Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275

Proposition 1914:275 - b

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

1

Nr 275.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad
lydelse av 9 och 24 §§ i det av Kungl. Maj:t för riksdagen
framlagda förslaget till förordning om värnskatt:
given Stockholms slott den 25 augusti 1914.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av protokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t, som i en den 18 maj
1914 till riksdagen avlåten proposition, nr 85, föreslagit riksdagen antaga
ett propositionen bilagt förslag till förordning om värnskatt, med
återtagande av samma förslag i vad det avser 9 och 24 §§ i berörda
förordning, föreslå riksdagen besluta, att nämnda paragrafer skola erhålla
följande lydelse:

9 §•

1 mom. Värnskatten förfaller till betalning under år 1915. Skattskyldig
äger dock i så måtto åtnjuta anstånd med värnskattens erläggande,
att en tredjedel av värnskatten inbetalas under vart och ett
av åren 1915, 1916 och 1917.

2 mom. Därest de ekonomiska förhållandena inom riket därtill föranleda,
må Konungen, utan hinder av bestämmelserna i 1 mom., medgiva
annan tid och ordning för värnskattens erläggande, dock under iakttagande,
att hela värnskatten erlägges före slutet av år 1918.

3 mom. Oberoende därav, att skattskyldig är berättigad till anstånd
med värnskattens erläggande, äger skattskyldig vid uppbördsstämma

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 195 höft. (Nr 275.) 1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

år 1915 betala hela värnskattebeloppet och vid senare uppbördsstämma
hela den då oguldna delen av samma belopp.

4 mom. Skattskyldig, som i behörig tid och ordning år 1915
erlägger honom påförd värnskatt i dess helhet, äger åtnjuta avdrag med
fem procent av värnskattens belopp.

5 mom. Om debitering, uppbörd och redovisning av värnskatt
förordnar Konungen.

24 §.

1 mom. Därest för skattskyldig, som i 3 § sägs, skulle på grund
av försämrad ekonomisk ställning finnas möta synnerligen stor svårighet
att erlägga värnskatt, äger den prövningsnämnd, som har att besluta
i fråga om hans taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, att, på
därom av den skattskyldige gjord skriftlig framställning och efter kronoombudets
skriftligen avgivna yttrande, helt eller delvis eftergiva den del
av värnskatten, som eljest enligt fastställd uppbördsordning skolat ovillkorligen
erläggas under det år, prövningsnämnden sammanträder. Framställning,
som här avses, skall ingivas till Konungens befallningshavande
senast före klockan tolv på dagen i länen den 15 juli och i Stockholm
den 31 augusti eller, om då är helgdag, nästföljande dag; och böra de
skattskyldiga härom erinras genom den kungörelse, som omförmäles
i 42 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid
taxering.

2 mom. Därest för skattskyldig anstånd med skattens erläggande,
utöver vad enligt 9 § kan gälla, prövas högst nödigt, må prövningsnämnd
medgiva sådant anstånd i enahanda ordning, som i 1 mom. är
föreskrivet i fråga om eftergivande av skatt, dock att sådant uppskov
ej må vara längre än att hela skattebeloppet skall vara erlagt senast
före utgången av år 1920. Prövningsnämnd må, där den så finner
lämpligt, i dylikt fall fordra ställande av säkerhet för den del av skatten,
i avseende på vilken anstånd medgives. Angående framställning om anstånd
ävensom kungörelse härom gäller vad i 1 mom. sägs beträffande
eftergivande av skatt.

3 mom. Besvär över prövningsnämnds beslut i fråga om eftergivande
av värnskatt, så ock i fråga om anstånd med densammas
erläggande, må föras i den för överklagande av prövningsnämnds
beslut rörande taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt stadgade
ordning.

4 mom. Där värnskatt eftergivits eller anstånd på sätt i 2 mom.

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

sägs beviljats, skall utdrag av prövningsnämndens protokoll i ärendet
genom protokollsförandens försorg tillställas vederbörande uppbördsmyndighet.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25
augusti 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde:

Sedan Eders Kungl. Maj:t i statsråd den 18 maj detta år behagade
besluta avlåtande till riksdagen av en proposition med förslag till förordning
om värnskatt, hava inträffat viktiga händelser, vilkas återverkan
på vårt lands näringsliv ännu icke kan överskådas. Detta läge kan i
sin ordning icke undgå att beröra frågan om sättet för värnskattens uttagande.
En så enastående stor skatt, lagd på ett helt litet antal personer
och företag, måste nämligen, såsom jag redan vid den ursprungliga
propositionens framläggande hade tillfälle att erinra, även i lugna
tider utöva en allvarlig inverkan på landets näringsliv; och i tider, då
landets penningmarknad och produktion redan förut arbeta under svåra
förhållanden och måste anstränga sig att återvinna sitt jämviktsläge, kan
ett forcerat uttagande av en dylik skatt leda till mycket vittgående
rubbningar. Det synes mig därför särdeles önskvärt, att man nu med

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

hänsyn till det ändrade världsläget sörjer för att dylika verkningar av
den nya skatten såvitt möjligt undvikas.

Några djupgående modifikationer i förslaget åsyftas dock ingalunda
härmed, enär de dels knappast kunna lämpligen verkställas, dels icke
heller synas mig erforderliga för ändamålet. En nedsättning i värnskattens
belopp är icke möjlig. Den enda punkt, på vilken en
ändring i antydda syfte kan komma i fråga, torde vara den, som gäller
tiden för värnskattens erläggande. Genom en ökad möjlighet till anstånd
med inbetalningen torde också det angivna behovet vara tillgodosett, i
det att man bör kunna vänta, att näringslivet inom icke alltför lång
tid skall återtaga sin lugna gång och skattekraften alltså återvända.
Å andra sidan är dock nödvändigt, att vid anlitande av berörda utväg
den största försiktighet iakttages, så att icke det med värnskattens upptagande
avsedda ändamålet, nämligen täckande av försvarets engångskostnader,
på något sätt äventyras. Emellertid torde det genom en
lämplig anordning av dessa kostnader och genom användande, där
sådant låter sig göra, av disponibla kassatillgångar för att förskottera
behövliga men ännu icke influtna belopp vara möjligt att utan åsidosättande
av försvarets intressen medgiva något anstånd med värnskattemedlens
slutliga inbetalande. Jag anser mig därför böra tillstyrka Kungl.
Maj:t att förelägga riksdagen förslag till sådan ändring i det ursprungliga
förslaget till förordning om värnskatt, att möjlighet beredes för det
förlängda anstånd med skattebetalningen, som kan befinnas erforderligt.

För anståndets genomförande ligger nära till hands att tillgripa den
utvägen, att enskilda skattskyldiga på framställning erhålla anstånd med
skattens erläggande, på samma sätt som de, enligt 24 § i förslaget till förordning
om värnskatt, efter dylik framställning kunna få det under ett visst
år till betalning förfallna beloppet helt eller delvis efterskänkt. Såsom jag
strax skall utveckla närmare, synes mig även en ändring i 24 § i denna
riktning böra vidtagas; men den är enligt min mening icke tillräcklig. Om
näringslivet befinner sig i ett sådant läge, att ett förlängt uppskov i
allmänhet är önskvärt, medför eu dylik behandling av de individuella
fallen dels ett stort överflödigt besvär för både myndigheter och skattskyldiga,
dels även, att många skattskyldiga icke komma att begära
samt följaktligen heller icke att erhålla det uppskov, som från penningmarknadens
och produktionens synpunkt vore önskvärt. Det allmänna
intresset i ett uppskov blir med andra ord icke tillgodosett vid en behandling
av de individuella fallen, och det är just detta allmänna intresse,
som enligt min mening nu företrädesvis måste tillvaratagas.

Det synes mig därför vara riktigast, om man, med bibehållande

6

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

1 sak av den nuvarande bestämmelsen i förslagets 9 §, om inbetalningen
på högst tre år, kompletterade densamma med en föreskrift,
varigenom Kungl. Maj:t, för den händelse förhållandena inom
riket synas Kungl. Maj:t göra sådant nödigt, må förordna om förlängt
anstånd. Bemyndigandet bör emellertid begränsas på sådant sätt, att
under alla förhållanden hela skatten skulle vara inbetalad före utgången
av år 1918. Denna bestämmelse torde lämpligen kunna ingå såsom ett

2 mom. i 9 §, vilken jämväl i övrigt torde böra uppdelas i moment.
Vidare torde böra intagas ett 3 mom. angående rätt att inbetala beloppet
före den genom anstånd medgivna terminen och motsvarande bestämmelse
utgå ur 1 mom. De nuvarande andra och tredje styckena bliva
4 och 5 mom.

Härmed synes i möjligaste mån vara sörjt för mötande av de allmänna
olägenheter, som värnskatten enligt det ursprungliga förslaget
skulle kunnat medföra i nuvarande läge. Utan tvivel kunna emellertid
inträffa enskilda fall, där ett längre uppskov än det generellt medgivna
(vare sig detta skett enligt 1 eller enligt 2 mom. i 9 §) vore önskvärt,
utan att de skattskyldigas ställning likväl vore sådan, att ett fullständigt
eller partiellt efterskänkande av skatten enligt föreskriften i 24 §
kunde anses befogat. Om bestämmelse finnes rörande dylika, sannolikt
ganska talrika individualfall, kan man se bort ifrån dessa vid övervägandet
av ett allmänt uppskov. Man synes därför ha goda skäl
att komplettera 24 § med en föreskrift, som medgiver uppskov med
skattebetalningen på därom gjord framställning från skattskyldig, vilken
prövas vara i stort behov därav, dock så att hela skattebeloppet skall
vara inbetalt senast före utgången av år 1920. Prövningsnämnden bör
då, på samma sätt som fallet är beträffande eftergivande av skatten,
kunna pröva sådana ansökningar under vart och ett av de år, under
vilka skatten förfaller till betalning. I vissa dylika fall kan det befinnas
möjligt för den skattskyldige och nödigt för bevarande av kronans rätt,
att skattskyldig vid erhållande av anstånd ställer säkerhet för erläggande
av den del av skatten, för vilken anstånd beviljats; och prövningsnämnden
torde därför böra äga befogenhet att fordra dylik säkerhet. Anstånd
kan vara särdeles behövligt även för aktiebolag; och den begränsning
till enskilda personer, som äger rum i avseende på eftergivande
av skatten, synes därför icke böra förekomma beträffande anstånd.

Hela bestämmelsen infogas lämpligen som ett 2 mom. i 24 §.
De nuvarande andra och tredje styckena torde kunna betecknas såsom

3 och 4 mom. samt böra kompletteras med föreskrift, att beslut i fråga
om anstånd må överklagas och att protokoll i samma ärende skall insän -

7

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 275.

(Jas i samma ordning, som nu är bestämt i fråga om eftergivande av
skatt. I första stycket av 24 §, betecknat såsom 1 mom., erfordras
endast den formella ändring, som betingas av det nya 2 mom. i 9 §.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i enlighet
med vad ovan angivits upprättat förslag till ändrad lydelse av
9 och 24 §§ i det förslag till förordning om värnskatt, som Kungl.
Maj:t i en till riksdagen den 18 maj 1914 avlåten proposition, nr 85,
föreslagit riksdagen antaga, hemställde departementschefen, att Kungl.
Maj:t, . med återtagande av nyssberörda förslag till förordning om värnskatt
i vad det avsåge 9 och 24 §§ i förordningen, måtte föreslå riksdagen
besluta, att nämnda paragrafer skulle erhålla den lydelse, det upplästa
förslaget utvisade.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse, bilagan litt. vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Gunnar Hultman.