Kungl. Maj:ts proposition angående ansIag till statens växtsortnämnd m.m.

Proposition 1971:41

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1971           Prop. 1971: 41

Nr 41

Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens växtsortnämnd m. m.; given Stockholms slott den 12 februari 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av StatsrådsprotokoUet över jordbruksärenden, föreslå riksdagen atl bifalla de förslag, om vars avlålande tUl riksdagen föredragande departemenls­chefen hemslälll.

GUSTAF ADOLF

INGEMUND BENGTSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås all ell statligt organ, statens växtsortnämnd, inrättas den 1 juU 1971. Inrättandet av nämnden förutsätts i förslag lill växtförädlarrättslag som Kungl. Maj:l på föredragning av chefen för justiliedepartemenlet beslutat förelägga riksdagen. Vidare föreslås all riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar ell förslagsanslag lUl nämndens verksamhet av 1 000 kr.

1    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 41


 


Prop. 1971: 41

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 februari 1971.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP­LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LID­BOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler ef­ter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om an­slag till statens växtsortnämnd m. m. och anför.

Inledning

Den 9 november 1962 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jord­bruksdepartementet all lUlkalla högst sex sakkunniga för att utreda och avge förslag rörande skyddet av växtförädlingsprodukter och därmed sammanhängande frågor. Utredningen, som antog namnet växlföräd-lingsskyddsulredningen, har den 5 maj 1969 avlämnat betänkandet (SOU 1969: 15) Växtförädlarrätt.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren, Svea hovrätt, statskontoret, riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen, skogs­styrelsen, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, patent- och re­gistreringsverket, näringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och kartell-nämnd. Nordiska rådels svenska delegation, Stockholms rådhusrätt, sta­tens centrala frökontrollanstalt, statens planlskolenämnd, lantbrukshög­skolan, statens råd för skogs- och jordbruksforskning, skogs- och lant­bruksakademien, skogsbruksutredningen, Sveriges advokatsamfund, Sve­riges lanlbruksförbund, Sveriges ulsädesförening. Landsorganisationen i Sverige, Sveriges akademikers centralorganisation. Svenska arbetsgiva­reföreningen. Institutet för skogsförbältring. Institutet för växtforskning och kyllagring. Institutet för växtförädling av frukt och bär, Koopera­tiva förbundet. Riksförbundet Landsbygdens folk. Svenska föreningen

' Betänkandet är undertecknat av landshövdingen Allan Nordenslam, ordfö­rande, professorn Harald Esbo, justitierådet Torwald Hesser, direktören Fritz Tryggveson, patenträttsrådet Claes Uggla och professorn Erik Åkerberg i egen­skap av sakkunniga samt direktören Mats Blom, kanslirådet Stig Johansson, disponenten Allan Loftenius och konsuln Widar Weibull i egenskap av experter.


 


Prop. 1971: 41                                                         3

för industriellt rättsskydd. Svenska lantmännens riksförbund, Svenska patentombudsföreningen. Svenska plantskolornas riksförbund, Sveriges fröhandlareförening, Sveriges fröodlareförbund, Sveriges handelsträd­gårdsmästareförbund, Sveriges potalisodlares riksförbund, Sveriges yr­kesfruktodlares riksförbund, Nord-Rose, Allmänna svenska ulsädesak-tiebolaget. Aktiebolaget Findus, Hilleshögs fröakliebolag, J. E. Ohlsens Enke aktiebolag och W. Weibull aktiebolag. Algol Holmberg & Söner AB har inkommit med slcrivelse.

På föredragningen av chefen för justitiedepartementet har Kungl. Maj:l tidigare i dag beslutat alt lill riksdagen skall avlålas proposilion (prop. 1971:40) med förslag dll växtförädlarrättslag.

I Sverige har statsmakterna sedan länge gett ekonomiskt stöd åt växt­förädlingen. Däremot saknas möjligheter till privaträttsligt skydd för växtförädlingsprodukter. Ar 1961 har emellertid undertecknats en inter­nationell konvention för skydd av växtförädlingsprodukter, vilken byg­ger på systemet med privaträttsligt skydd. Konventionen har trätt i krafl år 1968.

Propositionen med förslag till lag om växtförädlarrätt syftar till alt ge växtförädlarna det i konventionen förutsatta skyddet och all göra del möjligt för Sverige atl ansluta sig till konventionen. Förädlaren av en växtsorl eller den lill vilken hans rätt övergått skall enligt förslaget kunna genom registrering få ensamrätt alt yrkesmässigt utnyttja sorlen (växtförädlarrätt). I propositionen förutsätts all som regislreringsmyn­dighet inrättas ell nytt organ, statens växtsortnämnd.

Grundläggande förutsättningar för växtförädlarrätt är enligt proposi­tionen atl växlsorten skiljer sig från annan sort som blivit känd före dagen för regislreringsansökningen, all den är likformig och beständig saml alt den åsatts en godtagbar benämning. Regislreringsförfarandel ordnas som ett förprövningssystem, dvs. växlsortnämnden undersöker om skyddsförutsältningarna är uppfyllda. Granskningen kompletteras med ell kungörelse- och invändningsförfarande. Vid registrering av växt­förädlarrätt registreras även sortbenämningen.

Kostnaderna för registreringsmyndighelens verksam>hel och för den provodling som behövs för all fastställa om förutsättningar för skydd är för handen skall i princip läckas genom avgifter av dem som söker och förvärvar växtförädlarrätt.

Växtförädlarrätt innebär enligt propositionen ensamrätt för sortinne­havaren alt yrkesmässigt framställa och marknadsföra förökningsmale­rial av sorlen samt i vissa fall också atl yrkesmässigt använda sorlen för framställning av förökningsmaterial av annan sorl. Däremot ger växtförädlarrätten i princip inle ensamrätt alt framställa konsumtions­vara. I fråga om prydnadsväxter innefattar rätten också användandet av plantor eller delar av plantor som förökningsmaterial för yrkesmässig framställning av sniltblommor eller annat material för prydnadsändamål.

It    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 41


 


Prop. 1971: 41                                                                      4

Ensamrätten kan inskränkas genom regler om tvångslicens. Sådan licens kan meddelas av domstol om marknaden inte förses med föröknings­malerial av skyddad sorl på skäliga vUlkor och i den omfattning som med hänsyn lUl folkhushållel eller annat allmänt intresse finns påkallat. Den som uppsåtligen gör intrång i annans växtförädlarrätt döms enligt förslagel till böter eller fängelse i högst sex månader. Åtal får väckas bara efter angivelse och om åtal av särskilda skäl finns påkallat från allmän synpunkt. Skadeslåndsskyldighet inträder vid intrång i växtför­ädlarrätt, även om detta skett utan uppsåt eller oaktsamhet.

Propositionen innehåller vidare bl. a. bestämmelser ora s. k. konven­tionsprioritet, om överföring av regislreringsansökan och av registrering, om användande av sorlbenämning, om efterkontroll av skyddad sort, om hävande av registrering som skett i strid mot skyddsförutsältning­arna saml om s. k. ombudslvång.

Utredningen

Växlförädlingsskyddsulredningen föreslår alt växtförädlarrätt förvär­vas genom registrering hos en särskUd myndighet. TiU detta organs uppgifter bör i första hand höra de frågor som har direkt samband med regislreringsförfarandel. Bland dessa frågor ingår alt la emot och granska ansökningar om växtförädlarrätt och att med ledning av an­sökningshandlingarna preliminärt pröva om sorten uppfyller uppställda biologiska krav. Vidare ingår bland uppgifterna atl infordra yttrande om sortens biologiska egenskaper från sakkunniga organ saml att preli­minärt pröva den föreslagna sortbenämningen och inhämta yttrande över förslaget från sakkunnigt organ. Registreringsorganel skall ulföra den slutliga prövningen av ansökan om växtförädlarrätt. Härutöver kommer åtgärder för fortlöpande kontroll av alt en skyddad sorl be­häller sina karakteristiska egenskaper. Organet skall vidare svara för uppbörd av avgifter samt utfärda de bestämmelser som blir nödvändiga. Förteckning över sorter som prövats och godkänts i fråga om sin lämp­lighet för odling i Sverige bör utges genom nämndens försorg.

Utredningen föreslår åtgärder för all förhindra alt rättsskyddet ut­nyttjas på ell sätt som slår i strid med del allmännas intresse i fråga om spridningen och prissättningen av en viss sort. Dessa åtgärder inne­bär framför allt en rätt att erhålla Ivångslicens och en reglering med begränsningar i vissa fall av möjligheten att erhåUa medelstilldelning från växlförädlingsfonden. Det bör enligt utredningen ankomma på registreringsmyndigheten atl även övervaka marknadsföringen av utsäde.

Utredningen påpekar atl i ärende angående ansökan om växtförädlar­rätt måste så gott som undantagslöst praktiska prov med material av sorten ulföras för alt få utrett om sorlen uppfyller de biologiska förut-


 


Prop. 1971: 41                                                         5

sättningarna för skydd, dvs. all sorlen är ny saml tUlräckligt homogen och stabil. Prov i dessa avseenden utförs redan nu av statens centrala frökontrollanstalt i samband med den prövning som förekommer innan en sorl tas upp i rikssorUislan. Även uppgiften att utföra praktiska prov med sorter för vilka växtförädlarrätt söks bör anförtros åt frökontroll­anstalten, där expertis på aktuella områden redan finns. Proven bör i allmänhet kunna utföras av anstalten själv. I speciella fall bör denna anlita andra sakkunniga institutioner. Det förhållandet atl alla sorter för vUka rättsskydd söks överlämnas till elt enda organ för undersök­ning bör enligt utredningens mening vara ägnat alt effektivisera denna och skapa underlag för en enhetlig bedömning.

Utredningen framhåller alt praktiska och slatsfinansiella skäl talar för all elt redan verksamt statligt organ bör anförtros uppgiflen all vara regislreringsmyndighet i växtförädlarrättsärenden. Valet står närmast mellan patent- och registreringsverket samt originalutsädesnämnden. Pa­tenlverket är dock mindre lämpligt eftersom verket saknar biologisk sakkunskap. Originalutsädesnämnden har tUl uppgift såväl all bedöma frågan om en sorts självständighet, dvs. nyhet, homogenitet och stabUitet, som att ta ställning till sorlens odlingsvärde. Redan nu förekommer alltså hos nämnden en prövning av de biologiska egenskaper som blir föremål för bedömning i ärenden om växtförädlarrätt.

Utredningen anser atl del ligger nära lill hands all ell och samma organ får hand om både rältsskyddsfrågan och odlingsvärdesfrågan. Då originalutsädesnämnden redan har hand om den sistnämnda frågan, finner utredningen del därför naturligt atl nämnden får hand även om rältsskyddsfrågan. Tyngdpunkten i nämndens arbete ligger visserligen i all ta ställning tUl det ekonomiska värdet hos en sorl, medan däremot i rätlsskyddssammanhang undersökningen koncentreras tUl frågan om sortens särskUjbarhet från andra sorter. Detta problem kan dock lösas genom att nämnden får tillgång lill behövliga experter.

Utredningen anser det vara en praktisk ordning att samma organ får hand såväl om registreringen av växtförädlarrättsärenden som den eko­nomiska värderingen av nya sorter. Mol detta finner utredningen all del möjligen kan invändas alt organet först kan komma all godkänna en ny sort för rättsskydd och därefter, med tillämpning av regler om tvingande sordisla, avslå begäran om sortens upptagande i rikssortlistan och alltså förhindra sortens spridning i riket. Konventionen tiUåler dock all utnytt­jandet av en sorl för vilken rättsskydd meddelats kan begränsas av hän­syn till det allmännas intresse. Hit måste anses höra intresset av atl spridningen av mindervärdiga sortnyheter förhindras eller begränsas. Det kan enligt utredningens mening inte möta något sakligt hinder all tillämpningen av sådana begränsningsregler förläggs tUl regislrerings­myndighelen.

De arbetsuppgifter som blir förenade med registreringsförfarandet


 


Prop. 1971: 41                                                          6

kommer atl väsentligt öka nämndens nuvarande verksamhet. Enligt ut­redningens mening kräver inte dessa uppgifter tillsammans med de nu­varande ärendena all nämnden organiseras om till ett statligt verk med fast anställd personal. Nämnden bör i stället byggas ut med experter från skUda biologiska områden. Med hänsyn lUl beskaffenheten hos de ärenden som nämnden skall handlägga och den betydelse utgången i ärendena kan få för den enskUde anser utredningen del vara av vikt all nämnden får en sådan sammansättning att den kommer all slå helt fri gentemot den praktiska växtförädlingen och helt ojävig i förhållande lill dem som kan länkas uppträda såsom sökande. Nämnden bör kallas statens växtsortnämnd. I likhet med vad som gäller för originalutsädes­nämnden bör växtsortnämnden slå under tillsyn av lanlbruksstyrelsen.

I fråga om kostnaderna framhåller utredningen alt storleken av de kostnader som uppkommer för det allmänna vid genomförandet av ett privaträttsligt system blir väsentligen beroende av antalet ansökningar om växtförädlarrätt som kommer att prövas. Enligt utredningens mening bör ett stort antal arter av lantbruks- och trädgårdsväxterna tas med i systemet redan från lagstiftningens ikraftträdande. En anslulning lUl växtförädlarkonventionen medför sannolikt också atl utländska föräd­lare kommer alt i betydligt större utsträckning än hittills intressera sig för den svenska marknaden och söka rättsskydd för sina produkter i Sverige. Växtsortnämnden kommer därför med stor säkerhet att redan från början få la emot ansökningar om växtförädlarrätt i inle obetydlig omfattning. Med slöd av erfarenheter från andra länder som genomfört privaträttsligt skydd beräknar utredningen alt antalet ansökningar kan komma alt uppgå till mellan 100 och 200 per år.

Utredningens förslag medför kostnader för del allmänna även genom alt vissa nya uppgifter kommer all åvila lantbruksslyrelsen, statens centrala frökontrollanstalt och sorlprovningsverksamhelen. Utredningen beräknar all arvoden och övriga kostnader för växtsorlnämndens verk­samhet kommer atl uppgå lill omkring 90 000 kr. per år. Om Sverige ansluter sig lUl växtförädlarkonventionen, uppslår skyldighet för Sveri­ge all bidra lill de för växlunionen gemensamma kostnaderna.

I fråga om lanlbruksstyrelsen antar utredningen alt ökningen inle blir av någon större betydelse. För frökonlrollanslallen, som avses ha hand om de praktiska proven och undersökningen av de sorter för vilka rättsskydd söks, kommer del nya systemet alt medföra vidgade uppgifter. Vissa arter av prydnadsväxter saml av bärväxterna och fruktträden, vUka förut ej varit föremål för officiell provning, skall inordnas i systemet. Förlägger anstalten de praktiska proven för dessa arter lill annan institu­tion måste denna institution också erhåUa ökade resurser. De samman­lagda kostnaderna för provning av sorter och rapportering av provnings­resultaten beräknas lill 15 000 kr. per år. Det biträde i fråga om prov­ningen av nyhets-, homogenitets- och stabilitetsfrågor som annan insti-


 


Prop. 1971: 41                                                          7

tulion såsom lantbrukshögskolan och statens växtskyddsanstalt kan komma all lämna anstalten kan ej få sådan omfattning att det är nöd­vändigt räkna med att dessa institutioner behöver ökade resurser.

De nämnda kostnaderna för statsverket bör enligt utredningens me­ning i den mån de hänför sig lUl administrationen av växtförädlarrälts-syslemel i princip helt bestridas av rällsinnehavarna genom avgifter. Kostnaderna som är förenade med värdeprovningen av växlsorter bör däremot liksom hittills i viss utsträckning stanna på statsverket med hänsyn lill del jordbrukspolitiska intresset alt höja växtodlingens effek­tivitet. Under de första åren efter systemets genomförande kan avgifter inle beräknas flyta in i den utsträckning all kostnaden för växtsorl­nämndens verksamhet helt täcks. Visst statsbidrag bör därför anvisas lill växtsortnämnden för att övergångsvis läcka del väntade underskottet. Utredningen beräknar alt för nämndens verksamhet bör för första verk­samhetsåret anvisas ett förslagsanslag av 50 000 kr.

Enligt utredningens förslag lUl lag om växtförädlarrätt skall sökanden erlägga ansökningsavgifl och skall för meddelad växtförädlarrätt för varje kalenderår räknai från det år ansökan om växtförädlarrätt bifallils erlägga årsavgift. Avgifternas storlek bör fastställas av Kungl. Maj:t. I fråga om årsavgifter bör Kungl. Maj:t äga förordna all ett eller flera av de första åren skall vara avgiftsfria.

Remissyttrandena

Utredningens förslag i fråga om organisationen av registreringsorga­nel tillstyrks av statskontoret, patent- och registreringsverket, statens centrala frökontrollanstalt och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen, lantbrukshögskolan och Sve­riges potatisodlares riksförbund föreslår annan organisation. Riksrevi­sionsverket och riksförbundet ifrågasätter om del behövs ell särskilt fristående organ för all sköta registreringsfrågorna. Verket anser att uppgiften bör ankomma på frökontrollanstalten.

Lantbruksstyrelsen delar utredningens uppfattning all ell redan verk­samt statligt organ bör anförtros uppgiflen som regislreringsmyndighet men ifrågasätter om uppdraget skall läggas på en för endasl della ända­mål inrättad organisatorisk enhet. Styrelsen föreslår att den själv får över­ta växtsorlnämndens uppgifter med hänsyn lill alt den har med adminis­trativa och botaniska frågor väl förtrogen sakkunskap. Växtsortnämnden behövs ändå som ett lill styrelsen knutet beredande och rådgivande or­gan. Nämndens ställningstaganden kommer härigenom atl bilda under­lag för de avgöranden som fattas av styrelsen. Om denna organisations­form inle väljs anser styrelsen atl nämndens kansli bör knytas till styrel­sen. En mindre förstärkning av styrelsen behövs om förslaget bifalls.


 


Prop. 1971: 41                                                          8

Även lantbrukshögskolan anser alt del vore mera rationellt all låta lant­bruksslyrelsen utgöra regislreringsmyndighet.

Utredningens förslag i fråga om kostnader och avgifter har av de re­missinstanser, som yttrat sig i frågan, fåll olika mottagande. Statens cen­trala frökontrollanstalt har inle något all erinra mol kostnadsberäk­ningarna för växtsorlnämndens verksamhet. Enligt statens plantskole­nämnd har utredningen inle tillräckligt beaktat del ökade medelsbehov som uppkommer för de institutioner som skall pröva och identifiera växlnyheter för statens växtsortnämnd. Liknande synpunkter framförs av lantbrukshögskolan. Statskontoret anser all kostnadsberäkningen inte är tillräckligt specificerad för all ställning skall kunna las i frågan. Riksrevisionsverket finner all det beräknade medelsbehovel för växtsorl­nämndens verksamhet förefaller lågt.

Riksförbundet Landsbygdens folk anser del mindre lämpligl att kost­naderna för nämndens verksamhet helt skall täckas av ansöknings- och årsavgifter från växtförädlarna. Riksförbundet anser alt systemet kan befaras verka hämmande på registrering av sorter som förädlaren inle kan vänta sig några större intäkter av på grund av all försäljningen av utsäde av växtslagel är liten. Del är därför knappast rimligt med en fast registrerings- och årsavgift oberoende av växtartens betydelse. De nämn­da avgifterna bör därför vara differentierade.

Departementschefen

De förslag lill bl. a. växtförädlarrättslag som tidigare i dag anmälts av chefen för justitiedeparlemenlet förutsätter alt ett nytt organ, statens växtsortnämnd, inrättas den 1 juli 1971 med uppgift alt handha de i lagen nämnda regislreringsuppgrfterna m. m.

Jag har tidigare kortfattat redovisat innehållet i förslagel lill växtför­ädlarrättslag. Vidare har jag redogjort för del förslag lUl organisation av registreringsverksamhelen, som lagts fram av växlförädlingsskydds-ulredningen.

Originalutsädesnämnden har i dag lUl uppgift atl bedöma frågan om självständighet, dvs. nyhet, homogenitet och stabUitet hos lantbruks-, köks- och grönyteväxter samt alt ta stäUning lill en sorts odlingsvärde, dvs. del ekonomiska värdet hos sorlen. Nämnden bestämmer vilka sor­ter som skall förklaras som rikssorler och därmed vara berättigade alt statsplomberas. För all en sorl skall få las in i rikssorllislan fordras bl. a. all sorlen i fråga vid prövning i praktiskt viktiga avseenden visat sig vara lämplig för svensk växtodling samt visat sådana morfologiska och andra egenskaper alt den kan anses såsom självständig sorl. Hos origi­nalutsädesnämnden förekommer alltså redan en prövning av samtliga de biologiska egenskaper som blir föremål för bedömning i ärenden an­gående växtförädlarrätt.


 


Prop. 1971: 41                                                         9

Då originalutsädesnämnden redan har hand om odlingsvärdesbedöm-ningen, finner jag liksom utredningen naturligt atl nämnden också får hand om frågan om rättsskydd. Mol all samma organ får svara för så­väl registreringen av växtförädlarrättsärenden som den ekonomiska vär­deringen av nya sorter kan möjligen invändas alt organet först kan kom­ma all godkänna en ny sort för rättsskydd och därefter avslå begäran om sorlens upplagande i rikssorllislan och alltså förhindra sorlens sprid­ning i riket. Konventionen tillåter emellertid att utnyttjandet av en sorl för vilken rättsskydd meddelats kan begränsas av hänsyn till del allmän­nas intresse. Hil måste anses höra intresset av alt spridningen av min­dervärdiga sortnyheter förhindras eller begränsas. Alt tillämpningen av sådana av statsmakterna fastställda begränsningsregler förläggs lill re­gistreringsmyndigheten bör inle möta något hinder.

De arbetsuppgifter som blir förenade med växlförädlarrältssyslemel skuUe komma atl väsentligt öka originalutsädesnämndens verksamhet. Ell nytt organ i vilket originalutsädesnämnden uppgår bör därför in­rättas den 1 juli 1971. Detta bör benämnas statens växlsorlnämnd. Ut­formningen av nämndens organisation bör ankomma på Kungl. Maj:t. Jag vill dock nämna all jag räknar med atl nämnden skall delas i två avdelningar, en för odlingsvärdesfrågor och en för växlförädlarrältsfrå-gor, med gemensam ordförande. Till nämnden bör knytas ett kansli i enUghel med utredningens förslag. Eftersom della blir av liten omfatt­ning bör del förläggas lill redan befintlig myndighet.

Vad gäller kostnaderna för växtförädlarrättssystemet anser jag atl des­sa i princip skall läckas av avgifter från rättsinnehavarna. Under en kor­tare övergångslid efter systemels genomförande kan det dock länkas alt avgifterna inte kommer all flyta in i tillräcklig omfattning för alt helt läcka kostnaderna. Ell eventuellt underskoll bör läckas med statsmedel. Jag förordar därför att för budgetåret 1971/72 ell formellt anslag på 1 000 kr. tas upp under ett förslagsanslag benämnt Statens växlsorl­nämnd.

De provningar som behövs för all erhålla växtförädlarrätt bör be­kostas av sökanden. Nuvarande regler i fråga om kostnaderna för od-Ungsvärdesprövning bör behållas.

Jag räknar med alt Sverige skall ansöka om anslulning lUl konventio­nen för skydd av växtförädlingsprodukter så snart lagen om växtför­ädlarrätt anlagils. Härigenom uppstår skyldighet för landet atl bidraga till de för växtförädlarunionen gemensamma kostnaderna. Dessa kostna­der som för budgetåret 1971/72 kan beräknas lUl ca 30 000 kr. skaU be­stridas från förslagsanslaget under nionde huvudtiteln Bidrag lill vissa internalioneHa organisationer. I prop. 1971: 1 (bU. 11 s. 140) har ansla­get för budgetåret 1971/72 beräknats lill 3 292 000 kr. Någon höjning av anslaget till följd av avgifter lill växtförädlarunionen är inte behövlig.


 


Prop. 1971:41                                                                      10

Under åberopande av del anförda hemställer jag alt Kungl. Maj:l föreslår riksdagen all

1)    besluta atl den 1 juli 1971 skall inrättas en central nämnd med de uppgifter som jag angett i det föregående,

2)    lUl Statens växtsortnämnd för budgetåret 1971/72 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen all lill riksdagen skall avlålas proposilion av den lydelse bilaga lUl della protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1971    710107