Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 52

Proposition 1905:52

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 52.

N:o 52.

Kung}. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående öfverlåtelse
af kronans rätt till lägenheten Södra Fördärfvet
n:is 86 och 87 å Filipstads stads område; gifven Stockholms
slott den 20 januari 1905.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen att medgifva,

dels att nyttjanderätten till lägenheten Södra Fördärfvet n:is 86 och
87 å Filipstads stads område må till Gabriella Sjögren, Ester Sjögren och
Sigrid Sjögren öfverlåtas emot löseskilling, som skall å deras bekostnad
bestämmas i den ordning, som i fråga om jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof är föreskrifven i kungl. förordningen den
14 april 1866, under iakttagande därvid, att löseskillingen icke må
understiga 5,000 kronor, samt under villkor i öfrigt:

att löseskillingen skall erläggas vid öfverlåtelsen och till landtränteriet
i Värmlands län inbetalas, samt

att lägenheten öfverlåtes i det skick, hvari den nu befinnes, så att
Kungl. Maj:t och kronan samt bergmästaren i västra distriktet fritagas
från skyldighet att ersätta möjligen befintliga brister å lägenheten;

dels och att bergmästaren i nämnda distrikt må erhålla rätt att
tills vidare och intill dess annorlunda kan varda bestämdt uppbära räntan
å erlagda löseskillingsbeloppet.

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Theodor Odelberg.

8

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 52.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
januari 1905.

N ärvai ande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve GyldéNSTOLPE,
Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

yon Friesen och
Virgin.

56:o.

Departementschefen, statsrådet Odelberg anförde härefter.

Uti en till Eders Kungl. Maj:t ingifven skrift hafva aflidne bergmästaren
Anton Sjögrens efterlämnade döttrar Gabriella Sjögren, Ester
Sjögren och Sigrid Sjögren i underdånighet anhållit, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes medgifva, att den kronan tillkommande rätt till lägenheten
Fördärfvet n:is 86 och 87 å Filipstads stads område i Värmlands län,
hvilken lägenhet, innehållande enligt stadens jordebok 4 tunnland 3
kappland röjd och 1 tunnland 19 kappland oröjd jord, sökandenas

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

fader genom köpeafhandling den 30 december 1891 tillhandlat sig från
dåvarande ägarne af lägenheten, Värmlands och Dals bruksägare, mot
eu köpeskilling af 3,317 kronor 57 öre, måtte på sökandena öfverlåtas,
mot det att sökandena till Eders Kungl. Maj:t och kronan erlade
ett belopp af 5,000 kronor, å livilket belopp bergmästaren i västra
distriktet såsom ersättning för honom tillkommande nyttjanderätt till
lägenheten skulle äga att årligen uppbära de upplupna räntorna.

Beträffande ifrågavarande lägenhet samt ägande- och nyttjanderätten
till densamma torde det tillåtas mig att här meddela följande.

I fråga om indragning till statsverket af befintliga bergsstatsboställen
förordnade Eders Kungl. Maj:t den 9 januari 1874, bland
annat, att vid bergmästaren C. A. H. Sjögrens afgång från bergmästartjänsten
i dåvarande sjunde, numera västra bergmästardistriktet den
bergmästaren i detta distrikt på lön anslagna kronojord, som, efter
det bergsfogdetjänsten inom distriktet indragits, blifvit enligt nådigt
beslut den 28 februari 1856 åt bergmästaren i distriktet tills vidare och
intill dess annorlunda k un de förordnas upplåten till bruk och nyttjande
i förening med det honom tillslagna boställe och hvilken jord, jämlikt
utdrag af bevillningstaxeringslängden inom Filipstad för åren 1872
och 1873, bestode af 21 tunnland 14 4A0 kappland röjd jord, uppskattad
till 9,500 riksdaler, 25 tunnland 18 Vr, kappland oröjd jord, uppskattad
till 1,900 riksdaler, och två s. k. skogsrop, uppskattade till
2,500 riksdaler eller tillsammans 13,900 riksdaler, skulle till statsverket
efter föregående syn indragas för att för statsverkets räkning i lagstadgad
ordning utarrenderas. Sedan till följd af bergmästaren Sjögren
den 20 december 1889 beviljadt nådigt afsked ifrågavarande kronojord
blifvit för kronan disponibel den 14 mars 1891, inkom domänstyrelsen
till Eders Kungl. Maj:t med en underdånig skrifvelse af den 7 december
1894, däri styrelsen — med förmälan, att Värmlands och Dals bruksägare
påstått äganderätt, bland annat, till en del af den till ifrågavarande
boställe brukade jord. nämligen till en äga, benämnd Södra
Fördärfvet, med därå befintliga byggnader samt att bemälde bruksägare
genom köpebref den 30 december 1891 till förre bergmästaren
Sjögren försålt lägenheten Södra Fördärfvet med tillhörande jord och
byggnader — underställde Eders Kungl. Maj:ts pröfning frågan, huruvida
rättegång borde mot Värmlands och Dals bruksägare anhängiggöras
för återvinning åt kronan af, bland annat, ifrågavarande lägenhet.

Sedan kommerskollegium äfvensom justitiekanslersämbetet blifvit
i ärendet hörda, fann Eders Kungl. Maj:t jämlikt nådigt bref den 16
augusti 1895 godt anbefalla Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Bill. till Biksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 31 Höft. 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

Värmlands län att vidtaga erforderliga åtgärder, för att kronan måtte
komma i besittning af förutom annan jord, som ansåges tillhöra bostället,
äfven lägenheten Södra Fördärfvet med därtill hörande åbyggnader.

På grund af de i sistnämnda nådiga bref meddelade föreskrifter
lät Eders Kungl. Maj:ts bemälde befallningshafvande å Eders Kungl.
Maj:ts och kronans vägnar instämma stärbhusdelägarne efter dåmera
aflidne bergmästaren Sjögren till rådhusrätten i Filipstad under yrkande,
att, enär lägenheten Fördärfvet n:is 86 och 87 å Filipstads stads område
blifvit enligt köpebref den 28 maj 1765 inköpt af bergmästaren
i numera västra distriktet Carl Leijell för att utgöra en tillökning i
bergmästarens löneförmåner och lägenheten, därå Leijell samma år tre
gånger erhållit uppbud, sedermera innehafts af Leijells efterträdare i
bergmästarämbetet, till dess omförmälda försäljning den 30 december
1891 ägt rum, samt dispositionsrätten till lägenheten, därtill Värmlands
och Dals bruksägare icke, såvidt visadt vore, förvärfvat äganderätt,
sålunda måste anses tillkomma Eders Kungl. Maj:t och kronan, stärbhusdelägarne
måtte varda ålagdt att till Eders Kungl. Maj:t och kronan
afträda lägenheten.

Filipstads rådhusrätt har därefter genom utslag den 9 november
1896 dels hvad anginge Eders Kungl. Maj:ts och kronans klander af
det fång, hvarigenom bergmästaren Sjögren förvärfvat äganderätten till
ifrågavarande lägenhet, ogillat käromålet i denna del, dels åter, hvad
nyttjanderätten till lägenheten anginge, förpliktat stärbhusdelägarne
att å viss tid till Eders Kungl. Maj:t och kronan för bergmästaren i
västra distriktet afträda nyttjanderätten till samma lägenhet.

Rådhusrättens omförmälda utslag, som i dess förra del icke af
Eders Kungl. Maj:t och kronan öfverklagats, utan vunnit laga kraft,
har i dess senare del blifvit af Svea Hofrätt samt enligt dom den 25
juni 1900 af Eders Kungl. Maj:t fastställdt.

I detta sammanhang torde det tillåtas mig erinra om, att Eders
Kungl. Maj:t den 15 februari 1901 funnit en af bemälde stärbhusdelägare
då gjord underdånig ansökning om rätt att under vissa villkor
få arrendera ifrågavarande lägenhet eller, därest detta icke kunde
medgifvas, att de å lägenheten befintliga åbyggnader måtte af Eders
Kungl. Maj:t och kronan inlösas, icke till någon Eders Kungl. Maj:ts
åtgärd föranleda.

I nu förevarande underdåniga ansökning hafva sökandena, med
förmälan, att stärbliusdelägarnes efter aflidne bergmästaren Sjögren rätt
i sin helhet numera tillkomme sökandena, vidare anfört, bland annat,

11

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

att lagfart blifvit å sökandenas faders fång å lägenheten Fördärfvet
beviljad den 11 juli 1898; att på grund af rådhusrättens i Filipstad
ofvanberörda, af de högre domstolarna fastställda utslag sökandena
alltså njöte äganderätt till lägenheten, medan ny ttj anderätten tillkomme
Eders Kungl. Maj:t och kronan; samt att ett dylikt sakernas tillstånd
tydligen för bägge parterna vore synnerligen ofördelaktigt, för sökandena,
som ägde dyrbara åbyggnader å lägenheten, därutinnan att sökandena,
därest uppgörelse med innehafvaren af bergmästarämbetet i västra
distriktet ej komme till stånd, kunde tvingas bortflytta dessa byggnader,
för Eders Kungl. Maj:t och kronan därutinnan att kronan vore
förhindrad vidtaga sådana dispositioner med lägenheten, som endast
tillkomme en ägare. Vid den underdåniga ansökningen hafva sökandena
fogat, jämte åtskilliga andra handlingar, en till Eders Kungl. Maj:t
ställd skrift, däri bergmästaren i västra distriktet P. Öberg, med förmälan,
bland annat, att ifrågavarande jordlägenhet med därå uppförda
eu manbyggnad, innehållande två rum, samt en vedbod och en loge
med två lador, hvilken sistnämnda sökandenas fader emellertid låtit
nedrifva för att bereda plats för ett af honom uppfördt två-våningars
boningshus jämte därtill hörande uthus, vore den enda återstoden af
de inägor och den skog, som af ålder varit bergmästaren tillägna, i
underdånighet förordat bifall till den underdåniga ansökningen under
villkor likväl, att Öberg för egen del måtte varda fritagen från skyldighet
till ersättning ej mindre för hvad som kunde brista i de stärbhusdelägarne
vid af- och tillträdessyn mellan stärbliusdelägarne, afträdare,
samt Eders Kungl. Maj:t och kronan för bergmästaren i västra
distriktet, tillträda^, den 9 november 1900 ålagda förbättringar och
nybyggnad, än äfven för den försämring, som lägenheten med afseende
på jordens häfd och de till bergmästarens nyttjande upplåtna byggnadei
efter förenämnda syn kunde hafva lidit, samt under villkor jämväl, att
den erbjudna ersättningssumman, 5,000 kronor, komme att göras räntebärande
och nedsättas i taka händer äfvensom att saväl Öberg som
hans efterträdare i bergmästarämbetet skulle, till dess af Eders Kungl.
Maj:t annorledes blefve förordnadt, äga att årligen uppbära de å detta
penningbelopp upplupna räntorna.

Eders Kungl. Ma jds befallningshafvande i Värmlands län har, med
öfverlämnande af, bland annat, infordradt yttrande från magistraten i
Filipstad, öfver den underdåniga ansökningen afgifvit yttrande och
däri anfört hufvudsakligen följande.

Då det af vederbörande bergmästare i ärendet afgifna yttrande
syntes gifva vid handen, att den ifrågavarande lägenheten icke kunde

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

anses för bergsstatens räkning längre erforderlig, torde från kronans
sida skäligen kunna ifrågasättas, huruvida icke, på sätt nu föreslagits,
den kronan tillkommande nyttjanderätten till lägenheten blefve fullt
förvarad och tillgodosedd genom att denna rätt i stället utginge från
visst kapital, som under statsmyndighets förvaltning gjordes fruktbärande
till förmån för framtida innehafvare af bergmästare änsten.
Ett vägande skäl för befordrande af det med ansökningen afsedda syftemål
torde ock föreligga uti de säregna förhållanden, hvarunder dispositionsrätten
till lägenheten ägde rum, i det att äganderätten till densamma
tillkomme sökandena, hvilka därå ock undfått lagfart. Från
kronans sida kunde en med ansökningen afsedd anordning icke vara
annat än fördelaktig, då kronan därigenom bereddes en utväg att befrias
från den fara för tvistigheter med vederbörande ägare till lägenheten,
som under dylikt förhållande säkerligen icke uteblefve.

Beträffande värdet af den ifrågavarande dispositionsrätten hade
det erbjudna beloppet, 5,000 kronor, af vederbörande bergmästare
lämnats utan anmärkning, medan magistraten i Filipstad funnit beloppet
fullt motsvara värdet af de med lägenhetens nyttjande förbundna förmåner.
Med hänsyn till lägenhetens obetydliga areal torde mot denna
uppskattning ej heller vara något att erinra, helst i betraktande måste
tagas, att de mer värdefulla åbyggnaderna utgjorde sökandenas enskilda
tillhörighet och att de byggnader, hvarpå kronan kunde göra
anspråk, icke omfattade andra än dem, som funnes beskrifna i det vid
senast hållna af- och tillträdessyn den 9 november 1900 upprättade
instrument. Vid synen ådömda reparationer och nybyggnad torde ännu
icke hafva af vederbörande verkställts.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och under erinran därom,
att — såsom jag i det föregående haft tillfälle framhålla — sökandena
jämte öfriga stärbhusdelägare efter bergmästaren Sjögren under år 1900
hos Eders Kungl. Maj:t till inlösen för kronans räkning hembjudit de
i förevarande ansökning omförmälda åbyggnader, men att, enligt nådigt
beslut af den 15 februari 1901, framställningen icke till någon åtgärd
föranleda har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande uttalat sitt tillstyrkande
af den nu ifrågavarande ansökningen i öfverensstämmelse
med de af bergmästaren Öberg föreslagna villkor och bestämmelser.

I underdånigt utlåtande har kommerskollegium anfört, att på
grund äf de i ärendet förebragta omständigheter och då icke något
torde vara att anmärka i afseende å storleken af det belopp, som skulle
af sökandena erläggas för öfverlåtelsen till dem af ifrågavarande nyttjanderätt
samt sådan öfverlåtelse blifvit af nuvarande -bergmästaren i

13

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 52.

västra distriktet förordad ock det ej heller ur synpunkten af blifvande
bergmästares intresse syntes vara något emot öfverlåtelsen att erinra,
kollegium funne sig böra tillstyrka nådigt bifall till förevarande underdåniga
ansökning.

Under förutsättning att ansökningen blefve bifallen, har kommerskollegium
föreslagit, att åt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Värmlands län borde lämnas bemyndigande att å kronans vägnar i
behörig ordning med sökandena afsluta aftal angående öfverlåtelsen af
nyttj and er ätten till lägenheten i fråga, i hvithet aftal syntes böra intagas
såsom villkor för öfverlåtelsen, att sökandena icke skulle vara
berättigade till ersättning vare sig af kronan eller nuvarande bergmästaren
i västra distriktet för tilläfventyrs bristande underhåll af
lägenheten.

Beträffande det belopp, 5,000 kronor, som skulle komma att af
sökandena vid öfverlåtelsen erläggas, har kommerskollegium ansett det
böra förordnas, att bergmästaren i västra distriktet skulle tills vidare
och intill dess annorlunda kunde varda förordnadt äga att årligen uppbära
den därå upplupna räntan. Förvaltningen af kapitalet jämte uppdraget
att tillhandahålla bergmästaren den upplupna räntan har kommerskollegium
slutligen ansett böra uppdragas åt Eders Kungl. Maj:ts
bemälde befallningshafvande, hos hvilken bergmästaren i västra distriktet
uppbure sina aflöningsförmåner.

Justitiekanslersämbetet, som till följd af nådig remiss i ärendet
afgifvit underdånigt utlåtande, har därvid öfverlämnat ett af bergmästaren
Öberg afgifvet yttrande, däri denne meddelat, bland annat,
att lägenheten Fördärfvet vore sedan den 1 oktober 1901, då nyttjanderätten
till lägenheten af Öberg öfvertagits, utarrenderad till en af
sökandena, Ester Sjögren, mot en öfverenskommen arrendesumma af
200 kronor för år.

För egen del har justitiekanslersämbetet anfört, att ämbetet icke
funnit något att erinra vare sig mot, att Eders Kungl. Maj:ts och
kronans rätt till ifrågavarande lägenhet öfverlätes till sökandena mot
en köpeskilling af 5,000 kronor eller mot att, på sätt kommerskollegium
föreslagit, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet erhölle bemyndigande
att härom afsluta aftal, med bestämmelse därom, att lägenheten
skulle öfverlåtas i det skick, den nu befunnes, så att Eders
Kungl. Maj:t och kronan samt bergmästaren i västra distriktet fritoges
från skyldighet att ersätta möjligen befintliga brister å lägenhetens
jord, byggnader och stängsel, eller mot att bergmästaren i nämnda
distrikt berättigades att tills vidare och intill dess annorlunda kunde

14

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 52.

varda förordnadt uppbära räntan å köpeskillingen. Däremot har justitiekanslersämbetet
— med framhållande, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länen i allmänhet icke omhänderhade någon medelförvaltning
af nu ifrågavarande slag samt att med bergshandteringen
sammanhang ägande kassors förvaltning vore anförtrodd åt kommerskollegium
enligt dess instruktion — föreslagit, att köpeskillingens förvaltning
och räntans tillhandahållande åt vederbörande bergmästare
skulle uppdragas åt kommerskollegium.

Såsom af det anförda framgår, innehafves äganderätten till lägenheten
Fördärfvet af sökandena, under det nyttjanderätten till samma
lägenhet tillkommer Eders Kungl. Maj:t och kronan. Då ett bibehållande
åt kronan af ifrågavarande nyttjanderätt numera icke torde vara
för tillgodoseende af något statens intresse erforderligt och då frågan
om ägande- och ny ttj anderätten till lägenheten enligt mitt förmenande
blefve på ett för Eders Kungl. Maj:t och kronan förmånligt sätt ordnad,
därest ny ttj anderätten till lägenheten mot skälig ersättning öfverlätes
till sökandena och räntan å blifvande löseskillingsbelopp tillgodokomme
vederbörande bergmästare, finner jag mig i likhet med de i ärendet
hörda myndigheterna kunna tillstyrka eu dylik öfverlåtelse.

Beträffande storleken af det ersättningsbelopp, sökandena böra
för öfverlåtelse till dem af ifrågavarande nyttjanderätt till kronan
erlägga, synes det mig lämpligast, att detta belopp bestämmes i enlighet
med föreskrifterna i nådiga förordningen angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof den 14 april 1866, dock med iakttagande,
att beloppet icke får understiga 5,000 kronor.

Då, på sätt af justitiekanslersämbetet jämväl framhållits, ifrågavarande
lägenhet kan sägas af Eders Kungl. Maj:t och kronan innehafvas
med ständig besittningsrätt, synes frågan om öfverlåtande af
ny ttj anderätten till lägenheten böra underställas Riksdagens pröfning;
och torde i sammanhang därmed äfven Riksdagens medgifvande böra
inhämtas därtill, att bergmästaren i västra distriktet må erhålla rätt
att tills vidare uppbära räntan å den löseskilling, som af sökandena kan
komma att erläggas. Under förutsättning att hvad jag i anslutning
härtill går att föreslå vinner bifall, lär Eders Kungl. Maj:t framdeles
vilja taga under ompröfning frågan om förvaltningen af berörda löseskilling.

På grund af hvad sålunda anförts och under åberopande af hvad
i ärendet i öfrigt förekommit, hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva,

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 52.

dels att nyttjanderätten till lägenheten Södra Fördärfvet n:is 86
och 87 å Filipstads stads område må till Gabriella Sjögren, Ester Sjögren
och Sigrid Sjögren öfverlåtas emot löseskilling, som skall å deras
bekostnad bestämmas i den ordning, som i fråga om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof är föreskrifven i nådiga förordningen
den 14 april 1866, under iakttagande därvid, att löseskillingen icke
må understiga 5,000 kronor, samt under villkor i öfrigt:

att löseskillingen skall erläggas vid öfverlåtelsen och till landtränteriet
i Värmlands län inbetalas, samt

att lägenheten öfverlåtes i det skick, hvari den nu befinnes, så att
Eders Kungl. Maj:t och kronan samt bergmästaren i västra distriktet
fritagas från skyldighet att ersätta möjligen befintliga brister å lägenheten;

dels ock att bergmästaren i nämnda distrikt må erhålla rätt att
tills vidare och intill dess annorlunda kan varda bestämdt uppbära
räntan å erlagda löseskillingsbeloppet.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däruti statsrådets öfrige ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnade,
att i enlighet därmed proposition till Riksdagen
skulle aflåtas, så lydande, som bilaga . . . till
detta protokoll utvisar.

Ex protocöllo:
G. Zethelius.