Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt valutareglering

Proposition 1971:69

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1971           Prop. 1971: 69

Nr 69

Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt valutareglering; given Stockholms slott den 5 mars 1971.

Kungl. Maj:t vill härraed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden,

dels föreslå riksdagen atl bifalla del förslag ora vars avlåtande till riksdagen föredragande departeraentschefen heraställt,

dels inhämta riksdagens yttrande över vad föredragande departementschefen förordat.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen begärs riksdagens samtycke till förordnande om forlsall valulareglering för tiden den 1 juli 1971—den 30 juni 1972. För riksdagens yttrande framläggs i anslulning härlUl förslag till bestäraraelser om fortsatt giltighet av valutaförordningen under sararaa tid.

1    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 69

Prop. 1971: 69

Förslag till

Kungörelse om fortsatt giltighet av valufaförordningen (1959: 264)

Härigenom förordnas, atl valutaförordningen (1959: 264), som enligt kungörelse (1970: 238) gäller till utgången av juni 1971, skall äga fortsatt giltighet tiU utgången av juni 1972.

Prop. 1971: 69

Utdrag  av  protokollet  över finansärenden,  hållet inför Hans  Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 mars 1971.

Närvarande: rainistern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdeparteraentet, statsrådet Sträng, anmäler efter geraensara beredning raed statsrådets övriga ledaraöler fråga ora fortsatt valutareglering och anför.

Enligt valulalagen (1939: 350) kan Kungl. Maj:t på fraraslällning av fullmäktige i riksbanken under vissa förutsättningar förordna ora valulareglering i enlighet raed närraare bestäraraelser i lagen. I allmänhet får sådani förordnande raeddelas för högst etl år i sänder och endast efler riksdagens saralycke. Därvid skall även de valulareglerande föreskrifter sora Kungl. Maj:l avser all raeddela föreläggas riksdagen. Dessa föreskrifter är intagna i valutaförordningen (1959: 264).

Förordnande ora valulareglering har senast raeddelals för tiden den 1 juU 1970—den 30 juni 1971.

En närraare redogörelse för bestäraraelserna i valulalagen och de hitintills gällande bestäraraelserna i valutaförordningen har läranats i prop. 1968: 55 s. 3—8.

Fullmäktige i riksbanken har i skrivelse den 21 januari 1971 heraställt ora forlsall valulareglering under tiden den 1 juli 1971—den 30 juni 1972.

Enligt riksbanksfuUraäklige bör valularegleringen avse sararaa lagrura i valulalagen, sora nu äger lillärapning, näraligen 2 § första stycket 1, 2 och 4—7, 5 § 1 och 3 saral 9 §.

I skrivelsen frarahåller fuUraäktige all anledning allljäral föreligger all la valulalagens gällande fullraakler i anspråk och alt saratidigt ge valulaförordningen forlsall gUtighet.

Enligt vid skrivelsen fogat prolokoUsutdrag har herrar Bengtson, Dahlén och Hernelius reserverat sig raot fullraäkliges beslut. Reservanterna anser alt den frigörelse av världshandeln som eftersträvas bl. a. genora vidgade marknader i görlig raån bör fullföljas även på betalningarnas och kapitalöverföringars område. Oavsett hur lägel för dagen är beträffande raöjligheten all nå resultat härvidlag, bör enligt reservan-

Prop. 1971: 69                                                          4

terna en översyn av valulalagsliflningen göras i syfte atl uppnå en liberalisering av denna.

Efter remiss har yttranden över riksbanksfullmäktiges fraraslällning avgetls av fuUraäktige i riksgäldskonloret, Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Fullmäktige i riksgäldskonloret (raajoritelen) och sparbanksföreningen har inte haft något att erinra mot framställningen om fortsatt valulareglering. Två reservanter i riksgäldsfullraäklige, herrar Östman och Antby, har dock instämt i del yttrande sora avgetls av reservanterna inora riksbanksfuUraäklige. Bankföreningen har raeddelat, atl föreningen i nuvarande läge inte vill motsätta sig den ifrågasatta förlängningen.

Departementschefen

Valularegleringens författningsmässiga grundval utgörs av 1939 års valulalag, vilken nuraera gäller tills vidare. Valulalagen är en fullraakls-lag som ger Kungl. Maj:l möjlighet alt under vissa i lagen givna betingelser meddela valulareglerande bestäraraelser inora gränser sora anges i lagen. Under fredsförhållanden får ell sådani förordnande i princip ges endasl med riksdagens samtycke och för en lid av högst elt år i sänder. Saratidigt skall de valulareglerande bestäraraelser sora Kungl. Maj:t äranar utfärda med slöd av den begärda fullmakten föreläggas riksdagen. Sedan år 1959 finns dessa bestäraraelser i valulaförordningen. Varje gäng riksdagen lämnat samtycke till fortsatt valutareglering har valutaförordningen förlängts för motsvarande tid.

Förordnande om valulareglering har med riksdagens samtycke senast meddelats för liden den 1 juli 1970—den 30 juni 1971. Valulaförordningen gäller för sararaa lid. RiksbanksfuUraäklige har funnit valutareglering behövlig även efler den 30 juni i år och har därför heraställt om fortsalt sådan reglering för liden t. o. m. den 30 juni 1972. En fortsatt valulareglering har accepterats även av majoriteten i riksgälds-fullmäktige saral av Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Behovet av forlsall valulareglering beslår raot bakgrunden av den svenska valutareservens utveckling under åren 1969 och 1970 och med hänsyn lill erfarenheterna av utvecklingen i övrigt på valutaorarådet. Under år 1969 minskade valutareserven med 1 850 railj. kr. och under år 1970 kunde endast en mindre ökning på ca 390 milj. kr. inregistreras. Orakring hälften av denna ökning, 196 railj. kr., beror på den första tilldelningen av särskilda dragningsrätter.

Elt relativt lugn inträdde visserligen på valutaraarknaden efler paritetsändringarna beträffande den franska francen och den tyska raarken i slutet av år 1969. Hela är 1970 präglades eraeUertid av orafaltande

Prop. 1971: 69                                                          5

kortfristiga kapitalrörelser, vilket allvarligt hämmade effekterna av kreditpoliliken i de berörda länderna.

Valularegleringen ger möjlighet till elt grundskydd, som vid behov kan stärkas för atl möta särskUda påfrestningar. I septeraber 1969 fastställdes restriktiva riktlinjer för fyra slag av betalningar beträffande vUka en mera avsevärd valulabesparande effekt ansågs möjlig alt åstadkomma. Riktlinjerna avsåg svenska direkta investeringar i utiandet, återköp av utiandsägda svenska värdepapper, eraigralionsvaluta saml premier för livränte- och kapitalförsäkringar uloralands. Åtgärderna förutsatte undanlag från OECD:s belalningssladgor, vUkel organisationen godkände. Enligt rain raening bidrog dessa åtgärder till atl förhindra en ytterligare nedgång av valutareserven under år 1970. Även i övrigt har valularegleringen varit etl värdefullt hjälpmedel i strävandena all fullfölja raålen för vår ekonomiska politik fraraför allt när del gäller alt förhindra, atl internationella kapitalrörelser förtar verkningarna av den restriktiva kreditpoliliken.

Giltighetstiden för det nu löpande förordnandet om valulareglering utgår, som jag redan närant, den 30 juni della år. Med hänsyn till vad jag nu anfört bör riksdagens samtycke inhämtas lill förordnande ora valulareglering för ytterligare elt år. I enlighet raed riksbanksfullraäk-tiges förslag bör förordnandet orafatla sararaa bestämmelser i valulalagen som f. n.

Under åberopande av del anförda hemställer jag atl Kungl. Maj:l

dels begär riksdagens samtycke till att Kungl. Maj:l med slöd av 1 § Iredje stycket valutalagen förordnar, alt vad sora föreskrivs i 2 § första stycket 1, 2 och 4—7, 5 § 1 och 3 särat 9 § sararaa lag skall äga fortsatt tillärapning under liden den 1 juli 1971—den 30 juni 1972,

deb inhäralar riksdagens yttrande över elt inom finansdepartementet upprättat förslag lill kungörelse om fortsatt gUtighet av valutaförordningen (1959: 264).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med insläraraande av statsrådets övriga ledaraöler heraställt förordnar Hans Maj:t Konungen alt till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga lill detla protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1971   7I0H2