Kungl. Maj:ts proposition nr 104 (Proposition 1948:104)

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

Nr 104.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 54 § 2., 5. och 7. samt 70 §
1. lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till
riksdagen, m. m.; given Stockholms slott den 13 februari
1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 54 § 2., 5. och 7. samt 70 § 1. lagen
den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen; samt

2) lag om ändrad lydelse av 35 § 1 mom. kommunala vallagen den 6
juni 1930 (nr 253).

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll:

För närvarande må den som vid val vistas utom hemorten avlämna sin
valsedel å postanstalt. För att underlätta valdeltagande av dem som vårdas
på sjukhus föreslås dels att, i den omfattning Kungl. Maj :t bestämmer,
tillfälliga postanstalter skola på valdagen inrättas på vissa sjukvårdsanstalter,
dels att röstning på sådan postanstalt skall vara tillåten även för
de patienter, som äro hemmahörande i den ort, där sjukvårdsanstalten
ligger.

Vidare föreslås, att registreringen av partibeteckningar skall flyttas från
justitiedepartementet till inrikesdepartementet. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 104.

Kungl. Maj.ts proposition nr 104.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 54 § 2., 5. och 7. samt 70 § 1. lagen den
26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 54 § 2., 5. och 7. samt 70 § 1. lagen den 26
november 1920 om val till riksdagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

54 §.

2. Ansökan om registrering av partibeteckning
skall göras skriftligen i
justitiedepartementet, där register
över partibeteckningar föres. Frågor
om registrering avgöras av chefen
för nämnda departement i närvaro av
tre bland de av riksdagen valde fullmäktige
i riksbanken och tre bland
fullmäktige i riksgäldskontoret.

5. Då partibeteckning registrerats
eller ur registret avförts, skall kungörelse
därom genom justitiedepartementets
försorg på sökandens bekostnad
införas i allmänna tidningarna.

7. När val i hela riket till andra
kammaren skola äga rum, skola i god
tid före valen från justitiedepartementet
till samtliga Konungens befallningshavande
översändas utdrag
ur registret, upptagande varje partibeteckning
som är registrerad på
grund av ansökan, vilken gjorts, om
valen förrättas på grund av bestämmelsen
i 17 § 1 mom. riksdagsord- 1

2. Ansökan om registrering av partibeteckning
skall göras skriftligen i
inrikesdepartementet, där register
över partibeteckningar föres. Frågor
om registrering avgöras av chefen
för nämnda departement i närvaro av
tre bland de av riksdagen valde fullmäktige
i riksbanken och tre bland
fullmäktige i riksgäldskontoret.

5. Då partibeteckning registrerats
eller ur registret avförts, skall kungörelse
därom genom inrikesdepartementets
försorg på sökandens bekostnad
införas i allmänna tidningarna.

7. När val i hela riket till andra
kammaren skola äga rum, skola i god
tid före valen från inrikesdepartementet
till samtliga Konungens befallningshavande
översändas utdrag
ur registret, upptagande varje partibeteckning
som är registrerad på
grund av ansökan, vilken gjorts, om
valen förrättas på grund av bestämmelsen
i 17 § 1 mom. riksdagsord -

1 Senaste lydelse av 54 § se SFS 1935: 256 (jfr 1944: 84) och av 70 § se SFS 1944: 84.

Kungl. Maj.ts proposition nr 104.

(Gällande lydelse.)

ningen, senast den 1 augusti närmast
före valen samt, om valen förrättas
på grund av Konungens förordnande
jämlikt 17 § 2 mom. riksdagsordningen,
senast femte dagen efter det
förordnandet givits. Vid varje beteckning
skall angivas det parti, för vilket
registreringen skett, samt partiets
enligt 6 mom. anmälda ombud.

Anmäles till---------

(Föreslagen lydelse.)

1. År någon på grund av vistelse
å annan ort inom riket förhindrad
att utöva sin rösträtt vid valförrättningen
för det valdistrikt, där han är
i röstlängden uppförd, må han å valdagen
avlämna valsedel, avseende valet
i valkretsen dit nämnda distrikt
hör, å fast postanstalt.

§•

1. Är någon på grund av vistelse
å annan ort inom riket förhindrad
att utöva sin rösträtt vid valförrättningen
för det valdistrikt, där han är
i röstlängden uppförd, må han å valdagen
avlämna valsedel, avseende valet
i valkretsen dit nämnda distrikt
hör, å fast postanstalt. Den som vårdas
å sjukvårdsanstalt inom riket,
vid vilken postanstalt finnes inrättad,
må å valdagen där avlämna valsedel,
som nyss sagts, ändock att
sjukvårdsanstalten är belägen å den
ort, där han är i röstlängden uppförd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1948.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 35 § 1 inom. kommunala vallagen
den 6 juni 1930 (nr 253).

Härigenom förordnas, att 35 § 1 mom. kommunala vallagen den 6 juni
19301 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

35 §.

1 mom. Är någon på grund av vistelse
å annan ort inom riket förhindrad
att utöva sin rösträtt vid valförrättning
för det valdistrikt, där han
är i röstlängden uppförd, må han å
valdagen avlämna valsedel, avseende
valet i valkretsen dit nämnda distrikt
hör, å fast postanstalt.

i mom. Är någon på grund av vistelse
å annan ort inom riket förhindrad
att utöva sin rösträtt vid valförrättning
för det valdistrikt, där han
är i röstlängden uppförd, må han å
valdagen avlämna valsedel, avseende
valet i valkretsen dit nämnda distrikt
hör, å fast postanstalt. Den som
vårdas å sjukvårdsanstalt inom riket,
vid vilken postanstalt finnes inrättad,
må å valdagen där avlämna
valsedel, som nyss sagts, ändock att
sjukvårdsanstalten är belägen å den
ort, där han är i röstlängden uppförd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1948.

1 Senaste lydelse se SFS 1942: 177.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104-

Utdrag av protokollet över justitiedcpartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 13 februari 1948.

Närvarande :

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och inrikesdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Zetterberg, dels riksdagens skrivelse den 26 mars 1947, nr 94, i anledning av
väckta motioner angående ordnande av tillfällig postanstalt för poströstning
vid sjukhus och andra vårdanstalter m. in., dels ock fråga om ändring i
bestämmelserna angående registrering av partibeteckningar. Föredraganden
anför därvid följande.

Röstning å sjukvårdsanstalt.

I syfte att underlätta deltagandet i allmänna val tillkommo år 1942 i fråga
om kommunala val samt år 1944 beträffande val till riksdagens andra kammare
nya bestämmelser om röstningssättet, enligt vilka personer, som å
valdagen vistas utom hemorten, fått möjlighet att då rösta å fast postanstalt
i annat valdistrikt. Reglerna härom återfinnas i 70 § lagen om val till
riksdagen och 35 § kommunala vallagen. Med avseende på röstberättigad,
som vistas å sjukvårdsanstalt och på grund därav är förhindrad att i vanlig
ordning avlämna sin valsedel, innebära dessa bestämmelser, att han -—
frånsett det fall att röstning kan ske genom äkta make — kan utöva sin
rösträtt endast om fast postanstalt finnes vid anstalten och denna är belägen
å annan ort än den, där den sjuke är uppförd i röstlängden. Postanstalter
äro för närvarande inrättade vid flera sanatorier samt ett par
andra, större kroppssjukhus.

Förslag om att bereda sjuka personer möjlighet att utan personlig inställelse
utöva rösträtt vid allmänna val väcktes motionsvis redan vid 1902
års riksdag, och frågan har därefter vid ett flertal tillfällen varit föremål
för behandling såväl inom riksdagen som i samband med sakkunnigutredningar.
En redogörelse härför återfinnes i ett av 1944 års vallagssakkunniga
avgivet betänkande angående underlättande av deltagandet
i allmänna val (statens off. utredn. 1945: 64 s. 34 ff.), vartill jag torde

Kungi. Maj:ts proposition nr 104.

få hänvisa. I betänkandet anförde de sakkunniga såsom sin uppfattning,
att det måste anses vara av stor betydelse, att förefintliga hinder för de
röstberättigades möjlighet att utöva sin rösträtt undanröjdes, så långt detta
kunde ske utan att valsäkerheten och valhemligheten äventyrades. Med
beaktande därav hade de sakkunniga undersökt, huruvida tillfälle skulle
kunna beredas den, som på grund av sjukdom vore förhindrad att personligen
inställa sig i vallokal och icke kunde använda sig av den för äkta
make avsedda möjligheten att rösta genom valsedelsförsändelse, att ändock
utöva sin rösträtt. Enligt vad de sakkunniga funnit uppkomme emellertid
härvid åtskilliga spörsmål, som krävde närmare granskning. Beträffande
de slutsatser, till vilka de sakkunniga i detta hänseende kommit (betänk,
s. 37 ff.), må återgivas följande.

Begreppet sjukdom kunde icke alltid med säkerhet avgränsas från andra
tillstånd. Det avgörande i detta sammanhang vore, att en person på grund
av sitt hälsotillstånd vore urståndsalt att personligen inställa sig vid valförrättning.
Om det icke skulle erfordras att sjukdomshindret bestyrktes på
tillförlitligt sätt, skulle en för sjuka personer särskilt avsedd röstningsmetod
kunna i stor utsträckning obehörigen användas av personer, vilka av
bekvämlighetsskäl eller annan orsak icke ville åsamkas det besvär och den
tidsspillan, inställelse i vallokal medförde. Att röstning i största möjliga
utsträckning ägde rum i vallokalerna vore av betydelse bland annat för valintresset.

Beträffande sjuka personer förelåge jämförelsevis ofta omständigheter,
som gåve vid handen att av dem företagna åtgärder icke stode i överensstämmelse
med deras vilja, förorsakat av sjukdomstillståndet eller av beroende
ställning i förhållande till personer, som handhade deras vård. På
grund därav måste en betydlig risk förefinnas för att obehörig påverkan
av sjuka väljare skulle äga rum. Kravet på valhemlighetens bevarande skulle
icke alltid kunna upprätthållas. Man kunde ej heller bortse från den
ökade risken för att röstning i den sjukes namn skulle kunna ske utan
dennes medverkan. Likaså skulle obehöriga åtgärder kunna vidtas med den
av väljaren anordnade försändelsen under tiden till dess densamma avlämnats
vid valförrättning eller å postanstalt. De erforderliga nya typerna
av valkuvert skulle kunna förväxlas med de kuvert, som användes för valsedelsförsändelse
av äkta make, och detta sålunda föranleda kassation av
valsedlar, vilka avgivits ej blott av sjuka personer utan även av äkta makar.

Med hänsyn till att allvarliga betänkligheter, framför allt med avseende
på valsäkerheten, funnits möta mot att införa en särskild röstningsmetod
för sjuka personer i allmänhet, förklarade sig de sakkunniga icke kunna tillstyrka,
att så skedde. Om frågan däremot inskränktes till att avse sådana
sjuka personer som vårdas å sjukvårdsanstalter, förelåge enligt de sakkunnigas
mening möjlighet att på ett mera tillfredsställande sätt lösa frågan;
detta innebure dock en orättvisa.

Beträffande röstningsmetoden anförde de sakkunniga, att röstning å sjukvardsanstalt
skulle kunna ske antingen genom anordnande av valsedelsförsändelse
eller ock på motsvarande sätt som vid röstning å postanstalt.

Böstmottagning syntes icke lämpligen kunna ske å samtliga sjukvårdsanstalter.
Sålunda avstyrkte de sakkunniga av olika skäl, att röstning finge
ske å epidemisjukhus, å sinnessjukhus och därmed likartade anstalter samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

å sjukvårdsanstalter inom fångvården. I fråga om enskilda sjukvårdsanstalter
uttalades, att dessa icke torde kunna åläggas att anordna röstmottagning
men att, eftersom flera av dem vore jämförelsevis stora, det syntes
önskvärt att röstning skulle kunna ske å dem. Beträffande en del sjukvårdsanstalter,
särskilt mindre sådana, förelåge svårighet att anordna röstmottagning
på ett för valsäkerheten betryggande sätt. Svårighet syntes även
förefinnas att särskilja sjukvårdsanstalter och vissa andra inrättningar,
såsom vilohem och konvalescenthem. De sakkunniga uttalade som sin uppfattning,
att ett bestämmande av de sjukvårdsanstalter där röstning ansåges
böra få förekomma icke kunde ske på tillfredsställande sätt; hur bestämmandet
än skedde, bleve det orättvist.

Antalet av de å sjukvårdsanstalter intagna personer, vilkas intressen skulle
tillgodoses genom införande av ett nytt röstningssystem, skulle enligt de
sakkunnigas uppskattning icke komma att överstiga 10 000 utan snarare
väsentligt understiga denna siffra.

Av den gjorda utredningen funno de sakkunniga framgå att en särskild
metod, varigenom samtliga å sjukvårdsanstalter intagna röstberättigade
personer bereddes tillfälle att utöva sin rösträtt, skulle vara förenad med
betydande olägenheter. Då därjämte endast ett förhållandevis ringa antal
personer torde komma att begagna sig av möjligheten att rösta, förklarade
sig de sakkunniga icke kunna tillstyrka att en dylik metod infördes. Skulle
en särskild röstningsmetod för sjuka personer ändock anses böra införas,
syntes detta, såvitt anginge andrakammarval, icke kunna ske utan ändring
av § 24 riksdagsordningen.

Emellertid ansågo de sakkunniga, att ett underlättande för sjuka personer
att utöva sin rösträtt i viss mån kunde åvägabringas utan ändring av
gällande bestämmelser, nämligen genom att inrätta ytterligare postanstalter
å större sjukvårdsanstalter. Enligt upplysningar, som de sakkunniga inhämtat,
kunde postanstalter inrättas även för tillfälligt behov, såsom för
röstmottagning å de dagar då allmänna val ägde rum.

Vid tillämpning av en dylik röstningsmetod syntes det de sakkunniga icke
vara nödvändigt, att röstmottagaren under hela tiden för röstmottagningen
befunne sig på en och samma plats. Röstmottagning torde kunna ske på
olika platser inom sjukvårdsanstalten, dock icke så att röstmottagning skedde
i de rum, där de sjuka vårdades, och det torde ej heller föreligga hinder
för att den sjuke — efter medgivande av vederbörande läkare eller personal
å sjukvårdsanstalten — på egen begäran förflyttades till den plats där
röstmottagningen ägde rum. Som emellertid enligt gällande bestämmelser
detla röstningssätt kunde användas endast av personer, vilka vore röstberättigade
på annan ort än den där sjukvårdsanstalten vore belägen, men
icke av dem som tillhörde sistnämnda ort, ifrågasattes huruvida icke ändring
borde vidtas i vallagarna. I vilken omfattning röstmottagning på nu
nämnt sätt skulle anordnas på sjukvårdsanstalter syntes de sakkunniga
böra utan särskild lagbestämmelse avgöras av Kungl. Maj :t efter hörande
av medicinalstyrelsen och generalpoststyrelsen. Till eu början borde man
dock begränsa sig till anstalter, där ett större antal röstberättigade personer
vårdades.

Sammanfattningsvis anförde de sakkunniga, att om röstning å sjukvårdsanstalt
finge ske endast i den av dem angivna ordningen, skulle de väsent -

Kungl. Maj.ts proposition nr 104.

ligaste av de olägenheter som eljest vore förbundna med sådan röstning
icke uppkomma. De sakkunniga funno det dock tveksamt, huruvida åtgärderna
kunde anses vara av sådan betydelse för underlättande av valdeltagandet,
att de borde vidtas. För att sjuka personers deltagande i val skulle
i någon mån underlättas, ville de sakkunniga emellertid förorda, att vid
kommande allmänna val till andra kammaren samt av landstingsmän, kommunalfullmäktige
och stadsfullmäktige tillfälliga postanstalter, avsedda för
röstmottagning, efter Kungl. Maj.ts bestämmande å valdagen inrättades vid
större sjukvårdsanstalter samt att å dessa intagna personer där finge utöva
sin rösträtt även för det fall att sjukvärdsanstalten vore belägen inom den
ort, där de vore uppförda i röstlängd.

I särskilt yttrande har en av de sakkunniga förordat införande av rätt
för sjuka personer att rösta genom ombud.

över vallagssakkunnigas förslag avgåvos efter remiss yttranden av
medicinalstyrelsen, generalpoststyrelsen, statistiska centralbyrån, överståthållarämbetet
och åtta länsstyrelser ävensom av Svenska stadsförbundet,
Svenska landstingsförbundet, vissa politiska partiorganisationer samt Svenska
lasarettsläkarföreningen och Svenska sanatorieläkarföreningen.

I flertalet yttranden har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Generalpoststyrelsen uttalade, att den uppgift, som enligt förslaget skulle
anförtros postverket, vore främmande för dettas egentliga verksamhet men
att, då röstning på sjukvårdsanstalter skulle införas endast som en försöksanordning
och då särskild röstmottagning för på sjukhus intagna personer
icke utan grundlagsändring syntes kunna ske på annat sätt än de sakkunniga
föreslagit, postverket icke syntes kunna underlåta att åtaga sig
uppdraget. Styrelsen framhöll även, att anordningen skulle medföra ökade
kostnader för det allmänna; dessa kostnader kunde icke med någon säkerhet
beräknas, men även om kostnadsbeloppet på grund av anordningens
till en början ringa omfattning stannade vid ett relativt blygsamt belopp,
torde kostnaden per valförsändelse komma att väsentligt överstiga motsvarande
kostnad för röstning på postanstalter i allmänhet. — Svenska lasarettsläkarföreningen
fann med ledning av uppgifter, som erhållits vid undersökning
å ett medelstort odelat lasarett, att endast 8 000—9 000 valdeltagare
vore att påräkna från sjukhusen, detta under förutsättning av deltagande
från alla sjukvårdsinrättningar med vuxet klientel; skulle möjligheten
att anordna valförrättning inskränkas till sjukhus med över 100 vårdplatser,
torde antalet deltagare sjunka till omkring 0 000. Styrelsen ville
uttrycka den uppfattningen, att några allvarliga hinder för anordnande av
valförrättningar vid sjukhusen med tanke på bevarande av valhemligheten
och undvikande av påtryckningar icke syntes föreligga, men att deltagarantalet
kunde antagas bli ganska begränsat.

I några yttranden förordades en lösning av frågan efter väsentligen de
riktlinjer, som framlagts i det av en sakkunnig avgivna särskilda yttrandet.
Sålunda uttalade medicinalstyrelsen, att den närmast till hands liggande
vägen syntes vara att man utvidgade möjligheterna till röstning genom ombud,
alltså ett förfarande analogt med det som förekomme vid avlämnande
av äktamakeförsändelser. Att, som de sakkunniga ifrågasatt, göra rösträtten
för den enskilde medborgaren beroende av storleken av den sjukvårdsanstalt,
där han vårdades, fann styrelsen icke tilltalande. Sammanfattnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

vis uttalade styrelsen som sin mening, att en reform visserligen vore önskvärd
för underlättande av sjuka personers deltagande i allmänna val, men
att detta icke vore av den storleksordning att för ändamålet alltför vidlyftiga
och dyrbara kontrollanordningar borde tillskapas särskilt i fråga om
de å sjukvårdsanstalt intagna. -— En länsstyrelse ifrågasatte, huruvida icke
de betänkligheter som av de sakkunniga anförts mot införande av en särskild
röstningsmetod för sjuka personer i viss mån överdrivits, och ansåg
sig därför kunna i huvudsak instämma i vad som anförts i reservationen
till betänkandet. Liknande ståndpunkt har intagits av socialdemokratiska
partistyrelsen och Sverges kommunistiska parti.

En länsstyrelse fann — under framhållande att den föreslagna utvidgningen
av möjligheter till röstning vore av ganska begränsad omfattning —-densamma böra övervägas endast i samband med en mera allmän revision
av de nuvarande bestämmelserna om röstning. En annan länsstyrelse anmärkte,
att det enligt de sakkunnigas förslag bleve i hög grad beroende av
tillfälligheter, om en sjuk person, som på grund av sin sjukdom vore ur
stånd att iaktta inställelse å vallokal eller å allmän postanstalt, finge tillfälle
att rösta. Då det av praktiska skäl icke syntes möjligt att å valdagen
inrätta tillfällig postanstalt vid samtliga allmänna sjukvårdsanstalter, borde
man avstå från att bereda de sjuka å ett begränsat antal sjukvårdsanstalter
möjlighet att utöva sin rösträtt. Länsstyrelsen kunde därför icke tillstyrka
de sakkunnigas förslag.

Någon vidare åtgärd från Kungl. Maj :ts sida har vallagssakkunnigas nu
ifrågavarande förslag icke föranlett.

Vid 1947 års riksdag väcktes emellertid motioner (I: 117, II: 90)
med yrkande om anordnande av poströstning vid sjukhus och andra vårdanstalter
samt om ändring i vallagarna. Motionärernas förslag överensstämde
i stort sett med de sakkunnigas men skilde sig i ett par avseenden från
detta. Sålunda borde enligt motionärernas mening tillfällig postanstalt å
valdagen inrättas vid sjukvårdsanstalter oberoende av dessas storlek. Vidare
skulle vederbörande postfunktionär ha att avhämta rösterna i vårdrummen,
om läkaren lämnade tillstånd därtill och den röstande hade sina
själsförmögenheter i behåll.

I utlåtande (nr 8) i anledning av motionerna anslöt sig konstitutionsutskottet
till de sakkunnigas skäl för en begränsning av det antal sjukvårdsanstalter,
där poströstning åtminstone tills vidare borde få förekomma. Vidare
förklarade sig utskottet icke kunna biträda motionärernas förslag, att
läkaren i stor utsträckning skulle avgöra frågan, om den sjuke finge rösta
eller ej. Utskottet ville emellertid förorda, att möjlighet att rösta bereddes
å sjukvårdsinrättning intagna, utöver vad för närvarande kunde ske, i anslutning
till de sakkunnigas förslag. På grund därav hemställdes, att riksdagen
ville hos Kungl. Maj :t anhålla om åtgärder i anslutning till nämnda
förslag i syfte att underlätta valdeltagandet för å sjukvårdsanstalten intagna
röstberättigade personer.

Utskottets hemställan bifölls av kamrarna, i anledning varav den av mig
nu anmälda riksdagsskrivelsen avläts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

Till ledning vid bedömandet av vallagssakkunnigas förslag ha genom socialdepartementets
försorg införskaffats vissa statistiska uppgifter,
avseende 1946 års allmänna kommunala val.

Sålunda har undersökts, i vilken utsträckning de personer som å valdagen
den 15 september 1946 vårdades på sådana sjukvårdsanstalter där
fast postanstalt fanns inrättad — nämligen Karolinska sjukhuset i Solna,
Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg samt elva sanatorier — då begagnat sig
av möjligheten att där utöva sin rösträtt. Vidare ha uppgifter infordrats,
vilka ansetts ägnade att belysa den föreslagna reformens räckvidd. Några
siffror må här återges.

Av de sammanlagt 2 885 svenska medborgare, födda år 1924 eller tidigare,
vilka å valdagen vårdades på ifrågavarande sjukvårdsanstalter, röstade 265
å där anordnad postanstalt. — Antalet i förstnämnda siffra ingående patienter,
vilka icke voro gifta eller eljest kunde anses ha varit i tillfälle att utöva
sin rösträtt utanför vederbörande sjukvårdsanstalt men väl varit i stånd
att rösta å postanstalt inom denna, uppgick till 442. — Av de röstberättigade
ogifta patienterna voro på Sahlgrenska sjukhuset ej mindre än 85 procent
mantalsskrivna i Göteborg och följaktligen förhindrade att rösta å sjukhusets
postanstalt. Vid de övriga sjukvårdsanstalterna däremot var antalet
å orten mantalsskrivna personer proportionsvis ringa.

Departementschefen. Det är uppenbarligen ett samhälleligt intresse, att
de röstberättigade medborgarna i största utsträckning delta i de politiska
och kommunala valen. Många personer äro till följd av sjukdom förhindrade
att på vanligt sätt utöva sin rösträtt. Ett undanröjande av dessa hinder
finner jag i och för sig synnerligen önskvärt. Härvid måste dock tillses, att
valsäkerheten bevaras; å andra sidan bör det resultat i form av ökat valdeltagande,
som kan vara att påräkna, stå i rimligt förhållande till de kostnader
och olägenheter, som erforderliga kontrollåtgärder kunna medföra.

De åtgärder i angivet syfte, som föreslagits av 1944 års vallagssakkunniga,
äro av ganska begränsad räckvidd. Yrkanden om en mera omfattande reform
ha också framförts såväl i en reservation till betänkandet och i yttranden
över detta som också i riksdagsmotioner. De skäl, som anförts till stöd för
de sakkunnigas ståndpunkt och vilka jag i det föregående berört, ha emellertid
godtagits av riksdagen, som framhållit att erfarenheterna av de nya
anordningarna framdeles kunna tjäna till ledning vid ytterligare reformer.

För min del finner jag mig sakna tillräcklig anledning att för närvarande
gå utöver vad riksdagen förordat. Jag föreslår alltså, dels att vid kommande
allmänna val till andra kammaren samt av landstingsmän, kommunalfullmäktige
och stadsfullmäktige tillfälliga postanstalter — varunder
torde innefattas även avdelningar av närbelägna fasta postanstalter — å
valdagen inrättas vid vissa sjukvårdsanstalter, dels ock att den som vårdas
på sjukvårdsanstalt, där postanstalt finnes inrättad, skall tillförsäkras rätt
att rösta å denna utan hinder av att sjukvårdsanstalten är belägen å den
ort där han är uppförd i röstlängden. För sistnämnda utvidgning av röstningsmöjligheterna
kräves enligt vad förut anmärkts ändring i vallagarna.
Frågan om i vilken omfattning röstmottagning å sjukvårdsanstalt skall anordnas
torde, på sätt de sakkunniga förordat, få bestämmas av Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj.ts proposition nr 104.

Registrering av partibeteckningar.

Bestämmelser om registrering av partibeteckningar återfinnas i 54 § lagen
om val till riksdagen. Registret föres i justitiedepartementet, där ansökan
om registrering göres. Frågor om registrering avgöras av chefen för nämnda
departement i närvaro av representanter för banko- och riksgäldsfullmäktige.
På justitiedepartementet ankommer även att kungöra partibeteckningars
registrering eller avförande ur registret samt att meddela utdrag därur,
då andrakammarval skola äga rum.

Genom den nya departementsstadgan, som trädde i kraft den 1 juli 1947,
ha ärenden rörande val till riksdagens kamrar — med undantag av lagstiftningsfrågor
— överflyttats från justitiedepartementet, där de förut handlades,
till inrikesdepartementet. Denna nya ordning har dock icke erhållit
giltighet med avseende på ärendena angående registrering av partibeteckningar,
varom regler såsom nyss nämnts äro givna i lag.

Departementschefen. Något sakligt skäl att bibehålla den angivna särställningen
för nu ifrågavarande ärenden lärer icke föreligga. Lämpligt
synes vara att även i detta hänseende tillämpa de fastställda grunderna för
arbetsuppgifternas fördelning mellan departementen.

Jag förordar följaktligen, att vallagens bestämmelser ändras i sådant
syfte.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå
riksdagen att antaga inom justitiedepartementet upprättade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 54 § 2., 5. och 7. samt 70 § 1. lagen
den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen samt

2) lag om ändrad lydelse av 35 § 1 mom. kommunala vallagen den 6 jum
1930 (nr 253).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104

Propositioner och skrivelser