Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 40 (Proposition 1915:40)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 40.

Nr 40.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag innefattande vissa bestämmelser om insändande till
hovrätt av underrätts dombok; given Stockholms slott den
19 februari 1915.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag innefattande vissa bestämmelser
om insändande till hovrätt av underrätts dombok.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselnöt.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 33 käft. (Nr 40.)

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 40.

Förslag

till

Lag

innefattande vissa bestämmelser om insändande till hovrätt av underrätts

dombok.

Med upphävande av kungörelsen den 6 oktober 1848 angående vad
som bör införas i det exemplar av underrätts allmänna sakprotokoll och
dombok, som till hovrätt insändes, förordnas som följer:

I det exemplar av underrätts dombok, som enligt lag skall till hovrätt
insändas, böra endast införas mål och ärenden angående ägande- eller
nyttjanderätt till fast egendom eller rätt till servitut, angående ägoskillnad
eller delning av jord, angående jordägares rätt över vattnet å hans grund,
angående dikning eller annan avledning av vatten ävensom angående arv
eller testamenten; skolande i berörda exemplar intagas jämväl protokoll
vid syn i mål eller ärende, som ovan sagts, även om synen ej hållits
under ordinarie ting.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 40.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
torsdagen den 31 december 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anförde:

»I skrivelse den 6 april 1909 har riksdagens justitieombudsman gjort
framställning angående ändring av gällande bestämmelser om domboks renovation.
Framställningen är av följande lydelse:

’I 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångsbalken stadgades, att renskrivna
exemplar av underrätternas domböcker skulle för varje år inom
viss bestämd tid året därefter insändas till vederbörande hovrätt. Förstnämnda
lagrum innehåller dessutom föreskrift därom, att i domboken
skola ock införas alla syner i jordatvister.

Den i allmänna lagen sålunda stadgade renovationsskyldighet ansågs
emellertid, på grund av ett kungl. brev av den 6 november 1712, icke
avse rannsakningar och utslag i brottmål, som blivit underställda hovrätt.

Genom förordningen den 18 december 1823 förklarades, att vid utskrivningen
av underrätts dombok, som till hovrätt insändes, finge ute -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 40.

slutas även undersökningar i alla andra brottmål, men att i stället en kort
rubrik samt utslaget i sådant mål borde införas.

Ytterligare inskränkning uti skyldigheten att renovera dombok ifrågasattes
av rikets ständer i deras underdåniga skrivelse den 2 juni 1848,
vari, bland annat, yttrades:

Då renovationen påbjöds, åsyftades därmed, att överrätten skulle
årligen överse alla underrätternas domar. Sådant läte sig likväl numera
icke göra, sedan överrätterna knappast medhunne handläggningen
och prövningen av de saker, som där fullföljdes. För bibehållande av
ifrågaställda skyldighet kunde däremot åberopas dels att underrätternas
domböcker innefattade flera viktiga tvister och ärenden, om vilka upplysning
efter längre tid kunde erfordras, vadan det ock vore angeläget att
dessa handlingar förvarades på mer än ett ställe, på det de ej måtte gå
förlorade, vilket lätteligen kunde inträffa, därest de endast förvarades i
underrätternas arkiver, dels ock att överrätterna därigenom komme i tillfälle
att utöva en kontroll däröver, att underrätternas domböcker bleve
ordentligen uppsatta och kompletterade. Vad denna senare omständighet
anginge, syntes den ej innefatta tillfyllestgörande anledning för ett fortfarande
renovationsbesvär. Kontrollen däröver, att domare och ämbetsmän
fullgjorde sina skyldigheter, måste utövas genom andra åtgärder än de,
vilka ökade skyldigheterna och därmed försvårade deras fullgörande, och
i förevarande hänseende saknades ej heller kontroller av annan beskaffenhet,
vilka för ändamålet torde vara tillräckliga. Men däremot hade rikets
ständer funnit det andra skälet vara av mera betydenhet. Det vore nåmigen
ostridigt av allmän nytta, att protokoll och domar, som anginge vissa
viktigare rättsförhållanden, förvarades på flera än ett ställe, emedan, om
dessa handlingar förkomme, upplysningar ginge förlorade, på vilka mångens
väl berodde. Men härav följde dock, att, om än renovationsskyldigheten
ej finge upphöra, densamma likväl kunde inskränkas till sådana mål och
ärenden, vilka vore av den art, att de i allmänhet grundläde eller hade
inflytande på framtida rättsförhållanden, samt således upplysning därom
erfordrades. Rikets ständer hade, med anledning härav, ansett mål och
ärenden av berörda art endast vara sådana, som anginge fast egendom,
arv och testamenten, samt att en därutöver sträckt renovationsskyldighet
icke gagnade det allmänna, utan snarare verkade motsatsen, enär genom
den tillökning i underdomares göromål, som därav föranleddes, de ofta
kunde hindras att ägna en omsorgsfullare uppmärksamhet åt de egentliga
och viktiga angelägenheter, som tillhörde deras befattningar. Denna rikets
ständers åsikt hade jämväl gjort sig gällande hos lagkommittén vid utarbetandet
av förslag till rättegångsbalken; och den syntes även ligga till

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 40. 5

grand för 1823 års förordning och således redan vara av lagstiftande
makten godkänd. — Rikets ständer hade alltså för sin del beslutat utfärdande
av en författning, varigenom stadgades, att i det exemplar av
underrätts allmänna sakprotokoll och dombok, som enligt lag skulle till
vederbörande hovrätt insändas, hädanefter endast borde införas de mål och
ärenden, som anginge ägande- eller nyttjanderätt till fast egendom, ägoskillnad,
delning av jord, arv eller testamenten.

I överensstämmelse med denna framställning utfärdade Kungl. Maj:t
den 6 oktober 1848 en kungl. kungörelse i ämnet.

Beträffande tolkningen av denna kungörelse har, såsom av följande
rättsfall framgår, tvekan i visst hänseende yppats.

Vid granskning av det till Svea hovrätt ingivna renoverade exemplar
av domboken för 1906 års vårting med Nora tingslag anmärkte advokatfiskal,
att ehuru enligt den vid domboken fogade förteckningen å extra förrättningar,
som förekommit under tiden från avslutandet av 1905 års höstting
i tingslaget till vårtingets avslutande, häradssyn den 14 och den 15 maj
1906 förrättats i ärende angående ombyggnad och förhöjning av bruksdammen
vid Elvestorps bruk, avskrift av det vid synen hållna protokollet
icke blivit insänd till hovrätten. Med anledning härav anmodade advokatfiskalen
vederbörande häradshövding att inkomma med renovationen i fråga.
Häradshövdingen bestred, att skyldighet till renovation uti förevarande fall
vore för handen. Med sådana syner, som enligt 2 kap. 6 § rättegångsbalken
skulle införas i domboken, d. v. s. syner i jordatvister, kunde nämligen,
enligt häradshövdingens mening, ej s. k. vattenrättssyner likställas.
Och uti 1848 års kungl. kungörelse talades ej alls om syner, i följd varav
där ej heller kunde avses andra syner än sådana, som jämlikt nyssberörda
lagrum skulle införas i domboken. Advokatfiskal hänsköt saken till
prövning av hovrätten, som i utslag den 22 maj 1908 yttrade, att enär
domhavande icke kunde jämlikt gällande bestämmelser anses pliktig att
till hovrätten insända renoverade exemplar av protokoll över andra syner
än dem han hållit i jordatvister och som enligt stadgandet i 2 kap. 6 §
rättegångsbalken blivit i domboken införda, samt den häradssyn, varom i
målet vore fråga, icke vore att hänföra till sådan syn, funne hovrätten,
att häradshövdingen icke kunde emot sitt bestridande lagligen föreläggas
att till hovrätten inkomma med renoverat exemplar av det vid samma syn
hållna protokoll, och prövade förty skäligt förklara advokatfiskal^ därom
förda talan icke kunna bifallas. En ledamot, med. vilken presidenten instämde,
anförde emellertid: Som till följd av beskaffenheten utav ifråga komna

syneförrättning, vilken avsett bestämmande för framtiden av rättsförhållanden
angående fast egendom, renoverat exemplar av protokollet

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 40.

över samma förrättning jämlikt de i 2 kap. 6 § rättegångsbalken och
kungl. kungörelsen den 6 oktober 1848 härutinnan stadgade grunder skolat
av häradshövdingen till hovrätten insändas, men häradshövdingen icke fullgjort
sin skyldighet i nämnda hänseende, finner jag skäligt förelägga
honom, vid vite av etthundra kronor, att inom tre månader från hovrättens utslags
dag till hovrätten inkomma med renoverade exemplar av omförmälda
protokoll. Kungl. Maj:t, där advokatfiskal fullföljde talan, fann i dom
den 20 oktober 1908 ej skäl att göra ändring i hovrättens utslag. Ett
justitieråd avgav följande skiljaktiga yttrande: »Enär enligt 2 kap. 6 §
rättegångsbalken och kungl. kungörelsen den 6 oktober 1848 i det exemplar
av underrätts dombok, som skall till hovrätt insändas, böra införas
de mål och ärenden, som angå ägande- och nyttjanderätt till fast egendom,
samt dessa stadganden måste så tolkas, att protokoll över syneförrättning
av ifrågavarande beskaffenhet, såsom hänförlig till dylika ärenden, skall
till hovrätten insändas, vare sig att protokollet influtit i domboken, eller
över förrättningen, såsom i förevarande fall ägt rum, endast förts särskilt
protokoll; men häradshövdingen sålunda icke fullgjort den honom, på sätt
advokatfiskal anmärkt, åliggande skyldighet, prövar jag lagligt förelägga
honom vid vite av etthundra kronor att inom tre månader från Kungl. Maj:ts
utslags dag inkomma till hovrätten med renoverat exemplar av nämnda
protokoll.

Med hänsyn till den utgång, omförmälda mål sålunda erhöll, synes
det mig erforderligt, att jämkning sker i gällande bestämmelser om domboks
renovation. Det lärer nämligen icke kunna bestridas att, så länge
renovationstvång i avseende å dombok kvarstår, följdriktigheten bjuder,
att renovation äger rum jämväl av protokoll över sådan förrättning, varom
nu är fråga, likasom av protokoll över vattenrättsmål över huvud taget.
De skäl, som föranlett lagstiftaren att i 1848 års kungörelse stadga renovationsskyldighet
beträffande mål, som angå ägande- eller nyttjanderätt till
fast egendom, kunna tydligen med lika styrka åberopas till stöd för införande
av dylik skyldighet i avseende å vattenrättsmålen, vilka ju till
såväl art som betydelse äro nära jämställda med nyssberörda mål. Och
den ökning i arbetsbördan samt renskrivningskostnad, som ett bifall till
det av mig nu antydda ändringsförslaget skulle medföra för häradshövdingarna,
lärer icke vara av avsevärd betydelse.

Ovanberörda förhållande har jag med stöd av 19 § i den för riksdagens
justitieombudsman gällande instruktion trott mig böra för Eders
Kungl. Maj:t framlägga till den uppmärksamhet, Eders Kungl. Maj:t må
finna saken förtjäna.’

över den sålunda gjorda framställningen hava utlåtanden avgivits

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition nr 40.

av rikets hovrätter, vilka samtliga tillstyrkt, att nu gällande bestämmelser
om domboks renovation måtte ändras i den av justitieombudsmannen antydda
riktningen.

I likhet med de myndigheter, som sålunda yttrat sig i ärendet, anser
jag lämpligt, att föreskrift meddelas om skyldighet att renovera
underrätts protokoll jämväl i vattenrättsmål, och jag har därför låtit
inom justitiedepartementet utarbeta förslag till ändrade lagbestämmelser i
ämnet. Med hänsyn därtill att nu gällande föreskrifter ansetts icke äga
tillämpning å andra protokoll än sådana, som blivit i domboken införda,
har åt de föreslagna bestämmelserna givits eu avfattning, som utmärker,
att jämväl protokoll över extra förrättningar av där angivna slag skola
renoveras. Införes uttrycklig föreskrift om renovationsskyldighet i fråga
om egentliga vattenrättsmål, torde sådan skyldighet böra stadgas även beträffande
mål angående dikning och annan avledning av vatten, då dessa
näppeligen kunna sägas angå ägande- eller nyttjanderätt till fast egendom.
Jämväl tvister angående rätt till servitut synas mig i betraktande därav
att de merendels angå förhållanden, om vilka det ligger vikt uppå att
efter längre tid kunna erhålla upplysning, vara av den beskaffenhet, att
däröver förda protokoll böra förvaras på mer än ett ställe.»

Departementschefen uppläste härefter berörda inom departementet
utarbetade förslag, av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, och
hemställde, att lagrådets utlåtande däröver måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets Övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet
Israel Myrberg.

Kungl. Maj:ts nåd. propostion nr 40.

Förslag

till

Lag

innefattande vissa bestämmelser om insändande till hovrätt av underrätts

dombok.

I det exemplar av underrätts dombok, som enligt lag skall till hovrätt
insändas, böra endast införas mål och ärenden angående ägande- eller
nyttjanderätt till fast egendom eller rätt till servitut, angående ägoskilnad
eller delning av jord, angående jordägares rätt över vattnet å hans grund,
angående dikning eller annan avledning av vatten ävensom angående arv
eller testamenten; skolande i berörda exemplar intagas jämväl protokoll
vid syn i mål eller ärende, som ovan sagts, även om synen ej hållits
under ordinarie ting.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition nr 40.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd torsdagen den
11 februari 1915.

Närvarande:

Justitieråden Bergman,
Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,
Justitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
31 december 1914, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över
upprättat förslag till lag innefattande vissa bestämmelser om insändande
till hovrätt av underrätts dombok.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av revisionssekreteraren Tore Almén.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet
Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1015. 1 sand. 33 käft.

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 40.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 19 februari 1915.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde lagrådets
den 11 innevarande februari avgivna utlåtande över det den 31
december 1914 till lagrådet remitterade förslaget till lag innefattande vissa
bestämmelser om insändande till hovrätt av underrätts dombok; och hemställde
departementschefen, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning,
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet
Israel Myrberg.

Stockholm 1915. Knngl. Boktryokeriet. P. A. Norstedt -fe Söner.

142271