professorerna
i botanik, utan avdrag, utgörande värde för tjänstebostad, gjordes
för den av professorerna i botanik samt botanik och praktisk ekonomi,
vilken av kanslern förordnats tilli föreståndare för den botaniska
institutionen. Om nu bägge professorerna bleve självskrivna föreståndare
för var sin avdelning eller avdelningar av den nuvarande institutionen,
måste bestämmelser om tjänstebostaden utfärdas. Den bästa lösningen
syntes för närvarande vara, att tjänstebostaden för framtiden finge disponeras
av den som professor vid Uppsala universitet äldste av de två
professorerna i botanik. Den nuvarande anmärkningen i staten angående
lönerna för professorerna i matematisk-naturvetenskapliga sektionen
i Uppsala borde alltså ändras så, att den som professor vid Uppsala
universitet äldste av de två professorerna i botanik skulle disponera
tjänstebostaden och att från hans lön skulle fråndragas 1,500 kronor,
utgörande beräknat värde för bostaden. Skulle den till tjänståldern
äldste professorn icke önska disponera tjänstebostaden och denna
alltså disponeras av den yngre professorn, borde avdraget göras från
hans lön.

Dessa förändringar i nu gällande avlöningsstat måste uppenbarligen
underställas riksdagen för godkännande och borde träda i kraft, sedan,
enligt gällande författningar, professor Svedelius avträtt bostaden.

Större akademiska konsistoriet har, med överlämnande av sektionens
ifrågavarande skrivelse samt en av konsistoriet i samma syfte gjord
framställning till Kungl. Majit, i skrivelse till kanslern för rikets universitet
den 14 november 1936 anhållit, att kanslern ville tillstyrka och
vidare befordra framställningen i fråga.

I yttrande den 20 november 1936 har kanslern anfört, att enär de
berörda frågorna syntes vara av beskaffenhet att böra göras till föremål
för utredning genom universitetsberedningen, kanslern ville inskränka
sig till att hemställa, att Kungl. Majit måtte inhämta yttrande i ämnet
från nämnda beredning.

I anledning av vad kanslern anfört har yttrande inhämtats av universitetsberedningen,
som i utlåtande den 11 februari 1937 anfört bland
annat följande:

Sektionens och konsistoriets framställningar gånge ut på en viss differentiering
av de båda botanikprofessurerna i Uppsala. I sådant syfte
föresloges, att den ena befattningen skulle benämnas professur i bota -

7

Kungl. May.ts proposition Nr 189.

riik, särskilt systematik och morfologi, samt den andra professur i botanik,
särskilt fysiologi och anatomi.

Mot detta förslag‘hade beredningen intet att erinra. Genom de föreslagna
nya benämningarna bleve de kompetensfordringar, som borde
ställas på de båda professurernas innehavare, tydligare angivna än som
för närvarande vore fallet. Beteckningarna i fråga gåve nämligen enligt
beredningens mening vid handen, att den, som skulle ifrågakomma till
någon av professurerna, måste hava styrkt s. k. professorskompetens
inom det särskilt angivna området, men att, om denna förutsättning
vore fylld, speciminering även inom andra delar av professurens ämnesområde
räknades likvärdig med speciminering inom sagda särskilt angivna
område. Genom ifrågavarande anordning undveke man risken
att i det stora och viktiga ämnet botanik få två professorer, vilkas vetenskapliga
intressen och forskningar huvudsakligen vore inriktade på
ett och samma kanske ganska begränsade specialområde.

Beslutet om de nya benämningarna på botanikprofessurerna torde
böra äga tillämpning från och med den 1 juli 1938.

Sedan de nya benämningarna blivit fastställda, syntes något hinder
ej föreligga att vid blivande ledigförklarande av den utav professorn
Svedelius nu innehavda professuren anslå befattningen ledig såsom professur
i botanik, särskilt systematik och morfologi.

Även det föreliggande förslaget till ändring av föreskrifterna om dispositionen
av den i botaniska trädgården befintliga prefektbostaden
ville beredningen tillstyrka.

Den ifrågasatta fördelningen av undervisningsskyldigheten i examensämnet
botanik mellan de båda professorerna samt uppdelningen av den
botaniska institutionen på två avdelningar med var sin föreståndare,
vilka båda åtgärder torde vara en konsekvens av professurernas differentiering,
syntes jämlikt stadgandena i universitetsstatuterna böra
komma till stånd genom beslut av kanslern för rikets universitet.

Under åberopande av det anförda hemställde beredningen, att Kungl.
Maj:t ville för 1937 års riksdag framlägga förslag örn sådana ändringar
av de i avlöningsstaten för Uppsala universitet under matematisk-naturvetenskapliga
sektionen upptagna anmärkningarna 1. och 2., att

dels i anmärkning 1. i stället för ämnesområdena 7) botanik och 8)
botanik och praktisk ekonomi upptoges ämnesområdena 7) botanik, särskilt
systematik och morfologi, samt 8) botanik, särskilt fysiologi och
anatomi, börande beslutet örn denna ändring träda i kraft den 1 juli 1938;

dels ock anmärkning 2. erhölle följande ändrade lydelse: »Från lönen
för dels professorn i astronomi, dels ock den av professorerna i kemi,
vilken av kanslern förordnas till föreståndare för kemiska institutionen,
skola fråndragas 1,500 kronor, utgörande beräknat värde för bostad.
Enahanda avdrag göres från lönen för den såsom professor vid universitetet
i Uppsala äldre av professorerna i botanik, dock att, därest den
äldre professorn icke önskar disponera tjänstebostaden, avdraget skall
göras från den yngre professorns lön.»

Innehavaren av professuren i botanik vid Uppsala universitet N. E.
Svedelius kommer att avgå med pension i augusti 1938. Ifrågavarande
professur skall följaktligen kungöras ledig i augusti 1937. lie akade -

Departe mentschefen.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

miska myndigheterna hava nu ansett önskvärt, att, innan professuren
ledigförklaras, principbeslut fattas angående differentiering av ämnesområdet
för de två professorsbefattningarna i botanik vid universitetet.
I sådant hänseende hava myndigheterna föreslagit, att från och med den
1 juli 1938 den av professor Svedelius innehavda professuren i botanik
benämnes professur i botanik, särskilt systematik och morfologi, samt
att den av professor Melin innehavda professuren i botanik och praktisk
ekonomi benämnes professur i botanik, särskilt fysiologi och anatomi.

De skäl, som anförts för den föreslagna uppdelningen av ämnesområdet
mellan ifrågavarande professurer, hava synts mig bärande. Ett
genomförande av en dylik differentiering är även ägnat att undanröja
en del svårigheter vid professurernas tillsättande. Jag tillstyrker alltså
det av universitetsmyndigheterna i förevarande avseende framlagda förslaget.
De nya benämningarna för ifrågavarande professurer böra införas
från och med den 1 juli 1938. I detta sammanhang får jag framhålla,
att jag förutsätter, att den uppdelning av ämnesområdet mellan
de två professurerna i botanik vid universitetet i Lund, som redan är
för handen, i sinom tid vinner uttryck även i professorsbefattningarnas
benämningar.

En konsekvens av botanikprofessurernas differentiering vid Uppsala universitet
torde bliva, att den botaniska institutionen därstädes uppdelas
på två avdelningar med var sin föreståndare. Det torde böra ankomma
på kanslern för rikets universitet att härom fatta beslut.

Den i botaniska trädgården i Uppsala befintliga prefektbostaden disponeras
nu av professor Svedelius i egenskap av föreståndare för den
botaniska institutionen. En uppdelning av institutionen på två avdelningar
med var sin föreståndare kräver, att beslut fattas angående vilkendera
av de två föreståndarna, som skall äga disponera bostaden.
Vad i sådant avseende av de akademiska myndigheterna föreslagits,
innebärande att den såsom professor vid Uppsala universitet äldre av
de två professorerna i botanik skulle mot ett avdrag å lönen av 1,500
kronor disponera bostaden, anser jag vara en lämplig anordning för frågans
lösande. Jag har ej heller funnit anledning till erinran mot myndigheternas
förslag att, därest nämnde professor icke skulle önska disponera
bostaden i fråga, densammas disponerande överlåtes å den till
tjänståren yngre professorn i botanik vid universitetet mot enahanda
avdrag å lönen. Jag tillstyrker därför, att ett principbeslut nu fattas
i angivna riktning, att träda i kraft samtidigt med beslutet örn professurernas
differentiering eller från och med den 1 juli 1938.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat torde de förut omförmälda
anmärkningarna till avlöningsstaten böra erhålla ändrad avfattning, nå -

Kungl. May.ts proposition Nr 189. 9

got som torde böra iakttagas i samband med fastställandet av avlöningsstat
för Uppsala universitet för budgetåret 1938/1939.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen besluta,

dels att professurerna i botanik samt botanik och
praktisk ekonomi vid universitetet i Uppsala skola från
och med den 1 juli 1938 benämnas professur i botanik,
särskilt systematik och morfologi, respektive professur i
botanik, särskilt fysiologi och anatomi;

dels ock att från och med den 1 juli 1938 skall från
lönen för den såsom professor vid universitetet i Uppsala
äldre av ovannämnda professorer i botanik fråndragas
1,500 kronor, utgörande beräknat värde av förefintlig
tjänstebostad, dock med iakttagande av att, därest
ifrågavarande professor icke önskar disponera tjänstebostäder
densamma skall disponeras av den såsom professor
vid universitetet yngre professorn i botanik, från
vilkens lön i sådant fall skall fråndragas nämnda belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Lagergrehn.

Bihang till riksdagens protokoll 1037.

1 sami.

Nr 180.

2