Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1951

Proposition 1961:15

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1951

1

Nr 15

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
till Helmg Berg m.fl.; given Stockholms slott den 16
december 1960.

V ; -

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen underställes riksdagens prövning dels ett ärende angående
ytterligare livränta åt änkan efter eu person, som avlidit till följd av sjukdom,
ådragen under militärtjänstgöring, dels två ärenden angående livräntor åt
efterlevande till personer, som omkommit vid olyckor, som haft visst samband
med krigsmaktens verksamhet, dels ock ett ärende angående livränta
åt en person, som skadats vid trafik med en krigsmakten tillhörig bil.

1881 «o Bihanr/ till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 15.

2

Kungl- Maj:ts proposition nr IT) or 19K1

Utdrag av protokoll över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1b
december 1960.

N ärvarande

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzkn, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, följande.

1.

Byggnadssnickaren A. T. V. Berg, född den 24 februari 1918, avled den
26 mars 1946 till följd av lungtuberkulos, ådragen under militärtjänstgöring.
Han efterlämnade hustrun Helmy Viola Torborg Berg, född den 18 december
1920, och två döttrar i äktenskapet, födda den 15 december 1942 och den

24 september 1944. Sjukdomen yppades i april 1941 och äktenskapet ingicks
den 28 maj 1942. På grund av sjukdomen har enligt 1927 års militärersättningsförordning
utgivits ersättning till mannen Berg för vissa tidsperioder
fram till dödsfallet. Vid tiden för äktenskapets ingående och fram till
den 18 oktober 1942 utgick livränta till Berg efter eu invaliditetsgrad av

25 %. Därefter hade anspråk på ersättning icke framställts förrän i juli 1944.
Enligt beslut den 7 maj 1956 tillerkände rikförsäkringsanstalten jämlikt

1927 års militärersättningsförordning makarnas barn livräntor att utgå tills
de uppnådde 16 års ålder. Månadsbeloppet av vardera livräntan uppgick
till 100 kronor fr.o.in. den 1 januari 1956. Tillika förklarade anstalten att
jämlikt bestämmelserna i nämnda förordning någon livränta icke kunde
tillerkännas änkan, enär äktenskapet slutits först efter ilen tidpunkt, då
mannens sjukdom yppades.

Sedan Kungl. Maj:t i proposition den 28 december 1956 (nr 14) föreslagit
riksdagen, att Helmy Berg måtte utan hinder av bestämmelserna i
militärersättningsförordningen bli tillerkänd viss livränta och riksdagen
meddelat sina beslut i anledning av propositionen (rskr 1957:117), medgav
Kungl. Maj:t genom brev den 29 mars 1957 att till Helmy Berg linge för
en tid av fem år, räknat fr.o.m. den 1 januari 1955, så länge hon levde
ogift, utbetalas den ersättning som vid tillämpning av 1927 års militärer -

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 är 1961

3

sättningsförordning skulle ha tillkommit henne, därest hon, när A. T. V.
Berg befanns lida av lungtuberkulos, varit gift med denne; dock med avdrag
för belopp som för motsvarande tid utgått eller utginge från pensionsstyrelsen
och familjebidragsnämnd och som icke skulle ha tillkommit henne,
därest ersättning utgått enligt militärersättningsförordningen.

Kungl. Maj:t uppdrog härjämte åt riksförsäkringsanstalten att, efter samråd
med statskontoret, framdeles till prövning upptaga och till Kungl. Maj:t
anmäla frågan rörande ytterligare livränta till llelmy Berg efter utgången
av femårsperioden.

I skrivelse den 15 mars 1960 har riksförsäkringsanstalten, efter samråd
med statskontoret, gjort framställning om fortsatt livränta åt Helmy Berg.

Riksförsäkringsanstalten uppger till en början om Helmy Bergs personliga
förhållanden: Under sommaren 1959 har hon haft anställning tvåmånader
som affärsbiträde med en arbetsinkomst av 1 300 kronor och under sommaren
1960 torde hon kunna påräkna samma inkomst. På grund av svag
hälsa kan hon icke utföra tyngre arbete eller arbeta allt för länge åt
gången. Uppgifterna är bestyrkta av socialnämndens ordförande. I ett den
15 januari 1960 utfärdat intyg har vederbörande provinsialläkare uttalat,
att det är hans bestämda intryck, att Helmy Berg på grund av sin
asteniska och nervösa läggning icke orkar ha förvärvsarbete annat än tillfälligtvis.
Den äldre dotterns livränta upphörde i december 1958 och den
yngres i september 1960. Av nämnda läkarintyg framgår, att den äldre
dottern lider av epilepsi.

Vidare redogör riksförsäkringsanstalten för statskontorets yttrande till
anstalten den 16 februari 1960. Av yttrandet framgår att statskontoret finner
att livränta till Helmy Berg hör utgå även framdeles. Med hänsyn till Helmy
Bergs ålder och då det icke torde vara uteslutet, att hennes hälsotillstånd
skulle kunna förbättras, anser sig statskontoret emellertid i första hand böra
förorda, att framställning göres till Kungl. Maj:t, att livräntan enligt i övrigt
gällande villkor må utgå under ytterligare fem år för att därefter ånyo omprövas.
Därest riksförsäkringsanstalten anser hennes nedsatta arbetsförmåga
vara för framtiden bestående, har statskontoret dock icke något att erinra
mot att livräntan icke tidsbegränsas.

Riksförsäkringsanstalten anför i anslutning till redogörelsen för statskontorets
yttrande: Såvitt framgår av föreliggande läkarintyg lider Helmy Berg
för närvarande icke av någon uttalad invalidiserande sjukdom men är
astenisk till sin konstitution. Enligt anstaltens mening bör frågan om fortsatt
livränta till Helmy Berg nu avföras en gång för alla och icke omprövas
efter viss tid, detta hl. a. med hänsyn till hennes asteniska läggning. Anstalten
vill för sin del tillstyrka, att livränta beviljas henne alt utgå så länge
hon lever ogift med belopp, som skulle ha tillkommit henne enligt 1927 års
militärersättningsförordning, därest hon varit gift med A. T. V. Berg, då

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1961

denne befanns lida av lungtuberkulos; dock att avdrag skall ske för belopp,
som för motsvarande tid utgått från pensionsstyrelsen och familj ebidragsnämnd
och som icke skulle ha tillkommit henne, därest ersättning utgått
enligt nämnda förordning.

Genom beslut den 22 april 1960 förordnade Kungl. Maj:t att till Helmy
Berg finge för tiden den t januari—den 30 juni 1960 utbetalas fortsatt
ersättning enligt de grunder som angivits i förenämnda brev den 29 mars
1957. Tillika förklarade Kungl. Maj:t Sig vilja framdeles meddela beslut
i fråga om ersättning för tiden efter den 30 juni 1960.

Departementschefen

På grund av nu föreliggande uppgifter angående Helmy Bergs hälsotillstånd
m. m. anser jag det skäligt, att livsvarig livränta tillerkännes henne
i enlighet med riksförsäkringsanstaltens förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Helmy Viola Torborg Berg må, räknat fr. o. m. den
1 juli 1960, så länge hon lever ogift, från anslaget Ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
m. m. utbetalas den ersättning som vid tillämpning av 1927
års militärersättningsförordning skulle ha tillkommit henne,
därest hon, när A. T. V. Berg befanns lida av lungtuberkulos,
varit gift med denne; dock med avdrag för belopp som hon
för motsvarande tid uppburit eller kommer att uppbära från
pensionsstyrelsen och familjebidragsnämnd och som icke skulle
ha tillkommit henne, därest ersättning utgått enligt militärersättningsföror
dningen.

2.

Vid en sammanstötning den 26 september 1955 å Hårsfjärden mellan
en motortorpedbåt och en Ställbergs Grufve-Aktiebolag tillhörig motorbåt
totalhavererade sistnämnda båt. Härvid omkom bl. a. gruvfogden K. G.
Ahlbom, som färdades med motorbåten. I anledning av olyckan har Svea
hovrätt genom lagakraftvunnen dom den 4 december 1958 förpliktat kronan
att till Ahlboms efterlämnade hustru Hulda Kristina (Kerstin) Ahlbom utgiva
bl. a. livränta med 1 000 kronor för år för tiden t. o. in. den 28 februari
1958. Civilförvaltningen har utbetalat livränta enligt domen. Kerstin Ahlbom,
som är född den 27 april 1908, förbehölls i domen rätt att i särskild rättegång
i mån av befogenhet föra talan mot kronan om livränta för tiden
fr. o. m. den 1 mars 1958.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1961

5

I skrivelse den 10 maj 1900 har försvarets civilförvaltning, efter inhämtande
av yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd, föreslagit, att Kerstin
Ahlbom måtte tillerkännas livränta med 1 000 kronor för år fr. o. m. den
1 mars 1958 så länge hon levde ogift, dock längst till den 1 augusti 1970,
att utbetalas från anslaget Vissa ersättningar i anledning av skador vid
militär verksamhet in. m.

Av civilförvaltningens skrivelse inhämtas följande rörande Kerstin Ahlboms
ekonomiska förhållanden m. m.: Mannens arbetsinkomst vid tiden
för dödsfallet uppskattades till 15 600 kronor för år. Han skulle ha pensionerats
den 1 augusti 1970 med en årlig ålderspension av 7 060 kronor.
Kerstin Ahlbom uppbär från Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag
årlig livränta med 5 000 kronor, vilket belopp efter det hon
fyllt 67 ar minskas till 3 750 kronor per år. Härjämte uppbär hon årlig
ersättning från Svenska Personal-Pensionskassan med 1 532 kronor 50 öre,
till dess hon fyller 67 år, varefter beloppet höjes till 2 031 kronor 88 öre
per år. Härtill kommer även folkpension.

Statskontoret har i utlåtande den 7 juni 1960 icke funnit anledning till
erinran mot civilförvaltningens förslag, såvitt här är i fråga.

Genom beslut den 1 september 1960 medgav Kungl. Maj:t att från anslaget
Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet m.m. finge
för reglering av ifrågavarande skada utbetalas livränta till Kerstin Ahlbom
med 1 000 kronor för år för tiden den 1 mars 1958—den 30 juni 1961,
dock endast så länge hon levde ogift. Tillika förklarade Kungl. Maj:t Sig
vilja framdeles meddela beslut i fråga om livränta för tiden efter den 30
juni 1961.

Departementschefen

Kronan är ersättningsskyldig för skada på grund av ifrågavarande olycka.
Beträffande ersättning för tiden t. o. m. den 30 juni 1961 föreligger redan
beslut av Kungl. Maj:t. För tiden därefter synes livränta böra utgå i enlighet
med myndigheternas förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund av
förenämnda olycksfall till Hulda Kristina (Kerstin) Ahlbom,
så länge hon lever ogift, utgå livränta för tiden den 1 juli 1961
—den 31 juli 1970 med 1 000 kronor för år.

3.

Bilreparatören C. V. Wigren blev den 14 juli 1957, då han med sin
familj tältade i Norra Sunderbyn i närheten av Boden, nedskjuten av en

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1961

värnpliktig ur Norrbottens regemente. Av utredningen framgår att Wigren
blev skjuten med en kulsprutepistol, som den värnpliktige sannolikt
jämte ammunition — olovligen medfört från regementet. Det framgår vidare
att den värnpliktige, som begick självmord strax efter dådet, drabbats av
sinnesförvirring.

Wigren efterlämnade hustrun Rutli Linnea Wigren och fem minderåriga
barn, av vilka det äldsta är nio år.

Linnéa Wigren har i januari 1960 hos försvarets civilförvaltning anhållit
om livränta av statsmedel fr. o. in. den 14 juli 1957 på grund av det inträffade
och därvid uppgivit, att hon ej har möjlighet att taga förvärvsarbete,
då all hennes tid går åt för skötseln av hemmet och de minderåriga barnen.

Av handlingarna inhämtas följande angående makarna \\ igrens ekonomiska
förhållanden m. in.: Mannen Wigren, som var född år 1926, var
egen företagare. Då han ej deklarerat för år 1956, hade han skönstaxerats till
9 000 kronor. I dödsboet förelåg underskott med 1 500 kronor. Efter makens
död har Linnéa Wigren, som är född den 8 juni 1930 och bosatt i Hakkasbyn
i Gällivare socken, uppfört ett egna hem, vilket till ett belopp av omkring
15 000 kronor bekostats av insamlade medel. Utöver skuld för bostaden,
som torde uppgå till cirka 40 000 kronor, har Linnéa Wigren andra skulder
om cirka 2 000 kronor. Hon är ej taxerad för någon inkomst och har ej
underhållsskyldighet gentemot andra än barnen.

Försvarets civilförvaltning föreslår i skrivelse den 3 maj 1960 att ersättning
av statsmedel tillerkännes Linnéa Wigren och hennes barn och anför
därvid i huvudsak följande: Av utredningen synes framgå att ingen, för
vilken kronan har att svara, gjort sig skyldig till någon försummelse i följd
varav kronan skulle ha ådragit sig skadeståndsskyldighet pa grund av det
inträffade. Linnéa Wigrens enda inkomst utgöres av änkepensionen, som
uppgår till 1 920 kronor per år, vartill kommer index och standardtillägg
med 640 kronor per år, samt särskilt barnbidrag, utöver det ordinarie, med
50 kronor i månaden per barn till tolv års ålder — allt motsvarande sammanlagt
463 kronor 33 öre per månad. Pensionen är beroende av inkomsten och
minskar vid inkomststegring. Det är ytterst behjärtansvärt att Linnéa Wigren
och hennes barn beredes ytterligare hjälp i form av livräntor. Dessa föreslås
skola beräknas enligt militärersättningsförordningens principer och med ett
ersättningsunderlag av 9 000 kronor samt utgå fr. o. in. den 1 januari
1960 till Linnéa Wigren så länge hon lever ogift och till vart och ett av barnen
till dess det uppnår sexton års ålder.

Statskontoret anser i utlåtande den 21 juli 1960 starka skäl tala för att
Wigrens efterlevande tillerkännes årligt understöd av statsmedel. Beträffande
understödets storlek ansluter sig statskontoret till vad civilförvaltningen föreslagit.
Då barnen fr. o. m. den 1 juli 1960 kommer att erhålla barnpension
från folkpensioneringen, bör enligt statskontoret samordning mellan den nu

Kunt/I. Maj:ts proposition nr 15 är 1951

7

föreslagna ersättningen åt barnen samt barnpensionerna föreskrivas i enlighet
med för samordning av barnpensionering och yrkesskadeförsäkring
gällande grunder.

Departementschefen

Kronan torde icke vara lagligen skyldig att utgiva ersättning till Linnéa
Wigren och hennes barn. I likhet med myndigheterna anser jag emellertid
att av billighetsskäl ersättning av statsmedel bör tillerkännas dem. Såsom
myndigheterna föreslagit bör trots viss principiell tveksamhet ersättningarna
utgå i form av livräntor beräknade enligt grunderna i militärersättningsförordningen,
varvid den avlidnes årliga arbetsinkomst får anses utgöra
9 000 kronor. Livräntorna bör skäligen utgå fr. o. in. den 1 januari 1960.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
Diverse pensioner och understöd in. in. må på grund av C. V.
Wigrens död till Ruth Linnéa Wigren och till ettvart av makarna
Wigrens barn för tid fr. o. in. den 1 januari 1960 utbetalas
livräntor enligt de i militärersättningsförordningen stadgade
grunderna, varvid G. V. Wigrens årliga arbetsinkomst
skall anses utgöra 9 000 kronor; dock skall å livräntorna
avdrag ske för belopp, som för motsvarande tid utgått till
Ruth Linnéa Wigren och barnen jämlikt lagarna om folkpensionering
och barnpensioner samt motsvarande äldre bestämmelser
på området och vilka belopp icke skulle ha tillkommit
dem, därest livräntorna utgått enligt militärersättningsförordningen.

4.

Slaktmästaren A. Olsson blev den 11 september 1952 under cykelåkning
i Luleå påkörd och skadad av en krigsmakten tillhörig bil, som fördes av
en sergeant. Sedan försvarets civilförvaltning och armétygförvaltningen, efter
inhämtande av yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd, uttalat, att
omständigheterna syntes vara sådana, att kronan icke kunde undgå att
utgiva ojämkat skadestånd, medgav Kungl. Maj:t genom beslut den 19 mars
1954, att viss ersättning linge utbetalas till Olsson och Svenska lantbrukarnes
olycksfallsförsäkringsbolag, där Olsson var försäkrad, bland annat livränta
för tiden t. o. in. den .‘it december 1959. Bolaget har numera tillerkänt
Olsson livsvarig livränta fr. o. in. den 1 april 1957 efter eu invaliditet av
15 %.

I skrivelse den 9 augusti 1960 bar försvarets civilförvaltning efter inhämtande
av yttrande från försvarets sknderepteriiujsniimnd hemställt, såvitt nu

8

K un (/I. Maj:ts proposition nr 15 år 1961

är i fråga, att Kungl. Maj:t måtte tillerkänna Olsson, som är född den 26 april
1910, livsvarig livränta med 1 800 kronor per år fr. o. in. den 1 januari 1957
till dess han fyllde 67 år och därefter med 900 kronor per år; dock med avdrag
av vad han för motsvarande tid uppburit eller kunde komma att uppbära i
livränta från bolaget. Civilförvaltningen hemställde vidare om bemyndigande
att utbetala ersättning till bolaget för de livräntebelopp som bolaget utgivit
eller kunde komma att utgiva till Olsson enligt bolagets föreliggande beslut
om livränta.

Statskontoret har i utlåtande den 6 september 1960 icke funnit anledning
till erinran mot vad civilförvaltningen hemställt.

Genom beslut den 80 september 1960 medgav Kungl. Majdattför reglering
i enlighet med civilförvaltningens förslag av ifrågavarande skada
finge utbetalas ersättning för tiden t. o. in. den 30 juni 1961 från anslaget
Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet m. in.
Tillika förklarade Kungl. Maj:t Sig vilja framdeles meddela beslut i fråga
om ersättning för tiden efter den 30 juni 1961.

Departemen t sch ef en

Beträffande livränta för tiden t. o. m. den 30 juni 1961 föreligger redan
beslut av Kungl. Maj:t. För tiden därefter synes böra utgå livsvarig livränta
i enlighet med myndigheternas förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
Diverse pensioner och understöd m. in. må på grund av det
olycksfall som den 11 september 1952 drabbat A. Olsson på
sätt myndigheterna föreslagit utbetalas, för tiden fr. o. in. den
1 juli 1961 till dess Olsson uppnår 67 års ålder 1 800 kronor
för år och för tiden därefter under Olssons återstående livstid
900 kronor för år.

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda,
med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, under
punkterna 1—4 hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Broberg

Sthlni 19C1. K. L. Beckmans Roktr.