Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående
Proposition 1973:104
Kungl. Maj ts proposition nr 104 år 1973 Prop. 1973.104
Nr 104
Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.; given Stockholms slott den 6 april 1973.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemstäUt,
GUSTAF ADOLF
LENNART GEIJER
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att 1969 års lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m,m, erhåller fortsatt giltighet lill utgången av juni 1974,
Prop. 1973:104
Förslag tUI
Lag om fortsatt giltighet av lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m.
Härigenom förordnas, att lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m., vilken enligt lag (1972:195) gäller till utgången av juni 1973, skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1974.
Prop. 1973:104
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 april 1973.
Närvarande: Ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fräga om fortsatt giltighet av lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m. och anför.
Inledning
Ett led i samhällets insatser för bekämpande av den illegala narkotikahanteringen och av missbruket av narkotiska preparat utgör lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid fömndersökning angående grovt narkotikabrott m.m.(prop. 1969:5, ILU 1969:16, rskr I969:81).Lagen är tidsbegränsad och gäller efter förlängning är 1972 tUl utgången av juni 1973 (prop. 1972:67, JuU 1972:14, rskr 1972:213).
RikspoUsstyrelsen har i skrivelse den 23 februari 1973 tiU chefen för justitiedepartementet lämnat en redogörelse för tillämpningen av lagen under det gångna året och för det nuvarande läget inom den illegala narkotikahanteringen samt till Kungl. Maj:ts prövning överlämnat frågan om förlängning av telefonavlyssningslagen.
Yttranden över skrivelsen har efter remiss inhämtats från justitiekanslem (JK), riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, socialstyrelsen och Sveriges advokatsamfund.
Jag anhåller att nu få ta upp frågan om ytterligare förlängning av lagens giltighetstid.
Gällande ordning
Ingrepp i telefonhemligheten får företas endast i mycket begränsad utsträckning. Allmänna bestämmelser om telefonavlyssning finns i 27 kap. 16 § rättegångsbalken (RB). Enligt dessa bestämmelser får telefonavlyssning medges endast när någon kan skäligen misslänkas för brott, för vilket inle är stadgat lindrigare straff än fängelse i två är. Sådant tillständ får meddelas endast av domstol på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Som förutsättning gäller att åtgärden skall vara av synnerlig vikt
Prop. 1973:104 4
för utredningen. Beslutet fär avse samtal till och frän telefonapparat, som innehas av den misstänkte eller kan antas komma att begagnas av honom. TiUståndel skaU meddelas att gäUa viss tid, högst en vecka, från den dag då tiUståndel delgavs telefonanslaltens föreståndare. Beträffande granskning av uppteckning som har gjorts när samtal avlyssnats skall vad som föreskrivs i 27 kap. 12 § RB om undersökning och granskning av enskild handling äga tUlämpning. Hänvisningen innebär bl.a, att uppteckningen inte fär närmare undersökas av annan än domstolen, undersökningsledaren eller åklagaren. Dock får sakkunnig eller annan som anlitas för eller hörs under utredningen granska uppteckningen efler anvisning av domstolen, undersökningsledaren eller åklagaren. Av 27 kap, 16 § RB följer slutligen att, i den mån uppteckningen innehåller något som inte är av betydelse för utredningen, den skall efler granskningen omedelbart förstöras.
Bestämmelser om telefonavlyssning finns även i 5 § lagen (1952:98) med särskUda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, vilken lag är tUlämplig endast när fräga är om vissa brott mot rikels säkerhet m, m, Dessa bestämmelser bygger på RB:s bestämmelser i ämnet men gär avsevärt längre än dessa, Lagen är tidsbegränsad. Dess giltighetstid har successivt föriängts, senast till utgången av juni 1974(prop, 1972:73, JuU 1972:13, rskr 1972:224),
Lagen om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m, m, (telefonavlyssningslagen) innebär all bestämmelserna i 27 kap, 16 § RB äger motsvarande tillämpning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling, om smuggUng gällt narkotika som avses i narkotikaförordningen (1962:704), trots all för brottet är stadgat lindrigare slraffänfängdse i tvåår,Giltighelstidenför tillstånd till avlyssning fär dock bestämmas till högst en månad från den dag dä tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare.
Vid telefonavlyssningslagens tiUkomst uttalade föredragande departementschefen bl.a, följande. Telefonavlyssning utgör ett allvarligt ingrepp i den personliga integriteten och den bör användas ytterligt restriktivt. Telefonavlyssning som ett medel för att skaffa bindande bevisning mot de grövsta profitörerna inom narkotikahanteringen är emellertid inte oförenlig med denna inställning. Det är i praktiken inte fräga om någon stor grupp av misstänkta som skulle bU föremål för telefonavlyssning. Del rör sig om personer som misstänks för att ha gjort sig skyldiga till brott som i fråga om samhäHsfarlighet och hänsynslöshet är jämförliga med andra brott beträffande vilka telefonavlyssning redan nu är tUlåten, Den utbredning och f örgrovning av narkotikabrottsligheten som har skett och som motiverar en straffskärpning gör det ocksä angeläget all polisen får tillgång till sådana spaningsåtgärder att de grövsta brottslingarna kan avslöjas, Lagen bör göras tidsbegränsad så att riksdagen inom relativt kort tid får tillfälle att pröva dess verkningar.
Prop. 1973:104 5
Rikspolisstyrelsens framställning
Beträffande den hittillsvarande tiUämpningen av lelefonavlyssningslagen anför rikspolisstyrelsen att annan undersökningsledare än åklagare inte har gjort framställning om telefonavlyssning. För att i detalj följa tiUämpningen av lagen och bevaka att tillämpningen blir restriktiv och likformig anmäls fortfarande samtiiga ärenden om ifrågasatt telefonavlyssning för rikspolischefen innan föredragning sker för åklagare,
Lagen har tillämpats efter samma restriktiva principer som tidigare och alltså endast i särskilt angelägna fall. Handeln med narkotika har blivit alltmer organiserad. Därför har telefonavlyssning begärts endast i fall där man kunnat misstänka organiserad, yrkesmässig smuggling av och handel med narkotika. Huvudsyftet har liksom tidigare således varit att avslöja storlangningen inom landet.
Under den nu aktuella redogörelseperioden — kalenderåret 1972 — har tillständ bevUjats att avlyssna 34 personers telefoner. Motsvarande siffror för föregående redogörelseperioder, som var och en omfattat ungefär tolv kalendermånader, är 28 under år 1969,39 under är 1970 och 44 under är 1971, Av de under 1972 beviljade tillstånden kvarstår f, n, endast tre. Avlyssningsperioderna har varierat i längd. Den längsta perioden har, efter domstols förnyelse av lillständel, omfattat cirka sju månader. De flesta avlyssningsli-derna har dock legat pä två-fyra månader.
Normalt har gången av ett ärende varit den att misstankar om grovt narkotikabrott uppkommit mot en viss person, varefter tillstånd tiU avlyssning begärts och erhålUls, Genom avlyssningen har oftast framgått alt även andra personer handlat med narkotika, varför kretsen av avlyssnade personer vidgats efter tillstånd av domstol,
1 så gott som samtUga fall har telefonavlyssningen medfört all ingripande kunnat göras mot personer som varit engagerade i illegal narkolikatrafik. Ett flertal vittförgrenade distributionskedjor har kunnat undanröjas. Som exempel må nämnas en utredning där telefonavlyssning av 5 personer ledde tUI att 42 personer (däri inbegripna de avlyssnade) kunde gripas. Av de gripna var 23 svenskar och 19 utiänningar. Av de gripna häktades 32, Ytterligare 5 personer, alla utlänningar, är anhållna eUer häktade i sin frånvaro. Högsta straff som utdömdes var fyra ärs fängelse. Genom ingripandena undanröjdes en välorganiserad smugglings- och försäljningskedja som försåg stora delar av Väst- och Mellansverige med cannabis frän Turkiel via Västtyskland och Danmark, Ett annat faU, som avsäg telefonavlyssning av en enda person, ledde tUl att 13 personer kunde gripas i en mellansvensk stad. Som en följd av gripandena upphörde handeln med fenmelralin helt i staden.
Därjämte bör framhållas all del inte hade varit möjligt att komma tUl rätta med den omfattande smugglingen av fenmelralin från Nederländerna tiU
Prop. 1973:104 6
Sverige utan tillgäng lUl telefonavlyssning som ett hjälpmedel i spaningarna, I redogörelsen för det nuvarande läget på narkolikaområdet pekar rikspolisstyrelsen pä skärpningen i juni 1972 i den nederländska lagstiftningen rörande befattningen med centralstimulerande medel och framhåller all denna skärpning hell lorde få tillskrivas svenska påtryckningar. Den nya lagstiftningen föreskriver licens för införsel lill och utförsel från Nederländerna av nu aktuella ämnen. Överträdelse straffas med upp lill sex ärs fängelse. Med hjälp av den nya lagen saml upplysningar, som erhållits från svensk polis, kunde de nederländska myndigheterna — i samarbete med belgisk och västtysk polis — i augusti och september 1972 ingripa mot den smugglingsorganisalion som opererade mot Sverige från södra Limburg, Smugglingen kunde effektivt stoppas. Viss smuggling från Amsterdam-området lill Sverige tycks pågå men denna antas ha relativt liten omfattning och har förmodligen ingen anknytning lill de tidigare ligorna i södra Limburg, Samtidigt som ingripandena i Nederländerna gjordes, inskred västtysk polis, också efler upplysningar frän svensk polis, mol en liga i Munchen som från Italien smugglat fenmelralin lill Sverige, Dennas ligas huvudman hade samarbetat med de nederländska huvudmännen.
Dessa ingripanden medförde sä småningom — i början av oktober — all en akut brist på centralstimulerande medel uppstod på den iUegala marknaden i Sverige, Priserna som dittills under år 1972 legat på cirka 50 kr per kapsel om 0,3 gram, steg snabbt till över 100 kr. Samtidigt började en mängd uppblandade eller hell falska preparat dyka upp. Efter hand kunde dock märkas att en någorlunda ordnad tillförsel av medel på nytt kom i gång. Varifrån dessa preparat kommer är f, n, oklart. Priserna ligger återigen pä i slort sell samma nivå som under början av år 1972, Det nuvarande lägel måste alltså betecknas som labilt.
Vad härefter gäller cannabis fram häller rikspolisstyrelsen att del inle råder någon brist på detla ämnp. Tvärtom fär tillgängen betecknas som mycket god. Vad som tillsammans med den goda tiUgången får anses som mest oroande är dels all smugglingen av cannabis mer och mer kombineras med smuggling av morfinbas, dels att denna trafik numera lill stor del sköts av proffessiondla utländska ligor. Den cannabis och morfinbas, som finns på den svenska marknaden, härstammar i huvudsak frän Turkiel, varifrån den i stora kvantiteter (det kan röra sig om 100-lals kilo ät gängen) smugglas lill Västtyskland — framför allt Munchenområdet, Därifrån sprids partierna i mindre kvantiteter över resten av Västtyskland samt Skandinavien, Del bör i sammanhanget anmärkas att statens kriminaltekniska laboratorium vid analys funnit inslag av heroin i tvä beslag av morfinbas här i landet. Orsaken till förekomsten av heroin har självfallet inte kunnat fastställas. Endera av två förklaringar är möjlig. Antingen beror förekomsten av heroin pä en tiUfällighel eller också är förekomsten ell led i ett planmässigt försök alt i större skala introducera heroin här i landet.
Prop. 1973:104 7
Enligt rikspolisstyrelsens bedömning är del med hänsyn till den illegala narkotikahanteringens omfattning och professionalisering inle möjligt att med enbart konventionella spaningsmetoder ens något sä när häUa greppet över den grova narkotikabrottsligheten. Om enbart de vanliga spaningsmetoderna skulle användas, skuUe krävas insatser som varken kan åstadkommas inom ramen för tUlgängliga resurser eher kan beräknas bli tillförda polisen utifrån. Kunde ett sådant extraordinärt resurstillskott åstadkommas, skuUe man ändå inle komma ål de ledande profitörerna.
Även om läget är allvarligt får telefonavlyssning inle användas annat än mot mycket grov brottslighet och tUlämpningen mäste, som hittiUs, vara ytterligt restriktiv. Det är numera helt klart att den grova narkotikabrottsligheten — såväl då det gäller centralstimulerande medel som i fräga om cannabis och morfinbas — domineras av välorganiserade smugglings- och distributionssyndikat. Denna handel förorsakar ett stort mänskligt lidande. Därför talar allt för all i nuvarande läge fortfarande godta telefonavlyssning som ell hjälpmedel i spaningsarbetel.
Självfallet mäste mot samhäUets intresse all bekämpa den grova narkotikabrottsligheten noga vägas individens rätt till så stor integritet som möjligt. Det sätt på vilket telefonavlyssning hittills använts kan inle anses ha obehörigen kränkt individens krav på integritet.
Remissyttrandena
Samtiiga remissinstanser som yttrat sig över rikspolisstyrelsens framstäUning har tUlstyrkt förlängning av lagens giltighetstid, Sveriges advokatsamfund har anfört att ett yttrande behöver ett bättre beslutsunderlag och mer tid än som ställts till förfogande och därför funnit sig böra avstå från att avge något yttrande,
JK framhåller att telefonavlyssning som hjälpmedel vid utredning av brott ulgör ett så allvarligt ingrepp i den enskildes rätt, att den endast bör få förekomma när det gäller alt uppdaga allvarlig brottslighet som inte är åtkomlig med sedvanliga spaningsmetoder. Rikspolisstyrelsens redogörelse för tillämpningen av lagen under år 1972 visar dock säväl att narkotikabrottsligheten aUtjämt är av allvarlig karaktär som att telefonavlyssning inte kan ersättas med andra spaningsmetoder vid dess bekämpande. Sedan lagen trädde i kraft har JK genom upprepade inspektioner hos rikspolisstyrelsen undersökt hur telefonavlyssningen bedrivits. Såvitt han därvid har kunnat finna har obehöriga integriletskränkningar inte förekommit. Med hänsyn tiU det nu anförda talar övervägande skäl för att lagen ges fortsatt tidsbegränsad giltighet,
RÅ anför att rikspolisstyrelsens skrivelse ger vid handen att tillsländ liU telefonavlyssning med stöd av lagen under är 1972 meddelats i något mindre omfattning än under närmast föregående perioder saml att spanings-
Prop. 1973:104 8
verksamheten givit ett gott resultat. Uppgifterna överensstämmer med tor RÅ kända förhållanden. AUa tillgängliga resurser behövs i kampen mot narkotikabrottsligheten och tillgängen till telefonavlyssning är därvid av väsentiig betydelse. Anledning saknas att antaga alt lagen kommer att tillämpas mindre restriktivt än tidigare. RÅ ifrågasätter emellertid om inle tiden nu är mogen att göra en översyn av rättegångsbalkens regler om tvångsmedel och att därvid la upp spörsmålet om inte telefonavlyssning bör kunna användas vid utredning av brottslighet av den typ som här är fråga om. Behovet av tvångsmedlet kommer, såvitt kan bedömas, att kvarstå under läng tid.
Svea hovrätt understryker sin principiella inställning att telefonavlyssning som spaningsmetod utgör ett allvarligt ingrepp i den personliga integriteten och bör användas restriktivt. Hovrätten anser sig dock kunna konstatera, att telefonavlyssning även under ifrågavarande period utgjort ' ett värdefullt medel för bekämpande av den grova illegala narkotikahanteringen samt alt mot lagens tillämpning under perioden inle synes kunna riktas några invändningar. Av rikspolisstyrelsens redogörelse framgår även att situationen i fräga om narkotikabekämpningen alltjämt är sädan, att polisen har starkt behov av att vid förundersökningar angående grova narkotikabrott fortfarande kunna använda denna spaningsmetod. Hovrätten tillstyrker därför att giltighetstiden för lagen förlängs, förslagsvis tiU utgången av juni 1974.
Departementschefen
Rikspolisstyrelsen har lämnat en utförlig redogörelse för det nuvarande läget på narkotikaomrädet. Av redogörelsen framgår att skärpningen i den nederländska lagstiftningen rörande befattning med centralstimulerande medel tUlfälligt medfört brist pä den svenska illegala marknaden men att tillförseln pä nytt komma i gång, I fråga om cannabis betecknar rikspolisstyrelsen tUlgången som mycket god. Enligt rikspolisstyrelsen kombineras smugglingen av cannabis mer och mer med smuggling av morfinbas. I beslag av morfinbas har påträffats inslag av heroin.
TUlämpningen av lelefonavlyssningslagen under år 1972 har redovisats utförligt av rikspolisstyrelsen. Av redovisningen framgår bl. a. att tillsländ till telefonavlyssning har meddelats i något mindre omfattning under år 1972 än under närmast föregående perioder. I så gott som samtliga fall har telefonavlyssningen medfört alt ingripanden kunnat göras mot personer som varit engagerade i illegal narkolikatrafik. Genom dessaharf lera vittförgrenade distributionskedjor kunnat undanröjas och ett stort antal personer kunnat häktas och åtalas. Som en följd av ingripandena upphörde handeln med fenmelralin hell i en mellansvensk stad.
Enligt rikspolisstyrelsens bedömning är det inte möjligt att med enbari
Prop. 1973:104 9
konventioneUa spaningsmetoder ens något sä när häUa greppet över den grova narkotikabrottsligheten. Användning av enbart sädana metoder skulle kräva insatser som inte kan åstadkommas inom ramen för de resurser som är tillgängliga eller kan tillföras polisen utifrån. Enligt rikspolisstyrelsen talar aUt för att i nuvarande läge forttarande godta telefonavlyssning som ett hjälpmedel i spaningsarbetel.
Remissinstanserna har allmänt tUlstyrkt en förlängning av lagens giltighetstid. RikspoUsstyrelsens uppfattning om läget på narkotikabrottslighetens område delas allmänt av remissinstanserna. Under remissbehandlingen har inte heller kommit fram något som ger anledning anta att obehöriga integritetskränkningar förekommit under tillämpningen av telefonavlyssningslagen.
Rikspolisstyrelsens framstäUning visar enligt min mening att det fortfarande finns anledning att se allvarligt på läget inom narkotikabrottslighetens område. AUt tyder pä att denna brottslighet fortfarande domineras av välorganiserade smugglings- och distributionssyndikat med internationeU anknytning. Brottsligheten pä narkolikaområdet är därför svär att beivra och kräver särskUda spaningsmetoder. Telefonavlyssning är utan tvekan en av de mest effektiva metoderna att med rimliga resurser hålla kontroU över denna mycket farliga brottslighet, 1 likhet med rikspolisstyrelsen och remissinstanserna anser jag därför att denna spaningsmetod är av största betydelse i dagens situation, SjälvfaUet mäste vid bedömningen av frågan om förlängning av telefonavlyssningslagen beaktas alt möjligheten lill telefonavlyssning inle fär utnyttjas så att obehöriga kränkningar av den enskildes integritet sker. Särskilda garantier härför finns i lagstiftningen genom att domstols medgivande krävs för användning av telefonavlyssning i det enskilda faUet. Vad som upplysts om tUlämpningen under det gångna året ger också vid handen alt möjligheten lill telefonavlyssning använts restriktivt. På grund av det anförda förordar jag att telefonavlyssningslagens gUtighetstid förlängs med ett år.
Under hänvisning lUl det anförda hemställer jag att Kungl, Maj:tföreslår riksdagen
alt antaga inom justitiedepartementet upprättat förslag tiU lagom fortsatt gUtighet av lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m,m.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :i Konungen att till riksdagen skall avlåias proposition av den lydelse bilaga till detla protokoll utvisar.
Ur protokoUet: Britta Gyllensten