Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
Kungl. Maj:ts
proposition nr 69 år 1971 Prop. 1971: 69
Nr 69
Kungl.
Maj:ts proposition angående fortsatt valutareglering; given Stockholms slott
den 5 mars 1971.
Kungl.
Maj:t vill härraed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden,
dels
föreslå riksdagen atl bifalla del förslag ora vars avlåtande till riksdagen
föredragande departeraentschefen heraställt,
dels
inhämta riksdagens yttrande över vad föredragande departementschefen förordat.
GUSTAF ADOLF
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen begärs riksdagens samtycke till förordnande om forlsall valulareglering
för tiden den 1 juli 1971—den 30 juni 1972. För riksdagens yttrande framläggs i
anslulning härlUl förslag till bestäraraelser om fortsatt giltighet av
valutaförordningen under sararaa tid.
1
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 69
Prop. 1971: 69
Förslag
till
Kungörelse
om fortsatt giltighet av valufaförordningen (1959: 264)
Härigenom
förordnas, atl valutaförordningen (1959: 264), som enligt kungörelse (1970:
238) gäller till utgången av juni 1971, skall äga fortsatt giltighet tiU
utgången av juni 1972.
Prop.
1971: 69
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 mars 1971.
Närvarande: rainistern för utrikes ärendena NILSSON,
statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF,
WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för finansdeparteraentet, statsrådet Sträng,
anmäler efter geraensara beredning raed statsrådets övriga ledaraöler fråga ora
fortsatt valutareglering och anför.
Enligt valulalagen (1939: 350) kan Kungl. Maj:t på fraraslällning
av fullmäktige i riksbanken under vissa förutsättningar förordna ora valulareglering
i enlighet raed närraare bestäraraelser i lagen. I allmänhet får sådani förordnande
raeddelas för högst etl år i sänder och endast efler riksdagens saralycke.
Därvid skall även de valulareglerande föreskrifter sora Kungl. Maj:l avser all
raeddela föreläggas riksdagen. Dessa föreskrifter är intagna i
valutaförordningen (1959: 264).
Förordnande ora valulareglering har senast raeddelals för
tiden den 1 juU 1970—den 30 juni 1971.
En närraare redogörelse för bestäraraelserna i valulalagen
och de hitintills gällande bestäraraelserna i valutaförordningen har läranats i
prop. 1968: 55 s. 3—8.
Fullmäktige i riksbanken har i skrivelse den 21 januari
1971 heraställt ora forlsall valulareglering under tiden den 1 juli 1971—den
30 juni 1972.
Enligt riksbanksfuUraäklige bör valularegleringen avse sararaa
lagrura i valulalagen, sora nu äger lillärapning, näraligen 2 § första stycket
1, 2 och 4—7, 5 § 1 och 3 saral 9 §.
I skrivelsen frarahåller fuUraäktige all anledning allljäral
föreligger all la valulalagens gällande fullraakler i anspråk och alt saratidigt
ge valulaförordningen forlsall gUtighet.
Enligt vid skrivelsen fogat prolokoUsutdrag har herrar
Bengtson, Dahlén och Hernelius reserverat sig raot fullraäkliges beslut.
Reservanterna anser alt den frigörelse av världshandeln som eftersträvas bl.
a. genora vidgade marknader i görlig raån bör fullföljas även på betalningarnas
och kapitalöverföringars område. Oavsett hur lägel för dagen är beträffande raöjligheten
all nå resultat härvidlag, bör enligt reservan-
Prop.
1971: 69 4
terna
en översyn av valulalagsliflningen göras i syfte atl uppnå en liberalisering
av denna.
Efter
remiss har yttranden över riksbanksfullmäktiges fraraslällning avgetls av fuUraäktige
i riksgäldskonloret, Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.
Fullmäktige
i riksgäldskonloret (raajoritelen) och sparbanksföreningen har inte haft något
att erinra mot framställningen om fortsatt valulareglering. Två reservanter i riksgäldsfullraäklige,
herrar Östman och Antby, har dock instämt i del yttrande sora avgetls av
reservanterna inora riksbanksfuUraäklige. Bankföreningen har raeddelat, atl
föreningen i nuvarande läge inte vill motsätta sig den ifrågasatta
förlängningen.
Departementschefen
Valularegleringens
författningsmässiga grundval utgörs av 1939 års valulalag, vilken nuraera
gäller tills vidare. Valulalagen är en fullraakls-lag som ger Kungl. Maj:l
möjlighet alt under vissa i lagen givna betingelser meddela valulareglerande bestäraraelser
inora gränser sora anges i lagen. Under fredsförhållanden får ell sådani
förordnande i princip ges endasl med riksdagens samtycke och för en lid av
högst elt år i sänder. Saratidigt skall de valulareglerande bestäraraelser sora
Kungl. Maj:t äranar utfärda med slöd av den begärda fullmakten föreläggas
riksdagen. Sedan år 1959 finns dessa bestäraraelser i valulaförordningen.
Varje gäng riksdagen lämnat samtycke till fortsatt valutareglering har
valutaförordningen förlängts för motsvarande tid.
Förordnande
om valulareglering har med riksdagens samtycke senast meddelats för liden den 1
juli 1970—den 30 juni 1971. Valulaförordningen gäller för sararaa lid. RiksbanksfuUraäklige
har funnit valutareglering behövlig även efler den 30 juni i år och har därför
heraställt om fortsalt sådan reglering för liden t. o. m. den 30 juni 1972. En
fortsatt valulareglering har accepterats även av majoriteten i riksgälds-fullmäktige
saral av Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.
Behovet
av forlsall valulareglering beslår raot bakgrunden av den svenska
valutareservens utveckling under åren 1969 och 1970 och med hänsyn lill
erfarenheterna av utvecklingen i övrigt på valutaorarådet. Under år 1969
minskade valutareserven med 1 850 railj. kr. och under år 1970 kunde endast en
mindre ökning på ca 390 milj. kr. inregistreras. Orakring hälften av denna
ökning, 196 railj. kr., beror på den första tilldelningen av särskilda
dragningsrätter.
Elt
relativt lugn inträdde visserligen på valutaraarknaden efler paritetsändringarna
beträffande den franska francen och den tyska raarken i slutet av år 1969. Hela
är 1970 präglades eraeUertid av orafaltande
Prop. 1971: 69 5
kortfristiga
kapitalrörelser, vilket allvarligt hämmade effekterna av kreditpoliliken i de
berörda länderna.
Valularegleringen ger
möjlighet till elt grundskydd, som vid behov kan stärkas för atl möta särskUda
påfrestningar. I septeraber 1969 fastställdes restriktiva riktlinjer för fyra
slag av betalningar beträffande vUka en mera avsevärd valulabesparande effekt
ansågs möjlig alt åstadkomma. Riktlinjerna avsåg svenska direkta investeringar
i utiandet, återköp av utiandsägda svenska värdepapper, eraigralionsvaluta saml
premier för livränte- och kapitalförsäkringar uloralands. Åtgärderna förutsatte
undanlag från OECD:s belalningssladgor, vUkel organisationen godkände. Enligt rain
raening bidrog dessa åtgärder till atl förhindra en ytterligare nedgång av
valutareserven under år 1970. Även i övrigt har valularegleringen varit etl
värdefullt hjälpmedel i strävandena all fullfölja raålen för vår ekonomiska
politik fraraför allt när del gäller alt förhindra, atl internationella
kapitalrörelser förtar verkningarna av den restriktiva kreditpoliliken.
Giltighetstiden
för det nu löpande förordnandet om valulareglering utgår, som jag redan närant,
den 30 juni della år. Med hänsyn till vad jag nu anfört bör riksdagens samtycke
inhämtas lill förordnande ora valulareglering för ytterligare elt år. I
enlighet raed riksbanksfullraäk-tiges förslag bör förordnandet orafatla sararaa
bestämmelser i valulalagen som f. n.
Under
åberopande av del anförda hemställer jag atl Kungl. Maj:l
dels begär riksdagens
samtycke till att Kungl. Maj:l med slöd av 1 § Iredje stycket valutalagen
förordnar, alt vad sora föreskrivs i 2 § första stycket 1, 2 och 4—7, 5 § 1 och
3 särat 9 § sararaa lag skall äga fortsatt tillärapning under liden den 1 juli
1971—den 30 juni 1972,
deb
inhäralar riksdagens yttrande över elt inom finansdepartementet upprättat
förslag lill kungörelse om fortsatt gUtighet av valutaförordningen (1959:
264).
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med insläraraande av statsrådets övriga ledaraöler
heraställt förordnar Hans Maj:t Konungen alt till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga lill detla protokoll ulvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM 1971 7I0H2