Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1974 Prop. 1974:106
Nr 106
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av likviditets-
och kassakvotslagen (1962: 256), m. m.; given den 29 mars 1974.
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
CARL GUSTAF
G,
E, STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås att den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen
erhåller fortsatt giltighet t, v,, dock längst till utgången av juni 1975,
1
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 106
Prop.
1974:106
1
Förslag till
Lag
om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen (1962:256)
Härigenom
förordnas att likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256), som enligt lag
(1971: 180) gäller till utgången av juni 1974, skall äga fortsatt giltighet
tills vidare, dock längst till utgången av juni 1975.
2
Förslag till
Lag
om fortsatt giltighet av placeringskvotslagen (1962: 257)
Härigenom
förordnas att placeringskvotslagen (1962: 257), som enligt lag (1971: 181)
gäller till utgången av juni 1974, skall äga fortsatt giltighet tills vidare,
dock längst till utgången av juni 1975.
3
Förslag till
Lag
om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen (1962: 258)
Härigenom
förordnas att ränteregleringslagen (1962: 258), som enligt lag (1971: 182)
gäller till utgången av juni 1974, skall äga fortsatt giltighet tills vidare,
dock längst till utgången av juni 1975.
Prop. 1974:106
Utdrag
av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 29 mars 1974.
Närvarande:
statsministern PALME, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.
Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, amnäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt giltighet av likviditets-
och kassakvotslagen, m. m., och anför.
Den kreditpolitiska
lagstiftningen fick sin huvudsakliga utformning år 1962. Den består av tre
lagar, nämhgen likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256), placeringskvotslagen
(1962: 257) och ränteregleringslagen (1962: 258). Lagarna gällde ursprungligen
t. o. m, den 30 juni 1965 men giltighetstiden har därefter förlängts. Senast
skedde detta år 1971, då giltighetstiden genom lagar (1971: 180—182) gavs
fortsatt giltighet till utgången av juni 1974. Lagarna har karaktären av fullmaktslagar,
vilket innebär att de får tillämpas först efter förordnande av Kungl. Maj:t på
framställning av riksbanken. I fråga om lagstiftningens närmare innehåll
hänvisar jag till prop. 1965: 98 s. 4—7.
Ränteregleruigslagen och placeringskvotslagen
har hittills inte till-lämpats. Förordnande enligt likviditets- och kassakvotslagen
har meddelats vid tre tillfällen. Genom kungörelsen (1967:745) föroi-dnade Kungl.
Maj:t om kassakvot för bankaktiebolagen. Kassakvoter gällde under tiden den 2
januari—den 15 februari 1968. Under år 1969 meddelades för bankaktiebolagen
förordnanden om såväl likviditetskvot (kungörelse 1969:30) som kassakvot
(kungörelse 1969:444), Dessa förordnanden gäller sedan den 4 mars resp, den 22
juli 1969. Förutom vad som direkt följer av nämnda förordnanden har den
kreditpolitiska lagstiftningen tjänat som bakgrund för olika kreditpolitiska
överenskommelser mellan riksbanken och instituten på kreditmarknaden samt för
rekommendationer från riksbankens sida.
Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1971 tillkallade jag den 24
november samma år tre sakkunniga med uppdrag att företa en allmän översyn av
den kreditpolitiska lagstiftningen och föreslå de ändringar och åtgärder som
kunde anses motiverade med hänsyn till utvecklingen på kreditmarknaden och
inom bostadspolitiken och till vunna erfarenheter i fråga om tillämpning av
denna lagstiftning och överenskommelser av liknande innebörd.
Utredningen
om den kreditpolitiska lagstiftningen har den 31 januari 1974 avgett
betänkandet (Ds Fi 1974: 2) Kreditpolitiska medel. I syfte
Prop.
1974: 106 4
att
skapa större överskådlighet och lätthanterlighet föreslår utredningen att de
gällande tre kreditpolitiska lagarna förs samman till en enda lag, vilken i
motsats till nuvarande lagstiftning inte skall vara tidsbegränsad. Förordnande
om kreditpolitiskt medel skall enligt förslaget liksom f. n. ske av Kungl. Maj:t
efter framställning av fullmäktige i riksbanken. Utredningens förslag skiljer
sig i övrigt från nuvarande lagstiftning främst i följande hänseenden. För att
undvika att den kreditpolitiska lagstiftningen skulle kunna motverka den konkiu-rensneutralitet
som tagit sig uttryck i 1969 års samordnade banklagstiftning föreslår utredningen
att de olika bankinstituten — i motsats till vad som f, n. gäller — skall
behandlas på ett likartat sätt. En annan huvudlinje i utredningsförslaget är
att den detaljreglering som utmärker den nuvarande lagstiftningen ersatts med
ramar och riktiinjer för lagens tillämpning. Enligt förslaget skall det således
ankomma på riksbanken att svara för den närmare regleringen av de olika
kreditpolitiska instrumenten. Utredningen föreslår att lagstiftningen utökas
med två nya instrument, utlåningsreglering, innebärande möjlighet att fastställa
ett utiåningstak, samt särskild placeringsplikt, innebärande möjlighet att
ålägga bankinstituten att deltaga i byggnadskreditgivningen till bostadsbyggandet.
Sedan
betänkandet sänts ut på remiss har yttranden avgetts av ett fyrtiotal
myndigheter och organisationer. Lagstiftningsärendet bereds f, n, inom
finansdepartementet. Med hänsyn till ärendets omfång och då lagrådets yttrande
kan bli erforderligt, kan av tidsskäl proposition på grundval av betänkandet
inte föreläggas riksdagen för beslut under årets vårsession. Med anledning
därav uppkommer fråga om förlängning av den nuvarande kreditpolitiska
beredskapslagstiftningens giltighetstid.
I
1971 års proposition om förlängning av den kreditpolitiska lagstiftningens
giltighetstid framhöll jag bl. a. att en förutsättning för att en gynnsam
produktionsutveckling skall kunna säkerställas är att hög beredskap
upprätthålls för att möta eventuella påfrestningar i den ekonomiska
utvecklingen. Med de erfarenheter som föreligger från närmast bakomliggande
perioder av intensiv högkonjunktur ansåg jag att det var självklart att
åtgärder av kreditpolitisk karaktär snabbt måste kunna tillgripas och att även
under den kommande treårsperioden behov kunde föreligga att utnyttja de befogenheter
som de tre fullmaktslagarna ger. Ett sådant behov föreligger enligt min mening
även för den närmaste framtiden. Denna uppfattning har också till stor del
kommit till uttryck under remissbehandlingen av det nyssnämnda betänkandet. I
väntan på att förslag till ny kreditpolitisk lagstiftning kan föreläggas
riksdagen förordar jag därför att giltighetstiden för likviditets- och kassakvotslagen,
placeringskvotslagen samt ränteregleringslagen förlängs t, v,, dock längst till
utgången av juni 1975,
Avslutningsvis
vill jag erinra om att bestämmelserna i de tre kredit-
Prop. 1974:106 5
politiska
lagarna, såvitt avser postbanken, med tillämpning av lagen (1973: 934) om
upphävande av lagen (1969: 732) om postbanken upphör att gälla vid utgången av
juni 1974,
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl, Maj:t föreslår riksdagen
att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till
1, lag om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen
(1962: 256),
2,
lag om fortsatt giltighet av placeringskvotslagen
(1962: 257),
3,
lag om fortsatt giltighet av
ränteregleringslagen (1962: 258).
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Agneta Heide
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 740110