Fredagen 20 november klockan 21 till och med söndagen 22 november kommer sidan Lediga jobb och annonserna inte kunna visas på grund av tekniskt arbete. Inga sista datum för ansökningar kommer inträffa under denna period.
Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 117
Proposition 1930:117
- kammare
- riksdag
- tvåkammaren
- session
- lagtima
- Antal sidor
- 7
Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 117.
25
Nr 117.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till
uppförande av två arbetsstugor inom Nedertorneå och
Gällivare församlingar; given Stockholms slott den 21
februari 1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Cl. Lindskog.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet å Stockholms
slott den 21 februari 1930.
N ärvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Lindskog anför härefter:
Centralstyrelsen för stiftelsen Norrbottens läns arbetsstugor har hos Kungl.
Majit gjort framställning om statsbidrag till uppförande och utrustning av
två nya arbetsstugor, förlagda den ena till Vojakkala by i Nedertorneå för
-
sta tsbidrag
till uppförande
av två
arbetsstugor
inom Nedertorneå
och
Gällivare för
samlingar.
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 117.
samling och den andra till någondera av Hakkas och Ullatti byar i Gällivare
församling. Centralstyrelsen anför därvid:
Under de senaste åtta åren har, tack vare enskild offervillighet, den nationellt
sociala verksamhet, som i rikets nordligaste län bedrives av stiftelsen
Norrbottens läns arbetsstugor, genomgått en stark utveckling.
Antalet av anstalter utgjorde år 1917 åtta eller samma antal arbetsstugor,
som förefanns vid verksamhetens begynnelse år 1903. Sedermera hava tillkommit
arbetsstugor i Tärendö (1917), Pajala (1921), Muodoslombolo (1924),
Pålkem (1926), Hedenäset (1927) och Karungi (1929). Antaltet av anstalter
har därigenom vuxit till fjorton. Vidare är att bemärka, dels att stiftelsen
till år 1920 drivit en här ovan icke inberäknad arbetsstuga i Vittangi, vilken
då på stiftelsens begäran övertogs av den ekonomiskt välbärgade Jukkasjärvi
kommun, och dels att såväl arbetsstugan i Karesuando som den i Muodoslombolo
numera ombyggts att mottaga ett till respektive 36 och 40 utökat antal
barn.
I nu nämnda fjorton genom stiftelsen försörjda anstalter komma att från
och med höstterminen 1929 vara intagna 480 barn. Tolv av arbetsstugorna
äro anordnade i egna, av stiftelsen uppförda, ändamålsenliga lokaler, vilkas
värde icke kan uppskattas lägre än till 800,000 kronor utöver det betydande
värdet av inventarierna. De två återstående anstalterna, nämligen de i
Arjeploug och i Jokkmokk, äro inrymda i respektive kommuner tillhöriga
lokaler.
Nu har av okända givare på nytt överlämnats till stiftelsen ett större
penningbelopp, 65,000 kronor, till uppförande av en femtonde arbetsstuga.
Sedan denna storartade gåva mottagits, har centralstyrelsen utan tidsutdräkt
företagit till prövning redan inneliggande och nu nytillkomna ansökningar
örn den nya arbetsstugans förläggande till följande orter, nämligen
Nedertorneå socken, Haparanda stad, Edefors socken, Arvidsjaurs socken,
Gällivare socken, Överkalix socken och Övertorneå socken.
Bland dessa orter ansägos av olika anledningar Haparanda stad samt
Edefors, Arvidsjaurs, Överkalix och Övertorneå socknar icke kunna för närvarande
komma ifråga såsom förläggningsort för arbetsstuga, under det att
behovet av en anstalt av denna art befanns särdeles trängande i Nedertorneå
samt i östra delen av Gällivare.
Vidkommande först Nedertorneå framstår det för stiftelsen såsom angeläget
att genom anläggande därstädes av en arbetsstuga avsluta den kedja
av svenska kulturanstalter, som stiftelsen fått till stånd längs gränsen genom
anordnandet av arbetsstugor i Karesuando, Muodoslombolo, Pajala,
Pello, Hietaniemi och Karungi. Därjämte har det ådagalagts, att svårigheterna
att på ett tillfredsställande sätt ordna skolväsendet i detta skoldistrikt
kunna undanröjas endast genom anläggande av ett skolhem eller en arbetsstuga.
Den i socknen rådande arbetslösheten, kvalificerad särskilt genom
den ännu olösta Seskarö-frågan, och kommunens allmänna ekonomiska betryck
synas även i detta sammanhang förtjäna avseende.
Det har vidare för stiftelsen sedan länge varit en önskan att kunna utsträcka
arbetsstuguverksamheten till Gällivare sockens kulturellt efterblivna
östra del, varest förhållandena särskilt av sociala hänsyn men även på
grund av svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt ordna skolväsendet
med styrka kräva anordnandet av ett skolhem eller en arbetsstuga.
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 117.
Ehuru redan förut inom Gällivare församlings skoldistrikt arbetsstugor
finnas förlagda i Nattavara och i Pålhem med ett barnantal av inalles 70,
utgör i varje fall antalet av de barn inom skoldistriktet, för vilka skolgång
måste beredas genom deras inackordering i iner eller mindre tillfredsställande
enskilda hem, 130. I en arbetsstuga å lämplig plats i socknen skulle kunna
inrymmas 40 av dessa barn. Vinsten bärav bör redan den anses tillräckligt
stor för att motivera tillkomsten av en sådan anstalt. Härtill kommer
det nationellt sociala intresset av att i den avlägsna och isolerade orten genom
arbetsstugan inplanteras svenskt språk och svensk sed samt den ökade
arbetsduglighet och företagsamhet, som en anstalt av denna, på ungdomens
fostran inriktade art alltid och mer än andra åtgärder visat sig befrämja,
Det förtjänar även omnämnas, att den under senaste tid alltmera påträngande
fennomanien i huvudsak koncentrerar sina strävanden till den inre
finnbygden, till vilken den östra delen av Gällivare är att räkna.
Vid de underhandlingar, som i ärendet för flera år sedan öppnats med
de lokala myndigheterna och ledande män i Gällivare, har en stark önskan
där yppats om en lycklig lösning av föreliggande fråga. Därvid har man
vid valet mellan skolhem eller arbetsstuga enstämmigt uttalat sig för alternativet
arbetsstuga.
Vid närmare övervägande av här ovan angivna förhållanden kom centralstyrelsen
snart till den uppfattningen, att behovet av en arbetsstuga framträder
lika starkt i båda kommunerna, Nedertorneå och Gällivare. Centralstyrelsen
beslöt därför undersöka möjligheten av att på grundval av det tillgängliga
beloppet, 65,000 kronor, kunna åstadkomma en arbetsstuga för 40
barn i vardera orten, vartill kostnaderna — örn oundgängliga utgifter för
anstalternas utrustning, anläggning av brunnar, tomternas planerande och
inhägnad medräknas — icke kunna uppskattas lägre än till 160,000 kronor.
Vid nämnda undersökning visade det sig, att Nedertorneå socken vore
villi o- erbjuda ett byggnadsbidrag av 10,000 kronor samt Vojakkala by
därstädes ett bidrag av åtminstone 8,000 kronor jämte fri välbelägen
tomtplats för en arbetsstuga, ävensom att Gällivare församling för liknande
syfte erbjöde sig att lämna ett bidrag av 31,000 kronor, likaledes jämte
fri tomtplats. Ytterligare har centralstyrelsen förhoppning att kunna utverka
fritt virke, framkört till byggnadsplatsen för en arbetsstuga i Gällivare,
vilken förmån bör värderas till 6,000 kronor.
Det utöver nu angivna donation och ortsbidrag, tillhopa 120,000 kronor,
erforderliga belopp, utgör alltså 40,000 kronor.
Att från vederbörande kommuner utkräva ytterligare engångsbidrag tramstår
för stiftelsen med hänsyn till deras nuvarande ekonomiska ställning såsom
obilligt. . .. ,
Någon möjlighet för stiftelsen att själv tillsluta eller uppbringa berörda
resterande belopp förefinnes heller icke. Därtill är stiftelsens ekonomi alltför
betungad, och ansträngningarna måste uteslutande inriktas pa vinnande
av förmåga att bestrida de genom de alltjämt nytillkommande anstalterna
ökade driftskostnaderna. När stiftelsen sålunda förklarar sig icke kunna
själv bidraga till engångskostnaden för nu ifrågavarande två nya anstalter,
bör detta ses mot bakgrunden av de upplysningar angående dess ekonomiska
ställning, vilka lämnas i en vid centralstyrelsens skrivelse fogad årsberättelse,
utvisande en brist i rörelsemedel för arbetsåret 1927—1928 av
18,354 kronor 52 öre, vilken brist nu måst täckas av tidigare fonderade
medel. Stiftelsen erinrar även i detta sammanhang, att stiftelsen för ut
-
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 117.
vidgningen av arbetsstugorna i Karesuando och Muodoslombolo, dragande
en kostnad av tillhopa inemot 25,000 kronor, samt till uppförande för en
sammanlagd kostnad av omkring 225,000 kronor av de nya arbetsstugorna
i Falkera, Hietaniemi och Karungi ansett sig, ehuru därtill skänkta medel
icke visat sig tillräckliga, icke böra begära något som helst bidrag av statsmedel
i annan form än årliga byresersättningar av 800 kronor för invid arbetsstugorna
i Muodoslombolo, Hietaniemi och Karungi uppförda särskilda skollokaler
med lärarinnebostäder.
Nu är emellertid angelägenheten att få till stånd ytterligare ett internat
for skolbarn i gränssocknen Nedertorneå samt i Gällivare östra sockendel
allmänna intresse, att statsmakternas medverkan till frågans lösning
lör bägge anstalternas vidkommande bör kunna påräknas.
Så framt arbetsstugor icke komma till stånd i dessa orter, framstår uppförande
därstädes av skolhem såsom förr eller senare oundvikligt. Ansökrungar
ay skoldistrikten själva om anslag av allmänna medel härtill skulle
otvivelaktigt anses böra föranleda beviljande av statsbidrag, som sannolikt
icke komme att stanna vid mindre belopp än 80,000 kronor för Nedertorneå
och 50 000 kronor för Gällivare. Det är med särskild hänsyn till denna
omständighet stiftelsen funnit sig äga fog att härmed hänvända sig till
Kungl. Majit med hemställan om beredande av erforderligt fyilnadsanslag
till uppförande i stället av två nya arbetsstugor.
Det nya anslag av allmänna medel, som nu ifrågasättes, torde i sin mån
komma att ^ även på annat sätt än här ovan angivits kompenseras I båda
socknarna finnas i 6 småbyar anordnade mindre folkskolor med så obetydligt
barnantal, att deras fortsatta uppehållande bör anses vara ytterst oekonomiskt.
Barnen i flera av dessa skolor böra tagas om hand av arbetsstugorna
och såmedelst erhålla tillfälle till fullständig folkskoleundervisning.
Härvid vinnes en högst avsevärd besparing för såväl statsverket som kommunen
av lärarlöner samt utgifter för hyra av skollokaler och lärarbostär
.°C^ bådning ni. m. Att genom en dylik indragning, som själv
fallet
bör göras till föremål för särskild utredning, arbetsstugornas förmåga
att mottaga barn, som icke i sina hem åtnjuta förmånen av skolgång,
kommer att något minskas, kan icke anses vara av den övervägande betydelse,
att den i utsikt ställda indragningen av skolor bör på grund därav
avvisas, helst barnen i omförmälda småbyar med största sannolikhet äro
även de i stort behov av arbetsstuguvård.
Bidrag av allmänna medel till syfte, varom här är fråga, har även tidigare
lämnats. Sålunda har Kungl. Majit jämlikt nådiga brev dels den 8
april 1921 beviljat för reparationer av arbetsstugubyggnaderna i Korpilombolo
och i Junosuando 2,934 kronor 74 öre samt till ombyggnad av arbetsstugan
i Pello och uppförande av en ny arbetsstuga i Pajala 20,000 kronor
och dels den 21 mars 1924 beslutat anvisa 25,000 kronor till uppförande
och utrustning av en ny arbetsstuga i Muodoslombolo.
Arbetsstugan i Nedertorneå avser centralstyrelsen förlägga till Vojakkala.
Det uhr där för stiftelsen nödigt att intill arbetsstugan uppföra särskild
skollokal for 30 barn samt bostadslägenhet om ett rum och kök för lärarinnan
vid skolan.
Beträffande platsen för en arbetsstuga i östra Gällivare har avgörande
annu icke kunnat träffas i vidare mån, än att anstalten bestämts skola förläggas
till endera av Hakkas eller Ullatti byar. Så snart utredningen härom
slutförts, kommer frågan att erhålla sin lösning.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 117.
I såväl Hakkas som Ullatti komma skollokaler att finnas tillgängliga för
mottagande av ett tillskott av 40 skolpliktiga barn i byn, varför någon nybyggnad
icke behöver förekomma, till vilken av dessa byar arbetsstugan fin
förlägges.
Arbetsstugan i Vojakkala uppföres år 1929 för att färdigställas och tagas
i bruk under år 1930 vid läsårets början. Anstalten i Hakkas eller Ullatti
har beräknats komma att öppnas för sitt ändamål i början av höstterminen
1931.
Under åberopande av vad sålunda blivit anfört har stiftelsen hemställt,
det täcktes Kungl. Majit av förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande
i rikets nordligaste gränsorter bereda stiftelsen ett anslag av 40,000
kronor såsom bidrag till uppförande och utrustning av nu ifrågavarande
två arbetsstugor.
I ärendet hava yttranden avgivits av vederbörande folkskolinspektörer samt
den 4 september 1929 av domkapitlet i Luleå, den 13 september 1929 av
länsstyrelsen därstädes, den 15 oktober 1929 av skolöverstyrelsen och den
22 november 1929 av statskontoret.
Såväl folkskolinspektörerna som domkapitlet hava tillstyrkt bifall till framställningen,
därvid domkapitlet vitsordat den stora betydelsen för det allmänna
i flera avseenden av stiftelsens banbrytande verksamhet samt framhållit
den besparing för statsverket, som inrättandet av nya arbetsstugor i
stället för skolhem ostridigt innebure.
Länsstyrelsen har anfört:
Arbetsstugornas stora betydelse för kulturarbetet inom Norrbottens län är
sedan länge allmänt känd och erkänd. Då nu genom ett förhållandevis
ringa bidrag från statens sida möjlighet skulle beredas att uppföra ytterligare
två arbetsstugor å platser, som därav måste anses vara i stort behov,
och då genom ett sådant bistånd från statens sida jämväl viss besparing i
utgifterna för uppförande av skolhem kan förväntas uppstå, finner sig länsstyrelsen
utan tvekan kunna förorda bifall till framställningen.
Skolöverstyrelsen yttrar:
De ifrågasatta två nya arbetsstugorna skulle, såsom stiftelsen framhåller,
ersätta erforderliga skoihem i Nedertorneå och Gällivare. Överstyrelsen vill
för sin del av sakliga skäl tillstyrka framställningen. Det är från det allmännas
synpunkt tydligen önskvärt, att skolhem, så snart omständigheterna
det medgiva, komma till stånd å de föreslagna orterna. Och lika uppenbart
är, att stiftelsen Norrbottens läns arbetsstugor, vars ekonomi, såsom
den själv framhåller, är starkt betungad, icke är i stånd att utan detta statsbidrag
på en gång uppföra två nya arbetsstuguanläggningar.
Statskontoret anför följande:
Av utredningen i ärendet synes framgå, att därest icke ifrågavarande
båda arbetsstugor komma till utförande, två nya skolhem i stället måste
inom en nära framtid inrättas för en kostnad, som för statsverkets vidkommande
torde betydligt överstiga det belopp av 40,000 kronor, varom
nu är fråga i byggnadsbidrag. Den besparing, som vid uppförande av arbetsstugorna
beräknas skola uppkomma för såväl staten som vederbörande
kommuner genom indragning av vissa mindre folkskolor, lärer däremot
Departe
mentschefen.
30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 117.
bliva densamma vare sig skolhem eller arbetsstugor inrättas. Då det torde
vara omöjligt för stiftelsen Norrbottens läns arbetsstugor att åstadkomma
nämnda belopp, har statskontoret, under förutsättning att Kungl. Maj:t
finner undervisningens behov kräva vidtagande av endera av ovan antydda
åtgärder, intet att erinra mot det begärda statsbidraget, 40,000
kronor.
För ändamålet torde böra anlitas förslagsanslaget till folkundervisningens
befrämjande i rikets nordligaste gränsorter. Beträffande dispositionen av
detta anslag har riksdagen i sin skrivelse (nr 184) i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 170 till 1924 års riksdag framhållit, att anslaget dittills
stått till Kungl. Maj:ts fria förfogande samt att, då någon ändring
härutinnan icke av departementschefen föreslagits, departementschefen berört
de åtgärder, för vilka kostnaderna borde bestridas av anslaget, endast
för såvitt desamma ägde någon väsentlig betydelse för anslagsberäkningen
eller påkallade särskilt medgivande av riksdagen. Någon erinran mot denna
departementschefens ståndpunkt framställdes icke av riksdagen. Emellertid
bör märkas, att i berörda proposition framlades huvudgrunderna för statens
understödjande av folkundervisningen i de nordligaste gränsorterna och att
enligt dessa grunder dels anvisades ett särskilt anslag till bidrag till byggnadsverksamheten
för skolväsendet — dock uteslutande avsett för av skoldistrikten
uppförda skolhem, skolhus och lärarbostäder — dels ock skulle
från nu ifrågavarande anslag utgå understöd till vissa angivna ändamål,
däribland arbetsstugornas verksamhet. Annat än årligt bidrag till deras
driftskostnader avsågs dock icke, och kostnadsberäkningen för detta ändamål
gjordes så pass noggrann, att en av sakkunniga i ämnet föreslagen
höjning av denna beräkning med 11,000 kronor av departementschefen icke
ansågs böra vidtagas. Att anslaget skulle bära några utgifter för uppförande
av arbetsstugor, var varken i de sakkunnigas betänkande eller i propositionen
något tal örn. Vid sådant förhållande synes det kunna starkt
ifrågasättas, om icke anvisande av dylika utgifter å anslaget, helst till ett
så jämförelsevis betydande belopp som 40,000 kronor, skulle vara att gå
utanför de riksdagen förelagda grunderna för anslagets användning. På
grund härav torde Kungl. Majit icke utan riksdagens medgivande vilja för
ändamålet anvisa det begärda beloppet.
Behovet av de ifrågasatta två nya arbetsstugorna har till fullo ådagalagts,
och såsom av myndigheterna framhållits, skulle ett upprättande i deras ställe
av skolhem för statsverket medföra betydligt större kostnader än det nu
begärda bidraget. Jag vill därför livligt förorda beviljande av detta bidrag.
I likhet med statskontoret anser jag, att förslagsanslaget till folkundervisningens
befrämjande i rikets nordligaste gränsorter, i gällande riksstat
uppfört till ett belopp av 466,000 kronor, bör anlitas för ändamålet. Riksdagens
medgivande härtill torde dock i detta fall böra inhämtas, med hänsyn till
det betydande belopp, det här är fråga om. Någon höjning av förslagsanslaget
med anledning av nu ifrågavarande engångsutgift lärer icke böra
vidtagas. Närmare föreskrifter beträffande bidragets utgående och villkor
härför torde böra framdeles meddelas av Kungl. Majit.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att från förslagsanslaget till folkundervis -
31
Kungl. May.ts proposition Nr 117.
ningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter må till
centralstyrelsen för stiftelsen Norrbottens läns arbetsstugor
utgå ett anslag av 40,000 kronor såsom bidrag till uppförande
och utrustning av två arbetsstugor, förlagda den ena
till Nedertorneå församling och den andra till Gällivare församling.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Vid protokollet:
Em. G:son Bergman.
Det här är en proposition
En proposition är ett förslag från regeringen till riksdagen. Det kan vara ett förslag till ny lagstiftning, lagändringar eller riktlinjer. En proposition innehåller förslagspunkter, som kan fördelas på olika utskott för beredning.
Allt eftersom förslagspunkterna har beslutats hittas de under rubriken beslut längre ned på denna sida.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket