Kungl. Maj:ts proposition angående vissa beslut fattade av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1970 vid dess femtiofemte sammanträde (åttonde sjöfartskonferensen)

Proposition 1971:158

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1971       Prop. 1971:158

Nr 158

Kungl. Maj:ts proposition angående vissa beslut fattade av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1970 vid dess femtiofemte sammanträde (åttonde sjöfartskonferensen); given Stockholms slott den 22 oktober 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden,

dels föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt,

dels inhämta riksdagens yttrande över vad föredragande departementschefen förordat.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

BENGT NORLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen underställs riksdagen vissa konventioner och rekommendationer i sjöfartssociala frågor, som antagits av Internationella arbetsorganisationen (ILO) vid dess åttonde sjöfartskonferens år 1970, för godkännande resp. yttrande, nämligen konvention (nr 133) om besättningens bostäder ombord på fartyg (tilläggsbestämmelser), rekommendation (nr 140) om luftkonditionering i besättningens bostäder och vissa andra utrymmen ombord på fartyg, rekommendation (nr 141) om kontroll av skadligt buller i besättningens bostäder och arbetsutrymmen ombord på fartyg, konvention (nr 134) om förebyggande av yrkesskador för sjöfolk och rekommendation (nr 142) i samma ämne samt rekommendation (nr 137) om yrkesutbUdning av sjöfolk, rekommendation (nr 138) om sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn och rekommendation (nr 139) om sysselsättningsproblem på grand av teknisk utveckling ombord på fartyg.

1    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 15S

Prop. 1971:158

Utdrag av protokollet över konununikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 22 oktober 197L

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena "WICKMAN, statsråden ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa beslut som fattats av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1970 vid dess femtiofemte sammanträde (åttonde sjöfartskonferensen) och anför.

Inledning

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i Geneve,

I propositionen 1971: 5 angående vissa vid ILO:s femtiofjärde sammanträde fattade beslut (SoU 1971: 2, rskr 1971: 65) har redogörelse senast lämnats för dels de skilda formerna för beslut som fattas av ILO:s beslutande församling — Internationella arbetskonferensen — nämligen konvention, rekommendation och resolution, dels de olika förpliktelser som åligger medlem av ILO, däribland skyldigheten att underställa vid konferenssammanträde antagna konventioner och rekommendationer vederbörlig myndighet (i Sverige riksdagen) för lagstiftnings- eller andra åtgärder m, m.

Det bör tilläggas att sammanträde med Internationella arbetskonferensen enligt artikel 3 i ILO:s stadga skall hållas vid behov, dock minst en gång varje år.

Intemationella arbetskonferensen har — vid sidan av de årliga allmänna konferenserna — vid olika tillfällen behandlat frågor om sjöfolkets arbetsförhållanden. Sju sammanträden — sjöfartskonferenser — har före år 1970 sålunda hållits, som uteslutande avsett sådana frågor. De fem första av dessa konferenser hölls år 1920 i Genua, åren 1926 och 1929 i Geneve samt — två gånger — år 1936 också i Geneve (prop, 1937: 184, 2LU 1937: 34, rskr 1937: 236 samt 1938: 223 och 239,

Prop. 1971:158                                                                        3

2LU 1938: 52 och 59, rskr 1938: 304 och 448), De två därpå följande sjöfartskonferenserna — den sjätte och den sjunde — ägde ram år 1946 i Seattie (prop, 1947: 321, 2LU 1947: 49, rskr 1947: 447, prop, 1952: 170, 2LU 1952: 44, rskr 1952: 392 och prop, 1961: 163, 2LU 1961: 61, rskr 1961: 362) resp, år 1958 i Geneve (prop, 1959: 78, 2LU 1959: 19, rskr 1959: 177 och förut angivna prop, 1961: 163 samt prop, 1959: 120, 2LU 1959: 31, rskr 1959: 278), Vissa sjöfartssociala frågor behandlades vid ILO:s allmänna konferens år 1949 (trettioandra sammanträdet) i Geneve (prop, 1950: 207, 2LU 1950: 34, rskr 1950: 238),

InternationeUa arbetskonferensens femtiofemte sammanträde (åttonde sjöfartskonferensen) hölls i Geneve under tiden den 14—31 oktober 1970, Konferensen hade föregåtts av en i Genua i september 1969 hållen förberedande teknisk konferens mellan regerings-, redare- och sjöfolksrepresentanter från 27 länder. Vid sistnämnda konferens utarbetades vissa preliminära texter avsedda att tjäna som underlag för arbetet vid sjöfartskonferensen i Geneve, I denna konferens deltog representanter för 65 av organisationens 121 medlemsstater jämte många mellan-statiiga och internationella icke-statliga organisationer. Det stora flertalet medlemsstater hade sänt fullständiga delegationer, dvs, två regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud, Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.i

Konferensens dagordning upptog följande ämnen,

I, Generaldirektörens rapport,

II, Besättningsbostäder,

III,     Rekommendation nr 109, punkten 2 (om minimigrundlön) — uppräkning av de år 1958 till 25 pund eller 70 dollars angivna lönebeloppen till de värden som f, n, svarar mot dessa belopp, varvid hänsyn skall tas uteslutande till minskningen av penningvärdet sedan år 1958,

IV,     Problem med anledning av teknisk utveckUng och modernisering ombord på fartygen avseende

a)    åtgärder för rekrytering anpassade till prognoser om sysselsättning till sjöss,

b)    grundutbildning och efteratbildning för sysselsättning till sjöss och

1 Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4 september och den 2 oktober 1970 deltog följande personer i konferensen, nämligen

för Sveriges regering: såsom ombud sjösäkerhetsdirektören Göran Steen, sjöfartsverket, och kanslirådet i kommunikationsdepartementet Äke Hartvig samt såsom experter avdelningsdirektören hos sjöfartsverket Per Eriksson, tillika ersättare för regeringsombuden, och skolkonsulenten hos skolöverstyrelsen Allan Carlsson;

för redarna: såsom ombud verkställande direktören i Sveriges Redareförening Nils Grenander samt såsom experter dåvarande vice verkställande direktören i föreningen Douglas Forssblad och lektorn vid sjöbefälssfcolan i Malmö Solve Arvedson, Rederiföreningen för mindre fartyg;

för sjöfolket: såsom ombud förbundssekreteraren i Svenska Sjöfolksförbundet Gustaf Klang samt såsom experter sekreteraren i Landsorganisationen i Sverige Thorbjörn Carlsson, verkställande direktören i Sveriges Fartygsbefälsförening Stig Wiebe och verkställande direktören i Svenska Maskinbefälsförbundet Knut Hadrup

Prop. 1971:158 4

c) verkan på sysselsättningsnivån när det gäller sjöfolk, inklusive åtgärder mot arbetslöshet.

V. Förebyggande av olycksfall ombord på fartyg tiU sjöss och i
hamn.

VI. Yrkesutbildning av sjöfolk.

VII. Sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn.

Följande av konferensen fattade beslut, som hänför sig tUl punkterna II och IV—VII på dagordningen, skaU i enlighet med artikel 19 av ILO:s stadga underställas riksdagen, nämligen

1)    konvention (nr 133) om besättningens bostäder ombord på fartyg (tiU'äggsbestämmelser),

2)    rekommendation (nr 140) om luftkonditionering i besättningens bostäder och vissa andra utrymmen ombord på fartyg,

3)    rekommendation (nr 141) om kontroU av skadligt buller i besättningens bostäder och arbetsutrymmen ombord på fartyg,

4)    konvention (nr 134) om förebyggande av yrkesskador för sjöfolk,

5)    rekommendation (nr 142) i samma ämne,

6)    rekommendation (nr 137) om yrkesutbildning av sjöfolk,

7)    rekommendation (nr 138) om sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn,

8)    rekommendation (nr 139) om sysselsättningsproblem på grand av teknisk utveckling ombord på fartyg.

Den slutliga omröstningen vid konferensen om instrumenten utföll så, att ingen av de röstande röstade mot eller nedlade sin röst. Samtiiga instrument antogs således enhäUigt.

Texterna på engelska och svenska till nämnda åtta instrument torde få fogas till statsrådsprotokollet som bilagor 1—8. En särskild bilaga med förteckning över samtUga resolutioner som antagits vid konferensen torde även få fogas till protokollet (bilaga 9).

Jag redovisar i fortsättningen först remissbehandlingen i ärendet. Jag redogör därefter för de tre instrument som avser förhållanden i fråga om besättningens bostäder ombord på fartyg m. m., och de båda instrumenten om förebyggande av yrkesskador för sjöfolk, vardera gruppen i ett sammanhang, samt därnäst var för sig rekommendationerna om yrkesutbildning av sjöfolk, om sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn samt om sysselsättningsproblem för sjöfolk på grund av teknisk utveckling. Vid denna behandling redogörs för yttranden över resp, instrument, I anslutning till denna redogörelse över instrumenten och yttrandena redovisas under ett särskUt avsnitt för vissa yttranden i vad de avser flera instrament.

Jag vUl i detta sammanhang som en orientering till riksdagen också ta upp en fråga som har samband med en av resolutionerna, nämUgen resolution (nr XII) om minimigrundlön för matroser. Resolutionen hänför sig till dagordningens punkt III och torde i översättning få fogas till statsrådsprotokollet (bilaga 10).

Prop. 1971:158 5

Remissyttranden

Yttranden över samtUga konventioner och rekommendationer har avgivits av socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, ILO-kommittén, sjöfartsverket, Sveriges redareförening. Rederiföreningen för mindre fartyg. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges fartygsbefälsförening. Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska sjöfolksförbundet. Sjöfartsverket har inhämtat yttranden från statens järnvägar samt från riksförsäkringsverket och statistiska centralbyrån, de båda sistnämnda vad avser konventionen nr 134 och rekommendationen nr 142, Svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp, som sjöfartsverket berett tillfälle att inkomma med synpunkter, har ej yttrat sig.

Dessutom har yttranden över följande instrument avgivits av vissa remissinstanser, nämligen

över konventionen nr 134 och rekommendationerna nr 140—142 av nämnden för internationella hälsovårdsärenden (NIH), statens institut för folkhälsan och arbetsmedicinska institutet,

över rekommendationen nr 138 av handelsflottans välfärdsråd,

över rekommendationen nr 139 av arbetsmarknadsstyrelsen,

över rekommendationerna nr 137 och 139 av universitetskanslerämbetet och skolöverstyrelsen,

över konventionen nr 134 samt rekommendationerna nr 137—138 och nr 141—142 av fiskeristyrelsen samt

över rekommendationen nr 141 av Stiftelsen Svensk skeppsforskning.

Stiftelsen, som beretts tillfälle att också yttra sig över konventionerna nr 133 och nr 134 samt rekommendationerna nr 140 och nr 142, har inte yttrat sig över dessa instrument, emedan de ligger utanför stiftelsens verksamhetsområde,

Sveriges varvsindustriförening, som beretts tUlfälle att yttra sig över konventionerna nr 133—134 samt rekommendationerna nr 140—142, har inte yttrat sig,

Sveriges fiskares riksförbund, som beretts tillfälle att yttra sig över konventionen nr 134 samt rekommendationerna nr 137—138 och nr 141—142, har ej begagnat sig därav,

I inget av de avgivna yttrandena har avstyrkts att konventionerna ratificeras eller att rekommendationerna beaktas i svensk lagstiftning och praxis på området.

Prop. 1971:158 6

1—3. Konventionen (nr 133) om besättningens bostäder ombord på fartyg (tilläggsbestämmelser), rekommendationen (nr 140) om luftkonditionering i besättningens bostäder och vissa andra utrymmen ombord på fartyg samt rekommendationen (nr 141) om kontroll av skadligt buller i besättningens bostäder och arbetsutrymmen ombord på fartyg

Frågan om besättningens bostäder i fartyg behandlades senast av ILO:s allmänna konferens år 1949 vid dess trettioandra sammanträde. Konferensen antog då konventionen (nr 92) angående besättningens bostäder å fartyg (reviderad 1949) (förat nämnda prop, 1950: 207), Sverige har ratificerat konventionen (SÖ 1950: 110),

Ättonde sjöfartskonferensen antog konventionen (nr 133) med samtliga avgivna 181 röster. Rekommendationen (nr 140) och rekommendationen (nr 141) antogs vardera med samtiiga avgivna 184 röster.

Konventionens och rekommendationernas huvudsakliga innehåll

Konventionen är tillämplig på varje sjögående fartyg med en bruttodräktighet av minst 1 000 registerton, som yrkesmässigt nyttjas till transport av last eller passagerare eller nyttjas i annan kommersiell verksamhet. Den är också tiUämplig på bogserfartyg och på bl, a, fartyg mellan 200 och 1 000 ton under föruts'ättning att så är rimligt och ut-förbart. Konventionen är ej tiUämplig på bl, a, fartyg, som nyttjas till fiske eller på bärplansfartyg och svävare. Undantag från konventionens bestämmelse får göras bl, a, beträffande färjor, matarfartyg ("feeder-fartyg") och liknande fartyg, som ej är ständigt bemannade med en enda permanent besättning, samt vissa andra fartyg,

I fråga om fartyg, på vilka konventionen är tUlämplig, skall iakttas vissa bestämmelser i 1949 års reviderade konvention angående be-sättningsbostäder, nämligen del II om planläggning av tillsyn å besättningens bostäder och del III om sådana bostäder. Utöver förut angivna undantag får ytterligare undantag göras under vissa vUlkor (artikel 1 mom, 6 och artikel 12),

Konventionens materiella bestämmelser om bostäderna för besättningen finns i artiklarna 5—11, De är detaljerade och varierar till innehåll alltefter såväl de olika kategorierna ombordanställda som fartygens storlek och typ.

Konventionen innehåUer vidare bestämmelser om dess tillämpning på existerande fartyg och sedvanliga slutbestämmelser. Om dessa senare bör anges att konventionen träder i kraft tolv månader efter det den ratificerats av tolv medlemmar, som var och en har en handelsflotta över 1 milj, ton brutto. Minst fyra av dessa medlemmar skall var och en ha en handelsflotta om minst 2 mUj, ton brutto,

I  rekommendationen nr  140  anges att besättningens bo-

Prop. 1971:158 7

städer i nya fartyg om minst 1 000 ton brutto bör utrustas med luftkonditionering. Samma gäller också radiohytt och kontrollrum för maskineriet. Fartyg, som regelbundet nyttjas i fart där klimatförhållandena gör luftkonditionering onödig, är undantagna. Enligt rekommendationen bör undersökas om ej nya fartyg under 1 000 ton och existerande fartyg som byggs om kan utrustas med luftkondhionering. Rekommendationen anger vissa riktlinjer om konstruktionen av luftkonditioneringssystemet. Enligt rekommendationen nr 141 bör genom forskning av bullerproblemet ombord på fartyg skaffas fram och ställas samman data för kriterier och normer på området. Med ledning av denna forskning bör utfärdas föreskrifter om reduktion av och skydd för sjöfolket mot skadligt buller i fartygen. Rekommendationen anger vissa riktlinjer om åtgärdernas omfattning.

Svenska bestämmelser

Bestämmelser i de ämnen som konventionen och rekommendationerna omfattar finns dels i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg och i kungörelsen (1965: 908) med tillämpningsföreskrifter till lagen, dels i följande av sjöfartsverket beslutade författningar, nämligen kungörelsen (1970: A 4) om bostäder och ekonomilokaler m, m, på fartyg, kungörelsen (1971: A 3) om ingivande av fartygsritningar m, m, och kungörelsen (1969: A 4) med föreskrifter om personlig skyddsutrustning mot buller, dels i verkets anvisningar (1971: A 14) om skydd mot olycksfall och ohälsa på fartyg,

Lagen 1965: 719 och i huvudsak också kungörelsen 1965: 908 innehåller rambestämmelser, medan föreskrifter om detaljer är samlade i de av sjöfartsverket givna bestämmelserna. Dessa är utfärdade med stöd av 1965 års lag och kungörelse.

Yttrandena

När det gäller konventionen erinrar sjöfartsverket om att Sverige tidigare biträtt 1949 års reviderade konvention om besättningsbostäder och anpassat lagstiftningen tUl denna. De svenska.bestämmelserna är i vissa avseenden strängare än dem i 1949 års konvention. Vid ett biträdande av den nya konventionen erfordras ej ändring i lagen 1965: 719 eller i kungörelsen 1965: 908 men väl i sjöfartsverkets kungörelse 1970: A 4, som dock redan i viss omfattning möter den nya konventionens krav,

I fråga om de materiella bestämmelserna i konventionens artiklar 5—11 anger och kommenterar sjöfartsverket de ändringar i eller tillägg till verkets nämnda kungörelse som är nödvändiga vid en ratificering av konventionen. Ändringarna och tUläggen hänför sig till bestämmelserna

Prop. 1971:158                                                         8

i artikel 5 mom, 7 och 8, i artikel 6 mom, 3, i artikel 7 mom, 2 och 3, i artikel 8 mom, 2—5 och 7 samt i artikel 9 mom, 2,

Enligt sjöfartsverket synes ej särskilda hinder finnas för en ratificering av konventionen.

Socialstyrelsen anser att konventionen bör ratificeras endast under förutsättning att detta inte kan få till följd att nuvarande svenska krav på besättningsbostäder sänks. Styrelsen finner det emellertid vara en väsentlig brist att behovet av fullgod ventilation från hygienisk synpunkt inte beaktats i tillfredsställande omfattning, Sverige bör i anledning därav, om så är möjligt, föreslå tilläggsbestämmelse till konventionen beträffande ventilation av bostäder i fartyg. Styrelsen meddelar att den från hygienisk synpunkt inte gör någon skillnad beträffande kraven på bostäder för de olika kategorierna bland besättningen,

Sveriges redareförening framhåller om konventionen att det för den svenska rederinäringen är av intresse att man inte onödigtvis utfärdar bestämmelser som går utöver internationella konventioner.

Föreningen säger sig i princip ej vara motståndare till att de ombordanställda erhåller rymliga och bekväma bostäder. Föreningen anser det dock uppenbart att — medan ILO:s åttonde sjöfartskonferens tagit tillbörlig hänsyn till det mindre och medelstora tonnagets svårigheter — detta inte skett vid utarbetandet av de svenska besfämmelserna om bostäder och ekonomilokaler m, m, på fartyg. Dessa bestämmelser bör därför i samband med ratificeringen av konventionen ändras för att bättre överensstämma med dennas regler,

I fråga om rekommendationen nr 140 anför sjöfartsverket att 48 och 50 §§ i dess kungörelse 1970: A 4 innehåUer bestämmelser om luftkonditionering. Genom en mindre ändring av 50 § i kungörelsen kan denna anpassas till rekommendationen. Dennas uttalande om existerande fartyg svarar mot verkets praxis, Sverige bör enUgt verket ansluta sig till rekommendationen,

Arbetsmedicinska institutet framhåller att en synnerligen viktig fråga när det gäUer luftkonditionering ombord på fartyg är hur konditioneringen tekniskt anordnas och att detta gäller alldeles särskilt i de trånga bostadsutrymmen som man här vanligen träffar på. Enligt uppgift är klagomål över luftkonditionering i hytter vanliga. Det klagas därvid över att det är kallt, att det buUrar och drar etc. Dessa frågor har helt allmänt berörts i rekommendationen. Frågan om drag saknas dock. Förslagsvis bör enligt institutet rekommendationen kompletteras härutinnan.

Enligt institutet bör klimatfrågorna ombord och därmed sammanhängande luftkonditioneringsproblem utredas. Utredningen bör ingå som en del av en av institutet vid behandling av ILO-instrumenten nr 134 och 142 föreslagen allmän utredning av sjöfartens hälso- och säkerhetsproblem.

Prop. 1971:158                                                         9

Om rekommendationen nr 141 framhåller arbetsmedicinska institutet att tiUgängUgt material över bullersituationen ombord på fartyg visar att man här har att göra med ett allvarligt problem. Höga bullernivåer förekommer såväl i arbetslokaler som i bostadsutrymmen. I arbetslokaler såsom maskinrum och verkstäder förekommer nivåer långt över gränsen för hörselskaderisk. En undersökning visar att endast 14 "lo av de undersökta maskinbefälen var normalhörande, 34 "lo hade svåra bullerskador, 42 "jo lätta, 7 "lo hade bullerskador kombinerade med annan hörselskada samt 3 "lo hade hörseined-sättning av annan orsak. Dessa uppgifter talar enligt institutet för sig själva och ger fullt stöd för att rekommendationen bör beaktas även i Sverige.

Institutet påpekar att vad det sagt om behov av utredning om sjöfartens hälso- och säkerhetsproblem givetvis gäller också för bullerfrågorna.

Sjöfartsverket omtalar att verket på grundval av en utredning om bullerförhållanden på fartyg avser att ge ut en rekommendation om högsta godtagbara bullernivåer i fartyg. Utgivandet innebär emellertid inte vare sig att hälsoriskerna skulle vara tUlräckligt utredda eller att det tekniska utvecklingsarbetet för att minska buller eller skadorna därav skulle anses färdigt. Lösningen av bullerfrågor ombord kan ske på flera sätt och ej blott genom isolering och andra åtgärder som antyds i rekommendationen. Det kommande utvecklingsarbetet kommer att ge svar härpå. Det är enligt verket mycket angeläget att utvecklingen inte hindras genom konkret utformade konstruktiva detaljanvisningar, utan normgivning inom bullerområdet bör ges i form av värden på högsta tUlåtna buUer. Verket tolkar rekommendationen så, att de åtgärder som där anges endast är avsedda som exempel.

Sjöfartsverket anför i övrigt följande.

Utredning och insamling av buUerdata från svenska fartyg har pågått och pågår i syfte att få fram bullerkriterier. Fast organisation för samarbete med redare och ombordanställda har inte etablerats, men utredningsunderlag och förslag till buUernormer tillställs bl. a. intressenter på sedvanUgt sätt för yttrande. — Bullerskadeforskning förekommer i Sverige men är inte exklusivt inriktad på sjöfart och sker inte i sjöfartsverkets regi. Nordiska maskinbefälsfederationen har emellertid år 1964 publicerat en hörselundersökning av maskinbefäl i de nordiska handelsflottorna. Behovet av specialinriktad forskning beträffande sjömän har sin grund i att den som är anställd vid en industri i land har möjlighet att under sin fritid komma ifrån den bullrande miljön, medan sjömannen är utsatt för buller dygnet runt. Huvudansvaret för denna medicinskt inriktade forskning bör vila på annan myndighet än sjöfartsverket. — Ett tekniskt utvecklingsarbete för att minska bullerproblemen pågår inom Sverige. Sjöfartsverket följer detta arbete. Sjöfartsverket har inte utgivit någon information om bullrets inverkan på hörseln och hälsan eller om hur man skyddar sig mot bullerskador.

Prop. 1971:158 10

Sammanfattningsvis framhåller sjöfartsverket att bullerskadeproble met för sjöfartens del bör angripas på följande tre vägar.

1.    Utfärdande av rekommendationer och ev. aktuella föreskrifter på basis av de erfarenheter som redan vunnits och med hänsyn till de resurser som nu finns. På detta område torde f. n. inga åtgärder erfordras utöver dem som sjöfartsverket redan planerat. Det kan diskuteras om det föreligger behov av att utfärda särskild information om sättet för att skydda sig mot bullerskador. EmeUertid bör undervisning om de kända skadeverkningarna av buller ingå som ett led i undervisningen vid sjömans- och sjöbefälsskolorna.

2.    Specialinriktad forskning beträffande inverkan på hörseln och hälsan av det oavbrutna buller som sjöfolket utsattes för. För att sådan forskning skall bedrivas tUl minsta möjliga kostnad, torde det vara lämpligt att Kungl, Maj:t överväger möjligheterna för Sverige att deltaga i ett intemationellt samarbete på området,

3.    Fortsatt utvecklingsarbete beträffande ljudisolerande material och annan teknisk utrustning samt beträffande den från bullerskyddssynpunkt lämpligaste placeringen av olika utrymmen i fartyg. Då sjöfartsverket noggrant följer detta arbete, torde inga ytterligare åtgärder erfordras under denna punkt.

Sjöfartsverket anser att Sverige bör ansluta sig tiU rekommendationen.

Stiftelsen Svensk skeppsforskning konstaterar med tillfredsställelse att rekommendationen förutsätter att fastställandet av kriterier och normer skall föregås av forskningsinsatser, innefattande undersökning av åtgärder för att minska bullret. Med anledning härav bör enligt stiftelsen de bestämmelser som är under arbete inom sjöfartsverket anstå tills ytterligare forskningsresultat framkommit. Stiftelsen kommer inom kort att igångsätta projekt som med stor insats på kort tid avser att belysa dessa frågor.

4—5. Konventionen (nr 134) och rekommendationen (nr 142) om förebyggande av yrkesskador för sjöfolk

Bestämmelser som har samband med förebyggande av yrkesskador för sjöfolk finns, såvitt gäUer ILO-instrument antagna efter det andra världskriget, i 1946 års konvention (nr 73) om läkarandersökning av sjöfolk (förut angivna prop, 1947:321 och 1961: 163) och i 1963 års konvention (nr 119) och rekommendation (nr 118) om maskinskydd (prop, 1964: 14; 2LU 1964: 63; rskr 1964: 329),

1960 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (SÖ 1965: 24) och den av Sverige likaledes ratificerade 1966 års internationella lastlinjekonvention innehåller bestämmelser om säkerhetsåtgärder som ger skydd åt personal sysselsatt ombord på fartyg.

Konventionen (nr 134) och rekommendationen (nr 142) antogs av

Prop. 1971:158                                                        11

åttonde sjöfartskonferensen med samtliga avgivna 186 röster för vartdera instrumentet.

Konventionens och rekommendationens huvudsakliga innehåll

Enligt konventionen skall alla yrkesskador, som drabbar sjöfolk till följd av eller under utövning av tjänsten, rapporteras och undersökas. Uttömmande statistik över sådana skador skall föras och analyseras. Orsakerna till och omständigheterna kring yrkesskador, som leder till förlust av människoliv eller till allvarlig personskada m, m., skall utredas. Forskning skall bedrivas för att skapa en s'äker grand att förebygga skador som beror på s'ärskUda risker förenade med arbete till sjöss. Den skall avse allmänna tendenser och sådana särskUda risker som påvisas genom statistiken. Bestämmelser ges om formen för utfärdandet av föreskrifter om förebyggande av yrkesskador, om innehållet i föreskrifterna och om åtgärder för att få dem rätt tillämpade. Bland fartygsbesättningen skall utses en eller flera lämpliga personer eller en lämplig kommitté som under befälhavaren skall ha ansvaret för förebyggande av yrkesskador. Program med ändamål att förebygga yrkesskador skall upprättas. Nationella eller lokala gemensamma kommittéer eller tillfäUiga arbetsgrapper skall tillsättas för arbetet med att genomföra sådana program. Läroplanerna inom yrkesutbildningen skaU innefatta utbildning om förebyggande av yrkeskador och om hälsoskydd i arbetet. Medlemsstaterna skall med hjälp av mellanstatliga och andra internationella organisationer samarbeta med varandra för fortsatt utveckling av samlade åtgärder för att förebygga yrkesskador.

Konventionen träder i kraft tolv månader efter det den ratificerats av två medlemmar.

Rekommendationen ger anvisningar för tillämpningen av konventionen. Enligt rekommendationen bör hänsyn tas tUl det system för statistik över yrkesskador vUka drabbar sjöfolk som ILO avser att utarbeta. Vid utarbetandet av föreskrifter om förebyggande av yrkesskador skall normer i ämnet, som ILO utfärdar, beaktas. Rekommendationen anger ett antal exempel på forskningsuppgifter.

Rekommendationen hänvisar tUl vissa artiklar i konventionen (nr 119) om maskinskydd som har samband med säkerhetsföreskrifter för fartyg. Vidare anges riktiinjer för samarbete mellan myndigheter, för publiceringsverksamhet och utbUdning m, m.

Svenska bestämmelser

Grundläggande bestämmelser om skyddet mot yrkesskador tUl sjöss finns i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg och i kungörelsen (1965: 908) med tillämpningsföreskrifter tUl lagen, TUl ledning vid tUl-

Prop. 1971:158 12

lämpningen av dessa bestämmelser har sjöfartsverket utgivit förut angivna anvisningar (1971: A 14) om skydd mot olycksfall och ohälsa på fartyg. Ytterligare föreskrifter om skyddet mot yrkesskador kommer att utfärdas i slutet av år 1971 eller början av år 1972,

Yttrandena

Arbetsmedicinska institutet framhåller att de båda instrumenten aktualiserar ett synnerUgen viktigt problemområde, Instkutet hänvisar tUl officiell statistik, enligt vUken yrkesskadefrekvensen, dvs, antalet skador per en miljon arbetstimmar, är mer än dubbelt så hög för sjöfarten som genomsnittet för arbetslivet. För sjöfartens del är nivån av samma storlek som för vissa andra av de hårdast drabbade branscherna, t, ex, skogsbruket. Än tydligare tillustreras sjöfartens allvarliga läge, om man ser på det s, k, svårhetstalet, dvs, antalet förlorade arbetsdagar per 1 000 arbetstimmar. Totalsiffran för sjöfarten är här 3 1/2 gånger högre än genomsnittet. Den andel som orsakas av dödligt förlöpande olycksfall är inte mindre än åtta gånger högre än motsvarande genomsnitt. I sistnämnda avseende ligger sjöfarten i den definitivt sämsta gruppen i landet.

Institutet konstaterar att omfattningen av yrkesskadorna inom sjöfarten givetvis starkt indikerar att krafttag är nödvändiga vad g'äUer yrkesskadornas bekämpande. Man frågar sig i vilken mån de aktuella ILO-instrumenten kan bU tUl nytta i ett integrerat totalprogram. Ett sådant program för förebyggande av arbetsolycksfall och dess följder bör enligt institutet bestå av i detalj redovisade delar med följande rubriker: 1. Teknisk och organisatorisk planering, 2. Uppföljning, 3. Ärbetsplanering, 4. Skyddsutbildning och propaganda, 5. Omhändertagande och behandling av skadade personer.

Institutet anför att de båda ILO-instrumenten ger en viss ehuru ofullständig täckning av det integrerade program för olycksfallsförebyggande som institutet skisserat. Med tanke på att instrumenten avses få internationeU användning är det sannolikt orealistiskt att föreslå några mera vittgående tUlägg till desamma. Däremot bör man överväga att i ett land som Sverige införa mera skärpta normer och anvisningar. Dessutom kan föreslås att genom ILO:s försorg en handledning utarbetas som komplement tUl instrumenten, i vUken samtiiga av institutet angivna punkter kommenteras med speciell hänsyn till sjöfartens problem.

Institutet påpekar slutligen att frågan om effekten av bestämmelser och anvisningar av det aktueUa slaget står och faller med tiUgången tUl en effektiv integrerad företagshälsovård av den typ, som föreslagits i företagshälsovårdsutredningens betänkande SOU 1968:44. Någon sådan finns tills vidare inte inom den svenska sjöfarten annat än som

Prop. 1971:158 13

vissa punktvisa insatser. ILO-instrumenten aktualiserar utan tvivel den viktiga frågan om hur sjöfartens företagshälsovård skall kunna byggas ut för att så snart som möjligt kunna nå önskvärd oriifattning. Liksom tidigare skett inom vissa andra branscher av arbetslivet bör institutet kunna göra en insats i detta avseende genom att medverka i studier av sjöfartens hälso- och säkerhetsproblematik. Institutet föreslår därför att dessa frågor tas upp till diskussion med institutet.

Sjöfartsverket anför om konventionen att i den mån den forskning som avses enligt konventionen anses syfta på vetenskaplig forskning beträffande olycksorsaker m. m. Sverige f. n. inte uppfyller en sådan regel. Den utvärdering som sker av materialet och som görs av riksförsäkringsverket och sjöfartsverket har emellertid det syfte som avses med konventionen. Enligt sjöfartsverket synes ökade anslag till utredningsverksamhet i anledning h'ärav behövliga vid ett svenskt biträdande av konventionen, varvid verket åberopar yttrande från statistiska centralbyrån.

Sjöfartsverket framhåller att de i konventionen förutsedda gemensamma programmen för skyddet mot yrkesskador ej finns i full utsträckning. Givetvis medverkar såväl redare som ombordanställda genom det sedvanliga remissförfarandet, då bestämmelser och anvisningar utformas. För att följa upp och verka för informationen omkring skyddet mot yrkesskador avser verket ta kontakt med den av organisationerna drivna sjöfartens arbetarskyddskommitté. Ehuru man kan förvänta sig ett aktivt arbete inom kommittén, kan verket givitvis ej garantera detta. Det torde ej heUer f. n. enligt svensk rättsuppfattning kunna i lag inskrivas skyldighet för organisationerna att delta i sådant arbete. För att uppfylla konventionens bestämmelse härutinnan torde det emellertid enligt verket vara tiUräckligt att myndigheterna skapar gynnsamma förutsättningar för genomförandet av det avsedda handlingsmönstret och ikläder sig på dem ankommande ansvar för detta, vUket kan komma att kräva ökad medelstilldelning.

Det är enligt sjöfartsverket ett allmänt önskemål att på ett mer uttalat sätt än som sker idag meddela undervisning om skyddet mot yrkesskador i samband med utbildningen av sjöfolk av olika kategorier. De berörda myndigheterna torde kunna i samarbete verka för en sådan ordning. Delgivning av information förekommer redan, ehura ej i sådan omfattning som vore önskvärd. En ökad insats på detta område bör ske, vilket allt kan komma att kräva ökad medelstilldelning.

Sjöfartsverket är i sin verksamhet berett att vidta nödvändiga mått och steg för att uppnå bl, a, likformiga regler och åtgärder. Verket har beträffande vissa länder knutit an till sådana enhetssträvanden,

S'ärskilda hinder för en svensk ratificering av konventionen finns ej enligt sjöfartsverket.

Prop. 1971:158 14

Sveriges redareförening har inte något att erinra mot ratificering av konventionen.

När det gäller rekommendationen anför sjöfartsverket att en svensk anpassning till rekommendationen inte synes medföra att lagstiftningen behöver ändras. Vissa myndigheters verksamhet behöver emellertid inriktas på de mål som uppstäUs i konventionen resp, i rekommendationen. Härför erfordras att tillräckliga medel ställs till förfogande.

Såvitt sjöfartsverket kan bedöma är forskningsuppgifterna väl definierade med avseende på behovet. Uppgifterna får emellertid anses vara exempel och annan forskning, som synes mer angelägen eller som kan komma till stånd t, ex, på grundval av redan utfört förarbete, bör ej behöva stå tillbaka. Det synes verket lämpligt att man låter sammanställa vilka forskningsprogram som f, n, pågår och vilka som kan tänkas påbörjas i en nära framtid samt därefter sammankallar en konferens mellan berörda myndigheter och organisationer för att diskutera vilka åtgärder Sverige närmare bör vidta med anledning av rekommendationen.

Sjöfartsverket har vidare beaktat de bestämmelser om skydd vid maskiner som anges i rekommendationen vid utarbetandet av säkerhetsföreskrifter för fartyg. Verket anser att riktlinjerna enligt rekommendationen är väl valda och passar väl in med verkets planerade fortsättning av den ökade satsning på skyddet mot yrkesskador tiU sjöss som inleddes med verkets år 1969 genomförda omorganisation,

Sverige bör enligt sjöfartsverket ansluta sig till rekommendationen.

6. Rekommendationen (nr 137) om yrkesutbUdning av sjöfolk

Frågan om yrkesutbildning av sjöfolk behandlades av den sjätte sjöfartskonferensen. Denna antog rekommendationen (nr 77) om anordnande av UtbUdning tUl sjötjänst (förut angivna prop, 1946: 321),

Rekommendationen (nr 137), vilken ersätter rekommendationen nr 77, antogs av den åttonde sjöfartskonferensen med samtliga avgivna 188 röster.

Rekommendationens huvudsakliga innehåll

Rekommendationen är tUlämplig på all utbildning avsedd att förbereda personal för arbete ombord på sjögående fartyg, som nyttjas kommersiellt, för underyisnmgsändamål eller vid vetenskapliga undersökningar. Den är inte tillämplig på fiskare, I rekommendationen anges målen för yrkesutbildningen av sjöfolk. Dessa bör bl, a, vara att upprätthålla och förbättra dels sjöfolkets yrkesduglighet och förmåga, varvid hänsyn bör tas till sjöfolkets bildningsbehov samt landets ekonomiska

Prop. 1971:158                                                                       15

och sociala intressen, dels normerna för arbetarskydd ombord på handelsfartyg i avsikt att minska risken för skador. Därjämte dras riktlinjer upp för den nationella planeringen och administrationen med anvisningar om organisation och samordning, finansiering samt utbildningsnormer. Vidare behandlas frågor om läroplaner, allmänna utbUd-ningssystem för sjöfolk, fortsatt utbildning, utbUdningsmetoder och internationellt samarbete.

Svenska bestämmelser

De svenska bestämmelserna i det ämne som behandlas i rekommendationen finns i skolstadgan (1971:235) och stadgan (1959:425) för sjöbefälsskolorna i riket (ändrad senast 1970: 565).

Skolöverstyrelsen är central myndighet. Styrelsen har en särskild skolkonsulent som handhar den närmaste planeringen och administrationen för skolorna på området.

Yttrandena

Skolöverstyrelsen finner att rekommendationen i sina huvuddrag överensstämmer med de principer efter vilka sjöpersönalutbildningen i Sverige bedrivs. Ett antagande av rekommendationen torde enligt styrelsens bedömning inte kräva särskilda åtgärder i form av lagstiftning eller stadgeändringar.

Universitetskanslersämbetet anför att någon för sjöpersonal direkt anpassad utbildning f. n. inte ges vid universitet och högskolor. Om det 1 en framtid visar sig att behov föreligger av särskild högskoleutbildning för sjöpersonal, bör i särskUd ordning prövas i vUka former en sådan UtbUdning bör organiseras. Såvitt ämbetet nu kan bedöma kan dock en sådan utbildning — främst då med hänsyn tUl tUlgången på kompetenta lärare — endast ges i land. Ämbetet finner det naturligt att, om en särskild högskoleutbildnmg för sjöpersonal i en framtid kommer till stånd, de studerande under studietiden ges samma rättigheter och förmåner som tiUkommer övriga studerande inom den högre utbildningen.

Sjöfartsverket anser att den nuvarande sjöfolksutbildningen i Sverige svarar mot de i rekommendationen framförda förslagen och önskemålen. Sverige bör därför ansluta sig till rekommendationen.

7. Rekommendationen (nr 138) om sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn

ILO:s fjärde sjöfartskonferens antog rekommendationen (nr 48) angående åtgärder till främjande av sjömännens välfärd i hamnarna (förat angivna prop. 1937: 184 och 1938: 239).

Prop. 1971:158                                                        16

Av intresse är också 1964 års tullkonvention rörande välfärdsmateriel för sjöfolk (SÖ 1966: 35).

Rekommendationen (nr 138) antogs av åttonde sjöfartskonferensen med samtliga avgivna 190 röster.

Rekommendationens huvudsakliga innehåll

Rekommendationen drar upp riktiinjer för aktiviteter på välfärdsområdet. Det bör finnas utarbetade planer för välfärdsverksamheten och för finansieringen av densamma. Välfärdsåtgärdema bör hålla jämna steg med förändringar i sjöfolkets behov betingade av utveckUngen.inom sjöfarten. Välfärdsorgan, som är mångsidigt representerade av myndigheter och olika organisationer, bör finnas. Sjömanshotell eller sjömanshem bör upprättas. De bör vara av god standard. Kostnaderna för kost och logi på sådana hotell och hem bör håUas på en rimlig nivå, I fråga om allmänna välfärdsåtgärder i hamn och ombord på fartyg ges ett antal anvisningar. Dessa hänför sig till underlättandet av fri cirkulation av välfärdsmateriel och till postgången, till kommunikationer från och till fartygen i hamn, till land- och hempermission, till besök ombord av anhöriga och vänner när fartyg Ugger i hamn, till möjligheten för ombordanställd att ta med hustrun på enstaka resor och tUl tecknande av försäkring för hustrun mot olycksfall och sjukdom under sådan resa samt till anordnandet av marketenterier ombord m, m.

Rekommendationen innehåller vidare riktlinjer för åtgärder för rekreation samt information och undervisning i hamn och ombord på fartyg-

Svenska bestämmelser

De svenska bestämmelserna i det ämne som behandlas i rekommendationen finns i lagen (1948: 495) om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk (ändrad 1950: 344, 1958: 176 och 1966: 54), kungörelsen (1961: 89) angående välfärdsavgifter enligt nämnda lag (ändrad 1969:316), instraktionen (1965:700) för handdsflottans välfärdsråd (ändrad 1969: 507 och 1971: 518), Hit hör också bestämmelser i sjömanslagen (1952: 530, ändrad senast 1970: 216 och 921) och av Kungl, Maj:t utfärdade bestämmelser (senast den 3 maj 1969) om billigare biljettkostnader för sjöfolk vid resor till och från hemorten i vissa fall.

Yttrandena

Handelsflottans välfärdsråd anför att i rekommendationen angivna åtgärder redan tidigare till huvuddelen vidtagits för svenskt vidkom-

Prop. 1971:158                                                        17

mande. Vissa av dessa åtgärder är emellertid av det slaget att de faUer utanför ramen för välfärdsrådets verksamhet såsom denna utformats på grundval av instruktionen för rådet. Exempel härpå är åtgärder som hänför sig till sjöfolkets möjligheter att erhålla hempermission, att ombord få ta emot besök av anhöriga och vänner och att få ta med hustru på enstaka resor. Enligt rådets mening är det för sjöfolket förvisso av betydande värde att överenskommelse härom träffas. Det torde emellertid ankomma på de avtalsslutande parterna på sjöfartens område att träffa avtal härom.

Välfärdsrådet tillstyrker rekommendationen.

Sjöfartsverket, som begränsat sitt yttrande till de delar av rekommendationen som inte berör välfärdsrådets verksamhet, finner det angeläget att frågan om rekommendationens tUlämpningsområde klarläggs på grund av att det ej med säkerhet framgår om fiskare är undantagna. Verket berör närmare den del av rekommendationen som handlar om allmäna välfärdsåtgärder i hamn och ombord på fartyg. Bl. a. påpekas att transporterna från fartyg till befolkningscentra och omvänt även i Sverige har blivit ett stort problem för sjöfolket i en del fall genom att transporterna är kostsamma och tidsödande. Sverige kan därför inte anses uppfylla rekommendationen i detta avseende. Med hänsyn till de allt kortare liggetiderna anser verket det angeläget att denna transportfråga får en lösning, som på ett tUlfredsställande s'ätt tUlgodoser rekommendationens syfte. Det bör ankomma på de lokala myndigheterna eller ägaren av lastageplatsen att ordna erforderlig transport.

Sjöfartsverket anser att någon svårighet i fråga om tUlstånd tUl besök ombord av anhöriga och vänner inte torde föreligga vad gäller svenska fartyg. Skulle svårigheter uppstå torde enligt verket frågan kunna lösas genom överläggningar mellan parterna. Frågan om att få ta med hustrun på enstaka resor bör också lösas avtalsvägen. Verket understryker dock att det är angeläget att frågan om försäkring för hustran under sådana resor ordnas på tillfredsställande sätt.

Sjöfartsverket förordar att Sverige ansluter sig till rekommendationen. I samband därrned bör enligt verket klarläggas om denna även omfattar fiskare. Verket förordar tillika att frågan öm att utvidga välfärdsverksamhet till att omfatta också fiskare prövas.

8. Rekommendationen (nr 139) om sysselsättningsproblem på grund av teknisk utveckling ombord på fartyg

Bestämmelser som har samband med sysselsättningsproblem på grund av teknisk utveckling finns i 1920 års konvention om arbetsförmedling för sjöm'än, antagen vid den första sjöfartskonferensen (SÖ 1921:

2   Riksdagen 1971.1 saml. Nr 158

Prop. 1971:158                                                        18

41), i 1946 års konvention (nr 71) om pensionering av sjömän (förut angivna prop. 1947: 321), i 1948 års rekommendation (nr 88) och rekommendation (nr 83) om den offentliga arbetsförmedlingens organisation (prop. 1949: 162, 2LU 1949: 20, rskr 1949: 231), i 1963 års rekommendation (nr 119) om uppsägning av ansfäUningsavtal på arbetsgivarens initiativ (i tidigare avsnitt nämnd prop. 1964: 14) och i 1964 års konvention (nr 122) och rekommendation (nr 121) om sysselsättningspolitik (prop. 1965: 51, 2LU 1965: 42, rskr 1965: 199).

Åttonde sjöfartskonferensen antog rekommendationen (nr 139) med samtliga avgivna  192 röster.

Rekommendationens huvudsakliga innehåll

I rekommendationens del I om arbetskraftsplanering framhålls angelägenheten av att fullgoda arbetskraftsplaner med prognoser upprättas för sjöfartsnäringen inom ramen för den nationella sysselsättningspolitiken. Riktiinjer för sådana planer ges. I del II om rekrytering och förmedling av sjöfolk till sjöfartsnäringen sägs att rekryteringen av sjöfolk bör ske med beaktande av arbetskraftsplanerna och prognoserna i dessa. Därjämte behandlas frågorna om rörligheten av arbetskraften inom sjöfarten och om samarbetet meUan olika förmedlingskontor. Vidare ges anvisningar om åtg'ärder som bör vidtas när antalet till sjöss anställda reduceras och om urvalsmetoden vid sådana reduceringar. Dessutom berörs frågan om information för att vägleda dem som avser att välja sjömansyrket. Frågan om grundutbildning och vidareutbUd-ning för att göra det möjligt för ombordanställda att anpassa sig till nya krav på grund av teknisk utveckling och att skaffa sig nödvändiga kunskaper härför behandlas i del 111. Del IV handlar om stabUitet i anställning och inkomster, EnUgt rekommendationen i denna del bör system som skapar garantier för sådan stabilitet övervägas. Likaså bör övervägas att, såsom del av det nationella sociala försäkringssystemet eller på annat sätt, för sjöfolk ordna någon form av understöd under perioder av arbetslöshet. Övervägande bör också ske i syfte att hjälpa ombordanställda, särskilt äldre, som har särskilda svårigheter att anpassa sig till tekniska förändringar. Hjälpen anges kunna ta formen av omskolning till arbete inom andra näringar och av understöd o, d. Del V behandlar läget för det utiändska sjöfolket på fartygen, när det gäller följderna av teknisk utveckling.

Svenska bestämmelser

De anvisningar som rekommendationen innehåller kan knytas till en mängd författningar och andra bestämmelser. Bland dessa märks instruktionen (1965:667) för arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna (omtryckt 1970: 727, ändrad 1971: 449), lagen (1935: 113)

Prop. 1971:158                                                        19

med vissa bestämmelser om arbetsförmedling (ändrad senast 1970: 877), Kungl, Maj:ts brev den 15 december 1969 med föreskrifter om sjömansförmedlingen m, m,, arbetsmarknadskungördsen (1966:368, omtryckt 1968: 246, ändrad senast 1971: 448), lagen (1944: 475) om arbetslös-hetsn'ämnd, kungörelsen (1966: 369) med närmare föreskrifter om arbetslöshetsnämnd och dess verksamhet m, m,, kungörelsen (1950: 473) angående understöd tUl sjömän vid arbetslöshet i utiändsk hamn (ändrad 1954: 372 och 1960: 416), kungörelsen (1945: 445) angående yrkesutbildningskurser för arbetslösa (ändrad 1954: 422 och 1957: 129) m, fl, av Kungl, Maj:t utfärdade bestämmelser i ämnet, bl, a, om viss omskolning och om yrkesutbUdning av äldre arbetskraft, förordningen (1956: 629) om erkända arbetslöshetskassor (omtryckt 1964: 495, Undrad senast 1971: 140), kungörelsen (1957: 481, ändrad senast 1968: 142) med tUfämpningsföreskrifter till sistnämnda förordning och förordningen (1956: 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor (omtryckt 1968: 141, ändrad 1971: 141),

Hit hör också instraktionen (1969: 320) för sjöfartsverket (ändrad 1970:151 och 1971:327), mönstringsförordningen (1961:87, ändrad 1968: 444, 1969: 311 och 572 samt 1971: 677), instruktionen (1965: 699) och reglementet (1961: 302) för handelsflottans pensionsanstalt (reglementet ändrat 1967: 212 och 1969: 317) och lagen (1961: 300) om redareavgift för sjöfolks pensionering (omtryckt 1968: 612, ändrad 1969: 317 och 1971: 93),

Yttrandena

Sjöfartsverket anför allmänt om rekommendationen att de sysselsättningsproblem som kan föranledas av tekniska och ekonomiska förändringar i driften av handelsfartyg har ringa aktualitet för det svenska sjöfolkets del. Bristen på kvalificerad arbetskraft är enligt verket nämligen mycket markant, i synnerhet vad avser befäl. De i rekommendationen föreslagna åtg'ärderna för att möta arbetslöshetsrisker kan emellertid på grund av strukturutvecklingen inom den svenska handelsflottan komma att bli aktuella även för den svenska sjöfartens del.

Sjöfartsverket anför bl, a, om rekommendationens del I om arbetskraftsplanering att en sådan planering med prognoser skuUe inte endast gagna sjöfolket i ett försämrat Tage på arbetsmarknaden utan också ge bättre möjlighet att komma till rätta med den oroande brist på kvalificerad personal som råder inom den svenska handelsflottan. Verket anser att åtgärder bör vidtas i syfte att möjliggöra sådan arbetskraftsplanering och sådana prognoser och föreslår att åt verket uppdras att upprätta långtidsprognoser.

När det gäller del II om rekrytering och förmedling framhåller sjöfartsverket att några urvalsprinciper beträffande vilken arbetskraft som

Prop. 1971:158                                                        20

först bör avskedas vid bemanningsreduktioner inte finns uppstäUda, Sjöbefälskungörelsen och av sjöfartsverket utfärdade beslut om minimi-bes'ättningarnas kvalifikationer reglerar i viss mån denna fråga. Eventuell ytterUgare reglering av denna fråga bör enligt verket ankomma på de avtalsslutande parterna.

Sjöfartsverket anför vad angår del III om utbildning och efterut-bUdning att hänsyn givetvis tas till den tekniska utvecklingen inom sjöfarten vid utarbetandet av färoplaner för sjöbefälsskolor och sjömansskolor. Fortbildningskurser för sjöfolk förekommer enligt verket emellertid inte i erforderlig omfattning.

Beträffande del IV om regelbundenhet i sysselsättning och inkomster framhåller sjöfartsverket att det s, k, törnsystemet som används vid sjömansförmedlingarna vid platsanskaffning i viss mån kan anses vara uppbyggt efter den i rekommendationen angivna principen om regulari-tet i anställningen. Enligt verket torde den svenska sjöfarten inte helt uppfylla de i rekommendationen givna anvisningarna. Dessa uppfylls i Sverige främst genom förekomsten av arbetslöshetskassor för olika kategorier av sjöfolk. Pension från handelsflottans pensionsanstalt kan under vissa förutsättningar bevUjas sjöman från det att vederbörande uppnått 55 års ålder fram till tidpunkten för ålderspension från folkpensioneringen och ATP,

Slutligen anför sjöfartsverket om del V om internationeUt samarbete att det — ehuru omkring en tredjedel av den svenska handelsflottans bemanning består av utlänningar — inte förekommer, såvitt verket har sig bekant, några förhandUngar på statlig nivå mellan Sverige och andra länder om ökande eller minskande behov av utländsk arbetskraft i resp. länders handelsflottor. Lämpligen bör det uppdras åt arbetsmarknadsstyrelsen att i samråd med sjöfartsverket och berörda organisationer uppta sådana överläggningar som här avses. Sjöfartsverket anser att Sverige bör ansluta sig till rekommendationen.

Skolöverstyrelsen framhåller att rekommendationen bygger på premisserna att ett arbetskraftsöverskott kan uppkomma vid införande av tekniska hjälpmedel ombord. Problemet torde inte ha stor aktualitet för Sveriges vidkommande. De åtgärder för att möta en eventuell arbetslöshet som rekommendationen föreslår är, såvitt styrelsen kan bedöma, för Sveriges del redan vidtagna genom lagstiftningsåtgärder och kollektivavtalsuppgörelser samt genom aUmänna arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Skolöverstyrelsen föreslår att rekommendationen antas utan jämkningar.

Det av universitetskanslersämbetet avgivna yttrandet, som redovisats vid behandlingen av rekommendationen nr 137, gäUer också rekommendationen nr 139,

Arbetsmarknadsstyrelsen yttrar sig över rekommendationens delar II och IV om rekrytering och förmedling resp, regelbundenhet i syssel-

Prop. 1971:158                                                        21

sättning och inkomster. Om del II anförs bl, a, att styrelsen genom det år 1969 hos styrelsen inrättade centrala sjömansregistret har möjlighet att följa arbetskraftsutvecklingen inom sjömanskåren, — F, n, finns i landet 19 sjömansförmedlingar. De frekvensmässigt tre största för-. medlingarna fungerar som regionkontor inom var sina områden. För det norrländska kustområdet finns därjämte en clearingförmedling med uppgift att fördela verksamheten inom området. Vid regionkontoren finns särskUd personal avdelad för förmedlingen av sjöbefäl och nybörjare inom sjömansyrket, SärskUd personal finns därutöver avdelad för förmedlingen av sjömän till fartyg i utrikesfart, I uppgifterna ingår att hålla kontakt med de svenska sjömånsförmedlingarna utomlands. Genom att sjömansförmedlingen är en del av den offentliga arbetsförmedlingen äger ett nära samarbete rum med övriga sektorer inom denna samt med yrkesvägledning och arbetsvärd i frågor rörande omplacering av arbetskraften och den enskildes yrkesval. Samarbetet med arbetsförmedlingen i inlandslänen sköts av den i närmaste kustlän belägna sjömansförmedlingen, I fråga om tiUgången och efterfrågan på arbetskraft erhålls en överblick av utvecklingstendenserna inom sjöfarten genom månadsvis lämnade rapporter från sjörhansförmedlingarna,. Styrelsen har genom rapporterna möjligheter att följa arbetslöshetens omfattning inom sjöfarten månadsvis. Antalet arbetslösa tiUhörande sjömännens arbetslöshetskassor framgår av rapporterna. Det aktuella läget i fråga om tillgången på arbetskraft kan följas veckovis genom att sjömansförmedlingarna upprättar rapporter över antalet arbetssökande sjömän, uppdelade på yrkeskategorier. Rapporterna sammanställs i styrelsen och sänds till sjömansförmedlingarna för information bl, a, tUl sjömännen, I samma syfte tillställs rapporterna de större rederierna och sjömännens fackliga organisationer, — För sjömän som under kortvarig arbetslöshet avvaktar nya arbetstiUfällen till sjöss kan inom ramen av styrelsens arbetsmarknadsutbildning anordnas fortbildningskurser, i regel förlagda till någon av landets sjömänsskolor. Vinterhalvåret 1968—1969 genomgick senast ett 70-tal arbetslösa sjömän UtbUdning tUl fartygsmekaniker, — Information om sjömansyrkena lämnas i första hand av yrkesvägledningen vid arbetsförmedlingskontoren men även av sjömansförmedUngarna, I skolorna ges information av skolans personal för yrkesvalsfrågor i samarbete med yrkesvägledningen. Styrelsens yrkesvägledningsbyrå låter regelbundet utge informa-tionsmateriel om sjömansyrkena,

I fråga om del IV anför arbetsmarknadsstyrelsen att det för att trygga sjömännens situation vid arbetslöshet finns tre erkända arbetslöshetskassor, Fartygsbefälets, Maskinbefälets och Sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa. Kassorna finansieras dds genom medlemsavgifter, dels genom bidrag från staten, — För sjömän som av olika anledningar inte längre kan utöva sitt yrke tUl sjöss och som behöver genomgå

Prop. 1971:158                                                        22

utbildning för att vinna anställning inom andra yrkesområden står styrelsens arbetsmarknadsutbildning till förfogande. Under utbildningstiden erhåller sjömannen ekonomiskt bidrag av statsmedel, anpassat tUl hans civilstånd m, m. Bidragen avser att täcka de för sjömannen och hans familj nödvändiga levnadsomkostnaderna under utbildningstiden.

Till 1—8. Yttrandena i vad de avser flera instrument

Arbetarskyddsstyrelsen förklarar att sjöfartsverkets yttrande med dess behandling av ILO-instrumenten punkt för punkt omfattar även alla de synpunkter som styrelsen kommit fram till. Styrelsen ansluter sig därför i alla delar till sjöfartsverkets yttrande och har inte något att anföra däratöver.

Sjöfartsverket framhåller allmänt att konventionerna och rekommendationerna kommer, om de vinner tUlräcklig anslutning resp, efterföljande, att bidraga till en önskvärd höjning av säkerheten och standarden på fartyg. På grund av de internationella konkurrensförhållanden under vUka svensk sjöfart bedrivs är det också önskvärt att en standardhöjning som medför ökade nybyggnadskostnader och därmed följande ökade kapitalkostnader m, m, sker så likformigt i sjöfartsvärlden som möjligt mot bakgrunden av mellanstatligt gäUande förpliktelser.

Sjöfartsverket förordar att Sverige ratificerar konventionerna och att för ratificeringen erforderliga författningsändringar vidtas. Verket riktar emellertid uppmärksamheten på den fråga som kan uppstå, om konventionerna inte skulle få den tillslutning som krävs för att de skall bli gäUande, Sverige bör inte i sådant fall behöva vidkännas den bundenhet som föranleds av ett biträdande.

Beträffande rekommendationerna förordar sjöfartsverket att Sverige dels liksom i fråga om konventionerna anpassar sina författningsföreskrifter, dels eljest vidtar de åtgärder som är behövliga för ett efterföljande av rekommendationerna.

Rederiföreningen för mindre fartyg anlägger synpunkter liknande dem sjöfartsverket anfört beträffande frågan om en otillräcklig anslutning till konventionerna. Föreningen framhåller sålunda att det är angeläget dels att befintliga fartyg undantas från nytillkommande bestämmelser, dels att inga nytUlkommande bestämmelser får börja till-lämpas förrän de allmänt antas av samtliga sjöfartsnationer. På grund av sjöfartens internationella karaktär måste lika internationella lagar och förordningar gälla, om sjöfart skall kunna idkas av alla nationer,

Sveriges redareförening, vars yttrande såvitt avser konventionerna re-

Prop. 1971:158                                                        23

dovisats i tidigare avsnitt och som ej uttalat sig om rekommendationen nr 137, ansluter sig till de synpunkter som framförts i de övriga rekommendationerna,

Fiskeristyrelsen ansluter sig till vad anförts i yttranden av befälhavaren på fiskeriundersökningsfartyget Skagerack och av styrelsens havsfiskelaboratorium. I dessa yttranden berörs bl. a. vissa frågor om konventionernas och rekommendationernas tillämplighet. För egen del anför styrelsen om rekommendationen (nr 137) om yrkesutbildning av sjöfolk att styrelsen inte anser sig nu böra ta upp frågan om en eventueU utvidgning av rekommendationen att omfatta även fiskare.

Statens institut för folkhälsan anför om konventionen nr 134 och rekommendationerna 140—142 att dessa instrument huvudsakligen avser frågor av arbetshygienisk karaktär och att de genom att vara allmänt hållna utgör ett tillfredsstäUande underlag för mera preciserade svenska bestämmelser. Nämnden för internationella hälsovårdsärenden tillstyrker en ratificering av konventionen och finner ej skäl till erinran mot rekommendationerna.

Sveriges fartygsbefälsförening framhåller att de vid åttonde sjöfartskonferensen antagna instrumenten kan komma att få stor betydelse, när det gäller att förbättra de ombordanställdas vUlkor i handelsflottor tillhörande sjöfartsnationer, vilka ännu inte uppnått den standard som är rådande i svenska handelsfartyg enligt gällande bestämmelser och kollektivavtal.

Föreningen gör gällande att de föreslagna reglerna i instrumenten, trots att de befrämjar utvecklingen, ändock är att betrakta som ett mi-nimiskydd för de ombordanställda. Det var inte möjligt att tillgodose alla de reformkrav som ställdes inom praktiskt taget alla områden som omspänns av instrumenten därför att enighet inte kunde uppnås under konferensen. Sådant reformarbete kommer självfallet att fortsätta pä det nationeUa planet i olika sjöfartsnationer. De nu vunna målen, som instrumenten konkretiserat, är därför att betrakta endast som ett etappmål. När de föreslagna konventionerna trätt i kraft, kommer de oaktat de begränsade mål som ernåtts likväl att ha betydelse för den svenska sjöfartsnäringens konkurrenskraft.

Föreningen tillstyrker att konventionerna och rekommendationerna godtas.

Svenska maskinbefälsförbundet anför liknande synpunkter som far-tygsbefälsföreningen. Förbundet anför att det vid sjöfartskonferensen i många fall måste göras långt gående eftergifter för att uppnå enighet mellan de företrädda ländernas representanter. Detta har inneburit att instrumenten i flera avseenden inte uppfyller de krav som måste ställas på dem. I flera hänseenden är de svenska bestämmelserna mer långtgående och av mera bindande karaktär. Förbundet förutsätter att ett svenskt antagande av instrumenten inte får anges som skäl för för-

Prop. 1971:158                                                        24

sämring av svenska bestämmelser. Eftersom de föreslagna instrumenten möjligen kan påverka utveckUngen i positiv riktning för ombordanställda i andra länders handelsfartyg motsätter sig förbundet inte ett svenskt godtagande av konventionerna och rekommendationerna såsom de föreligger,

TCO ansluter sig till de synpunkter som anförts av fartygsbefäls-föreningen och maskinbefälsförbundet.

Svenska sjöfolksförbundet har ingen erinran mot instrumenten, eftersom de innehåUer vissa förbättringar. De svenska bestämmelserna på de olika områdena är dock tUl alla delar väsentligt bättre.

Enligt LO, som ej uttalar sig om rekommendationerna, bör konventionerna ratificeras av Sverige, emedan de inte synes behöva föranleda någon ändring av nu gällande bestämmelser, som från arbets-tagarsynpunkt torde vara fördelaktigare,

ILO-kommittén tillstyrker att Sverige ratificerar konventionerna. Kommittén konstaterar att — även om inga direkta ratifikationshinder synes föreligga — sjöfartsverket förklarat sig berett att vidta de smärre författningsändringar som en svensk ratifikation kan ge anledning till,

I fråga om rekommendationerna anför ILO-kommittén att anvisningarna i vissa av dem redan torde vara i huvudsak tUlgodosedda i svensk lagstiftning och praxis. Kommittén föreslår att rekommendationerna överlämnas till vederbörande fackmyndigheter för att beaktas i den mån det anses möjligt och lämpligt.

9. Resolutionen om minimigrundlön för matroser

Den sjunde sjöfartskonferensen antog konventionen (nr 109) och rekommendationen (nr 109) angående löner, arbetstid och bemanning å fartyg (förat angivna prop, 1959: 120), Konventionen har ej trätt i kraft,

Sverige ratificerade den 15 oktober 1959 konventionen nr 109 under visst förbehåll avseende kretsen av ratificerande stater. Vid ratificeringen undantogs konventionens avdelning II om lön. Skälet härtUl var att man annars skulle ha frångått den i Sverige allmänt godtagna principen om rätt för arbetsmarknadens parter att tr'äffa överenskommelser om löneförhållanden utan påverkan från statsmakterna.

Rekommendationen nr 109, enligt vilken i punkten 2 anges en grundlön för matros om lägst 25 pund eller 70 dollars, ansågs med hänsyn till den ståndpunkt som sålunda intagits i konventionsfrågan inte böra föranleda någon särskild åtgärd.

Ratifikationen av konventionen nr 109 återtogs i samband med att en ny sjöarbetstidslag (1970: 105) utfärdades (jfr, prop, 1970: 29, s, 31— 36, 2LU 1970: 17, rskr 1970: 127),

Prop. 1971:158                                                        25

Resolutionen (nr XII) om minimigrundlön för matroser antogs den 29 oktober 1970 utan invändningar av åttonde sjöfartskonferensen.

Svenska sjöfolksförbundet understryker i sitt yttrande över konventionerna nr 133—134 och rekommendationerna nr 137—142 att rekommendationen nr 109. avseende minimigrundlön snarast bör omprövas, så att den antas av Sverige, Emedan förbundet vet att svenska redare i många fall anställer personal i sina fartyg med avsevärt lägre löner än vad som föreskrivs i rekommendationen nr 109, kan den enligt förbundets mening inte lämnas utanför. Även om det är fråga om en rekommendation tror förbundet att det är av stort värde om denna antas i Sverige,

LO framhåller också i sitt yttrande över de vid åttonde sjöfartskonferensen antagna instrumenten, att det förekommer att vissa svenska rederier anställer utiändska sjömän till löner som ligger långt under dem som utgår enligt kollektivavtal samtidigt som arbetslösheten bland sjöfolksförbundets medlemmar är hög. På grund härav anser LO att — med utgångspunkt i konventionen nr 109, rekommendationen nr 109 och resolutionen nr XII om minimigrandlön för matroser — frågan om minimilön för sjömän bör prövas j'ämsides med att andra möjligheter övervägs att skydda de kollektivavtalsanställda från arbetslöshet på grund av konkurrens från underbetald arbetskraft, LO hänvisar till en av sjöfolksförbundet i oktober 1970 gjord framställning om utredning om viss ändring i utiänningskungörelsen eller om så erfordras i utlänningslagen, LO hemställer om skyndsam utredning i syfte att komma till rätta med ifrågavarande problem,

EnUgt vad ILO-kommittén inhämtat övervägs de av LO väckta frågorna f, n, inom inrikesdepartementet på grundval av sjöfolksförbundets framställning om utredning om viss ändring i utlänningskungörelsen, eventuellt också i utiänningslagen.

Departementschefen

Internationella arbetskonferensen har — vid sidan av de årliga allmänna sammanträdena — sedan år 1920 vid andra sammanträden behandlat enbart frågor om de ombordanställdas arbetsförhållanden. De tre senaste sammanträdena av detta slag — sjöfartskonferenser — har hållits åren 1946, 1958 och 1970, alltså vart tolfte år. Det är naturiigt att till konferenser med så långa tidsintervaller samlats upp många viktiga ärenden. Detta var fallet inte minst vad beträffar 1970 års sjöfartskonferens, den åttonde i ordningen och tillika arbetskonferensens femtiofemte sammanträde.

Konferensen fattade beslut om åtta instrument. Samtiiga antogs enhälligt.

Prop. 1971:158                                                        26

Äv de åtta instrumenten innehåller tre bestämmelser och anvisningar som direkt syftar till att förbättra de ombordanställdas boende- och arbetsmiljö, nämUgen konventionen (nr 133) om besättningens bostäder ombord på fartyg (tilläggsbestämmelser), rekommendationen (nr 140) om luftkonditionering i bes'ättningens bostäder och vissa andra utrymmen ombord på fartyg och rekommendationen (nr 141) om kontroll av skadligt buller i besättningens bostäder och arbetsutrymmen ombord på fartyg. Ämnesområdena för instrumenten föranleder mig att erinra om att sjömansyrket är särpräglat bl. a. av den omständigheten att fartygen för de ombordanställda rymmer såväl bostad som arbetsplats och att detta i många fall och olika hänseenden medför problem och konsekvenser, som saknar motsvarighet för de anställda i land. Instrumenten ger bestämmelser och anvisningar om de skilda faktorer som är bidragande orsaker till dessa olägenheter.

Socialstyrelsen anser det vara en väsentiig brist i konventionen nr 133 att behovet av fullgod ventilation från hygienisk synpunkt inte beaktas i tUlfredsställande omfattning. Enligt styrelsen bör därför från svensk sida om möjligt föreslås att konventionen förses med en tiUäggs-bestämmelse om ventilation. Arbetsmedicinska institutet anmärker mot rekommendationen nr 140 att denna saknar bestämmelser om motverkande av drag. Rekommendationen bör enligt institutet kompletteras med sådana bestämmelser. Med anledning av vad dessa remissinstanser anfört kan jag endast konstatera att det ej torde vara möjligt att utan förnyad behandling av de båda instrumenten på ett sammanträde med arbetskonferensen få de föreslagna ändringarna genomförda. Jag är medveten om att det är angeläget att de förhållanden som föranlett förslagen dock rättas till i praktiken.

Två instrument, nämligen konventionen (nr 134) om förebyggande av yrkesskador för sjöfolk och rekommendationen (nr 142) i samma ämne, berör ett område, där sjöfartsnäringen visar upp en relativt sett hög frekvens av olycksfall i arbetet.

De tre övriga instrumenten, nämligen rekommendationen (nr 137) om yrkesutbildning av sjöfolk, rekommendationen (nr 138) om sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn samt rekommendationen (nr 139) om sysselsättningsproblem på grund av teknisk utveckling, behandlar var och en frågor av aktuell betydelse för sjöfolket.

Ingen av de svenska remissinstanserna avstyrker att de åtta instra-menten godtas. De båda befälsorganisationerna på sjöfartsområdet framhåller dock att instrumenten i flera avseenden ej fyller de krav som man från de ombordanställdas sida måste ställa på dem men att de ändå allmänt sett är betydelsefuUa för sjöfolket. Enligt Rederiföreningen för mindre fartyg är det angeläget att sjöfarten på grand av dess internationella karaktär kan bedrivas på lika villkor och att därför befintliga fartyg undantas från instrumentens bestämmelser och att dessa

Prop. 1971:158                                                                      27

inte bör tillämpas förrän de allmänt antagits av samtliga sjöfartsnationer. Sjöfartsverket är inne på samma tanke när verket visar på det läge som kan komma upp, om konventionerna inte skulle få den tUlslutning som krävs för att de skall bli gällande. Enligt verket bör Sverige inte i sådant fall behöva vidkännas den bundenhet som föranleds av ett biträdande.

Sverige har ratificerat konventionen (nr 92) angående besättningens bostäder å fartyg. Denna konvention har ratificerats av ytterligare 17 stater, däribland Danmark, Finland och Norge samt övriga västeuropeiska stater. Konventionen nr 133 om besättningens bostäder ombord på fartyg, som innefattar tUläggsbestämmdser tUl konventionen nr 92, träder i kraft sedan den ratificerats av tolv stater, av vUka minst fyra var och en skall ha en handelsflotta om minst 2 milj. ton brutto och de övriga en handelsflotta över 1 milj. ton brutto. Jag har nyss redogjort för vissa remissinstansers farhågor om konsekvenserna vid en otUlräcklig konventionsanslutning. Antalet ratifikationer av konventionen nr 92 och bestämmelserna i konventionen nr 133 om dess ikraftträdande torde innebära viss garanti för att dessa farhågor inte kommer att besannas.

Sjöfartsverket framhåller att en ratificering av konventionen kräver vissa ändringar i verkets kungörelse (1970: Ä 4) om bostäder och ekonomilokaler m. m. på fartyg, vilka ändringar sjöfartsverket är berett att vidta.

Jag föreslår att Sverige ansluter sig tiU konventionen nr 133. Med hänsyn till vad socialstyrelsen anfört vill jag framhålla att en sådan anslutning givetvis inte innebär att nuvarande svenska krav på bes'ätt-ningsbostäder kommer att sänkas.

I fråga om rekommendationerna nr 140 och 141 om luftkonditionering resp. kontroll av skadligt buller i besättningens bostäder m. m. bör de överlämnas till sjöfartsverket för att — så som verket angivit i sitt remissyttrande — beaktas bl. a. genom vissa kungörelseändringar avseende luftkonditionering och genom utfärdande av vissa rekommendationer om högsta godtagbara bullernivåer i fartyg. I övrigt bör verket — i samråd med berörda myndigheter, institutioner och andra intressenter — överväga möjligheterna att genom datainsamling och forskning skapa underlag för åtgärder som på viss sikt kan ytterUgare förbättra betingelserna för personalen i buUerhänseende.

Konventionen nr 134 om förebyggande av yrkesskador för sjöfolk träder i kraft tolv månader efter det den ratificerats av två stater. Såsom framhållits av olika remissinstanser täcker konventionen — liksom rekommendationen nr 142 i samma ämne — ett betydelsefullt problemområde. För Sveriges del synes de båda instrumenten inte föranleda några författningsändringar. Överhuvud gäller att man med den ökade satsning på skyddet mot yrkesskador till sjöss, som inleddes med

Prop. 1971:158                                                                       28

den år 1969 genomförda omorganisationen av sjöfartsverket, skapat goda betingelser för det slags utvecklingsinsatser på yrkesskadeområdet som de båda instramenten vill främja. Sålunda bör i saihverkan med berörda myndigheter och organisationer efter hand mer genomarbetade program kunna tas fram i syfte att förebygga yrkesskador. Vidare bör — så som förutsätts i de båda instrumenten — en utvidgad och förbättrad information kring skyddet nlot yrkesskador kunna åstadkommas, i första hand genom samarbete mellan sjöfartsverket och sjöfartens arbetarskyddskommitté.

Jag förordar att Sverige ansluter sig också till konventionen nr 134, I fråga om den därmed sammanhängande rekommendationen nr 142 bör den överlämnas till sjöfartsverket för att i enUghet med vad jag anfört i det föregående beaktas i tUlämpliga delar.

Vad avser övriga tre rekommendationer kan i fråga om rekommendationen nr 137 om yrkesutbildning av sjöfolk konstateras att den i stort stämmer överens med de principer, efter vilka sjöpersonalutbildningen bedrivs i Sverige,

Rekommendationen nr 138 om sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn avser till större delen åtgärder som täcks av handelsflottans välfärdsråds verksamhet, I övrigt är det fråga om åtgärder, som det i Sverige ankommer på berörda parter att reglera avtalsvägen. Vid remissbehandlingen har begärts klarläggande i vad mån rekommendationen omfattar fiskare. Det kan härvidlag — enligt vad som inhämtats från ILO ■— konstateras att så inte är fallet,

I fråga om rekommendationen nr 139 om sysselsättningsproblem på grund av teknisk utveckling ombord på fartyg synes de åtgärder, som rekommendationen föreslår för att möta en eventuell arbetslöshet, i stort vara vidtagna för Sveriges del genom lagstiftningsåtgärder och kollektivavtalsuppgörelser samt genom aUmänna arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Jag avser att föreslå att de tre angivna rekommendationerna överlämnas till olika berörda fackmyndigheter för övervägande av behovet av eventuella kompletteringar av den ordning som i de angivna h'än-seendena gäller i Sverige,

LO och Svenska sjöfolksförbundet har i sina yttranden uppehållit sig vid den inom ILO behandlade frågan om minimigrundlön för matroser. Sjöfolksförbundet har ansett att en vid den sjunde sjöfartskonferensen antagen rekommendation (nr 109) i 'ämnet bör genomföras för svenskt vidkommande, I sammanhanget har påtalats det förhållandet, att det förekommer att vissa svenska rederier ansfäller utländska sjömän tiU löner som ligger långt under dem som utgår enligt koUektiv-avtal samtidigt som arbetslösheten bland sjöfolksförbundets medlemmar är hög, I anslutning härtUl viU jag erinra om att sjöfolksförbundet i annat sammanhang begärt utredning om viss ändring i utlänningskun-

Prop. 1971:158                                                        29

gördsen eller orn så krävs i utlänningslagen. Ändringen skuUe avse att medborgare från annat land än nordiskt inte skulle äga rätt att utan särskilt arbetstillstånd ta anställning på svenskt fartyg i utländsk hamn, om han tidigare ej varit anställd på svenskt fartyg sammanlagt minst ett år under senast förflutna 18 månader. Då de vid remissbehandlingen påtalade förhåUandena har ett nära samband med sistn'ämnda ärende, bör den fortsatta beredningen av detta ärende avvaktas.

Hemställan

Jag hemställer att Kungl, Maj:t

dels föreslår riksdagen att godkänna att Sverige ansluter sig till konventionen (nr 133) om besättningens bostäder ombord på fartyg (tilläggsbestämmelser) och konventionen (nr 134) om förebyggande av yrkesskador för sjöfolk,

dels bereder riksdagen tillfälle att avge yttrande över vad jag anfört om de vid Internationella arbetsorganisationens femtiofemte sammanträde (åttonde sjöfartskonferensen) antagna rekommendationerna nr 137—142,

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl, Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bUaga till detta protokoU utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Prop. 1971:158

30

Bilaga 1 (Översättning)

Convention 133

Convention  Concerning  Crew Ac-conunodation on Board Ship (Supplementary Provisions)

Konvention 133

Konvention om besättningens bostäder ombord på fartyg (tilläggsbestämmelser)

The General Conference of the International Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifty-fifth Session on 14 October 1970, and

Noting that the Accommoda-tion of Crews Convention (Re-vised), 1949, lays down detaUed specifications concerning such matters as sleeping accommoda-tion, mess and recreation rooms, ventilation, heating, lighting and sanitary facilities on board ship, and

Considering that in the light of the rapidly changing characteristics of both the construction and the operation of modern ships further improvements in crew ac-commodation can be provided, and

Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to crew accommodation, which is the second item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of an international Convention sup-plementing the Accommodation of Crews Convention (Revised), 1949,

adopts this thirtieth day of October of the year one thousand nine hundred and seventy the following Convention, which may be cited as the Accommodation of Crews (Supplementary Provisions) Convention, 1970:

Internationella arbetsorganisationens aUmänna konferens,

som av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 14 oktober 1970 tiU sitt femtiofemte sammanträde, och

som beaktar att 1949 års konvention om besättningsbostäder (reviderad) fastställer detaljerade föreskrifter om bl, a, sovrum, mässrum, dagrum, ventUation, uppvärmning, belysning och sanitära anordningar ombord på fartyg, och

som, med hänsyn tUl att de speciella förhållandena beträffande både konstruktion och drift av moderna fartyg snabbt ändras, finner att ytterligare förbättringar i fråga om besättningens bostäder kan vidtagas, och

som beslutat antaga vissa förslag rörande besättningens bostäder, vilken fråga utgör den andra punkten på sammanträdets dagordning, och

som bestämt att dessa förslag skall taga form av en tilläggskonvention till 1949 års konvention om besättningsbostäder (reviderad),

antager denna den trettionde dagen i oktober månad nittonhundra-sjuttio följande konvention, som kan benämnas 1970 års konvention om besättningsbostäder (till-läggsbestämmelser) ,

Prop. 1971:158

31

Part I. General Provisions

Artide 1

1,   This Convention applies to every sea-going ship, whether publidy or privately owned, which is engaged in the transport of cargo or passengers for the purpose of trade or is employed for any other commercial purpose, which is registered in a territory for which this . Convention is in force, and of which the keel is laid, or which is at a simUar stage of construction, on or after the date of coming into force of the Convention for that territory,

2,   National laws or regulations shall determine when ships are to be regarded as sea-going ships for the purpose of this Convention,

3,   This Convention applies to tugs where reasonable and practicable,

4,   This Convention does not apply to—

(a)    ships of less than 1000 tons;

(b)    ships primarily propelled by sail, whether or not they are fitted with auxiliary engines;

(c)    ships engaged in fishing or in whaling or in simUar pursuits;

(d) hydrofoUs and air-cushion
craft,

5, Provided that the Conven
tion shall be applied where rea
sonable and practicable to—

(a)    ships between 200 and 1000 tons; and

(b)    the accommodation of persons engaged in usual sea-going routine in ships engaged in whaling or in similar pursuits,

6, Provided also that any of
the requirements appUcable by
virtue of Artide 3 of this Con
vention may be varied in the case
of any ship if the competent au
thority is satisfied, after consulta
tion   with   the   organisations   of

Del I. Allmänna bestämmelser

Artikd 1

1,    Denna konvention är tillämplig på varje sjögående fartyg, vare sig i allmän eller enskild ägo, som yrkesmässigt nyttjas till transport av last eller passagerare eller nyttjas i annan kommersiell verksamhet, och som är registrerat i ett område, för vilket denna konvention gäller och på vilket fartyg kölen är sträckt eller vilket fartyg är på ett motsvarande byggnadsstadium på dagen för denna konventions ikraftträdande för ifrågavarande område eller dag därefter,

2,    Nationella lagar och förordningar skall fastställa när fartyg skall anses såsom sjögående fartyg enligt denna konvention,

3,    Denna konvention är tillämplig på bogserfartyg när detta är rimligt och utförbart,

4,    Denna konvention är ej tiU-lämplig på

a)    fartyg under 1 000 ton;

b)    fartyg som huvudsakligen framdrivs med segel oavsett om de är försedda med hjälpmaskin eUer ej;

c)    fartyg som nyttjas till fiske eller valfångst eller liknande verksamhet;

d) bärplansfartyg och svävare,

5, Konventionen skall dock när
det är rimligt och utförbart till-
lämpas på

a)    fartyg mellan 200 och 1 000 ton och

b)    bostäder för personer sysselsatta i vanlig sjömanstjänst i fartyg som nyttjas till valfångst eller liknande verksamhet,

6, I fråga om vUket som helst
fartyg får dock likaså avvikelser
göras från varje föreskrift, som är
tillämplig enligt artikel 3 i denna
konvention, om vederbörande
myndighet, efter hörande av redar-
sammanslutningarna och/eller re-

Prop. 1971:158

32

shipowners and/or the shipowners and with the bona fide trade unions of seafarers, that the variations to be made provide corresponding advantages as a result of which the over-all conditions are not less favourable than those which would result from the full application of the provisions of the Convention; particulars of aU such variations shall be communicated by the Member concerned to the Director-General of the International Labour Office,

7, Provided further that the competent authority shall, after consultation with the organisations of shipowners and/or the shipowners and with the bona fide trade unions of seafarers, determine the extent to which it is appropriate, taking into considération the need for off-duty accommodation, to make exceptions or to diverge from the provisions of this Convention in the case of—

(a)    sea-going ferries, feeder ships and similar ships which are not continuously manned with one permanent crew;

(b)   sea-going ships when repair personnel are carried temporarily in addition to the ship's crew;

(c)    sea-going ships engaged on short voyages which allow members of the crew to go home or to make use of comparable facilities for part of each day.

Artide 2

In this Convention—

(a)   the term "ship" means a vessel to which the Convention applies;

(b)   the term "tons" means gross register tons;

(c)   the term "passenger ship" means a ship in respect of which there is in force either (i) a passenger ship  safety certificate is-

darna samt de ombordanstäUdas bona fide organisationer, är övertygad om att avvikelserna som gjorts medför fördelar av sådan art att förhållandena i det stora hela ej blir mindre gynnsamma än de skulle bli vid tiUämpning av konventionens bestämmelser i full utsträckning. Närmare detaljer om alla sådana avvikelser skall berörd medlem meddela Intemationella arbetsbyråns generaldirektör.

7, Vederbörande myndighet skall dock vidare, efter hörande av redarsammanslutningarna och/eller redarna samt de ombordanstäUdas bona fide organisationer, avgöra i vUken utsträckning det, med hänsyn till behovet av bostäder för tjänstefri personal, kan vara lämpligt att göra undantag eller avvikelser från konventionens bestämmelser när det gäller

a)    sjögående färjor, matarfartyg ("feederfartyg") och liknande fartyg som ej är ständigt bemannade med en enda permanent besättning;

b)   sjögående fartyg när personal för deras underhåll tillfälligt medföljer förutom fartygsbesättningen;

c)    sjögående fartyg nyttjade på korta resor som gör det möjligt för medlemmar av besättningen att uppsöka hemmet eller begagna sig av motsvarande möjligheter under del av varje dygn.

Artikel 2

I denna konvention förstås med

a)   uttrycket "fartyg" ett fartyg på vilket konventionen är tiUämp-Ug;

b)   uttrycket "ton" brattodräk-tighet i registerton;

c)   uttrycket "passagerarfartyg" ett fartyg för vilket är i kraft antingen i) ett säkerhetscertifikat för passagerarfartyg utfärdat enligt be-

Prop. 1971:158

33

sued in accordance with the provisions of the International Convention for the Safety of Life at Sea for the time being in force, or (ii) a passenger certificate;

(d) the term "officer" means a
person other than a master ranked
as an officer by national laws or
regulations, or, in the absence of
any relevant laws or regulations,
by collective agreement or custom;

(e) the term "rating" means a
member of the crew other than an
officer;

(f)  the term "petty officer"
means a rating serving in a super
visory position or position of spe
cial responsibility who is classed
as petty officer by national laws
or regulations, or, in the absence
of any relevant laws or regula
tions, by collective agreement or
custom;

(g) the term "adult" means a
person who is at least 18 years of
age;

(h) the term "crew accommodation" indudes such sleeping rooms, mess rooms, sanitary accommodation, hospital accommodation and recreation accommodation as are provided for the use of the crew;

(i) the term "prescribed" means prescribed by national laws or regulations or by the competent authority;

(/') the term "approved" means approved by the competent authority;

(k) the term "re-registered" means re-registered on the occasion of a simultaneous change in the territory of registration and ownership of the ship.

Artide 3

Each Member for which this Convention is in force undertakes to comply, in respect of ships to which this Convention applies, with—

3    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 158

stämmelserna i den vid tUlfället gällande internationella konvention om säkerheten för människoliv tUl sjöss, eller ii) passagerarcertifikat;

d)  uttrycket "befäl" en person
— annan än befälhavaren — vil
ken har rang såsom befäl enligt
nationella lagar eller förordningar
eller, i avsaknad av tillämpliga så
dana lagar och förordningar, enligt
kollektivavtal eller sedvänja;

e) uttrycket "manskap" en med
lem av besättningen som ej tUlhör
befälet;

f)  uttrycket "underbefäl" en sjö
man av manskapet, vilken har en
övervakande eller särskUt ansvars
full ställning och som räknas så
som underbefäl enligt nationella
lagar eller förordningar eller, i av
saknad av tillämpliga sådana la
gar och förordningar enUgt kollek
tivavtal eller sedvänja;

g) uttrycket "vuxen" en person
som är minst 18 år gammal;

h) uttrycket "besättningens bostäder" sådana sovrum, mässrum, sanitära anordningar, sjukrum och dagrum som är avsedda att användas av bes'ättningen;

i) uttrycket "föreskriven" föreskriven i nationella lagar eller förordningar eller av vederbörande myndighet;

j) uttrycket "godkänd" godkänd av vederbörande myndighet;

k) uttrycket "omregistrering" fartygs omregistrering vid en samtidig ändring av fartygets nationalitet och ägare.

Artikel 3

1. Varje medlem, för vilken denna konvention är i kraft, åtager sig att i fråga om fartyg, på vUka konventionen är tillämpliga, iakttaga

Prop. 1971:158

34

(a)    the provisions of Parts II and III of the Accommodation of Crews Convention (Revised), 1949;and

(b)    the provisions of Part II of this Convention.

Artide 4

1.    Each Member for which this Convention is in force undertakes to maintain in force laws or regulations which ensure its application.

2.    The laws or regulations shall—

(a)    require the competent authority to bring them to the notice of all persons concerned;

(b)   define the persons responsible for compliance therewith;

(c)    prescribe adequate penalties for any violation thereof;

(d) provide for the maintenance
of a system of inspection adequate
to ensure effective enforcement;

(e) require the competent au
thority to consult the organisa
tions of shipowners and/or the
shipowners and the bona fide
trade unions of seafarers in re
gard to the framing of regula
tions, and to collaborate so far as
practicable with such parties in
the administration thereof.

a)    bestämmelserna i dd II och III av 1949 års konvention angående besättningsbostäder (reviderad); och

b)    bestämmelserna i del II av denna konvention.

Artikel 4

1.  Varje medlem, för vilken
denna konvention gäller, åtager
sig att hålla i kraft lagar eller
förordningar, som s'äkerstäUer dess
tUlämpning.

2. Dessa lagar eller förordningar
skall

a)   ålägga vederbörande myndighet att bringa bestämmelserna tUl alla därav berörda personers kännedom;

b)   angiva de personer som är ansvariga för att bestämmelsema iakttages;

c)  föreskriva lämplig straffpå
följd för varje överträdelse av be
stämmelserna;

d) vidtaga åtgärd för upprätt
hållandet av ett inspektionssystem
lämpligt att säkerställa effektiv ef
terlevnad av bestämmelserna;

e) ålägga vederbörande myndig
het att samråda med redarsam
manslutningarna och/eller redarna
samt de ombordanställdas bona
fide organisationer i fråga om ut
formningen av bestämmelserna
samt att, i den mån så lämpligen
kan ske, samarbeta med dem i
uppkommande frågor.

Part II. Crew Accommodation Requirements

Artide 5

1. The floor area per person of sleeping rooms intended for rat-ings shall be not less than—

(a)    3.75 square metres (40.36 square feet) in ships of 1000 tons or över but less than 3000 tons;

(b)   4.25 square metres (45.75 square feet) in ships of 3000 tons or över but less than 10,000 tons;

(c)    4.75   square   metres   (51.13

Del n. Föreskrifter om besättningens bostäder

Artikel 5

1. Golvytan för varje person i sovram avsedda för manskapet skall vara minst

a)   3,75 m2 (dier 40,36 kvadratfot) på fartyg om 1 000 ton eller däröver, men under 3 000 ton;

b)   4,25 m2 (dier 45,75 kvadratfot) på fartyg om 3 000 ton eller däröver, men under 10 000 ton;

c)   4,75 m" (dier 51,13 kvadrat-

Prop. 1971:158

35

square  feet)   in   ships  of   10,000 tons or över,

2. Provided that the floor area
per person of sleeping rooms in
tended for two ratings shall be
not less than—

(a)    2,75 square metres (29,60 square feet) in ships of 1000 tons or över but less than 3000 tons;

(b)    3,25 square metres (34,98 square feet) in ships of 3000 tons or över but less than 10,000 tons;

(c)    3,75 square metres (40,36 .square feet) in ships of 10,000 tons or över.

3. Provided also that the floor
area of sleeping rooms intended
for ratings in passenger ships shall
be not less than—

(a)    2.35 square metres (25.30 square feet) per person in ships of 1000 tons or över but less than 3000 tons;

(b)    in ships of 3000 tons or över—

(i) 3.75 square metres (40.36 square feet) in rooms accom-modating one person;

(ii) 6.00 square metres (64.58 square feet) in rooms accom-modating two persons;

(iii) 9.00 square metres (96.88 square feet) in rooms accom-modating three persons;

(iv) 12.00 square metres (129.17 square feet) in rooms accommodating four persons.

4.    The number of ratings oc-cupying sleeping rooms shall not exceed two persons per room, except in passenger ships where the maximum number permissible shall be four.

5.    The number of petty officers occupying sleeping rooms shall not exceed one or two persons per room.

6.    In sleeping rooms for officers, where no private sitting room or day room is provided, the floor area per person shall be not less than 6.50 square metres (69.96 square feet) in ships of less than

fot) på fartyg om 10 000 ton eller däröver.

2. Golvytan i sovram, som är
avsett för två personer av man
skapet, skall dock för varje per
son vara minst

a)   2,75 m2 (dier 29,60 kvadratfot) på fartyg om 1 000 ton eller däröver, men under 3 000 ton;

b)   3,25 m2 (eller 34,98 kvadratfot) på fartyg om 3 000 ton eller däröver, men under 10 000 ton;

c)   3,75 m2 (dier 40,36 kvadratfot) på fartyg om 10 000 ton eller däröver.

3. Golvytan i sovrum, som är
avsedda för manskap på passage
rarfartyg, skall vidare dock vara
minst

a)   2,35 m2 (dier 25,30 kvadratfot) för varje person på fartyg om 1 000 ton eller däröver, men under 3 000 ton;

b)   på fartyg om 3 000 ton eller däröver

i) 3,75 m2 (40,36 kvadratfot) i ram för en person;

ii) 6,00 m2 (64,58 kvadratfot) i rum för två personer;

iii)  9,00 m2  (96,88 kvadratfot) i rum för tre personer;

iv) 12,00 m2 (129,17 kvadratfot) i ram för fyra personer;

4.   Antalet personer av manskapet i ett och samma sovrum skall ej överstiga två personer per ram, med undantag i fråga om passagerarfartyg, där högsta till-låtna antalet skall vara fyra.

5.   Antalet personer av underbefälet i ett och samma sovrum får ej överstiga två personer per rum.

6.   I sovrum för befäl skall, i de fall där privat salong eller dagrum ej finns, golvytan för varje person vara minst 6,50 m (eller 69,96 kvadratfot) i fartyg under 3 000 ton och 7,50 m (dier 80,73 kvad-

Prop. 1971:158

36

3000 tons, and not less than 7.50 square metres (80.73 square feet) in ships of 3000 tons or över.

7.    In ships other than passengei- ships an individual sleeping room shall be provided for each adult member of the crew, where the size of the ship, the activity in which it is to be engaged, and its layout make this reasonable and practicable.

8.    Where practicable in ships of 3000 tons or över, the chief engineer officer and the chief nav-igating officer shall have, in addition to their sleeping room, an adjoining sitting room or day room.

9.    Space occupied by berths and lockers, chests of drawers and seats shall be induded in the measurement of the floor area. Small or irregularly shaped spaces which do not add effectively to the space available for free movement and cannot be used for in-stalling furniture shaU be exduded.

10. The minimum inside di
mensions of a berth shall be 198
centimetres by 80 centimetres (6
feet 6 inches by 2 feet 7.50
inches).

ratfot) i fartyg om 3 000 ton eller däröver.

7.   I andra fartyg än passagerarfartyg skall det för varje vuxen medlem av besättningen finnas ett eget sovrum, när fartygets storlek, den fart i vilken fartyget används och arrangemangen ombord gör detta rimligt och utförbart.

8.   På fartyg om 3 000 ton eller däröver skall, när detta är utförbart, främste maskinisten och främste styrmannen ha, förutom sovrum, angränsande salong eller dagrum.

9.   Ytor, som upptages av sovplatser, skåp, byråar och sittplatser, skall medräknas vid mätningen av golvytan. Små eller oregelbundet formade ytor, som ej effektivt ökar det fria utny ttj bara utrymmet och som ej kan användas för möblering, skall ej medräknas.

10. En sovplats invändiga mått
skall vara minst 198 cm gånger 80
cm (eller 6 fot 6 tum gånger 2
fot 7,50 tum).

Artide 6

1. The floor area of mess rooms
for officers and for ratings shall
be not less than 1 square metre
(10.76 square feet) per person of
the planned seating capacity.

2.   Mess rooms shall be equip-ped with tables and approved seats, fixed or movable, sufficient to accommodate the greatest number of members of the crew likely to use them at any one time.

3.   There shall be avaUable at all times when members of the crew are on board—

(a) a refrigerator, which shall be conveniently situated, of sufficient  capacity  for  the  number

Artikel 6

1.   Golvytan i mässrum för befäl och för manskap skall vara minst 1 m (eller 10,76 kvadratfot) för varje person av den beräknade sittplatskapaciteten.

2.   Mässrum skall vara försedda med bord och godkända, fasta eller flyttbara sittplatser, tillräckliga för att ge plats för det största antal medlemmar av besättningen som kan förväntas samtidigt använda dem.

3.   När medlemmar av besättningen är ombord skall aUtid finnas tillgängligt

a) ett lämpligt placerat kylskåp med tillräcklig kapacitet för det antal    personer    som    använder

Prop. 1971:158

37

of persons using the mess room or mess rooms;

(b)    facilities for hot beverages; and

(c)    cool water facUities.

4. The competent authority may permit such exceptions to the provisions of paragraphs 1 and 2 of this Artide concerning mess room accommodation as may be necessary to meet the special conditions in passenger ships.

Artide 7

1.    Recreation accommodation, conveniently situated and appro-priatdy furnished, shall be provided for officers and for ratings. Where this is not provided separ-ately from the mess rooms the latter shall be planned, furnished and equipped to give recreational facUities.

2.    Furnishings for recreation accommodation shall as a minimum include a bookcase and facUities for reading, wrUing and, where practicable, for games.

3.    In respect of ships of 8000 tons or över, a smoking room or library room in which films or television may be shown and a hobby and games room shall be provided; considération shall be given to the provision of a swim-ming pool.

4.    In connection with the planning of recreation accommodation, the competent authority shall give considération to the provision of a canteen.

Artide 8

1. In all ships a niinimum of one water closet and one tub and/ or shower bath for every six persons or less who do not have facilities in pursuance of paragraphs 2 to 4 of this Artide shall be provided at a convenient location for officers and for ratings. When women are employed in a

mässrummet eller mässrummen;

b)    anordningar för att värma dryck; och

c)    anordningar för att kyla vatten.

4. Vederbörande myndighet får medge sådana undantag från bestämmelserna i mom. 1 och 2 om mässrum i denna artikel, som kan vara nödvändiga på grund av de särskilda förhållandena på passagerarfartyg.

Artikel 7

1.    Lämpligt beläget och ändamålsenligt möblerat fritidsram skall finnas för befäl och för manskap. Där sådant rum ej är skilt från mässrum skall det senare vara så anordnat, möblerat och utrustat att det lämpar sig till att tjäna såsom fritidsram.

2.    Möbleringen i fritidsrum skall minst omfatta en bokhylla samt läs- och skrivanordningar och, när detta är utförbart, anordningar för spel.

3.    På fartyg om 8 000 ton eller däröver skall finnas ett rökrum eller bibliotek, i vilket film eller television kan visas, och ett rum för hobbyverksamhet och spel. Anordnandet av en simbassäng skall övervägas.

4.    I samband med planering av fritidsrum skall vederbörande myndighet överväga om ett mar-ketenteri skall anordnas.

Artikd 8

1. På alla fartyg skall finnas, bekvämt belägna för befäl och manskap, minst en vattenklosett och minst ett badkar och/eller en dusch för varje helt eller påbörjat antal om sex personer, som ej har tillgång till anordningar enligt mom. 2—4 i denna artikel. Är kvinnor   anställda   ombord,   skall

Prop. 1971:158

38

ship,   separate   sanitary   facilities shall be provided for them.

2, In ships of 5000 tons or över but less than 15,000 tons, individual sleeping rooms for at least five officers shall have attached to them a separate private bathroom fitted with a water closet as well as a tub and/or shower bath and a wash basin having hot and cold running fresh water; the wash basin may be situated in the sleeping room. In addition, in ships of 10,000 tons or över but less than 15,000 tons, the sleeping rooms of all other officers shall have private or intercommunicat-ing bathrooms similarly fitted.

3.   In ships of 15,000 tons or över, individual sleeping rooms for officers shall have attached to them a separate private bathroom fitted with a water closet as well as a tub and/or shower bath and a wash basin having hot and cold running fresh water; the wash basin may be situated in the sleeping room.

4.   In ships of 25,000 tons or över, other than passenger ships, a bathroom for every two ratings shaU be provided, either in an in-tercommunicating compartment between adjoining sleeping rooms or opposite the entrance of such rooms, which shall be fitted with a water closet as well as a tub and/ or shower bath and a wash basin having hot and cold running fresh water.

5.   In ships of 5000 tons or över, other than passenger ships, each sleeping room, whether for officers or ratings, shall be provided with a wash basin having hot and cold running fresh water, except where such wash basin is situated in a bathroom provided in conformity with paragraph 2, 3 or 4 of this Artide.

särskilda sanitära anordningar finnas för dem.

2.   På fartyg om 5 000 ton eller däröver, men under 15 000 ton, skall vart och ett av de privata sovrammen för minst fem av befälspersonerna vara försett med ett separat privat badrum utrustat med såväl vattenklosett som badkar och/eller dusch samt tvättställ med varmt och kallt rinnande färskvatten. Tvättstället får vara beläget i sovrummet. Dessutom skall på fartyg om 10 000 ton eller däröver, men under 15 000 ton, sovrummen för övriga befälspersoner ha privata badrum eller mellanliggande (intercommunicat-ing) badram, som utrustats på samma sätt.

3.   På fartyg om 15 000 ton eller däröver skall de privata sovrummen för alla befälspersoner vart och ett vara försett med ett separat privat badrum utrastat med såväl vattenklosett som badkar och/eller dusch samt tvättställ med varmt och kallt rinnande färskvatten. Tvättstället får vara beläget i sovrummet.

4.   På fartyg om 25 000 ton eller däröver, som ej är passagerarfartyg, skall det finnas ett badrum för varje påbörjat antal om två personer av manskapet antingen utgörande genomgångsrum mdlan närgränsande sovrum eller placerat i närheten av ingångarna till dessa rum. Badrummet skall vara utrustat med såväl vattenklosett som badkar och/eller dusch samt tvättställ med varmt och kallt rinnande färskvatten.

5.   På fartyg om 5 000 ton eller däröver, som ej är passagerarfartyg, skall varje sovrum, oavsett om det är avsett för befäl eller manskap, vara försett med tvättställ med varmt och kallt rinnande färskvatten, om ej sådant tvättställ finns i ett badrum som anordnats enligt bestämmelserna i mom. 2, 3 eller 4 i denna artikel.

Prop. 1971:158

39

6.    In all ships, facilities for washing, drying and ironing clothes shall be provided for officers and ratings on a scale appropriate to the size of the crew and the normal duration of the voyage. These facilities shall, whenever possible, be located within easy access of their accommodation.

7.    The facUities to be provided shall be—

(a)    washing machines;

(b)    drying machines or ade-quately heated and ventilated drying rooms; and

(c)    irons and ironing boards or their equivalent.

Artide 9

1. In ships of 1600 tons or
över there shall be provided—

(a)    a separate compartment containing a water closet and a wash basin having hot and cold running fresh water, within easy access of the navigating bridge deck primarily for those on duty in the area; and

(b)    a water closet and a wash basin having hot and cold running fresh water, within easy access of the machinery space if not fitted near the engine room control centre.

2. In ships of 1600 tons or
över, other than ships in which
private sleeping rooms and private
or semi-private bathrooms are
provided for all engine department
personnel, facilities for changing
clothes shall be provided which
shall be—

(a)    located outside the machinery space but with easy access to it; and

(b)    fitted with individual clothes lockers as well as with tubs and.or shower baths and wash basins having hot and cold running fresh water.

6.    I alla fartyg skall anordningar för tvättning, torkning och strykning av kläder finnas för befäl och manskap i en omfattning som påkallas av besättningens storlek och resans normala varaktighet. Dessa anordningar skall om möjligt vara belägna inom bekvämt  avstånd från  sovrummen.

7.    Anordningarna, som skall finnas, skall vara

a)    tvättmaskin;

b)    maskinell torkanordning eller tillräckligt uppvärmt och ventilerat torkrum; och

c)    strykjäm och strykbrädor eller motsvarande utrustning.

Artikd 9

1. På fartyg om 1 600 ton eller
däröver skall finnas

a)    ett separat ram, utrustat med vattenklosett och tvättställ med varmt och kallt rinnande färskvatten och lätt tillgängligt från navigationsbryggan samt avsett företrädesvis för personer i tjänst inom området; och

b)    en vattenklosett och ett tvättställ med varmt och kallt rinnande färskvatten, lätt tiUgängliga från maskinrummet, om ej deras placering är nära maskinrummets kon-trollcentral.

2. På fartyg om 1 600 ton eller
däröver som ej har privata sov
rum och privata eller halvprivata
badrum för hela maskinrumsper
sonalen, skall finnas anordningar
för klädombyte

a)    belägna utanför maskinrummet men lätt tillgängliga från detta; och

b)    utrastade med såväl klädskåp för var och en som badkar och/eller dusch samt tvättställ med varmt och kallt rinnande färskvatten.

Prop. 1971:158

40

Artide 10

The minimum headroom in all crew accommodation where full and free movement is necessary shall be not less than 198 centimetres (6 feet 6 inches): Provided that the competent authority may permit some limited réduction in headroom in any space, or part of any space, in such accommodation where it is satisfied that it is reasonable to do so and also that such réduction wUl not result in discomfort to the crew.

Artikd 10

Den minsta fria takhöjden i besättningens bostäder i de delar, där full rörelsefrihet är nödvändig, skall vara minst 198 cm (eller 6 fot och 6 tum). Vederbörande myndighet får dock medge viss begränsad reduktion av den fria höjden i varje utrymme, eller del av varje utrymme, i sådana bostäder, när den är övertygad om att detta är rimligt och att reduktionen ej resulterar i olägenhet för besättningen.

Artide 11

1.    Crew accommodation shall be properly lighted.

2.    Subject to such special arrangements as may be permitted in passenger ships, sleeping rooms and mess rooms shall be lighted by natural light and shall be provided with adequate artificial light.

3.    In all ships electric light shall be provided in the crew accommodation. If there are not two independent sources of dectricity for lighting, additional lighting shall be provided by properly con-structed lamps or lighting ap-paratus for emergency use.

4.    In sleeping rooms an electric reading lamp shall be installed at the head of each berth.

5.    Suitable standards of natural and artificial lighting skall be fixed by the competent authority.

Artikd 11

1.   Besättningens bostäder skall vara väl upplysta.

2.   Med undantag av sådana särskilda anordningar, som kan vara tillåtna i fråga om passagerarfartyg, skall sov- och mässram ha tillgång till dagsljus och vara försedda med erforderlig artificiell belysning.

3.   På alla fartyg skall besättningens bostäder vara försedda med elektrisk belysning. Om det ej finns två självständiga kraftkällor för belysningen, skall extra belysning med lämpligt konstruerade lampor eller belysningsapparater finnas för användning i nödfall.

4.   I sovrum skall finnas elektrisk läslampa vid huvudgärden till varje sovplats.

5.   Lämpliga normed för dagsljus- och artificieU belysning skall fastställas av vederbörande myndighet.

Artide 12

In the case of ships the man-ning of which has to take account, without discrimination, of the interests of crews having differing and distinctive religions and social practices, the competent authority may, after consultation with the organisations of shipowners and/ or the shipowners and with the bona fide trade unions of the sea-

Artikd 12

När det gäller fartyg vid vilkas bemanning det är nödvändigt att, utan diskriminering, taga hänsyn till intressena hos besättningar med avvikande och särpräglade; reUgiösa och. sociala sedvänjor, får vederbörande myndighet, efter hörande av redarsammanslutningarna och/eller redarna samt de ombordanställdas bona fide organisa-

Prop. 1971:158

41

farers concerned, and provided that these two sides are in agreement, permit variations in respect of the provisions of paragraphs 1 to 4 and paragraph 7 of Artide 5 and paragraphs 1 and 4 of Artide 8 of this Convention on condition that such variations do not result in over-all facilities less favourable than those which would result from the application of the provisions of the Convention. Particulars of all such variations shall be communicated by the Member concerned to the Director-General of the Intemational Labour Office who shall notify the Members of the International Labour Organisation.

tioner och under föratsättning att dessa båda parter samtycker, medge avvikelser från bestämmelserna i mom. 1—4 och 7 i artikel 5 samt mom. 1 och 4 i artikel 8 i denna konvention, under villkor att sådana avvikelser ej resulterar i att förhållandena i det stora hela blir mindre gynnsamma än de som skulle bli resultat vid tUlämpning av konventionens bestämmelser. Närmare detaljer om alla sådana avvikelser skall av berörd medlem meddelas Internationella arbetsbyråns generaldirektör, som skall underrätta medlemmarna av Intemationella arbetsorganisationen.

Part in, Application of the Convention to Existing Ships

Artide 13

1, In the case of a ship which
is fully complete on the date of
the coming into force of this Con
vention for the territory of regis
tration and which is below the
standard set by this Convention,
the competent authority may, after
consultation with the organisa
tions of shipowners and/or the
shipowners and with the bona fide
trade unions of seafarers, require
such alterations for the purpose of
bringing the ship into conformity
with the requirements of the Con
vention as it deems reasonable and
practicable, having regard in part
icular to technical, economic and
other problems involved in the
application of Artides 5, 8 and 10,
to be made when—

(a)     the ship is re-registered;

(b)    substantial structural alterations or major repairs are made to the ship as a result of long-range plans and not as a consequence of an accident or emergency.

2. In the case of a ship in the
process  of  building  änd/or  con-

Del UI, Konventionens tillämpning på existerande fartyg

Artikd 13

1, I fråga om ett fartyg, som är
fullt färdigställt på dagen för den
na konventions ikrafttr'ädande för
det område, där fartyget är regist
rerat, och som ej uppfyller de i
konventionen uppställda fordring
arna, får vederbörande myndighet
efter hörande av redarsamman
slutningarna och/eller redarna
samt de ombordanställdas bona
fide organisationer kräva att det
görs sådana 'ändringar för att
bringa fartyget i överensstämmel
se med konventionens fordringar
som den anser rimliga och utför
bara med hänsyn i synnerhet till
de tekniska, ekonomiska och andra
problem, förknippade med tillämp
ningen av artiklarna 5, 8 och 10,
när

a)    fartyget omregistreras;

b)    väsentliga ändringar i konstmktionen eller större reparationer vidtages på fartyget på grand av långsiktiga planer men ej med anledning av haveri eller nödläge.

2. I fråga om fartyg, som är un
der byggnad och/eller ombyggnad

Prop.1971:158

42

version on the date of the coming into force of this Convention for the territory of registration, the competent authority may, after consultation with the organisations of shipowners and/or the shipowners and with the bona fide trade unions of seafarers, require such alterations for the purpose of bringing the ship into conformity with the requirements of the Convention as it deems reasonable and practicable, having regard in particular to technical, economic and other problems involved in the application of Artides 5, 8 and 10; such alterations shall constitute final compliance with the terms of this Convention.

3. In the case of a ship, other than such a ship as is referred to in paragraphs 1 and 2 of this Artide or a ship to which the provisions of this Convention were applicable while she was under construction, being re-registered in a territory after the date of the coming into force of this Convention for that territory, the competent authority may, after consultation with the organisations of shipowners and/or the shipowners and with the bona fide trade unions of seafarers, require such alterations for the purpose of bringing the ship into conformity with the requirements of the Convention as it deems reasonable and practicable, having regard in particular to technical, economic and other problems involved in the application of Artides 5, 8 and 10; such alterations shall constUute final compliance with the terms of this Convention,

på dagen för denna konventions ikraftträdande för det område, där fartyget är registrerat, får vederbörande myndighet, efter hörande av redarsammanslutiungarna och/ eller redarna samt de ombordanställdas bona fide organisationer, kräva att det görs sådana ändringar för att bringa fartyget i överensstämmelse med konventionens fordringar som den anser rimliga och utförbara med hänsyn i synnerhet till de tekniska, ekonomiska och andra problem, förknippade med tUlämpningen av artiklarna 5, 8 och 10; sådana ändringar skall anses innebära ett slutgiltigt uppfyllande av konventionens bestämmelser,

3, När det gäller ett fartyg, som ej avses i mom, 1 och 2 i denna artikel, eller ett fartyg på vilket bestämmelserna i denna konvention varit tillämpliga när det byggdes, och vilket omregistreras i ett område efter dagen för denna konventions ikraftträdande för samma område, får vederbörande myndighet, efter hörande av redarsammanslutningarna och/eller redarna samt de ombordanställdas bona fide organisationer, kräva att det görs sådana ändringar för att bringa fartyget i överensstämmelse med konventionens fordringar som den anser rimliga och utförbara med hänsyn i synnerhet till de tekniska, ekonomiska och andra problem förknippade med tillämpningen av artiklarna 5, 8 och 10; sådana ändringar skall anses innebära ett slutgiltigt uppfyllande av konventionens bestämmelser.

Part IV. Final Provisions

Artide 14

The formål ratifications of this Convention shall be communicated to the Director-General of the

Del IV. Slutbestämmelser

Artikel 14

De officiella ratifikationerna av denna konvention skall delges Internationella arbetsbyråns general-

Prop. 1971:158

43

International   Labour   Office   for registration.

direktör och registreras av honom.

Artide 15

1,    This Convention shall be binding only upon those Members of the International Labour Organisation whose ratifications have been registered with the Director-General,

2,    It shall come into force twelve months after the date on which there have been registered ratifications by twelve Members each of which has more than one mUlion tons of shipping, including at least four Members each of which has at least two million tons of shipping,

3,    Thereafter, this Convention shall come into force for any Member six months after the date on which its ratification has been registered.

Artikel 15

1.    Denna konvention är bindande endast för de medlemmar av Intemationella arbetsorganisationen vilkas ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2.    Den träder i kraft tolv månader efter den dag på vUken det har registrerats ratifikationer av tolv medlemmar, som var och en har en handelsflotta över en miljon ton, varav minst fyra medlemmar som var och en har en handelsflotta om minst två miljoner ton.

3.    Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem sex månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artide 16

1.    A Member which has ratified this Convention may denounce it after the expiration of ten years from the date on which the Convention first comes into force, by an act communicated to the Director-General of the International Labour Office for registration. Such denundation shall not take effect until one year after the date on which it is registered.

2.    Each Member which has ratified this Convention and which does not, within the year following the expiration of the period of ten years mentioned in the preceding paragraph, exercise the right of denundation provided for in this Artide, will be bound for another period of ten years and, thereafter, may denounce this Convention at the expiration of each period of ten years under the terms provided for in this Artide.

Artikel 16

1.   Medlem som har ratificerat denna konvention kan, sedan tio år förflutit från den tidpunkt då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom skrivelse som delges Internationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering. Uppsägningen träder ej i kraft förrän ett år efter det den registrerats.

2.   Varje medlem, som har ratificerat denna konvention och ej inom ett år efter utgången av den i föregående mom. nämnda tioårsperioden gör brak av den uppsägningsrätt som medges i denna artikel, skall vara bunden för en ny period av tio år och kan därefter på de i denna artikel föreskrivna villkoren uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.

Prop. 1971:158

44

Artide 17

1.   The Director-General of the International Labour Office shall notify all Members of the International Labour Organisation of the registration of all ratifications and denunciations communicated to him by the Members of the Organisation.

2.   When notifying the Members of the Organisation of the registration of the last of the ratifications required to bring the Convention into force, the Director-General shall draw the attention of the Members of the Organisation to the date upon which the Convention will come into force.

Artikeln

1.    InternationeUa arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla ratifikationer och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens medlemmar.

2.    När generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om registreringen av den sista ratifikation som är nödvändig för att sätta konventionen i kraft, skall han fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag då konventionen kommer att träda i kraft.

Artide 18

The Director-General of the International Labour Office shall communicate to the Secretary-General of the United Nations for registration in accordance with Artide 102 of the Charter of the United Nations full particulars of all ratifications and acts of denundation registered by him in accordance with the provisions of the preceding Artides.

Artikel 18

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall för registrering jämlikt artikel 102 av Förenta Nationernas stadga lämna Förenta Nationernas generalsekreterare fullständiga upplysningar om varje ratifikation och uppsägning, som registrerats av honom enligt bestämmelserna i föregående artiklar.

Artide 19

At such times as it may consider necessary the Governing Body of the International Labour Office shall present to the General Conference a report on the working of this Convention and shall examine the desirability of placing on the agenda of the Conference the question of its revision in whole or in part.

Artikel 19

Närhelst Internationella arbetsbyråns styrelse finner det nödvändigt skall styrelsen förelägga Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för konventionens tillämpning och överväga om det finns skäl att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

Artide 20

1. Should the Conference adopt a new Convention revising this Convention in whole or in part, then, unless the new Convention otherwise provides—

(a) the ratification by a Member of the new revising Conven-

Artikel20

1. Om konferensen antager en ny konvention, varigenom förevarande konvention helt eller delvis revideras, och den nya konventionen ej föreskriver annat,

a) skall, utan hinder av bestämmelserna   i   artikel   16,   en   med-

Prop. 1971:158

45

tion shall ipso jure involve the immediate denunciation of this Convention, notwithstanding the provisions of Artide 16 above, if and when the new revising Convention shall have come into force;

(b) as from the date when the new revising Convention comes into force this Convention shall cease to be open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any case remain in force in its actual form and content for those Members which have ratified it but have not ratified the revising Convention.

lems ratifikation av den nya konventionen i sig innefatta omedelbar uppsägning av förevarande konvention, under förutsättning att den nya konventionen trätt i kraft;

b) skall från den dag, då den nya konventionen träder i kraft, förevarande konvention ej längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbli gällande till form och innehåll för de medlemmar som ratificerat den men ej ratificerat den nya konventionen, varigenom den förevarande konventionen revideras.

Artide 21

The English and French versions of the text of this Convention are equally authorltative.

Artikel 21

De engelska och franska texterna till denna konvention skall ha lika vitsord.

Prop. 1971:158

46

Bilaga 2 (Översättning)

Recommendation 140

Recommendation Concerning Air Conditioning of Crew Accommodation and Certain Other Spaces on Board Ship

Rekommendation 140

Rekommendation om luftkonditionering i besättningens bostäder och vissa andra utrymmen ombord pä fartyg

The General Conference of the International Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifty-fifth Session on 14 October 1970, and

Noting that the Accommodation of Crews Convention (Revised), 1949, lays down minimum standards for the accommodation of crews on board ship, and

Considering that in the light of the rapidly changing characteristics of both the construction and the operation of modern ships further improvements in crew accommodation can be provided, and

Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to crew accommodation, which is the second item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of a Recommendation,

adopts this thirtieth day of October of the year one thousand nine hundred and seventy the following Recommendation, which may be cited as the Crew Accommodation (Air Conditioning) Recommendation, 1970:

1. (1) All ships of 1000 gross register tons or över constructed after the adoption of this Recommendation, except those regularly engaged in trades where temperate cUmatic conditions do not require

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

som av styrelsen för Intemationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 14 oktober 1970 till sitt femtiofemte sammanträde, och

som beaktar att 1949 års konvention om besättningsbostäder (reviderad) fastställer minimistandard för besättningens bostäder ombord på fartyg, och

som, med hänsyn till att de speciella förhållandena beträffande både konstraktion och drift av moderna fartyg snabbt ändras, finner att ytterligare förbättringar i fråga om besättningens bostäder kan vidtagas, och

som beslutat antaga vissa förslag rörande besättningens bostäder, vilken fråga utgör den andra punkten på sammanträdets dagordning, och

som bestämt att dessa förslag skall taga form av en rekommendation,

antager denna den trettionde
dagen i oktober månad nitton-
hundrasjuttio följande rekommen
dation, som kan benämnas 1970
års rekommendation om besätt
ningsbostäder    (luftkonditione
ring).

1. 1) Alla fartyg med en brat-todräktighet av 1 000 registerton eller däröver som är byggda efter antagandet av denna rekommendation bör, bortsett från dem som regelbundet nyttjas i fart där tem-

Prop. 1971:158

47

this, should be equipped with air conditioning of crew accommodation.

(2) "Whenever possible such ships should also have air conditioning of the radio room and any cen-tralised machinery control room.

2. The competent authority
should—■

(a)    Investigate the possibility of installing air conditioning in ships of less than 1000 tons constracted after the adoption of this Recommendation;

(b)    consider the possibUity of providing existing ships with air conditioning of all or part of crew accommodation spaces by means of conversion of mechanical ventilation systems to full air conditioning at a time when substantial structural alterations are being made to the accommodation.

3. The air-conditioning system,
whether of a centralised or indi
vidual unit type, should be de
signed—

(a)    to maintain the air at a satis-factory temperature and relative humidity as compared to outside air conditions, and to ensure a suf-ficiency of air changes in all air-conditioned spaces;

(b)    to take account of the particular characteristics of operations at sea and not to produce objec-tionable noises or vibrations.

pererade klimatiska förhåUanden ej gör detta nödvändigt, vara utrastade med luftkonditionering i besättningens bostäder.

2) När detta är möjligt bör sådana fartyg också ha luftkonditionering i radiohytten och i varje rum där kontroll av maskineriet är centraliserad.

2. Vederbörande myndighet bör

a)    undersöka möjligheten att installera luftkonditionering i fartyg under 1 000 ton, som är byggda efter rekommendationens antagande;

b)    överväga möjligheten att förse existerande fartyg med luftkonditionering i alla besättningsbostäder eller del av dem genom att bygga om mekaniska ventilationssystem till fullständig luftkonditionering, när väsentliga byggnadstekniska förändringar av bostäderna görs.

3.   Luftkonditioneringssystemet
bör, vare sig det är av en central
eller av en individuell typ, vara
konstruerat

a)     att hålla luften vid en tUlfredsställande temperatur och relativ fuktighet jämfört med luftförhållandena utomhus och att säkerställa ett tillräckligt antal luftväxlingar i alla luftkonditionerade utrymmen;

b)    att taga hänsyn till de särskilda förhållanden som utgör utmärkande drag i verksamhet till sjöss och att ej frambringa obehagligt buller eUer obehagliga vibrationer.

Prop. 1971:158

48

Bilaga 3 (översättning)

Recommendation 141

Recommendation Concerning Control of Harmful Noise in Crew Accommodation and Working Spaces on Board Ship

Rekommendation 141

Rekommendation om kontroll av skadligt buller i besättningens bostäder och arbetsutrymmen ombord på fartyg

The General Conference of the International Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifty-fifth Session on 14 October 1970, and

Noting that the Accommodation of Crews Convention (Revised), 1949, lays down minimum standards for the accommodation of crews on board ship, and

Considering that in the light of the rapidly changing characteristics of both the construction and the operation of modern ships further improvements in crew accommodation can be provided, and

Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to crew accommodation, which is the second item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of a Recommendation,

adopts this thirtieth day of October of the year one thousand nine hundred and seventy the following Recommendation, which may be cited as the Crew Accommodation (Noise Control) Recommendation, 1970:

1. (1) The competent authority in each maritime country, in conjunction with the competent international bodies and with representatives of shipowners' and seafarers' organisations, should review

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

som av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 14 oktober 1970 till sitt femtiofemte sammanträde, och

som beaktar att 1949 års konvention om besättningsbostäder (reviderad) fastställer minimistandard för besättningens bostäder ombord på fartyg, och

som, med hänsyn till att de speciella förhållandena beträffande både konstruktion och drift av moderna fartyg snabbt ändras, finner att ytterligare förbättringar i fråga om besättningens bostäder kan vidtagas, och

som beslutat antaga vissa förslag rörande besättningens bostäder, vilken fråga utgör den andra punkten på sammanträdets dagordning, och

som bestämt att dessa förslag skall taga form av en rekommendation,

antager denna den trettionde dagen i oktober månad nittonhundra-sjuttio följande rekommendation, som kan benämnas 1970 års rekommendation om besättningsbostäder (bullerkontroU)

1. 1) Vederbörande myndighet i varje sjöfartsland bör, i samarbete med vederbörande internationella organ och med representanter för redares och ombordanställdas  organisationer,   taga  upp

Prop. 1971:158

49

research into the problem of noise on board ships with the object of obtaining and pooling data on the basis of which authorltative criteria and standards can be established at an early date, so that national provisions can be drawn up to protect seafarers, so far as necessary, from the ill effects of noise,

(2) Such research should cover—

(a)    the effect of exposure to ex-cessive noise on the hearing, health and comfort of seafarers;

(b)    the measures which should be prescribed to reduce shipboard noise and/or to protect the hearing of seafarers.

2.    The competent authority in each marUime country should, in the light of that research, establish provisions for the réduction of, and protection of seafarers from, excessive and harmful noise on board ship as soon as this becomes reasonably possible.

3.    As appropriate in the light of the research, the measures to be considered might include the following:

(a)    instraction of seafarers in the dangers to hearing and health of prolonged exposure to high noise levels and in the proper use of noise protection devices and equipment;

(b)    provision of ear plugs and/ or ear muffs, approved by the competent authority, to seafarers in the engine room where necessary;

(c)    the réduction of noise in sleeping rooms, mess rooms, recreation rooms and other crew accommodation by—

(i) the locating of such spaces as far as practicable from the engines, steering gear rooms, deck winches, ventilation, heating and air-conditioning equipment and other noisy machinery and apparatus;

4    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 158

studier om forskning angående problem om buller ombord på fartyg i avsikt att erhålla och sammanställa data såsom underlag för upprättande i en nära framtid av vederhäftiga kriterier och normer, så att nationella föreskrifter kan utarbetas till skydd för sjöfolket, så långt som det är nödvändigt, mot skadliga verkningar av buller.

2) Sådan forskning bör omfatta

a)    verkan på hörsel, hälsa och välbefinnande när sjöfolk utsätts för extremt starkt buller;

b)   åtgärder som bör föreskrivas för att minska buller ombord och/eller skydda sjöfolkets hörsel.

2.    Vederbörande myndighet i varje sjöfartsland bör, med anledning av denna forskning, utfärda föreskrifter för reduktion av och skydd för sjöfolk mot extremt starkt och skadligt buller ombord på fartyg så snart detta rimligen blir möjligt.

3.    När det med hänsyn till forskningen är lämpligt, kan åtgärderna, som skall övervägas, bl. a. innefatta följande

a)    instruktion till sjöfolket om riskerna för hörsel och hälsa vid långvarigt utsättande för hög bullernivå och om riktig användning av anordningar och utrustning för bullerskydd;

b)    tillhandahållande tUl maskinpersonalen, när detta är nödvändigt, av öronproppar och/eller öronkåpor, som är godkända av vederbörande myndighet;

c)  reduktion av buller i sov
rum, mässrum, fritidsram och
andra bostadsutrymmen genom

i) förläggning av sådana utrymmen så långt som detta är utförbart från maskiner, styrmaskinrum, däcksvinschar, utrustning för ventUation, uppvärmning och luftkonditionering samt andra bullrande  maskiner  och

Prop. 1971:158

50

(ii) the use of acoustic insula-

tion    and    other    appropriate

sound-absorbing    materials    in

the construction and finishing of

bulkheads, overheads and decks

within     the     sound-producing

spaces,   and   self-dosing  noise-

isolation   doors   for  machinery

spaces;

(d) the réduction and control of

noise levels in engine rooms and

other machinery spaces by—

(i) provision, wherever practicable, of sound-proof centralised machinery control rooms for engine-room personnel;

(ii) insulation, as far as practicable, of working spaces such as the machine shop from the general engine-room noise;

(iii) measures to reduce noise in the operation of machinery.

apparater;

ii) användning av ljudisolerande och andra lämpliga ljud-absorberande material vid konstruktion och ytbehandling av skott, tak och däck i Ijudpro-ducerande utrymmen samt själv-stängande ljudisolerande dörrar till maskineriutrymmen;

d) reduktion och kontroll av bullernivåer i maskinrum och andra utrymmen för maskineri genom

i) inr'ättande, d'är det är utförbart, av Ijudsäkra, centraliserade maskinkontrollrum för maskinrumspersonalen;

ii) isolering, så långt detta är utförbart, av arbetsuti7mmen, sådana som maskinverkstäder, mot det generella maskinrams-bullret;

iii) åtgärder för att reducera buller vid drift av maskineri.

Prop. 1971:158

51

BUaga 4 (Översättning)

Convention 134

Convention Concerning the Prevention of Occupational Accidents to Seafarers

Konvention 134

Konvention om förebyggande av yrkesskador för sjöfolk

The General Conference of the International Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifty-fifth Session on 14 October 1970, and

Noting the terms of existing international labour Conventions and Recommendations applicable to work on board ship and in port and relevant to the prevention of occupational accidents to seafarers, and in particular of the Labour Inspection (Seamen) Recommendation, 1926, the Prevention of Industrial Accidents Recommendation, 1929, the Protection against Accidents (Dockers) Convention (Revised), 1932, the Medical Examination (Seafarers) Convention, 1946, and the Guard-ing of Machinery Convention and Recommendation, 1963, and

Noting the terms of the Safety of Life at Sea Convention, 1960, and the Regulations annexed to the International Load Line Convention, as revised in 1966, which provide for a number of safety measures on board ship which provide protection for persons employed thereon, and

Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to accident prevention on board  ship  at  sea  and  in  port.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

som av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 14 oktober 1970 tiU sitt femtiofemte sammanträde, och

som beaktar bestämmelsema i existerande internationella arbets-kbnventioner och rekommendationer, som är tillämpliga på arbete ombord på fartyg och i hamn och som avser förebyggande av yrkesskador för sjöfolk, särskilt 1926 års rekommendation om de allmänna grunderna för inspektionen av sjöfolkets arbetsförhållanden, 1929 års rekommendation om förebyggande av olycksfall i arbete, 1932 års konvention om skydd mot olycksfall för arbetare sysselsatta med lastning eller lossning av fartyg (reviderad), 1946 års konvention om läkarundersökning av sjömän samt 1963 års konvention och rekommendation om maskinskydd, och

som beaktar bestämmelserna i 1960 års konvention om säkerheten för människoliv till sjöss och reglerna fogade till den internationella lastiinjekonventionen, sådan den reviderats år 1966, vilka stadganden föreskriver ett antal säkerhetsåtgärder ombord på fartyg som ger skydd för personer som är anställda ombord, och

som beslutat antaga vissa förslag rörande förebyggande av olycksfall ombord på fartyg till sjöss och i hamn, vilken fråga ut-

Prop. 1971:158

52

which is the fifth item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of an international Convention, and

Noting that, for the success of action in the field of accident prevention on board ship, it is important that close co-operation be maintained in their respective fields between the International Labour Organisation and the In-ter-Governmental Maritime Consultative Organization, and

Noting that the following standards have accordingly been fram-ed with the co-operation of the In-ter-Governmental Maritime Consultative Organization, and that it is proposed to seek its continuing co-operation in the application of these standards,

adopts this thirtieth day of October of the year one thousand nine hundred and seventy the following Convention, which may be cited as the Prevention of Accidents (Seafarers) Convention, 1970:

gör den femte punkten på sammanträdets dagordning, och

som bestämt att dessa förslag skall taga form av en internationell konvention, och

som beaktar att det för framgången med åtgärder på området för förebyggande av yrkesskador ombord på fartyg är viktigt att nära samarbete upprätthålls mellan Internationella arbetsorganisationen och MeUanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen inom dessa organisationers respektive verksamhetsområden, och

som beaktar att följande normer i enlighet därmed utarbetats i samarbete med Mellanstatiiga rådgivande sjöfartsorganisationen och att det är avsett att söka fortsatt samarbete med denna organisation vid tUlämpningen av dessa normer,

antager denna den trettionde dagen i oktober månad nitton-hundrasjuttio följande konvention, som kan benämnas 1970 års konvention om förebyggande av yrkesskador (sjöfolk).

Artide 1

1.    For the purpose of this Convention, the term "seafarer" covers all persons who are employed in any capacity on board a ship, other than a ship of war, registered in a territory for which the Convention is in force and ordinar-ily engaged in maritime navigation.

2.    In the event of any doubt whether any catégories of persons are to be regarded as seafarers for the purpose of this Convention, the question shall be determined by the competent authority in each country after consultation with the shipowners' and seafarers' organisations concerned.

3.    For the purpose of this Convention, the term "occupational accidents" covers accidents to sea-

Artikel 1

1.   Enligt denna konvention omfattar uttrycket "sjöfolk" alla personer som är sysselsatta i vilken som helst egenskap ombord på ett fartyg, annat än ett örlogsfartyg, registrerat i ett område för vilket konventionen är i kraft och som normalt nyttjas i sjötrafik.

2.   Om det råder något tvivel om huruvida någon kategori av personer skall anses som sjöfolk enligt denna konvention, skall frågan avgöras av vederbörande myndighet i varje land efter samråd med redarnas och ombordanställdas organisationer som är berörda.

3.   Enligt denna konvention omfattar uttrycket "yrkesskador" skador   som   drabbar   sjöfolk  till

Prop. 1971:158

53

farers  arising   out  of  or  in   the course of their employment.

Artide 2

1.    The competent authority in each maritime country shall take the necessary measures to ensure that occupational accidents are adequatdy reported and investi-gated, and comprehensive statis-tics of such accidents kept and analysed.

2.    All occupational accidents shall be reported and statistics shall not be limited to fatalities or to accidents involving the ship.

3.    The statistics shall record the numbers, nature, causes and effects of occupational accidents, with a clear indication of the department on board ship—for instance, deck, engine or catering— and of the area—for instance, at sea or in port—where the accident occurred.

4.    The competent authority shall undertake an investigation into the causes and circumstances of occupational accidents resulting in loss of life or serious personal injury, and such other accidents as may be specified in national laws or regulations.

Artide 3

In order to provide a sound basis for the prevention of accidents which are due to particular haz-ards of maritime employment, research shall be undertaken into general trends and into such haz-ards as are brought out by statistics.

Artide 4

1.    Provisions concerning the prevention of occupational accidents shall be laid down by laws or regulations, codes of practice or other appropriate means.

2.    These provisions shall refer to any general provisions on the

följd av eller under utövning av tjänsten.

Artikel 2

1.   Vederbörande myndighet i varje sjöfartsland skall vidtaga nödvändiga åtgärder för att tillförsäkra att yrkesskador blir rapporterade och undersökta på lämpligt sätt och att uttömmande statistik över sådana skador blir förd och analyserad.

2.   Alla yrkesskador skall rapporteras och statistiken skall ej begränsas till dödsolyckor eller till olyckor vari fartyget är inblandat.

3.   Statistiken skall angiva antal, slag, orsak och följder av yrkesskador med ett tydligt angivande av den avdelning ombord, t. ex. däcks-, maskin- dier ekonomiavdelningen, samt det område, t. ex. till sjöss eller i hamn, där skadan inträffat.

4.   Vederbörande myndighet skall utreda orsakerna till och omständigheterna kring yrkesskador, som leder till förlust av människoliv eller till allvarlig personskada, och sådana andra skador som kan vara närmare angivna i nationella lagar och förordningar.

Artikel 3

För att få en säker grund för förebyggande av skador som beror på särskilda risker som är förenade med sysselsättning till sjöss, skall forskning bedrivas beträffande aUmänna tendenser och sådana särskilda risker som framgår av statistiken.

Artikel 4

1.    Föreskrifter om förebyggande av yrkesskador skall utfärdas i form av lagar eller förordningar, regelsamlingar eller på annat lämpUgt sätt.

2.    Dessa föreskrifter skall hänvisa till sådana allmänna bestäm-

Prop. 1971:158

54

prevention of accidents and the protection of health in employment which may be applicable to the work of seafarers, and shall specify measures for the prevention of accidents which are peculiar to maritime employment.

3. In particular, these provisions shall cover the following matters:

(a)    general and basic provisions;

(b)    structural features of the ship;

(c)    machinery;

(d) special safety measures on
and below deck;

(e) loading and unloading
equipment;

(f)  fire prevention and fire-
fighting;

(g)   anchors, chains and lines;
(h) dangerous   cargo   and   bal
last;

((') personal protective equipment for seafarers.

Artide 5

1.    The accident prevention provisions referred to in Artide 4 shall clearly specify the obligation of shipowners, seafarers and others concerned to comply with them.

2.    Generally, any obligation on the shipowner to provide protective equipment or other accident prevention safeguards shall be ac-companied by provision for the use of such equipment and safeguards by seafarers and a requirement that they comply vvith the relevant accident prevention measures.

Artide 6

1. Appropriate measures shall be taken to ensure the proper application of the provisions referred to in Artide 4, by means of adequate inspection or otherwise.

melser om förebyggande av skador och om hälsoskydd i arbetet, som kan vara tiirämpliga på sjöfolks arbete, och skall ange åtgärder för förebyggande av skador som är karaktäristiska vid syssel-s'ättning till sjöss.

3. Föreskrifterna skall särskilt omfatta följande områden:

a)    allmänna och grundfäggande bestämmelser;

b)   konstruktionsmässiga kännetecken hos fartyget;

c)    mask'ineri;

d) särskUda säkerhetsåtgärder
på och under däck;

e) lastnings- och lossningsutrust
ning;

f)  brandskydd och brandbe
kämpning;

g) ankare, kätting och linor;

h) farligt gods och barlast; och

i) personlig skyddsutrustning för sjöfolk.

Artikel 5

1.    De föreskrifter om förebyggande av skador som avses i artikel 4 skall tydligt ange att redare, sjöfolk och andra berörda är skyldiga att iakttaga dem.

2.    Allm'änt sett skall varje skyldighet för redare att tillhandahålla skyddsutrustning eller annat skadeförebyggande skydd följas upp med föreskrifter att gälla då sådan utrustning och sådant skydd används av sjöfolket och med ett krav på att sjöfolket rättar sig efter tiUämpliga skadeförebyggande åtgärder.

Artikel 6

1. Medelst ändamålsenlig inspektion eller på annat sätt skall lämpliga åtgärder vidtagas för att säkerställa att de föreskrifter som avses i artikel 4 blir riktigt tillämpade.

Prop. 1971:158

55

2.    Appropriate measures shall be taken to ensure compliance with these provisions.

3.    All necessary steps shall be taken to ensure that inspection and enforcement authorities are familiar with maritime employment and its practices.

4.    In order to facilitate application, copies or summaries of the provisions shall be brought to the attention of seafarers, for instance by display in a promiment position on board ship.

Artide 7

Provision shall be made for the appointment, from amongst the crew of the ship, of a suitable person or suitable persons or of a suitable committee responsible, under the Master, for accident prevention.

Artide 8

1.    Programmes for the prevention of occupational accidents shall be established by the competent authority with the co-operation of shipowners' and seafarers' organisations.

2.    Implementation of such programmes shall be so organised that the competent authority, shipowners and seafarers or their representatives and other appropriate bodies may play an active part.

3.    In particular, national or local joint accident prevention committees or ad hoc working parties, on which both shipowners' and seafarers organisations are represented, shall be established.

Artide 9

1. The competent authority shall promote and, in so far as appropriate under national conditions,   ensure  the  indusion,   as

2.    Lämpliga åtgärder skall vidtagas för att säkerställa att dessa föreskrifter iakttages.

3.    Alla nödvändiga åtgärder skall vidtagas för att säkerställa att inspekterande och kontrollerande myndigheter är förtrogna med arbetet till sjöss och dess arbetsrutiner.

4.    För att underlätta tillämpning av föreskrifterna skall kopior eller sammandrag av dem bringas tiU sjöfolkets kännedom, t. ex. genom att de anslås på framträdande plats ombord.

Artikd 7

Åtgärd skall vidtagas så att det bland fartygets besättning utses en eller flera lämpliga personer eller en lämplig kommitté, som under befälhavaren ansvarar för förebyggande av yrkesskador.

Artikel 8

1. Program för förebyggande av
yrkesskador skall upprättas av ve
derbörande myndighet i samarbete
med redarnas och ombordanställ
das organisationer.

2.    Genomförandet av sådana program skall organiseras så, att vederbörande myndighet, redarna och sjöfolket eUer deras ombud och andra lämpliga organ kan taga aktiv del.

3.    I synnerhet skall därvid nationella eller lokala gemensamma kommittéer för det förebyggande yrkesskadeskyddet eller tUlfälUga arbetsgrupper, i vUka både redarnas och ombordanställdas organisationer är representerade, tillsättas.

Artikel 9

1. Vederbörande myndighet skall främja och så långt det är lämpligt enligt nationella förhållanden säkerställa att det  såsom

Prop. 1971:158

56

part of the instruetion in profes-sional duties, of instruetion in the prevention of accidents and in measures for the protection of health in employment in the cur-ricula, for all catégories and grades of seafarers, of vocational training institutions.

2. All appropriate and practicable measures shall also be taken to bring to the attention of seafarers information concerning particular hazards, for instance by means of official notices containing relevant instractions.

en del av yrkesutbUdningen medtages utbildning om förebyggande av yrkesskador och om åtgärder för hälsoskydd i arbetet i yrkesut-bUdningsanstalternas läroplaner för alla kategorier och grader av sjöfolk.

2. AUa lämpliga och utförbara åtgärder skall också vidtagas för att göra sjöfolket uppm'ärksamt på information om särskilda risker, t. ex. genom officieUa meddelanden med anvisningar i ämnet.

Artide 10

Members, with the assistance as appropriate of intergovernmental and other international organisations, shall endeavour, in co-operation with each other, to achieve the greatest possible measure of uniformity of other action for the prevention of occupational accidents.

Artikd 10

Medlemmarna skaU med hjälp, när så är lämpligt, av meUanstat-liga och andra internationella organisationer sträva efter att i samarbete med varandra uppnå största möjliga mått av likformighet i annan åtgärd för förebyggande av yrkesskador.

Artide 11

The formål ratifications of this Convention shall be communicated to the Director-General of the International Labour Office for registration.

Artikel 11

De officiella ratifikationerna av denna konvention skall delges Internationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering.

Artide 12

1.   This Convention shall be binding only upon those Members of the International Labour Organisation whose ratifications have been registered with the Director-General.

2.   It shall come into force twelve months after the date on which the ratifications of two Members have been registered with the Director-General.

3.   Thereafter, this Convention shall come into force for any Member twelve months after the date on which its ratification has been registered.

Artikel 12

1. Denna konvention är bindan
de endast för de medlemmar av
Internationella arbetsorganisatio
nen vilkas ratifikationer registre
rats av generaldirektören.

2.   Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer registrerats av generaldirektören.

3.   Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Prop. 1971:158

57

Artide 13

1.    A Member which has ratified this Convention may denounce it after the expiration of ten years from the date on which the Convention first comes into force, by an act communicated to the Director-General of the international Labour Office for registration. Such denunciation shall not take effect until one year after the date on which it is registered.

2.    Each Member which has ratified this Convention and which does not, within the year following the expiration of the period of ten years mentioned in the preceding paragraph, exercise the right of denunciation provided for in this Artide, wUl be bound for another period of ten years and, thereafter, may denounce this Convention at the expiration of each period of ten years under the terms provided for in this Artide.

Artikel 13

1.   Medlem som har ratificerat denna konvention kan, sedan tio år förflutit från den tidpunkt då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom skrivelse som delges Intemationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering. Uppsägningen träder ej i kraft förrän ett år efter det den registrerats.

2.   Varje medlem som har ratificerat denna konvention och ej inom ett år efter utgången av den i föregående mom. nämnda tioårsperioden gör bruk av den uppsägningsrätt som medges i denna artikel, skall vara bunden för en ny period av tio år och kan därefter på de i denna artikel föreskrivna villkoren uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.

Artide 14

1.   The Director-General of the International Labour Office shall notify all Members of the International Labour Organisation of the registration of all ratifications and denunciations communicated to him by the Members of the Organisation.

2.   When notifying the Members of the Organisation of the registration of the second ratification communicated to him, the Director-General shall draw the attention of the Members of the Organisation to the date upon which the Convention will come into force.

Artikel 14

1.   Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtiiga medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla ratifikationer och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens medlemmar.

2.   När generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om registreringen av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom, skall han fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag då konventionen kommer att träda i kraft.

Artiklarna 15—18

Dessa artiklar är likalydande med artiklarna 18—21 i konventionen (nr 133) om besättningens bostäder ombord på fartyg (tilläggsbestämmelser), dock att när i artikel 20 av sistnämnda konvention hänvisas till artikel 16, detta i förevarande konvention motsvaras av en i artikel 17 upptagen hänvisning till artikel 13.

Prop. 1971:158

58

Bilaga 5 (Översättning)

Recommendation 142

Recommendation Concerning the Prevention of Occupational Accidents to Seafarers

Rekommendation 142

Rekommendation om förebyggande av yrkesskador för sjöfolk

The General Conference of the International Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifty-fifth Session on 14 October 1970, and

Considering that, although much is being done in a number of countries to reduce occupational accidents to seafarers, there is room for further study of such accidents and for further measures for their prevention, and that international standards embodying a relevant programme of action for the maritime sector are accordingly desirable, and

Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to accident prevention on board ship at sea and in port, which is the fifth item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of a Recommendation supplement-ing the Prevention of Accidents (Seafarers) Convention, 1970, and

Noting that the following standards have been framed with the co-operation of the Inter-Govern-mental Maritime Consultative Organization, and that it is proposed to seek its continuing co-operation in promoting and securing the application of these standards,

adopts this thirtieth day of October of the year one thousand nine hundred and seventy the fol-

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

som av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 14 oktober 1970 tUl sitt femtiofemte sammantr'äde, och

som finner att det, ehuru mycket gjorts i ett antal länder för att minska yrkesskadorna för sjöfolk, finns anledning till ytterligare utredningar om sådana skador och till ytterligare åtgärder för att förebygga dem samt att internationella normer innefattande ett lämpligt aktionsprogram inom sjöfartssektorn därför är önskvärda, och

som beslutat antaga vissa förslag rörande förebyggande av olycksfall ombord på fartyg till sjöss och i hamn, vilken fråga utgör den femte punkten på sammanträdets dagordning, och

som bestämt att dessa förslag skall taga form av en internationeU rekommendation, och

som beaktar att följande normer utarbetats i samarbete med Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen och att det är avsett att söka fortsatt samarbete med denna organisation när det gäller att främja och säkra tillämpningen av dessa normer,

antager denna den trettionde dagen i oktober månad nittonhundra-sjuttio  följande  rekommendation.

Prop. 1971:158

59

lowing Recommendation, which may by cited as the Prevention of Accidents (Seafarers) Recommendation, 1970:

1. For the purpose of this Re
commendation—

(a)    the term "seafarer" covers all persons who are employed in any capacity on board a ship, other than a ship of war, ordinar-ily engaged in maritime navigation;

(b)    the term "occupational accidents" covers accidents to seafarers arising out of or in the course of their employment.

2.    In giving effect to paragraph 3 of Artide 2 of the Prevention of Accidents (Seafarers) Convention, 1970, Members should have due regard to any international system of recording accidents to seafarers which may have been established by the International Labour Organisation.

3.    Subjects to be investigated in pursuance of Artide 3 of the Prevention of Accidents (Seafarers) Convention, 1970, might include—

(a)   working environment, such as working surfaces, layout of machinery and means of access and lighting, and methods of work;

(b)   incidenceof accidents in different age groups;

(c)   special physiological or psy-chological problems created by the shipboard environment;

(d) problems arising from phys
ical stress on board ship, in par
ticular as a consequence of in
creased workload;

(e) problems arising from and
effects of technical developments
and their influence on the com
position of crews;

(f)  problems arising from any
human failures such as careless-
ness.

4. In formulating the accident

som kan benämnas 1970 års rekommendation om förebyggande av yrkesskador (sjöfolk).

1. Enligt denna rekommenda
tion

a)    omfattar uttrycket "sjöfolk" alla personer som är sysselsatta i vilken som helst egenskap ombord på fartyg, annat än ett örlogsfartyg, som normalt nyttjas i sjötrafik,

b)    omfattar uttrycket "yrkesskador" skador som drabbar sjöfolk till följd av eller under utövning av tjänsten.

2.    När medlemmarna sätter i verkställighet mom. 3 av artikel 2 i 1970 års konvention om förebyggande av yrkesskador (sjöfolk) bör de taga vederbörlig hänsyn till varje internationellt system för statistik över skador, som drabbar sjöfolk, vilket kan ha utarbetats av Internationella arbetsorganisationen.

3.    Ämnen för forskning i enlighet med artikel 3 i 1970 års konvention om förebyggande av yrkesskador (sjöfolk) kan bl. a. innefatta följande

a)   arbetsmiljö, såsom arbetsytor, uppställning och placering av maskiner, arrangemang för tillträde och belysning samt arbetsmetoder;

b)   olycksfallsfrekvens i olika åldersgrupper;

c)   särskilda fysiologiska och psykologiska problem som orsakas av fartygsmiljön;

d) problem som uppkommer av
fysisk stress ombord på fartyg sär
skilt på grund av ökad arbetsbe
lastning;

e) problem som uppstår till följd
av teknisk utveckling och dennas
inverkan samt dessa förhållandens
inflytande pä besättningens sam
mansättning;

f)  problem som beror på den
mänskliga faktorn, t. ex. vårdslös
het.

4. Vid utformning av de före-

Prop. 1971:158

60

prevention provisions called for by Artide 4 of the Prevention of Accidents (Seafarers) Convention, 1970, Members should have due regard to any Code of Practice concerning the safety and health of seafarers which may have been published by the Intemational Labour Office.

5.    In giving effect to Artide 5 of the Prevention of Accidents (Seafarers) Convention, 1970, account should be taken of Artides 7 and 11 of the Guarding of Machinery Convention, 1963—and the corresponding provisions of the Guarding of Machinery Recommendation, 1963—under which the obligation to ensure compliance with the requirement that machinery in use is properly guarded, and its use without appropriate guards prevented, rests on the employer, while there is an obligation on the worker not to use machinery without the guards being in position nor to make inoperative the guards provided.

6.    (1) The functions of the committees and other bodies referred to in paragraph 3 of Artide 8 of the Prevention of Accidents (Seafarers) Convention, 1970, might include—

(a)    the preparation of accident prevention provisions, rales and manuals;

(b)   the organisation of accident prevention training and programmes;

(c)    the organisation of accident prevention publidty, including films, posters, notices and bro-chures;

(d)  the distribution of accident
prevention literature and informa
tion so that it reaches seafarers on
board ship.

(2) Relevant provisions or recommendations adopted by the appropriate national authorities or

skrifter för förebyggande av yrkesskador som anges i artikel 4 i 1970 års konvention om förebyggande av yrkesskador (sjöfolk) bör medlemmarna taga vederbörlig hänsyn till varje regelsamling rörande sjöfolks säkerhet och hälsa som kan ha blivit utfärdad av Internationella arbetsbyrån.

5.    När medlemmarna sätter i verkstälUghet artikel 5 i 1970 års konvention om förebyggande av yrkesskador (sjöfolk) bör de taga hänsyn till artiklarna 7 och 11 i 1963 års konvention om maskinskydd — och motsvarande bestämmelser i 1963 års rekommendation om maskinskydd — enligt vilka skyldigheten att sörja för att åt-lydnaden av kravet att maskiner som anv'änds är försedda med lämpliga skyddsanordningar och att maskinernas användning utan sådana skyddsanordningar hindras vilar på arbetsgivaren, medan det är en skyldighet för arbetstagaren att icke använda maskiner utan att skyddsanordningarna är på plats och ej heller att sätta vidtagna skyddsanordningar ur funktion.

6.    1) Uppgifterna för de kommittéer och andra organ som avses i mom. 3 av artikel 8 i 1970 års konvention om förebyggande av yrkesskador (sjöfolk) kan bl. a. innefatta följande

a)    utarbetande av föreskrifter, regler och handböcker för förebyggande av yrkesskador;

b)   organiserande av utbildning i och uppgörande av program för förebyggande av yrkesskador;

c)    organiserande av information om förebyggande av yrkesskador innefattande film, affischer, meddelanden och broschyrer;

d) distribution av Utteratur och
information om förebyggande av
yrkesskador så att detta material
når sjöfolket ombord på fartygen.

2) TillämpUga föreskrifter och rekommendationer som antagits av vederbörande nationella myn-

Prop. 1971:158

61

organisations or responsible international maritime organisations should be taken into account by those preparing texts of accident prevention measures and/or rec-ommended practices.

7.    The syllabuses of the instraction referred to in Artide 9 of the Prevention of Accidents (Seafarers) Convention, 1970, should be reviewed periodically and brought up to date in the light of development in types and sizes of ships and in their equipment, as well as changes in crewing practices, nationality, language and the organisation of work on board ship.

8.    (1) There should be continuous accident prevention public-ity.

(2) Such publidty might take
the following forms:

(a)    instructional films, film strips and shorts, for use in vocational training centres for seafarers and where possible in film programmes screened on board ship;

(b)    display of safety posters on board ship;

(c)    indusion of artides on hazards of maritime employment and accident prevention measures in periodicals read by seafarers;

(d) special campaigns, during
which various media of publidty
are used to instruet seafarers in
accident prevention and safe work
ing practices.

(3) The publidty should take
into account that there are often
seafarers of different nationalities,
languages and habits on board
ship.

9. (1) In giving effect to Ar
tide 10 of the Accident Prevention
(Seafarers) Convention, 1970,
Members should have due regard
to relevant Model Codes of Safety
Regulations or Codes of Practice

digheter eller organisationer eller ansvariga internationella sjöfartsorganisationer bör beaktas av dem som utarbetar texter om åtgärder och/eller rekommenderade förfaranden beträffande förebyggande av yrkesskador.

7.   De läroplaner som avses i artikel 9 i 1970 års konvention om förebyggande av yrkesskador (sjöfolk) bör ses över med jämna mellanrum och göras tidsenliga med hänsyn till såväl utveckling beträffande typer och storlekar av fartyg och utrustningen på dessa som förändringar beträffande bemanningspraxis, nationalitet, språk och arbetets uppläggning ombord.

8.   1) Upplysningsverksamhet om förebyggande av yrkesskador bör ske kontinuerligt.

2) Sådan verksamhet kan bl. a. taga följande former

a)     undervisningsfilmer, filmband
och kortfilm att användas vid yr
kesutbildningsanstalter för sjöfolk
och, där detta är möjligt, i film
program, som visas ombord på
fartyg;

b)    anslag om säkerhet som sätts upp ombord på fartyg;

c)    införande i tidskrifter, som läses av sjöfolk, av artiklar om risker vid arbete till sjöss och om åtgärder för förebyggande av yrkesskador;

d) särskilda kampanjer, under
vilka olika massmedia används för
att instruera sjöfolk om förebyg
gande av yrkesskador och om säk
ra arbetsratiner.

Upplysningsverksamheten bör taga hänsyn till att det ombord på fartygen ofta finns sjöfolk med oUka nationaliteter, språk och vanor.

9. 1) När medlemmarna sätter
i verkstäUighet artikel 10 i 1970
års konvention om förebyggande
av yrkesskador (sjöfolk) bör de ta
ga vederbörlig hänsyn tUl tUlämp
liga förebilder till samlingar med

Prop. 1971:158

62

published by the International Labour Office and the appropriate standards of international organisations for standardisation.

(2) Members should further have regard to the need for international co-operation in the continuous promotion of action for the prevention of occupational ac-sidents; such co-operation might take the form of—

(a)   bilateral or multilateral arrangements for uniformity in accident prevention standards and safeguards;

(b)  exchange of information on particular hazards affecting seafarers and on means of preventing accidents;

(c)   assistance in testing of equipment and inspection according to the national regulations of the country of registration of the ship;

(d)    collaboration in the prepara
tion and dissemination of accident
prevention provisions, rales or
manuals;

(e)    collaboration in the produc
tion and use of training aids;

(f) joint facUities for or mutual
assistance in the training of sea
farers in accident prevention and
safe working practices.

säkerhetsföreskrifter eller regelsamlingar utgivna genom Intemationella arbetsbyrån och tillämpliga normer utgivna av internationella standardiseringsorganisationer.

2) Medlemmarna bör vidare beakta behovet av internationellt samarbete för att kontinuerligt främja åtgärder för att förebygga yrkesskador i arbetet; sådant samarbete kan bl. a. taga form av

a)    bilaterala eller multilaterala uppgörelser om likformighet beträffande normer och skyddsanordningar för förebyggande av yrkesskador;

b)   utbyte av information om särskilda risker som berör sjöfolk och om åtgärder för att förebygga yrkesskador;

c)    hjälp med testning av utrustning och med inspektion enligt de nationella bestämmelserna i det land där fartyget är registrerat;

d) samarbete vid utarbetande
och spridning av föreskrifter, reg
ler eller handböcker om förebyg
gande av yrkesskador;

e) samarbete vid framställning
och användning av utbildnings-
hjälpmedel;

f)  gemensamma anläggningar
för eller ömsesidig hjälp med ut
bildning av sjötolk i förebyggande
av yrkesskador och i säkra arbets
rutiner.

Prop. 1971:158

63

Bilaga 6 (översättning)

Recommendation 137

Recommendation Concerning Vocational Training of Seafarers

The General Conference of the International Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifty-fifth Session on 14 October 1970, and

Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to the vocational training of seafarers, which is the sixth item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of a Recommendation,

adopts this twenty-eighth day of October of the year one thousand nine hundred and seventy the following Recommendation, which may be cited as the Vocational Training (Seafarers) Recommendation, 1970:

I, Scope

1, (1) This Recommendation applies to all training designed to prepare persons for work on board a publidy or privately owned sea-going ship engaged in the transport of cargo or passengers for the purpose of trade, engaged in training or engaged in sicentific exploration. National laws or regulations, arbitration awards or collective agreements, as may be appropriate under national conditions, should determine when ships are to be regarded as sea-going ships,

(2)  This  Recommendation  ap-

Rekommendation 137

Rekommendation om yrkesutbildning av sjöfolk

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

r

som av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 14 oktober 1970 till sitt femtiofemte sammanträde, och

som beslutat antaga vissa förslag rörande yrkesutbildning av sjöfolk, vilken fråga utgör den sjätte punkten på sammanträdets dagordning, och

som bestämt att dessa förslag skall taga formen av en rekommendation,

antager denna den tjugoåttonde dagen i oktober månad nitton-hundrasjuttio följande rekommendation, som kan benämnas 1970 års rekommendation om yrkesutbildning (sjöfolk).

I, Tillämpningsområde

1. 1) Denna rekommendation är tillämplig på all utbildning avsedd att förbereda personal för arbete ombord på sjögående fartyg i allmän eller enskild ägo, som nyttjas yrkesmässigt till transport av last eller passagerare, för undervisningsändamål eller vid vetenskapliga undersökningar. Nationella lagar och förordningar, skiljedomsförfaranden eller kollektivavtal bör, enligt vad som kan vara lämpligt med hänsyn tiU nationella förhållanden, vara bestämmande för när fartyg skall anses såsom sjögående fartyg.

2) Denna   rekommendation   är

Prop. 1971:158

64

plies to training for the performance of the duties of persons in the deck, engine, radio or catering departments or of general purpose crews. It does not apply to fishermen.

II. Objectives of Training

2. The basic objectives of policy concerning vocational training of seafarers should be—

(a)    to maintain and improve the efficiency of the shipping in-dustry and the professional ability and potential of seafarers, with due regard to the educational needs of the latter and the economic and social interests of the country;

(b)   to maintain and improve accident prevention standards on board merchant ships, both at sea and in port, in order to reduce the risk of injury;

(c)    to encourage a sufficient number of suitable persons to make the merchant marine their career:

(d) to ensure that adequate in-
duction training is given to all
nevi' recruits, ashore as far as
possible, or on board ship;

(e) to provide training and re-
training facUities commensurate
with the current and projected
manpower needs of the shipping
industry for all the various caté
gories and grades of seafarers;

(f)  to provide the training fa
cUities necessary in order that
technical developments in the
fields of operation, navigation and
safety can be put into effect;

(g) to make training for up-
grading and for promotion up to
the highest ranks on board avail
able to all seafarers with appro
priate ability, and thereby to as
sist them to develop their effi
ciency, potential productivity and
job satisfaction;

tUlämplig på utbildning för utförande av arbete av personal inom däcks-, maskin-, radio- eller eko-nomiavdelningama eller av personal i allmän tjänst. Den är icke tillämplig på fiskare.

n, utbildningsmål

2, Den grandläggande målsättningen för yrkesutbildningen av sjöfolk bör vara

a)    att upprätthålla och förbättra effektiviteten inom sjöfartsnäringen och sjöfolkets yrkesduglighet och förmåga med vederbörlig hänsyn tagen till sjöfolkets bild-ningsbehov samt landets ekonomiska och sociala intressen;

b)    att upprätthålla och förbättra normerna för arbetarskydd ombord på handelsfartyg såväl i hamn som tUl sjöss i avsikt att minska risken för skador;

c)    att uppmuntra ett tillräckligt antal lämpliga personer att välja handelsflottan såsom levnadsbana;

d) att säkerställa att lämplig
grandläggande utbildning ges till
alla nybörjare, så mycket som
möjligt i land, eUer ombord på
fartyg;

e) att för skilda kategorier av
sjöfolk tUlhandahåUa utbildnings-
och fortbildningsmöjligheter, som
sammanfaller med de aktuella och
de bedömda framtida behoven av
arbetskraft;

f)  att tillhandahålla övnings
möjligheter som är nödvändiga för
att den tekniska utvecklingen inom
områdena för drift, navigering och
säkerhet kan bringas till utnytt
jande;

g) att göra utbUdning för ökad
kvalifikation och för befordran
tiU högsta tjänst ombord tillgäng
lig för allt sjöfolk med lämpUga
anlag och att därigenom bistå dem
att utveckla sin effektivitet och
produktivitetsmöjlighet samt tUl
fredsställdse i arbetet;

Prop. 1971:158

65

(h) to provide suitable practical training for the various catégories and grades of seafarers;

(i) to ensure, as far as possible, the entry into employment of all trainees after completion of their courses.

b) att tUlhandahålla lämplig praktisk utbildning för skilda kategorier och grader av sjöfolk;

i) att så långt som möjligt tillförsäkra att alla elever efter avslutad utbildning får anställning.

m. National Planning and Administration

A. Organisation and Coordination

3.    In planning a national education and training policy, the competent authorities in countries possessing or intending to develop a shipping industry should ensure that adequate provision is made in the general network of training facilities for the training of seafarers in order to achieve the objectives set out in Paragraph 2 of this Recommendation.

4.    Where national circumstances do not permit the development of facilities for the training of seafarers of all catégories and grades required, collaboration with other countries, as well as with international organisations, in setting up joint maritime training schemes for such seafarers as cannot be covered by national programmes should be considered.

5. (1) The training programmes of all public and private institutions engaged in the training of seafarers should be co-ordinated and devdoped in each country on the basis of approved national standards.

(2) Such programmes should be drawn up in co-operation with government departments, educational institutions and other bodies which have an intimate knowledge of the vocational training of seafarers, and should be so designed as to meet the operational requirements of the shipping industry, as

5    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 158

ni. Nationell planering och administration

A. Organisation och samordning

3.    Vid planläggning av en nationell undervisnings- och utbildnings-poUtik bör vederbörande myndigheter i länder, som har eller avser att utveckla en sjöfartsnäring, tillse att lämpliga åtgärder vidtages inom ramen för utbildningsmöjligheterna för utbildning av sjöfolk i avsikt att uppnå det mål som anges i punkt 2 i denna rekommendation.

4.    Där nationella omständigheter icke medger utveckling av utbildningsmöjligheter för sjöfolk av alla de kategorier och grader som det föreligger behov av, bör samverkan övervägas såväl med andra länder som med intemationella organisationer när det gäller att göra upp gemensamma utbildningsprogram på sjöfartsområdet för sådant sjöfolk vars utbildning icke kan täckas av de nationella programmen.

5.    1) Läroplanerna i alla allmänna och privata institutioner, som utbildar sjöfolk, bör samordnas och utvecklas i varje land på grundval av godkända nationella normer.

2) Sådana läroplaner bör utarbetas i samarbete med statsdepartement, undervisningsinstitutioner och andra organ som har en ingående kännedom om yrkesutbildning av sjöfolk och bör vara så utformade att de tillmötesgår sjöfartsnäringens driftsbehov såsom de fastställts genom samråd mel-

Prop. 1971:158

66

established in consultation with shipowners' and seafarers' organisations.

6. Bodies which draw up such
programmes should, in particu
lar—

(a)    maintain close contacts between the training institutions and all those concerned so as to keep training in line with the needs of the industry;

(b)    make regular visits to the training schools with which they are concerned and be fully cön-versant with the programmes being carried out;

(cj ensure that information about avaUable training opportu-nities is disseminated to all those concerned;

(d)    co-operate in setting up and
operating practical maritime train
ing schemes;

(e)    participate in establishing
the general training standards pro
vided for in Paragraph 11;

(f) participate in establishing
such national certificatiori stan
dards as are appropriate for the
various grades and catégories of
seafarers;

(g)    promote direct co-operation
between training institutions and
those responsible for recruitment
and employment.

7. The competent authorities
and bodies, in co-operation with
shipowners' and seafarers' orga
nisations, should ensure that full
information on public and private
training schemes for seafarers and
on conditions of entry into the
shipping industry is available to
those providing vocational guid
ance and employment counsel-
ling services, to public employ
ment services and to vocational
and technical training institutions.

8. The competent authorities
and bodies should endeavour to
ensure that—

(a) the   facilities   of  shipyards.

lan redares och ombordanställdas organisationer.

6. Organ som utarbetar sådana
läroplaner bör särskilt

a)    upprätthålla nära kontakt mellan utbildningsinstitutionerna och alla intressenter för att anpassa utbildningen efter näringens behov;

b)    göra regelbundna besök i de skolor, med vilka de har befattning, och vara fullt förtrogna med de läroplaner som används;

c)    s'äkerst'älla att information om befintliga utbildningsmöjligheter sprids tUl alla intressenter;

d) samarbeta vid uppgörande
och genomförande av system för
praktisk utbildning på sjöfartsom
rådet;

e) deltaga i fastställande av all
männa normer för utbildningen i
enlighet med punkten 11;

f)  deltaga i faststäUande av så
dana nationella normer för behö
righetsbevis som svarar mot skilda
grader och kategorier av sjöfolk;

g) främja direkt samarbete md
lan utbildningsinstitutionerna och
de som är ansvariga för rekrytering
och sysselsättning.

7. Vederbörande myndighet och
organ bör, i samarbete med reda
res och ombordanst'älldas organi
sationer, säkerställa att fullständig
information om allmänna och pri
vata utbildningssystem för sjöfolk
och om betingelserna för anställ
ning inom sjöfartsnäringen är till
gänglig för dem som handhar yr
kesvägledning, rådgivning i fråga
om syssels'ättning och arbetsför
medling samt för yrkesskolor och
tekniska skolor.

8. Vederbörande myndigheter
och organ bör sträva efter att sä
kerställa att

a) anordningar   som   finns   på

Prop. 1971:158

67

engineering workshops, manufac-turers of equipment, naval installations, etc, are utilised where available and appropriate in training both officers and ratings;

(b) arrangements are rriade in order that, other things being equal, preference may be given in employment placement to persons who have received appropriate and recognised training.

9. (1) Training programmes
should be regularly reviewed and
kept up to date in the light of the
developing needs of the industry.

(2) In the review of training programmes, account should be taken of the Document for Guidance, 1968—which was prepared jointly by the International Labour Organisation and the Inter-Governmental Maritime Consultative Organization and agreed by both organisations and which deals, in technical detail, with the subjects directiy affecting the safety of life at sea—as well as of any subsequent amendments or ad ditions thereto.

B. Financing

10.  (1) Seafarers'     training
schemes should be systematically
organised and their financing
should be on a regular and ade
quate basis, having regard to the
present and planned requirements
and development of the shipping
industry.

(2) Where appropriate, the government should make financial contributions to training schemes ' carried on by local government or private bodies. These contributions may take the form of general subsidies, grants of land, buildings or demonstration material such as boats, engines, navigational equipment and other apparatus, the provision of instruetors free' of charge, payment of trainees' allow-ances   or   payment   of   fees   for

varv och maskinverkstäder, hos tillverkare av utrustning och fartygsinstallationer etc. blir, när de är tillgängliga och för ändamålet lämpliga, utnyttjade för utbildningen av både befäl och manskap;

b) arrangemang vidtages för att, vid i övrigt likartade förhållanden, företräde kan ges vid platstillsättning åt personer som har erhållit fastställd och godkänd UtbUdning.

9. 1) Läroplaner bör ses över regelbundet och hållas tidsenliga med hänsyn till näringens behov av utveckling.

2) Vid översyn av läroplanerna bör hänsyn tagas såväl till "Document for Guidance, 1968" — som utarbetats gemensamt av Internationella arbetsorganisationen och Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen samt godkänts av båda organisationerna och som i tekniska detaljer behandlar ämnen som direkt inverkar på säkerheten för människoliv till sjöss — som till varje därefter följande ändring eller tillägg därtill.

B. Finansiering.

10. 1) Utbildningssystem för sjöfolk bör vara planmässigt organiserade och finansieringen bör ha en fast och ändamålsenlig grund med hänsyn till nuvarande och planerade behov och sjöfartsnäringens utveckling.

2) Där så är lämpligt bör staten bistå med finansiellt stöd till utbildningsprogram som genomförs av lokala myndigheter eller privata organ. Dessa stöd kan taga formen av allmänna bidrag, överlåtelse av mark, byggnader eller de-monstrationsmateriel såsom båtar, maskiner, navigationsinstrument och andra apparater, gratis lärar-krafter, betalning av elevers underhåll eller av avgifter på skola, internat eller skolfartyg.

Prop. 1971:158

68

trainees in day or boarding schools or on training ships.

(3)    Seafarers should not, through lack of financial resources or training opportunities, be denied the possibUity of reaching the highest ranks on board. Therefore, it should be possible for seafarers to earn or receive sufficient financial resources to enable them to obtain appropriate training.

(4)    Training in publidy run training centres for seafarers should, where possible, be given without charge to trainees.

(5)    Retraining necessitated by the introduction of technical innovations should be provided free of charge to the seafarers concerned. During the period of such retraining, seafarers should receive adequate allowances; seafarers sent to courses of such retraining by a shipowner should receive their full basic wage.

C. Training Standards

11. Training standards should be laid down in conformity with national requirements for obtaining the various seafarers' certifi-cates of competency. In particular, there should be laid down—

(a)    the nature of medical examinations, including chest X-rays and diabetic, hearing and sight tests, required for persons entering training schemes; the standards of such examinations, particulariy of the hearing and sight tests, coiUd differ according to the departments which the persons concerned are planning to enter, but should in no case be lower than the medical standards required for entry into employment in the shipping industry;

(b)    the levd of general education required for admission to vocational träning courses leading to certificates of competency;

3)    Sjöfolk bör icke, på grund av brist på finansiella resurser eller avsaknad av utbildningsmöjligheter, förvägras möjligheten att nå de högsta tjänsterna ombord. Det bör därför vara möjligt för sjöfolk att förtjäna eller erhålla tUlräckliga finansiella medel för att sätta dem i stånd att erhålla lämplig UtbUdning.

4)    Utbildning vid utbildningsanstalter för sjöfolk som drivs av det allmänna bör, där så är möjligt, ges kostnadsfritt till eleverna.

5)    FortbUdning nödv'ändiggjord genom införande av tekniska nyheter bör anordnas kostnadsfritt för sjöfolk berört därav. Under en sådan fortbildningsperiod bör sjöfolk erhålla underhåll i 1'ämpUg omfattning; sjöfolk, som av en redare sänds till sådana kurser, bör erhålla full grandlön.

C. Utbildningsnormer

11. Utbildningsnormer bör fastställas i överensstämmelse med gällande nationella krav för erhållande av olika slag av behörighetsbevis. Särskilt bör fastställas

a)    arten av läkarandersökning innefattande röntgenfotografering av lungorna och undersökning av diabetes, prov av hörsel- och synförmåga föreskrivna för personer som skall inträda i utbUd-ningsgången; normerna för sådana undersökningar, särskUt syn- och hörselproven, bör kunna vara olika alltefter den avdelning ombord inom vilken berörda personer avser att tjänstgöra, men bör i intet fall vara lägre än de medicinska normer som uppställts för anställning inom sjöfartsnäringen;

b)    nödvändig allmän utbildningsnivå för tillträde till yrkesutbildning som leder till behörighet;

Prop. 1971:158

69

(c) the subjects, such as navigation, seamanship, radio, electron-ics, engineering, catering and human relations, that should be induded in the training curricula;

(f/j the nature of any examination to be taken upon completion of training courses which are subject to examination;

(e) a procedure whereby the authorities ensure that the teaching staff of training institutions have the requisite expérience and qualifications, including adequate practical and theoretical knowledge of technical and operational developments.

c) de ämnen, t. ex. navigation,
sjömanskap, radioteknik, elektro
nik, maskinteknik, födoämneseko
nomi- och teknik samt psykologi
med personalledning, som bör
medtagas i timplanen;

d) den typ av examen som skall
avläggas efter genomgången ut
bildning, knuten till examinations
förfarande;

e) ett tillvägagångssätt varige
nom myndigheterna säkerställer
att lärarpersonalen vid utbildnings
institutionerna har erfarenhet och
kvalifikationer som 'är nödv'än-
diga, innefattande lämpliga prak
tiska och teoretiska kunskaper om
den tekniska och driftmässiga ut
vecklingen.

rV. Training Programmes

12. The various training programmes should be realisticaUy based on the work to be performed on board ship. They should be periodicaUy reviewed and kept up to date in order to keep abreast of technical developments. They should include the following, as appropriate:

(a)    training in navigation, seamanship, ship handling, signalling, cargo handling and stowage, ship maintenance, and other matters relating to the operation of merchant ships;

(b)   training in the use of elec-tronie and mechanical aids, such as radio and radar instaUations, radio direction-finders and com-passes;

(c)    theoretical and practical instruetion in the use of life-saving and fire-fighting equipment, sur-vival at sea procédures, and other aspects of the safety of life at sea;

(d) theoretical and practical instruetion in the operation, maintenance and repair of main pro-pulsion installations and auxiliary

rV. Läroplaner

12. De olika läroplanerna bör vara realistiskt grandade på det arbete som skall utföras ombord på fartyg. De bör överses med jämna mellanrum och hållas tidsenliga för att hålla jämna steg med den tekniska utveckUngen.

De bör lämpligen innehåUa följande

a)    UtbUdning i navigation, sjömanskap, fartygsmanövrering, signalering, lasthantering och stuvning, fartygsunderhåll och övriga ämnen som hänför sig till driften av handelsfartyg;

b)   UtbUdning i användning av elektroniska och mekaniska hjälpmedel, såsom radio- och radarinstallationer, radiopejlapparater och kompasser;

c)    teoretisk och praktisk undervisning om användningen av livräddnings- och brandsläckningsut-rustning, om åtgärder för att överleva på havet efter sjöolycka och om andra aspekter på säkerheten till sjöss;

d) teoretisk och praktisk under
visning i drift, underhåll och repa
ration av huvud- och hjälpmaski
ner med särskild vikt på sådana

Prop. 1971:158

70

machinery, with emphasis on the types of equipment, including dectronic equipment, installed in ships of the country concerned;

(e) training for the catering
department as appropriate for
those to be employed as stewards,
cooks, waiters and galley staff,
account being taken of training
requirements for different caté
gories of ships;

(f)  training in accident preven
tion on board ship, particularly as
regards safe working practices in
all departments, and including
personal safety as part of training
in professional subjects, training in
first aid, medical care and other
related matters and health and
physical training, especially swim-
ming; training in medical care and
particularly special training for
personnel placed in charge of
medical care on board should in
all cases be related to the content
of medical guides compUed by
competent authorities and to full
UtUisation of medical radio ser
vices;

(g) particularly in the case of
trainees under 18 years of age,
instruetion in subjects of general
educational value;

(h) instruetion in elements of social and labour législation related to merchant ship operations and to industrial relations, regulations concerning seafarers, transporta-tion economics, maritime insur-ance, maritime law, etc;

(i) instruetion in management techniques, including such subjects as personnel relations and work study.

13. Training programmes should be designed, inter alia, to prepare trainees for certificates of competency and should be directiy related, where appropriate, to national certification standards. They should include adequate practical

typer av utrustning, innefattande elektronisk utrustning, som är installerad i vederbörande lands fartyg;

e) utbildning för ekonomiavdel
ningen lämplig för dem som avses
att sysselsättas som ekonomiföre
ståndare, kockar, uppassare och
köksbiträden, varvid avseende skall
fästas vid utbildningskraven för
skilda slag av fartyg;

f)   utbildning i förebyggande
av olycksfall ombord på fartyg,
särskilt vad beträffar säkra arbets
rutiner inom alla avdelningar, in
begripet personlig säkerhet som en
del av utbildningen i fackämnen,
utbildning i första hjälpen, sjuk
vård och andra närbesläktade äm
nen och hälsovård och fysisk fost
ran, särskilt simning. Utbild
ning i sjukvård och särskUt special
utbildning för personal, som om
bord skall ha ansvaret för sjukvår
den, bör i alla sammanhang hän
föra sig till innehåUet i medicinska
vägledningar som sammanställts
av vederbörande myndigheter och
bygga på fullt utnyttjande av me
dicinsk radioservice;

g) undervisning, särskilt i fråga
om elever under 18 år, i ämnen
av allmänbildande v'ärde;

h) undervisning i de delar av social- och arbetslagstiftningen som hänför sig till drift av handelsfartyg och till förhållandena mellan arbetsmarknadens parter, bestämmelser rörande sjöfolk, transportekonomi, sjöförsäkring, sjörätt m. m.;

i) undervisning i arbetsledning omfattande bl. a. personalfrågor och arbetsstudier.

13. Läroplaner bör utformas bl. a. för att sätta eleverna i stånd att erhålla behörighetsbevis och bör, där så är lämpligt, vara direkt anpassade till nationell behörighetsstandard. De bör innefatta lämplig praktisk utbUdning och ta-

Prop. 1971:158

71

training and take account of any minimum age and minimum working expérience laid down by the competent authorities in respect of the various grades of certificates. Account should also be taken of other nationally recognised certificates.

14. The duration of the various training programmes should be sufficient to enable trainees to as-similate the teaching given and should be determined with reference to such matters as—

(a)    the levd of training required for the shipboard occupation for which the course is designed;

(b)    the general educational levd and age required of trainees entering the course;

(c)    the trainees' previous practical expérience.

ga hänsyn till varje minimiålder och minimikrav rörande praktik som fastställts av vederbörande myndigheter för olika slag av behörighetsbevis. Hänsyn bör också tagas till andra nationellt godkända certifikat.

14. De skUda läroplanerna bör tillmäta tillräcklig tid för att sätta eleverna i stånd att tillgodogöra sig undervisningen och bör bestämmas med hänsyn till sådana omständigheter som

a)    nivån av utbildning som krävs för det fartygsyrke som kursen avser;

b)    allmänbildningsnivån och ålder som krävs av elever för inträde i kursen;

c)    elevernas föregående praktiska erfarenhet.

V, General Training Schemes for Seafarers

15.    Induction training designed to introduce trainees to the shipboard environment and safe working practices on board ship or, where appropriate and practicable, pre-sea training courses which provide adequate training for the duties regularly assigned to ratings of the deck, engine and catering departments, develop character and inculcate a sense of sdf-dis-cipline and responsibility should be avaUable for young persons with no sea expérience.

16.    Suitable courses or instruetion should also be provided to enable young persons of appropriate ability to prepare themselves for statutory certificates or di-plomas currentiy in effect in the merchant navy or their country in respect of both officer and rating catégories.

17.    Training for upgrading and promotion should, among other means, be provided by.short-term

V. Allmänna utbildningssystem för sjöfolk

15.   IntroduktionsutbUdning utformad i avsikt att göra eleverna bekanta med fartygsmiljön och säkra arbetsrutiner ombord på fartyg eller, när så är lämpligt och utförbart, förberedande utbildningskurser, som ger lämplig utbildning för de uppgifter som vanligen tilldelas manskap inom däcks-, maskin- och ekonomiavdelningarna och som utvecklar karaktären och inskärper en känsla av självdisciplin och ansvar bör . vara tUlgängliga för unga människor utan sjöpraktik.

16.   Lämpliga kurser eller annan lämplig undervisning bör också anordnas för att möjliggöra för unga personer med lämpUga anlag att erhålla föreskrivna behörighets-dier kompetensbevis, som vid tiU-fället gäller inom deras lands handelsflotta för såväl befäl- som manskapskategorierna.

17. Utbildnuig för högre kom
petens och för befordran bör bl. a.
kunna ske genom korta kurser vid

Prop. 1971:158

72

courses at nautical schools and technical institutions and correspondence courses specially adapt-ed to the needs of specific catégories of officers and ratings and to the grades to which they aspire.

VI, Advanced Training

18, (1) Retraining, refresher, familiarisation and upgrading courses should be available as required for suitable officers and ratings to enable them to increase and widen their technical skUls and knowledge, to keep abreast of technological changes, in particular in the development of automated ships, and to meet the requirements of new methods of operations on board ship.

(2)    Such courses may be used, for instance, to complement general courses and provide advanced specialised training opening the way to promotion, as well as to provide advanced dectronics courses for appropriate personnel,

(3)    Special attention should be given to the abUity of masters, other officers and ratings to navi-gate and handle new types of ships safely,

19, Where training would be facUitated thereby, shipowners should release suitable seafarers employed on board their ships for training periods ashore, at appropriate schools, to enable them to improve their skills, learn to use new techniques and equipment and qualify for promotion. Persons in a supervisory position on board ship should take an active part in encouraging such training.

Vn. Training Methods

20, The training methods adopted should be the most effective possible, having regard to the nature of the instraction, the trainees'

nautiska skolor och tekniska institutioner och genom korrespondenskurser speciellt tillr'ättalagda för behoven hos vissa kategorier befäl och manskap och för de grader som de önskar nå,

VI, Fortsatt utbildning

18, 1) Repetitionskurser, fort
bildnings- och vidareutbildnings
kurser samt kurser som leder till
högre kompetens bör efter behov
finnas för lämpligt befäl och man
skap för att möjliggöra för dem att
öka och utvidga sin skicklighet och
sina kunskaper för att håUa jämna
steg med tekniska förändringar
särskUt i fråga om utveckUngen på
automatiserade fartyg och att möta
de krav som uppstår vid införan
de av nya metoder för driften om
bord på fartyg.

2)    Sådana kurser kan t. ex. användas som komplement till allmänna kurser och ge avancerad specialutbildning som kan öppna vägen till befordran. Sådana kurser kan också ge avancerad utbildning i elektronik för lämplig personal.

3)    SärskUd uppmärksamhet bör ägnas åt befälhavares, annat befäls och manskaps förmåga att säkert navigera och hantera nya fartygstyper.

19, Redarna bör, om utbildning
en kan underlättas d'ärigenom, fri
göra lämpligt sjöfolk anställt i de
ras fartyg för utbildning i perioder
i land vid lämpliga skolor för att
möjUggöra för sjöfolket att utöka
sitt kunnande, lära sig att använda
nya tekniska metoder och ny ut
rustning samt kvalificera sig för
befordran. Personer i överordnad
ställning ombord på fartyg bör ta
aktiv del i att uppmuntra tUl sådan
utbildning.

Vn, utbildningsmetoder

20, Införda utbUdningsmetoder
bör vara så effektiva som möjligt
med hänsyn tUl undervisningens
art, elevernas erfarenhet, allmän-

Prop. 1971:158

73

expérience, general education and age, and the demonstration equipment and financial resources available.

21.    Practical training, requiring active participation of the trainees themselves should be an important part of all training programmes. It may be provided by assigning seafarers to merchant ships for periods of training at sea, to engineering workshops or shipyards or to shipping company offices.

22.    Training vessels used by training institutions should provide practical instraction in navigation, seamanship, machinery operation and maintenance and other nautical subjects as well as comprehensive shipboard safety education.

23.    Appropriate demonstration equipment such as simulators, engines, boat models, ship equipment, life-saving equipment, navigational aids and cargo gear should be used in training schemes. Such equipment should be selected with reference to the shipboard machinery and equipment which the trainee may be called upon to use.

24.    Films and other audio-visual aids should be used, where appropriate—

(a)    as a supplement to, but not a substitute for, demonstration equipment in the use of which trainees take an active part; ■

(b)    as a primary training aid in special fields such as the teaching of languages.

25.   Theoretical training and
general education given as part of
a training course should be related
to the theoretical and practical
knowledge required by seafarers;

bildning och ålder samt till den demonstrationsutrustning och de ekonomiska resurser som finns tillgängliga.

21,    Praktisk utbildning, som ställer krav på aktiv verksamhet av eleverna själva, bör ingå såsom en väsentlig del av läroplanerna. Detta kan åstadkommas genom att hänvisa sjöfolk till handelsfartyg för UtbUdning i perioder till sjöss, till verkstäder eller varv eller rederikontor.

22,    Övningsfartyg, som används av utbildningsinstitutioner, bör erbjuda praktisk undervisning i navigation, sjömanskap, maskineriets drift och underhåll samt andra sjöfartsämnen liksom omfattande utbildning i säkerhetstjänst ombord,

23,    Lämplig demonstrationsutrustning såsom simulatorer, maskiner, båtmodeUer, fartygsutrustning, livräddningsutrustning, naviga-tionshjälpmedd och anordningar för lasthantering bör användas i utbildningssystemen. Sådan utrustning bör utväljas med tanke på de maskiner och den utrustning ombord som eleven kan bli anmodad att använda,

24,    Filmer och andra audiovi-suella hjälpmedel bör användas, där så är lämpligt

a)    såsom ett supplement - till, men dock icke som ersättning för, demonstrationsutrastning i vars användning elever tar aktiv del;

b)    såsom primärt utbildnings-hjälpmedel inom speciella områden, sådana som språkundervisning,

25, Teoretisk utbUdning och all
män undervisning, som ingår så
som del av en utbildningskurs,
skaU knyta an till den teoretiska
och praktiska kunskap som krävs
av sjöfolk.

Vm, Intemational Co-operation

26, Countries should co-operate in promoting the vocational training of seafarers, in some cases it

6    Riksdagen 1971. 1 .saml. Nr 158

vm. Internationellt samarbete

26, Länder bör samarbeta för att främja yrkesutbUdning av sjöfolk; i vissa fall kan det vara av

Prop. 1971:158

74

may be of particular value to do so on a regional basis,

27, In so doing they might collaborate with the International Labour Organisation and other international institutions, in partic-tUar the Inter-Govemmental Maritime Consultative Organization, or other countries—

(a)    in recruiting and training teaching staff;

(b)   in setting up and improving training facilities for officers and ratings;

(c)    in setting up joint training facilities with other countries where necessary;

(d) in making training facUities
avaUable to selected trainees or in-
stractor-trainees from other coun
tries and in sending trainees or in-
structor-trainees to other countries;

(e) in organising international
exchanges of personnel, informa
tion and teaching materials, as well
as international seminars and
working groups;

(/) in providing qualified and experienced instruetors for maritime training schools in other countries.

särskilt värde att detta sker på en regional basis.

27. Därvid kan de samverka bl. a. med Internationella arbetsorganisationen och andra internationeUa organ, särskilt MellanstatUga rådgivande sjöfartsorganisationen, eller med andra länder

a)    vid rekrytering och utbildning av lärarpersonal;

b)   vid anordnande och förbättring av utbildningsmöjligheter för befäl och manskap;

c)    vid anordnande av gemensamma utbUdningsmöjligheter med andra länder, när detta är nödvändigt;

d) genom att göra utbildnings
möjligheterna tillgängliga för ut
valda elever eller lärarkandidater
från andra länder och genom att
sända elever eller lärarkandidater
till andra länder;

e) genom att organisera interna
tionellt utbyte av personal, infor
mation och läromedel liksom in
ternationella seminarier och ar
betsgrupper;

f)  genom att ställa kvalificerade
och erfarna lärare till förfogande
för sjöutbildningsskolor i andra
länder.

DC, EiTect on Earlier Recommendations

28. This Recommendation su-
persedes the Vocational Training
(Seafarers)     Recommendation,

1946.

IX. Förhällande till tidigare rekommendationer

28. Denna rekommendation ersätter 1946 års rekommendation (nr 77) om yrkesutbildning (sjöfolk).

Prop. 1971:158

75

Bilaga 7 (Översättning)

Recommendation 138

Recommendation Concerning Seafarers' Welfare at Sea and in Port

The General Conference of the International Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifty-fifth Session on 14 October 1970, and

Noting the provisions of the Seamen's Welfare in Ports Recommendation, 1936, and

Conscious of the fundamental need for the provision of welfare facilities both in port and on board ship, and in particular, in the light of changing characteristics of the shipping industry, the need for continuing development of the former and the growing importance of the latter, and

Considering the importance of recognising the role of statutory welfare bodies and voluntary organisations in this field and of seeking their expert assistance, and

Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to seafarers' welfare at sea and in port, which is the seventh item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of a Recommendation,

adopts this twenty-ninth day of October of the year one thousand nine hundred and seventy the following Recommendation, which may be cited as the Seafarers' Welfare   Recommendation,   1970:

Rekommendation 138

Rekommendation om sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

som av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 14 oktober 1970 till sitt femtiofemte sammanträde, och

som beaktar bestämmelserna i 1936 års rekommendation om åtgärder till befrämjande av sjömännens välfärd i hamnar, och

som är medveten om det väsentliga behovet av välfärdsanordningar både i hamn och ombord på fartyg och i synnerhet, med hänsyn till förändringen av förhållanden som utmärker sjöfartsnäringen, behovet av fortsatt utveckling av de förra och den växande betydelsen av de senare, och

som tager hänsyn tUl betydelsen av att erkänna rollen av föreskrivna välfärdsorgan och frivilliga organisationer inom detta område och av att söka dessas sakkunniga bistånd, och

som beslutat antaga vissa förslag rörande sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn, vUken fråga utgör den sjunde punkten på sammanträdets dagordning, och

som bestämt att dessa förslag skall taga form av en rekommendation,

antager denna den tjugonionde dagen i oktober månad nitton-hundrasjuttio följande rekommendation, som kan benämnas 1970 års rekommendation om sjöfolks välfärd.

Prop. 1971:158

76

I. Organisation and Financing of Welfare Activities

1.   Welfare schemes should be systematically organised and financing should be on an adequate and regular basis.

2.   Welfare services should be reviewed frequently to ensure that they keep pace with changes in the needs of seafarers resulting from technical, operational and other developments in the shipping industry.

3.   There should be national, regional and/or port welfare boards, on which representative shipowners' and seafarers' organisations, the competent authorities and, where desirable and appropriate, voluntary organisations and social bodies concerned should be represented.

4.   The functions of such boards should include surveying the need for, and assisting and co-ordinat-ing, welfare facilities in the area for which the board is responsible.

5.   Consuls and local representatives of foreign welfare organisations should, as appropriate, be associated with the work of regional and port welfare boards.

6.   Measures should be taken to ensure that, as necessary, tech-nicaUy competent persons are employed full time in the operation of seafarers' welfare facilities, in addition to voluntary workers.

7.   Where large numbers of seafarers of different nationalities require facilities such as hotels, clubs and sports facUities in a particular port, the competent authorities or bodies of the countries of origin of the seafarers and of the flag States should consult and co-operate with the competent authorities and bodies of the country in which the port is situated and with each other, with a view

I. Organisation och finansiering av välfärdsverksamhet

1.    Välfärdssystemen bör vara planmässigt organiserade och finansieringen bör ha en ändamålsenlig och fast grund.

2.    Välfärdsåtgärder bör ofta ses över för att säkerstäUa, att de håller jämna steg med förändringar i sjöfolkets behov, orsakade av teknisk, driftsmässig och övrig utveckling inom sjöfartsnäringen.

3.    Nationella, regionala och/eller lokala (hamn) välfärdsstyrelser bör finnas, i vUka redarnas och ombordanstäUdas representativa organisationer, vederbörande myndigheter och, om detta är önskvärt och lämpligt, frivilliga organisationer och berörda sociala institutioner bör vara företrädda.

4.    Dessa styrdsers verksamhet bör innefatta kartläggning av behovet av välfärdsanordningar samt bistånd och samordning inom det område, för vilket styrelsen är ansvarigt.

5.    Konsuler och lokala representanter för utländska välfärdsorganisationer bör, om så är lämpUgt, knytas till arbetet hos regionala och lokala (hamn) välfärdsstyrelser.

. 6. Åtgärder bör vidtagas för att säkerställa att yrkeskunniga personer i erforderUg utsträckning sysselsätts på heltid i arbetet med välfärdsanordningar för sjöfolk utöver den frivilliga arbetskraften.

7. Om stort antal sjöfolk av olika nationaliteter gör anspråk på sådana anordningar som hotell, klubbar och möjligheter för utövning av idrott i en viss hamn bör vederbörande myndigheter eller . organ i sjöfolkets hemländer och i flaggstaterna överlägga och samarbeta sinsemeUan och med vederbörande myndigheter eller organ i det land i vilket hamnen är belägen, i avsikt att såväl slå samman

Prop. 1971:158

77

both to the pooling of resources and to avoiding unnecessäry du-plication.

8. With a view to better organising welfare and leisure activities and stimulating the use of welfare materials on board ship, instruetion in the organisation of welfare activities on board should be induded in training courses for officers and ratings. Considération should be given to the periodic assignment to merchant vessels of an officer specially trained in such work.

resurser som undvika onödigt dubbelarbete.

8. I syfte att organisera välfärds- och fritidsverksamheten bättre och att stimulera tUl att välfärdsanordningar används ombord på fartyg bör undervisning i organiserandet av sådan verksamhet ingå i utbildningskurser för befäl och manskap. Det bör övervägas att periodvis på handelsfartyg placera en befälsperson med särskild utbildning för sådant arbete.

n, Accommodation in Ports

9. Seafarers' hotels or hostels
should be maintained in all ports
of interest to international ship
ping where there is a need for
them; they should provide facilities
equal to those found in a good-
class hotel, and should wherever
possible be located in good sur-
roundings away from the im
mediate vicinity of the docks.

10.   These accommodation facUities should be open to seafarers of all nationalities, irrespective of colour, race or creed. Without in any way infringing this principle, it may be necessary in certain ports to provide several types of facilities, comparable in standard but adapted to the customs and needs of different groups of seafarers.

11.   Where necessary and possible, provision should be made for accommodating seafarers' famiUes in seafarers' hotels and hostels.

12.   Prices charged for board and accomodation in seafarers' hotels and hostels should be kept at a reasonable levd.

13.   Seafarers' hotels and hostels should be properly supervised on the same basis as other comparable establishments.

II, Bostäder i hamn

9. Sjömanshotell eller sjömans
hem bör upprättas i alla de ham
nar av intresse för den internatio
nella sjöfarten där behov av dem
föreUgger, De bör erbjuda anord
ningar likvärdiga med dem i hotell
av god klass och bör, där så är
möjligt, förläggas till goda omgiv
ningar och utanför dockornas
omedelbara närhet,

10.    Dessa bostäder bör vara öppna för sjöfolk av alla nationaliteter oberoende av färg, ras eller trosbekännelse. Utan att på något sätt kränka denna princip kan det i särskilda hamnar vara nödv'än-digt att anordna flera typer av logimöjligheter jämförbara i standard men anpassade till sedvänjor och behov hos olika grupper av sjöfolk.

11.    Där så är nödvändigt och möjligt bör åtgärder vidtagas så att sjöfolks familjer kan inkvarteras på sjömanshotell och sjömanshem.

12.    Kostnaderna för kost och logi på sjömanshotell och sjömanshem bör hållas på en rimlig nivå.

13.    SjömanshoteU och sjömanshem bör underkastas behörig kontroll på samma grunder som andra jämförbara anläggningar.

Prop. 1971:158

78

III. General Welfare Measures in Port and on Board Ship

14.   Governments should take measures designed to overcome restrictions on and to expedite the free circulation among ships, central supply agencies and welfare establishments of welfare material such as films, books, news-papers and sports equipment for use by seafarers on board their ships and in welfare centres ashore.

15.   Every effort should be made to ensure that the forwarding of seafarers' mail is as reliable and expeditions as possible. Efforts should be made also to avoid seafarers being required to pay additional postage when mail has to be readdressed owing to circumstances beyond their control.

16.   Adequate means of trans-portation at moderate prices should be available at any reasonable time when needed in order to enable seafarers to reach city centres from port areas.

17.   Every effort should be made by those responsible to facilitate the granting of shore leave to officers and ratings as soon as possible after a ship's arrival in port.

18.   In order to ensure the maintenance of seafarers' family ties in the special conditions of their employment, the granting of leave at home at reasonable intervals should be encouraged.

19.   Measures should be taken to ensure, subject to any national or international laws or regulations, that whenever possible and reasonable both officers and ratings are expedUiously granted permission to have their wives, other relatives and friends as visi-tors on board their ships when in port.

20.   Considération should be given to the possibility of allowing

III. Allmänna väifärdsåtgärder i hamn och ombord på fartyg

14.    Regeringarna bör vidtaga åtgärder ämnade att övervinna hinder för och att påskynda fri cirkulation mellan fartyg, centrala förrådsförmedlingar och välfärdsanläggningar av välfärdsmateriel såsom film, böcker, tidningar och idrottsutrustning för användning av sjöfolk ombord på fartygen och i välfärdscentraler i land.

15.    Varje ansträngning bör göras för att säkerställa att post till sjöfolk eftersänds så tillförlitiigt och så snabbt som möjligt.. Ansträngningar bör också göras för att undvika att sjöfolk avkrävs till-läggsporto när post beroende på omständigheter utanför deras kontroll måste eftersändas.

16.    Lämpliga transportmedel tUl måttliga priser bör finnas tUlgängliga vid varje rimlig tid när detta behövs för att sätta sjöfolk i stånd att nå stadscentra från hamnområden.

17.    Varje ansträngning bör göras av dem som är ansvariga för att underlätta beviljande av landpermission för befäl och manskap så snart som möjligt efter ett fartygs ankomst till hamn.

18.    För att säkerställa att sjöfolkets familjeband upprätthåUs bör under de för sjöfolket speciella syssdsättningsförhåUandena beviljandet av hempermission med skäliga meUanrum uppmuntras.

19.    Med förbehåll för alla nationella eller internationella lagar och förordningar bör åtgärder vidtagas för att säkerställa att såväl befäl som manskap, när detta är möjligt och rimligt, snabbt beviljas tillstånd att ha sina hustrur, andra anhöriga och vänner på besök ombord, när deras fartyg befinner sig i hamn.

20. Möjligheten att tillåta sjö
folks hustrur att tUlfälligt medfölja

Prop. 1971:158

79

the wives of seafarers to ac-company their husbands on an occasional voyage, where this is practicable and reasonable. Wives who so accompany their husbands should carry adequate insurance cover against accident and illness; the shipowner should give every assistance to the seafarer to effect such insurance.

21. Where possible and ap
propriate, the provision of can-
teens on board ship for officers
and ratings should be considered,
unless this is contrary to national,
reUgious or social customs,

22, Where possible, considéra
tion should be given to the provi
sion on board ship of facUities for
the projection of films, television
viewing, handicrafts and reading.

sina makar på en resa, när detta är utförbart och rimligt, bör övervägas. Hustrur, som på detta sätt åtföljer sina makar, bör vara tUlräckligt försäkrade mot olycksfall och sjukdom; redaren bör ge sjöfolket allt bistånd med att teckna sådan försäkring.

21.    Där detta är möjligt och lämpligt bör anordnandet av marketenterier ombord för befäl och manskap övervägas, såvida icke detta strider mot nationella, religiösa eUer sociala seder.

22.    Där detta är möjligt bör anordnandet ombord på fartyg av möjligheter att visa film, se television, handarbeta och läsa övervä-

IV. Recreation Facilities in Port and on Board Ship

23.    Centres providing meeting and recreation rooms for seafarers of all nationalities should be established or devdoped in all ports of interest to international shipping where there is a need for them.

24.    Healthy recreation such as hobbies, gymnastics, games or sports, both ashore and on board, as well as excursions to places of interest, should be encouraged and should be organised by and for seafarers with assistance as appropriate from the port welfare bodies. Where possible, facilities for swimming should be provided on board ship,

25.    All seafarers visiting a port should, where practicable and possible, have the opportunity of taking part in sports and outdoor recreation; for this purpose suitable facUities should be made available, for example by providing sports fields for the use of seafarers or by arranging for them access to existing sports fields.

rV. Rekreationsmöjligheter i hamn och ombord på fartyg

23.    Centra med samlings- och rekreationsrum för sjöfolk av alla nationaliteter bör inrättas och utbyggas i alla de hamnar av intresse för den intemationella sjöfarten, när behov av dem föreligger,

24.    Hälsosam rekreationsverksamhet såsom hobbyverksamhet, gymnastik, spel eller idrott, både i land och ombord, liksom utflykter till intressanta platser bör uppmuntras och organiseras av och för sjöfolk med hjälp, när så är lämpUgt, av välfärdsorganen i land. Där det är möjligt bör anordningar för simning vidtagas ombord på fartyg.

25.    Allt sjöfolk på besök i en hamn bör, om detta är utförbart och möjligt, ha tUlfälle att deltaga i idrott och utomhusrekreation. I detta syfte bör lämpliga anläggningar göras tillgängliga, t. ex. genom att anordna idrottsplatser för sjöfolk eller genom att ordna tUlträde för dem till befintliga idrottsplatser.

Prop. 1971:158

80

26, There should be co-operation among the competent authorities of different countries, shipowners' and seafarers' organisations, welfare organisations and ships' captains in the establishment of international seafarers' sports competitions such as Ufe-boat races, athletics and footbaU matches.

' 26. Vederbörande myndigheter i olika länder, redares och ombordanställdas organisationer, välfärdsorganisationer och fartygsbefälhavare bör samarbeta i fråga om anordnandet av internationella tävlingar för sjöfolk t. ex. tävlingar i livbåtsrodd, tävlingar i allmän idrott och fotbollsmatcher.

V. Information and Educational Facilities in Port and on Board Ship

27,    Appropriate    vocational training schemes for seafarers should include education and information on matters affecting their welfare, including general health hazards.

28,    Information should be disseminated among seafarers concerning facUities open to the general public in ports of call— particularly transport, welfare and educational facilities and places of worship—as well as facilities provided specifically for seafarers, Such information could be in the form of a booklet, printed in several languages, which also contains a plan of the city and port,

29,    Interesting and culturally profitable spare-time activities on board ship should be encouraged through the supply of suitable literature and assistance in pur-suing hobby activities and amateur entertainment,

30,    Correspondence courses in a variety of subjects of interest to seafarers should be avaUable; other educational aids, such as film projectors, fUm library services and a tape recorder, should be provided on individual ships where appropriate.

V, Informations- och undervisningsmöjligheter i hamn och ombord på fartyg

27, Vederbörliga yrkesutbild
ningssystem för sjöfolk bör inne
fatta undervisning och information
om förhållanden som har betydel
se för sjöfolks välfärd, däribland
de allmänna hälsoriskerna.

28. Information bör spridas
bland sjöfolk såväl om anordning
ar som är tillgängliga för allmän
heten i anlöpshamnarna, — sär
skilt kommunikations-, välfärds-
och undervisningsmöjUgheter samt
andaktsrum — som om anordning
ar som är särskilt avsedda för sjö
folk. Sådan information kan ges
formen av en broschyr, tryckt på
flera språk, vilken också innehål
ler en karta över staden och ham
nen.

.29. Intressanta och kuItureUt givande fritidsaktiviteter ombord på fartyg bör uppmuntras genom tillhandahållande av passande litteratur och genom bistånd att bedriva hobbyverksamhet och amatörunderhållning.

30. Korrespondenskurser i olika slag av ämnen av intresse för sjöfolk bör tUlhandahållas; andra läromedel, såsom filmprojektorer, fUmarkiv och bandspelare, bör tUlhandahållas på varje fartyg, när så är lämpligt.

Prop. 1971:158

81

Bilaga 8 (Översättning)

Recommendation 139

Rekommendation 139

Recommendation   Concerning  Employment Problems Arising from Technical Developments on Board Ship

The General Conference of the International Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifty-fifth Session on 14 October 1970, and

Considering that in times of acederated changes in the operation of merchant ships, both as regards technical and organisational methods and as regards economic aspects, special attention needs to be given to the employment problems which may arise from such changes in order to safeguard and improve the conditions of seafarers, provide sufficient and suitable manpower for the maritime industry, and generally secure for all concerned the greatest benefits from technical progress, and

Considering further that in the estabUshment and implementation of national and regional manpower plans under the World Employment Programme of the International Labour Organisation adequate attention should be given to the changing manpower requirements of the maritime industry, and

Noting that technical co-operation is avaUable from the International Labour Organisation for the   purpose   of   maritime   man-

Rekommendation om sysselsättningsproblem på grund av teknisk utveckling ombord på fartyg

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

som av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 14 oktober 1970 till sitt femtiofemte sammanträde, och

som finner att det, i tider av accelererande förändringar i fråga om driften av handelsfartyg både när det gäller tekniska och organisatoriska metoder och när det gäller ekonomiska aspekter, är nödvändigt att de sysselsättningsproblem som kan uppstå på grund av sådana förändringar ägnas särskild uppmärksamhet för att trygga och förbättra sjöfolkets villkor, förse sjöfartsnäringen med tUlräcklig och lämplig arbetskraft och allmänt sett tillförsäkra alla som är berörda största möjliga fördelar av den tekniska utvecklingen, och

som vidare finner att det vid införande och tillämpning av nationell och regional arbetskraftsplanering enligt Internationella arbetsorganisationens världsomfattande sysselsättningsprogram bör tagas behörig hänsyn till sjöfartsnäringens skiftande arbetskraftsbehov, och

som beaktar att Internationella arbetsorganisationen medverkar i tekniskt samarbete för planering och teknisk utveckling beträffan-

Prop. 1971:158

82

power planning and development, including the introduction and adaptation of maritime training schemes to meet the requirements of modern merchant ships, and

Noting the terms of existing international labour Conventions and Recommendations which may be relevant to employment problems arising from technical developments, and in particular of the Placing of Seamen Convention, 1920, the Seafarers' Pensions Convention, 1946, the Employment Service Convention and Recommendation, 1948, the Termination of Employment Recommendation, 1963, and the Employment Policy Convention and Recommendation, 1964, and

Considering that it is important to adopt a programme of action specifically designed to meet the requirements of the maritime industry, and

Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to problems arising from technical developments and mod-ernisation of board ship, which is the fourth item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of a Recommendation,

adopts this twenty-ninth day of October of the year one thousand nine hundred and seventy the following Recommendation, which may be cUed as the Employment of Seafarers (Technical Developments) Recommendation, 1970:

de arbetskraft inom sjöfarten, innefattande införande av och anpassning till utbildningssystem i fråga om sjöfart som möter de krav som ställs i moderna handelsfartyg, och

som beaktar bestämmelsema i existerande internationella arbets-konventioner och arbetsrekom-mendationer som kan vara av betydelse vid sysselsättningsproblem på grund av teknisk utveckling, särskilt 1920 års konvention om arbetsförmedling för sjömän, 1946 års konvention om pensionering av sjömän, 1948 års konvention och rekommendation om den offentliga arbetsförmedlingens organisation, 1963 års rekommendation om uppsägning av ansfäUningsavtal och 1964 års konvention och rekommendation om sysselsättningspolitik, och

som finner att det är viktigt att antaga ett handlingsprogram som är särskilt utformat för att möta sjöfartsnäringens krav, och

som beslutat antaga vissa förslag med anledning av problem som uppstår på grund av teknisk UtveckUng och modernisering ombord på fartyg, vUken fråga utgör den fjärde punkten på sammanträdets dagordning, och

som bestämt att dessa förslag skall taga form av en rekommendation,

antager denna den tjugonionde dagen i oktober månad nitton-hundrasjuttio följande rekommendation, som kan benämnas 1970 års rekommendation om sysselsättning för sjöfolk (teknisk utveckling).

I.   Manpower Planning

1, Each Member which has a maritime industry should ensui'e the establishment of national manpower plans for that industry with-

I,   Arbetskraftsplanering

1. Varje medlem som har en sjöfartsnäring bör säkerställa att nationella arbetskraftsplaner upprättas för denna näring inom ra-

Prop. 1971:158

83

in the framework of its national employment policy.

2. In preparing such manpower
plans account should be taken of

(a)    the condusions drawn from periodic studies of the size of the maritime labour force, the nature and extent of employment, the distribution of the labour force by such characteristics as age and occupational group and probable future trends in these fields;

(b)    studies of trends in the evolution of new techniques in the maritime industry both at home and abroad, in relation, among other things, to structural changes in the industry in the form of—

(i) changed methods of operation of ships, technically and organisationally; and

(ii) modifications in manning scales and job contents on different types of ships; (cj forecasts, in the light of the foregoing studies, of the probable requirements, at different dates in the future, for various catégories and grades of seafarers.

3.    Such manpower plans should be designed to obtain for shipowners and seafarers as well as for the community as a whole the greatest benefits from technical progress, and to protect from hardship seafarers whose employment is affected thereby.

4.    (1) If they do not formulate the manpower plans themselves, representatives of shipowners' and seafarers' organisations should be consulted in connection v/ith their formulation and subsequent adjustment, and the co-operation and participation of these organisations should be sought in the practical application of the plans.

(2) There should be regular consultation   between   shipowners

men för den nationella sysselsättningspolitiken.

2. Vid utarbetandet av sådana
arbetskraftsplaner bör hänsyn ta
gas till

a)    slutsatser som dragés av periodiska studier om storleken av arbetsstyrkan till sjöss, sysselsättningens art och omfattning, arbetsstyrkans fördelning efter sådana utmärkande drag som ålder och yrkesgrupp samt troliga framtida tendenser inom dessa områden;

b)    studier av utvecklingstendenser i fråga om ny teknik inom sjöfartsnäringen både hemma och utomlands i förhåUande bl. a. till strukturförändringar inom industrin i form av

i) ändrade metoder, i tekniskt och organisatoriskt avseende, för drift av fartyg; och

ii) jämkningar i bemannings-skalor och arbetsuppgifter på olika typer av fartyg;

c)   prognoser, med ledning av
förut nämnda studier, om sanno
lika behov vid olika tidpunkter i
framtiden av sjöfolk av skUda ka
tegorier och grader.

3.    Sådana arbetskraftsplaner bör utformas så att de ger såväl redare och sjöfolk som samhället i sin helhet största möjliga fördelar av den tekniska utvecklingen och skyddar sjöfolk, vars anställning påverkas av utvecklingen, från umbärande.

4.    1) Om representanter för redares och ombordanställdas organisationer icke själva utformar arbetskraftsplanerna bör de rådfrågas i samband med planernas utformning och vid senare justering och dessa organisationer bör anmodas att samarbeta och deltaga i den praktiska tUlämpningen av planerna.

2) Redarna och ombordanställda samt deras skilda organisatio-

Prop. 1971:158

84

and   seafarers   and their  various

organisations      on employment

problems    related to    technical
change.

ner bör ha regelbundna samråd om sysselsättningsproblem som har samband med tekriiska förändringar.

n.   Recruitment and Placement

5,    Recruitment of seafarers into the maritime industry should take account of existing manpower plans and of the forecasts contained therein,

6,    (1) MobUity within the maritime labour force should be facUitated by the operation of an effective employment service,

(2) Where the placement of seafarers is the concern of specialised employment offices, and where these offices are responsible for finding jobs ashore, placement in such jobs should be facUitated by close collaboration between those offices and the general public employment service,

7, (1) Having regard to natural
wastage, positive steps should be
taken by those responsible to avert
or minimise as far as practicable
the effects of any material reduc
tions in the number of seafarers
employed, by such measures as
providing employment opportuni
ties on as wide a range of ships as
is reasonable and practicable, and
by retraining where appropriate.

(2) The selection of seafarers to be affected by a réduction of the workforce should be made according to agreed criteria and on a basis appropriate to the special conditions of the maritime industry.

8. Up-to-date       information

should be made avaUable on the nature of technical changes on board ship for the guidance of seafarers and potential seafarers.

II.    Rekrytering och förmedling

5.    Rekrytering av sjöfolk till sjöfartsnäringen bör ske med beaktande av existerande arbetskraftsplaner och av prognoserna som dessa innehåller.

6.    1) Rörligheten av arbetskraften inom sjöfartsnäringen bör underlättas genom en effektiv ar-betsförmedUngsverksamhet.

2) Om förmedling av sjöfolk är en angelägenhet för särskUda förmedlingskontor och om dessa kontor; är ansvariga för att skaffa arbete i land bör förmedling av sådant arbete underfättas genom nära samarbete mellan dessa kontor och den allmänna oftentUga arbetsförmedlingen.

7. 1) Med beaktande av na
turlig avgång bör de som är an
svariga vidtaga aktiva åtgärder
för att så långt möjligt förhindra
eUer begränsa följderna av varje
väsentlig reduktion av antalet om
bordanställda genom sådana åt
gärder som att föranstalta om sys
selsättningsmöjligheter ombord på
en så vid krets av fartyg som är
rimligt och utförbart samt genom
vidareutbildning när detta är
lämpligt.

2) Utväljandet av sjöfolk, som påverkas av en minskning av arbetsstyrkan bör göras enligt överenskomna kriterier och på en grundval anpassad tUl sjöfartsnäringens speciella förhållanden.

8. Aktuell information om in
nebörden av de tekniska föränd
ringarna ombord på fartyg bör
göras tillgänglig för vägledning
av sjöfolk och av personer som
överväger gå tUl sjöss.

Prop. 1971:158

85

III,    Training and Retraining

9. Where technical changes re
quire study of the need to train
seafarers and to help them to
adapt to these changes, account
should be taken of the Vocational
Training (Seafarers) Recommen
dation, 1970,

10.   Where changes in functions and required skills arising from technical developments are likely to affect seafarers, basic training of those concerned, including certificated personnel, should be reviewed to take account of these changes and to ensure that seafarers are adequatdy trained for the functions they will be required to carry out,

11.   Where the nature of technical developments so requires, considération should be given to the possibiUty of retraining seafarers to enable them to take full advantage of the opportunities offered by these developments.

12.   There should be consultation with shipowners' and seafarers' organisations, and between them, where technical developments are likely le lead to changes in manning scales or in certification requirments or to significant changes in the duties and functions of various catégories of seafarers.

13.   Changes in the duties and functions of the various catégories of seafarers should be explained clearly and with adequate notice to those involved.

III.   Utbildning och vidareutbildning

9. Om tekniska förändringar
gör det nödvändigt att studera be
hovet av att utbilda sjöfolk och att
hjälpa dem att anpassa sig tUl för
ändringarna, bör 1970 års rekom
mendation om yrkesutbildning
(sjöfolk) beaktas.

10.   Om förändringar i arbetsuppgifter och i kraven på kunnande på grund av teknisk utveckling förväntas få följder för sjöfolk, bör grundutbildningen för dem som berörs, innefattande personal med behörighetsbevis, omprövas med beaktande av dessa förändringar och för att säkerställa att sjöfolket är lämpligt utbildat för de arbetsuppgifter de blir satta att utföra.

11.   Om arten av teknisk utveckling gör det nödvändigt, bör möjligheten att vidareutbilda sjöfolket övervägas för att göra det möjligt för sjöfolket att draga full nytta av de tillfällen denna utveckling erbjuder.

12.   Samråd med redares och ombordanställdas organisationer och mellan dessa bör äga rum, om teknisk utveckling förväntas leda till ändringar i bemanningsskalor eller i behörighetskraven eller till påtagliga ändringar i ansvar och arbetsuppgifter för olika kategorier av sjöfolk.

13.   Ändringar i ansvar och ar-,betsuppgifter för olika kategorier av sjöfolk bör tydligt och med lämpligt varsel förklaras för dem som berörs.

FV.   Regularity of Employment and Income

14. (1) Considération should be given to schemes providing regularity of employment and income for seafarers and suitable personnel to man ships.

IV.   Regelbundenhet i sysselsättning och inkomster

14. 1) Övervägande om system, som medför regelbimdenhet i sysselsättning och inkomster för sjöfolk samt tillhandahåller lämplig personal för bemanning av fartyg, bör ske.

Prop. 1971:158

86

(2) Such schemes might provide, for instance, for contracts of employment with a company or with the industry for seafarers with appropriate qualifications.

15.    Considération should also be given to arranging for seafarers, as part of the national social security system or otherwise, some form of benefits during periods of unemployment.

16.    (1) Efforts should be made to meet the needs of seafarers, particularly older persons, who have special diffculty in adjusting to technical change.

(2) Amongst possible measures, considération should be given to—

(a)   retraining for other indus-tries through government and other schemes that are available; and

(b)   the provision of adequate benetits, within the framework of social security systems or other schemes, for those who are required to leave the maritime industry at an earlier age than is generally the case.

2) Sådana system kan t. ex. avse anställningskontrakt med ett rederi eller med näringen för sjöfolk med lämpliga kvalifikationer.

15.   Det bör också övervägas att, såsom dd av det nationella sociala försäkringssystemet eller på annat s'ätt, för sjöfolk ordna någon form av understöd under perioder av arbetslöshet.

16.   1) Ansträngningar bör göras för att möta behov hos sjöfolk, särskilt äldre personer, som har särskUda svårigheter att anpassa sig till tekniska förändringar.

2) Bland möjliga åtgärder bör övervägas

a)    omskolning till arbete inom andra näringar genom statiiga eller andra tillgängliga system; och

b)   föranstaltande om lämpliga understöd inom ramen för ett socialt försäkringssystem eller på annat sätt tiU dem som är nödsakade lämna sin anställning inom rederinäringen vid en tidigare ålder än som vanligen är fallet.

V.    International Co-operation

17, To avoid hardship to such seafarers employed in foreign ships as are likely to be affected by technical changes aboard ship, the governments and shipowners' and seafarers' organisations concerned should undertake early consultation and should co-operate with a view to—

(a)   adjusting the supply of these seafarers gradually to the changing requirements of the foreign countries on whose ships they are employed; and

(b)  minimising the effects of redundancy by the joint application of relevant provisions of this Recommendation,

V.   Internationellt samarbete

17, För att undvika svårigheter för sådant sjöfolk, som är anställt i utländska fartyg och som kan förväntas bli berört av tekniska förändringar ombord på fartygen, bör regeringarna och berörda organisationer för redare och ombordanställda överlägga i ett tidigt skede och samarbeta i syfte att

a)    anpassa tiUförsdn av detta sjöfolk gradvis till de ändrande behoven i de främmande länder på vars fartyg de är anställda; och

b)   begränsa verkningarna av överskott genom tUlämpning gemensamt av relevanta bestämmelser i denna rekommendation.

Prop. 1971:158 87

Bilaga 9

Resolutioner

I,              Resolution om förhållandena mellan arbetsmarknadens parter inom sjöfartsnäringen.

II,            Resolution om semester med bibehållen lön.

III,          Resolution om sjöfolks hälsa.

IV,          Resolution om revision av konventioner.

V,            Resolution om sammankallande av den gemensamma sjöfartskommissionen (The Joint Maritime Commission).

VI,          Resolution om kompensationsledighet.

VII,        Resolution om skydd av ungdom till sjöss,

VIII,      Resolution om bekvämlighetsflagg,

IX,          Resolution om tekniskt bistånd,

X,            Resolution om regionala sjöfartskonferenser,

XI,          Resolution om välfärd ombord (omhändertagande av avloppsvatten från toaletter),

XII,        Resolution om minimigrundlön för matroser,

XIII,      Resolution om kontinuitet i sjöfolks sysselsättning,

XIV,      Resolution om idrottsaktiviteter för sjöfolk,

XV,        Resolution om internationellt samarbete på området för sjöfolks välfärd.

Prop. 1971:158

Bilaga 10 (Översättning)

Resolution (nr XII) om minimigrundlön för matroser

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

som uppmärksammar att 1958 års rekommendation om löner, arbets
tid och bemanning (sjöfart), antagen av Internationella arbetsorganisa
tionens konferens vid dess 41 :a sammanträde (sjöfartskonferens), i
punkten 2 föreskriver följande: "Grundlönen eller lönen för en kalen
dermånads tjänst för en matros, anställd på ett fartyg, vara denna re
kommendation är tillämplig, bör icke understiga det belopp motsvarande
tjugofem pund i det Förenade Konungariket Storbritanniens och Norra
Irlands valuta eller sjuttio dollars i Amerikas förenta staters valuta, där
vid motvärdet beräknas efter den av dessa båda summor som vid varje
tillfälle är den högsta--- ",

som beaktar att penningvärdet i aUmänhet har fallit sedan rekommendationen antogs år 1958 och kan förmodas komma att variera ytterligare i framtiden,

som finner det, i syfte att behålla rekommendationens standard, önsk-v'ärt att det v'ärde som svarar mot de i rekommendationen angivna lönebeloppen bestäms periodiskt med hänsynstagande till penningvärdets fall,

1.   drager den slutsatsen att på dessa grunder beloppen 42 pund och 100 dollars kan anses nu svara mot lönebeloppen enligt rekommendationen;

2.   uppmanar styrelsen för Internationella arbetsbyrån att anmoda den gemensamma sjöfartskommissionen att vid dess nästa och vid varje följande sammanträde åter granska frågan och i en resolution ange de belopp som den anser vid dessa tUlfällen svara mot lönebeloppen enligt rekommendationen med hänsynstagande uteslutande till penningvärdets faU;

3.   uppmanar medlemmarna att vid genomförandet av rekommendationen i stället för de däri angivna lönebeloppen godtaga belopp som anges i punkten 1 ovan och därefter de belopp som vid varje tUlfälle kan vara rekommenderade av den gemensamma sjöfartskommissionen i enlighet med punkten 2 ovan;

4.   anmodar styrelsen för Intemationella arbetsbyrån att fästa alla medlemmars av Internationella arbetsorganisationen uppmärksamhet på denna resolution, och

5.   anhåUer att Internationella arbetsbyråns generaldirektör försäkrar sig om att det i samband med varje undersökning om rekommendationens genomförande tages hänsyn till bestämmelserna i denna resolution.

MARCUS BOKTR. STHLM mi    710455