Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1957

Proposition 1957:124

Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1957

1

Nr 124

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd åt
båttrafiken i Stockholms skärgård; given Stockholms
slott den 15 mars 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

Om den av Waxholms nya ångfartygs aktiebolag bedrivna trafiken i Stockholms
skärgård upphör den 1 oktober 1957 föreslås Kungl. Maj :t fa träffa
erforderliga åtgärder för att upprätthålla viss trafik. Till understöd åt båttrafiken
i Stockholms skärgård föreslås ett anslag av 250 000 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 124

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1957

Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
15 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson,

Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikationsoch
finansdepartementen anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet
Lange, följande.

I årets statsverksproposition (X ht p. 94) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Understöd åt
skärgårdsrederier för budgetåret 1957/58 beräkna ett reservationsanslag av
210 000 kronor. Jag torde nu få återkomma till denna fråga.

Anslaget till Understöd åt skärgårdsrederier har under en följd av år avsetts
för bidrag till reguljär båttrafik i Stockholms och Bohusläns skärgårdar
enligt särskilda avtal. Vidare har från anslaget bestritts kostnaderna för
arvode till en statlig granskningsman för den subventionerade båttrafiken i
Bohuslän.

Enligt det för båttrafiken i Bohusläns skärgård gällande avtalet är någon
ytterligare medelsanvisning ej erforderlig för nästa budgetår. Arvode till
granskningsmannen skall dock utgå även under budgetåret 1957/58.

Gällande avtal om skärgårdstrafiken i Stockholms län

Skärgårdstrafiken i Stockholms län har sedan lång tid varit föremål för
statsmakternas intresse och ingående behandlats av olika statliga kommittéer.
Beträttande vad som nu gäller i denna fråga må nämnas följande.

Etter förslag av 1949 års skärgårdskommission godkände statsmakterna
år 1952 en plan för skärgårdstrafikens ordnande. Huvudtanken i denna
plan (prop. 1952: 163; SU 152; rskr. 300) var, att trafiken skulle ordnas
genom kombinerade land- och sjötransporter, därvid sjötransporternas längd
borde begränsas. Huvudansvaret för den reguljära båttrafiken borde övertagas
främst av järnvägsbolagen inom området samt de till dessa hörande bussföretagen.
Då en förbättring och utbyggnad av skärgårdsområdets vägsystem
ansågs vara den viktigaste förutsättningen för att landtrafikföretagen skulle
kunna övertaga huvuddelen av transportarbetet, framlade kommissionen ett
program för väg-, bro- och färjanläggningar, som borde utföras under en
sexårsperiod. Intill dess vägprogrammet hunnit utföras kunde emellertid,

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1957

påpekade kommissionen, fordras speciella ingripanden bl. a. för att tillförsäkra
befolkningen på vissa öar reguljära förbindelser.

Inom den begränsade sektor av Stockholms skärgård, som från Arholma
i norr sträcker sig till Husaröskärgården i öster och Vaxholmsskärgården i
söder, utföres båttrafiken av Waxholms; nya ångfartygs aktiebolag. Medan
båttrafiken inom övriga delar av skärgården fortgår utan bidrag från det
allmänna, har under en följd av ar understöd av statsmedel utgått till \V axholmsbolaget
för vintertrafik i Stockholms skärgård. Sålunda subventionerades
denna bolagets trafik under seglationsåren (den 1 maj—den 30
april) 1943/49—1951/52 enbart med statsmedel å tillhopa 1 322 000 kronor.

Sedan Waxholmsbolaget anmält, att det icke utan ökade driftsbidrag
kunde fortsätta trafiken i skärgården, träffades — efter förhandlingar mellan
representanter för kommunikationsdepartementet, de kommunala intressena
samt Waxholmsbolaget — den 28 februari 1952 mellan Stockholms
stad och bolaget avtal att bolaget fr. o. m. den 1 maj 1952 under sju år
skulle enligt vissa fastställda minimiturlistor ombesörja trafiken inom det
av bolaget trafikerade, nyss nämnda området av Stockholms skärgård. Bolaget
skulle för sitt trafikåtagande från staden få dels ett amorteringslån
dels ock årliga driftsbidrag. Driftsbidragen bestämdes genom tilläggsavtal
den 28 mars 1952 slutligen till 490 000 kronor per år vid dåvarande penningvärde
med årlig reglering efter förändringar i socialstyrelsens rensade
levnadskostnadsindex (medelindex) med år 1935 som basår. I förutnämnda
avtal stadgades vidare bl. a., att bolaget icke skulle svara för några som helst
följder av ekonomisk eller faktisk force majeure. Sedan riksdagen givit
sitt godkännande, lämnade Kungl. Maj :t å statens vägnar den 31 maj 1952
utfästelse att till staden såsom bidrag till vintertrafiken ettvart av åren 1952
—1959 utgiva hälften av det driftsbidrag, som staden enligt bestämmelserna
i avtalen kunde komma att vara förpliktad tillgodoföra bolaget. På
grund av eu liknande utfästelse erlägger Stockholms läns landsting årligen
till staden ett indexreglerat belopp å ursprungligen 75 000 kronor. Av bidraget
från staten gäldas 50 000 kronor om året av Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag
och dess bussföretag.

På grund av avtalen och statens nämnda utfästelse har i statsbidrag till
bolagets vintertrafik till staden utbetalts tillhopa 1 212 538 kronor 80 öre,
därav under innevarande budgetår 253 431 kronor 37 öre. Av sistnämnda
belopp avser 225 000 kronor ersättning enligt avtalet den 28 februari 1952,
10 000 kronor ersättning enligt avtalet den 28 mars samma år efter viss
jämkning av i detta avtal stadgat ersättningsbelopp samt 18 431 kronor 37
öre indextillägg enligt avtalens bestämmelser på ifrågavarande båda belopp.

Vid extra bolagsstämma den 3 septamber 1956 beslöt Waxholmsbolaget
till staden anmäla, att bolaget, på grund av ekonomisk force majeure enligt
7 § i avtalet den 28 februari 1952, icke kunde fullgöra sina åtaganden
enligt nämnda avtal. Till grund för bolagsstämmans beslut låg en utredning
angående bolagets ekonomiska ställning den 30 juni 1956. Bolagsstämmans
beslut delgavs samma dag staden, som underrättade handelsdepartementet
i skrivelse den 4 september 1956.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1957

Efter förhandlingar mellan representanter för handelsdepartementet,
staden och landstinget samt Waxholmsbolaget träffades den 20 oktober 1956
mellan staden och bolaget en tilläggsöverenskommelse, enligt vilken bolaget
avstod från att till grund för befrielse före den 1 oktober 1957 från sina
förpliktelser enligt avtalen den 28 februari och den 28 mars 1952 åberopa
omständigheter, vilka förelåg vid tidpunkten för träffandet av tilläggsöverenskommelsen
eller som då kunde beräknas senare inträffa. Som motprestation
förband sig staden att utöver den ersättning, som jämlikt 1952 års
avtal skall utgå till bolaget för tiden den 1 maj 1956—den 30 april 1957,
utbetala en tilläggsersättning å 400 000 kronor. Förutsättning för giltigheten
av tilläggsöverenskommelsen var att staten skulle bidraga till stadens utgifter
för tilläggsersättningen med 134 000 kronor.

Tilläggsöverenskommelsen anmäldes för riksdagen i proposition nr 196/
1956. Därvid uttalades bl. a., att det kan ifrågasättas om kommunikationsproblemen
i Waxholmsbolagets trafikområde i fortsättningen kan lösas i
enlighet med det arrangemang, som träffats genom 1952 års avtal med bolaget.
Genom den enligt tilläggsöverenskommelsen tillfälligt ökade subventioneringen
av Waxholmsbolagets trafik kunde den tid vunnas, som erfordras
för en undersökning av nämnda problem. Vid förhandlingarna hade från
de statliga representanternas sida uttryckligen framhållits, att det extra
subventionsanslaget vore att betrakta som en engångsåtgärd och att det icke
vore prejudicerande för framtiden. Vidare hade betonats att en förutsättning
för en tilläggsersättning till bolaget vore att mellan subventionsgivarna
kommer till stånd överläggningar om hur skärgårdstrafiken bör ordnas
efter innevarande seglationsår.

I anslutning till nämnda uttalande och sedan Stockholms stad i skrivelse
den 25 oktober 1956 hemställt, att förhandlingar rörande skärgårdstrafikens
ordnande efter den 1 oktober 1957 snarast möjligt måtte upptagas, tillkallades
den 1 november 1956 expeditionschefen S. V/söderlund, ordförande, sjöfartsrådet
B. L. Borg och hovrättsassessorn E. G. B. Olsén att såsom företrädare
för staten deltaga i nämnda förhandlingar.

Föreliggande förslag

I skrivelse den 12 mars 1957 har de statliga företrädarna vid nämnda förhandlingar
anmält följande.

De förhandlingar, som inletts mellan de statliga företrädarna och representanter
för Stockholms stad och Stockholms läns landsting, hade med hänsyn
till önskvärdheten av att resultat av förhandlingarna borde föreligga i
sådan tid, att proposition i ämnet skulle kunna avlämnas till 1957 års riksdag,
t. v. begränsats till att avse återstående del av avtalsperioden enligt 1952
års avtal, d. v. s. tiden fram till den 1 maj 1959. Det utredningsarbete, som
legat till grund för förhandlingarna, inriktades i första hand på att undersöka,
vilka andringar i den i avtalen angivna trafikuppläggningen, som kun -

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1951

de föranledas av omständigheter, som inträffat efter tillkomsten av 1952
års avtal. Bl. a. uppmärksammades den utbyggnad som skett av områdets
vägsystem genom tillkomsten av färjlederna Furusund—Yxlan och Yxlan—
Blidö samt östanå—Ljusterö.

Ett av de förhandlingsdelegerade för staten, staden och landstinget tillsatt
utskott hade från nämnda utgångspunkt gjort en trafikteknisk analys av de
delar av skärgården, som Waxholmsbolaget trafikerar, samt en bedömning
av vilka förändringar i tillämpade trafikplaner, som med hänsyn till rådande
förhållanden kunde anses vara trafiktekniskt möjliga att genomföra.
Sammanfattningsvis hade utskottet föreslagit

att direkttrafiken med Stockholm inom Blidö—Yxlan—Furusundsområdet
och inom huvuddelen av Ljusteröområdet indrages under tiden den 1
november—den 1 april samt nedskäres under tiden den 1 september—
den 31 oktober och den 1 april—den 31 maj,

att viss lokal passbåtstrafik upprätthålles inom Blidö—Yxlan—Furusundsområdet,

att turplanerna inom Norrtäljeområdet och Blidö—Yxlan—Furusundsområdet
nedskäres med en tredjedel under tiden den 1 juni—den 31 augusti,
samt

att turplanerna inom Vaxholmsområdet omarbetas, bl. a. så att eu del av
trafiken under högsommarsöndagar ombesörjes av landväga transportmedel
eller med andra båtar än bolagets egna.

Utskottet hade vidare framhållit, att vad beträffade östra Lagnö och
Siarö borde undersökas, om rörliga gångbroar kunde anordnas över Klintsundet
och Siarösundet under den tid på året, då direktbåtar inte trafikerade
dessa öar.

Utskottet hade slutligen föreslagit, att taxeändringar borde vidtagas i enlighet
med förslag, som framlagts av ett av de förhandlingsdelegerade tillsatt
utskott för ekonomiska frågor. Av sistnämnda utskott företagna undersökningar
hade visat, att det syntes befogat att vidtaga en höjning av taxorna,
varvid borde beaktas bl. a., att bolagets läxor för den reguljära båttrafiken
som regel icke borde understiga taxorna å andra trafikmedel vid färd
till samma ort. Med hänsyn härtill ansågs en höjning av biljettpriserna till
Blidö—Yxlanområdet, Husaröområdet samt Vaxholmsområdet kunna ske
med i genomsnitt 10 procent. Inom Ljusteröområdet syntes åtminstone för
orter belägna inom de södra delarna kunna ske motsvarande genomsnittliga
höjningar av biljettpriserna. Vidare syntes lämpligt att inom Blidö—
Yxlanområdet, där för närvarande i viss omfattning tillämpades enhetstaxor,
en prisdifferentiering genomfördes med hänsyn till olika gångtid till
skilda orter, dock med visst beaktande av biljettpriserna vid färd med andra
trafikmedel. Slutligen borde vissa taxeåtgärder vidtagas för att begränsa och
fördela trafiktopparna. I sådant avseende förordades, åtminstone för Vaxholmsområdet,
att särskilda, något billigare returbiljetter tillhandahölls,
vilka icke berättigade till resa vid tid, då bolagets trafikkapacitet var mest
utnyttjad.

De av utskotten framlagda trafikplanerna och ekonomiska beräkningar -

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 124 är 1957

na hade enhälligt godtagits av företrädarna för staten, staden och landstinget.

De underhandlingar, som med utgångspunkt från det framlagda utredningsmaterialet
upptagits med Waxholmsbolaget, hade på grund av tidsnöden
t. v. begränsats till att avse vilka ändringar i 1952 års avtal, som
kunde anses erforderliga för ett upprätthållande av trafiken under den del
av avtalsperioden, som återstår, d. v. s. fram till den 1 maj 1959. Enighet
hade därvid uppnåtts om en ändrad trafikplan i huvudsaklig överensstämmelse
med det framlagda förslaget. En i enlighet med denna plan ändrad
trafik beräknades medföra besparingar på 230 000 kronor per år.

Bolaget yrkade i första hand, att bolaget genom tilläggsavtal skulle tillerkännas
ersättning i förskott utöver de i 1952 års avtal bestämda bidragen.
De slutliga bidragen skulle regleras efter varje tilländalupet trafikår i förhållande
till de verkliga utgifterna. Enligt bolagets beräkningar borde förskottsersättningen
för trafikåret den 1 maj 1957—den 30 april 1958 utgöra
1 354 700 kronor. I andra hand begärde bolaget ett fast årligt bidrag av
1 354 700 kronor. Från bolagets sida hävdades att det vore ytterst ovisst om
en taxehöjning skulle ge ett förbättrat nettoresultat.

Företrädarna för staten, staden och landstinget förklarade, att det av bolaget
framlagda förslaget angående sättet för ersättningens bestämmande
icke kunde godtagas. De förhandlingsdelegerade förklarade sig däremot vara
villiga att medverka till att bolaget tillerkändes ersättning — utöver vad som utgår
enligt 1952 års avtal — för att täcka onormala kostnadsstegringar på olja
och kol för den trafik, för vilken bidrag utgår. Denna ersättning borde beräknas
enligt särskild index. Alternativt erbjöds bolaget en tilläggsersättning
för år räknat av 120 000 kronor. En tilläggsersättning av sistnämnda
belopp motsvarar — inräknat de besparingar å 230 000 kronor, som beräknas
uppkomma genom den nya trafikplanen, och de ökade trafikinkomster,
som bolaget tillgodoförs genom 1956 års taxehöjningar — den tilläggsersättning
om 400 000 kronor, som utgår för seglationsåret 1956/57. Från de
förhandlingsdelegerades sida framhölls även, att det är rimligt om bolaget
i likhet med andra trafikföretag genom höjning av biljettpriserna bereder
sig täckning för de ökade omkostnader, som kan uppkomma.

De motsatta uppfattningarna angående storleken av det ekonomiska stöd
från det allmännas sida, som erfordras för att den trafik, varom enighet
nåtts, skall kunna utföras av bolaget, hade vid förhandlingarna icke kunnat
utjämnas, överläggningarna med Waxholmsbolaget ansågs därför inte
böra fortsättas.

I skrivelsen anmäles vidare, att de förhandlingsdelegerade avser att fortsätta
sina diskussioner om hur den framtida skärgårdstrafiken bör ordnas.

Slutligen framhålles, att inom den statliga förhandlingsdelegationen vissa
beräkningar utförts angående vilka kostnader, som skulle vara förbundna
med en trafik, varigenom den bosatta skärgårdsbefolkningens berättigade
anspråk på förbindelser med fastlandet kan tillgodoses i rimlig utsträckning.
Därvid har förutsatts en trafik under hela året av i huvudsak samma omfatt -

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1957

ning, som enligt den nyssnämnda reviderade trafikplanen avsetts skola upprätthållas
under tiden den 1 oktober—den 30 april. En närmare utformning
av trafikplanen torde dock böra ske i samråd med det eller de trafikföretag,
som kan komma att omhänderha trafiken. De gjorda beräkningarna ger
stöd för antagandet att såsom bidrag av allmänna medel för att upprätta en
trafik av denna omfattning erfordras ett årligt bidrag icke överstigande
250 000 kronor.

Departementschefen

Utgångspunkten från statens sida vid behandlingen av frågan om ordnandet
av kommunikationerna i Stockholms skärgård har varit, att staten har
skyldighet att tillse att den bofasta skärgårdsbefolkningens behov av fastlandsförbindelser
tillgodoses i rimlig utsträckning. Enligt de av statsmakterna
år 1052 fastställda riktlinjerna skulle detta ske genom kombinerade
land- och sjötransporter, därvid vägsystemet skulle utbyggas och sjötransporternas
längd förkortas. I avbidan på genomförandet av vägprogrammet
skulle visst stöd givas åt sjötrafiken.

Efter det Stockholms stad fört förhandlingar med staten och Stockholms
läns landsting träffades år 1952 mellan staden och Waxholmsbolaget avtal
om subventionering av bolagets trafikrörelse under seglationsåren 1952/53—-—1958/59 för att bolaget skulle upprätthålla trafik i skärgården enligt en
överenskommen plan. Staten utfäste sig att ersätta staden med hälften av
subventionsbeloppet och landstinget att bidraga med en sjättedel. Enligt
nämnda avtal har bolaget under innevarande seglationsår i subvention från
staten, staden och landstinget erhållit sammanlagt 506 863 kronor, varav
i statsmedel från anslag under tionde huvudtiteln 203 431 kronor.

Sedan Waxholmsbolaget efter extra bolagsstämma den 3 september 1956
anmält till staden, att bolaget på grund av ekonomisk force majeure icke
kunde fullgöra sina åligganden enligt 1952 års avtal, upptogs under hösten
1956 nya förhandlingar med bolaget. I anslutning härtill träffades den 20
oktober 1956 en tilläggsöverenskommelse till 1952 års avtal, enligt vilken bolaget
under vissa förutsättningar avstod från att till grund för befrielse före
den 1 oktober 1957 från sina trafikåtaganden åberopa omständigheter, som
förelåg eller kunde förutses vid tidpunkten för träffandet av tilläggsöverenskommelsen.
Som motprestation har bolaget erhållit en tilläggsersättning från
staten, staden och landstinget å sammanlagt 400 000 kronor, varav staten
skulle svara för 134 000 kronor.

Genom den förlängning av Waxholmsbolagets trafik som tilläggsöverenskominelsen
möjliggjort, räknade man från det allmännas sida med att vinna
den tid, som erfordrades för eu undersökning av frågan om skärgårdstrafikens
framtida ordnande. Sådan undersökning har nu såvitt avser återstoden
av avtalstiden gjorts av en delegation med representanter för de tre subventionsgivande
parterna.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1957

Delegationen har föreslagit ändringar i den till grund för 1952 års avtal
liggande trafikplanen, innebärande indragning av vissa trafiklinjer och nedskärning
av en del turplaner. Från dessa utgångspunkter har delegationen
upptagit förnyade underhandlingar med Waxholmsbolaget. Enighet uppnåddes
därvid om en ändrad trafikplan i huvudsaklig överensstämmelse med det
av delegationen utarbetade förslaget. Den ändrade trafikplanen har ansetts
medföra årliga besparingar å ca 230 000 kronor. Från delegationens sida erbjöds
bolaget utöver den subvention, som utgår enligt 1952 års avtal, antingen
ett indexreglerat bidrag avsett att täcka onormala kostnader för kol
och olja för den subventionerade trafiken eller ett fast årligt bidrag å
120 000 kronor. Sistnämnda bidrag ansågs motsvara — inräknat de besparingar
som uppkommer genom den nya trafikplanen och inkomstökningarna
genom 1956 års taxehöjningar — den tilläggsersättning på 400 000 kronor
Som utgår under innevarande seglationsår. Det ökade bidraget har förutsatts
skola bestridas med en tredjedel av envar av de tre subventionsgivarna. Bolaget
å sin sida begärde ett årligt bidrag av 1 354 700 kronor. Då det visade
sig omöjligt att sammanjämka de motsatta uppfattningarna i ersättningsfrågan,
har förhandlingarna med bolaget avbrutits.

Någon annan överenskommelse om fortsatt trafik i Waxholmsbolagets regi
efter den 1 oktober 1957 än de år 1952 ingångna avtalen föreligger sålunda ej.
Åtgärder för att på annat sätt ordna trafiken måste därför förberedas, om
1952 års avtal med bolaget skulle upphöra.

De statliga representanterna i delegationen har företagit vissa undersökningar
för att utröna kostnaderna för att upprätthålla en trafik, som i rimlig
utsträckning tillgodoser den bofasta skärgårdsbefolkningens berättigade
anspråk på förbindelser med fastlandet. De gjorda beräkningarna utvisar att
en trafik under hela året av den omfattning, som enligt den av delegationen
föreslagna nya trafikplanen avsetts att upprätthållas under tiden den 1 oktober—den
30 april, torde kunna anordnas till en nettokostnad för det allmänna
icke överstigande 250 000 kronor. Därvid förutsättes dock att en närmare
utformning av trafikplanen skall ske i samråd med det eller de trafikföretag,
som kan komma att upprätthålla trafiken.

De av mig utsedda företrädarna för staten kommer att tillsammans med
representanterna för staden och landstinget närmare utreda de former, i vilka
skärgårdsförbindelserna skall ordnas efter den 1 oktober 1957, om Waxholmsbolaget
då ej fortsätter trafiken. Kungl. Maj :t torde i detta läge — om
riksdagen ej anför erinran häremot — få träffa erforderliga åtgärder för
att trafiken skall upprätthållas under nästa seglationsår under beaktande av
att nettokostnaden för statsverket därvid får utgöra högst det belopp, som
angivits av de statliga förhandlingsdelegerade, nämligen 250 000 kronor. Jag
förutsätter dock att övriga av trafiken intresserade parter skall vara villiga
att lämna sin medverkan även i ekonomiskt hänseende, varigenom kostnaden
för statsverket i motsvarande mån torde kunna minskas.

Någon formell uppsägning av 1952 års avtal har ännu icke gjorts av Waxholmsbolaget.
Den möjligheten synes därför böra hållas öppen, att bolaget

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1957

— som enligt uppgift den 25 mars 1957 skall hålla extra bolagsstämma —
sedermera kan visa sig vara villigt att acceptera en revision av 1952 års avtal
i anslutning till de av företrädarna för staten, staden och landstinget
framlagda förslagen. För egen del anser jag dessa förslag i huvudsak kunna
godtagas. I föreliggande situation synes det mindre välbetänkt att i denna
för skärgårdsbefolkningen betydelsefulla fråga på förhand binda sig för en
bestämd lösning. Jag förordar därför, att Kungl. Maj :t bemyndigas att
om förutsättningar skulle visa sig föreligga att med Waxholmsbolaget träfta
avtal om fortsatt trafik i huvudsaklig överensstämmelse med ettdera av de
av förhandlingsdelegationen framlagda förslagen — besluta om statens medverkan
härvid.

En redogörelse i ärendet torde få lämnas nästa års riksdag. Å riksstaten
för budgetåret 1957/58 torde nu för ändamålet under tionde huvudtiteln
böra uppföras ett särskilt reservationsanslag till Understöd åt båttrafiken i
Stockholms skärgård. Från anslaget torde få bestridas — utöver de kostnader
för ordnandet av trafiken i Stockholms skärgård, som enligt vad jag här
anfört kan komma att åvila statsverket — även de kostnader, som enligt 1952
års avtal med Waxholmsbolaget skall bestridas i efterskott för innevarande
seglationsår, i den mån tillgängliga medel under det hittillsvarande reservationsanslag
till Understöd åt skärgårdsrederier ej förslår härför. Medelsbehovet
för nästa budgetår kan med nu angivna utgångspunkter beräknas
till 250 000 kronor.

Vad beträffar båttrafiken i Bohusläns skärgård torde det särskilda arvodet
till granskningsmannen för denna trafik i fortsättningen få bestridas från
reservationsanslaget till Understöd åt skärgårdsrederier. Någon ytterligare
medelsanvisning för trafiken i Bohuslän erfordras ej för budgetåret 1957/58.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

till Understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård för
budgetåret 1957/58 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 250 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Rune Lindquist

2 Bihang titt riksdagens protokoll 1957. i samt. Nr 124