Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 87 (Proposition 1913:87)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 87.

Nr 87.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med. förslag till
lag angående ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap.
5 § rättegångsbalken; given Stockholms slott den 21
februari 1913.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå Riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse
av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken.

Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Gast. Sandström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt 56 Käft. (Nr 87.)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 87.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken
skola erhålla följande ändrade lydelse:

16 KAP.

10 §.

Har underrätt genom beslut under rättegången dömt någon till utgivande
av vite eller till ansvar för uteblivande eller annan förseelse i
målet; eller ogillat yrkande om ansvar för förseelse, som nu är sagd, eller
om ådömande av förelagt vite för uteblivande; eller utlåtit sig angående
ersättning åt vittne eller annan, som kallats att meddela upplysning i målet,
eller åt någon, som av rätten eller Konungens befallningshavande förordnats
att i rättegången biträda häktad eller som av rätten förordnats att i
visst mål eller ärende biträda såsom tolk; eller skilt fullmäktig från fullmäktigskapet:
mot det beslut skall, i händelse av missnöje, särskild talan
föras; och skall underrättelse härom i sammanhang med beslutet av rätten
meddelas. Lag samma vare, där genom beslut, som av underrätt meddelats
under rättegången, kvarstad eller skingringsförbud eller därmed
jämförlig åtgärd beviljats eller yrkande om hävande av sådan åtgärd
ogillats.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 87.

25 KAP.

5 §•

Vill part klaga över beslut, varigenom underrätt dömt till värjemålsed,
skall i fråga om sättet för talans fullföljd lända till efterrättelse vad
i sådant hänseende gäller om rättens slutliga utslag i målet. Har underrätt
eljest under rättegång meddelat beslut, som enligt lag må särskilt
överklagas, skall talan mot beslutet föras genom besvär. Lag samma vare,
där i fråga, som rörer fullmäktig eller vittne eller annan, som kallats att
meddela upplysning i målet, eller rättegångsbiträde åt häktad eller tolk,
underrätt i slutligt utslag meddelat beslut av beskaffenhet att, där det
under rättegången givits, särskild klagan varit tillåten. Innefattar eljest
underrätts slutliga utslag beslut, som, där det under rättegången givits,
kunnat särskilt överklagas, skall talan mot det beslut föras i sammanhang
med fullföljd av talan i huvudsaken; vill ej den, som är med beslutet
missnöjd, fullfölja talan i huvudsaken, vare lag, som hade beslutet blivit
under rättegången meddelat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1913 men skall ej äga tilllämpning
i fråga om beslut, som före den dag meddelats.

Kung1. Maj:ts nåd. proposition Nr 87.

Utdrag av ''protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott
fredagen den 7 februari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,

SOHOTTE,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Sandström anförde:

»I sin till 1912 års Riksdag avgivna ämbetsberättelse gjorde justitieombudsmannen
en framställning av följande lydelse:

I 4 § av lagen angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad den
14 september 1906 är stadgat, att rättegångsbiträde, varom i denna lag sägs, skall
njuta skälig ersättning av allmänna medel, efter ty rätten bestämmer. Beslut
om sådan ersättning skall gå i verkställighet, ändå att det ej vunnit laga kraft;
och skall skriftligt besked om beslutet utan avgift genast tillhandahållas biträdet.
I slutliga utslaget åligger det sedermera rätten att pröva, huruvida ersättningen
skall till statsverket återgäldas, vare sig av allmän åklagare eller av
enskild part.

I enlighet med dessa bestämmelser har åtskilliga gånger inträffat, att
person, som förordnats till rättegångsbiträde åt häktad, redan före slutliga utslaget
berättigats till ersättning av allmänna medel. Understundom lärer även

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 87.

hava hänt, att rättegångsbiträde, som sålunda förskottsvis tillerkänts ersättning,
ansett, att rätten bestämt ett lägre ersättningsbelopp, än som med hänsyn till
de föreliggande omständigheterna kunde anses skäligt. I dylika fall har, enligt
vad jag under mina inspektionsresor försport, tvekan uppstått angående sättet för
fullföljd av talan mot beslutet angående ersättningen. Särskild bestämmelse
härom är nämligen icke meddelad.

I 16 kap. 10 § rättegångsbalken är föreskrivet, att, om underrätt genom *
beslut under rättegången utlåtit sig angående ersättning åt vittne eller annan,
som kallats att meddela upplysning i målet, så skall mot det beslut, i händelse
av missnöje, särskild talan föras.

Detta stadgande, som tillkom genom lagen den 14 juni 1901 och alltså före
lagen angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad, har — i min tanke
på goda skäl —• ansetts böra analogisk! tillämpas jämväl å det fall, varom nu
är fråga.

Å andra sidan har man emellertid, under medgivande att grunden till
nyssberörda stadgande i rättegångsbalken även här kunde åberopas, förmenat, att
då lagen noga uppräknar de fall, när särskild talan må föras mot underrätts
beslut under rättegången, sådan talan icke finge föras mot beslut af nu ifrågavarande
art.

I)å man till avhjälpande av den bristfällighet, som uti ifrågavarande avseende
vidlåder gällande lagstiftning, påkallat mitt biträde, får jag, med tillmötesgående
härav, hemställa, att Riksdagen måtte för sin del antaga följande
förslag till

Lag angående ändrad lydelse av 18 kap. 10 § rättegångsbalken.

Har underrätt genom beslut under rättegången dömt någon till utgivande
av vite eller till ansvar för uteblivande eller annan förseelse i målet; eller ogillat
yrkande om ansvar för förseelse, som nu är sagd, eller om ådömande av förelagt
vite för uteblivande; eller utlåtit sig angående ersättning åt vittne eller annan,
som kallats att meddela upplysning i målet, eller åt rättegångsbiträde, varom
förmäles i lagen angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad; eller skilt
fullmäktig från fulimäktigskapet: mot det beslut skall, i händelse av missnöje,
särskild talan föras; och skall underrättelse härom i sammanhang med beslutet
av rätten meddelas. Lag samma vare, där genom beslut, som av underrätt meddelats
under rättegången, kvarstad eller skingringsförbud eller dämed jämförlig
åtgärd beviljats eller yrkande om hävande av sådan åtgärd ogillats.

I underdånig skrivelse den 24 februari 1912 anmälde Riksdagen, att
Riksdagen för sin del antagit berörda förslag, samt anförde härvid:

I 4 § i lagen den 14 september 1906 angående förordnande av rättegångsbiträde
åt häktad förutsättes, att beslut rörande ersättning åt sådant biträde må
kunna av domstolen under rättegången meddelas. Då det tydligen icke bör möta
olägenhet för högre rätt att företaga prövning av fråga om dylik ersättning utan
sammanhang med själva målet och biträdet i händelse av missnöje med underrättens
beslut äger berättigat intresse att så skyndsamt som möjligt få frågan
slutligen avgjord, finner Riksdagen det vara lämpligt, att beslut av förevarande

Kungl. Maj:ta nåd. proposition Nr 87.

art med avseende å sättet för fullföljd av talan likställes med de av underrätt
under rättegången meddelade beslut, som omförmälas i 16 kap. 10 § rättegångsbalken.
Med hänsyn till den tvekan, som, enligt vad justitieombudsmannen
vitsordat, i rättspraxis uppstått, huruvida sistnämnda lagrum med dess nuvarande
avfattning kan anses äga tillämpning även å nu ifrågavarande fall,
synes därför den av justitieombudsmannen föreslagna lagändringen vara av behovet
påkallad.

Det över ifrågavarande lagförslag från lagrådet infordrade yttrandet,
som avgavs den 24 oktober 1912, innehåller:

Enligt lagrådets uppfattning må för närvarande särskild talan icke föras
mot ett av underrätt under rättegången meddelat beslut, varigenom domstolen
utlåtit sig angående ersättning åt rättegångsbiträde, som nu avses. Då emellertid
den föreslagna lagen icke försetts med någon övergångsbestämmelse i avseende å
beslut, som meddelats före tiden för lagens ikraftträdande, skulle densamma i enlighet
med den i fråga om processlagars verkan vedertagna grundsats komma
att lända till efterrättelse jämväl beträffande ett dylikt tidigare beslut, och följaktligen
föranleda, att tiden för talan mot sådant beslut skall räknas från dagen
för beslutets meddelande. Härigenoiii skulle uppenbarligen kunna inträffa, att
oförvållad rättsförlust tillskyndades vederbörande. Med lagen hade därför bort
förbindas en bestämmelse av innehåll att lagen icke skulle äga tillämpning å
beslut, som meddelats innan den trätt i kraft, måhända dock med den modifikation
härutinnan, att, för den händelse vid tiden för lagens ikraftträdande underrätten
ännu icke meddelat slutligt utslag i själva målet, lagen visserligen skulle
äga tillämpning, men att besvärstiden skulle räknas från dagen för ikraftträdandet.

Med hänsyn till vad nu anförts torde det i Riksdagens skrivelse innefattade
förslaget icke böra upphöjas till lag.

För övrigt må erinras, att i sammanhang med lagändring av ifrågavarande
beskaffenhet jämväl 25 kap. 5 § rättegångsbalken torde böra underkastas
omarbetning.

Vidare kan anmärkas, att samma grund som föranlett den ifrågasatta lagändringen
synes påkalla motsvarande ändringar i rättegångsbalken såvitt angår
beslut, varigenom underrätt under rättegången utlåtit sig angående ersättning
åt den, som jämlikt bestämmelse i lagen aen 13 juni 1902 om tolks anlitande
vid domstol blivit av underrätten förordnad att i visst mål eller ärende biträda
såsom tolk.

Vid anmälan den 15 november 1912 av detta lagrådets yttrande
beslöt Eders Kungl. Maj:t att med hänsyn till vad lagrådet yttrat ej bifalla
lagförslaget.

Då Riksdagen funnit ifrågavarande lagändring nyttig och behövlig
samt lagrådet icke grundat sitt avstyrkande på en motsatt mening i denna
del utan allenast därpå att förslaget icke försetts med övergångsbestämmelser,
anser jag mig böra tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att förelägga
Riksdagen nytt förslag i ämnet med de tillägg, som av lagrådets anmärkningar
föranledas.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 87. 7

I enlighet härmed har jag låtit inom justitiedepartementet upprätta
förslag till lag angående ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 §
rättegångsbalken.»

Föredraganden uppläste härefter det nu omförmälda förslaget till
lag angående ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken,
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställde,
att lagrådets utlåtande över förslaget måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen
omförmäler, genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 87.

Bil.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken
skola erhålla följande ändrade lydelse:

16 KAP.

10 §.

Har underrätt genom beslut under rättegången dömt någon till
utgivande av vite eller till ansvar för uteblivande eller annan förseelse i
målet; eller ogillat yrkande om ansvar för förseelse, som nu är sagd, eller
om ådömande av förelagt vite för uteblivande; eller utlåtit sig angående
ersättning åt vittne eller arman, som kallats att meddela upplysning i målet,
eller åt rättegångsbiträde, varom förmäles i lagen angående förordnande
av rättegångsbiträde åt häktad, eller åt den, som jämlikt bestämmelse i
lagen om tolks anlitande vid domstol blivit av rätten förordnad att i visst
mål eller ärende biträda såsom tolk; eller skilt fullmäktig från fullmäktigskapet:
mot det beslut skall, i händelse av missnöje, särskild talan föras;
och skall underrättelse härom i sammanhang med beslutet av rätten meddelas.
Lag samma vare, där genom beslut, som av underrätt meddelats under
rättegången, kvarstad eller skingringsförbud eller därmed jämförlig åtgärd
beviljats eller yrkande om hävande av sådan åtgärd ogillats.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr. 87.

25 KAP.

5 §•

Vill part klaga över beslut, varigenom underrätt dömt till värjemålsed,
skall i fråga om sättet för talans fullföljd lända till efterrättelse
hvad i sådant hänseende gäller om rättens slutliga utslag i målet. Har
underrätt eljest under rättegång meddelat beslut, som enligt lag må särskilt
överklagas, skall talan mot beslutet föras genom besvär. Lag samma
vare, där i fråga, som rörer fullmäktig eller vittne eller annan, som kallats att
meddela upplysning i målet, eller rättegångsbiträde åt häktad eller tolk,
underrätt i slutligt utslag meddelat beslut av beskaffenhet att, där det
under rättegången givits, särskild klagan varit tillåten. Innefattar eljest
underrätts slutliga utslag beslut, som, där det under rättegången givits,
kunnat särskilt överklagas, skall talan mot det beslut föras i sammanhang
med fullföljd av talan i huvudsaken; vill ej den, som är med beslutet
missnöjd, fullfölja talan i huvudsaken, vare lag, som hade beslutet blivit
under rättegången meddelat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1913 men skall ej äga tilllämpning
i fråga om beslut, som före den dag meddelats.

Bihang till Riksdagens -protokoll 1911

1 sand. 56 käft. (Nr 87.)

Kung}. Maj:ts nåd. proposition Nr 87.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd onsdagen den
19 februari 1913.

Närvarande:

J u stitieråden Thomasson,

Gustaf Carlson,

SvEDELIUS,

Regeringsrådet Thulin.

Enligt lagrådet tilihandakominet utdrag av protokollet över justitiedeparteinentsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
7 februari 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över
upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och
25 kap. 5 § rättegångsbalken.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av byråchefen för lagärenden Gustaf Appelberg.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet
Erik Öländer.

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 87.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 21 februari 1913.

N Svarande:

Hans Excellens herr statsministern Staaff,

Hans Excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvähd,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Sandström anmälde lagrådets
genom utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden den
7 innevarande månad inhämtade utlåtande över upprättat förslag till lag
angående ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken
samt hemställde att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning,
måtte, sedan eu mindre jämkning i redaktionellt hänseende i
förslaget vidtagits, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas
Riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till Riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.