Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål

Proposition 1972:73

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majrts proposition nr 73 år 1972           Prop. 1972: 73

Nr 73

Kungl. Majrts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1952: 98) med särskilda bestänunelser om tvångsmedel i vissa brottmål; given Stockholms slott den 17 mars 1972.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bUagda utdrajg av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakUga innehåll

I propositionen föreslås att 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål erhåUer fortsatt giltighet till utgången av juni 1974.

1    Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 73

Prop. 1972: 73

Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1952: 98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.

Härigenom förordnas, att lagen (1952: 98) med särskUda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, vilken enligt lag (1970: 222) gäller tUl utgången av juni 1972, skall äga fortsatt gUtighet tUl utgången av juni 1974.

Prop. 1972: 73

Utdrag av protokollet över justhieärenden, hållet mför Hans Majrt Konungen i statsrådet på Stockhohns slott den 17 mars 1972.

Närvarande: ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt giltighet av lagen (1952: 98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och anför.

Lagen (1952: 98) med särskUda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål ger vidgade möjligheter att utnyttja tvångsmedel vid förundersökning angående vissa brott mot rikets säkerhet m. m. Bestämmelsema i lagen är utformade som tilläggs- och undantagsbestämmelser tUl rättegångsbalken, vars regler är tillämpliga i den mån särbestämmelser inte har meddelats. Innebörden av lagen är i huvudsak att möjligheter ges tUl förlängnmg av anhållningstiden, samt att bestämmelserna i rättegångsbalken om beslag och telefonavlyssning kompletteras på vissa punkter. Beslut om förlängning av anhåUningstiden meddelas av justitiekanslern. I övrigt är tUlämpningen av de särskilda bestämmelsema om tvångsmedel underkastad domstolskontroll.

Lagens giltighet är tidsbegränsad. Giltighetstiden, som urspmngUgen gick ut den 30 juni 1953, har föriängts, senast genom lag (1970: 222), tUl utgången av juni 1972. Lagen behövs alltjämt. Dess gUtighetstid torde därför böra ytterligare förlängas, även denna gång på två år eller således till utgången av juni 1974.

Under åberopande av det anförda hemstäUer jag att Kungl. Majrt föreslår riksdagen

att antaga inom justitiedepartementet upprättat förslag till Lag om fortsatt giltighet av lagen (1952: 98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brotttnål.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tiU riksdagen skall avlåtas proposhion av den lydelse bilaga tUl detta protokoll utvisar.

Ur protokoUet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHlM 1971  720148