Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 200

Proposition 1910:200

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 200.

1

N:o 200.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
bidrag af statsmedel till åstadkommande af en järnväg
frän Trollhättan till JSfossehro; gifven Stockholms slott
den 22 april 1910.

Under åberopande af härvid fogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgifva,

att vattenfallsstyrelsen må för kronans räkning teckna aktier till ett
belopp af högst 60,000 kronor i det bolag, som kan komma att bildas
för anläggning af den af Kungl. Maj:t genom resolution den 10 augusti
1907 koncessionerade järnvägen från Trollhättan till Nossebro; samt

att det belopp, som erfordras för inbetalning af aktier, hvilka, sålunda
kunna komma att för kronans räkning tecknas, må utgå från
den af köpeskillingarna för vissa af kronan försålda tomter i Trollhättan
med inflytande räntor bildade fond, som i Trollhätte kanal- och vattenverks
räkenskaper finnes bokförd under benämningen fonden A.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hugo Hamilton

Bih. till Pakscl. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 151 Haft. (Nso 200.)

1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 200.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 22 april 1910.

Närvarande:

Plans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

Redan länge har man inom Trollhättan varit betänkt på att genom
anläggande af en ny järnvägsled utåt landsbygden söka åstadkomma
ökning af den ojämna och otillräckliga tillförseln af lifsmedel och andra
förnödenheter till det i stark utveckling varande samhället och därigenom
också nedbringa de höga prisen på förnödenheter. Behofvet häraf har
än ytterligare skärpts, sedan, till följd af statens stora arbeten, folkmängden
i betydlig mån ökats. Lämpligaste sättet att vinna ifrågavarande
mål har ansetts vara att genom en järnväg sätta Trollhättan
i förbindelse med Västergötlands smalspåriga järnvägsnät och därigenom
möjliggöra tillförsel af landtmannaprodukter från de rika jordbruksdistrikten
inom provinsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 200.

3

För att utröna banans ändamålsenligaste sträckning hafva verkställts
undersökningar beträffande de trakter, dit den kan tänkas framdragen.
Man har därvid utgått från den förutsättningen, att de områden,
hvilka skola sättas i närmare förbindelse med Trollhättan, böra
vara mäktiga en omfattande produktion af lifsmedel och andra förnödenheter,
samt att de böra själfva besitta så stor ekonomisk bärkraft
och hafva sådant intresse af en järnvägs tillkomst, att de kunna och
vilja lämna afsevärda bidrag till kostnaderna för den nya förbindelseleden.
Den ur sådana synpunkter verkställda utredningen har gifvit vid
handen, att det skulle vara fördelaktigast att från Trollhättan framdraga
järnvägen till Nossebro station å Västergötland—Göteborgs järnväg.

Sedan plan för en sådan järnväg utarbetats af kaptenen i väg- och
vattenbyggnadskåren John Nyström, har Kungl. Maj:t, på gjord ansökan,
den 10 augusti 1907 beviljat koncession å järnvägen. Enligt den
af Kungl. Maj:t fastställda planen skall järnvägen utgå från Trollhättans
station å Bergslagernas järnväg och framdragas förbi Norra Björke till
Hallebo uti Trökörna socken samt därefter förbi Främmestad och
Bäreberg fram till Nossebro station å Västergötland—Göteborgs järnväg.
Spårvidden å järnvägen skall blifva 0,891 meter och järnvägens
längd 31,43 kilometer.

Anläggningskostnaden, som af kaptenen Nyström beräknats till

880.000 kronor, ansåg väg- och vattenbyggnadsstyrelsen böra höjas till

1.021.000 kronor. I denna summa ingår icke något belopp för rullande
materiel, enär järnvägen är afsedd att trafikeras med materiel från
Västergötland—Göteborgs järnväg.

Härefter hafva koncessionshafvarna uti en till civildepartementet den
22 oktober 1907 ingifven skrift i underdånighet anhållit, att Kungl. Maj:t
måtte för anläggning af ifrågavarande järnväg bevilja statslån till största
möjliga belopp. Låneansökningen har den 23 i nämnda månad remitterats
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för afgifvande af underdånigt
utlåtande.

Uti underdånig skrifvelse den 30 juni 1908 har styrelsen för
Trollhätte kanal- och vattenverk meddelat, att Trollhättans kommun beslutat
att i det aktiebolag, som kan komma att bildas för järnvägens
anläggning, teckna aktier till ett belopp af 200,000 kronor.

Trots denna i förhållande till Trollhättans bärkraft betydande teckning
och trots det att öfriga kommuner, som af järnvägen beröras, jämväl
tecknat afsevärda belopp, torde det dock, anför Trollhättestyrelsen,
vara svårt att uppbringa det för anläggningen nödiga kapitalet.

Styrelsen för
Trollhätte
kanal- och
vattenverk.

4

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 200.

Emellertid anser styrelsen den ifrågasatta järnvägen böra komma
till stånd och har i sådant afseende påpekat, att en dylik järnväg bör
blifva till direkt gagn för staten som ägare af kraftstationer och tomter
vid Trollhättan och ej minst såsom ägare af Trollhätte kanal, hvilken
genom tillkomsten af eu ny, med Västergötlands smalspåriga järnvägsnät
förbunden järnväg med slutpunkt i Trollhättan bör kunna påräkna
ökning i trafiken. Ej heller bör enligt styrelsens mening den omständigheten
förbises, att staten genom sina anläggningar vid Trollhättan
varit orsaken till ditflyttning af ett stort antal personer, mest arbetare,
och sålunda bidragit till ytterligare skärpning af de olägenheter i afseende
på lifsmedeltillgången, som äro för handen, och till den förhöjning
i priset på alla förnödenheter, som inträdt och särskildt på sista tiden
gjort sig synnerligt kännbar. Till sist påpekar styrelsen, att Trollhätte
kanal- och vattenverk icke erlägger någon kommunalskatt till kommunen
och sålunda icke på sådant sätt bidrager till de ökade utgifter, som
genom folkökningen drabba samhället.

Alla dessa omständigheter anser styrelsen motivera ett direkt bidrag
från statens sida till den ifrågasatta järnvägsanläggningen utöfver det
bidrag i form af statslån, som i allmänhet brukar lämnas, och hvilket
enligt styrelsens åsikt bör betingas af den nytta för det allmänna en
ändamålsenligt planlagd järnväg städse medför.

Styrelsen har därför i underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte besluta, att staten såsom ägare till Trollhätte kanal- och vattenverk
måtte lämna ett direkt bidrag till det ifrågavarande företaget.
Bidragets storlek har styrelsen föreslagit till 60,000 kronor eller 30 procent
af kommunens aktieteckning. Styrelsen har därvid hänvisat till
att Riksdagen såsom bidrag till anläggning af vatten- och afloppsledningar
i Trollhättan beviljat ett anslag af 100,000 kronor, motsvarande
omkring 30 procent af den på kommunen kommande kostnaden, 350,000
kronor. Det sålunda föreslagna beloppet anser styrelsen lämpligen
kunna tagas ur handels- och sjöfartsfonden, dit kanalverkets årliga nettobehållning
inbetalas och hvars ändamål val får anses nära sammanhänga
med understödjande af företag af liknande art.

Därest denna framställning bifalles, har styrelsen anhållit om bemyndigande
att i aktiebolag, som kan komma att bildas för anläggning
af järnväg från Trollhättan till Nossebro i enlighet med Kungl. Maj:ts
resolution den 10 augusti 1907, teckna aktier för ett belopp af 60,000
kronor, att omhändertaga och förvalta ifrågavarande aktier samt att för
lösen af aktierna uppbära motsvarande belopp från handels- och sjöfartsfonden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 200.

5

Statskontoret har den 26 oktober 1909 afgifvit infordradt under- statskontoret,
dånigt utlåtande samt däruti till eu början erinrat, att kammarkollegium
och statskontoret, i anledning af underdånig ansökning af Trollhättans
kommun om skattebidrag till kommunen för därinom belägen
statsegendom och af staten drifven industriell rörelse, förordat, att kommunen
såsom ersättning för mistad kommunalskatt skulle under vissa
år få uppbära af kanal- och vattenverkets medel ett årligt bidrag enligt
i det underdåniga utlåtandet närmare angifven beräkningsgrund. Därest sådant
bidrag varder beviljadt, blifver enligt statskontorets åsikt Trollhättans
kommun möjligen satt i tillfälle att något öka sin teckning af aktier
i ett blifvande järnvägsaktiebolag, och utsikterna för företagets förverkligande
blifva i sådan händelse större.

Då emellertid här tydligen är fråga om ett företag, som är af betydelse
icke endast för Trollhättans kommun utan jämväl för hela den
bygd, som kommer att af järnvägen beröras, då frågan alltså torde
böra betraktas från mera allmän synpunkt, och då slutligen anläggningen
af denna järnväg skulle, enligt hvad upplyst blifvit, för statens
anläggningar vid Trollhättan och Trollhätte kanal medföra direkta ekonomiska
fördelar, har statskontoret ansett, att alla dessa omständigheter
tillsammans tala för, att staten — oafsedt huruvida de ofvan omförmälda
skattebidragen till Trollhättans kommun varda beviljade eller icke —
träder emellan för åstadkommande af den ifrågasatta järnvägsförbindelsen.
Statskontoret har därför tillstyrkt, att den underdåniga framställningen
måtte vinna nådigt bifall.

Jämväl väg- och vattenbyggnadsstju-elsen har, till följd af nådig remiss, väg- och
den 14 april 1910 afgifvit underdånigt yttrande i ärendet. Styrelsen har ™d8,styrelsen,
därvid meddelat, att styrelsen nu beräknat kostnaden för järnvägen till

1,110,000 kronor utan rullande materiel, hvadan 555,000 kronor skulle
erfordras i aktieteckning, för den händelse statslån till lika belopp
erhålles. Enligt hittills till styrelsen ingifna upplysningar uppgå teckningarna
till endast 393,400 kronor, af hvilken anledning och på grund
af lånefondens otillräcklighet styrelsen ej hittills ansett sig böra behandla
frågan om statslån för järnvägsanläggningen mellan Trollhättan
och Nossebro.

Hvad angår nu ifrågavarande framställning om direkt bidrag från
statens sida af 60,000 kronor för järnvägens utförande, har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen på de af Trollhättestyrelsen, anförda skäl tillstyrkt
bifall till framställningen.

6

Departements chefens yttrande -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 200.

I likhet med Trollhättestyrelsen anser jag det vara af stor betydelse
för Trollhättans utveckling, att samhället sättes i förbindelse med Västergötlands
smalspåriga järnvägsnät. Såsom ägare af den stora kraftanläggningen
vid Trollhättan har staten bestämd fördel af industriens
och samfärdselns utveckling i orten och måste därför anses vara direkt
intresserad af den ifrågavarande järnvägens tillkomst. Staten äger dessutom
vid Trollhättan fastigheter med en areal af omkring 1,235 hektar.
Liksom andra jordägare och kommuner, hvilka kunna påräkna fördel af
järnvägsföretaget, synes staten därför böra direkt understödja detsamma
oafsedt den försträckning, som för anläggningen liksom för järnvägar i
allmänhet kan erhållas från de af Riksdagen beviljade medlen till låneunderstöd
för enskilda järnvägar.

Frågan om lån från dessa medel är ännu icke slutligen pröfvad, hufvudsakligen
på den grund att teckningen af aktier hittills icke uppgått
till hälften af den för järnvägsanläggningen numera beräknade kostnaden,
1,110,000 kronor. Enligt hvad som meddelats hafva utfästelser
om teckning hittills gjorts endast till sammanlagdt belopp af 393,400
kronor, och ringa utsikt lärer finnas att kunna uppbringa teckningen
eller tillskotten till halfva kostnadssumman eller 555,000 kronor, därest
icke staten bidrager med något belopp. Det har äfven uppgifvits vara af
vikt, att det snart blifver afgjordt, huruvida staten lämnar något bidrag,
enär det kan befaras, att, därest icke järnvägsanläggningen snart blifver
betryggad, kommuner och enskilda, som nu förklarat sig vara villiga
att teckna aktier, eljest draga sig tillbaka.

Det belopp af 60,000 kronor, hvarmed Trollhättestyrelsen föreslagit,
att staten skall ingå i företaget, torde icke vara för högt, då man tager
hänsyn till den betydande industri och de stora jordegendomar, staten
äger vid Trollhättan, och det intresse, staten följaktligen har af samhällets
förkofran. Härvid torde äfven böra tagas i betraktande, att staten jämväl
såsom ägare af Trollhätte kanal bör få direkt fördel af järnvägen,
enär ökning af trafiken å kanalen bör kunna påräknas genom att Västergötlands
smalspåriga järnvägsnät medelst en järnväg förbindes med
Trollhättan.

De i ärendet hörda myndigheterna hafva äfven tillstyrkt, att det
ifrågasatta bidraget måtte beviljas. Statskontoret har därvid påpekat,
att, om Trollhättans kommun såsom ersättning för mistad kommunalskatt
finge det bidrag af staten, som kammarkollegium och statskontoret
uti underdånigt utlåtande af den 17 september 1909 föreslagit,
kommunen möjligen blefve satt i tillfälle att något öka sin teckning af
aktier i ett blifvande järnvägsaktiebolag, och att utsikterna för företagets

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 200.

7

förverkligande i sådan händelse blefve större. Med anledning af hvad
statskontoret sålunda yttrat, tillåter jag mig framhålla, att frågan huruvida
staten skall för sin affärsverksamhet betala kommunalskatt är af så vidtgående
betydelse, att det säkerligen kommer att dröja någon tid, innan
den blir afgjord. Det nu föreslagna bidraget till järnvägen mellan
Trollhättan och Nossebro torde därför icke böra göras beroende af
denna frågas lösning. Statskontoret har också, oafsedt huruvida de
omförmälda skattebidragen till Trollhättans kommun blifva beviljade
eller icke, förordat bifall till Trollhättestyrelsens förevarande framställning.

Beträffande den form, under hvilken statsbidrag bör utgå, har Trollhättestyrelsen
föreslagit, att staten måtte teckna aktier i det bolag, som
kan komma att bildas för järnvägsanläggningen. Häremot har jag intet
att erinra. Visserligen har Riksdagen år 1904, då Kungl. Maj:t föreslog
Riksdagen medgifva, att staten såsom ägare af Böda kronopark tecknade
aktier i järnvägsaktiebolaget Borgholm—Böda, uttalat betänklighet
mot att staten ingår såsom delägare i ett enskildt företag af ifrågavarande
art. Riksdagen ansåg, att detta vore att slå in på en ny och
oförsökt väg, som enligt hvad Riksdagen befarade lätt nog skulle kunna
leda därtill, att staten genom omständigheterna droges djupare in i
företaget och måste till detsamma lämna större tillskott än från början
beräknats. I stället för att medgifva den af Kungl. Maj:t föreslagna
aktieteckningen beslöt fördenskull Riksdagen att till järnvägen lämna
ett anslag utan återbetalningsskyldighet, hvilket anslag anvisades på
extra stat. Uppfattningen torde emellertid, sedan Riksdagen gjorde detta
uttalande, undergått en väsentlig förändring. Genom den af Riksdagen
år 1907 godkända uppgörelsen med malmbolagen har staten sålunda
blifvit ägare af aktier till stora belopp. Jag tillåter mig äfven nämna,
att, såsom meddelades i det statsrådsprotokoll, hvilket fanns bifogadt
propositionen n:r 139 till 1909 års riksdag angående anslag till inköp
af fastigheter, som kunna erfordras för statens nuvarande eller blifvande
anläggningar vid Trollhättan m. in., utaf medel från den af Riksdagen förliknande
ändamål förut beviljade fonden för statens räkning förvärfvats
168 aktier i Holmens tegelbruksaktiebolag. Detta aktieköp verkställdes,
för att staten på billigaste sätt skulle blifva ägare till en fastighet, som
erfordras för den nya farleden mellan Vänersborg och Göteborg. De
sålunda förvärfvade aktierna förvaltas af Trollhätte kanal- och vattenverk
och utdelningen på aktierna ingår till kanal- och vattenverkets kassa.

Jag anser följaktligen, att man icke bör tveka att i förevarande fall
fortsätta på den väg, hvilken sålunda redan beträdts, och detta desto
hellre som staten genom att teckna aktier och icke i stället lämna anslag

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 200.

utan återbetalningsskyldighet blifver delaktig i den utdelning, som det
blifvande järnvägsaktiebolaget kan komma att lämna.

Stadfästelse å ordning för bolaget bar ännu icke sökts, hvaremot
stiftelseurkund ingifvits till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Ålfsborgs
län.

Någon räntabilitetsberäkning har icke gjorts för järnvägen, men,
äfven om staten under åtskilliga år icke får utdelning på de tecknade
aktierna, torde denna ränteförlust väl ersättas af den fördel staten på
annat sätt kan beräkna af företaget. En enskild person, som vore i statens
ställning, skulle helt visst icke tveka att teckna det af Trollhättestyrelsen
föreslagna beloppet.

Trollhättestyrelsen har hemställt, att de för inbetalning af aktierna
erforderliga medlen måtte utanordnas från handels- och sjöfartsfonden.
Med hänsyn till att handels- och sjöfartsfondens tillgångar äro hårdt
anlitade och att åtskilliga större, redan beslutade utgifter från fonden
förestå, torde emellertid, på sätt jämväl chefen för finansdepartementet
tillstyrkt, medel ur nämnda fond icke böra tagas i anspråk för ifrågavarande
ändamål.

Vid sådant förhållande ligger det närmast till hands att låta det
behöfliga beloppet utgå från den i Trollhätte kanal- och vattenverks räkenskaper
med A betecknade fond, som bildats af köpeskillingarna för vissa
af kronan försålda tomter i Trollhättan med inflytande räntor. Till
denna fond, som vid 1910 års början hade en behållning af 342,200
kronor, ingå alla de inkomster, som inflyta från det till stadsplan indelade
området vid Trollhättan jämte öfriga delar af de från Nya Trollhätte
kanalbolag inköpta hemmanen Stora och Lilla Hojum, Stafvered
och Hjulkvarn. Från berörda fond utbetalades det belopp, som
Riksdagen år 1906 beviljade Trollhättans kommun såsom bidrag till anläggning
af aflopps- och vattenledningar vid Trollhättan.

Beträffande fondens allmänna användning har Riksdagen enligt
skrifvelse den 13 maj 1907, n:r 142, endast medgifvit, att från fonden
må utgå vissa ersättningar och räntebelopp äfvensom hvad som erfordras
för ordnande, tillgodogörande och underhåll af de från Nya Trollhätte
kanalbolag inköpta fastigheterna. Från fonden få äfven utlämnas byggnadslån
till köpare af egnahemstomter vid Trollhättan.

Tillstånd att af fondens medel betala de aktier, som kunna för kronans
räkning tecknas uti ifrågavarande järnvägsföretag, måste alltså begäras
af Riksdagen. Därest sådant tillstånd meddelas och företaget kommer
till stånd, lära statens aktier böra förvaltas på samma sätt som fondens
öfriga tillgångar och utdelning å aktierna ingå till fonden. Bemyndi -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 200.

9

gande att teckna aktierna torde böra lämnas vattenfallsstyrelsen, som
från ingången af år 1909 trädt i stället för den förutvarande styrelsen
för Trollhätte kanal- ocli vattenverk.

Under åberopande af hvad jag nu anfört får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att vattenfallsstyrelsen må för kronans räkning teckna aktier till
ett belopp af högst 60,000 kronor i det bolag, som kan komma att
bildas för anläggning af den af Kungl. Maj:t genom resolution den 10
augusti 1907 koncessionerade järnvägen från Trollhättan till Nossebro;
samt

att det belopp, som erfordras för inbetalning af aktier, hvilka sålunda
kunna komma att för kronans räkning tecknas, må utgå från den af
köpeskillingarna för vissa af kronan försålda tomter i Trollhättan med
inflytande räntor bildade fond, som i Trollhätte kanal- och vattenverks
räkenskaper finnes bokförd under benämningen fonden A.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

Bih. till Rihsd. Prof. 1910 1 Sami. 1 Afd. 151 Höft.

2