Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition Nr 424 (Proposition 1918:424)

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 424.

Nr 424.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående förbättring
av sekreterarens hos justitiekanslersämbetet
tjänsteställning och avlöning; given Stockholms slott den
10 maj 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed
föreslå riksdagen att

dels medgiva, att från och med år 1919 den nuvarande sekreterarebefattningen
hos justitiekanslersämbetet ombildas till en expeditionssekreteraretjänst
med en avlöning av 8,100 kronor, därav lön 5,000 kronor,
tjänstgöringspenningar 2,500 kronor och ortstillägg 600 kronor, vartill
må kunna komma ett ålderstillägg till lönen, att utgå efter 5 år med
600 kronor,

dels ock förklara, att för åtnjutande av de denne befattningshavare
sålunda tillkommande avlöningsförmåner skola gälla samma villkor
och bestämmelser, som för närvarande äro stadgade med avseende
å de sekreteraren hos justitiekanslersämbetet, enligt den från och med
1910 för samma ämbete gällande avlöningsstatcn, tillkommande avlöningsförmåner,
med följande tillägg, nämligen

att ifrågavarande befattningshavare skall, med bibehållande av den
tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst
så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning
inom den centrala förvaltningen,

att för åtnjutande av löneförhöjning efter viss tids tjänstgöring
honom icke må föras till last tid, varunder han åtnjutit ledighet för
fullgörande av värnplikt, samt

att, därest ifrågavarande befattningshavare, då han intjänat stadBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 383 höft. (Nr 424.) 1

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 424.

gad tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder,
vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från tjänsten,
han icke må tillträda samma förhöjning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 424.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 10 maj 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde ärende
rörande förbättring av sekreterarens hos justitiekanslersämbetet tjänsteställning
och avlöning. Därvid anförde föredraganden:

Vid 1878 års riksdag bestämdes avlöningen för sekreteraren vid ;
justitiekanslersämbetet till enahanda belopp, som vid 1870-talets löneregleringar
fastställts för tjänstemän i andra normalgraden vid de centrala
ämbetsverken, nämligen lön 3,000 kronor och tjänstgöringspenningar
1,500 kronor, tillhopa 4,500 kronor, vartill kunde komma två
ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor, efter 5 och 10 år. Riksdagens
beslut i detta hänseende skilde sig från Kungl. Maj:ts i ämnet
framlagda förslag därutinnan, att detta förslag för sekreteraren upptog
lönen till ett 500 kronor högre belopp.

1S78 års
riksdag.

Justitickanslersämbetet
i
utlåtande den
25 oktober
1902.

■lu ■ titiek an -slersämbetet i
skrivelse den
12 oktober
1S07.

Löneregleringskommittén
i betänkande
den 22
maj 1908.

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 424.

I underdånigt utlåtande den 25 oktober 1902 yttrade sig justitiekanslersämbetet,
bland annat, angående lönereglering för ämbetets tjänstemannapersonal,
och anförde därvid, att löneförmånerna för sekreteraren
syntes böra bestämmas i överensstämmelse med vad motsvarande tjänstemän
i andra statens ämbetsverk kunde varda vid allmän lönereglering
tillagt. I sammanhang därmed erinrades, att Kungl. Maj:t genom nådigt
brev den 9 februari 1858, med avseende å vikten och mångfalden
av de ärenden, som förekomme till sekreterarens behandling, förklarat
honom vara expeditionssekreterare i Kungl. Maj:ts kansli.

I en den 12 oktober 1907 från justitiekanslersämbetet till chefen
för justitiedepartementet avlåten skrivelse berördes, bland annat, frågan
om reglering av justitiekanslerns avlöningsförmåner. I en vid nämnda
skrivelse i avskrift fogad promemoria anfördes, bland annat, följande.
De ärenden, vilka från de särskilda statsdepartementen remitterades till
justitiekanslern för utlåtandes avgivande, hade mer än fördubblats. I
dessa ärenden framställdes rätt ofta till justitiekanslern spörsmål, för
vilkas besvarande fordrades mycket arbete och eftertanke samt ej sällan
åstadkommande av ytterligare utredning. Koncepten till dessa underdåniga
utlåtanden uppsattes även egenhändigt av justitiekanslern, enär
hjälp därtill i allmänhet ej kunde påräknas av sekreteraren, vilken vore
sysselsatt med granskning av arbetsredogörelserna från de centrala ämbetsverken
och Kungl. Mapts befallningshavande, fånglistor och mera
dylikt.

Den 22 maj 1908 avgav löneregleringskommittén betänkande angående
reglering av löneförhållanden m. m. vid justitiekanslersämbetet
(delen XIII).

I avseende å sekreteraren vid ämbetet erinrade kommittén i detta
betänkande, hurusom enligt då gällande instruktion det ålåge denne att
biträda vid utarbetandet av de från Kungl. Maj:t till justitiekanslern remitterade
ärenden samt uppsätta de skrivelser, som därav föranleddes,
ävensom memorial i såväl dessa som andra ärenden, vilka det tillkomme
justitiekanslern att anmäla hos Kungl. Maj:t.

Kommittén anförde vidare, att huru än, av en eller annan anledning,
arbetet dittills ansetts böra fördelas mellan tjänstemännen vid
justitiekanslersexpeditionen, kommittén dock hölle före, att efter skedd
lönereglering arbetet borde så ordnas, att justitiekanslern kunde erhålla
kraftigt och värdefullt biträde av sekreteraren vid de utrednings- och
uppsättningsgöromål, som föranleddes av de från Kungl. Maj:t till justitie -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 424. 5

kanslern remitterade ärenden. Det syntes kommittén, att i den nya
instruktion, vilken efter löneregleringen säkerligen komme att utfärdas
för justitiekanslersämbetet, en föreskrift borde intag-as, på grund varav
sekreteraren kunde åläggas att övertaga den föredragning inför justitiekanslern
av brottmål, vilken krävdes för bedömande, huruvida talan borde
fullföljas mot hovrätts utslag.

Kommittén hemställde, att sekreteraren måtte fortfarande hänföras
till andra normalgraden för tjänstemän i centrala ämbetsverk med en
avlöning av 5,800 kronor, därav 3,600 i lön, 1,800 i tjänstgöringspenningar
och 400 i ortstillägg, vartill kunde komma två ålderstillägg
till lönen, det ena med 500 kronor efter fem år och det andra, likaledes
med 500 kronor, efter ytterligare fem år.

Den i enlighet med kommitténs förslag av Kungl. Maj:t till 1909 moårsriksårs
riksdag gjorda framställningen i ämnet blev jämväl av riksdagen da9''

bifallen.

Enligt den för justitiekanslersämbetet den 29 oktober 1909 utfärdade
instruktion åligger sekreteraren

att bereda och inför justitiekanslern föredraga ärenden om fullföljd
av talan mot hovrätts utslag i brottmål ävensom de ärenden i övrigt,
vilka justitiekanslern för sådant ändamål överlämnat till sekreteraren,
så ock att uppsätta skrivelser, memorial och utlåtanden i dessa ärenden;

att, där ej ärende, som av Kungl. Maj:t remitterats till justitiekanslern
eller angår fullföljd av talan i kronan rörande rättegång, överlämnats
till sekreterarens föredragning, biträda vid ärendets handläggning;

att uppsätta de förteckningar och berättelser, vilka, efter vad i
instruktionen närmare angives, böra till Kungl. Maj:t årligen ingivas;

att författa avgående skrivelser i övriga ärenden, som hos justitiekanslern
förekomma;

att kontrasignera avgående skrivelser, memorial och utlåtanden; samt
att mellan amanuenserna fördela de göromål, som böra av dem
verkställas (§ 6).

Nyssberörda förteckningar och berättelser äro följande:

a) förteckning å de av Kungl. Maj:t till justitiekanslerns handläggning
överlämnade äldre och nyare oavgjorda mål med uppgift för
vart och ett om vad därvid blivit åtgjort; och

b) särskild förteckning över alla de av justitiekanslern under föregående
året handlagda mål och ärenden av olika slag, därvid särskilt bör
anmärkas, huruvida justitiekanslerns befattning med kronobalansmålen

Sekreterarens

nuvarande

åligganden.

Justitiekanslersämbetet
i
skrivelsen den
24 augusti
1917.

6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 424.

eller den honom åliggande granskning av ämbetsverks och myndigheters
arbetsredogörelser och arbetsförteckningar med mera föranlett någon
justitiekanslerns åtgärd (§ 4, sådan denna paragraf lyder enligt kungörelsen
den 23 september 1915).

I en till chefen för justitiedepartementet ställd, den 24 augusti
1917 dagtecknad skrivelse, har nu justitiekanslern gjort framställning
om att åtgärder måtte vidtagas för förbättring av sekreterarens ämbetsställning
och avlöning. I skrivelsen framhåller justitiekanslern, hurusom
de till kanslerns handläggning hörande ärenden under de senaste
åren i hög grad ökats, och att detta särskilt vore fallet med avseende
å de från statsdepartementen kommande ärenden, i vilka underdånigt
utlåtande infordrades från justitiekanslern. Justitiekanslern hade därför
nödgats att, för att i skälig tid medhinna göromålen, i allt större och
större utsträckning anlita den hos justitiekanslern anställde sekreteraren
för beredning och föredragning av ärenden samt uppsättning av underdåniga
utlåtanden och andra expeditioner. Sekreterarens tjänsteverksamhet
hade därigenom blivit allt mera krävande och kunde numera
jämföras och likställas med exempelvis kanslirådens i Kungl. Maj:ts
kansli; sekreterarens tjänsteverksamhet kunde till och med sägas fordra
en allsidigare utbildning, då ju Kungl. Maj:ts remisser för erhållande av
justitiekanslerns underdåniga utlåtande inkomme icke från allenast ett
statsdepartement utan från dem samtliga med deras olikartade verksamhetsområden.
Det syntes justitiekanslern därför orättvist och obilligt, att
sekreteraren skulle i avlöningshänseende vara likställd med tjänstemän
av andra normalgraden i de centrala ämbetsverken, allra helst som han
icke kunde påräkna befordran hos justitiekanslern. Därest icke sekreterarens
tjänsteställning och avlöning förbättrades, komrne det att bliva
svårt, om icke omöjligt, att vid en eventuell ledighet få tjänsten besatt
med en person, som besutte för densamma numera behövliga kvalifikationer.
Av dessa skäl hade kanslern ansett sig böra hemställa om proposition
till riksdagen om förbättring av sekreterarens hos justitiekanslern
ämbetsställning och avlöning. För sin del ansåge kanslern honom
böra uti ifrågavarande hänseende jämställas med kansliråden i Kungl.
Maj:ts kansli; därest kanslern icke vunne gehör för denna uppfattning,
vide han hemställa om sekreterarens likställande med hovrättsråden
i Svea hovrätt; den utbildning och den omdömesförmåga, som fordrades
hos dessa ämbetsmän, måste förefinnas även hos sekreteraren, om han
skulle kunna uppfylla de krav, som numera ställdes på honom.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 424.

Till närmare utredning i saken hänvisade kanslern till eu på hans
uppmaning av sekreteraren uppsatt promemoria i ärendet.

I nämda promemoria redogör sekreteraren för honom tillerkända avlöningsförmåner
ävensom för tillkomsten av därom gällande bestämmelser. I anslutning härtill
erinrar han om vissa fall, då avvikelser från de fastställda normalgraderna ägt
rum. Så åtnjöte sekreteraren i Svea hovrätt, vilken visserligen ålagts någon föredragningsskyldighet,
men vilkens göromål åtminstone i övrigt vore av enkel beskaffenhet,
enligt gällande avlöningsstat en begynnelseavlöning om 6,400 kronor,
därav lön 4,000, tjänstgöringspenningar 2,000 och ortstillägg 400, vartill kunde
komma tre ålderstillägg om 500 kronor vartdera; slutavlöningen utgjorde således
7,900 kronor förutom sportler. Sekreteraren i Göta hovrätt hade samma avlöning
med undantag av ortstillägget. Sekreterarne hos riksdagens justitieombudsman och
militieombudsman åtnjöte en avlöning om 6,000 kronor med två ålderstillägg om
500 kronor vartdera. Då militieombudsmannen berättigats anvisa ett belopp av
800 kronor åt den tjänsteman, som ansvarade för registratorsgöromålen ä hans
expedition, syntes militieombudsmannens sekreterare uppbära ytterligare sistnämnda
belopp. Enär sekreterarne hos bemälde ombudsmän icke hade att vidkännas avdrag
för pensionering, vore skillnaden mellan deras avlöning och avlöningen för sekreteraren
hos justitiekanslersämbetet i verkligheten större än uppgivna siffror utvisade;
efter dylika avdrag uppbure sekreteraren hos justitiekanslersämbetet, även första
ålderstillägget inberäknat, icke fullt 6,000 kronor om året.

Sekreteraren framhåller vidare, hurusom det arvode, som förut funnits för
en amanuens för föredragning av brottmål, syntes kunnat lämna tillgång att åtminstone
höja sekreterarens hos justitiekanslersämbetet avlöning något över andra normalgraden:
arvodesbeloppet överstege skillnaden mellan avlöningarna för andra och
tredje graderna.

1 enlighet med löneregleringskommitténs förslag hade emellertid denna
amanuensbefattning indragits, och i förutberörda instruktion för justitiekanslersämbetet
hade föreskrivits, att det skulle åligga sekreteraren att föredraga ovannämnda
brottmål. Men härjämte ålades sekreteraren att bereda och inför justitiekanslern
föredraga även de ärenden i övrigt, vilka justitiekanslern för sådant ändamål
till honom överlämnade: vare sig föredragning ägde rum eller icke hade sekreteraren
enligt instruktionen att biträda med utredning, uppsättning av skrivelser,
utlåtanden m. in.

Den nya instruktionen innebure således en utvidgning av sekreterarens göromål
i förhållande till vad löneregleringskoimnittén föreslagit. Vad anginge dessa
föreskrifters tillämpning i praktiken, hade åtminstone under senare åren så förfarits,
att sekreteraren i allmänhet föredragit, förutom brottmålen, de kronomål,
som inkommit för prövning av fråga om fullföljd. Beträffande de från Kungl.
Maj:t och statsdepartementen inkomna remissärenden hade en del av sekreteraren
föredragits och i övrigt så förfarits, att justitiekanslern efter att hava tagit del av
handlingarna — och eventuellt även uppsatt koncept till utlåtande — överlämnat
handlingarna till sekreteraren med anmodan till honom att yttra sin mening i
saken. Även beträffande de flesta övriga hos justitiekanslersämbetet förekommande
ärenden hade, i den mån föredragning icke av justitiekanslern påkallats, enahanda

Lönereglering
skommitén
i utlåtande
den 30 april
1918.

8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 424.

tillvägagångssätt iakttagits. Uppsättning av utlåtanden och dylikt hade justitiekanslern
efter lämplighet fördelat mellan sig och sekreteraren.

Sekreteraren påpekar vidare, hurusom arbetsmängdens ökning under de senare
åren inverkat även på omfattningen av sekreterarens göromål, samt meddelar
till upplysning härav dels en i kommitténs förutnämnda betänkande intagen tabell
dels ock en annan med stöd av justitiekanslersämbetets arbetsberättelser under
motsvarande rubriker uppgjord tabell, avseende det år, kommittébetänkandet avgavs,
ävensom åren därefter.

Ökningen av göromålen hos justitiekanslersämbetet stode delvis, meddelar
sekreteraren vidare, i sammanhang därmed, att nya slag av ärenden under senare
åren överlämnats till justitiekanslersämbetets handläggning. Som exempel härpå
framhålles följande.

I lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne den 25
juni 1909 hade föreskrivits, att mål, som enligt samma lag vid domstol anhängiggjordes,
skulle behandlas i den för brottmål stadgade ordning, varjämte beträffande
rätt att fullfölja talan mot hovrätts utslag i målet hänvisats till 30 kap. rättegångsbalken.
Fullföljden ankomme alltså på justitiekanslersämbetet.

Genom lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 hade stadgats,
att justitiekanslern finge överklaga pensionsstyrelsens beslut; härjämte hade för övriga,
som finge föra dylik klagan, rätten härtill gjorts beroende av justitiekanslerns medgivande.

Enligt lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes den 23 oktober
1914 hade justitiekanslern vid förfall för krigsfiskal att förordna ställföreträdare.
Justitiekanslern utfärdade även kungörelse om lediga krigsfiskalsbefattningar, mottoge
ansökningshandlingar ocli avgåve underdåniga förslag till krigsfiskalsbefattningarnas
tillsättande. Enligt äldre författning hade det tillkomme justitiekanslern
endast att förordna särskild åklagare vid krigsrätt, då mål förekommit, där officer
vore tilltalad, eller åtal vore av den grannlaga och viktiga beskaffenhet, att dess
utförande ej lämpligen borde anförtros åt väbel eller underofficer.

På grund av lagen den 14 maj 1915 om ändrad lydelse av 30 kap. rättegångsbalken
måste justitiekanslern numera, då fullföljd av talan mot hovrätts utslag
i brottmål ifrågakomme, själv verkställa fullföljden och ägde icke såsom förut
förordna annan.

Enligt krigshandel slagen skulle allmän åklagare om anhängiggjorda åtal för
brott mot samma lag underrätta justitiekanslern, som kunde förordna om åtalets
nedläggande. I

I ett över justitiekanslersämbetets nu ifrågavarande framställning
den 30 april 1918 avgivet infordrat utlåtande yttrar löneregleringskommittén: I

ett, enligt Kungl. Maj:ts föreskrift, till riksdagens bankoutskott avgivet
likaledes den 30 april 1918 dagtecknat utlåtande, hade kommittén tillstyrkt, att
sekreterarbefattningarna vid justitieombudsmannens och militieombudsmannens expeditioner
bleve ombildade till expeditionssekreterarbefattningar med avlöning, motsvarande
den, som tillkomme byråchefer i centrala ämbetsverk, reglerade enligt den
s. k. statskontorstypen.

Kungl. Mdj.ts nåd. proposition År 424.

Såväl av vad i det nu föreliggande ärendet förekommit som av vad vid be--sök, som medlemmar av kommittén gjort å justitiekanslerns och riksdagens båda
ombudsmäns expeditioner, inhämiats, hade kommittén bibringats den uppfattningen,
att sekreterarbefattningarna vid omförmälda tre expeditioner borde vara i avlöningshänseende
jämnställda.

I fråga särskilt om sekreteraren hos justitiekanslern gåve den utredning,
kommittén i sådant avseende förebragt, vid handen, att de göromål, som ålåge denne
befattningshavare, vore av synnerligen krävande natur. I sådant hänseende ville
kommittén jämväl erinra, hurusom på senare tid sekreteraren i avsevärd grad tagits
i anspråk för besvarande av skriftliga förfrågningar, som till justitiekanslern inkommit
från ämbets- och tjänstemän angående tolkning av gällande lagar och författningar.

Kommittén ansåge sig fördenskull kunna tillstyrka, att den nu ifrågavarande
befattningshavaren i avlöningshänseende likställdes med tjänstemän i tredje normalgraden
och således tillerkändes lön 5,0n0 kronor, tjänstgöringspenningar 2.Ö00 kronor
och ortstillägg (i00 kronor, vartill efter 5 år skulle kunna komma ett ålderstillägg
till lönen å 600 kronor.

I likhet med vad kommittén förordat beträffande motsvarande befattningshavare
vid justitieombudsmans- och militieombudsmansexpeditionerna ansåge kommittén,
att vid löneregleringens genomlörande sekreteraren hos justitiekanslern bolde
erhålla benämningen exp< diti nssekn-p-ron-, vilken benämning tillförne och för ej
länge sedan tillkommit denne befattningshavare.

Någon rätt för den nuvarande innehavaren av sekreterarbefattningen hos
iustitiekanslern att för ålderstillägg såsom expeditionssekreterare tillgodoräkna sig
föregående tjänstgöring ansåge kommittén icke böra förekomma, lika litet som ett
dylikt medgivande plägat lämnas i andra likartade fall, då befattning uppflyttats
från lägre till högre avlöningsgrad.

I övrigt torde nu gällande avlöningsvillkor för justitiekanslersämbetet (bihang
till svensk författningssamling nr 89. år 1909) böra för den nye expeditionssekreteraren
äga giltighet, med iakttagande därav,

att — på sätt stadgats vid senaste lönereglering för statsdepartementen —
ifrågavarande befattningshavare skulle, med bibehållande av den tjänstegrad och den
avlöning han innehade, vara pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t prövades
lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom den centrala förvaltningen,

att för åtnjutande av löneförhöjning efter viss tids tjänstgöring honom ickB
Ange föras till last tid, varunder han åtnjutit ledighet för fullgörande av värnplikt,
samt

att, därest ifrågavarande befattningshavare, då han intjänat stadgad tid för
erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt
bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension vore
skyldig att avgå från tjänsten, han icke finge tillträda samma förhöjning.

De av kommittén förordade högre avlöningsförmånerna torde böra äga giltighet
från och med ingången av nästinstundande år 1919.

Under åberopande av vad sålunda anförts tillstyrkte kommittén,
att från och med år 1919 den nuvarande sekreterarbefattningen hos
justitiekanslern outbildades till en expeditionssekreterartjänst med en avlöning
av 8,100 kronor, därav lön 5,000 kronor, tjänstgöringspenningar
Bihang till riksdagens protokoll 11)18. 1 snml. 383 käft. (Nr 424.) 2

Dspuriements ehsfen.

10 Kung!,. Maj.ts nåd. proposition Nr 424.

2.500 kronor och ortstil lägg 600 kronor, vartill skulle kunna komma
ett ålderstillägg till lömn, att utgå etter fem år med 600 kronor.

Av den utredning, som sålunda blivit förebragt i detta ärende,
synes mig framgå, att starka skäl tala för att giva den hos justitiekanslersambetet
anställde sekreteraren en förbättrad tjän-teställning samt
höja de honom tillkommande avlöningsförmånerna. Ib* göromål, som
åligga denne tjänsteman, hava under årens lopp blivit av allt mera
krävande natur. Härtill har medverkat ej blott den starka tillväxten
av ärendenas antal över huvud taget, utan jämväl att till justitiekanslersåmbetets
handläggning överlämnats nva slags ärenden av ganska skiftande
beskaffenhet. Detta gör, att allt större anspråk måste ställas på
sekreteraren- insikter, erfarenhet och omdöme. Det alltjämt ökaöe antalet
av mera svårlösta spörsmål, som underställas justitiekauslerns
prövning, gör det också angeläget, att denne till närmaste medhjälpare
har eu väl kvalificerad tjänsteman, med vilken han i förekommande
fall kan rådföra sig.

En nödvändig förutsättning för, att justitiekanslern skall hava utsikt
att kunna få som sekreterare behålla eller förvärva en person med
dylika kvalifikationer, är emellertid enligt min mening, att denne tjänsteni
ms avlöningsförmåner avsevärt förbättras. Jag är därför ense med
löneregleringskommittén därom, att nu ifrågavarande befattningshavare
i. avlöningshänseende likställes med tjänstemän i tredje normalgraden
och således tillerkännes en begynnelseavlöning av 8,100 kronor jämte
ett ålderstillägg efter 5 år å 600 kronor.

Med avseende å den förändrade benämning, som i sammanhang
härmed torde böra givas nu ifrågavarande tjänsteman, skulle visserligen
kunna ifrågasättas att tillägga honom benämningen kansliråd, då ju
jiistitiekanslersämbetet tillhör Kungl. Maj:ts kansli. Då denna benämning
likväl ej väl passar för sekreterarna å riksdagens justitieombudsmansoch
militieombudsmansexpeditioner, med vilka befattningshavare nu
ifrågavarande tjänsteman torde böra likställas, instämmer jag i löneregleringskommitténs
förslag att han, i likhet med vad kommittén hemställt
med avseende å sekreterarna å justitieombudsmans- och militieombudsmansexpeditionerna,
erhåller benämningen expeditionssekreterare.

För åtnjutande av avlöning å den sålunda omändrade tjänsten
torde böra stadgas de villkor, löneregleringskommittén i sådant avseende
föreslagit.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 424.

dels medgiva, att från och med år 1919 den nuvarande sekreterarbefattningen
hos justitiekanslersämbetet ombildas till en expeditionssekreterartjänst
med en avlöning av 8,100 kronor, därav lön 5,000
kronor, tjänstgöringspenningar 2,500 kronor och ortstillägg 600 kronor,
vartill må kunna komma ett åiderstillägg till lönen, att utgå efter 5 år
med 600 kronor,

dels ock förklara, att för åtnjutande av de denne befattningshavare
sålunda tillkommande avlöningsförmåner skola gälla samma villkor och
bestämmelser, som för närvarande äro stadgade med avseende å de
sekreteraren hos justitiekanslersämbetet, enligt den från och med år
1910 för samma ämbete gällande avlöningsstaten, tillkommande avlöningsförmåner,
med följande tillägg, nämligen

att för åtnjutande av löneförhöjning efter viss tids tjänstgöring
honom icke må föras till last tid, varunder han åtnjutit ledighet för
fullgörande av värnplikt, samt

att, därest ifrågavarande befattningshavare, då han intjänat stadgad
tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder,
vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är skyldig att avgå från tjänsten, han icke
må tillträda samma förhöjning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Henry Lindberg.