Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99
Proposition 1903:99
- kammare
- riksdag
- tvåkammaren
- session
- lagtima
- Antal sidor
- 10
Propositioner och skrivelser
Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.
1
N:o 99.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående kostnadsfritt
tillhandahållande af stämplar för stämpelbeläggning
af vissa vid häradshöfdingen R. E. Eckerströms död å
Södra Roslags domsagas kansli kvarliggande handlingar;
gifven Stockholms slott den 17 april 1903.
Under åberopande af bilagda i statsrådet förda protokoll vill
Kungl. Magt härmed föreslå Riksdagen medgifva, att, i och för stämpelbeläggning
af de vid häiadshöfdingen R. E. Eckerströms död å Södra
Roslags domsagas kansli kvarliggande, i protokollet öfver den af justitiekanslern
den 20 januari 1903 å kansliet verkställda inspektion förtecknade
stämpelpliktiga handlingar utom den i förteckningen under n:o 15
upptagna bouppteckning, statskontoret må äga att, under iakttagande
af de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t kan finna erforderligt meddela,
till vederbörande domhafvande utan betalning utlämna den myckenhet
med n:o 1 märkta delar af dubbla beläggningsstämplar, som, utöfver
de vid inspektionen företedda stämpeldelar n:o 1 å tillhopa 1,024 kronor
10 öre, för ändamålet erfordras, dock till sammanlagdt värde af högst
10,850 kronor 10 öre; allt under villkor att därigenom icke sker någon
inskränkning i det ansvar för stämpelafgifternas behöriga erläggande,
som författningsenligt ålegat Eckerström.
liih. till Itiksd. Prof. 1903. 1 Sand. 1 Afd. 67 Höft.
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
Ossian Berger.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.
3
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 17 april 1903
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Palandek,
Westring,
Ramstedt,
Bergek,
Meter,
von Friesen.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet
anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger i underdånighet
:
»Sedan häradshöfdingen i Södra Roslags domsaga R. E. Eckerström
den 23 oktober 1902 aflidit, anmälde t. f. domhafvanden i domsagan,
vice häradshöfdingen friherre Erik Leijonhufvud den 5 januari
innevarande år hos justitiekanslersämbetet, att i domsagans kansli funnes
kvarliggande ett stort antal handlingar, hvilka för lagfart, inteckning
eller inregistrering ingifvits vid af Eckerström inom domsagan förrättade
ting; att stämpelafgift till dessa handlingar syntes hafva erlagts
af vederbörande, men att i kansliet icke funnes några till handlingarna
hörande stämplar; samt att friherre Leijonhufvud på grund häraf och
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 99.
då Eckerströms stärbhus förklarat, att i stärbhuset icke funnes vare sig
stämplar eller medel till anskaffande däraf, ansett sig icke kunna utlämna
handlingarna till vederbörande.
Med anledning häraf anställde justitiekanslern den 20 berörda
januari å domsagans kansli inspektion angående de anmälda förhållandena;
och bar justitiekanslern med underdånig skrifvelse den 21 sistlidne
februari öfverlämnat det vid inspektionen förda protokoll.
Enligt hvad detta protokoll gifver vid handen utröntes vid inspektionen,
bland annat, att å kansliet funnes kvarliggande 240 uti en i
protokollet införd förteckning upptagna, stämpelpliktiga handlingar,
hörande till småprotokollen vid ting, som under år 1902 och de närmaste
åren därförut hållits af Eckerström, att dessa handlingar hvilka
skolat beläggas med stämpel till belopp af sammanlagdt 11,928 kronor
60 öre, icke voro försedda med stämpel, samt att stämplar till desamma
icke i vidare mån funnes att tillgå å kansliet, än att vid inspektionen
uppvisades omärkta stämpeldelar n:o 1 af dubbla beläggningsstämplar
till sammanlagdt belopp af 1,024 kronor 10 öre, under det att stämpeldelarna
n:o 2 till samma stämplar icke kunde företes; hvarjämte i protokollet
finnes antecknadt, att det vid inspektionen närvarande ombudet
för Eckerströms stärbhus extra ordinarie hofrättsnotarien Henrik Tideström,
hvilken varit anställd som tingsbiträde hos Eckerström intill dennes
död, uppgifvit, att vid Eckerströms frånfälle icke å domsagans kansli
funnits andra stämplar för beläggning af ifrågavarande handlingar än
de uppvisade stämpeldelarna n:o 1 samt att Eckerströms stärbhus saknade
medel för inköp af erforderliga stämplar.
Uti den omförmälda förteckningen öfver de kvarliggande handlingarna
har dels angifvits det stämpelbelopp, hvarmed hvarje handling
bort beläggas, dels ock, till utredning af frågan huruvida penningar till
stämpel blifvit af vederbörande erlagda, anmärkts hvad därom finnes
antecknadt å handlingarna och i de vid tingen förda memorialprotokoll
äfvensom hvad för öfrigt kunnat i detta afseende vid inspektionen
utrönas; och har justitiekanslern i den underdåniga skrifvelsen såsom
sin mening uttalat, att det på grund af blyertsanteckningar å handlingarna
och hvad eljest vid inspektionen förekommit kan antagas, att
penningar till stämpel å de i förteckningen upptagna handlingarna
blifvit till Eckerström eller till hans tingsbiträde för Eckerströms räkning
erlagda, ehuru sådana reversal å penningarna, som i 34 § gällande
stämpelpappersförordning omförmälas, icke blifvit utfärdade eller funnos
å domsagans kansli förvarade.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.
Efter redogörelse för hvad vid inspektionen inhämtats har justitiekanslern
i skrifvelsen vidare hufvudsakligen anfört följande.
Då tillförordnade domhafvanden i domsagan icke torde äga att till
vederbörande parter utlämna de ifrågavarande å kansliet kvarliggande
handlingarna okarterade, skulle dessa parter således icke återfå sina
handlingar med mindre de ännu eu gång erlade till stämpel erforderliga
penningar. För att förekomma en dylik obillighet syntes det icke
förefinnas någon annan utväg, än att staten trädde emellan och toge
på sig den förlust, som måste uppkomma därigenom att de af Eckerström
för handlingarnas stämpelbeläggning uppburna penningar hvarken
i kontant eller med stämplar kunde redovisas i stärbhuset efter honom.
Det hade ifrågasatts att denna förlust skulle äfven utan uttryckligt
åtagande drabba statsverket, men en sådan åsikt kunde justitiekanslern
icke godkänna. Föreskriften i 34 § stämpelpappersförordningen, att för
kvittos erhållande två reversal skola aflämnas och att det ena af dessa
skall hos vederbörande ämbets- eller tjänsteman kvarstanna, vore uppenbarligen
tillkommen för att, bland annat, genom granskning af de hos
ämbets- eller tjänstemannen inneliggande reversalen, kännedom skulle
kunna erhållas om beloppet af de utaf honom uppburna stämpelmedel
och därigenom kontroll utöfvas på hans förvaltning af dessa medel.
Därest penningar, som i föreskrifvet reversal antecknats, af ämbetsoller
tjänstemannen förskingrades, torde förlusten böra drabba staten;
förskingrades åter penningar, som icke antecknats i dylikt reversal, syntes
det j uBtitiek an slem som om förlusten borde drabba icke staten utan parten,
soni genom underlåtenhet att förskaffa sig kvitto såsom i stämpelpappersförordningen
sägs och att för sådant ändamål aflämna föreskrifna reversal
satt staten ur stånd att å ämbets- eller tjänstemannens förvaltning utöfva
nödig kontroll. På kortfattade och ofta otydliga blyertsanteckningar
å enskilda handlingar kunde någon kontroll icke grundas, och
därest i fråga om stämpelmedels erläggande vitsord gåfves åt dylika
anteckningar, som af parterna å deras enskilda handlingar lätteligen
kunde anbringas, skulle många möjligheter till missbruk beredas.
Ehuru således enligt justitiekanslerns uppfattning i det nu föreliggande
fallet den förlust, som uppstode därigenom, att de till stämpel
å ofvan omförmälta kvarliggande handlingar uppburna penningar förskingrats,
lagligen icke kunde drabba staten, ansåge justitiekanslern
dock, då missbruk i ofvan antydda riktning icke syntes hafva förelupit,
billighet sskäl tala för att staten åtoge sig denna förlust; och det vore
lör åtgärders vidtagande i sådant syfte, som justitiekanslern funnit sig
böra för Kungl. Maj:t anmäla hvad vid inspektionen förekommit.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.
De åtgärder, som sålunda kunde komma i fråga, syntes justitiekanslern
vara att efter Riksdagens hörande och medgifvande antingen
medel anvisades till inköp af erforderliga stämplar för de ifrågavarande
handlingarnas stämpelbeläggning af domhafvanden eller ock statskontoret
anbefalldes utan godtgörelse till domhafvanden utlämna de erforderliga
stämplarna; och borde enligt justitiekanslerns mening i båda fallen
vederbörande parter till staten öfverlåta sin rätt till ersättning af stärbhuset
efter Eckerström.
Öfver jiistitiekanslerns ifrågavarande framställning bar på grund af
nådig remiss statskontoret den 27 sistlidne februari afgifvit underdånigt
utlåtande, därvid statskontoret yttrat, att då de enskilda parter tillhöriga
handlingar, hvarom här vore fråga, blifvit icke blott af vederbörande
domhafvande emottagna utan jämväl af häradsrätten handlagda
så, som om stämpelafgift för dem blifvit i behörig ordning erlagd,
och då de vid inspektionen förekomna omständigheter icke heller
syntes hafva ådagalagt något förhållande, hvaraf skulle kunna dragas
annan slutsats än att så varit händelsen, statskontoret ansåge, att det
skulle vara i hög grad obilligt, därest nämnda parter förvägrades att
efter ärendenas handläggning återbekomma sina handlingar med mindre
än att de för inköp af felande stämplar nödiga medel ånyo erlades;
och instämde statskontoret därför uti justitiekanslerns hemställan om
åtgärders vidtagande i syfte att handlingarna måtte kunna, utan att
parterna behöfde vidkännas någon vidare utgift för deras stämpelbeläggning,
till dem återställas. I valet mellan de bägge af justitiekanslern
i sådant afseende ifrågasatta åtgärderna borde, enligt statskontorets
mening, obetingadt företräde gifvas åt den senare, som ginge
ut på ett bemyndigande för statskontoret att utan betalning tillhandahålla
vederbörande stämpelbeläggare de erforderliga stämplarna. Äfven
för denna stämpelbeläggning ansåge statskontoret dubbla beläggningsstämplar
böra komma till användning; men för att tydligt utmärka att
med denna stämpelbeläggning icke afsetts att i någon mån minska det
ansvar för stämpelafgifternas behöriga erläggande, som författningsenligt
ålegat vederbörande domhafvande, vore det enligt statskontorets
mening lämpligast, att endast de med n:o 1 märkta stämpeldelarna
tillhandahölles stämpelbeläggaren, under det att de motsvarande med
n:o 2 märkta delarna öfverlämnades direkt till Svea hofrätt. Statskontoret
hemställde alltså, att Kung!. Maj:t täcktes för vinnande af
det med justitiekanslerns framställning afsedda syfte hos Riksdagen
gorå framställning om medgifvande för den person, som undfinge
vederbörandes uppdrag att ombesörja stämpelbeläggning af de uti
7
Klint fl. Maj:ts Nåd. Proposition No 99.
ofvan omförmälta förteckning specificerade handlingar, att hos statskontoret,
mot aflänmande af specifikation å de handlingar, för hvilka
stämplarna vore afsedda, utan betalning utbekomma till deras stämpelbeläggning
med de i specifikationen upptagna belopp erforderlig myckenhet
med n:o 1 märkta delar af dubbla beläggningsstämplar, dock till
sammanlagdt värde af högst 10,904 kronor 50 öre, eller det belopp,
som skulle återstå, sedan för stämpelbeläggningen i första hand användts
de redan å kansliet befintliga, för ändamålet tillgängliga stämplar
å 1,024 kronor 10 öre; och skulle det i sådan händelse åligga
statskontoret att till hofrätten öfverlämna ej blott specifikationen utan
äfven de mot de utlämnade stämpelhalfvorna svarande, med n:o 2
märkta stämpeldelarna, allt under villkor att härigenom icke skedde
någon inskränkning i det ansvar för stämpelafgifternas behöriga erläggande,
som författningsenligt ålegat vederbörande domhafvande.
Vid ärendets behandling i statskontoret har referenten statskommissarien
Sy Ivan uttalat skiljaktig mening och ansett, att statskontoret
bort i första rummet göra hemställan om en nådig förklaring,
att de ifrågavarande handlingarna finge till vederbörande parter återställas
utan stämpelbeläggning i vidare mån än å kansliet för ändamålet
befintliga stämpeldelar n:o 1 sådant medgåfve, dock att en hvar
af de sålunda utan stämplar återställda handlingar skulle före utlämnandet
förses med påskrift, att den i afseende å partens skyldighet vore
att betrakta såsom vore den belagd med stämpel till det belopp, som
för handlingen funnes angifvet uti därför afsedd kolumn å den vid
inspektionsprotokollet fogade förteckning. Därest hinder för vidtagande
af sådan åtgärd skulle förefinn as, hade enligt referentens tanke såsom
andra alternativ bort föreslås den i statskontorets underdåniga utlåtande
förordade åtgärd. Såsom skäl för sin mening har referenten anfört,
att han icke kunde tillägga parternas uraktlåtenhet att, med begagnande
af dem i sådant afseende uti stämpelförordningen tillerkänd rätt,
förskaffa sig kvitto å de till domhafvande!! eller hans ställföreträdare
för inköp af stämplar erlagda medel så stor betydelse som i justitiekanslerns
framställning gjordes gällande; att han med denna sin uppfattning
ansåge dessa parter hafva på både rätt och billighet grundade
anspråk att numera, sedan deras ärenden blifvit af häradsrätten handlagda
— hvilken omständighet, särskilt med afseende å innehållet i
39 § 2 stycket stämpelförordningen, syntes honom innebära ett erkännande
af stämpelafgift ens erläggande så godt som något annat — återbekomma
sina handlingar utan att de därför skulle nödgas ånyo aflämna
medel till inköp af stämplar; samt att han bland utvägar, ägnade att
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.
vinna detta mål, ansåge den enklaste vara ofvanberörda, af honom i
första rummet föreslagna.
Justitiekanslern har sedermera uti underdånig skrifvelse den 7
innevarande april, därvid till utredning i ärendet fogats ytterligare
handingar, vidare meddelat att, enligt hvad numera befunnits och af
tillförordnade domhafvanden inför justitiekanslern styrkts, stämpelafgift
för den bouppteckning efter Aug. Lindströms hustru Margaretha Lindström,
som finnes antecknad under n:o 15 uti den i justitiekanslerns
inspektionsprotokoll införda förteckning öfver de kvarliggande handlingarna
och där upptagits såsom erfordrande stämpel till belopp af 54
kronor 40 öre, blifvit erlagd vid Stockholms rådstufvurätt, där hufvudbouppteckning
efter den aflidna inregistrerats, samt att det belopp af
11,928 kronor 60 öre, hvartill de kvarliggande stämpelpliktiga handlingarna
upptagits skola erfordra stämpel, således borde minskas med
54 kronor 40 öre.
Enligt af mig inhämtade upplysningar upptager bouppteckningen
efter Eckerström tillgångar till värde af 40,579 kronor 65 öre samt
skulder till belopp af 87,211 kronor 11 öre, däribland felande stämpelmedel
omkring 12,000 kronor. Boet efter Eckerström har blifvit afträdt
till urarfvakonkurs, däri inställelsedag är utsatt till den 28 innevarande
april.
Frågan huruvida inlämnare af stämpelpliktig handling, som erlagt
den för handlingen stadgade afgift, äger laglig rätt påfordra att, därest
vederbörande tjänsteman icke fullgör stämpelbeläggningen utan förskingrar
det uppburna beloppet, den därigenom uppkommande förlusten
skall drabba statsverket, har, såsom ofvan antydts, varit omtvistad. Att
nu inlåta sig på afgörandet af detta spörsmål synes emellertid icke vara
erforderligt, då i flera af de fall, hvarom här är fråga, någon lagligbevisning
om stämpelafgiftens erläggande näppeligen kan anses förebragt.
Här synes därföre endast vara att pröfva, huruvida ej i allt fall
sådana omständigheter föreligga, att staten rimligen bör träda emellan
och godvilligt åtaga sig den förlust, som annars måste antagas drabba
vederbörande parter.
Vid granskning af hvad i ärendet förekommit har jag funnit
omständigheterna göra det sannolikt, att stämpelafgift tillgodokommit
Eckerström för samtliga de vid justitiekanslerns inspektion förtecknade
handlingar utom den ofvannämnda bouppteckningen efter hustru Lindström.
Rörande några af ifrågavarande handlingar finnas kvitton af
Eckerström att stämpelafgift blifvit betald. I fråga om det stora fler
-
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.
talet af de öfriga förekomma anteckningar om stämpels erläggande
antingen å själfva handlingarna eller å däröfver upprättade förteckningar
eller i de vid tingen förda memorialprotokoll, hvar]ände i en del
fall anteckningar i dylikt afseende finnas i en af Eckerströms biträde
förd kassabok. Beträffande de få återstående handlingarna föreligga
bestämda uppgifter af vederbörande parter själfva att de erlagt stämpelafgiften;
och vinna dessa uppgifter i flera fall stöd af förekomna omständigheter.
Då det således icke torde finnas anledning betvifla, att stämpelafgift
för ifrågavarande handlingar blifvit betald, anser jag lika med
justitiekanslern och statskontoret, att det skulle vara i hög grad obilligt,
om vederbörande parter skulle nödgas att för utfående af sina handlingar
ånyo erlägga sådan afgift; och synes det mig därför otvifvelaktigt
att staten till förekommande häraf bör inskrida. I fråga om
sättet huru detta bör ske finner jag den af statskontoret förordade utvägen
vara den lämpligaste. Sammanlagda beloppet af de stämplar, som
erfordras för stämpelbeläggning af de vid justitiekanslerns inspektion
förtecknade handlingarna utom bouppteckningen efter hustru Lindström
uppgår, så vidt vid inspektionen utrönts, till 11,874 kronor 20 öre, och
då härifrån dragée beloppet af de stämplar, som finnas för ändamålet
tillgängliga å domsagans kansli eller 1,024 kronor 10 öre, skulle således
värdet af de stämplar, som i händelse den af statskontoret föreslagna
utvägen väljes, borde för stämpelbeläggningen kostnadsfritt tillhandahållas,
komma att utgöra 10,850 kronor 10 öre.
Därest, på sätt statskontoret hemställt, såsom villkor för stämplarnas
utlämnande uttryckligen föreskrifves, att därigenom icke sker någon
inskränkning i det ansvar för stämpelafgifternas behöriga erläggande,
som författningsenligt ålegat vederbörande domhafvande, torde någon
bestämmelse därom, att vederbörande parter skola till staten öfverlåta
sin rätt till ersättning af stärbhuset efter Eckerström, icke vara erforderlig.
Oafsedt huruvida sådan öfverlåtelse sker, äger ju staten fordran
af stärbhuset för bristande stämpelredovisning, i den mån vid de till
hofrätten insända renoverade exemplaren af småprotokollen icke fogats
stämpeldelar n:o 2 motsvarande de stämpeldelar n:o 1, hvarmed de till
protokollen hörande handlingarna skolat vara försedda. Denna fordran,
som kommer att bevakas i urarfvakonkursen efter Eckerström, kan ännu
icke till beloppet bestämdt uppgifvas, men af de i justitiekanslerns
inspektionsprotokoll härutinnan lämnade uppgifter framgår, att densamma
öfverstiger det belopp, för hvilket nu ifrågasättes kostnadsfritt utlämnande
af stämplar.
Bih. till Kiksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 67 Käft.
2
10
Kungl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 99.
Att ett dylikt kostnadsfritt utlämnande ej kan ske utan Riksdagens
samtycke är uppenbart. Däremot synas mig de närmare föreskrifterna
om sättet för utlämnandet och hvad därmed står i samband lämpligen
kunna meddelas af Kungl. Maj:t.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen
medgifva, att, i och för stämpelbeläggning af de vid häradshöfdingen
Eckerströms död å Södra Roslags domsagas kansli kvarliggande, i protokollet
öfver den af justitiekanslern den 20 januari 1903 å kansliet verkställda
inspektion förtecknade stämpelpliktiga handlingar utom den i
förteckningen under n:o 15 upptagna bouppteckning, statskontoret må
äga att, under iakttagande af de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t kan
finna erforderligt meddela, till vederbörande domhafvande utan betalning
utlämna den myckenhet med n:o 1 märkta delar af dubbla beläggningsstämplar,
som, utöfver de vid inspektionen företedda stämpeldelar n:o 1
å tillhopa 1,024 kronor 10 öre, lör ändamålet erfordras, dock till sammanlagd*
värde af högst 10,850 kronor 10 öre; allt under villkor att därigenom
icke sker någon inskränkning i det ansvar för stämpelafgifternas
behöriga erläggande, som författningsenligt ålegat Eckerström.»
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna
bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition
i ämnet, af den lydelse bil. litt. A vid detta
protokoll utvisar.
Ex protocollo
Erik Öländer.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.
Propositioner och skrivelser
Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.