Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217

Proposition 1917:217

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

Nr 217.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tillfällig löneförbättring
åt statens folkskolinspektörer; given Stockholms
slott den 14 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå
riksdagen att

dels medgiva, att tillfällig löneförbättring till statens folkskolinspektörer
må under år 1918 utgå med 600 kronor till av Kungl. Maj:t konstituerad
eller förordnad inspektör eller till vikarie å inspektörstjänst,
vars ordinarie innehavare förordnats att med avstående från de med inspektör
änsten förenade löneförmånerna bestrida annan befattning i statens
tjänst, och med 300 kronor till annan vikarierande inspektör,

dels besluta,'' att den tillfälliga löneförbättringen skall utgå till ordinarie
inspektör i samma ordning som lönen och till vikarierande inspektör
i samma ordning som denne tilkommande arvode samt i övrigt enligt de
närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t kan finna gott meddela,

dels ock för bestridande av kostnaderna för omförmälda löneförbättring
anvisa på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag av 21,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alexis Hammarström.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

11

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,
Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet Hammarström anförde:

I skrivelse den 3 mars 1917 har folkskolöverstyrelsen hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för beredande under år 1918 av tillfällig
löneförbättring åt statens folkskolinspektörer.

Innan jag närmare redogör för nämnda framställning, torde jag böra
erinra om de bestämmelser, som nu gälla i fråga om avlöning åt statens
folkskolinspektörer.

I anledning av Kungl. Maj:ts framställning till 1914 års senare riksdag
beslöt riksdagen, bland annat, att till folkskolinspektör skulle från och med
år 1915 utgå lön i tre lönegrader å 1) 2,700 kronor, 2) 3,050 kronor, 3)
3,400 kronor jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,300 kronor,
1,450 kronor och 1,600 kronor och därjämte till folkskolinspektör, vars
inspektionsområde innefattade Stockholms stad, därest han vore där bosatt,
samt till folkskolinspektör, vars inspektionsområde huvudsakligen vöre förlagt
till Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län och som vore där bo -

Tillfällig

löneförbättring
åt statens
folkskolinspektörer.

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

satt, ortstil]ägg å 500 kronor; samt att till folkskolinspektör skulle utgå
ersättning för expenser med 300 kronor.

Vidare medgav riksdagen, att folkskolinspektörsbefattning finge av
Kungl. Maj:t tillsättas medelst konstitutorial eller genom förordnande för
viss tid, dock att i sistnämnda fall den del av avlöningen, som motsvarade
lönen, skulle minskas med 100 kronor.

Därjämte godkände riksdagen vissa villkor och bestämmelser för åtnjutande
av ifrågavarande avlöningsförmåner, däribland att i fråga om
tjänstårsberäkning för uppflyttning i högre lönegrad skulle gälla, dels
att i tjänst varande statens folkskolinspektör, vilken innehaft sin befattning
såsom huvudsyssla, skulle vid övergång till den nya lönestaten äga
tillgodoräkna sig den tid, under vilken han innehaft förordnande såsom
statens folkskolinspektör, dels ock att, därest ordinarie adjunkt vid folkskoleseminarium
eller allmänt läroverk, vilken befordrades till folkskolinspektör,
redan intjänat högre avlöning än folkskolinspektörs begynnelseavlöning,
honom skulle omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg
som folkskolinspektör, att hans avlöning i sistnämnda befattning bleve
lika hög som den avlöning, han senast åtnjutit som adjunkt, varjämte,
där adjunkt vid befordran till folkskolinspektör icke erhölle högre avlöning
än den, han som adjunkt uppburit, honom skulle tillgodoräknas för
uppflyttning i. närmast högre lönegrad såsom folkskolinspektör den tid,
varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning
senast uppflyttats i högre lönegrad.

För anställande i 34 inspektionsområden av folkskolinspektörer med
nyssberörda avlöningsförmåner och ersättning för expenser samt för beredande
av ersättning till vikarie för sjuk sådan inspektör, beräknad efter
högst 3,000 kronor för år, uppförde riksdagen, med uteslutande ur riksstaten
av det däri å ordinarie stat uppförda anslaget till arvoden åt folkskolinspektörer
å 60,900 kronor, å samma stat ett förslagsanslag med
titel: Till avlöning m. m. åt folkskolinspektörer, å 157,000 kronor.

I överensstämmelse med riksdagens nu nämnda beslut utfärdades av
Kungl. Maj:t den 9 oktober 1914 kungörelse angående avlöningsförmåner
åt folkskolinspektörer m. m.

Jag övergår nu till folkskolöverstyrelsens ovannämnda framställning,
däri överstyrelsen inledningsvis yttrar:

Med anledning av de radande förhallaudena hade folkskolöverstyrelsen, vid avgivande
av sina framställningar om anslagsäskanden hos 1917 år riksdag till folkundervismngsän
damål, funnit sig föranlåten att till Kungl. Maj:t framkomma bland annat
med förslag om löneförbättringar för olika grupper av vid den allmänna fölkunder -

13

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

visningen anställda befattningshavare. Redan vid detta tillfälle hade överstyrelsen
varit starkt betänkt på att hemställa om löneförbättring under år 1918 jämväl för
statens folkskolinspektörer. Överstyrelsen hade emellertid ansett sig först och främst
höra göra framställning om en annan förändring i folkskolinspektörernas ekonomiska
villkor, vilken visserligen icke skulle komma att för dem utgöra en direkt löneförhöjning
men dock innebära en förbättring i deras ekonomiska ställning. Överstyrelsen
syftade på sin i skrivelse den 30 september 1916 gjorda underdåniga hemställan, att
folkskolinspektörerna måtte tillerkännas rese- och traktamentsersättning enligt tredje
i stället för fjärde klassen i gällande resereglemente. I berörda skrivelse både överstyrelsen
haft anledning framhålla, att en sådan uppflyttning till högre klass i resereglementet
vore i hög grad av behovet påkallad på grund av de starkt ökade utgifter,
folkskolinspektörerna till följd av nu rådande ekonomiska förhållanden måste vidkännas
under sina resor. Den ifrågasatta förändringen hade beräknats av överstyrelsen
medföra en årlig ökning i rese- och traktamentsersättningen av i medeltal omkring
500 kronor för varje inspektör.

Nu hade överstyrelsen emellertid ansett sig böra ånyo överväga, om icke på
något annat sätt en välbehövlig förbättring i folkskolinspektörernas ekonomiska förhållanden
skulle kunna åvägabringas. Överstyrelsen hade därvid helt naturligt åter
upptagit tanken på att åt dem måtte, i likhet med vad för närvarande ifrågasattes
för hart när alla andra i folkundervisningens tjänst anställda befattningshavare, beredas
tillfällig löneförbättring.

Mot beviljande av eu dylik förbättring skulle visserligen kunna anses tala den
omständigheten, att folkskolinspektörerna fått sina löner bestämda så sent som år 1914.
Det vore emellertid att märka, att man vid fastställandet av dessa löner särskilt eftersträvat
att åstadkomma en likställighet i lönehänseende mellan folkskolinspektörerna
och åtskilliga andra tjänstemannagrupper, frän vilka man kuude förvänta, att folkskolinspektörskåren
skulle komma att rekryteras. Beträffande samtliga de i berörda avseende
angivna grupperna av befattningshavare, vilkas avlöning helt eller delvis bestredes
av statsmedel, hade av Kung]. Maj:t redan gjorts eller komrne, enligt vad
årets statsverksproposition hade att omförmäla, att göras framställning till innevarande
års riksdag om tillfällig löneförbättring under år 1918.

Därefter yttrar sig överstyrelsen om tillkomsten av de nuvarande bestämmelserna
rörande folkskolinspektörernas avlöning:

Det vore särskilt en grupp av vid skolväsendet anställda befattningshavare, med
vilken man i lönehänseende velat likställa folkskolinspektörerna, nämligen adjunkterna
vid våra folkskoleseminarier och allmänna läroverk. De avlöningsbelopp, som utginge
till folkskolinspektörerna och som ursprungligen förordats av folkundervisningskommittén,
nämligen 4,000 kronor i första, 4,500 kronor i andra och 5,000 kronor i tredje
lönegraden, motsvarade fullständigt adjunkternas tre högsta lönegrader. Överensstämmelsen
sträckte sig även till uppdelningen i lön och tjänstgöringspenningar. I de utlåtanden,
som avgivits över folkundervisningskommitténs betänkande om folkskolinspektionen,
hade från flera håll framhållits, att de föreslagna lönerna måste anses såsom
jämförelsevis låga.

De av kommittén föreslagna lönerna hade i proposition till 1913 års riksdag
förordats av dåvarande departementschefen, därvid han särskilt betonat överensstämmelsen
med seminarieadjunkternas löner. För att ytterligare garantera denna överensstämmelse
hade i nämnda proposition föreslagits, att ordinarie adjunkt vid folkskolesemi -

14

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

narium eller allmänt läroverk, som befordrades till folkskolinspektör, skulle, därest
han såsom adjunkt redan intjänat högre avlöning än folkskolinspektörs begynnelseavlöning,
äga tillgodoräkna sig så många ålderstillägg såsom folkskolinspektör, att hans
avlöning i sistnämnda befattning bleve lika hög som den avlöning, han senast åtnjutit
som adjunkt, samt att, där adjunkt vid befordran till folkskolinspektör icke erbölle
högre avlöning än den, han som adjunkt uppburit, skulle för uppflyttning till närmast
högre lönegrad såsom folkskolinspektör tillgodoräknas honom den tid, varunder han
innehaft adjunktsbefattniitgen, efter det han i denna befattning senast uppflyttats i
högre lönegrad.

Även folkskolöverstyrelsen hade i sitt över kommitténs betänkande avgivna utlåtande
erinrat om det nära sambandet mellan de för folkskolinspektörerna föreslagna
avlöningsförmånerna, vilka också överstyrelsen ansett sig för sin del böra förorda, samt
seminarie- och läroverksadjunkternas avlöning. Överstyrelsen hade då vidare framhållit,
att de löner, som fått tjäna till mönster, måste betraktas som låga, vilket bland annat
framginge därav, att lönereglering för dessa löners innehavare stode på dagordningen.

Då ny proposition angående omreglering av folkskolinspektionen framlagts för
1914 års senare riksdag, hade föredragande departementschefen förklarat sig icke finna
skäl att ifrågasätta någon avvikelse från det förslag beträffande inspektörernas avlöningsförmåner,
som framlagts av kommittén, förordats av ett flertal myndigheter, bland
vilka folkskolöverstyrelsen, och i framställningen till 1913 års riksdag biträtts av dåvarande
departementschefen. I överensstämmelse härmed hade sålunda förordats likställighet
mellan folkskolinspektörernas avlöning och adjunkternas i de tre högsta lönegraderna
i fråga om såväl belopp som uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar ävensom rätten
för folkskoliuspektör att för lönetur räkna sig till godo de tjänstår, han förvärvat
som adjunkt.

Mot vad departementschefen i dessa avseenden föreslagit, hade av riksdagen ej
gjorts någon invändning.

Beträffande anledningen till att folkskolöverstyrelsen nu gjorde framställning
om tillfällig löneförbättring åt folkskolinspektörerna anför överstyrelsen
:

Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att man hela tiden utgått därifrån,
att en nära överensstämmelse borde råda mellan folkskolinspektörernas samt seminarieoch
läroverksadjunkternas avlöningsförhållanden. Häremot syntes visserligen den omständigheten
tala, att för folkskolinspektör utgjorde avlöningen 4.000 kronor i grundlön
samt två ålderstillägg å 500 kronor, för adjunkt däremot 3,000 kronor i grundlön
och fyra ålderstillägg å 500 kronor. Den högre grundlönen och de färre ålderstilläggen
för folkskolinspektörerna hade av folkundervisningskommittén motiverats därmed,
att man kunde förvänta, att till folkskolinspektörer komme att antagas personer, som
redan åtskilliga år varit i praktisk verksamhet i någon annan tjänst. Denna uppfattning,
som icke mött någon gensägelse vare sig av myndigheterna eller av de båda
departementscheferna, hade också bestyrkts av erfarenheten, i det att till folkskolinspektörer
i regel utnämnts personer med ett jämförelsevis högt antal levnadsår. Om
man bland de inspektörer, som det år, då den nya ordningen för folkskolinspektionen
trädde i kraft eller år 1915, voro i tjänst, undantoge dem, som förut innehaft folkskolinspektörsbefattning
såsom huvudsyssla, funne man, att medelåldern för de övriga
utgjorde 43y2 år. Borträknades från dessa senare de, som förut varit folkskolinspek -

15

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 217.

törer med tjänsten som bisyssla, komme man för de återstående fjorton till en medelålder
av 40,y år. De tre folkskolinspektörer, som förordnats å under år 1916 ledigblivna
inspektörstjänster, hade varit respektive 35, 50 och 37 år gamla.

Den merberörda överensstämmelsen mellan inspektörernas och adjunkternas löner
hade helt naturligt utgjort en stark anledning för överstyrelsen att nu, då löneförbättring
för adjunkterna ifrågasattes, taga i övervägande, om icke en motsvarande förmån
borde beredas folkskolinspektörerna. Med särskild styrka hade detta spörsmål
framträtt för överstyrelsen, sedan överstyrelsen erhållit uppdrag att med ledning av
vissa givna riktlinjer inkomma med utredning och förslag i fråga om tillfällig löneförbättring
under år 1918 för folkskoleseminariernas lärare. Ej minst under nu rådande
för hållanden torde skäl få anses föreligga för att folkskolinspektörerna allt fortfarande
finge intaga samma löneplan som adjunkterna. Skulle den nu förefintliga
överensstämmelsen i löneförmåner komma att till inspektörernas nackdel rubbas, måste
detta just nu, då levnadskostnaderna vore sä oerhört stegrade, komma att kännas särskilt
svårt för folkskolinspektörerna. Det tillskott till löneinkomsterna, inspektörerna
möjligen förut kunnat erhålla genom besparingar å den rese- och traktamentsersättning,
de ägde åtnjuta vid sina tjänsteresor, kunde uppenbarligen icke alls påräknas
med nu rådande höga pris för rum och mat å hotell och gästgivargårdar ävensom för
av enskilda personer tillhandahållna skjutsar, vilka måste av inspektörerna i stor utsträckning
anlitas. Så hade av inspektörer i samband med ansökningen om uppflyttning
till högre klass i resereglementet uppgifter lämnats, att kostnaderna för logis och
mat samt drickspenningar ej sä siillau uppgått till 11 kronor och däröver om dagen,
samt att det inträffat, att för enskild skjuts efter en häst måst betalas 5 kronor milen.
Därför hade ock följden kunnat bliva, att en del av de med inspektionsresorna förenade
kostnaderna, vilka uppenbarligen bort täckas av rese-och traktamentsersättniugen,
ofta måst bestridas från den egentliga avlöningen, vilken på detta sätt kunde komma
att i kännbar grad reduceras och i själva verket bliva ännu lägre än vad de fastställda
beloppen utvisade. Dessa belopp måste emellertid i och för sig, såsom i det
föregående antytts, anses som jämförelsevis låga. De lönesatser, soin fått tjäna som
föredöme, vore ju avvägda med hänsyn till förhållanden, vilka läge flera år tillbaka i
tiden. Så vore läroverks- och seminarieadjunkternas löner, vilka här närmast komme
i fråga, reglerade så långt tillbaka som år 1904, och dessa löner, som redan vid sin
tillkomst varit mycket knappt tilltagna, erkändes ju numera allmänt såsom alldeles
otillräckliga. Tydligen måste då samma omdöme gälla inspektörslönerna, för vilka de
fått stå som mönster, eftersom man från början utgått ifrån att adjunkter och inspektörer
borde intaga samma löneplan. Den riktiga anordningen i fråga om inspektörernas
ekonomiska förhållanden syntes överstyrelsen vara den, att å ena sidan deras reseoch
traktamentsersättning så avvägdes, att den kunde fullt täcka de behov, den skulle
tillgodose, och att å andra sidan själva avlöningen fortfarande ej borde få understiga
den, som tillkomme adjunkter vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier.

Överstyrelsen insåge till fullo, att överstyrelsen rätteligen bort göra sin framställning
om tillfällig löneförbättring åt folkskolinspektörerna i samband med de förslag
i samma riktning, som av överstyrelsen avgivits i dess underdåniga skrivelse den
30 september 1916. Att överstyrelsen icke dä ansett sig böra inkomma till Kungl.
Maj:t med en dylik framställning berodde, såsom redan antytts, närmast därpå, att
överstyrelsen i första hand ansett sig böra understödja den av inspektörerna själva
gjorda begäran om höjning av rese- och traktamentsersättningen och att överstyrelsen,
med hänsyn till den varsamhet, det ålegat överstyrelsen att iakttaga i fråga om äskande

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

av nya anslag, icke funnit det lämpligt att på en gång göra hemställan om två olika
förbättringar i inspektörernas ekonomiska villkor.

Mot ep framställning i ämnet så sent som nu kunde ju synas tala, att något
belopp för tillfällig löneförbättring åt folkskolinspektörerna icke blivit reserverat i det
av Kungl. Maj:t för riksdagen framlagda förslaget till budget för år 1918. Nu förhölle
det sig emellertid så, att å den summa, som blivit reserverad för beredande av
löneförbättring åt folkskoleseminariernas lärare, enligt överstyrelsens beräkningar skulle
uppstå en besparing av 21,200 kronor, ett belopp, som enligt överstyrelsens mening
just i det närmaste skulle motsvara kostnaderna för en tillfällig löneförbättring jämväl
åt folkskolinspektörerna.

Angående de belopp, med vilka den ifrågasatta löneförbättringen borde
utgå, yttrar överstyrelsen följande:

Yad löneförbättringens storlek beträffade, syntes det överstyrelsen vara uppenbart,
att denna med hänsyn till den meranämnda överensstämmelsen i löneavseende
mellan seminarieadjunkter och folkskolinspektörer borde till av Kungl. Maj:t konstituerad
eller förordnad folkskolinspektör utgå med 600 kronor för år eller med samma
belopp, som skulle tillkomma seminarieadjunkt i de högre lönegraderna, samt till vikarierande
folkskolinspektör med 300 kronor för år, det vill säga samma belopp som
till extra ordinarie ämneslärare vid folkskoleseminarium. Överstyrelsen förutsatte härvid,
att löneförbättring med det högre beloppet skulle tillkomma jämväl sådan folkskolinspektör,
som uppehölle inspektörstjänst, vars ordinarie innehavare förordnats att
med avstående från de med inspektörstjänsten förenade löneförmånerna bestrida annan
befattning i rikets tjänst. Detta skulle enligt nuvarande förhållanden komma att
gälla de folkskolinspektörer, som uppehölle, den ene extra byråchefen J. Franzéns och
den andre nomadskolinspektören Y. Karnells inspektörsbefattningar.

Slutligen har överstyrelsen anfört följande rörande kostnaden för ifrågavarande
löneförbättring:

Beräknade man med utgångspunkt från de av överstyrelsen nu förordade beloppen,
att löneförbättring skulle komma att utgå till 34 folkskolinspektörer med 600
kronor åt vardera, alltså sammanlagt 20,400 kronor, samt till eu var av två vikarierande
folkskolinspektörer med 300 kronor, eller tillsamman 600 kronor, skulle således
det för hela löneförbättringens bestridande erforderliga beloppet bliva 21,000 kronor.
Då antalet vikarierande folkskolinspektörer givetvis icke kunde med någon visshet på
förhand beräknas, torde anslaget böra erhålla form av förslagsanslag.

menttdiefén Såsom folkskolöverstyrelsen i sin nu återgivna framställning erinrat,
men c e en. ^ överstyrelsen i underdånig skrivelse den 30 september 1916 hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes förklara statens folkskolinspektörer berättigade att
från och med ingången av år 1917 för sina tjänsteresor åtnjuta rese- och
traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande resereglemente.
Detta spörsmål har ännu icke varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
Utan tvivel tala åtskilliga skäl för bifall till det framställda äskandet, men
å andra sidan torde det icke kunna bestridas, att en del av dessa skäl

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

kunna med samma styrka åberopas för ett yrkande, att älven andra grupper
av befattningshavare måtte komma i åtnjutande av ökad gottgörelse
för tjänsteresor. På grund därav synes mig den förbättring i folkskolinspektörernas
ekonomiska förhållanden, som nu otvivelaktigt är av nöden,
hellre böra beredas dem på det av folkskolöverstyrelsen i dess skrivelse
den 3 mars 1917 föreslagna sättet, det vill säga genom utverkande åt
folkskolinspektörerna av en tillfällig löneförbättring i överensstämmelse
med vad som samtidigt föreslås för lärare vid de allmänna läroverken,
folkskoleseminarlerna m. fl. läroanstalter.

Jag ansluter mig även till överstyrelsens förslag beträffande beloppet
av den tillfälliga löneförbättringen. Mot den gjorda kostnadsberäkningen
har jag heller intet att erinra. Enligt denna beräkning skulle ifrågavarande
löneförbättring kräva ett anslag för år 1918 av 21,000 kronor.
Detta anslag bör tydligen få förslagsanslags natur och uppföras på extra
stat under åttonde huvudtiteln.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har något belopp
för tillfällig löneförbättring åt folkskolinspektörerna icke tagits i beräkning.
Vid bifall till de förslag angående nya inkomster av skattemedel
m. m., som Kungl. Maj:t den 9 mars 1917 på föredragning av
dåvarande chefen för finansdepartementet beslutat avlåta till riksdagen,
bliva emellertid medel tillgängliga för detta ändamål.

Den tillfälliga löneförbättringen bör utgå till ordinarie inspektör i
samma ordning som lönen och till vikarierande inspektör i samma ordning
som denne tillkommande arvode. De närmare bestämmelser, som i övrigt
kunna befinnas erforderliga med avseende å ifrågavarande löneförbättring,
torde böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att

dels medgiva, att tillfällig löneförbättring till statens
folkskolinspektörer må under år 1918 utgå med
600 kronor till av Kungl. Maj:t konstituerad eller förordnad
inspektör eller till vikarie å inspektörstjänst, vars
ordinarie innehavare förordnats att med avstående från
de med inspektörstjänsten förenade löneförmånerna bestrida
annan befattning i statens tjänst, och med 300
kronor till annan vikarierande inspektör,

dels besluta, att den tillfälliga löneförbättringen
skall utgå till ordinarie inspektör i samma ordning som
lönen och till vikarierande inspektör i samma ordning

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 180 höft. (Nr 216—218.) 3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

som denne tillkommande arvode samt i övrigt enligt de
närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t kan finna gott
meddela,

dels ock för bestridande av kostnaderna för omförmälda
löneförbättring anvisa på extra stat för år
1918 ett förslagsanslag av 21,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt
bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.