Kungl. Maj:ts proposition angående riksdagen och försvarsplaneringen

Proposition 1972:103

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majits proposition nr 103 år 1972                      Prop. 1972:103

Nr 103

Kungl. Maj:ts proposition angående riksdagen och försvarsplaneringen; given Stockholms slott den 22 september 1972.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av slalsrådsprotokollet över försvarsärenden, bereda riksdagen tillfälle atl avge yttrande över vad föredragande departementschefen anfört.

Under Hans Maj:ls Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

SVEN ANDERSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av 1970 års försvarsutrednings betänkande (SOU 1972:48) Riksdagen och försvarsplaneringen föreslås i propositionen att ett parlamentariskt dellagande i försvarets planering kommer lill stånd. Deltagandel föreslås få formen av insyn i planeringen genom alt riksdagens utrikes- och försvarsutskott hålls underrättade om innehållet i anvisningar för viktigare studie- och planeringsmoment och om de överväganden som har föregått anvisningarna. Utrikes- och försvarsutskotten föreslås ocksä bli informerade om vissa studieresultat samt om innehållet i och ställningstagandena till aktuella perspektiv- och programplaner.

1 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 103

Prop. 1972:103

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, håUet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 22 september 1972.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, FELDT.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om riksdagen och försvarsplaneringen och anför.

Inledning

Riksdagen beslöt år 1970 Gfr prop. 1970:97, SU 1970:203, rskr 1970:420) all ett nytt planerings- och budgeteringssystem för försvaret skulle tillämpas fr. o. m. den 1 juU 1972. I samband med riksdagsbehand-Ungen av ärendet aktualiserades i en motion (I 1970:1261) av herr Lindblad frågan om riksdagens roll i systemet. Stalsutskoltet fann det lämpligt att riksdagens roll i det nya planeringssystemet närmare penetrerades och anförde all det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att bedöma hur detla skulle verkstäUas. Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet hemställt.

Kungl. Maj:t uppdrog i januari 1971 åt 1970 års försvarsulredning' atl överväga riksdagens roll i det nya systemet för planering och budgetering inom försvaret. Utredningen har i maj 1972 avlämnat betänkandet (SOU 1972:48) Riksdagen och försvarsplaneringen.

1970 års försvarsutredning

Utredningen behandlar inledningsvis bl. a. några frågor om metodiken i det fortsatta planeringsarbetet. För närmare kännedom om dessa frågor hänvisas till belänkandet (s. 10-18).

Grundläggande överväganden

I sina överväganden om pariamenlariskl deltagande i försvarsplaneringen anför utredningen bl.a. att ett utmärkande drag i modern folkstyrelse är alt avståndet mellan beslutsfattarna och medborgarna lenderar att öka. Den främsta anledningen tiU detta är att samhällsverksamheten har blivit alltmer komplicerad, vUket gör all experter och tekniker får ett alll slörre intiylande. Det nya planerings- och budgete-

1 Ledamöterna av riksdagen Gunnar Lange, ordförande, Torsten Gustafsson, Bengt Gustavsson, Olle Göransson, Allan Hernelius och Sven Wedén.

Prop. 1972:103                                                                        3

ringssystemet för försvaret är enligl ulredningen i viss mån ett exempel på detla. Svårigheten för medborgarna att följa förberedelse- och beslutsprocess anses i delta fall vara särskilt olycklig, eftersom försvaret i särskilt hög grad är en angelägenhet för den enskilde medborgaren och efiersom försvaret lar i anspråk en så betydande del av budgeten. Medborgarnas svårigheter till insyn och överblick föreligger enligt ulredningen lill betydande del också för parlamentarikerna, som undet eget ansvar skall fatta de slutliga besluten.

Utredningen påpekar angelägenheten av atl ålgärder successivt vidtas för att i möjlig mån undanröja de nämnda olägenheterna i det nya systemet för planering och budgetering inom försvaret. Utredningen understryker alt ulvecklingen i detla avseende måste följas med slor uppmärksamhet. Försvarels problem bör göras levande för den stora allmänhelen. En så vid insyn som möjligl i förberedelse- och beslutsprocessen i fråga om de slora försvarsbesluten måste åstadkommas inom den ram som sekretessen medger. Ulredningen förutsätter atl erfarenheterna kommer atl möjliggöra en elasticitet i systemet i denna del och därmed också en ständigt fortgående omprövning.

Ulredningen erinrar om alt införandet av del nya planeringssystemet syftade till att bl. a. öka statsmakternas inflytande på de väsentliga momenten i försvarsplaneringen. Vid de inledande övervägandena av systemet behandlades främst fördelningen av arbetsuppgifterna mellan å ena sidan Kungl. Maj:l och riksdagen ("statsmakterna") och å andra sidan myndigheterna. Allteftersom systemet har utformats i detalj, har också frågan aktualiserats hur arbetsuppgifterna bör fördelas mellan Kungl. Maj:t och riksdagen, eller med andra ord hur etl pariamenlariskl dellagande i planeringsprocessen skall kunna åstadkommas. Med "parlamentariskt deltagande" avser utredningen riksdagens, riksdagsorgans, försvarsutredningars och enskilda parlamentarikers medverkan i planeringsprocessen. Uttrycket täcker även de fall då verksamheten från parlamentarisk sida inskränker sig lill all ulan ställningslagande ta emot information.

Utredningen anför vidare att grundlagberedningen i sitt huvudbetänkande (SOU 1972:15) Ny regeringsform Ny riksdagsordning har lagl fram författningsförslag som bl. a. ulgår från alt riksdagen är det cenirala statsorganet och som ger ullryck för riksdagens dominerande ställning. Grundlagberedningens förslag i denna del bedöms lill sina allmänna principer kunna påräkna stöd från praktiskt taget alla politiska menings-riktningar. Ulredningen anser det därför ligga i linje med en allmän politisk viljeinriktning alt ge riksdagen ökade möjligheter att delta i bl. a. försvarels långsikliga planeringsprocess.

Ulredningen påpekar att grundlagberedningen i sitt huvudbetänkande särskilt har behandlat frågan om riksdagens dellagande i den långsiktiga planeringen inom statsförvaltningen över huvud tagel. Beredningen har inle ansett sig kunna kräva atl en alternativ planering redovisas men ger vissa uttryck för all riksdagen bör delta i de mera långsikliga, reellt styrande besluten. Sålunda föreslås i riksdagsordningen en beslämmelse

1* Riksdagen 1972. 1 saml Nr 103

Prop. 1972:103                                                                        4

som praktiskt innebär att även "framtida kostnader för ett föreslaget projekt" i görlig mån bör redovisas liksom också en bestämmelse som syftar till att Herårsplaner eller flerårssludier - om sådana löreligger -inte undanhålls riksdagen, när begäran läggs fram om anslag för det närmaste budgetåret.

Utredningen finner för sin del atl de förutsättningar för ett pariamen-tariskt deltagande i planeringen, som grundlagberedningen har angett, talar för atl melodiska åtgärder bör vidtas i syfte att säkerställa ett sådant dellagande. Utredningen ulgår från att ambitionsnivån belräffande riksdagens deltagande för försvarsplaneringens del bör kunna sättas högre än den som anges i grundlagberedningens nämnda uttalande om den långsiktiga planeringen inom statsförvaltningen, bl. a. eftersom långsiktsplaneringen har hunnit längre i utveckling inom försvaret än inom andra sektorer.

Utredningen understryker att en utveckling i enlighet med det anförda bör ske med bevarande både av den fria ställning som myndigheter och verk intar i den svenska statsförvaltningen och av möjligheterna för riksdagens vederbörande organ all inhämta information direkt från myndigheterna.

Utredningen påpekar att den diskussion som har förts om riksdagens roll i det nya planeringssystemet för försvaret har gällt del planeringssystem som är under införande för det militära försvaret och civUförsväret. Utredningen har emellertid vid sidan av det egentliga utredningsuppdraget översiktligt granskat det förslag till planeringssystem för det ekonomiska försvaret som överstyrelsen for ekonomiskt försvar i december 1971 lämnat till Kungl. Maj:t. Därvid har utredningen kommil till den uppfattningen alt ett genomförande av det föreslagna systemet inte skulle innebära några i princip ändrade förulsätlningar för bedömningen av frågan om riksdagens roll i det nya planeringssystemet.

Vissa principfrågor

När del har gällt att fastställa de planeringsmoment där pariamenlariskl deltagande är önskvärt, har framför aUt de tidiga planeringsavgörandena tilldragit sig intresse.

Som viktiga i delta sammanhang framhåller utredningen sådana moment i planeringsprocessen där de politiska bedömningarna väger tungt och där avgörandena i slor utsträckning måste ligga ovanför myndighetsnivån, dvs. hos Kungl. Maj:t och riksdagen. Särskilt viktiga från denna utgångspunkt ärenligt utredningen de planeringsmoment som innebär meddelande av anvisningar för miljöstudier och studier av del svenska samhällets förändring. Dit hör också meddelande av anvisningar för perspektivplanering vilka bygger bl. a. på miljöstudiernas resultal och förutsätter kunskap om detta samt meddelande av anvisningar för programplanering som avses bygga på perspektivplaneringens resultat och förutsätter kunskap härom.

Prop. 1972:103                                                                        5

De nämnda planeringsmomenlen innebär enligt utredningen i olika avseenden överväganden om och ställningstaganden till säkerhets- och försvarspolitikens inriktning. Etl parlamentariskt deltagande i dessa moment föreslås därför komma lill stånd. Det sistnämnda momentet har dessutom en särskild karaktär genom att det bl.a. innebär angivande av ekonomiska ramvillkor för programplaneringen. Även om etl angivande av en flerårig planeringsram inte innebär ett beslul om årliga utgiftsramar, har det enligt utredningen slor betydelse för planeringsarbetet. Utredningen förutsätter atl riksdagen årligen skall besluta om det miUtära försvarets och civilförsvarels utgiftsramar nästkommande budgelår och alt riksdagen i samband härmed även tar ställning lill av Kungl. Maj:t föreslagna femåriga planeringsramar för programplaneringen.

I fråga om sådana moment i planerings- och budgeleringsprocessen som innebär medelsanvisning påpekar utredningen alt riksdagens roll är konslilulionelll fastlagd. Andra momenl är sådana att de ligger inom ramen för Kungl. Maj:ts verkställande uppgifter. Utredningen förutser inga förändringar i dessa avseenden och finner inte anledning alt närmare behandla dessa moment.

Ulredningen anför vidare atl riksdagen även fortsättningsvis bör uttala sig om och ta ställning lill av regeringen föreslagna riktlinjer för säkerhets- och försvarspolitiken. Detla kan enligt utredningen lämpligen ske i samband med atl riksdagen ungefär vari fjärde år behandlar en ny perspeklivplan.

Etl problem som enligt utredningen träder i förgrunden om riksdagen eller något av dess organ engageras i planeringsarbetet är i vilken form ett sådant deltagande skall ske. Alternativen härvid är att riksdagen eller något av dess organ ges insyn i planeringsarbetet eller att deltagandel dessutom innefattar elt formUgt beslut eller annan opinionsyttring om planeringen.

Med ell insynsförfarande vinns enligl utredningen att etl anlal riksdagsledamöter blir väl insalta i de problem som har förelegal vid planeringen, de alternativ som utarbetats och de val som kan ha träffats mellan olika alternativ. Framför allt kan de ledamöter som mera kontinuerligt ägnar sig åt de väsentliga planeringsfrågorna skaffa sig en betydande erfarenhet på detta område. Utredningen anser att det från allmän politisk och parlamentarisk synpunkt framslår som belydelsefullt atl sådan erfarenhet finns inom olika partier. En sådan erfarenhet anses också viktig därför att planeringsprocessen löper på sådanl sätt alt många betydelsefulla planeringsmoment även i riksdagen måste behandlas under en tämligen hård lidspress. Väsentliga intressen kan alltså enligt utredningen tillgodoses med etl insynsförfarande.

Ett förfarande som utvidgas atl omfatta även någon form av parlamentariskt godkännande - lyst eller uttryckligt - skapar däremol enligt utredningen vissa svårigheter. Planeringsprocessen är förhållandevis kontinuerlig. Under denna kan behov uppkomma av snabba ställningstaganden från Kungl. Maj:ls sida. Det kan enligl ulredningen inte anses praktiskt att vid varje sådant lillfälle behöva underställa riksdagen sådana frågor

Prop. 1972:103                                                                       6

och avvakta dess ställningslagande, såvida inte konstitutionella skäl gör det nödvändigt.

Ulredningen förordar därför att riksdagens eller dess organs medverkan i planeringsprocessen i princip sker genom ett insynsförfarande. Motsvarande föreslås även gälla om elt nyll permanent organ skulle inrättas.

För all möjliggöra del parlamentariska deltagandet i planeringsprocessen kan man enligl ulredningen överväga att utnyttja olika organ. 1 första hand aktuella blir därvid riksdagen eller något av dess organ, tillfälliga försvarsutredningar eller något nytt, för ändamålet skapat permanent organ utanför riksdagen.

Riksdagen eller något av dess organ måste enligt ulredningen under alla förhållanden få insyn i planeringsprocessen eUer delar av denna för att få nödvändigt underiag för de beslut om säkerhets-och försvarspolitiken som konstitutionellt måste fallas av riksdagen efler beredning inom utskott. Del har därför enUgl utredningen framstått som naturiigt atl för en ytteriigare vidgad pariamentarisk insyn så långt möjligl utnyttja de riksdagsorgan som skall befalla sig med dessa frågor. Ulredningen har dock övervägt om inrättandet av ett nytt riksdagsorgan för här aktuella frågor skulle kunna erbjuda fördelar utöver de som existerande riksdagsorgan kan ge. FörebUden för ett nytt organ kunde härvid vara riksdagens lönedelegation eller utrikesnämnden. De uppgifter som enligt utredningen skulle kunna komma i fråga för en nyinrättad nämnd eller annat organ får emellertid anses mer eller mindre ingå i beredningsansvaret för riksdagens vederbörande utskott. Ett nytt organ skulle således inte erbjuda några fördelar i förhållande till befintlig organisalion. Utredningen räknar därför inle med della altemativ.

Ulredningen anför i anslutning härtill att under begränsad tid arbetande försvarsutredningar under de senasle 10-15 åren har spelat en viktig roll vid ulformningen av säkerhets- och försvarspolitiken. De har som förutsättning haft bl. a. alt planeringsprocessen i motsvarande delar varit koncentrerad lill avgränsade perioder.

Vid en granskning av hur planeringsmomenlen infaller i liden enligt det nya planeringssystemet kan man enligt utredningen konstalera all dessa återkommer tämligen ofla ulan alt visa någon utpräglad koncentration till vissa år. Mol denna bakgrund anför ulredningen alt en ordning med försvarsulredningar infogade som ett reguljärt led i det pariamenta-riska deltagandet i planeringsprocessen visseriigen innebär etl aktivt parlamentariskt dellagande i denna men,samtidigt kan vålla vissa svårigheter. Ulredningen utesluter dock inte all pariamentariska försvarsutredningar även i framtiden kan komma atl behövas tid efter annan. Behovet bedöms emellertid i viss mån bli beroende av hur övriga åtgärder, främst engagerandet av riksdagen och dess organ, kommer att utfalla. Iinligt ulredningen kan del vidare länkas att man i vissa situationer tillkallar en försvarsutredning för atl relativt fristående från övrigt planeringsarbete penetrera allmänt övergripande, viktiga frågor, t. ex. grundläggande mål-sättningsfrågor.

Prop. 1972:103                                                                        7

Om ytterligare försvarsulredningar skulle tillkallas, understryker utredningen atl dessa bör ges arbetsuppgifter som gör del möjligt för dem att slutföra arbetet inom en begränsad lidrymd. Detta gäller särskilt utredningar som avses påverka den aktuella planeringsprocessen.

Ulredningen har också övervägt möjligheten atl skapa ett nytt permanent organ utanför riksdagen för parlamentariskt deltagande i planeringen. Med hänvisning till de betänkligheter som alltid föreligger mot atl inrätta organ som i realiteten kan begränsa regeringens parlamentariska ansvar har ulredningen inle ansett sig böra föreslå alt något sådant organ inrättas.

Utredningen anför vidare att de riksdagsorgan som i första hand kan bli aktuella för det av utredningen förordade insynsförfarandet är utrikesutskottet och försvarsutskottet.

Utrikesutskottet skall enligl riksdagsstadgans 15 § bereda frågor bl. a. om rikels förhållande till och överenskommelser med främmande stater och mellanfolkliga organisationer, i den mån frågorna inte tillhör annat utskotts beredning. Utrikesulskotlet är enligt utredningen del organ som inom riksdagen har ansvaret för överblicken av del säkerhetspolitiska fältet, även om huvudansvaret för vissa frågor inom detta kan ligga på annal utskott.

Försvarsutskottet skall enligt riksdagssladgans 1 6 § bereda frågor om militärl försvar, civilförsvar, psykologiskt försvar, ekonomiskt försvar, vapenfri tjänst och värnpliktigas ekonomiska förmåner. Utskottet har därmed beredningsansvaret för all den verksamhet som avses med det nya planeringssystemet och dessutom för frågor om ekonomiskl försvar, för vilket etl nytt planeringssystem är under utredning.

Utredningen erinrar vidare om all riksdagens organisation innebär att de olika utskotten har ansvaret för var sitt sakområde. En proposition skall i princip inte delas mellan utskott. Vid behandling av proposition om den långsiktiga försvarsplaneringen och dess säkerhetspolitiska förutsättningar bedöms försvarsutskottet regelmässigt få huvudansvaret för beredningen före kammarens ställningstagande. Motsvarande gäller motionsvägen aktualiserade frågor av detta slag. I fråga om de säkerhels-politiska förutsättningarna utgår utredningen från all samarbele sker mellan försvarsutskottet och utrikesutskottet. Detta samarbete kan etableras på skilda sätt. En möjlighet är att försvarsutskottet begär yttrande av utrikesutskottet angående de utrikespolitiska bedömningar som har kommil till uttryck i regeringens förslag. Denna form användes vid utskottsbehandlingen av 1972 års försvarsproposilion.

Också när det gäller att på riksdagens vägnar ulan direki koppUng till beredningsarbete av del slag som nyss nämnts ta emot orienterande information anser ulredningen att olika vägar är tänkbara för de två berörda utskotten. Formerna bör väljas bl. a. med beaktande av atl uppgiften i de flesta fall är atl la emot information som senare skall tjäna som bakgrund till utskottens beredningsarbete. Oberoende av vUken samverkansform som väljs gäller enligl utredningen atl ledamöter i både

Prop. 1972:103                                                                        8

utrikesutskottet och försvarsutskottet behöver insyn i studie- och planeringsarbetet för atl kunna fylla sina uppgifler i beredningsarbetet. En form kan vara all de båda utskotten informeras vid gemensaml sammanträde. En annan form kan vara att de båda utskotten utser medlemmar i en delegation med uppgift all ta emot den informaiion som lämnas.

Om frågor av i huvudsak säkerhetspolitisk natur aktualiseras genom proposition eller motion förutsätter utredningen all remiss sker till utrikesutskottet. Utrikesutskottet kan härvid finna det påkallat att träda i kontakt med försvarsutskottet, om försvarspolitiken berörs.

Utredningen kommer till slutsatsen all försvarsutskottet och utrikesutskottet bör få den orienterande insyn som utredningen har förordat. Formerna för denna insyn bör kunna anpassas lill de erfarenheter som görs.

Ulredningen erinrar slutligen om att utskott har initiativrätt enligl riksdagsordningens 43 §. Denna rätl har förutsatts bli utnyttjad med varsamhet. Underlåtenhet all utnyttja initiativrätten kan därför enligt utredningen i fråga om försvarsplaneringen inte tolkas som ett godkännande av redovisade planeringsåtgärder.

Sammanfattning

Mot bakgrund av tidigare redovisade överväganden föreslår utredningen atl del parlamentariska deltagandet i planeringsprocessen anordnas enligt följande.

a)     Kungl. Maj:t bör föreskriva att riksdagens utrikesutskott och
försvarsutskott genom försorg av chefen för försvarsdepartementet skall
hållas underrättade om innehållet i av Kungl. Maj:t — eller av chefen för
försvarsdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande —
meddelade anvisningar för miljöstudier, för studier av hur utvecklingen av
det svenska samhället påverkar försvarsplaneringen, för perspektivplane
ring och programplanering och för de överväganden som har föregått
meddelandet av anvisningarna.

Underlåtenhet från utskottens sida atl la initiativ med anledning av erhållen information kan inte tolkas som elt godkännande av redovisade anvisningar.

b)     Kungl. Maj:l bör föreskriva alt utrikes- och försvarsutskotten
genom försorg av chefen för försvarsdepartementet skaU håUas under
rättade om innehållet i redovisade resultat av miljöstudier och studier av
det svenska samhällets förändring.

Underiålenhet från utskottens sida att ta initiativ med anledning av erhållen information kan inte tolkas som elt godkännande av vad som redovisats.

c)     Kungl. Maj.t bör, när förslag föreläggs riksdagen rörande den
långsiktiga inriktningen av försvaret, bereda riksdagen lillfälle lill uttalan
de om perspeklivplaneringens innehåU. Ulredningen förutsätter all
utrikes- och försvarsutskotten begär atl en redogörelse genom chefens för
försvarsdepartementet försorg lämnas för det närmare innehållet.

Prop. 1972:103                                                                        9

d) Kungl. Maj:l bör, när förslag rörande anslagen för följande budgetår föreläggs riksdagen, redovisa innehållet i aktuella programplaner och sina ställningstaganden lill dessa. Utredningen förutsätter att försvarsutskottet, i vissa fall även utrikesutskottet, begär att en redogörelse genom försorg av chefen för försvarsdepartementet lämnas för det närmare innehållet i planerna och för de överväganden som har föregått Kungl. Maj:ts förslag.

Ulredningen framhåller avslutningsvis att vad den anfört om information från regeringens sida inle hindrar alt vederbörande utskott begär och erhåller information också från berörda myndigheter. Ett sådant förfarande Ugger i linje med tidigare praxis och riksdagsordningens 47 §.

Särskilt yttrande

I elt särskilt yttrande anför ledamoten Hernelius bl. a. atl en tendens i fråga om försvarspolitikens inriktning nu synes vara att uppgifter, som tidigare har åvilat myndigheterna, i alll högre grad förs över på deparle-menlala organ. Detta framgår enligt Hernelius såväl av prop. 1972:45 som av försvarsutredningens betänkande. Denna tendens kan komma alt leda till en politisering redan på elt tidigt stadium av förberedelsearbetet och kan från denna synpunkt betecknas som olycklig. Ofrånkomligt är vidare enligl Hernelius att därmed synes följa en ökad sekretess, eftersom del departementala arbetet i mindre grad än myndigheternas är tillgängligt för offentlig insyn och därmed också för offentlig debatt.

Departementschefen

1970 års försvarsutredning har i sill betänkande Riksdagen och försvarsplaneringen anfört bl. a. alt ett parlamentariskt deltagande i planeringsprocessen är önskvärt främst i fråga om några av de tidigare momenten under processen, nämligen när anvisningar ges för miljöstudier och studier av del svenska samhällets förändring, för perspektivplaneringen och för programplaneringen. I fråga om de uppgifter riksdagen hittills har haft, t. ex. i fråga om det direkta anvisandet av medel lill försvaret, förordar utredningen inte några förändringar.

Del parlamentariska deltagandet i de nämnda momenten av planeringsprocessen bör enligt utredningen i princip ske genom insyn i planeringen, inte genom medverkan i planeringsbeslulen. Genom elt insynsförfarande kan ett antal riksdagsledamöter ur olika partier bli väl insatta i planeringsfrågorna. Ulredningen anser della önskvärt för att dessa ledamöter skall kunna fylla sina uppgifter när förslag på grundval av planeringen sedermera kommer under riksdagens prövning.

Det parlamentariska deltagandel i planeringsarbetet bör enligl ulredningen ske inom ramen för verksamheten vid redan existerande riksdagsorgan, i första hand utrikesutskottet och försvarsutskottet. Deltagandet föreslås i huvudsak ske genom atl utrikes- och försvarsutskotten genom chefens för försvarsdepartementet  försorg hålls underrättade om inne-

Prop. 1972:103                                                                       10

hållet i de tidigare nämnda anvisningarna och om de bedömningar, överväganden och ställningstaganden som har legal bakom dessa. Utskotten förutsätts också bli informerade om resultatet av miljö- och samhällsstudierna.

Utredningen anser vidare atl riksdagen bör beredas tiUfälle all uttala sig om innehållet i perspeklivplaneringen, när förslag om försvarets långsikliga inriktning föreläggs riksdagen. I samband därmed förulsätls utrikes- och försvarsutskotten kunna begära en redogörelse för det närmare innehåUet i planeringen. Della bör enligt utredningen gälla även i fråga om innehållet i och ställningstagandena tUl aktuella programplaner i samband med anslagspropositioner.

Ulredningen anför vidare all vissa svårigheter föreligger att infoga parlamentariska försvarsutredningar i den nya planeringsprocessen men utesluter inte att sådana utredningar även i framtiden kan komma att behövas tid efler annan. Däriämle nämns möjligheten att tillkalla en försvarsutredning relativt fristående från pågående planeringsarbete för all behandla allmänt övergripande, viktiga frågor.

Beträffande de delar av försvarsutredningens förslag som berör Kungl. Maj:l eller Kungl. Maj:ts kansli kan jag ansluta mig lill vad utredningen har förordat. Således bör riksdagens vederbörande utskott håUas underrättade om innehållet i anvisningar för miljöstudier, för studier av hur utvecklingen av det svenska samhället påverkar försvarsplaneringen, för perspektivplanering och för programplanering samt om de överväganden som har föregått meddelandet av anvisningarna. Vidare bör berörda utskott hållas underrättade om innehållet i resultaten av miljöstudier och studier av det svenska samhällets förändring.

Vad utredningen har anfört om tillfälle för riksdagen alt uttala sig rörande perspektivplaneringens innehåll samt om redovisning för riksdagen av innehållet i aktuella programplaner och ställningstagandena tiU dessa i samband med anslagspropositioner kan jag också biträda.

I detta sammanhang vill jag uttala att jag i likhel med försvarsulred-ningen inte utesluter att parlamentariska utredningar kan behöva tillkallas för att utreda viktiga försvarsproblem av här behandlat slag.

Avsikten är att även inom övriga tolalförsvarsgrenar införa en planering av samma slag som inom det mUitära försvaret och civUförsväret. När så bhr fallet bör riksdagen ges insyn även i denna planeringsverksamhet. Delta bör i princip kunna ske enligt samma grunder som jag här har förordal för det mililära försvaret och civilförsvaret.

1 övrigi finner jag del inte påkallat all la upp de frågor som omfattas av utredningens förslag. Förslagen i dessa delar berör i slor ulslräckning riksdagens arbetsformer. Hur dessa skall utformas ankommer det på riksdagen själv att bestämma.

Under åberopande av det anförda hemställer jag atl Kungl. Maj:t bereder riksdagen tillfälle

att   avge  yttrande   över  vad jag har anfört om riksdagen och försvarsplaneringen.

Prop. 1972:103                                                                       11

Med bifall lill vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten all till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga lill detla protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Goteborgs OflsetirvcVec; Aa, S<fi(m 72.2 203 S