Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49

Proposition 1913:49

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.

Nr 49.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående driftkostnader
för fiskerilånefonäen; given Stockholms slott
den 14 januari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
iordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgiva,

att, där å låneunderstöd, som från fonden för fiskerinäringens befrämjande
utlämnats av hushållningssällskap eller landsting, uppkommit
förlust, Kungl. Maj:t må, på framställning av vederbörande hushållningssällskap
eller landsting, efter prövning av de i varje fall förekommande
omständigheter, äga att av nämnda fonds medel anvisa hushållningssällskapet
eller landstinget gottgörelse för den lidna förlusten med skäligt
belopp, vilket dock icke i något fall må överstiga hälften av samma förlust.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 49.

11

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1913.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd.
Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde vidare:

Fonden för fiskerinäringens befrämjande uppgick vid slutet av år
1911 till 2,738,618 kronor 92 öre, därav utlånat kapital 2,673,307 kronor
4 öre. Under de senare åren har bestämts, att fonden skulle tillgodose
ett lånebehov av 750,000 kronor årligen. Kungl. Maj:t fördelar årligen
detta belopp så, att Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och
Bohus län får för lån inom länet förfoga över viss del därav, vilken del
till och med år 1911 uppgått till 600,000 kronor årligen men för vartdera
av åren 1912 och 1913 till 550,000 kronor, samt att lantbruksstyrelsen får
för rikets övriga delar disponera återstoden, alltså respektive 150,000 och
200,000 kronor. Enligt gällande den 7 augusti 1907 utfärdade bestämmelser
rörande denna fond äger, hushållningssällskap eller landsting, som

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.

önskar erhålla lån från fonden för att därav utlämna låneunderstöd för
anskaffande av fiskarbåtar och fiskredskap eller för anläggande av smärre
inrättningar för tillgodogörande och förädling av. fiskets produkter, göra
ansökning därom för Göteborgs och Bohus län till Kungl. Maj.ts befallningshavande
i samma län och för rikets övriga län till lantbruksstyrelsen.
Dessa hushållningssällskap och landsting äro alltså låneförmedlare.
Kungl. Maj:ts bemälde befallningshavande och lantbruksstyrelsen
bevilja därefter iånen inom det belopp, varöver de äga förfoga. Från
fonden beviljat lån skall återbetalas inom högst 10 år med lika kapitalbelopp
varje år jämte upplupen ränta. För lån, spm beviljats hushållningssällskap
eller landsting, åtnjutes räntefrihet för första året, men
därefter erlägges ränta, som för vissa äldre numera till huvudsaklig de!
amorterade lån utgår efter 3 procent, men för lån, som utlämnats
dels under år 1907 med visst undantag och dels från och med år 1908,
utgår efter 3.6 procent. Den, som erhållit låneunderstöd av hushållningssällskap
eller landsting, skall åtnjuta samma räntefrihet och får ej avfordras
högre ränta än nyss sagts. Låneunderstöd må utgöra högst
10,000 kronor. Någon föreskrift angående den säkerhet, som låneförmedlarna
äga avfordra sina låntagare, finnes icke. Det är antagligt, att

säkerheten i regel utgöres av borgen.

Lånetiden är, som nämnt, högst 10 år. I Göteborgs och Bohus
län synes den i regel sättas till antingen 5 eller 8 år.

Till följd av det disponibla lånebeloppets fördelning har huvudmassan
av lånen utgått till Göteborgs och.Bohus län, varest de förmedlas
av landstinget. I övriga delar av riket sker låneförmedlmgen
genom hushållningssällskapen. Enligt uppgift från statskontoret utgjorde
fåneförmedlarnas kapitalskuld vid 1911 års utgång:

Göteborgs och Bohus läns landsting ........................ kronor 2,076,437: so

Hushållningssällskapen......................................................*__________596,869: 54

Summa kronor 2,673,307: 0 4

Förvaltningsbidrag eller liknande gottgörelse utgår icke för låneförmedling
från denna fond. Vid 1911 års Riksdag väcktes, emelertid
motioner i syfte att dylikt bidrag måtte medgivas. Uti sitt med
anledning av dessa motioner avgivna utlåtande yttrade jordbruksutskottet,
att utskottet icke ville bestrida, att beträffande förlusterna, vid lörmedlingsrörelsen
faran därför vid fiskerilånen vore i sig själv måhfinda
större än vid egnahemslånen, ehuru densamma på grund av lånerörelsens,
med undantag endast för Göteborgs och Bohus län, förhållandevis
ringa omfattning praktiskt taget ej syntes kunna jämnställas med risken

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.

vid egnahemslånerörelsen. Yad anginge det med lånerörelsen förenade
arbetet och besväret, det vill säga själva låneförmedlarens, måste detta,
enligt utskottets förmenande, anses såsom långt mindre beträffande ett lån
ur fiskerilånefonden än i fråga om ett lån ur egnahemslånefonden. Vidkommande
slutligen de av lånerörelsen betingade kostnader ansåge utskottet,
att även i detta avseende en väsentlig skillnad förefunnes mellan
de båda slagen av lånerörelse. Egnahemslåneförmedlaren måste nämligen
ofta föranstalta om besiktning å stället av lägenhet, för vilken lån söktes,
samt för varje särskilt lån genom sakkunnig person granska lägenheten
rörande lagfarts- och inteckningsbandlingar ävensom meddela lånesökanden
upplysningar och råd i olika avseenden, vilket allt åsamkade låneförmedlaren
avsevärda kostnader. Liknande eller andra kostnader förekomme
däremot endast i mycket ringa omfattning vid fiskerilånerörelsen.
Utskottet framhöll slutligen, att de förvaltningsbidrag, som medgåves
egnahemslåneförmedlare, icke vore att betrakta såsom något slags ersättning
för vederbörande låneförmedlares möda, utan endast avsåge att
betäcka — utom möjliga förluster •— de för låneförmedlaren genom
lånerörelsen uppkommande kostnaderna. Med anledning av vad utskottet
sålunda anfört, fann utskottet sig böra hemställa, att omförmälda motioner
icke måtte av Riksdagen bifallas. Denna utskottets hemställan biträddes
sedermera av Riksdagen.

Frågan om dylikt bidrag upptogs därefter inom Göteborgs och
Bohus län. I skrivelse till detta läns landsting år 1911 fäste fiskerilånenämnden
landstingets synnerliga uppmärksamhet på frågan, som
syntes innebära så mycket av billighet och rättvisa, att den enligt nämndens
förmenande borde ånyo frambäras för statsmyndigheterna. Att landstinget
för sin del komme att få vidkännas förluster å förmedlingen av
fiskerilån, vore redan tydligt, och sannolikt vore väl också, att, trots all
försiktighet vid utlåningen och all månhet om betryggande säkerhets
anskaffande, än ytterligare risker i avseende å låneåterbetalningarna framdeles
kunde uppstå för landstinget. De av landstinget bestridda driftkostnaderna
för lånerörelsen hade under nämndens förvaltningstid uppgått
till följande belopp, nämligen: under år 1908 2,310 kronor 87 öre, år
1909 2,019 kronor 16 öre och år 1910 2,133 kronor 81 öre. I mån som
lånerörelsen tilltoge i omfång och förvaltningen försvårades, komme utgifterna
givetvis att växa. Under sådana förhållanden syntes det icke böra
vara landstinget likgiltigt, om bidrag för ändamålet erhölles eller ej, och
om man, vilket syntes vara fullt riktigt, jämnställde fiskerilåneförmedlingen
med egnahemslåneförmedlingen, borde det vara i sin ordning, att
statsbidrag bereddes till täckande av kostnader och förluster för den

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.

förra rörelsen lika val som för den senare. Det kunde ej bestridas, att
ett statsändamål tillgodosåges i bådadera fallen. Då nämnden således
ansåge det vara önskvärt, att framställning om statsbidrag för fiskerilåneförmedlingens
handhavande förnyades, funne nämnden det välbetänkt,
om landstinget genom hänvändelse till Knngl. Maj:t sökte föra denna
för länet långt ifrån oväsentliga ekonomiska fråga fram till en snar och
lycklig lösning. Eu utredning om densammas betydelse och räckvidd
syntes lämpligast genom Rungl. Maj:ts föranstaltande kunna åvägabringas.

Åven landstingets förvaltningsutskott fann uti avgivet yttrande
det vara angeläget, att kostnaderna för utlåningen av statens medel till
fiskerinäringens befrämjande åtminstone delvis bestredes av statens egna
medel ävensom att låneförmedlarna icke ensamma stode risken vid inträffande
förluster å låneförmedlingen, och förordade förvaltningsutskottet
bifall till fiskerilånenämndens framställning.

Fiskerilånenämnden meddelade, att under åren 1910 och 1911
förluster uppstått till ett sammanlagt belopp av 8,639 kronor 42 öre.

Uti en till Kungl. Maj:t den 31 oktober 1911 ställd, av Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus län överlämnad skrift
har därefter landstinget, under åberopande av vad fiskerilånenämnden
och förvaltningsutskottet anfört, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes för
Riksdagen framlägga proposition rörande anvisande av statsbidrag för
bestridande av kostnaderna för och täckande av möjliga förluster vid
fiskerilåneförmedlingen.

Statskontoret har den 19 januari 1912 avgivit utlåtande över
denna framställning och därvid förklarat sig dela den av jordbruksutskottet
år 1911 uttalade uppfattningen, att i fråga om det med lånerörelsen
förenade arbetet och av densamma betingade kostnader en väsentlig
skillnad måste anses förefinnas mellan fiskerilånen och egnahemslånen,
och har statskontoret ansett sig böra i anslutning till de synpunkter,
utskottet i detta avseende framhållit, hemställa, att framställningen, i vad
densamma avsåge anvisande av statsbidrag för bestridande av kostnader
för fiskerilåneförmedlingen, måtte lämnas utan avseende.

Vad åter anginge ersättning för de förluster, som genom fiskerilånerörelsen
uppstode för låneförmedlare, ställde sig frågan, enligt statskontorets
uppfattning, på ett i viss män annat sätt. Skulle det med
fiskerilånefonden likasom med andra dylika fonder avsedda syftemål
vinnas, vore det utan tvivel nödvändigt, att långivaren vid lånens utlämnande
ginge till väga med en viss liberalitet, så att han icke på den
säkerhet, som för lånen borde presteras, ställde de stränga fordringar,
som vore på sin plats, då det blott gällde placering av medel på möj -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49. 15

ligast betryggande sätt. En ganska given risk för förluster å lånerörelsen
förelåge därför, och det syntes kunna antagas, att denna risk
åtminstone icke vore mindre vid fiskerilånerörelsen än vid övriga likartade
slag av statens lånerörelse. Det syntes icke utan vidare vara
klark att en sålunda uppkommen förlust borde i sin helhet drabba vare
sig låneförmedlaren eller staten såsom långivare. Å ena sidan vore det
mål, som åsyftades med den ifrågavarande fonden, eller fiskerinäringens
befrämjande genom låneunderstöd för anskaffande av fiskebåtar och fiskredskap
samt för anläggande av smärre inrättningar för tillgodogörande
och förädling av fiskets produkter, ett ortsintresse av sådan betydenhet,
att det icke kunde anses obilligt, att, sedan staten genom tillhandahållande
av medel berett tillgång för utlämnande av lån på billiga och
i. övrigt fördelaktiga villkor åt fiskarbefolkningen och därigenom kraftigt
tillgodosett omförmälda intresse, även orten i sm ordning- finge underkasta
sig vissa uppoffringar för ändamålet. Men då å andra sidan fiskerinäringens
befrämjande på ovan angivet sätt onekligen även vore ett
statsintresse, ville statskontoret icke bestrida, att det kunde vara i sin
ordning, att staten övertoge någon del av risken för de förluster, som
kunde uppkomma å lånerörelsen. Statskontoret kunde dock icke tillstyrka,
att, på sätt landstinget syntes hava avsett, ett i rund summa
utgående eller efter vissa grunder beräknat statsbidrag ställdes till låneförmedlarens
disposition, utan förmenade, att, då fråga om gottgörelse
för liden förlust uppstode, sådan fråga i varje särskilt fall borde underställas
Kungl. Maj:ts prövning för utrönande, huruvida förlusten kunde
vara att tillskriva brist på nödig försiktighet vid lånets utlämnande.
Befunnes vid sådan prövning låneförmedlare hava iakttagit vad i detta
avseende skäligen kunnat fordras, syntes Kungl. Maj:t böra äga tillerkänna
låneförmedlaren gottgörelse för förlusten med skäligt belopp,
vilket dock icke i något fall syntes böra få överstiga hälften av den
uppkomna förlusten.

Statskontoret har därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte genom
nådig proposition av Riksdagen utverka bemyndigande att, där å låneunderstöd,
som från fonden för fiskerinäringens befrämjande utlämnats
av hushållningssällskap eller landsting, uppkommit förlust, Kungl. Maj:t
skulle. äga, på framställning av vederbörande hushållningssällskap eller
landsting och efter prövning av de i varje fall förekommande omständigheter,
. att av nämnda fonds medel anvisa hushållningssällskapet eller
landstinget gottgörelse för förlusten med skäligt belopp, vilket dock
icke i något fall finge överstiga hälften av den lidna förlusten.

Lantbruksstyrelsen har uti infordrat utlåtande den 28 februari

Departements chefen.

16 Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 49.

1912, under uttalande av att den från Göteborgs och Bohus läns landsting
utgångna framställningen, sådan den blivit av statskontoret tillstyrkt,
förtjänade det största avseende, förordat bifall till statskontorets
förberörda hemställan.

Då jag den 29 mars 1912 för Eders Kungl. Maj:t anmälde behovet
av kapitalökning för nu ifrågavarande fond för år 1913, omförmälde
jag i korthet detta ärende och yttrade, att frågan syntes naig,
med hänsyn till sina konsekvenser i avseende å andra statens lånefonder,
vara av sådan omfattning, att den icke utan en allsidig utredning kunde
bringas till avgörande, och att jag därför anhölle att vid annat tillfälle,
sedan dylik utredning vunnits, få underställa frågan Kungl. Mapts

^ Numera har i jordbruksdepartementet verkställts en sådan utredning.
Densamma har icke avsett sådana fonder, ur vilka medel av staten
utlånas direkt till enskilda låntagare. Därest nämligen förlust, som
ej kan täckas av lämnad säkerhet, uppkommer å dylikt lån, finnes ju
ingen annan än långivaren själv, d. v. s.. staten, som kan tillförbindas
att bära eller deltaga i förlusten, naturligtvis frånsett sådant fall, da
någon statens tjänsteman kan på grund av fel eller försumlighet kännas
skyldig till skadestånd. De flesta av statens utlånings fonder hava

denna natur. .

Frågan begränsar sig alltså till de fonder, från vilka^ utlåning- skei

genom låneförmedlare. Dessa fonder äro, förutom fiskerilånefonden, för
närvarande endast fyra, nämligen egnahemslånefonden, norrländska nyodlingsfonden,
hantverkslånefonden och tjänstemannasamhällets vid Mörbj
lånefond. Kungl. Maj:t har emellertid till innevarande års Riksdag avlåtit
förslag om inrättande av dels en täckdikningslånefond och dels en
fond för utlämnande av räntefria lån för inköp av ädla avelsston, ur
vilka bägge fonder lån skulle förmedlas genom hushållningssällskapen.

För förmedling av lån ur egnahemslånefonden utgår förvaltmngsbidrag
för täckande av för låneförmedlaren genom lånerörelsen uppkommande
kostnader och möjliga förluster. Bidraget uppgår till en
halv procent av låneförmedlarens icke till betalning förfallna kapitalskuld
vid årets början. Medel härtill anvisas numera såsom anslag till driftkostnader
för fonden. . ,

Beträffande åter norrländska nyodlingsfonden förefinnes icke någon
bestämmelse om förvaltningsbidrag till låneförmedlare eller om ersättning
till denne för förlust. Vid inrättandet år 1906 av denna fond
hade emellertid Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens lan

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 49. 17

ifrågasatt, att låneförmedlarna skulle beredas räntevinst eller förvaltningsbidrag.
Men dåvarande chefen för jordbruksdepartementet avstyrkte
detta såsom varande varken erforderligt eller lämpligt. Det med nyodlingsfonden
avsedda ändamålet sammanhängde enligt hans åsikt så nära med
de uppgifter, vilka hushållningssällskapen hade till syfte att befrämja, att
han icke kunde finna det oberättigat att förutsätta, att sällskapen skulle
vara villiga att för ändamålet vidkännas vissa kostnader och måhända
även någon risk, ehuruväl denna icke syntes kunna bliva särdeles betydande.
Enahanda betraktelsesätt kunde i allt väsentligt tillämpas
jämväl i fråga om landstingen. Lånerörelsen från denna fond skulle
också ske i mindre omfattning och under enklare former än egnahemslånerörelsen.

Lån från hantverkslånefonden förmedlas genom Sveriges hantverksorgamsation.
Såsom bidrag till täckande av de för låneförmedlaren
genom lånerörelsen uppkommande förvaltningskostnader och andra
direkta utgifter har årligen anvisats av Riksdagen ett anslag av 2,000
kronor, numera utgående från fondens avkastning.

Från tjänstemannasamhällets vid Mörby lånefond förmedlas lån
genom tjänstemännens egnahemsförening å sagda plats. Någon bestämmelse
om förvaltningsbidrag eller ersättning för förlust finnes icke.

Betiäflande täckdikningslånefonden har jag i mitt anförande rörande
densammas inrättande framhållit, att enahanda betraktelsesätt, som år
1906 av departementschefen åberopats i fråga om norrländska nyodlingsfonden,
borde även i fråga om denna fond godkännas. Något förvaltningsbidrag
eller annan ersättning har jag därför icke föreslagit.

Ej heller i fråga om fonden för lån för inköp av avelsston har
jag ansett bestämmelse i dylikt syfte erforderlig eller lämplig.

. ^7 1111 om förmäl da fonderna hava således egnahemslånefonden

och i viss män även hantverkslånefonden tillgodosett låneförmedlarna i
77 förevarande hänseende. Dessa fonder kunna alltså lämnas å sido,
då frågan gäller konsekvenserna av ett medgivande härutinnan beträffande
fiskerilånefonden.

Innan jag vidare yttrar mig angående konsekvenserna i fråga
om de återstående fyra fonderna, vill jag nämna, att jag under inga
förhållanden finner mig kunna tillstyrka, att beträffande fiskerilåneförmedlmgen^
förvaltningsbidrag lämnas i likhet med vad som gäller för
egnahemslåneförmedlingen. Jag delar härvidlag jordbruksutskottets år
1911 uttalade och av statskontoret biträdda uppfattning. Fråga synes
mig endast kunna uppstå därom, huruvida statskontorets förslag, att
Kungl. Maj.t skulle berättigas att i enstaka fall efter särskild prövning
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 22 käft. (Nr 47—49.) 3 ^

18 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 49.

medgiva låneförmedlare ersättning för oförskylld förlust med högst hälften
av denna, må kunna antagas.

Då frågan begränsas på detta sätt, synas mig några konsekvenser
av betänkligare art icke böra kunna befaras. Jag anser mig
utan vidare kunna lämna å sido tjänstemannasamhällets vid Mörby lånefond,
där låneförmedlaren väl får betraktas såsom en sammanslutning
av de enskilda låntagarna. Vad de andra fonderna beträffar, är att
märka, att såväl lånerörelsen i dess helhet som isynnerhet de särskilda
låneunderstöden äro eller hava föreslagits att bliva vida mindre än vid
fiskerilånen. Norrländska nyodlingsfonden skall tillgodose ett årligt
lånebehov av 300,000 kronor, och intet låneunderstöd får överstiga 500
kronor. Täckdikningslånefonden är avsedd att årligen utlåna 200,000
kronor, och ingen låntagare skulle samtidigt få häfta i skuld till låneförmedlaren
för mer än 2,000 kronor. Ur fonden för inköp av avelsston
äro avsedda att årligen utlånas högst 100,000 kronor, varav högst 1,200
kronor för varje sto; och ingen låntagare skulle samtidigt få häfta i
skuld till låneförmedlaren för mer än 3,000 kronor.

Gent emot vad ovan anförts skulle kunna invändas, att även
fiskerilånen i vissa fall uppgå till små belopp och att särskilt hushållningssällskapens
förmedling av dylika lån är jämförelsevis obetydlig.
Detta må vara sannt. Men någon skillnad torde icke gärna kunna göras
mellan hushållningssällskapen samt Göteborgs och Bohus läns landsting,
vilket sistnämnda ensamt har en mycket stor låneförmedling och
redan fått vidkännas förluster.

Den sålunda förebragta utredningen lärer icke giva vid handen,
att ett bifall till statskontorets förslag, som isynnerhet beträffande
Göteborgs och Bohus län synes mig hava starka skäl för sig, skulle
medföra sådana konsekvenser, att man för deras skull borde underlåta
att slå in på den av statskontoret nu föreslagna vägen. Jag vill
vidare framhålla, att det ju icke är meningen att täcka alla förluster,
och än mindre hela förlusten, enär ju endast högst hälften av densamma
skulle på grund av påvisade särskilda omständigheter kunna ersättas.

I överensstämmelse med statskontoret och lantbruksstyrelsen finner
jag mig alltså böra hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition
föreslå Riksdagen medgiva,

att, där å låneunderstöd, som från fonden för fiskerinäringens befrämjande
utlämnats av hushållningssällskap eller landsting, uppkommit
förlust, Kungl. Maj:t må, på framställning av vederbörande hushållningssällskap
eller landsting, efter prövning av de i varje fall förekommande
omständigheter, äga att av nämnda fonds medel anvisa hushållnings -

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49-

sällskapet eller landstinget gottgörelse för den lidna förlusten med skäligt
belopp, vilket dock icke i något fall må överstiga hälften av samma
förlust.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall och förordnade tillika, att proposition i
ämnet skulle med den lydelse, bilaga — till detta
protokoll utvisar, avlåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Hjalmar Almgren.