Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1959

Proposition 1959:104

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1959

1

Nr 104

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207); given Stockholms slott
den 20 mars 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207).

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Länsstyrelse äger för närvarande under vissa förutsättningar meddela
tillstånd att anordna lotteri, där insatserna, stämpelavgift däri ej inbegripen,
icke uppgår till högre sammanlagt belopp än 30 000 kronor. I propositionen
föreslås, att detta belopp höjes till 50 000 kronor. 1

1 Dihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 104

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 104 år 1959

Förslag

till

förordning

om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207)

Härigenom förordnas, att 3 § lotteriförordningen den 19 maj 19391 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3

(Nuvarande lydelse)

Lotteri, däri---handen, an ordnas a)

efter anmälan -—- -—- — 3 000
kronor;

b) i annan---- 5 000 kronor;

c) efter tillstånd av länsstyrelsen
under förutsättning

att lotteriet anordnas till förmån
för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt
ändamål eller till svenska
konstidkares understöd och uppmuntran,

att lotteriet bedrives allenast inom
länet,

att vinsterna icke till större del än
som motsvarar därå belöpande skatt
utgöras av penningar eller värdepapper,
samt

att insatserna, stämpelavgift däri ej
inbegripen, icke uppgå till högre sammanlagt
belopp än 30 000 kronor.

§•

(Föreslagen lydelse)

Lotteri, däri —---handen, an ordnas a)

efter anmälan — — — 3 000
kronor;

b) i annan — --- 5 000 kronor;

c) efter tillstånd av länsstyrelsen
under förutsättning

att lotteriet anordnas till förmån
för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt
ändamål eller till svenska
konstidkares understöd och uppmuntran,

att lotteriet bedrives allenast inom
länet,

att vinsterna icke till större del än
som motsvarar därå belöpande skatt
utgöras av penningar eller värdepapper,
samt

att insatserna, stämpelavgift däri ej
inbegripen, icke uppgå till högre sammanlagt
belopp än 50 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den
1 juli 1959. 1

1 Senaste lydelse av 3 §, se SFS 1956: 114.

Kungl. Maj. ts proposition nr 10''i år 1959

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
20 mars 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler fråga om
ytterligare decentralisering av ärenden angående tillstånd att anordna
lotteri och anför därvid följande.

Efter beslut av 1952 års riksdag företogs samma år viss ändring av lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207) i syfte bl. a. att nedbringa antalet
av de ärenden rörande tillstånd att anordna lotteri, vilkas prövning
ankommer på Kungl. Maj :t.

I en inom handelsdepartementet den 28 februari 1959 upprättad promemoria
har nu föreslagits att handläggningen av ärenden rörande lotteritillstånd
skall ytterligare decentraliseras.

Nuvarande bestämmelser om rätt att anordna lotteri m. m.

Enligt 1 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) må lotteri om
penningar eller penningars värde ej utan tillstånd av Kungl. Maj :t anordnas
för allmänheten i andra fall eller i annan ordning än som stadgas i förordningen.
I denna anges förutsättningarna dels för de fall, när lotteri får
anordnas utan särskilt tillstånd — nämligen då fråga är om lotterier med
karaktär av tivoli- eller basarnöjen (2 §), s. k. egentliga lotterier av ringa
omfattning [3 § a)] och smärre s. k. tidningslotterier (5 §) — dels ock för
de fall när tillstånd fordras och polismyndighet [3 § b)] respektive länsstyrelse
[3 § c)] äger befogenhet att meddela sådant.

Såsom förutsättning för anordnande av egentligt lotteri efter tillstånd av
polismyndigheten eller länsstyrelsen (länsstyrelselotteri) gäller att lotteriet
anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål
eller till svenska konstidkares understöd och uppmuntran, att lotteriet bedrives
allenast inom polismyndighetens förvaltningsområde respektive inom
länet, att vinsterna icke till större del än som motsvarar därå belöpande
skatt utgöres av penningar eller värdepapper samt att insatserna, stämpelavgift
häri ej inbegripen, icke uppgår till högre sammanlagt belopp än 5 000
respektive 30 000 kronor.

4

Kungl. I\Iaj:ts proposition nr 104 år 1959

Departementspromemorian

I den inom handelsdepartementet upprättade promemorian erinras om
att vid lotteriförordningens tillkomst år 1939 värdegränsen för länsstyrelselotterierna
fastställdes till 5 000 kronor. Denna gräns kvarstod oförändrad
till 1949, då den genom ändring av förordningen (SFS nr 227: 1949) efter
förslag av den s. k. decentraliseringsutredningen höjdes till 15 000 kronor.
I den proposition i frågan som förelädes 1949 års riksdag (prop. 1949: 97)
förordade föredragande departementschefen utredningens förslag och uttalade
bl. a. att det syntes lämpligt att gå något längre i decentralisering än
som föranleddes enbart av penningvärdets fall, eftersom det för lotterianordnarna
torde vara förenat med praktiska fördelar om tillståndsgivningen
i utökad utsträckning överflyttades till länsstyrelserna. Förslaget godtogs
av riksdagen (L4U 27; Rskr 209).

Frågan om en utökad överflyttning till länsstyrelserna av tillståndsgivningen
beträffande lotterier aktualiserades återigen 1952. I en inom handelsdepartementet
då utarbetad promemoria föreslogs att värdegränsen för
länsstyrelselotterierna skulle höjas till 30 000 kronor. Förslaget om en höjning
biträddes av samtliga remissinstanser utom en. Några länsstyrelser
ifrågasatte om icke gränsen borde höjas ytterligare. Frågan anmäldes i propositionen
nr 189 till 1952 års riksdag. Föredragande departementschefen
framhöll att de skäl, vilka anförts till stöd för den 1949 genomförda höjningen
av värdegränsen, alltjämt kunde åberopas. Vidare påpekades att genom
en överflyttning av lotteriärendena till länsstyrelserna en viss arbetsbesparing
skulle uppstå, eftersom länsstyrelserna ändock hade att avge yttrande
till Kungl. Maj :t i ärendena. Propositionen bifölls av riksdagen (L2U
35; Rskr 255).

I promemorian framhålles, att den penningvärdesförändring, som inträffat
efter 1952, torde ha medfört vissa svårigheter för lotterianordnarna. Den
behållning som lotterierna nu lämnar förslår sålunda icke lika långt som
tidigare. Prishöjningarna på olika områden har gjort det svårare att anskaffa
attraktiva vinster i lotterier som icke överstiger den gällande värdegränsen
för länsstyrelselotterier, d. v. s. en omslutning, exklusive stämpelavgift,
av 30 000 kronor. Eftersom lotterivinstskatten inräknas i vinstvärdena,
har sistnämnda svårighet blivit än större genom den höjning av nämnda
skatt från 20 till 30 procent som beslöts av riksdagen våren 1958. Detta har
medfört en ökad benägenhet hos organisationer med lokal karaktär att hos
Kungl. Maj :t ansöka om lotterier över länsstyrelsegränsen, avsedda att bedrivas
endast inom ett län. Av de skäl, som anförts vid de tidigare höjningarna,
synes det därför enligt promemorian finnas anledning överväga om
icke en höjning av värdegränsen återigen bör företagas. Några säkra utgångspunkter
för bedömning av den erforderliga höjningens storlek torde
icke vara möjlig att erhålla. En ökning i ungefärligen samma omfattning
som skedde 1952 eller till 50 000 kronor, exklusive stämpelavgiften, kan
emellertid antagas tillräcklig för att åstadkomma den ursprungligen avsedda
fördelningen av lotteritillståndsärendena mellan Kungl. Maj:t och läns -

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 104 år 1959

styrelsen. Den sålunda ifrågasatta höjningen av värdegränsen torde även nu
innebära en arbetsbesparing om än av betydligt mindre omfattning än tidigare.
Ändringen av värdegränsen torde tämpligen böra genomföras fr. o. m.
den 1 juli 1959.

Yttranden

Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser har avgivit yttranden
över departementspromemorian. Remissinstanserna har tillstyrkt det i promemorian
framlagda förslaget eller lämnat detta utan erinran. De skäl som
i promemorian anföres till stöd för förslaget godtages också allmänt.

I några yttranden upptages vissa andra frågor om ändring i lotteriförordningen.
Några länsstyrelser föreslår sålunda att gränsen för polismyndighetens
tillståndsgivning höjes; sålunda förordar länsstyrelserna i Uppsala,
Kalmar och Gotlands län att gränsen höjes till 10 000 kronor.

Länsstyrelsen i Älvs borgs län upplyser att vissa lotterianordnande organisationer
har landskapet Västergötland som verksamhetsområde och påpekar,
att dessa organisationer måste ha Kungl. Maj :ts tillstånd för att få
anordna lotteri med försäljning inom hela verksamhetsområdet även om
lotteriet håller sig inom 30 000-kronorsgränsen. Länsstyrelsen anser att möjlighet
bör öppnas för länsstyrelserna att bevilja lotterier som skall bedrivas
i två angränsande län.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att det förekommer, att ett flertal
organisationer i en och samma rörelses länsorganisation inom kort tidrymd
inkommer med ansökningar om lotterier. Länsstyrelsen ställer med anledning
därav frågan om insatserna i de lotterier, som beviljats de skilda organisationerna
inom rörelsen, skall summeras och därvid tillses, att summan
ej överstiger det i förordningen medgivna maximum, eller om man skall betrakta
varje delorganisation såsom sökande till ett självständigt lotteri och
draga konsekvenserna härav i vad avser maximeringen. Länsstyrelsen tar
också — under erinran om första lagutskottets uttalande i utlåtande den
16 mars 1939, nr 17, i anledning av propositionen med förslag till lotteriförordning
— upp frågan om den tidrymd för vilken insatsmaximeringen
skall gälla och om länsstyrelsen t. ex. under ett och samma kalenderår kan
bevilja sökande, som tidigare under året beviljats lotteri med högsta möjliga
insats, ytterligare lotteritillstånd.

Departementschefen

Den nuvarande värdegränsen för länsstyrelsernas tillståndsgivning beträffande
lotterier fastställdes 1952 till 30 000 kronor, exklusive stämpelavgiften
å lottsedlarna. I en inom handelsdepartementet utarbetad promemoria
framhållcs att den därefter inträffade penningvärdesförändringen
medfört svårigheter för lotterianordnarna att kunna anordna lotterier inom
nyssnämnda gräns med tillräckligt lockande vinster och med utsikt till behållningar
som motsvarar vad s. k. länsstyrelselolterier tidigare kunde ge.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1959

Dessa svårigheter har blivit än mera framträdande efter den under våren
1958 genomförda höjningen från 20 till 30 procent av lotterivinstskatten.
Härigenom har en viss benägenhet uppkommit hos lokala organisationer att
hos Kungl. Maj :t ansöka om lotterier utöver länsstyrelsegränsen. I promemorian
föreslås att gränsen för länsstyrelsernas tillståndsgivning höjes till
50 000 kronor exklusive stämpelavgiften. Detta förslag har godtagits av remissinstanserna.

Förslaget medför en ytterligare decentralisering av ärendena om lotteritillstånd.
Några principiella hinder häremot torde icke föreligga. Ej heller
kan någon nämnvärd ökning av länsstyrelsernas arbetsbörda väntas om
förslaget genomföres. Totalt torde i stället någon arbetsbegränsning kunna
uppnås. För de lokala lotterianordnarna synes det vara en viss fördel att
kunna erhålla lotteritillstånd av en myndighet i det egna länet. Jag tillstyrker
därför att förslaget genomföres. Däremot anser jag mig icke nu böra
pröva de av några länsstyrelser väckta förslagen om ändring av gränsen för
polismyndighets tillståndsgivning och om befogenhet för länsstyrelse att
meddela tillstånd till lotteri som skall bedrivas även utanför länet.

Länsstyrelsen i Örebro län har tagit upp frågan om tillståndsgränsens
tillämpning i det fall där inom en kort tidrymd lotteritillstånd sökes av
ett flertal organisationer inom en och samma rörelses länsorganisation. Enligt
min mening torde några generella regler härvidlag icke kunna fastställas
utan det torde få bli fråga om ett bedömande från fall till fall huruvida
den lotterisökande organisationen är en självständig organisation eller en
del av en större enhet. Den av samma länsstyrelse berörda frågan om den
tidrymd, för vilken tillståndsgränsen bör gälla föranleder mig — under
erinran om det av länsstyrelsen åberopade utlåtandet av första lagutskottet
— endast att framhålla, att när det gäller lotterier som beviljas av Kungl.
Maj:t en och samma organisation som regel beviljas blott ett lotteritillstånd
per kalenderår.

Det av mig förordade förslaget till höjning av värdegränsen för de lotterier,
där länsstyrelse lämnar tillstånd, föranleder viss ändring i 3 § lotteriförordningen.
Ändringen hör lämpligen träda i kraft den 1 juli 1959.

Föredraganden hemställer härefter, att ett i enlighet med det anförda
inom handelsdepartementet upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse
av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rutger Croneborg

590581 Stockholm 1959, Isaac Marcas Boktryckeri Aktiebolag