Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
Kungl. Maj ts proposition nr 104 år 1973 Prop. 1973.104
Nr 104
Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt
narkotikabrott m. m.; given Stockholms slott den 6 april 1973.
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemstäUt,
GUSTAF ADOLF
LENNART
GEIJER
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås att 1969 års lag om telefonavlyssning vid förundersökning
angående grovt narkotikabrott m,m, erhåller fortsatt giltighet lill utgången av
juni 1974,
Prop.
1973:104
Förslag tUI
Lag om fortsatt giltighet av lagen (1969:36) om
telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m.
Härigenom förordnas, att lagen (1969:36) om
telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m.,
vilken enligt lag (1972:195) gäller till utgången av juni 1973, skall äga
fortsatt giltighet till utgången av juni 1974.
Prop. 1973:104
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Maj :t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 april 1973.
Närvarande: Ministern för utrikes ärendena WICKMAN,
statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON,
LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, FELDT.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fräga om
fortsatt giltighet av lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning
angående grovt narkotikabrott m.m. och anför.
Inledning
Ett led i samhällets insatser för bekämpande av den
illegala narkotikahanteringen och av missbruket av narkotiska preparat utgör
lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid fömndersökning angående grovt
narkotikabrott m.m.(prop. 1969:5, ILU 1969:16, rskr I969:81).Lagen är
tidsbegränsad och gäller efter förlängning är 1972 tUl utgången av juni 1973 (prop.
1972:67, JuU 1972:14, rskr 1972:213).
RikspoUsstyrelsen har i skrivelse den 23 februari 1973 tiU
chefen för justitiedepartementet lämnat en redogörelse för tillämpningen av
lagen under det gångna året och för det nuvarande läget inom den illegala
narkotikahanteringen samt till Kungl. Maj:ts prövning överlämnat frågan om
förlängning av telefonavlyssningslagen.
Yttranden över skrivelsen har efter remiss inhämtats från justitiekanslem
(JK), riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, socialstyrelsen
och Sveriges advokatsamfund.
Jag anhåller att nu få ta upp frågan om ytterligare
förlängning av lagens giltighetstid.
Gällande ordning
Ingrepp i telefonhemligheten får företas endast i mycket
begränsad utsträckning. Allmänna bestämmelser om telefonavlyssning finns i 27
kap. 16 § rättegångsbalken (RB). Enligt dessa bestämmelser får telefonavlyssning
medges endast när någon kan skäligen misslänkas för brott, för vilket inle är
stadgat lindrigare straff än fängelse i två är. Sådant tillständ får meddelas
endast av domstol på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Som
förutsättning gäller att åtgärden skall vara av synnerlig vikt
Prop.
1973:104 4
för
utredningen. Beslutet fär avse samtal till och frän telefonapparat, som innehas
av den misstänkte eller kan antas komma att begagnas av honom. TiUståndel skaU
meddelas att gäUa viss tid, högst en vecka, från den dag då tiUståndel delgavs
telefonanslaltens föreståndare. Beträffande granskning av uppteckning som har
gjorts när samtal avlyssnats skall vad som föreskrivs i 27 kap. 12 § RB om
undersökning och granskning av enskild handling äga tUlämpning. Hänvisningen
innebär bl.a, att uppteckningen inte fär närmare undersökas av annan än
domstolen, undersökningsledaren eller åklagaren. Dock får sakkunnig eller annan
som anlitas för eller hörs under utredningen granska uppteckningen efler
anvisning av domstolen, undersökningsledaren eller åklagaren. Av 27 kap, 16 § RB
följer slutligen att, i den mån uppteckningen innehåller något som inte är av
betydelse för utredningen, den skall efler granskningen omedelbart förstöras.
Bestämmelser
om telefonavlyssning finns även i 5 § lagen (1952:98) med särskUda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål, vilken lag är tUlämplig endast när fräga är om
vissa brott mot rikels säkerhet m, m, Dessa bestämmelser bygger på RB:s
bestämmelser i ämnet men gär avsevärt längre än dessa, Lagen är tidsbegränsad.
Dess giltighetstid har successivt föriängts, senast till utgången av juni 1974(prop,
1972:73, JuU 1972:13, rskr 1972:224),
Lagen
om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m, m,
(telefonavlyssningslagen) innebär all bestämmelserna i 27 kap, 16 § RB äger
motsvarande tillämpning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott eller
grov varusmuggling, om smuggUng gällt narkotika som avses i
narkotikaförordningen (1962:704), trots all för brottet är stadgat lindrigare slraffänfängdse
i tvåår,Giltighelstidenför tillstånd till avlyssning fär dock bestämmas till
högst en månad från den dag dä tillståndet delgavs telefonanstaltens
föreståndare.
Vid
telefonavlyssningslagens tiUkomst uttalade föredragande departementschefen bl.a,
följande. Telefonavlyssning utgör ett allvarligt ingrepp i den personliga
integriteten och den bör användas ytterligt restriktivt. Telefonavlyssning som
ett medel för att skaffa bindande bevisning mot de grövsta profitörerna inom
narkotikahanteringen är emellertid inte oförenlig med denna inställning. Det är
i praktiken inte fräga om någon stor grupp av misstänkta som skulle bU föremål
för telefonavlyssning. Del rör sig om personer som misstänks för att ha gjort
sig skyldiga till brott som i fråga om samhäHsfarlighet och hänsynslöshet är
jämförliga med andra brott beträffande vilka telefonavlyssning redan nu är tUlåten,
Den utbredning och f örgrovning av narkotikabrottsligheten som har skett och
som motiverar en straffskärpning gör det ocksä angeläget all polisen får
tillgång till sådana spaningsåtgärder att de grövsta brottslingarna kan
avslöjas, Lagen bör göras tidsbegränsad så att riksdagen inom relativt kort tid
får tillfälle att pröva dess verkningar.
Prop. 1973:104 5
Rikspolisstyrelsens framställning
Beträffande den hittillsvarande tiUämpningen av lelefonavlyssningslagen
anför rikspolisstyrelsen att annan undersökningsledare än åklagare inte har
gjort framställning om telefonavlyssning. För att i detalj följa tiUämpningen
av lagen och bevaka att tillämpningen blir restriktiv och likformig anmäls
fortfarande samtiiga ärenden om ifrågasatt telefonavlyssning för rikspolischefen
innan föredragning sker för åklagare,
Lagen har tillämpats efter samma restriktiva principer som
tidigare och alltså endast i särskilt angelägna fall. Handeln med narkotika har
blivit alltmer organiserad. Därför har telefonavlyssning begärts endast i fall
där man kunnat misstänka organiserad, yrkesmässig smuggling av och handel med
narkotika. Huvudsyftet har liksom tidigare således varit att avslöja
storlangningen inom landet.
Under den
nu aktuella redogörelseperioden — kalenderåret 1972 — har tillständ bevUjats
att avlyssna 34 personers telefoner. Motsvarande siffror för föregående
redogörelseperioder, som var och en omfattat ungefär tolv kalendermånader, är
28 under år 1969,39 under är 1970 och 44 under är 1971, Av de under 1972
beviljade tillstånden kvarstår f, n, endast tre. Avlyssningsperioderna har
varierat i längd. Den längsta perioden har, efter domstols förnyelse av lillständel,
omfattat cirka sju månader. De flesta avlyssningsli-derna har dock legat pä
två-fyra månader.
Normalt har gången av ett ärende varit den att misstankar
om grovt narkotikabrott uppkommit mot en viss person, varefter tillstånd tiU
avlyssning begärts och erhålUls, Genom avlyssningen har oftast framgått alt
även andra personer handlat med narkotika, varför kretsen av avlyssnade
personer vidgats efter tillstånd av domstol,
1 så gott som samtUga fall har telefonavlyssningen medfört
all ingripande kunnat göras mot personer som varit engagerade i illegal narkolikatrafik.
Ett flertal vittförgrenade distributionskedjor har kunnat undanröjas. Som
exempel må nämnas en utredning där telefonavlyssning av 5 personer ledde tUI
att 42 personer (däri inbegripna de avlyssnade) kunde gripas. Av de gripna var
23 svenskar och 19 utiänningar. Av de gripna häktades 32, Ytterligare 5
personer, alla utlänningar, är anhållna eUer häktade i sin frånvaro. Högsta
straff som utdömdes var fyra ärs fängelse. Genom ingripandena undanröjdes en
välorganiserad smugglings- och försäljningskedja som försåg stora delar av
Väst- och Mellansverige med cannabis frän Turkiel via Västtyskland och Danmark,
Ett annat faU, som avsäg telefonavlyssning av en enda person, ledde tUl att 13
personer kunde gripas i en mellansvensk stad. Som en följd av gripandena
upphörde handeln med fenmelralin helt i staden.
Därjämte bör framhållas all del inte hade varit möjligt
att komma tUl rätta med den omfattande smugglingen av fenmelralin från
Nederländerna tiU
Prop. 1973:104 6
Sverige utan tillgäng lUl telefonavlyssning som ett
hjälpmedel i spaningarna, I redogörelsen för det nuvarande läget på narkolikaområdet
pekar rikspolisstyrelsen pä skärpningen i juni 1972 i den nederländska
lagstiftningen rörande befattningen med centralstimulerande medel och
framhåller all denna skärpning hell lorde få tillskrivas svenska påtryckningar.
Den nya lagstiftningen föreskriver licens för införsel lill och utförsel från
Nederländerna av nu aktuella ämnen. Överträdelse straffas med upp lill sex ärs
fängelse. Med hjälp av den nya lagen saml upplysningar, som erhållits från
svensk polis, kunde de nederländska myndigheterna — i samarbete med belgisk och
västtysk polis — i augusti och september 1972 ingripa mot den smugglingsorganisalion
som opererade mot Sverige från södra Limburg, Smugglingen kunde effektivt
stoppas. Viss smuggling från Amsterdam-området lill Sverige tycks pågå men
denna antas ha relativt liten omfattning och har förmodligen ingen anknytning lill
de tidigare ligorna i södra Limburg, Samtidigt som ingripandena i Nederländerna
gjordes, inskred västtysk polis, också efler upplysningar frän svensk polis, mol
en liga i Munchen som från Italien smugglat fenmelralin lill Sverige, Dennas
ligas huvudman hade samarbetat med de nederländska huvudmännen.
Dessa ingripanden medförde sä småningom — i början av
oktober — all en akut brist på centralstimulerande medel uppstod på den iUegala
marknaden i Sverige, Priserna som dittills under år 1972 legat på cirka 50 kr
per kapsel om 0,3 gram, steg snabbt till över 100 kr. Samtidigt började en
mängd uppblandade eller hell falska preparat dyka upp. Efter hand kunde dock
märkas att en någorlunda ordnad tillförsel av medel på nytt kom i gång.
Varifrån dessa preparat kommer är f, n, oklart. Priserna ligger återigen pä i slort
sell samma nivå som under början av år 1972, Det nuvarande lägel måste alltså
betecknas som labilt.
Vad härefter gäller cannabis fram häller
rikspolisstyrelsen att del inle råder någon brist på detla ämnp. Tvärtom fär
tillgängen betecknas som mycket god. Vad som tillsammans med den goda tiUgången
får anses som mest oroande är dels all smugglingen av cannabis mer och mer
kombineras med smuggling av morfinbas, dels att denna trafik numera lill stor
del sköts av proffessiondla utländska ligor. Den cannabis och morfinbas, som
finns på den svenska marknaden, härstammar i huvudsak frän Turkiel, varifrån
den i stora kvantiteter (det kan röra sig om 100-lals kilo ät gängen) smugglas lill
Västtyskland — framför allt Munchenområdet, Därifrån sprids partierna i mindre
kvantiteter över resten av Västtyskland samt Skandinavien, Del bör i
sammanhanget anmärkas att statens kriminaltekniska laboratorium vid analys
funnit inslag av heroin i tvä beslag av morfinbas här i landet. Orsaken till
förekomsten av heroin har självfallet inte kunnat fastställas. Endera av två
förklaringar är möjlig. Antingen beror förekomsten av heroin pä en tiUfällighel
eller också är förekomsten ell led i ett planmässigt försök alt i större skala
introducera heroin här i landet.
Prop. 1973:104 7
Enligt
rikspolisstyrelsens bedömning är del med hänsyn till den illegala
narkotikahanteringens omfattning och professionalisering inle möjligt att med
enbart konventionella spaningsmetoder ens något sä när häUa greppet över den
grova narkotikabrottsligheten. Om enbart de vanliga spaningsmetoderna skulle
användas, skuUe krävas insatser som varken kan åstadkommas inom ramen för tUlgängliga
resurser eher kan beräknas bli tillförda polisen utifrån. Kunde ett sådant
extraordinärt resurstillskott åstadkommas, skuUe man ändå inle komma ål de
ledande profitörerna.
Även
om läget är allvarligt får telefonavlyssning inle användas annat än mot mycket
grov brottslighet och tUlämpningen mäste, som hittiUs, vara ytterligt
restriktiv. Det är numera helt klart att den grova narkotikabrottsligheten —
såväl då det gäller centralstimulerande medel som i fräga om cannabis och
morfinbas — domineras av välorganiserade smugglings- och distributionssyndikat.
Denna handel förorsakar ett stort mänskligt lidande. Därför talar allt för all
i nuvarande läge fortfarande godta telefonavlyssning som ell hjälpmedel i spaningsarbetel.
Självfallet
mäste mot samhäUets intresse all bekämpa den grova narkotikabrottsligheten noga
vägas individens rätt till så stor integritet som möjligt. Det sätt på vilket
telefonavlyssning hittills använts kan inle anses ha obehörigen kränkt
individens krav på integritet.
Remissyttrandena
Samtiiga
remissinstanser som yttrat sig över rikspolisstyrelsens framstäUning har tUlstyrkt
förlängning av lagens giltighetstid, Sveriges advokatsamfund har anfört att ett
yttrande behöver ett bättre beslutsunderlag och mer tid än som ställts till
förfogande och därför funnit sig böra avstå från att avge något yttrande,
JK
framhåller att telefonavlyssning som hjälpmedel vid utredning av brott ulgör
ett så allvarligt ingrepp i den enskildes rätt, att den endast bör få förekomma
när det gäller alt uppdaga allvarlig brottslighet som inte är åtkomlig med
sedvanliga spaningsmetoder. Rikspolisstyrelsens redogörelse för tillämpningen
av lagen under år 1972 visar dock säväl att narkotikabrottsligheten aUtjämt är
av allvarlig karaktär som att telefonavlyssning inte kan ersättas med andra
spaningsmetoder vid dess bekämpande. Sedan lagen trädde i kraft har JK genom
upprepade inspektioner hos rikspolisstyrelsen undersökt hur telefonavlyssningen
bedrivits. Såvitt han därvid har kunnat finna har obehöriga integriletskränkningar
inte förekommit. Med hänsyn tiU det nu anförda talar övervägande skäl för att
lagen ges fortsatt tidsbegränsad giltighet,
RÅ
anför att rikspolisstyrelsens skrivelse ger vid handen att tillsländ liU telefonavlyssning
med stöd av lagen under är 1972 meddelats i något mindre omfattning än under
närmast föregående perioder saml att spanings-
Prop.
1973:104 8
verksamheten
givit ett gott resultat. Uppgifterna överensstämmer med tor RÅ kända
förhållanden. AUa tillgängliga resurser behövs i kampen mot narkotikabrottsligheten
och tillgängen till telefonavlyssning är därvid av väsentiig betydelse.
Anledning saknas att antaga alt lagen kommer att tillämpas mindre restriktivt
än tidigare. RÅ ifrågasätter emellertid om inle tiden nu är mogen att göra en
översyn av rättegångsbalkens regler om tvångsmedel och att därvid la upp
spörsmålet om inte telefonavlyssning bör kunna användas vid utredning av
brottslighet av den typ som här är fråga om. Behovet av tvångsmedlet kommer,
såvitt kan bedömas, att kvarstå under läng tid.
Svea
hovrätt understryker sin principiella inställning att telefonavlyssning som
spaningsmetod utgör ett allvarligt ingrepp i den personliga integriteten och
bör användas restriktivt. Hovrätten anser sig dock kunna konstatera, att
telefonavlyssning även under ifrågavarande period utgjort ' ett värdefullt
medel för bekämpande av den grova illegala narkotikahanteringen samt alt mot
lagens tillämpning under perioden inle synes kunna riktas några invändningar.
Av rikspolisstyrelsens redogörelse framgår även att situationen i fräga om
narkotikabekämpningen alltjämt är sädan, att polisen har starkt behov av att
vid förundersökningar angående grova narkotikabrott fortfarande kunna använda
denna spaningsmetod. Hovrätten tillstyrker därför att giltighetstiden för lagen
förlängs, förslagsvis tiU utgången av juni 1974.
Departementschefen
Rikspolisstyrelsen
har lämnat en utförlig redogörelse för det nuvarande läget på narkotikaomrädet.
Av redogörelsen framgår att skärpningen i den nederländska lagstiftningen
rörande befattning med centralstimulerande medel tUlfälligt medfört brist pä
den svenska illegala marknaden men att tillförseln pä nytt komma i gång, I
fråga om cannabis betecknar rikspolisstyrelsen tUlgången som mycket god.
Enligt rikspolisstyrelsen kombineras smugglingen av cannabis mer och mer med
smuggling av morfinbas. I beslag av morfinbas har påträffats inslag av heroin.
TUlämpningen
av lelefonavlyssningslagen under år 1972 har redovisats utförligt av
rikspolisstyrelsen. Av redovisningen framgår bl. a. att tillsländ till
telefonavlyssning har meddelats i något mindre omfattning under år 1972 än
under närmast föregående perioder. I så gott som samtliga fall har telefonavlyssningen
medfört alt ingripanden kunnat göras mot personer som varit engagerade i
illegal narkolikatrafik. Genom dessaharf lera vittförgrenade
distributionskedjor kunnat undanröjas och ett stort antal personer kunnat häktas
och åtalas. Som en följd av ingripandena upphörde handeln med fenmelralin hell
i en mellansvensk stad.
Enligt
rikspolisstyrelsens bedömning är det inte möjligt att med enbari
Prop.
1973:104 9
konventioneUa
spaningsmetoder ens något sä när häUa greppet över den grova
narkotikabrottsligheten. Användning av enbart sädana metoder skulle kräva
insatser som inte kan åstadkommas inom ramen för de resurser som är
tillgängliga eller kan tillföras polisen utifrån. Enligt rikspolisstyrelsen
talar aUt för att i nuvarande läge forttarande godta telefonavlyssning som ett
hjälpmedel i spaningsarbetel.
Remissinstanserna har
allmänt tUlstyrkt en förlängning av lagens giltighetstid. RikspoUsstyrelsens
uppfattning om läget på narkotikabrottslighetens område delas allmänt av
remissinstanserna. Under remissbehandlingen har inte heller kommit fram något
som ger anledning anta att obehöriga integritetskränkningar förekommit under
tillämpningen av telefonavlyssningslagen.
Rikspolisstyrelsens
framstäUning visar enligt min mening att det fortfarande finns anledning att
se allvarligt på läget inom narkotikabrottslighetens område. AUt tyder pä att
denna brottslighet fortfarande domineras av välorganiserade smugglings- och
distributionssyndikat med internationeU anknytning. Brottsligheten pä narkolikaområdet
är därför svär att beivra och kräver särskUda spaningsmetoder.
Telefonavlyssning är utan tvekan en av de mest effektiva metoderna att med
rimliga resurser hålla kontroU över denna mycket farliga brottslighet, 1 likhet
med rikspolisstyrelsen och remissinstanserna anser jag därför att denna
spaningsmetod är av största betydelse i dagens situation, SjälvfaUet mäste vid
bedömningen av frågan om förlängning av telefonavlyssningslagen beaktas alt
möjligheten lill telefonavlyssning inle fär utnyttjas så att obehöriga kränkningar
av den enskildes integritet sker. Särskilda garantier härför finns i
lagstiftningen genom att domstols medgivande krävs för användning av
telefonavlyssning i det enskilda faUet. Vad som upplysts om tUlämpningen under
det gångna året ger också vid handen alt möjligheten lill telefonavlyssning
använts restriktivt. På grund av det anförda förordar jag att
telefonavlyssningslagens gUtighetstid förlängs med ett år.
Under
hänvisning lUl det anförda hemställer jag att Kungl, Maj:tföreslår riksdagen
alt
antaga inom justitiedepartementet upprättat förslag tiU lagom fortsatt gUtighet
av lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt
narkotikabrott m,m.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :i Konungen att till riksdagen skall avlåias
proposition av den lydelse bilaga till detla protokoll utvisar.
Ur protokoUet: Britta Gyllensten