Kungl. Maj:ts proposition Nr 164

Proposition 1929:164

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

1

Nr 164.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd
till Närdingens sjösänkningsföretag i Stockholms
län; given Stockholms slott den 15 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger. statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Johansson anför:

Den 9 augusti 1912 beviljade Kungl. Maj:t under de i kungörelsen den 14
juni 1901 stadgade villkor lån från odlingslånefonden med 209,000 kronor
till ett företag, avseende sänkning av sjöarna Närdingen, Lillsjön och
Såttern samt torrläggning av mark till ett stort antal fastigheter i Edebo,
Ununge, Edsbro, Knutby samt Söderby-Karls socknar av Stockholms län,
varjämte Kungl. Maj:t fastställde arbetsplan för företagets utförande.

Ilihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 133 hlift. (Nr 1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

Ifrågavarande företag planlades vid en år 1911 hållen syn enligt lagen
den 20 juni 1879 om dikning och annan vattenavledning. Den av företaget
berörda arealen utgjorde 728.54 hektar, varav 362.32 hektar åker, 270.56
hektar äng och odlingsmark samt 95.6 6 hektar annan jord. Kostnaden för
företaget beräknades till 376,000 kronor, varav 166,000 kronor utgjordes av
arbetskostnader och 210,000 kronor av lösen för Schebo bruk tillhörigt vattenverk,
som berördes av sänkningsföretaget. Båtnaden av företaget uppskattades
till 388,641 kronor 95 öre. De intressenter i företaget, som år 1912 erhöllo
odlingslån, representerade ägor, som genom företaget beräknades vinna ett
förhöjt jordvärde av 298,578 kronor 45 öre, utgörande 76.83 procent av hela
den genom vattenavledningen uppkomna jordförbättringen.

Den 18 juli 1924 anvisade Kungl. Maj:t efter ansökan av ovannämnda
intressenter ytterligare lån från odlingslånefonden med 22,980 kronor, vilket
belopp avsåg den andel av kostnaden, som belöpte på en egendom, vars
ägare avsagt sig båtnaden av företaget.

Arbetet har under år 1924 slutförts och av lantbruksstyrelsen godkänts.

I en den 21 november 1927 till Kungl. Maj:t inkommen skrift har
styrelsen för företaget gjort framställning om statsbidrag av 125,300
kronor till täckande av ökade kostnader för företaget. Styrelsen har härom
anfört bland annat:

Under arbetets fortgång och sedan dess avslutande hade på intressenterna
utdebiterats och av dem erlagts 239,602 kronor 95 öre. Vidare utdebiteringar
hade styrelsen icke ansett tillrådligt att göra, utan hade företaget i
övrigt måst finansieras medelst upplånade medel. Arbetet hade påbörjats
år 1911, i det att entreprenör antagits för den del av företaget, som omfattat
sänkningen av Närdingen, vilken del av arbetet utförts enligt planen.
Samme entreprenör hade sedan inlämnat anbud på övriga delar av företaget,
men som detta anbud ansetts för högt, hade det icke antagits av
föreningen. Entreprenören liade då på mycket svaga grunder öppnat process
mot föreningen, och denna process hade pågått i tre år samt slutligen
avgjorts genom skiljedom till föreningens förmån. Arbetet hade på grund
av processen måst vila under hela denna tid och kunnat återupptagas först
år 1915.

Mellan åren 1915 och 1923 hade krigskonjunkturer med oerhört höga
arbetslöner, materialpriser och räntesatser varit rådande. Dessa omständigheter
hade orsakat, att arbetet dragit långt ut på tiden och medfört höga
kostnader. Genom den oupphörliga stegringen av arbetslöner och materialpriser
hade den antagne entreprenören icke kunnat fullfölja sina åtagna
förpliktelser. Arbetena hade lämnats ofullbordade, och styrelsen hade gång
på gång måst antaga nya entreprenörer med alltjämt höjda entreprenadsummor.
Sista delen av arbetet hade på entreprenad överlämnats till ett
kooperativt lag arbetare, som blivit arbetslösa genom Schebo bruks nedläggande.
Genom att industriarbetarna varit ovana vid dylikt arbete, hade
ytterligare fördyring åstadkommits.

Till dessa olyckliga omständigheter komme, att en av de största intressenterna,
på vars andel skulle kommit nära 11 procent av kostnaderna, år
1912 avsagt sig båtnaden, och denna andel hade måst fördelas på de kvarvarande
intressenterna. För att åtminstone delvis täcka denna del av

Kuntjl. Maj:Is proposition Nr 164.

3

kostnaderna, uppgående till 41,606 kronor, hade ansökts om statsbidrag och
odlingslån å tillhopa 31,960 kronor, men liade endast odlingslån å 22,980
kronor beviljats.

Än svårare följder hade föranletts av det förhållandet att ett par av de
största intressenterna, Scliebo bruk, som bort bidraga med 13.8 procent, och
Berga med en bidragsskyldighet å 17.5 procent av kostnaderna, under
arbetets utförande varit på obestånd. Om styrelsen under sådana förhållanden
verkställt utdebitering på intressenterna, skulle ingenting kunnat indrivas
från de båda största delägarna, och genom eu framtvingad exekutiv
auktion å dessa hade riskerats, att egendomarna kunde helt och hållet frigöras
från sin betalningsskyldighet till företaget, varigenom över 31 procent av
kostnaderna måst fördelas på de kvarstående delägarna.

Detta vore, jämte de för jordbruket svåra tiderna, huvudsakliga skälet till
att styrelsen icke, såsom annars bort ske, under arbetets fortgång och omedelbart
efter dess slutförande sökt indriva bidragen från företagets intressenter
utan i stället upplånat behövliga medel. Redan med de utdebiteringar, som
verkställts, hade delägare, vars jord beräknats erhålla det högsta förbättringsvärdet,
erlagt 400 kronor per hektar, vilket för visso vore allt vad de
tålt vid.

Till alla dessa svårigheter hade kommit, att delägarna kring sjön Såtteru,
vilka ansåge, att förbättringsvärdet av deras jord blivit för högt uppskattat,
inom laga tid begärt ny uppskattning, och då de tillsammans skulle svara
för 17.6 2 5 procent av kostnaderna, hade detta bland annat förorsakat, att
insyningen av arbetet måst uppskjutas och att återbetalning av det första
statslånet icke kunnat påbörjas.

Med hittills upplupna — ävenledes genom lånemedel erlagda — räntor
liade företaget enligt bokslutet 31 december 1926 kostat ej mindre än
561,572 kronor, alltså betydligt överstigande det beräknade förbättringsvärdet.
Av denna kostnad utgjorde 176,777 kronor räntemedel. Föreningens skuldbörda
utgjorde enligt nämnda bokslut 321,969 kronor 28 öre, därav statslånet
215,961 kronor 14 öre och den svävande skulden, som nu skulle utdebiteras
på de kvarstående intressenterna, 106,008 kronor 14 öre. Efter den
31 december 1926 hade skuldbördan ytterligare ökats genom upplupna räntor
och komme ytterligare att ökas för varje dag. En utdebitering på kvarstående,
nästan undantagslöst ekonomiskt svaga intressenter, skulle fullborda
flertalet ägares ekonomiska obestånd och åstadkomma eu förödande krasch
bland ortens jordbrukare.

Styrelsen kunde under nämnda förhållanden icke förebrås för att den
sökt undvika en dylik olycka. Detta styrelsens handlingssätt framstode så
mycket förklarligare, om man kände ställningen i den trakt, företaget berörde.
Av företagets intressenter vore det endast 3, som brukade mer än
50 hektar jord, 8 brukade mer än 25 hektar och 112, som brukade under
25 hektar, vore alltså småbrukare eller småbönder. Av dessa mindre delägare
vore 53 bosatta inom Ununge kommun, de övriga inom närgränsande
kommuner Edebo, Edsbro, Knutby och Söderby-Karl. Alla dessa kommuner
vore hårt betungade av skatter. Värst vore det dock ställt inom
Ununge på grund av att Scliebo bruk nedlagt sin verksamhet, varigenom
hela dess arbetarstam råkat ut för arbetslöshet och kommunen, samtidigt
med att den måste hjälpa de arbetslösa och öka sina utgifter, måst se antalet
bevillningskronor nedgå från 9,898 år 1922 till 3,794 år 1926 och utdebiteringen
oupphörligen stiga ända till 16 kronor 90 öre år 1926. Kom -

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

munens skuldbörda utgjorde i november 1927 över 92,000 kronor. De
arbetslösas antal hade den 1 oktober 1927 uppgått till 86. .

När till denna skildring av det ekonomiska läget lades, att den elektrifiering,
som utförts åren 1918 och 1919 inom kommunen med anslutning
till Älvkarleby kraftverk, vore den dyraste i hela landet på ett enda företag
när, och att jordbrukarna inom kommunen förorsakades ytterst betungande
utgifter för erläggande av räntor och amorteringar, så vore lätt att
inse, att det ekonomiska läget vore sådant, att om de på de 53 intressenterna
i torrläggningsföretaget belöpande andelarna skulle utan vidare
indrivas — vilket bleve nödvändigt, om icke hjälp från staten erhölles —
så måste flertalet av dessa idoga småbönder gå från gård och grund och
kommunen göras alldeles utfattig.

I fråga om beloppet av det sökta bidraget liar arbetsstyrelsen erinrat att,
därest företaget icke nu varit fullbordat, företaget enligt kungörelsen den
11 juni 1926 angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag
haft möjlighet att erhålla statsbidrag, uppgående till en tredjedel,
alternativt hälften av de beräknade kostnaderna.

I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits dels den 3 februari 1928 av
lantbruksstyrelsen, som därvid överlämnat av lantbruksingenjören Nils
Risberg och länsstyrelsen i Stockholms län avgivna yttranden, dels ock
den 7 mars 1928 av statskontoret,

Lantbruksingenjören Risberg har vitsordat riktigheten av de i styrelsens
framställning lämnade uppgifterna om de svårigheter, som utan intressenternas
förvållande inställt sig under arbetets bedrivande; och har Risberg
vidare anfört bland annat:

Arbetsstyrelsens förfaringssätt att icke verkställa utdebitering på två av
företagets största delägare så länge risk för konkurs och exekutiv försäljning
av deras fastigheter förelegat, hade senare visat sig välbetänkt. Sedan
dessa fastigheter övergått i andra händer hade för dem till företaget erlagts
75,550 kronor 97 öre. Beträffande den ena av de ifrågavarande egendomarna
hade dock ett belopp av 1,669 kronor 91 öre måst avskrivas på grund av
konkurs. Förutom genom de båda fastigheternas förvållande hade ränteutgifter
jämväl förorsakats därav, att såsom styrelsen omförmält eu intressent
år 1912 avsagt sig båtnaden av företaget.

Risberg hade påbörjat förnyad uppskattning av båtnaden av företaget,
men hade förrättningen ännu ej blivit avslutad, varför någon slutlig fördelning
ännu ej förelåge. Då den slutliga fördelningen av kostnaderna ej
ännu kunnat fastställas, hade de till företaget utlämnade odlingslånen ej
kunnat fördelas mellan de olika fastigheter, som ägde del i desamma, varför
arbetsstyrelsen, intill dess fördelningen av lånen skett och de olika andelarna
därav för vederbörande fastigheter blivit antecknade i jordeboken,
hade att till statskontoret inbetala annuiteterna å desamma.

Av de få större egendomar, som inginge i företaget vid arbetsplanens
upprättande, hade ett par sedermera blivit uppdelade i småbruk eller egna
hem. Så gott som samtliga i företaget intresserade delägare utgjordes därför
numera av mindre jordbrukare eller lägenhetsägare, för vilkas ekononomiska
ställning företaget i många fall syntes kunna medföra svåra följder,
därest ytterligare hjälp ej lämnades dem. Det torde under sådana förhållanden
vara uppenbart, att stora svårigheter mötte att anskaffa för

Kungl. Muj:ls proposition Ni 164.

skuldernas förräntning och amortering erforderliga medel, särskilt som de
allmänna ekonomiska förhållandena inom Ununge socken, inom vilken
huvudsakliga delen eller 53.7 6 5 procent av företaget vore belägen, på grund
av rådande arbetslöshet och andra kristidens verkningar vore synnerligen
brydsamma. Då någon lättnad för intressenterna i deras sålunda utan eget
förvållande iråkade bekymmersamma belägenhet icke på annat sätt torde
stå till buds, syntes den enda utvägen till räddning från ekonomiska svårigheter
för många av dem vara, att staten trädde hjälpande emellan.

Kostnaden för företaget hade enligt av ltisberg gjort utdrag ur räkenskaperna
för detsamma till och med utgången av år 1927 uppgått till 386,272
kronor 24 öre, varav 176,272 kronor 24 öre arbetskostnader och andra
därmed jämförliga utgifter samt 210,000 kronor ersättning till vattenverket
vid Schebo bruk. Härtill komme ränteutgifter med sammanlagt 99,449
kronor 69 öre, i vilket belopp dock icke inginge erlagda räntor å odlingslånet,
för vilket annuiteter — ränta och amortering — erlagts med sammanlagt
108,691 kronor 68 öre. Ehuru arbetet till stor del utförts under den såsom
följd av krigsutbrottet inträffade dyrtiden, hade den egentliga kostnaden för
företaget, 386,272 kronor 24 öre, med endast 10,272 kronor 24 öre överstigit
den vid arbetsplanens fastställelse beräknade kostnaden 376,000 kronor.

Förutom genom odlingslånen å tillsammans 231,980 kronor hade för hittills
gjorda utbetalningar nödiga penningmedel erhållits genom utdebitering
bland delägarna av sammanlagt 239,602 kronor 95 öre. Härav hade för
annuiteter å odlingslånen till och med år 1927 åtgått 108,691 kronor 68 öre,
vadan av de utdebiterade medlen endast 130,911 kronor 27 öre återstode för att
tillsammans med odlingslånen 231,980 kronor — sålunda tillhopa 362,891
kronor 27 öre — möta övriga utgifter. Då dessa uppginge till 485,721 kronor
93 öre, varav 386,272 kronor 24 öre utgjorde arbetskostnader och därmed
jämförliga utgifter samt 99,449 kronor 69 öre ränteskulder, skulle för
skuldernas täckande erfordras ett kapitaltillskott av 122,830 kronor 66 öre.

Bisberg ifrågasatte antingen att bidrag från statens avdikningsanslag eller
av andra medel, som kunde för ändamålet anvisas, beviljades med belopp,
motsvarande det ovan angivna kapitaltillskottet 122,830 kronor, eller att
lånet nedskreves med nämnda belopp eller oek att räntefritt anstånd med
lånets återbetalning lämnades för så lång tid som kunde beräknas åtgå för
sagda ränteskulders slutliga amortering, varvid annuiteterna syntes kunna
beräknas uppgå till ungefärligen samma belopp som de, vilka nu erlades å
odlingslånet, eller i runt tal 14,000 kronor, i vilket fall anstånd torde böra
medgivas under 13 år.

Länsstyrelsen i Stockholms lön har yttrat bland annat följande.

Av de kommuner inom länet, som under år 1927 gjort ansökning om understöd
av skatteutjämningsmedel åt synnerligen skattetyngda kommuner,
vore Ununge den i ekonomiskt avseende sämst ställda. Denna kommun hade
under åren 1925—1927 haft det högsta skattetrycket. Den årliga utdebiteringen
för komunal-, landstings- och vägskatt hade i medeltal varit 18 kronor
30 öre per 100 kronors inkomst av fast egendom, kapital och arbete.
Den inkomst, varå kommunalutskylder debiterats, hade i Ununge från 1925 års
till 1927 års taxering nedgått med ungefär 20 procent. Denna kommuns skuldbörda
vore också anmärkningsvärt stor, såsom framginge av det förhållandet,
att i 1928 års utgiftsstat måst upptagas ett belopp av 6,255 kronor för annuiteter
å lån. Bland de understödssökande kommunerna inom länet vore även

6 Kuntjl. Maj:ts proposition Nr 164.

Edebo, vars ekonomiska ställning dock vore något bättre än Ununges. Utdebiteringen
hade under åren 1925—1927 i medeltal varit 12 kronor 83 öre,
men kommunen hade i förhållande till storleken avsevärda skulder. Övriga
av sjösänkningsföretaget berörda kommuner hade icke begärt understöd av
skatteutjämningsmedel, men torde åberopade förhållande ifråga om skattekraft,
om också i mindre grad, gälla även dessa.

För egen del finge länsstyrelsen varmt förorda, att hjälp i någon form
lämnades företaget samt, därest oöverstigliga hinder av formell art ej mötte,
livligt tillstyrka bifall till den gjorda framställningen, i den omfattning,
som av lantbruksingenjören funnits skälig, eller med ett statsbidrag av
122,830 kronor.

Lantbruksstyrelsen har i ärendet anfört huvudsakligen följande.

Lantbruksstyrelsen funne fö)'' sin del det vara uppenbart, att det nödläge,
vari intressenterna uti ifrågavarande sjösänkningsföretag råkat, icke enbart
eller ens huvudsakligen förorsakats av omständigheter, som med nämnda
företag stått i direkt samband. I den mån orsakerna till nödläget emellertid
kunde härledas till sjösänkningsföretaget, syntes desamma till väsentlig
del vara att söka i de opåräknade ränteutgifter å sammanlagt omkring 100,000
kronor, som delägarna i företaget fått vidkännas. Den direkta ökningen av
arbetskostnaderna, vilken ökning utgjort allenast 10,272 kronor 24 öre, eller
omkring 6 procent av den vid arbetsplanens fastställelse beräknade kostnaden,
166,000 kronor, torde direkt kunna anses av underordnad betydelse i
detta sammanhang. Vid sådant förhållande syntes någon erinran icke kunna
göras mot den vid 1911 års syneförrättning verkställda beräkningen av företagets
kostnader. Snarare kunde nämnda kostnadsberäkning sägas hava
fullt tillfredsställande bestått provet.

De nu yppade svårigheterna att finansiera företaget vore sålunda att i
allt väsentligt härleda till omständigheter, vilka stått i samband med arbetsstyrelsens
förvaltning av företagets angelägenheter. Emellertid kunde
framhållas, att det näppeligen torde stått i arbetsstyrelsens makt att i någon
högre grad undvika de utgiftsstegringar, som, enligt vad lantbruksstyrelsen
kunde finna, varit avgörande för företagets ekonomiska ställning. Detta
gällde i främsta rummet de ränteutgifter, som förorsakats av det nödtvungna
uppskovet med indrivningen av vissa intressenters kostnadsandelar, ävensom
av det förhållandet, att odlingslånet på grund av gjorda framställningar om
ny båtnadsuppskattning icke kunnat fördelas på vederbörande fastigheter. Vad
särskilt beträffade sistnämnda förhållande syntes arbetsstyrelsen hava
funnit sig därav föranlåten att upplåna erforderliga medel för inbetalning
av annuiteterna på odlingslånet, förmodligen av det skälet att intressenterna
ställt sig avvisande till en utdebitering för ifrågavarande ändamål, innan
lånet fördelats på fastigheterna. Lämpligheten av ett dylikt förfaringssätt
torde emellertid kunna ifrågasättas. Enär ifrågavarande annuiteter i varje
fall skulle slutligen gäldas av vederbörande delägare, borde det från ekonomisk
synpunkt varit förmånligare, om dessa hade kunnat förmås att enligt
eu i avvaktan på lånets fördelning preliminär beräkningsgrund tillskjuta för
annuiteterna erforderliga belopp.

Med hänsyn till de svårigheter, vilka sålunda mött ifråga om ordnandet
av företagets ekonomi, funne lantbruksstyrelsen för sin del föreliggande
framställning om understöd av allmänna medel värd beaktande från
statsmakternas sida Det kunde väl ifrågasättas, huruvida eventuellt understöd,
vid det förhållandet att sökandenas allmänna ekonomiska nödläge
torde till huvudsaklig del hava förorsakats av sjösänkningsföretaget ovid -

Kutigl. May.ts proposition Nr 164.

kommande omständigheter, icke rätteligen borde utgå i eu annan ordning
iin i framställningen avsåges. Lantbruksstyrelsen funne sig emellertid i
detta avseende icke böra göra något uttalande.

Vad beträffade frågan om eventuellt anvisande av ytterligare statsunderstöd
till företaget, vare sig i form av bidrag eller län, ville lantbruksstyrelsen
till eu början erinra att, enligt vad hittills i allmänhet tillämpats,
sådant ytterligare understöd ansetts böra komma i fråga endast under förutsättning,
att ansökning därom blivit gjord inom ett år efter företagets
slutförande. Undantag härifrån hade dock medgivits, när anledning därtill
förefunnits. I det här förevarande fallet hade företaget avslutats år 1924,
medan ansökningen om ytterligare statsunderstöd inkommit till jordbruksdepartementet
först den 21 november 1927. Denna omständighet syntes
emellertid, med hänsyn till av sökandena åberopade särskilda omständigheter,
icke nödvändigtvis böra utgöra hinder för upptagande till prövning
av frågan om företagets ytterligare understödjande medelst statsmedel.

Det företaget hittills beviljade statsunderstödet hade enbart utgjorts av
lån, som beviljats dels den 9 augusti 1912 med 209,000 kronor och dels
den 18 juli 1924 med 22,980 kronor. Däremot hade något statsbidrag utan
åt erbetalningsskyldighet icke utgått till företaget. Framhållas torde emellertid,
att hinder icke borde hava förefunnits för anvisande av jämväl dylikt
bidrag i samband med beviljandet av förstnämnda lån, därest ansökning
i sådant avseende gjorts av vederbörande intressenter. Enligt år 1912
gällande bestämmelser för erhållande av statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget
kunde nämligen sådant bidrag beviljas med högst hälften av
den kostnad, som belöpte på sökandena tillhörig icke odlad jord. I förevarande
fall uppgick nämnda kostnad till 156,190 kronor 34 öre, varför
bidraget hade kunnat utgå med i runt tal 78,090 kronor. När vid ifrågavarande
tidpunkt ansökning gjordes om såväl bidrag som lån, beräknades
lånet till den kostnadsandel, som belöpte på sökandena tillhörig odlad jord,
under iakttagande att detsamma icke komme att överstiga 70 procent av
den på samma jord uppskattade båtnaden. I förevarande fall var båtnaden
i denna del uppskattad till 137,145 kronor. Lånet hade sålunda, under förutsättning
att jämväl bidrag anvisats i enlighet med vad ovan sagts, beräknats
till 70 procent av nyssnämnda båtnadsbelopp, eller i runt tal 96,000 kronor,
varigenom sammanlagda statsunderstödet til! företaget hade uppgått
till 78,090 + 96,000 = 174,090 kronor.

Vidare torde framhållas, att den ansökning om statsunderstöd till båtnadsjordens
kostnadsandel i företaget, som föranledde beviljandet år 1924
av ett ytterligare lån till företaget å 22,980 kronor, avsåg såväl bidrag som
lån till ifrågavarande kostnad. Då emellertid några omständigheter av särskilt
ömmande art, vilka kunde motivera avvikelse från i liknande fall
vanligen tillämpat förfaringssätt, icke blivit anförda, tillstyrkte lantbruksstyrelsen
i skrivelse i ärendet den 21 juni 1924 endast ytterligare lån till
företaget. På grund av vad sedermera blivit upplyst beträffande företagets
ekonomiska ställning, syntes likväl nu anledning kunna förefinnas att ånyo
till prövning upptaga frågan om beviljande av jämväl statsbidrag till båtnadsjordens
kostnadsandel. Lantbruksstyrelsen funne då för sin del, under
åberopande av Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1920 angående bidrag
till den i Mosjöbottens torrläggningsföretag i Örebro län ingående båtnadsjorden,
hinder numera icke böra möta för beviljande av dylikt jämväl till
nämnda del. I fråga om bidragets storlek torde därvid enahanda beräkningsgrunder
böra tillämpas, som vore gällande vid tidpunkten för tilläggs -

Departements chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

lånets beviljande år 1924. Båtnadsjordens kostnad till företaget i vad densamma
skulle utgöras av lånesökandena, uppginge till 31,763 kronor 68
öre. Vid förenämnda tidpunkt kunde bidrag utgå med en fjärdedel av respektive
kostnadsbelopp. Bidraget torde sålunda i detta fall kunna beräknas
till en fjärdedel av 31,763 kronor 68 öre eller i runt tal 7,940 kronor.
För den händelse nämnda bidrag kunnat anvisas år 1924 i samband med
det då beviljade lånet å 22,980 kronor till båtnadsjordens kostnadsandel,
hade någon nedsättning av nämnda lån icke behövt komma i fråga, enär
vid nämnda tid såväl bidrag som lån kunde utgå till samma mark.

Enligt vad av det ovan anförda framginge hade företaget, under förutsättning
att dels ansökning om statsbidrag gjorts år 1912 och dels den verkliga
omfattningen av företagets nödläge varit känd år 1924, kunnat understödjas
med ett statsbidrag av sammanlagt 86,030 kronor ävensom med ett
lån av 118,980 kronor eller tillhopa 205,010 kronor. Detta belopp understege
visserligen med 26,970 kronor det till företaget beviljade lånet å sammanlagt
231,980 kronor, men torde den omständigheten att en väsentlig del
därav hade kommit att utgå i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet
möjligen kunnat i viss mån underlätta företagets finansiering.

Vidare framginge av det ovan sagda, att eventuellt anvisande år 1912
av ett statsbidrag a 78,090 kronor hade medfört en nedsättning av det
nämnda år beviljade lånet från 209,000 kronor till 96,000 kronor eller med
113,000 kronor. För den händelse ifrågavarande statsbidrag nu funnes
böra beviljas till företaget, torde emellertid med hänsyn till företagets ekonomiska
nödläge någon nedsättning av sagda lån icke böra ske.

Därest statsbidrag med ovan beräknade belopp, sammanlagt 86,030 kronor,
funnes kunna beviljas till företaget, skulle större delen av den skuldbörda,
som åvilade bidrags- och lånetagarna, komma att avlyftas. Enligt av lantbruksingenjören
Risberg verkställd beräkning uppginge hela företagets skuld
till 122,830 kronor. Med ledning av i synehandlingarna angående företaget
intagna bestämmelser om fördelningen av kostnaderna för detsamma beräknades
bidrags- och lånetagarnas andel i nämnda skuldsumma till i runt tal 104,740
kronor, vilket belopp sålunda skulle komma att minskas till 18,710 kronor.

På grund av vad ovan anförts finge lantbruksstyrelsen tillstyrka, det
Kungl. Maj:t ville utverka, att vederbörande intressenter uti ifrågavarande
sjösänkningsföretag måtte, med bibehållen rätt till tidigare till företaget
beviljat lån från odlingslånefonden, tilldelas ett bidrag från statens avdikningsanslag
av 86,030 kronor.

Statskontoret har yttrat:

Med stöd av föreliggande utredning beträffande ifrågavarande företags
ekonomiska ställning och därav föranledd överhängande risk för ekonomisk
ruin för den stora mängden i företaget delaktiga mindre jordbrukare och
med hänsyn därtill, att ett avsevärt bidrag från statens avdikningsanslag
skulle hava kunnat till företaget anvisas, därest numera gällande bestämmelser
om sådant bidrag kunnat å detta företag tillämpas, förefölle det
statskontoret, som om goda skäl i detta fall förelåge för utverkande av
statsbidrag till hjälp i nödläget; och linge statskontoret därför tillstyrka,
att åtgärd måtte vidtagas i överensstämmelse med lantbruksstyrelsens hemställan.

Av utredningen i ärendet framgår, att de egentliga kostnaderna för
ifrågavarande företag överstigit de beräknade kostnaderna, 376,000 kronor,
med allenast eif jämförelsevis ringa belopp eller 10,2/2 kronor 24 öre men

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

att däremot företaget till följd av de för dess finansiering upptagna lån
åsamkats ränteutgifter — förutom å odlingslånet — till belopp av ej mindre
än omkring 100,000 kronor. Anledningarna till intressenternas brydsamma
belägenhet aro sålunda icke att söka i förhållanden beroende av företagets
planläggande och beräknande utan fastmera i ett sammanträffande av
ogynnsamma omständigheter, dels sammanhängande med tidsutdräkt och
andra svårigheter vid arbetets utförande samt intressenters utträde ur
företaget eller iråkade obestånd och dels i de betungande utgifter, som
drabbat intressenterna genom andra i deras hemkommuner inträdda ogynnsamma
händelser. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit, torde det näppeligen
stått i arbetsstyrelsens makt att i någon avsevärdare grad undvika de av
förstnämnda orsaker uppkomna utgiftsstegringarna. Följden för intressenterna
har emellertid blivit, att dessa, som till största delen utgöras av
mindre jordbrukare, iråkat en synnerligen brydsam ekonomisk situation,
vilken om hjälp ej mellankommer torde bringa många av dem i ekonomiskt
nödläge. På grund härav och då ett mera allmänt obestånd bland det stora
antal intressenter, varom här är fråga, säkerligen skulle medföra en menlig
inverkan jämväl för vissa av ifrågavarande kommuners redan förut svaga
ekonomi, anser jag i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna starka
skäl föreligga för det allmänna att lämna bistånd.

Såsom av lantbruksstyrelsens yttrande framgår skulle statsbidrag utan
återbetalningsskyldighet enligt tidigare gällande bestämmelser kunnat anvisas
till företaget år 1912 med 78,090 kronor — vilket visserligen skulle
medfört en nedsättning av det samma år beviljade lånet från odlingslånefonden
från 209,000 kronor till 96,000 kronor — samt år 1924 med 7,940
kronor eller med sammanlagt 86,030 kronor. I överensstämmelse med lantbruksstyrelsens
av statskontoret tillstyrkta förslag vill jag förorda, att företaget
medgives statsbidrag utan återbetalningsskyldighet med sistnämnda
belopp, vilket torde böra utgå av statens avdikningsanslag. Någon nedsättning
av det beviljade odlingslånet synes icke böra härav föranledas.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att till ovan omförmälda företag, avseende sänkning av sjöarna Närdingen,
Lillsjön och Såttern, må anvisas statsbidrag från statens avdikningsanslag
med 86,030 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Biliang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt- 133 häft. (Nr 16b.)

2