Kungl. Majt:s proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Proposition 1973:190

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1973                      Prop. 1973:190

Nr 190

Kungl. Majt:s proposition med förslag tiU lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370); given den 2 november 1973.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen alt bifalla del förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemstäUt.

CARL GUSTAF

G.E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås enhetliga regler för beskattning av statsbidrag till näringsidkare. Sådant statsbidrag skall utgöra skattepliktig inkomst, om bidraget använts för att bestrida kostnader som är omedelbart avdragsgilla vid laxeringen eller avdragsgilla i form av årliga värdeminsk-ningsavdrag. Används bidraget för anskaffande av avskrivningsbara tUlgångar såsom byggnader och maskiner, sker beskattning på det sättet att avskrivningsunderlaget reduceras med bidragsbeloppet.

Om statsbidraget används för att anskaffa lagertillgångar, föreslås bestämmelser av innebörd att bidraget föranleder beskattning i den takt som avyttringen av lagret sker. Detta syfte uppnås genom att den del av lagrets anskaffningsvärde som svarar mot statsbidraget icke skall medräknas vid lagervärderingen vid beskattningsårets utgång.

De nya bestämmelserna föresläs skola tUlämpas första gången vid 1974 års taxering.

1 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 000

Prop. 1973:190

Förslag tiU

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928370)

Härigenom förordnas, att anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

tiU 19 §'

Socialhjälp, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge eller patient å hospital, m. m. dyl. är icke all hänföra till skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om lill föreningar influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan livränta eller del därav, som enligt bestämmelserna i 32 § i sin helhet skall räknas såsom skattepliktig intäkt, mot belopp för en gäng, skall beträffande detta belopp i beskattningshänseende gäUa vad om sådan livränta är stadgat. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nyss sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt.

Lön, som utgår frän arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära arbetstagaren tUlkommande ersättning från allmän försäkringskassa, är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den lill den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgUl utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada i de fall, då arbetsgivaren står s. k. självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, räknas tUl skattepliktig inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag.

Skatteplikt föreUgger icke för bidrag från stat eller kommun, vilka enligt av Kungl. Maj:l eller av statUg myndighet meddelade bestämmelser utgå, i samband med utbildning eUer omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sädana bidrag likställda i den mån bidragen avse traktamente och särskilt bidrag. Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag som utgår enligt förordningen om bidrag till vanföra ägare av motorfordon.

' Senaste lydelse 1973:434. Anvisningarna föreslagna ändrade även genom prop. 1973:181.

Prop. 1973:190

Nuvarande lydelse

Näringshjälp eller bidrag enligt 57, 58 eller 62 § arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) är icke att hänföra till skattepliktig inkomst, i den mån näringshjälpen eller bidraget lämnats till bestridande av kostnader, för vilka rätt till avdrag icke föreligger vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Omställningsbidrag enligt nämnda kungörelse och kontant arbetsmarknadsstöd utgör dock skattepliktig intäkt.

Föreslagen lydelse

Statsbidrag, som utgår till näringsidkare för hans näringsverksamhet, är icke skattepliktig inkomst, om bidraget använts för att bestrida kostnad för vilken rätt till avdrag icke föreligger vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har bidraget använts för att bestrida sådan kostnad i verksamheten som är på en gång avdragsgUl vid taxeringen, utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är den kostnad för vilken bidraget utgår avdragsgUl vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det då bidraget skall upptagas som intäkt, får den skattskyldige i stället åtnjuta avdrag för kostnaden vid taxeringen för det år då bidraget upptages som intäkt. Yrkande härom skall göras i deklarationen avseende det beskattningsår då yrkande om avdraget eljest enligt denna lag först skolat framställas. Återbetalas bidrag, som upptagits som intäkt, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Har bidraget använts för att anskaffa tillgång, för vilken anskaffningskostnaden får avdragas genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningskostnad anses endast så stor del av kostnaden som icke täckts av bidraget. Är bidraget större än det taxeringsmässiga restvärdet för tUlgången, skall ett belopp motsvarande skillnaden utgöra skattepliktig intäkt för mottagaren. Återbetalas statsbidrag, som påverkat beräkningen av anskaffningskostnaden i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderlag ökas med vad som

Prop. 1973:190                                                                        4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen påverkats. I den mån statsbidrag enligt vad nyss föreskrivits utgjort skattepUktig intäkt, får den skattskyldige vid återbetalningen tillgodo-föra sig avdrag för den del som sålunda utgjort skattepliktig intäkt. Har bidraget använts för att anskaffa tUlgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager), utgör bidraget skattepliktig intäkt, men skall å andra sidan vid tillämpning av 41 § och anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vUken anskaffningskostnaden täckts av bidraget icke medräknas vid värdesättningen av tillgångarna. Återbetalas statsbidrag, som använts för anskaffande av lagertillgångar, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Tillgångarnas anskaffningsvärde skall därvid anses ökat med det återbetalade beloppet. Vad som ovan sagts i detta stycke äger motsvarande till-lämpning för statsbidrag i form av amorterings fritt lån (avskrivningslån). Omställningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368) och kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt. Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond tUl fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens utbildning.

Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt lill avdrag för bidrag till barns underhåll. Med hänsyn till begränsningarna i avdragsrätten är sådant bidrag det oaktat att likställa med periodiskt understöd eUer därmed jämförlig periodisk intäkt, därför givaren jämlikt bestämmelserna i 20 § icke är berättigad till avdrag. I följd härav skall underhållsbidraget icke hänföras tUl skattepliktig intäkt av tjänst som avses i 31 och 32§§.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall tillämpas första gången vid 1974 års taxering.

Prop. 1973:190

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2 november 1973.

Närvarade: statsminislern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådels övriga ledamöter fråga om den skattemässiga behandlingen av statsbidrag till näringsidkare och anför.

Inledning

Statliga bidrag till näringsidkare utgår f. n. i en rad oUka former. Bidrag utgår av lokaliseringspolitiska, mUjöpolitiska, sociala eller andra skäl. Gemensamt för alla statsbidrag är att staten i princip utan återbetalningsskyldighet ger näringsidkaren kontanta medel som skaU användas för det ändamål som avses med statsbidraget.

Den skattemässiga behandlingen av statsbidrag är f. n. inte reglerad annat än för näringshjälp eUer bidrag enligt 57, 58 eller 62 § arbetsmarknadskungörelsen (1966:368). För dessa bidrag finns bestämmelser i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen (1928:370). Tidigare har också utfärdats föreskrifter rörande den skattemässiga behandlingen av de ersättningar som utgick enligt kungörelsen (1964:99) om ersättning av statsmedel för kostnader till följd av övergången till högertrafik.

Frågan om den skattemässiga behandlingen av näringshjälp har ånyo aktualiserats av riksskatteverket (RSV) och arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). De båda myndighetema pekar i skrivelser lill Kungl. Maj:l på att reglerna om beskattning av näringshjälp kommit alt tillämpas pä ett sätt som inte torde ha varit avsett. RSV föreslår därför komplettering av dessa regler.

Nuvarande ordning

Några olika former av statsbidrag

Näringshjälp

Bestämmelser om näringshjälp m. m. saml om bidrag och lån tiU anskaffning av motorfordon för handikappade finns i 57-70 §§ arbetsmarknadskungörelsen (1966:368, omtryckt 1972:300, ändrad senast 1973:364-AMK).

Näringshjälp enligt 57 § AMK utgör bidrag för anskaffande av arbetsmaskiner eller verktyg eller tUl annan kostnad antingen för att börja verksamhet som egen företagare eller, vid ersättningsanskaffningar.

Prop. 1973:190                                                                        6

för att fortsätta verksamhet som egen företagare. Näringshjälp för att börja verksamhet som egen företagare utgår till handikappade, medelålders eller äldre arbetskraft som inte kunnat få lämpligt arbete på den öppna arbetsmarknaden. För att fortsätta verksamhet som egen företagare utgår näringshjälp till handikappad, om synnerliga skäl föreligger och den fortsatta verksamheten med sådan hjälp kan antas bli lönsam och ge honom goda försöqningsmöjligheter. Enligt 58 § AMK utgår bidrag tiU handikappad för kostnaden för speciella arbetstekniska hjälpmedel som han behöver för att kunna utöva arbetsanställning.

Näringshjälp utgår med högst 15 000 kr. som bidrag eller räntefrill lån.

Bidrag för att anskaffa personbil eller motordriven invalidvagn kan enligt 62 § AMK utgå lill handikappad som är beroende av sådant fortskaffningsmedel för att få sin utkomst av arbete eller för att få UtbUdning med yrkesinriktning. Bidraget kan utgå antingen helt eller reducerat, beroende bl. a. på den handikappades bruttoinkomst. Helt bidrag utgår med högst 15 000 kr.

Lokaliseringsstöd

I 5-40 §§ kungörelsen (1970:180) om statligt regionalpolitiskt stöd (omtryckt 1973:552) finns regler om lokaUseringsstöd. Sådant stöd utgår i form av bl. a. lokaliseringsbidrag och avskrivningslån. För stödverksamheten finns ett allmänt stödområde, vars gränser fastställs av riksdagen, och ett inre stödområde, vars gränser fastställs av Kungl. Maj:t. Lokaliseringsstöd utgår i första hand inom det allmänna stödområdet. 1 särskilda fall kan stöd lämnas i övriga delar av landet. Stöd kan inom det allmänna stödområdet lämnas till industri, industriliknande verksamhet och industriserviceverksamhet samt till företagsinriktad partihandel och uppdragsverksamhet och till verksamhet inom turistnäringen. Utanför stödområdet kan stöd utges endast till företag med industriell eller industrUiknande verksamhet. Bidrag och avskrivningslån utgår vid ny-, till- eller ombyggnad av lokal eUer annan anläggning som är nödvändig för verksamheten.

Under speciella förutsättningar kan avskrivningslån beviljas industriförelag vid investeringar i maskiner, arbetsredskap och verktyg inom det inre stödområdet. Lokaliseringsbidrag och avskrivningslån får uppgå till sammanlagt högst 35 % eUer, om särskilda skäl föreligger, 50 % av slödunderlagel. Om det finns synnerliga skäl, kan lokaliseringsbidrag och avskrivningslån utgå med högst 65 % av kostnaderna för byggnader vid investeringar i det inre stödområdet. Lokaliseringsbidrag och avskrivningslån betalas ut när den investering för vilken stödet beviljats är slutförd. Avskrivningslån är amorterings- och räntefrill och avskrivs med en femtedel efter varie år som förflutit sedan verksamheten böriade drivas med stöd av lånet. Låntagaren skall i sina räkenskaper årligen avskriva tillgångar, som anskaffats med stöd av lånet, med belopp som motsvarar minst den årliga avskrivningen av lånet.

Prop. 1973:190                                                                        7

Har den som fått lokaUseringsbidrag eller avskrivningslån föranlett att sådant stöd beviljats genom oriktig eller vilseledande uppgift, kan bidraget och lånet krävas åter inom tio år från utbetalningen. I vissa andra faU, såsom t. ex. då den som fått stödet avhänder sig rörelsen eller annan väsentlig förändring sker i äganderätten lUl rörelsen, kan den del av bidraget eller lånet som inte redan avskrivits sägas upp till omedelbar betalning.

Statsbidrag till nedläggningshotade företag

Enhgt kungörelsen (1972:302) om statsbidrag till nedläggningshotade företag utgår statsbidrag till företag som är i konkurs eller tvingats träda i Ukvidation, och som har minst 50 heltidsarbetande arbetstagare för att ge rådrum för överväganden om fortsatt drift eller omplacering av de anställda. Om företagel har synnerlig betydelse för arbetsmarknaden i den ort där verksamheten drivs, kan bidrag utgå även om antalet arbetstagare är lägre än 50.

Bidraget utgår med högst en tredjedel eller i speciella fall högst hälften av företagets lönekostnader och sociala kostnader för de anställda. I den bidragsgrundande lönesumman inräknas inte lön utöver ATP-grundande inkomst. Bidrag kan utgå under högst sex månader om inte särskilda skäl föreligger, då Kungl. Maj:t kan medge att bidrag får utgå under högst tolv månader. Bidraget kan krävas åter, om bidraget medför att företagels verksamhet ger överskott under den tid bidraget utgår, om bidraget utgått under varseltid, eller om länsarbetsnämnden inte beretts tillfälle att granska företagets verksamhet. Fråga om bidrag prövas av AMS. Länsarbetsnämnden betalar ut bidraget, när företagets lönekostnader och sociala kostnader betalats. Om företaget saknar medel, kan bidraget utbetalas redan i anslutning tUl löneutbetalningarna i företaget.

Statsbidrag till miUövårdande åtgärder inom industrin

Statsbidrag utgår enligt kungörelsen (1969:356) om statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin (ändrad senast 1972:281) till kostnad för åtgärd som minskar vatten- eller luftförorening eller buller från industriell anläggning, om åtgärden framstår som angelägen från allmän synpunkt. Bidrag utgår med högst 25 % av kostnaden för åtgärden. I kostnaden får ej inräknas utgift för utredning, om ej särskilda skäl föreligger, eller för disposition av mark.

Statligt stöd till jordbrukets rationalisering m. m.

Enligt kungörelsen (1967:453) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering m.m. (ändrad senast 1971:382) utgår statsbidrag för såväl yttre som inre rationaliseringsåtgärder.

Bidrag tUl yttre rationalisering kan utgå såsom s. k. värdeutjämningsbi-

Prop. 1973:190                                                                        8

drag. Detta avser att täcka skillnaden vid förvärv av tillskottsmark mellan den av lantbruksnämnden godkända köpeskilUngen för mark och därå befintliga byggnader och det lägre värde egendomen kan anses ha för bmkningsenheten. Dessutom kan bidrag utgå tUl lantmäteriförrältning och, om del finns särskilda skäl, andra med förvärvet sammanhängande kostnader för flyttning av ekonomibyggnad eller annan fast anläggning. Vid mer omfattande och kapitalkrävande yttre rationalisering kan statsbidrag utgå även till kostnad för drifts- eller skogsbruksplan.

Bidrag tUl inre rationalisering utgår till investeringar vid brukningsenheter, som till följd av genomgripande och kapitalkrävande yttre rationaUsering eUer fastighetsreglering har ett speciellt stort och i tiden koncentrerat investeringsbehov, som kan antas innebära påfrestningar på sökandens likviditet. Statsbidrag utgår även till större torrläggningsföretag av aUmänt intresse, för vilka stimulansbehovel bedöms vara stort. Har lantbruksnämnd utfört eller låtit utföra projektering av torrläggnings-dier vägföretag men förelaget på grund av omständigheter över vilka sakägarna ej rått inte blir utfört, utgår statsbidrag tUl kostnaderna för projekteringen. Bidrag till inre rationalisering kan utgå med högst 25 % av kostnaden, dock måste bidragsbeloppet uppgå till minst 2 500 kr. Statsbidrag kan utgå även rill driftsrationalisering som led i särskild rationaUsering. Särskild rationalisering bedrivs i norrlandslänen, Kopparbergs och Värmlands län samt i Dalsland. Syftet med den särskUda rationaliseringen är att inom områden, där näringspoUtiska, befolkningspoU-tiska och sociala skäl talar härför, snabbt och helst fullständigt bygga upp bärkraftiga brukningsenheter genom samtidig yttre och inre rationalisering samt driftsrationalisering. Vid särskUd rationalisering utgår bidrag med högst 40 % av sammanlagda kostnaden för inre rationaliseringsåtgärder och sådan driflsralionaUsering som lantbruksstyrdsen bestämmer.

Statsbidragen lämnas som avskrivningslån eller i vissa faU utan vUlkor om återbetalning.' Lånet skall avskrivas sedan tio år förflutit från det lånet till fullo betalades ut, om inte skyldighet att återbetala lånebeloppet eller dd därav inträder. Sådan skyldighet kan inträda bl. a. om lånet beviljats på grund av oriktig uppgift frän låntagaren, låntagaren bryter mot villkor för lånet eller säkerhet för lånet väsentligt försämras. Ränta på avskrivningslån utgår inte.

Skatteregler

Beskattningen av statsbidrag tUl näringsidkare grundar sig f. n. — med nägra undantag, som strax skaU beröras — inte på direkta lagföreskrifter utan på praxis. Sålunda betraktas statsbidrag tUl näringsidkare i princip som skattepUktigt, om bidraget utgår för att understödja näringsverksamheten eller som bidrag till bestridande av avdragsgilla omkostnader i verksamheten. Statsbidrag tUl kostnader för anskaffning av avskrivningsbara anläggningstUlgångar såsom byggnader samt maskiner och andra för stadigvarande  bruk avsedda inventarier beskattas enligt praxis på det

Prop. 1973:190                                                                        9

sättet all avskrivningsunderlaget för tillgångarna reduceras med bidragsbeloppet. Såsom anskaffningskostnad för tillgångarna anses med andra ord endast den del av kostnaderna som inte täckts av statsbidraget. Utgår statsbidrag till bestridande av kostnader, som får dras av i sin helhet redan under det beskattningsår vartill kostnaderna hänför sig, tas bidraget upp till beskattning såsom intäkt under del att avdrag medges för kostnaderna. Statsbidrag till maskiner och inventarier som på grund av hastig förbrukning har en varaktighetstid av högst tre år, s. k. treårsinven-tarier, tas med andra ord upp till beskattning i form av intäkt, medan hela anskaffningskostnaden för sådana tUlgångar får dras av redan under anskaffningsåret. Är kostnader, för vilka bidrag utgår, över huvud tagel inte avdragsgilla vid taxeringen, vare sig på en gång eller i form av värdeminskningsavdrag, är bidraget inte skattepliktig inkomst för mottagaren.

Utgår statsbidrag i form av avskrivningslån, torde gälla att beskattning sker i takt med lånels avskrivning. I fråga om anläggningstillgångar reduceras sålunda avskrivningsunderlaget med avskrivningsbeloppet varje gång avskrivning sker. Har avskrivningslån lämnats för anskaffning av treårsinvenlarier, sker beskattning genom att varje avskriven del av lånebeloppet tas upp som intäkt. Trots detta får avdrag för hela anskaffningskostnaden göras under anskaffningsåret.

I vissa undantagsfaU kan som tidigare nämnts, mottagare av statsbidrag bli skyldig att återbetala bidraget helt eller delvis. Om bidraget beskattats, får avdrag åtnjutas för återbetalat belopp. Har bidraget medfört minskning av avskrivningsunderlag skall detta ökas med återbetalat belopp.

De nu redovisade principerna för beskattning av statsbidrag bygger på uttalanden i prop. 1964:173, som behandlade frågan om beskattning av ersättning vid övergången till högertrafik. Propositionen godtogs av riksdagen (BeU 1964:64, rskr 1964:350).

När det gäller bidrag från kommun, kan samma betraktelsesätt anläggas som i fråga om statsbidrag.

För några statsbidrag finns lagföreskrifter. Enligt femte stycket av anvisningama tUl 19 § KL är näringshjälp eller bidrag enligt 57, 58 eller 62 § AMK inte att hänföra till skattepliktig inkomst i den mån näringshjälpen eller bidraget lämnats tUl bestridande av kostnader, för vilka rätt till avdrag inte föreligger vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Denna bestämmelse tillkom genom lagstiftning år 1963 i anledning av härom väckta riksdagsmotioner (BeU 1963:43).

Regeringsrätten har fastslagit alt näringshjälp, som lämnats till bestridande av kostnader för vUka avdragsrätt föreligger, i sin helhet är att hänföra till skattepliktig inkomst (RÄ 1972 Fi 47).

Enligt förordningen (1961:528) om skattefrihet för bidrag från norrlandsfonden, m. m., är bidrag som utgår från norrlandsfonden för visst ändamål avseende forsknings- och utvecklingsarbete undantagna från skatteplikt. Utgifter, som bestrilts med bidrag av nämnda slag, fär inte

Prop. 1973:190                                                                       10

dras av som driftkostnad. Om bidraget använts för anskaffning av tillgångar för stadigvarande bruk, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningskostnad anses endast så stor del av kostnaden, som inte täckts av bidraget. Medel, som utgått på gmnd av förlustgaranti och är hänförliga tiU verksamhet som ingår i särskild förvärvskälla för mottagaren, är skattepliktig intäkt i förvärvskällan, dock inte tiU den del medlen motsvarar utgifter i verksamheten, för vilka avdrag inte medges som för driftkostnad och som inte heller avser anskaffning av tillgång för stadigvarande bruk. Detta gäller även om lån erhållits för visst ändamål och eftergift av återbetalningsskyldigheten medges. Har skattskyldig, som redovisat förlustgaranti som skattepliktig inläkt, i den med förlustgaranti avsedda verksamheten haft utgift för anskaffning av sådan byggnad eller markanläggning eller för sådan ny-, till- eller ombyggnad på sådan fastighet beträffande vilken avdrag för värdeminskning beräknas enligt punkterna 7 och 16 av anvisningarna tUl 29 § KL, får han tiUgodoräkna sig, utöver avdrag enligt avskrivningsplan, ett mot beloppet av den skattepUktiga intäkten svarande värdeminskningsavdrag. Avdraget får dock inte överstiga beloppet av utgiften och inte heller vad som återstår oavskrivet i beskattningsavseende av tUlgången.

Riksskatteverkets skrivelse m. m.

. RSV redovisar inledningsvis att riksskattenämnden (RSN) i skrivelse den 26 februari 1968 till AMS beträffande tillämpningen av bestämmelserna om näringshjälp uttalade följande. Utgick bidrag till bestridande av kostnader, som var avdragsgilla endast i form av årliga värdeminskningsavdrag, borde bidraget i och för sig inte föranleda beskattning hos mottagaren såsom för inkomst men däremot medföra att i anskaffningskostnaden för tillgången inte skulle inräknas den del därav som svarade mot det erhållna bidraget. Bidraget borde med andra ord föranleda motsvarande minskning av avskrivningsunderlaget.

Den indirekta metod för beskattning av näringshjälp till anskaffandet av anläggningstillgångar som RSN anvisat torde ha tillämpats såväl då bidrag utgått enligt AMK som då fråga varit om andra statliga bidrag. RSV har också i anvisningar den 17 februari 1972 uttalat att metoden bör användas för beskattningen av statsbidrag, som utgår enligt kungörelsen om statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin samt kungörelsen (1971:914) om förhöjt statsbidrag till avloppsreningsverk och vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin.

Viss tvekan har emellertid rått om den tillämpade metoden för beskattning av näringshjälp stått i överensstämmelse med bestämmelserna i anvisningama tiU 19 § KL. Genom rättsfallet RÅ 1972 Fi 47 har emellertid klarlagts att näringshjälp som lämnats till bestridande av kostnader för vilka avdragsrätt föreligger i sin helhet är att hänföra till skattepliktig inkomst.

RSV framhåller att en omedelbar beskattning av ett bidrag avseende anskaffande av tillgång, för vilken anskaffningskostnaderna får dras av

Prop. 1973:190                                                                       11

endast i form av ärliga värdeminskningsavdrag, leder rill att bidraget minskar i värde på ett sätt som inte torde ha varit avsett. Syftet med alt beskatta bidraget torde endast ha varit alt skattemässigt kvitta detta mot bidragstagarens avdragsgilla kostnader. En sådan kvittning uppnäs genom den av RSN och RSV förordade indirekta metoden.

Näringshjälp kan också utgå för anskaffandet av omsättningstillgångar. Enligt RSV kan även i sådant faU olägenheter uppkomma om bidraget i sin helhet las till beskattning redan för det år det uppburils. En möjlighet att fördela bidragets beskattning på några år är därför enligt RSV:s mening motiverad. Man kan få en sådan fördelning genom att ett belopp, motsvarande förslagsvis två tredjedelar av det bidrag som utgått under inkomståret och en tredjedel av bidrag som utgått året före inkomståret, får avräknas från inventerat lagervärde innan annan nedskrivning sker. Genom den angivna metoden fördelas bidragets beskattning på tre år. Detta bör vara tiUräckligt för att förhindra nuvarande olägenheter. RSV föreslår sålunda att anvisningarna till 19 § KL om beskattning av näringshjälp kompletteras med regler av nu angiven innebörd.

Med AMS skrivelse till Kungl. Maj:t har styrelsen velat fästa uppmärksamheten på det akuta läget i fråga om beskattning av näringshjälp. Styrelsen har från skUda delar av landet fått rapporter om att enskilda personer kommit att taxeras för den beviljade näringshjälpen på ett olyckligt sätt. Enligt AMS är det angeläget att detta skatteproblem får en omedelbar lösning.

Departementschefen

Statsmakterna stöder genom bidrag näringsidkarna på en rad oUka områden. 1 regionalpolitiken spelar bidrag i form av lokaliseringsstöd en framträdande roU. Även på andra områden, t. ex. näringshjälp som av sociala skäl utges till handikappade, har statsbidragen en stor betydelse. Dessa bidrag kan utgå för olika ändamål, t. ex. för att förvärva byggnad eller för ny-, till- eller ombyggnad av lokal eUer annan anläggning som är nödvändig för mottagarens verksamhet eller för anskaffande av maskiner, arbetsredskap och verktyg. Bidrag kan också utgå för lönekostnader och sociala kostnader för de anställda.

Statsbidrag kan lämnas antingen i form av avskrivningslän eller i form av direkt kontantbidrag. Avskrivningslån används särskilt för att markera sambandet mellan stödet och den fortsatta driften av verksamheten. Formellt betraktas avskrivningslån som ett lån som avskrivs med ett visst belopp varje år under den bestämda avskrivningsperioden, som i allmänhet utgör 5 eller 10 år. I skattehänseende finns det dock i praktiken ingen skillnad mellan de båda bidragsformerna, eftersom nägon återbetalningsskyldighet i princip inte föreligger för vare sig kontantbi-dragen eller avskrivningslånen. Statsbidrag utbetalas i regel i efterskott sedan den investering för vilket bidraget beviljats är slutförd eller den kostnad som ligger till grund för bidragets beräknande betalats. Utbetalning kan dock vid behov ske tidigare, t. ex. när bidragets storlek bestämts preliminärt.

Prop. 1973:190                                                                       12

Utlämnat statsbidrag kan återkrävas om mottagaren föranlett att bidraget beviljats genom oriktig uppgift eller om mottagaren brutit mot vUlkor för bidraget. Andra skäl till återkrävande av statsbidrag är t. ex. väsentlig förändring av säkerheten för avskrivningslånet.

Den skattemässiga behandlingen av statsbidrag tiU näringsidkare bygger f. n. - med undantag för näringshjälp — inte på direkta lagregler ulan på praxis. Enligt denna praxis är statsbidrag till näringsidkare för hans näring skatteplUctigt, om bidraget utgått för understödjande av näringsverksamheten eller som bidrag tiU bestridande av avdragsgilla omkostnader i verksamheten. Utgår statsbidrag tUl bestridande av kostnader, som är avdragsgilla endast i form av årliga värdeminskningsavdrag, beskattas bidraget på det sättet att avskrivningsunderlaget för tillgångama reduceras med bidragsbeloppet. Används statsbidraget till kostnader, som är omedelbart avdragsgilla i förvärvskällan, tas bidraget upp som inläkt. Då medges också avdrag för kostnaderna.

Den skattemässiga behandlingen av avskrivningslän skiljer sig från vad som tillämpas i fråga om direkta kontantbidrag. Delta beror på att avskrivningslånen formellt betraktas som lån, som avskrivs med ett visst belopp varie år under avskrivningsperioden. I fråga om anläggningstUlgångar reduceras sålunda avskrivningsunderlaget med avskrivningsbeloppet varje gång avskrivning sker.

Om mottagaren av statsbidrag blir skyldig att helt eller delvis återbetala beskattat bidrag, får avdrag åtnjutas med återbetalat belopp. Har bidraget medfört minskning av avskrivningsunderlaget, ökas detta med återbetalat belopp.

Dessa principer låg till grund även för den år 1963 genomförda lagstiftningen om skattefrihet för näringshjälp. Näringshjälp eller bidrag enligt 57, 58 eller 62 § arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) är inte att hänföra till skattepliktig inkomst i den mån näringshjälpen eller bidraget lämnats till bestridande av kostnader, för vilka rätt till avdrag inte föreligger, vare sig direkt som omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag.

Jag är ense med RSV om att det måste anses otillfredsställande att nuvarande beskattningspraxis i fråga om näringshjälp leder till minskning av bidragets värde för mottagaren. Samma regler bör gälla för alla former av statsbidrag så att beskattningen av dessa blir enhetlig. Även beskattningen av statsbidrag i form av avskrivningslän bör således regleras i detta sammanhang och på samma sätt. Avskrivningslånen är i praktiken nämligen att jämställa med kontantbidrag.

Den praxis för beskattning av statsbidrag — med undantag för näringshjälp — som gäUt sedan länge och som jag inledningsvis redogjort för, torde enligt RSV ge åsyftat resultat när det gäller statsbidrag för kostnader, som är avdragsgilla antingen på en gång eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Denna praxis har legat till grund även för de föreskrifter som fanns i förordningen (1964:773) om beskattning av ersättning vid övergången till högertrafik, m. m. Nya bestämmelser bör således utformas efter de riktlinjer som gäller redan enligt nuvarande praxis.

Prop. 1973:190                                                                       13

RSV behandlar även frågan om beskattning av bidrag för anskaffande av omsättningstillgångar och anför att olyckliga skattekonsekvenser kan uppkomma, om bidraget i sin helhet las rill beskattning redan för del år det uppburils. En möjlighet att fördela beskattningen på tre år är därför enligt RSV:s mening motiverad. RSV föreslår på grund härav en regel av innebörd att ett belopp, motsvarande två tredjedelar av bidrag som mottagits under inkomståret och en tredjedel av bidrag som mottagits året före inkomståret, skall få avräknas från inventerat lagervärde innan annan nedskrivning sker.

Även i fråga om statsbidrag som utgår för anskaffande av omsättningstillgångar är del angeläget att i möjligaste mån undvika olägenheter i skattehänseende. Enligt RSV:s förslag avses beskattningen av statsbidraget fördelas på tre år. Detta är naturligtvis en möjUg lösning. Den mest lämpliga skatteeffekten uppnås dock enligt min mening, om statsbidraget föranleder beskattning i den takt som avyttringen av lagret sker. Ett sådant resultat åstadkommes genom att vid lagervärderingen vid beskattningsårets utgång införa regler som motsvarar dem som enligt mitt förslag i det föregående skall gälla för anskaffande av anläggningstUlgångar. Jag förordar således att, om statsbidraget använts för att anskaffa lagertill-gängar, bidraget skall upptagas som skattepliktig intäkt medan kostnaderna för anskaffande av lagret får dras av. Vid tillämpning av lagervärderingsreglerna i 41 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, och anvisningarna till nämnda paragraf skall den del av lagret för vilken anskaffningskostnaden täckts av statsbidraget inte medräknas vid värdesättningen av tillgångarna vid beskattningsårets utgång. Återbetalas statsbidrag, som använts för anskaffande av lagertillgångar, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Har statsbidrag återbetalats, kommer tillgångarna vid beskattningsårets utgång att värderas som om de anskaffats utan statsbidrag.

Vid behandlingen av frågan om beskattning av ersättningar i samband med omläggningen till högertrafik togs i prop. 1964:173 upp några frågor, som fortfarande har aktualitet. Del framhöUs att de bidrag som skulle utgå och de däremot svarande kostnaderna i princip borde hänföras lill samma beskattningsår. Det framstod som tveksamt om delta blev förhållandet i de fall, då kostnaden föregått bidraget. Jag motsatte mig därför inte att det intogs en bestämmelse av innebörd att — om kostnaden hänförde sig till ett tidigare beskattningsår än bidraget — den skatlskyldige kunde fä uppskjuta kostnadsavdraget för användning det är bidraget skulle las upp som intäkt. För att få skjuta fram avdragsrätten krävdes framställning i deklarationen för det beskattningsår, då kostnaden var avdragsgill enligt KL. Om bidrag utgick i efterskott för kostnad, som var avdragsgill endast i form av årliga värdeminskningsavdrag och tillgången redan helt eller delvis avskrivits, kunde bidraget i något undantagsfall komma att överstiga återstående taxeringsmässigt restvärde. I sådant fall borde överskjutande belopp av bidraget tas upp som skattepliktig intäkt. Om den skattskyidige tillämpar räkenskapsenlig avskrivning, kan det taxeringsmässiga restvärdet för en enskild tillgång i

Prop. 1973:190                                                                       14

ett inventariebestånd emellertid inte fastställas. Bestämmelsen blev då tillämplig endast i det fall, då ersättningen översteg det taxeringsmässiga restvärdet för hela invenlariebeståndet. De nu diskuterade frågorna är aktuella även i detta lagstiftningsärende. Jag förordar därför att bestämmelser av motsvarande innebörd införs vid beskattningen av statsbidrag i allmänhet.

För efterlevnaden av nu föreslagna skatteregler torde krävas att taxeringsmyndigheterna får uppgift om utbetalat statsbidrag. Enklast torde detta ske genom att taxeringsmyndigheterna får avskrift av beslutet om statsbidrag från länsstyrelsen. Kungl. Maj:t kan meddela de tillämpningsföreskrifter härom som behövs ulan riksdagens medverkan.

De av mig föreslagna nya bestämmelsema bör införas i femte stycket av anvisningarna till 19 § KL och ersätta nuvarande regler om beskattning av näringshjälp m. m. Bestämmelsema bör träda i kraft snarast möjligt och tUlämpas första gången vid 1974 års taxering.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:l föreslår riksdagen

all antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Med bifall lill vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skaU avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoU utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten