Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
Kungl. Majrts
proposition nr 7 år 1974 Prop. 1974: 7
Nr 7
Kungl.
Maj:ts proposition angående tUlfälligt utbildningsbidrag till företag; given
Stockholms slott den 4 januari 1974.
Kungl.
Maj:t vUl härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
över arbetsmarknadsärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
CARL GUSTAF
ANNA-GRETA
LEIJON
Propositionens
innehåll
I
propositionen föreslås att tillfälligt utbildningsbidrag skall kunna beviljas
företag för utbildning av arbetstagare vid driftinskränkning till följd av
försörjningsläget i fråga om olja och elektrisk kraft. Bidrag får utgå om
påtaglig risk föreligger för permittering eller avskedande av arbetstagare. Som
förutsättning för bidrag skall gälla att avtalsenliga löneförmåner utgår tUl
arbetstagaren under utbUdningen, att utbildningen är skild från produktionen
och att den bedrivs enligt plan som har godkänts av arbetsmarknadsmyndighet
efter samråd med arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer. Bidrag får
utgå med högst 10 kr. per timme och arbetstagare som deltar i utbildningen.
1
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 7
Prop. 1974:7
Utdrag
av protokollet över arbetsmarknadsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen I
statsrådet den 4 januari 1974.
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON.
Statsrådet
Leijon anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
om tillfäUigt utbildningsbidrag till företag och anför.
Inledning
Statsmakterna
har funnit det nödvändigt att vidta ransoneringsåtgärder för att trygga
försörjningen med olja och elektrisk kraft (prop. 1973: 203, FÖU 1973: 28, rskr
1973: 367, SFS 1973: 1077—1080, prop. 1973: 205, FöU 1973: 29, rskr 1973: 368,
SFS 1973: 901—902). Ransoneringarna inriktas så att i första hand viktiga
samhällsfunktioner och sysselsättningen värnas. Härutöver behövs
arbetsmarknadspolitiska insatser för att slå vakt om sysselsättningen.
Möjligheter
att stödja företagsutbUdning finns f. n. huvudsakligen inom ramen för
regionalpolitiken (SFS 1970: 180, omtryckt 1973: 552). Under konjunkturavmattningen
1971—1972 infördes en möjlighet för AMS att tillfälligtvis stödja personalutbUdning
som ersatte permitteringar eller produktion för lager (FiU 1971: 47, rskr
1971: 293, SFS 1971: 1250).
I en
framställning till Kungl. Maj:t den 21 december 1973 har AMS med anledning av
oljekrisen hemställt om att styrelsen åter bemyndigas att betala särskilda
bidrag tUl företag som anordnar utbildning vid tillfälliga
sysselsättningssvårigheter.
Framställningen
från AMS
Bristen
på oljeprodukter väntas medföra driftinskränkningar på skilda håll, trots att ransoneringsåtgärderna
har inriktats på att i första hand säkra näringslivets energiförsörjning och
därmed trygga sysselsättningen. Inskränkningarna kan få formen av
korttidsarbete eller — alternativt — heltidspermittering av delar av personalen
i resp. företag. Risken för ett totalt driftstopp eller avskedanden av vissa anställda
kan i många företag inte heller uteslutas. Styrelsen räknar med att
Prop. 1974: 7 3
företagen
i förväg anmäler planerade förändringar till länsarbetsnämnderna. Det kan dock
befaras att avskedanden av vissa grupper av tillfälligt anställda m. fl. ofta
inte kommer tUl nämndemas kännedom förrän i efterhand.
AMS
anser att sysselsättningsproblemen i första hand bör mötas med utbildning i
företagen, så att permitteringar kan undvikas. Syftet med utbildningen skall
vara att tillgodose eftersatta utbildningsbehov och att fördjupa och bredda
yrkeskunskaperna. Uppskolning för alternativa och mer kvalificerade
arbetsuppgifter ökar de anställdas användbarhet i företagen och förstärker
dessutom den enskUdes position på arbetsmarknaden i stort. Det bör likaså
finnas möjligheter att ordna mera allmän utbildning i företagen.
AMS
har haft förberedande kontakter med ett antal yrkesnämnder och andra parts- och
utbildningsorgan. Dessa har genomgående visat stort intresse och beredvilligt
redovisat sina resurser av läroplaner och läromedel. Företagens benägenhet att
medverka blir beroende av bl. a. hur varaktiga driftinskränkningarna bedöms
bli.
Hittills
har överläggningar ägt rum med verkstadsindustrins, motorbranschens och
järnbrukens yrkesnämnder samt företrädare för Svenska arbetsgivareföreningens
allmänna grupp och Svenska fabriksarbetareförbundet, vilka representerar
plastindustrin, gummiindustrin, glasindustrin, den kemiska och den kemisk-tekniska
industrin, och företrädare för bensinhandeln. Kontakter har även förekommit
med Svenska transportarbetareförbundet samt biltrafikens, pappersindustrins
och träindustrin.s yrkesnämnder.
Inom
verkstadsindustrin och motorbranschen är tillgången på läroplaner och
läromedel mycket god. I övriga branscher finns vissa kurser, som vid behov kan
kompletteras med insatser från folkbildningsorganisationerna och
arbetsmarknadsutbildningen. Vid överläggningarna har olika alternativa
uppläggningar diskuterats, såsom utbildl-ning under en eller två dagar i veckan
eller utbildning för viss del av personalen på heltid med s. k. successiv
genomströmning. Det har förutsatts att de lokala fackföreningsavdelningarna
och länsarbetsnämnderna skall svara för tillsyn av utbildningen.
AMS
framhåller att statsbidragets storlek har avgörande betydelse för företagens
intresse för att ordna utbildning i stället för att permit-tera anställda.
Eftersom den nu aktuella utbUdningen måste förutsättas bli skild från
produktionen — till skillnad från vad som är vanligt vid t. ex. lokaliseringsutbUdning
— så måste man utgå från att företagens kostnader blir avsevärda. Kostnadema
kan dessutom väntas variera starkt. Mot bakgrund härav föreslår AMS att
bidraget sätts till 10 kr. per utbildningstimme. Därutöver bör enligt styrelsen
kunna utgå ett ytterligare bidrag med upp till 5 kr. per timme för företagens
utbildningskostnader.
Prop. 1974: 7 4
Som
villkor för bidrag bör enligt AMS gälla att utbildningen är skild från
produktionen och ersätter varslad permittering. Vidare skall avtalsenlig lön
utgå och utbUdningen i övrigt bedrivas enligt regler som utarbetas av styrelsen
i samarbete med arbetsmarknadens parter.
Föredraganden
Enligt
de år 1966 antagna riktlmjerna (prop. 1966: 52, SU 1966: 107, rskr 1966: 251)
syftar arbetsmarknadspolitiken till att åstadkomma och bevara full, produktiv
och fritt vald sysselsättning. Detta mål kan, såsom dåvarande chefen för
inrikesdepartementet anförde i propositionen (s. 185), inte nås en gång för
alla. Full sysselsättning kan tryggas endast genom åtgärder som ständigt
anpassas till situationens krav.
Som
jag fömt har nämnt har statsmakterna funnit det nödvändigt att vidta
ransoneringsåtgärder för att trygga försörjningen med olja och elektrisk
energi. Det är inte möjligt att nu bedöma omfattningen och varaktigheten av de
effekter på sysselsättningen som kan följa av de aktuella svårigheterna i fråga
om olja och elektrisk kraft samt tillförseln av oljebaserade råvaror m. m. Det
är emellertid uppenbart att knappheten på energi och varor kan ge upphov till
betydande problem under den närmaste tiden. Varsel om permitteringar eller
driftinskränkningar till följd av den rådande situationen har redan kommit in tUl
arbetsmarknadsverket. Jag anser det därför vara nödvändigt att skapa
möjligheter till snabba extraordinära åtgärder för att undvika
sysselsättningssvårigheter inom näringslivet.
Det
är enligt min mening ytterst angeläget att de företag som nu tvingas inskränka
sin produktion i största möjliga utsträckning behåller de anställda. Därigenom
kan störningarna på arbetsmarknaden begränsas.
Under konjunkturavmattningen
åren 1971—1972 infördes som tidigare har nämnts ett tUlfälligt stöd till personalutbUdning.
F. n. utgår särskilda utbildningsbidrag till företag som anstäUer och utbildar
vissa arbetslösa ungdomar och kvinnor. AMS har i sin anslagsframställning för budgetåret
1974/75 begärt ett bemyndigande att försöksvis fr. o. m. den 1 juli 1974 få ge
bidrag med 6 kr. i timmen tUl företagsutbildning i de fall då konjunkturläget
eller arbetsmarknadsutvecklingen i övrigt kräver det. Som jag har anfört
tidigare denna dag vid anmälan av årets statsverksproposition kan jag inte
förorda att en permanent möjlighet till sådan bidragsgivning införs. Jag har
däremot funnit att det nuvarande extraordinära läget motiverar att ett tUlfälligt
stöd till företagsutbildning införs i hu'vudsaklig överensstämmelse med vad AMS
har föreslagit i sin skrivelse den 21 december 1973.
Med
utgångspunkt i det anförda förordar jag att tUlfälligt utbildningsbidrag skall
kunna beviljas företag för utbUdning av arbetstagare
Prop. 1974: 7 5
vid
driftinskränkning till följd av försörjningsläget i fråga om olja och elektrisk
kraft samt begränsningama av tillförseln av oljebaserade råvaror m. m. Som
förutsättning för att bidrag skall kunna lämnas förordar jag att följande skall
gälla. Bidrag får utgå om påtaglig risk föreligger för permittering eller
avskedande av arbetstagare i företaget. Bidrag får utgå med högst 10 kr. per
timme och arbetstagare som deltar i utbildningen. För att bidrag skall kunna
lämnas skall det .vara fråga om utbildning som är skild från produktionen. Den
skall bedrivas enligt läroplaner som arbetsmarknadsverket har godkänt efter
samråd med arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer. Vid utbildningens genomförande
skall samråd ske mellan vederbörande företag och fackliga organisationer.
Under utbildningstiden skall avtalsenliga löneförmåner utgå. Stödet skall
kunna beviljas arbetsgivare i alla näringsgrenar utom statlig och kommunal
förvaltning.
Bidragsbestämmelserna
skall gälla tills vidare under innevarande budgetår och kunna tUlämpas på
utbildning som har påbörjats efter den 31 december 1973. Uppkommande utgifter
för bidragen bör bestridas från anslaget Arbetsmarknadsservice under elfte
huvudtiteln.
Hemställan
Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
godkänna de grunder för tillfälligt utbildningsbidrag till företag som
jag har förordat i det föregående.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtäs
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Margit Edström
MARCUSBOKTR, STOCKHOLM 1974 740061