Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i förordningen (1957:344) om oljeavgift m.m.

Proposition 1973:204

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 204 år 1973 Prop. 1973:204

Nr 204

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i förordningen (1957:344) om oljeavgift m. m.; given den 16 november 1973.

Kungl. Maj:t viU härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokoUet över handelsärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande föredragande departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåU

I propositionen föreslås en sådan ändring i förordningen (1957:344) om oljeavgift m. m. att Kungl. Maj:l får fastställa oljeavgiflens storlek enUgt av riksdagen godkända grunder. En höjning av avgifterna redovisas.

1 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 204

Prop. 1973:204 2

Förslag tUl

Lag om ändring i förordningen (1957:344) om oljeavgift m. m.

Härigenom förordnas, att 3 § förordnmgen (1957:344) om oljeavgift m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3§

Oljeavgiften utgår med belopp som fastställts av Kungl. Maj:t enligt grunder som riksdagen god-kän t.

Oljeavgiften beräknas med tillämpning av bestämmelserna i 4 och 5 §§ efter den myckenhet olja, beträffande vUken skyldighet som avses i 2 § första stycket icke fullgöres, samt efter den tid, under vilken fullgörandet ej sker. Del av kalendermånad räknas som hel månad.

Olfeavgiften utgör för år

för gasol etthundranitton kronor per ton,

för motorbensin trettiotre kronor per kubikmeter,

för fotogen tjugutre kronor per kubikmeter,

för motorbrännolja tjugu kronor per kubikmeter,

för eldningsolja 1 och 2 aderton kronor per kubikmeter,

för övriga slag av eldningsolja tiuguen kronor per kubikmter,

eller, såvitt rör olja som skall lagras i bergrum eller på därmed jämförligt sätt, nämnda belopp ökade med nio kronor, och, såvitt rör olja som skall lagras enligt föreskrift som avses i 2 § första stycket c), nämnda belopp ökade med två kronor.

För månad utgör oljeavgiften en tolftedel av ovan angivna belopp.

Denna lag träder i kraft den I januari 1974.

' Förordningen omtryckt 1969:756.

Prop. 1973:204

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 16 november 1973.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Feldl, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring av förordningen (1957:344) om oljeavgift m. m. och anför.

Förordningen (1957:343) om oljelagring m. m.

Grundläggande bestämmelser om skyldighet att lagra mineralolja finns i förordningen om oljelagring m. m. Lagringsskyldighet gäller för gasol, motorbensin, fotogen, motorbrännolja, eldningsolja 1—2, övriga slag av eldningsolja samt gasråvara. Skyldigheten gäUer inte i fråga om flygbensin och flygfotogen. Lagringsskyldigheten omfattar endast sådan olja, som används för energiförsörjningen.

Enligt förordningen är säljare och förbrukare av mineralolja lagringsskyldiga. Förordningen är inte tillämplig på statliga myndigheter, vilkas lagringsplikt regleras av Kungl. Maj:l genom särskilda föreskrifter. Kungl. Maj:t fastställer enligt grunder som riksdagen godkänt de mängder olja som skall hållas i lager. Det ankommer på överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), som är tillsynsmyndighet, att varie år före den 1 juli bestämma den mängd olja, som varje lagringsskyldig skall lagra under det kommande året. 1 förordningen anges vilka säljare och förbrukare som är skyldiga att lagra olja.

Säljare är lagringsskyldig, om han under kalenderåret närmast före lagringspliktens bestämmande (basåret) till avnämare inom riket sålt olja, som han fört in från utrikes ort eller utvunnit vid inhemskt oljeraffinaderi. Den 'som eljest under basåret sålt olja lill avnämare inom riket är, om oljan förvärvats från säljare som nyss nämnts, skyldig lagra gasol, om hans försäljning av gasol under basåret uppgått till minst 1 000 ton, och annan olja, om hans försäljning av sådan olja under basåret uppgått lill minst 20 000 m.

Förbrukare är lagringsskyidig, om han förbrukat olja, som han infört från utrikes ort. Skyldig att lagra eldningsolja är också den, som vid anläggning inom riket under basåret och de två kalenderåren dessförinnan förbrukat sammanlagt minst 15 000 m sådan olja.

Förordningen innehåller regler för beräkning av lagringsmängd för det enskilda  företaget. Tillsynsmyndigheten får under vissa förutsättningar

Prop. 1973:204                                                                        4

träffa avtal med företag om frivillig lagring av olja. Tillsynsmyndigheten kan lämna dispens helt eller delvis från lagringsskyldigheten liksom från skyldigheten att förvara lager i skyddade utrymmen. Genom dispens kan också lagringsskyldig få möjlighet att lagra olja i utrymmen över vilka han inte förfogar, s. k. inlagringsdispens. Vidare kan tUlsynsmyndigheten ge lagringspliktig tillstånd att ersätta lagring av visst oljeslag med lagring av annan olja eller att i stället för' eldningsolja lagra annat bränsle. Tillsynsmyndigheten kan förelägga lagringsskyldig, som försummar att hålla lager i föreskriven omfaUning och på föreskrivet sätt, att vid vite inom viss tid vidtaga rättelse.

Beredskapslager får efter Kungl. Maj:ts medgivande tas i anspråk om liUförseln av olja till riket avbryts eller försvåras.

Förordningen (1957:344) om oljeavgift m. m.

Förordningen om oljeavgift jn. m. föreskriver skyldighet för den som erhållit dispens från oljelagringsskyldighet eller försummat att fullgöra sin lagringsplikt att erlägga oljeavgift till staten. Syftet med denna avgift är all hindra att den som inte fullgör sin lagringsskyldighet gör en ekonomisk vinning i förhållande tUl övriga lagringspliktiga. Oljeavgiftens storlek för ohka oljeslag och lagringsformer är beräknad att motsvara lagringskostnaden per år och m. Årskostnaden består av ränta och avskrivning på anläggningskostnad för cistern, ränta på varukostnad, kostnad för bl. a. underhåll, reparationer, försäkringar samt inspektion. Räntan beräknas lill 7 % och avskrivningstiden förutsätts vara 20 år för anläggningar ovan jord och 25 år för skyddade och lokaliserade anläggningar. Vid beräkning av ränta på varukostnaden görs dock etl tillägg med 10 % för varukostnaden för prisfluktuationer. Etl ytterligare pålägg med 10 % på årskostnaden görs därefter för att hindra att någon avsiktligt underlåter att lagra olja för all i stället betala oljeavgift.

Om det är uppenbart all oljeavgiften avsevärt överstiger den vinning, som den lagringsskyldige kan antas göra genom att inte fullgöra sin lagringsplikt, kan tillsynsmyndigheten nedsätta eUer helt efterge avgiften. Härvid skall bl. a. beaktas den lagringsskyldiges innehav av cisternul-rymmen. Om synnerliga skäl föreligger, kan Kungl. Maj:l även i andra fall medge befrielse från eller återbäring av oljeavgiften.

Oljeavgiflen utgår enligt 3 § med följande belopp:

gasol                                                              119 kr/lon

motorbensin                                                     33 kr/m''

fotogen                                                              23 kr/m

motorbrännolja                                                  20 kr/m

eldningsolja 1-2                                                 18 kr/m

övriga slag av eldningsolja                                 21 kr/m

tillägg för skyddad lagring                                    9 kr/m

tillägg för lokaliserad lagring '                             2 kr/m.

För månad utgör oljeavgiften en tolftedel av ovan angivna belopp.

Prop. 1973:204                                                                        5

Enligt av Kungl. Maj:t år 1970 meddelade kompletterande föreskrifter rörande beredskapslagring av olja åligger del ÖEF att följa utvecklingen av kostnaderna för att hålla lager av olja samt att om mera avsevärda förändringar inträffar till Kungl. Maj:t avge förslag rörande de ändringar i fråga om oljeavgiflens storlek, som kan vara påkaUade.

Förslag till ändrade oljeavgifter

Med hänsyn till framför aUt den betydande uppgång av importpriserna för olja, som ägt mm under senare lid men även lill de ökade kostnaderna för lagringsanläggningar har ÖEF i skrivelse lill Kungl. Maj:t räknat om och föreslagit ändring av oljeavgiflerna. Kalkylen bygger på de principer som tillämpades av 1968 års oljelagringskommitté vid beräkning av nu gällande oljeavgifter (prop. 1969:136, BeU 1969:66, rskr 1969:398). ÖEF har i sitt förslag övervägt två olika procentueUa pålägg för att hindra någon att avsiktligt underlåta alt lagra olja nämligen 10 och 20 %. ÖEF förordar det högre pålägget och föreslår följande avgiftsbelopp:

gasol                                                              203 kr/lon

motorbensin                                                      56 kr/m'

fotogen                                                              43 kr/m'

motorbrännolja                                                  43 kr/m'

eldningsolja 1-2                                                 38 kr/m'

övriga slag av eldningsolja                               35 kr/m'.

Däremot föreslås inte någon ändring av nuvarande tilläggsavgifter på nio och två kronor för skyddad och lokaliserad lagring.

Departemen tschefen

Syftet med oljeavgiflen är att hindra att den som inte fullgör sin lagringsskyldighet gör en ekonomisk vinning i förhållande rill övriga lagringsskyldiga. När avgiftsbeloppen senast ändrades framhölls alt beloppen borde ändras om kostnaderna för all hålla lager av olja undergick mer avsevärda förändringar (prop. 1969:136 s. 37).

Jag anser det vara betydelsefuUt att oljeavgiften i största möjliga utsträckning följer kostnadsutvecklingen. Det får inte bU ekonomiskt fördelaktigt att underlåta att hålla beredskapslager i föreskriven omfattning. Såväl anläggningskostnad som varukostnad har stigit väsentligt sedan år 1969. Oljeavgiften är därför för närvarande för låg för att motverka underlåtenhet all hålla föreskrivet beredskapslager. På så sätl kan överstyrelsens för ekonomiskt försvar (ÖEF) arbete med att effektivt planera försörjningen med flytande drivmedel och bränslen försvåras. Jag delar alltså ÖEF:s uppfattning att oljeavgiften nu bör höjas.

ÖEF har vid sin beräkning av de nya avgiftsbeloppen förordat all pålägget för att hindra att någon avsiktligt underlåter att lagra olja för att i stället betala oljeavgifl höjs från 10 till 20 %. Jag ansluter mig lUl de

Prop. 1973.204                                                                        6

beräkningsprinciper som ÖEF föreslagit och anser att nya avgifter skall fastsfällas att gälla fr. o. m. den 1 januari 1974.

Oljeavgiftens storlek har hittills fastställts efter riksdagens godkännande. Jag anser att avgiften snabbt bör kunna anpassas till kostnadsutvecklingen. Därför bör Kungl. Mai:l bemyndigas att i kungörelse fastställa avgiftens storlek enligt av riksd.agen godkända grunder. Dessa grunder bör vara de som ÖEF tUlämpat i sitt förslag tiU ändrade avgifter.

I enlighet med det anförda har inom handelsdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i förordningen (1957:344) om oljeavgift m. m.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen alt

dels antaga förslaget till lag om ändring i förordningen (1957:

344) om oljeavgift m. m., dels godkänna de av mig förordade grunderna för fastställande av oljeavgiflens storlek.

Med bifaU tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlålas proposition av den lydelse bilaga tUl detta protiakoll utvisar.

Ur protokollet: Gunnel Anderson