Kungl. Maj:ts proposition nr 188

Proposition 1945:188

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

1

Nr 188.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående bidrag ur kyrkofonden
till avlöning av pastorer vid svenska församlingar
i utlandet; given Stockholms slott den 26
januari 19 45.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av Magda, utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Georg Andrén.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
26 januari 191+5.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Ohlin, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Andrén, fråga örn bidrag ur
kyrkofonden till avlöning av pastorer vid svenska församlingar i utlandet
samt anför härom följande.

I proposition (nr 238) till 1944 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag
angående grunderna för utgående under budgetåret 1944/45 av bidrag ur
kyrkofonden till avlöning av pastorerna i de svenska församlingarna i Köpenhamn,
Berlin, Paris, Helsingfors och Oslo.

I skrivelse den 17 juni 1944 (nr 390) anmälde därefter riksdagen, att riksdagen
bifallit vad Kungl. Majit sålunda föreslagit.

I anledning av riksdagens förenämnda beslut meddelade Kungl. Majit den
30 juni 1944 bestämmelser i ämnet. Enligt dessa bestämmelser utgår till pastorn
vid en var av följande svenska församlingar i utlandet, nämligen svenska

Bihang till riksdagens ''protokoll 19b5. 1 sami. Nr 188. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Gu staf sförsamlingen i Köpenhamn, svenska Victoriaförsamlingen i Berlin,
svenska Sofiaförsamlingen i Paris, svenska Olaus Petriförsamlingen i Helsingfors
och svenska Margaretaförsamlingen i Oslo, ur kyrkofonden under budgetåret
1944/45 avlöning på sätt i det följande angives. En var av dessa pastorer
erhåller dels i grundavlöning med provisorisk förhöjning 8 100 kronor, dels
dyrtidstillägg (procentuellt och barntillägg) och kristillägg därå enligt de grunder
för åtnjutande av sådana tillägg, som för motsvarande tid gälla för kyrkoherde
i territoriell hemlandsförsamling, dels ock ett tillfälligt utlandstillägg.
Utlandstillägget utgår i form av grundbelopp och barnbidrag. Grundbeloppet
utgör 2 600 kronor för pastorn i Berlin, 2 000 kronor för pastorn i Paris och
1 600 kronor för en var av pastorerna i Köpenhamn, Helsingfors och Oslo.
Barnbidraget utgår med 300 kronor för ett vart av vederbörande på grand av
försörjningsplikt underhållet barn, som fyllt 10 år, intill dess barnet fyllt 19 år.
Därest befattningshavaren jämte sin här angivna prästerliga avlöning uppbär
arvode eller annan fast ersättning för särskilt uppdrag vid sidan av pastorstjänsten,
minskas dock utlandstilläggets grundbelopp för tid, varunder dylikt
arvode utgår. Barnbidraget bestämmes kvartalsvis efter barnets ålder vid
kvartalets början. Pastor, som kommer i åtnjutande av nu ifrågavarande avlöningsförmåner,
får icke mottaga särskild ersättning för honom på grund av
tjänsten åliggande förrättningar, vare sig förrättningen avser i utlandsförsamlingen
inskrivna medlemmar eller andra till därvarande svenska koloni hörande
personer eller resande eller eljest på orten tillfälligt vistande landsmän.

I förutnämnda skrivelse anhöll riksdagen under åberopande av ett av första
lagutskottet i ärendet avgivet utlåtande (nr 56), att Kungl. Majit ville låta
verkställa utredning angående frågan örn storleken av i propositionen föreslagna
barnbidrag till pastorerna i nämnda församlingar samt för 1945 års
riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I nämnda utlåtande anförde första lagutskottet rörande frågan örn barnbidragens
storlek huvudsakligen följande.

För att bereda ifrågavarande pastorer en viss kompensation för den levnads.
kostnadsfördyring, som följer av deras utlandsplacering, har i propositionen
föreslagits, att de för budgetåret 1944/45 skola beredas ett tillfälligt utlandstillägg.
Detta tillägg skall beräknas efter samma grunder, som skulle gälla
för de orts- och barnbidrag, vilka föreslagits i en inom ecklesiastikdepartementet
upprättad sakkunnigutredning. Såvitt angår barnbidrag innebär detta,
att för varje barn i åldern 10 till 21 år, gentemot vilket vederbörande präst
har försörjningsplikt, skall utgå ett årligt lönetillägg av 300 kronor. Motivet
till detta särskilda barnbidrag är, såsom framgår av den sakkunniges redogörelse,
att en befattningshavare i utlandet, vilken är familjeförsörjare, i allmänhet
måste vidkännas avsevärt stegrade utgifter för sina barns uppfostran,
om han vill bevara sambandet med hemlandet och han genom deras uppfostran
vill befrämja deras framtid som svenska medborgare. Liknande barnbidrag
tillkomma tjänstemän i utrikesförvaltningen, som äro stationerade utomlands.
Barnbidrag för nämnda tjänstemän, vilket oberoende av lönegraden
utgår för varje barn under 19 års ålder, för vilket tjänstemannen är försörj -

3

Kungl. Marits proposition nr 188.

ningspliktig, beräknas emellertid till ett årligt belopp av 750 kronor för ett
och 500 kronor för varje ytterligare barn under 10 års ålder samt till 2 000
kronor för varje barn, som fyllt 10 år. Den skillnad, som föreligger mellan
barnbidragen till utrikesrepresentationens tjänstemän, å ena sidan, och till
utlandspastorerna, å den andra, är — såsom ock framhållits i en till utskottet
inkommen skrivelse från pastorn i svenska Olaus Petriförsamlingen i Helsingfors
— anmärkningsvärt stor. Även om vissa skäl kunna anföras mot att tillerkänna
utlandspastorerna barnbidrag i samma utsträckning, som tillkommer
nyssnämnda tjänstemän, synes den avsevärda skillnad, som finnes mellan
barnbidragen, icke tillräckligt motiverad.

Genom förutnämnda beslut av den 30 juni 1944 anbefallde Kungl. Majit
domkapitlet i Uppsala, att, efter samråd med Kungl. Majlis vederbörande
minister i utlandet samt efter hörande av vederbörande utlandspastor, inkomma
med erforderlig redogörelse för de ekonomiska förhållanden på
utlandspastorernas stationeringsorter, som kunde vara av betydelse för avvägningen
av utlandspastorernas avlöningsförmåner under tiden närmast efter
budgetåret 1944/45, ävensom för sådana pastorernas personliga förhållanden,
som kunde påverka utmätandet av ett särskilt på grund av pastors utlandsplacering
påkallat barnbidrag. Redogörelsen skulle avse såväl de fem härförut
nämnda utlandspastorerna som pastorn vid Ulrika Eleonora svenska församling
i London.

Domkapitlet i Uppsala har med anledning av vad sålunda föreskrivits i
skrivelse den 30 september 1944 anfört huvudsakligen följande.

Sedan domkapitlet i skrivelser till svenska beskickningarna i Köpenhamn,
Berlin, Vichy, Helsingfors och London samt svenska generalkonsulatet i Oslo
anhållit, att de ville efter hörande av vederbörande utlandspastorer avgiva
utlåtanden rörande de i nämnda beslut omförmälda förhållandena samt därmed
och med pastorernas yttranden i ärendet inkomma till domkapitlet, ha
sådana utlåtanden och yttranden inkommit från vederbörande myndigheter i
Köpenhamn, Berlin, Helsingfors, London och Oslo.

De ekonomiska förhållandena äro på utlandspastorernas tjänstgöringsort elfor
närvarande synnerligen osäkra. Huru förhållandena komma att gestalta
sig efter utgången av innevarande budgetår är beroende av så manga okända
faktorer, att man svårligen nu kan bilda sig en uppfattning härom. Det synes
emellertid av de inkomna utlåtandena framgå, att nuvarande höga prisnivå
sannolikt icke kommer att sjunka utan snarare att ytterligare stegras. Beträffande
förhållandena i Paris föreligger visserligen intet utlåtande, men torde
icke heller här någon sänkning av gällande prisnivå lia inträtt eller kunna med
säkerhet förväntas inträda under innevarande budgetår eller tiden närmast
därefter.

Rörande sådana utlandspastorernas personliga förhållanden, vilka kunna
påverka utmätandet av ett särskilt på grund av vederbörandes utlandsplacering
påkallat barnbidrag, ha inhämtats följande uppgifter.

Pastorerna i Köpenhamn och Paris lia icke några barn under 19 ars ålder.

Svenske pastorn i Helsingfors har tre söner, vilka äro födda den 16 januari
1931, den 18 juli 1934 och den 12 oktober 1937. Skolorna i Helsingfors äro
stängda sedan februari 1944 och förhållandena i övrigt sådana, att barn enligt
myndigheternas föreskrifter icke böra vistas i staden. Pastorn har därför blivit

•i Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

nödsakad att ordna mod sina söners skolgång i Sverige. Den äldste är intagen
i Sigtuna-skolan, vars termins- och vivrcavgifter äro 300 kronor i månaden
eller 2 400 kronor per läsår. Därtill kommer en del extra utgifter, varför hans
skolgång diar en kostnad av omkring 3 000 kronor för år. De båda yngre
äro inackorderade i Stockholm för ett belopp av 200 kronor i månaden vardera
eller sammanlagt 3 200 kronor per läsår. De sammanlagda utgifterna
för barnens skolgång bli alltså 6 200 kronor.

Svenske pastorn i Oslo har ett barn under 19 års ålder, som intill 1941
åtnjutit undervisning i en norsk skola men vars vidare skolgång på grund av
i^Norge numera rådande undervisningsförhållanden måst äga rum i Sverige.
Barnets undervisning är för närvarande förlagd till en internatskola därstädes.

Beträffande barnbidragens storlek vill domkapitlet, under hänvisning till
lörsta lagutskottets utlåtande 1944: 56, som sin åsikt uttala, att det synes
domkapitlet skäligt, att utlandspastorerna tillerkännas barnbidrag i samma utsträckning
som de tjänstemän i utrikesförvaltningen, som äro stationerade
utomlands.

Slutligen har domkapitlet lämnat vissa uppgifter rörande pastorn i Berlin,
vilka, sedan denne avlidit, icke ha betydelse för förevarande frågas bedömning.

Av pastorns i London yttrande i ärendet inhämtas, bland annat, följande.

Svenska församlingen i London svarade i olikhet med övriga svenska utlandsförsamlingar
helt och hållet för pastorns avlöning och statsbidrag utginge
sålunda icke för ändamålet. Lönebeloppet vore beroende av församlingens
beslut och fastställandet av detsamma skedde a kyrkostämma, då så ansåge>
lämpligt och utan fixerande av viss löneregleringsperiod. Pastorns nu gällande
lön hade vid kyrkostämma den 27 november 1938 fastställts till 660 £
eller i svenskt mynt 11 121 kronor (därav 460 £ i grundlön, 100 £ i provisorisk
löneförbättring och 100 £ i dyrtidstillägg) jämte fri bostad i
för ändamålet uppförd prästgård. Till denna lön hade sedermera kommit
ett tillfälligt bidrag för hans barns skolgång å 70 £ jämte fritt lyse och bränsle,
tillsammans beräknat till 100 £. Då någon särskild fond för pastorns avlöning
icke funnes, utgjordes församlingens prästlönemedel av till kyrkokassa
inflytande inkomster. Dessa inkomster bestode dels av s. k. skeppsavgifter,
vilka sedan år 1716 på grund av kungl, brev erlagts av till engelska hamnar
anländande svenska fartyg, dels av församlingsavgifter, vilka för närvarande
ej torde kunna beräknas inbringa, mer än cirka 100 £ om året, dels ock avdonationer
av personer, vilka räknade sig som medlemmar av församlingen
men ej kunde förvärva rösträtt. Ej heller dessa sistnämnda inkomster kunde
för närvarande beräknas till mer än 100 £ örn året. Sedan år 1938 hade
givetvis en fullständig förändring beträffande levnadskostnaderna i London
ägt rum. De ökade omkostnaderna hade medfört en allt omvälvande förenkling
av levnadsstandarden. Vissa födoämnen, som t. ex. bröd, smör och kött, hade
tack vare prisregleringar kunnat hållas nere i förvånande lågt prisläge. Bränsle,
elektrisk ström, gas, kläder och skodon hade däremot stigit med upp till 100
procent. Han hade tre barn under 19 års ålder, vilka vörö födda den 3 oktober
1933, den 23 oktober 1934 och den 28 juli 1936. Då han flyttat till London,
hade lian räknat med att barnen skulle kunna erhålla undervisning i svenska
skolan i London. Sedan denna skola stängts på grund av krigshändelserna,
hade barnens undervisning måst förläggas till engelska skolor och vore de för
närvarande elever vid The Church of England Missionary Societys skola
»S:t Michaeli», Limpsfield, Surrey. Skolan vore av Public School typ och

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 18S.

åtnjöte gott anseende. Avgifterna vore, med rabatt, cirka. 100 £ (= 1 685
svenska kronor) om året för varje barn. Då det med skolavgifter på 300 £
örn året medförde betydande svårigheter att bestrida andra nödiga utgifter,
hade församlingen, som förut nämnts, beviljat honom ett tillfälligt barnbidrag
av 70 £ om året samt fritt lyse och bränsle, tillsammans beräknat till 100 £.

I ärendet ha utlåtanden avgivits den 3 november 1944 av statskontoret
och den 21 november 1944 av kammarkollegiet.

Statskontoret har anfört:

Såsom framgår av domkapitlets i Uppsala föreliggande redogörelse för de
ekonomiska förhållandena på utlandspastorernas stationeringsorter m. m.,
torde det svårligen nu kunna bedömas, hura det ekonomiska läget på ifrågavarande
orter kommer att gestalta sig under tiden närmast efter utgången av
innevarande budgetår. Vid sådant förhållande lärer en slutlig omprövning
av utlandspastorernas avlöningsförmåner för närvarande icke vara möjlig att
ernå. Den för innevarande budgetår genomförda provisoriska löneregleringen
för sagda pastorer torde därför, med nedan föreslagen jämkning av föreskrifterna
rörande barnbidrag, lämpligen kunna läggas till grund för bestämmandet
av löneförmånerna under budgetåret 1945/46.1 redogörelsen har domkapitlet
vidare framlagt utredning angående de personliga förhållanden, som kunna
vara av betydelse vid avvägningen av särskilt barnbidrag till dessa prästmän.
Domkapitlet har i anslutning härtill uttalat, att det syntes skäligt, att barnbidrag
tillerkändes utlandspastorerna i samma utsträckning som utrikesrepresentationens
befattningshavare, sålunda även för skolpliktiga barn, oavsett
deras ålder. Statskontoret vill i anledning härav erinra, att i den sakkunnigutredning,
som av föredragande departementschefen åberopats vid framläggande
av proposition i ämnet till 1944 års riksdag, särskilt bidrag för barn
under 10 år icke ansetts erforderligt med hänsyn till karaktären av ifrågavarande
befattningshavares yrkesuppgifter (propositionen sid. 21 f.). Det anförda
skälet för att icke medgiva bidrag för barn på det lägsta skolstadiet
synes statskontoret alltjämt vara bärande. Härutöver må emellertid framhållas,
att förutom möjligheten för barnen att erhålla undervisning av föräldrarna
i hemmet, statsunderstödd svensk skolundervisning anordnats _ å
flera av utlandspastorernas tjänstgöringsorter, exempelvis i Berlin och Paris.
Av utredningen i ärendet framgår också, att det varit pastorernas mening
att barnen där så vore möjligt skulle åtnjuta undervisning med anlitande av
de på respektive tjänstgöringsorter befintliga skolorna. Barnens nuvarande
vistelse och skolgång i Sverige har enligt vederbörande^pastorers egna uppgifter
föranletts av de genom kriget uppkomna förhållandena på tjänstgöringsplatserna
ifråga. Att vid avvägningen av pastorernas löneförmåner
bereda dem kompensation för de meratgifter, som på grund av nämnda förhållanden
förorsakas dem för tillfällig förflyttning av vissa familjemedlemmar,
lärer icke kunna komma ifråga. Det synes vidare statskontoret tveksamt,
huruvida den ålder, intill vilken barnbidrag icke utgår, bör sättas så lågt som
lill 10 år. Med hänsyn till de undervisningsmöjligheter, som enligt vad förut
anförts normalt kunna utnyttjas, torde bidrag icke böra utgå förrän barnet
uppnått åldern för övergång från folkskola till fyraårig realskola eller 12 års
alder. Med denna begränsning synes bidrag böra utgå för de merkostnader,
sorn föranledas av placeringen i utlandet. Det bör härvid ihågkommas, att för
de församlingspräster, sorn utlandspastorerna i löneställning motsvara, avsevärda
kostnader för barnens skolgång ofta uppkomma därigenom att tillgång

(i

Kungl. Majlis ''proposition nr 18S.

till högre läroanstalt icke finnes å tjänstgöringsorten, varför skolgången måste
äga rum å annan ort. Enligt statskontorets uppfattning är det visserligen
skäligt, att det för dessa prästmän avsedda barnbidraget uppräknas med
lämpligt belopp, varvid dock med hänsyn till vad nyss anförts i förhållande
till utlandsrepresentationens tjänstemän en viss begränsning måste anses motiverad.
Statskontoret kan för sin del ansluta sig till kammarkollegiets förslag
i dess utlåtande den 21 februari 1939 över förenämnda sakkunnigutredning,
genom vilket förslag bidraget för varje barn begränsats till 1 000 kronor örn
året. Sorn förutsättning för dylikt bidrag torde böra föreskrivas, att det barn,
för vilket bidrag skall beräknas, verkligen berndes skolundervisning i Sverige.

Kammarkollegiet har anfört:

Lika med statskontoret och på av detta ämbetsverk anförda skäl anser
kollegiet, att de för innevarande budgetår gällande provisoriska avlöningsbestämmelserna
för utlandspastorerna torde böra gälla även för nästkommande
budgetår med viss jämkning beträffande barnbidragen. I fråga om nämnda
barnbidrag inhämtas av den i ärendet åberopade propositionen, att barnbidragen
äro avsedda att utgöra viss kompensation för de merutgifter, som en
familjeförsörjare måste vidkännas för sina barns uppfostran, därest han vill
låta barnen bevara sambandet med hemlandet och han i deras uppfostran
vill söka främja deras framtida utkomst såsom svenska medborgare. Av den
i ärendet verkställda utredningen framgår, att statsunderstödd svensk skolundervisning
anordnats å en del av utlandspastorernas tjänstgöringsorter, såsom
i Berlin och London, ävensom att vederbörande pastorers barn åtnjutit
undervisning i dessa skolor, till dess på grund av de genom kriget uppkomna
förhållandena skolornas verksamhet upphört. Detta har nödgat pastorn i Berlin
att hemsända sina barn för skolundervisning i Sverige, under det pastorn
i London bereder sina barn undervisning i engelsk skola. Statskontoret har
ansett, att kompensation för de merutgifter, som på grund av nämnda förhållanden
förorsakas pastorerna för tillfällig förflyttning av vissa familjemedlemmar,
icke bör komma i fråga. Kollegiet kan för sin del icke dela denna
mening. Ben omständigheten, att verksamheten vid svensk skola å pastors
tjänstgöringsort upphört på grund av kriget, torde icke skäligen böra medföra,
att pastor bör i förevarande hänseende komma i sämre ställning än örn svensk
skola över huvud taget icke funnits å tjänstgöringsorten. Det må erinras örn
att enligt vad pastorn i Berlin uppgivit i ärendet det med all säkerhet bomme
att dröja flera år, innan den svenska skolan i Berlin kunde tänkas bli återupprättad,
vadan pastorn bleve nödsakad att för framtiden ordna barnens
skolgång i Sverige. Kollegiet anser på grund härav, att barnbidrag bör utgå
till de pastorer, som på grund av förhållandena på tjänstgöringsorten nödgats
bereda barnen skolundervisning i Sverige. Beträffande åldersgränsen för de
barn, för vilka bidrag skall utgå, vill kollegiet icke ifrågasätta någon ändring
i de nuvarande bestämmelserna, eller att bidrag icke skall utgå för barn under
10 år. Vad slutligen angår beloppet av nämnda bidrag får kollegiet med understrykande
av statskontorets erinran om de dryga kostnader, som hemlandsprästerna
ofta få vidkännas för barnens skolgång, förklara sig icke hava funnit
anledning frångå sitt i utlåtande den 21 februari 1939 gjorda förslag om att
bidrag lämnas med 1 000 kronor för varje barn och år. På grund av vad sålunda
anförts torde barnbidragen för nästa budgetår böra utgå med 1 000
kronor till envar av pastorerna i Berlin och Oslo samt med 2 000 kronor till
pastorn i Helsingfors, dock under förutsättning att barn, för vilket bidragberäknas,
under budgetåret åtnjuter skolundervisning i Sverige.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

De för innevarande budgetår meddelade bestämmelserna örn bidrag ur
kyrkofonden till avlöning av pastorerna vid de svenska församlingarna i
Köpenhamn, Berlin, Paris, Helsingfors och Oslo torde böra erhålla fortsatt
giltighet även för nästa budgetår med av mig i det följande angivna jämkningar.
Jag erinrar om att kyrkoherdebefattningen i Berlin för närvarande är
vakant; i vadi mån anslaget, såvitt gäller nämnda tjänst, behöver tagas i
anspråk under nästkommande budgetår, kan icke nu bedömas. Den del av
utlandstillägget, som utgör barnbidrag, utgår för innevarande budgetår
med 300 kronor för vart och ett av vederbörande befattningshavare
underhållet barn, som fyllt 10 år, intill dess barnet fyller 19 år. Frågan
om barnbidragets storlek har i enlighet med 1944 års riksdags begäran
gjorts till föremål för utredning. Samtliga myndigheter äro ense om att
förhöjning av detta bidrag bör ske. Däremot lia delade meningar yppat sig
angående bidragsbeloppets storlek. Och vidare har statskontoret uttalat den
åsikten, att ifrågavarande bidrag ej borde utgå förrän vid 12 års ålder, medan
kammarkollegiet ansett, att barnbidraget fortfarande borde utgå från och med
den tid, då barnet fyllt 10 år. Domkapitlet i Uppsala åter har hävdat den
uppfattningen, att barnbidrag borde utgå enligt samma grunder som gällde
beträffande sådana tjänstemän i utrikesförvaltningen, vilka vore stationerade
utomlands. Domkapitlets förslag innebär således, att bidrag skulle utgå för
varje barn under 19 års ålder med 750 kronor för ett och 500 kronor för varje
ytterligare barn under 10 års ålder samt med 2 000 kronor för varje barn,
som fyllt 10 år. Tillräckliga skäl att göra skillnad mellan utrikesförvaltningens
tjänstemän och utlandspastorerna vid bestämmande av barnbidragets storlek
eller tiden för dess utgående finner jag icke föreligga. Jag anser mig därför
böra biträda domkapitlets förslag. Vid bifall till vad jag sålunda förordat
synes den del av det nu utgående dyrtidstillägget, som utgör barntillägg, böra
bortfalla. Barnbidraget torde böra utgå oberoende av om barnet vistas i hemlandet
eller ej.

Jag anser mig vidare böra förorda, att pastorn i svenska församlingen i London,
under förutsättning att han under budgetåret 1945/46 uppbär minst de
löneförmåner, som den 27 november 1938 fastställts, eller 660 £ sterling för
år räknat, erhåller utlandstillägg efter samma grunder som gälla för övriga
utlandspastorer, varvid som grundbelopp bör beräknas samma belopp som för
pastorn i Paris eller 2 000 kronor.

Enligt de av mig förordade grunderna för barnbidrag synes under nästa
budgetår envar av pastorerna i Helsingfors och London vara bidragsberättigad
för två barn över och ett barn under 10 år samt pastorn i Oslo för ett barn
över 10 år. Barnbidrag torde därför komma att under nämnda budgetår utgå
med åtminstone (5 X 2 000 + 2 X 750 =) 11 500 kronor. Härvid är emellertid
att märka, att det i dyrtidstillägget ingående barntilliigget enligt mitt
förslag kommer att bortfalla.

Departe mentschefen.

8

Kungl. Maurts ''proposition nr 188.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att godkänna de av mig i det föregående för budgetåret
1945/46 förordade grunderna för bidrag ur kyrkofonden till
avlöning av pastorerna i de svenska församlingarna i Köpenhamn,
Berlin, Paris, Helsingfors, Oslo och London.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

Stockholm 1945 Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

450840