Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55

Proposition 1913:55

1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55.

Nr 55.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
pension åt ritaren 0. W. Andersson; given Stockholms
slott den 24 januari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgiva,

att ritaren vid sjökarteverket Oscar Wilhelm Andersson må från
och med månaden näst efter den, varunder avsked från ritar befattningen
varder honom beviljat, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension till belopp av i!,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Jacoh Larsson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 28 höft. (Nr 55.)

2

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55.

Angående
pension åi
ritaren 0. W.
Andersson.

Chefen för
sjökarteverket.

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, häll et inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 24 januari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswård.

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Larsson anförde:

Uti underdånig skrivelse den 8 november 1912 har chefen för sjökarteverket,
med anmälan att förste ritaren vid kartverket, amanuensen
Oscar Wilhelm Andersson, som under en längre tid åtnjutit tjänstledighet
för sjukdom, vore, enligt företett läkarintyg, till följd av hjärnsjukdom
med sockersjuka fortfarande och tills vidare oförmögen att sköta
sin tjänst, anfört huvudsakligen följande:

Andersson, som vore född den 25 februari 1865, hade antagits den
1 september 1881 till extra ritare vid sjökarteverket med ett arvode av
60 kronor per månad, vilket arvode den 1 januari 1884 höjts till 100
kronor. Från och med den 1 januari 1892 hade Andersson förordnats
— enligt det för honom utfärdade förordnandets lydelse — till »ritare

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55.

3

på ordinarie stat vid Kungl. sj ökarte verket)) med arvode av 150 kronor
per månad. Med stöd av kung!, brev den 17 mars 1893 hade Andersson
under sistnämnda år tillerkänts delägarskap i flottans pensionskassa
med rätt till pension för honom själv samt gratial för änka och barn.

Enär Andersson genom stor skicklighet och ovanlig flit gjort sig
känd såsom en särdeles dugande tjänsteman, för vilken ovannämnda
arvode icke kunde anses utgöra skälig ersättning, hade avlöningsförbättring
beretts honom på så sätt att, då sjökarteverkets försäljningsagentur
genom innehavarens frånfälle blivit ledig, sagda agentur från
och med den 1 januari 1897 överlåtits på Andersson, vars inkomster
därigenom blivit väsentligt ökade. Enligt kartverkets räkenskaper hade
nämligen försälj ningsagentur ens nettobehållning av kartförsäljningen
under åren 1897 — 1911 uppgått till i medeltal 3,170 kronor per år.

Den 1 februari 1897 hade Andersson av kartverkschefen förordnats
till amanuens vid verket med samma arvode som förste ritare eller
2,500 kronor per år.

I juli 1909 hade Andersson drabbats av slaganfall, och hade på
grund därav åtnjutit någon tids tjänstledighet, men redan på hösten
samma år återinträtt i tjänst utan att dock vara fullt återställd.
Den 17 maj 1910 hade Andersson erhållit 3 månaders tjänstledighet för
hälsans vårdande och därefter återinträtt i tjänst, ehuru icke fullt återställd.
Efter några dagar hade lian återfallit i sjukdomen och erhållit 2 månaders
tjänstledighet från och med den 22 september 1910. Den 21 november
1910 och den 8 december 1911 hade till chefen för sjöförsvarsdepartementet
med bifogande av läkarbetyg anmälts, att Andersson fortfarande
vore otjänstbar.

I och med genomförandet av den av 1912 års riksdag beslutade
löneregleringen för sjökarteverkets civila personal hade ock den frågan
bragts på dagordningen, huruvida under nuvarande förhållanden åt Andersson
kunde beredas anställning å sjökarteverkets ordinarie stat, eller,
därest så ej kunde bliva fallet, om han överhuvud kunde bibehållas vid
innehavande anställning och löneförmåner eller eventuellt i annan ordning
erhålla gottgörelse därför.

Den utväg, som för frågans lösning syntes mest tilltalande, men
om vars lämplighet kartverkschefen kände sig tveksam, vore att antaga
Andersson såsom ordinarie befattningshavare på den nya staten. En
annan utväg vore att med tillsättandet av en av de i staten uppförda
ritarebefattningarna finge tills vidare anstå till dess att större visshet
kunde inhämtas angående utsikterna för Anderssons återinträde i tjänstgöring.
Därest Andersson mot förmodan framdeles skulle återvinna häl -

4

Direktionen
över flottans
pensionskassa

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 55.

san, undginge man därigenom att tillfoga honom den stora orättvisan
att utestänga honom från en befordran, vartill han i sådant fall säkerligen
skulle vara bättre meriterad än varje annan, som kunde därtill
ifrågakomma. Slutligen återstode den utvägen att söka genom Riksdagens
medverkan bereda Andersson pension på allmänna indragningsstaten.

Den pension, som i så fall kunde anses skälig, torde icke böra ber
stämmas till mindre belopp än 2,500 kronor årligen, motsvarande det
arvode Andersson år 1912 uppbure, och vilket belopp i allt fall ej uppginge
till 50 procent av sammanlagda beloppet av den inkomst Andersson
åtnjutit på grund av sin anställning vid sjökarteverket. 2,500 kronor
vore också det belopp, som utgjorde full pension för de nya ritaretjänsterna
vid kartverket.

Därest åtgärder vidtoges för beredande av pension för Andersson
från allmänna indragningsstaten, torde emellertid medgivande böra lämnas
chefen för sjökarteverket att av uppkommande besparingar å anslaget
till avlöning åt sjökarteverkets personal till Andersson för år 1913 utbetala
ett understöd av nämnda belopp 2,500 kronor.

Chefen för sjökarteverket ville alltså framlägga följande alternativa
förslag i ärendet, nämligen:

att Kungl. Maj:t täcktes förklara Andersson berättigad att utan hinder
av hans ovan omförmälda sjukdom i mån av befogenhet i övrigt
söka och erhålla ordinarie tjänstebefattning på sjökarteverkets stat,
eller att, därest sådant icke läte sig göra, Kungl. Maj:t måtte medgiva,
att med tillsättande av en av de på den nya staten för sjökarteverket
uppförda befattningarna finge tillsvidare anstå, till dess att större visshet
vunnits, huruvida möjlighet funnes för Andersson att fullgöra tjänstgöring
vid verket;

att, därest någon av nu angivna åtgärder ej skulle prövas lämplig,
Kungl. Maj:t täcktes medelst nådig proposition föreslå innevarande års
riksdag att bevilja Andersson pension på allmänna indragningsstaten
till belopp av 2,500 kronor om året att utgå från och med den 1 januari
1914; samt

att, i händelse av bifall härtill, chefen för sjökarteverket måtte erhålla
bemyndigande att av uppkommande besparingar å anslaget till
avlöning åt sjökarteverkets personal till Andersson för år 1913 utbetala
understöd med sist angivna belopp 2,500 kronor.

Efter erhållen remiss har direktionen över flottans pensionskassa i
skrivelse den 23 november 1912 anfört följande:

Enligt Kungl. Maj:ts brev den 17 mars 1893 och direktionens resolution
den 15 maj samma år hade Andersson antagits till delägare i

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55.

flottans pensionskassa med skyldighet att erlägga behöriga avgifter från
och med juli 1892, och hade Andersson genom Kungl. Maj:ts brev den
14 juni 1895 berättigats att vara delägare i flottans pensionskassa med
skyldighet för honom, som behörigen erlagt pensions- och gratialavgifter
från och med juli månad 1892, att jämlikt § 14 mom. 4 i reglementet
för flottans pensionskassa av den 22 januari 1892 erlägga retroaktiva
pensions- och gratialavgifter för tiden från och med den 1 januari 1892
till och med den 1 juli samma år. Dessa retroaktiva avgifter hade inbetalts
till kassan den 28 december 1895. Pensionsavgifterna hade beräknats
å den pension, som grundade sig på det av Andersson, på sätt
i chefens för sjökarteverket framställning närmare angåves, åtnjutna arvvodet.

Anderssons pensionsberättigande tjänstetid räknades från och med
januari 1892 och utgjorde således för honom, som vore född den 25
februari 1865, vid 1912 års slut 21 år från 20 års ålder.

Jämlikt § 12 mom. 1 av gällande reglemente för flottans pensionskassa
vore till pension från kassan vid avskedstagandet en var delägare
berättigad, som oavbrutet stått i tjänst 30 år och uppnått en ålder av
55 år samt vederbörligen till kassan erlagt stadgade pensionsavgifter.
Enligt § 13 mom. 1 i samma reglemente skulle dessutom fyllnadspension
från statsverket genom kassan utgå till delägare, som vore berättigad
till pension ur kassan och vid avskedstagandet uppnått en levnadsålder,
flaggman samt fält- och regementsläkare av 65 år, kommendör och
överdirektör vid mariningenjör staten av 60 år samt övriga delägare
av 55 år.

Vid uppnådda 50 levnadsår och efter 30 års tjänstetid ägde enligt
§ 12 mom. 2 i reglementet avskedstagande, som behörigen erlagt stadgad
pensionsavgift, ur kassan erhålla i pension 75 procent av den pension,
som skulle tillkomma honom vid 55 års ålder.

I enlighet med dessa stadganden kunde Andersson först från och
med januari månad 1922, då han uppnådde 30 pensionsberättigande
tjänsteår, efter erhållet avsked vara berättigad till fulla pensionsförmåner,
och vore han ej berättigad att tidigare komma i åtnjutande av ovan
omförmälda lägre pension. De pensionsförmåner, Andersson från och
med ingången av 1922 kunde komma i åtnjutande av, vore från flottans
pensionskassa kronor 1,333:33 och fyllnadspension från statsverket kronor
666: 67 eller tillsammans 2,000 kronor.

Av remisshandlingarna framginge, att sådana förhållanden, som omförmäldes
i punkt 8 av kungl. kungörelsen den 24 november 1876 —
vari stadgades, att »den lottägare, som i minst tre år lidit av lamhet,

Statskontoret.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55.

blindhet eller vansinne, utan att anledning förefinnes att han kan återvinna
tjänstbarhet, må, sedan detta förhållande genom föregående undersökning
blivit vederbörligen utrett, kunna utan egen ansökning från
tjänsten skiljas mot åtnjutande under sin återstående livstid av pension
från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande pension jämte
fyllnadspension» — ej här förelåge, i det Andersson dels ännu ej varit
under 8 år hindrad sin tjänst bestrida, dels i övrigt intet styrkts i
fråga om sådan sjukdom, som i nämnda kungörelse omförmäldes. Om i
samma kungörelse upptagna villkor förelegat, hade Andersson varit berättigad
till pension från allmänna indragningsstaten till belopp motsvarande
pension och fyllnadspension, tillsammans 2,000 kronor. Enligt
nuvarande förhållanden vore alltså Andersson ej heller på grund av
detta stadgande för närvarande berättigad till pension vid avskedstagandet.

Slutligen har statskontoret den 18 december 1912 avgivit infordrat
underdånigt utlåtande i ärendet och därvid anfört följande.

Statskontoret ansåge de till stöd för förevarande framställning åberopade
förhållandena böra föranleda därtill, att pension från statsverket
bereddes Andersson, när han efter lång och synnerligen nitisk tjänstgöring
nu till följd av iråkad sjukdom nödgades lämna sin befattning
och den därmed förenade avlöning, men ämbetsverket ansåge sig icke
kunna för Andersson hemställa om dylik pension till högre belopp
än 2,000 kronor, vilket pensionsbelopp vore det högsta, han varit berättigad
erhålla, för den händelse han uppfyllt villkoren för åtnjutande
av hel pension från flottans pensionskassa och fyllnadspension från
statsverket. Statskontoret finge alltså hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t
i nådig proposition föreslå Riksdagen medgiva, att Andersson, under
förutsättning att han med 1912 års utgång bleve entledigad från sin ritarbefattning
vid sjökarteverket, måtte från och med ingången av år 1913
under sin återstående livstid åtnjuta eu årlig pension från allmänna indragningsstaten
till belopp av 2,000 kronor. Då Andersson, enligt vad
chefen för sjökarteverket upplyst, vore i saknad av tillräckliga medel
för sitt uppehälle, syntes emellertid billigheten bjuda, att ett understöd,
motsvarande den föreslagna pensionen, bereddes Andersson för tiden intill
dess pensionen efter Riksdagens beslut i frågan kunde komma att
utgå; och finge statskontoret förty hemställa, att chefen för sjökarteverket
måtte varda bemyndigad att under förskottstitel av omhänderhavande
medel mot ersättning, varom Kungl. Maj:t framdeles torde vilja
besluta, åt Andersson tillsvidare utbetala ett understöd av 2,000 kronor

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55. 7

för år räknat att med en tolftedel månadsvis utgå från och med 1913
års början.

Innan jag går att uttala mig angående förevarande framställning,
ber jag få erinra, att kartverkschefen i skrivelse den 8 januari 1913
anmält, att han den 31 december 1912 till ordinarie befattningshavare
enligt den för sjökarteverkets civila personal fastställda staten såsom ritare
antagit Andersson, samt att denne, som vid utgången af år 1907
varit i oavbruten tjänst vid sj ökarte verket i tjugu år efter utgången av
det år, varunder han fyllde 22 år, borde ifrågakomma till erhållande av
fyra löneförhöjningar; men att vid underdånig föredragning av detta
ärende förut denna dag, på sätt av däri fört protokoll inhämtas, Kungl.
Maj:t, med uttalande att Kungl. Maj:t funne anmärkningsvärt att Andersson,
oaktat hans otjänstbarhet vore ådagalagd, av chefen för sjökarteverket
antagits till ordinarie befattningshavare å omförmälda stat,
avslagit framställningen om tilldelande av ålderstillägg åt Andersson.
Avlöningsförmånerna å den befattning, som sålunda tilldelats Andersson,
utgöra 1,300 kronor i lön, 300 kronor i ortstillägg och 800 kronor i
tjänstgö ringspenningar, vartill kunna komma fyra ålderstillägg, vartdera
å 400 kronor, därav 300 kronor utgöra lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar.

Vid bedömandet av ovanberörda utav chefen för sjökarteverket
framställda alternativa förslag torde frågan om Anderssons hälsotillstånd
och därav beroende tjenstbarhet vara av avgörande betydelse. I detta
hänseende föreligga tre särskilda läkarintyg, så lydande:

1. Amanuensen vid kungl. sjökarteverket O. W. Andersson, som
lider av hjärnsjukdom (Emollitio cerebri), är till följd av denna sjukdom
t. v. oförmögen att sin tjänst förrätta, intygas på heder och samvete.
Stockholm den 19/n 1910.

Martin Asplund.

Legit. läkare.

2. Amanuensen Oskar Wilhelm Andersson är till följd av hjärnsjukdom
(Emollitio cerebri) med sockersjuka fortfarande och tills vidare
oförmögen att sköta sin tjänst, vilket härmed på heder och samvete intygas.
Stockholm den 15/io 1912.

Martin Asplund.

Legit. läkare.

Departements chefen.

8

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55.

3. Amanuensen i sj ökarte verket Oskär Wilhelm Andersson, som
lider av sockersjuka och följderna av upprepade anfall av hjtimslag
(Emollitio cerebri) i så hög grad, att han för närvarande är oförmögen
att sin tjänst förrätta, lämnas det intyg, att han med största sannolikhet
för framtiden är oförmögen att utföra det arbete, som skulle
tillkomma honom såsom ritare vid sjökarteverket, vilket härmed intygas
på heder och samvete. Stockholm den 24 januari 1913.

Martin Asplund.

Legit. Läkare.

Av dessa läkarintyg synes vara uppenbart, att Anderssons kvarstående
å sjökarteverkets stat vore ur kartverkets synpunkt synnerligen
olämpligt. Vid sådant förhållande torde icke någon annan utväggivas
än att hos Riksdagen göra framställning om beredande av pension
för Andersson. Lika med statskontoret anser jag, att med avseende
å Anderssons långa och väl vitsordade tjänstgöring vid sjökarteverket
Anderssons pension icke bör bestämmas till lägre belopp än 2,000
kronor om året.

Jag hemställer alltså, det täcktes Eders Kung!. Magt föreslå Riksdagen
medgiva,

att ritaren vid sjökarteverket Oscar Wilhelm Andersson må från och
med månaden näst efter den, varunder avsked från ritarebefattningen
varder honom beviljat, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension till belopp av 2,000 kronor.

Till våd departementschefen sålunda hemställt
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets
övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle proposition
till Riksdagen avlåtas av den lydelse en vid
detta protokoll fogad bilaga utvisar.

Ex protocollo:

E. Rahmn.

Stockholm, K. L. Beckmans boktr., 1913.