Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12

Proposition 1903:12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

1

N:o 12.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag
om ändrad lydelse af 6 § i lagen angående jordfästning
den 25 maj 1894; gifven Stockholms slott den 31
december 1902.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad
lydelse af 6 § i lagen angående jordfästning den 25 maj 1894.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

Ossian Berger.

Bth. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft.

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 6 § i lagen angående jordfästning
den 25 maj 1894.

Härigenom förordnas, att 6 § i lagen angående jordfästning den
25 maj 1894 skall erhålla följande ändrade lydelse:

I stillhet skall jordfästas den, som blifvit afrättad eller ljutit döden
under föröfvande af groft brott.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 12.

3

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsårenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 31 oktober 1902

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,
von Friesen.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger i

underdånighet: _ .

Riksdagens skrifvelse den 8 sistlidne april, deruti anhallits, att
Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till sådan ändring i lagen den 25 maj 1894 om jordfästning, att
gällande bestämmelser om jordfästning i stillhet ej må äga tillämpning
i fråga om jordfästning af den, som lörgjort sig själf;

öfver hvilken framställning samtliga domkapitel äfvensom hofkonsistorium
och Stockholms stads konsistorium afgifvit infordrade
underdåniga utlåtanden, därvid domkapitlen i Strengnäs, Göteborgs,
Hernösands och Visby stift bifogat inkomna yttranden i ärendet från
präster i berörda stift.

4

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

Efter att hafva redogjort för innehållet af handlingarna i ärendet
yttrade föredragande departementschefen :

»Såsom af den lämnade redogörelsen framgår, har Riksdagens
förevarande framställning i allmänhet icke vunnit något understöd af
de i ärendet hörda myndigheterna. Framställningen synes mig dock
vara i hög grad behj ärtans värd. Uppenbart torde nämligen vara att,
såsom Riksdagen erinrat, ifrågavarande stadgande om själfspillingars
jordfästning i stillhet, hvilket ej drabbar den felande sjelf, icke kan
antagas inverka till förhindrande af gärningen, men deremot ofta för
den afhdnes anhöriga och öfriga närstående utgör en oförskvld anledning
tiH sorg och bekymmer utöfver hvad själfva dödsfallet i sådant afseende
medfört. Dertill kommer att tillämpningen af stadgandet ofta måste
blifva synnerligen godtycklig. Stadgandet afser ju icke de fall, då
den som förgjort sig själf, var afvita eller, enligt läkares intyg, af
sjukdom eller ålderdomssvaghet eller annan, utan egen skuld, iråkad
örvming saknade förståndets fulla bruk, och det torde ligga i öppen
dag, huru svårt eller stundom rent af omöjligt det kan vara att afgöra,
om gärningen skett under sinnesförvirring, eller, därest detta anses utrcdt,
huruvida sinnesförvirringen uppkommit genom egen skuld eller ej.

I åtskilliga af de i ärendet afgifna yttrandena har framhållits, att
jordfästningen i stillhet icke är afsedd att innebära någon dom öfver
den döde utan allenast åsyftar att uttrycka kyrkans sorg öfver det
skedda. Det torde emellertid icke kunna undgås, att användandet af
denna form af jordfästning af den stora allmänheten uppfattas som en
kyrkans dom öfver den. aflidne; och åtskilliga af de inkomna yttrandena
gifva ock oförtydbart vid handen, att en dylik uppfattning ej heller är
främmande för en del af prästerskapet. '' En sådan dom öfver själfspillmgen
var helt naturlig i forna tider, då man ansåg sig i allmänhet
böra vid bestämmande af sättet för begrafningen ingå i pröfning af
deri afhdnes vandel och då lagen i enlighet härmed innehöll bestämmelser,
hvarigenom begrafning i stillhet föreskrefs för dem, som fört
ett ogudaktigt lefverne och dött i grofva synder, liksom för dem, hvilka
ljutit döden genom omättligt förtärande af starka drycker. Sedan uppattmngen
härutinnan ändrats och nämnda bestämmelser blifvit upphäfva,
synes föga anledning förefinnas att i fråga om själfspillingar
fasthålla vid en dylik pröfning. Nästan alla de skäl, som blifvit anförda
mot den nu ifrågasatta ändringen, kunde också med lika fog

hafva åberopats, då fråga var om upphäfvandet af ofvanberörda äldre
bestämmelser.

Allmänneligen har i de inkomna yttrandena erinrats att, därest

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

den af Riksdagen äskade lagändringen skall genomföras, det blifver
erforderligt att vidtaga ändring i kyrkohandboken såväl beträffande
formuläret för det tillkännagifvande af timadt dödsfall, som enligt 1 §
i lagen angående jordfästning skall ske vid högmässogudstjenst, som
ock i fråga om ritualen vid den vanliga jordfästningen, särskildt den
inledande bönen. Hvad angår förstnämnda formulär är dock att märka,
att därvid redan finnes i handboken införd en erinran, att nödig varsamhet
bör vid särskilda fall iakttagas. Därest någon jämkning i jordfästningsritualon
skulle blifva nödig, hvilket icke synes mig visst, torde
detta icke möta svårighet och icke böra utgöra hinder för den ifrågasatta
lagändringen, om denna eljest befinnes önskvärd. Frågan om
ändringar i kyrkohandboken, som ankommer på ecklesiastikdepartementets
föredragning, lärer i allt fall icke behöfva afgöras i ärendets
nuvarande skick.

Enligt nu gällande bestämmelser föreskrifves jordfästning i stillhet
utom för själfspillingar allenast för dem, som blifvit afrättade eller
ljutit döden under föröfvande af groft brott. Därest nu denna form af
jordfästning icke vidare skulle äga tillämpning på själfspillingar, kan
det ifrågasättas, om densamma bör bibehållas för de återstående, sällan
förekommande fallen. Då emellertid de skäl, som tala för en ändring
i jordfästningssättet beträffande själfspillingar, ingalunda i lika mån
göra sig gällande för nämnda fall'' och en dylik ändring i fråga om dem
antagligen icke skulle äga stöd i den allmänna uppfattningen, synes
det lämpligast att icke utsträcka ändringen utöfver hvad Riksdagen
begärt.»

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i
enlighet med det anförda upprättadt förslag till lag om ändrad lydelse
af 6 § i lagen angående jordfästning den 25 maj 1894, af den lydelse
bilagan litt. A vid detta protokoll utvisar, hemställde han i underdånighet,
att högsta domstolens utlåtande öfver förslaget måtte, för det
ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet
inhämtas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder
lämna bifall.

Ex protocollo
Erik Öländer.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

Bil. Litt. A.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 6 § i lagen angående jordfästning
den 25 maj 1894.

Härigenom förordnas, att 6 § i lagen angående jordfästning den
25 maj 1894 skall erhålla följande ändrade lydelse:

I stillhet skall jordfästas den, som blifvit afrättad eller ljutit döden
under föröfvande af groft brott.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

7

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts
högsta domstol tisdagen den 11 november 1902.

Andra rummet.
Närvarande:

Justitieråden: Carlson,
Claéson,
Hellström,
Billing,
Bohman,
Cassel,
Quensel.

Tillförordnade byråchefen för lagärenden, konstituerade revisionssekreteraren
Petrén föredrog:

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 31 nästlidne oktober, utvisande,
att Kongl. Maj:t i nåder förordnat, att högsta domstolens utlåtande
skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas
öfver upprättadt förslag till lag om ändrad lydelse af 6 § i lagen
angående jordfästning den 25 maj 1894; varande förslaget under litt.
A bilagdt detta protokoll.

Justitieråden Carlson, Hellström, Billing, Bohman, Cassel och Quensel
lämnade förslaget utan anmärkning.

Justitierådet Claéson åberopade dels hvad senaste kyrkolagskomité
i dess den 5 april 1892 afgifna betänkande, hvilket väsentligen

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

läge . till. grund för lagen den 25 maj 1894, anfört beträffande jordfästning
i stillhet, dels ock i hufvudsak hvad de i ärendet hörda kyrkliga
myndigheter erinrat emot den af Riksdagen ifrågasatta förändringen
i nämnda lag; och ansåg justitierådet sig böra afstyrka det nu framlagda
lagförslaget.

Ex protocollo
Erik Öländer.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

9

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott onsdagen den 31 december 1902

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,
von Friesen,

Justitieråden: Skarin,

Quensel.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger i

underdånighet: .

Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 31 sistlidne oktober inhämtade yttrande öfver
det vid nämnda protokoll fogade förslag till lag om ändrad lydelse ai
6 § i lagen angående jordfästning den 25 maj 1894; och hemställde
föredragande departementschefen, att förslaget, hvilket af högsta domBih.
till Biksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 2

10

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 12.

stolens fleste ledamöter lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87
regeringsformen, för Riksdagen till antagande framläggas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i
nåder lämna bifall; och skulle nådig proposition i
ämnet, af den lydelse bilagan litt. — vid detta protokoll
utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocoflo
Erik Öländer.