Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108

Proposition 1904:108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

1

N:o 108.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter lägenhetsägaren
Erik Eriksson från Södertelge\ gifven Stockholms
slott den 26 mars 1904.

Lägenhetsägaren Erik Eriksson från Södertelge alied den 24 februari
1897 och hans hustru Johanna Eriksson den 6 juli 1903. 1 instrumentet
öfver den efter bemälda makar den 5 september sistnämnda
år förrättade bouppteckning finnes antecknadt, att makarna icke
efterlämnat några kända arfvingar; att behållningen i boet, bland hvars
tillgångar upptagits fast egendom om 5 tunnland 3 kappland hagmark
i Alhagen, eller lägenheten Björklund, å Södertelge städs östra område
med taxeringsvärde af 800 kronor, utgjorde 658 kronor 36 öre; att
änkan Eriksson genom ett den 4 juni 1902 upprättadt testamente förordnat,
att all hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla hennes fosterdotter
hustru Fredrika Elisabet Andersson, född Hammarström; samt att bemälda
hustru Andersson, hvilken uppgifvit boet, därvid anmält, att hon,
som i sex år skött änkan Eriksson och varit henne behjälplig med allt,
som förekommit, utan att därför hafva fått någon godtgörelse, men mot
löfte att erhålla änkan Erikssons kvarlåtenskap, begärt att, i händelse
tvist om kvarlåtenskapen skulle uppstå, få sin fordran för berörda tjänster
i bouppteckningen antecknad, med anledning hvaraf densamma
upptagits och beräknats till värde af 600 kronor, då behållningen i boet
följaktligen blefve allenast 58 kronor 36 öre.

Ofvan omförmälda af hustru Eriksson i lifstiden upprättade testamente,
som den 20 juli 1903 vid rådstufvurätten i Södertelge bevakats,
Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 70 Höft 1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 108.

blef den 22 nästpåföljda oktober delgifvet kammaradvokatfiskalsämbetet,
som emellertid förklarade sig icke finna anledning att å Kungl.
Maj:ts och kronans vägnar mot detsamma anställa klandertalan.

Till bestyrkande att jämväl mannen Erikssons afsikt varit, att
hustru Andersson såsom makarnas fosterdotter skulle efter deras död
bekomma all deras kvarlåtenskap, lät hustru Andersson den 7 september
1903 hos förenämnda rådstufvurätt anställa vittnesförhör med lägenhetsägaren
Per Erik Andersson och arbetaren Wilhelm Pettersson, hvilka
därvid, enligt hvad af rådstufvurättens protokoll i ärendet inhämtas,
afgåfvo följande berättelser:

l:o Andersson: Vittnet, som varit personligen bekant med Eriksson,
hade vid ett tillfälle omkring två år före dennes död på begäran
af Eriksson infunnit'' sig å dennes lägenhet Björklund för att biträda
honom vid sättande af potatis. Medan vittnet och Eriksson varit sysselsatta
härmed, hade Eriksson i närvaro jämväl af vittnet Pettersson, som
gått förbi lägenheten men på anmodan af Eriksson stannat, förklarat,
att hans fosterdotter Elisabet skulle hafva hans kvarlåtenskap efter hans
död, samt att detta vore hans testamente, som vittnena skulle lägga
på minnet. Eriksson hade därvid handlat med sundt och fullt förstånd
samt af fri vilja.

2:o Pettersson: Vittnet, som varit personligen bekant med Eriksson,
hade vid många tillfällen hört denne yttra, att hans fosterdotter Elisabet
skulle få ärfva honom och hans hustru, samt att ingen annan skulle få inträda
i den egendom, som han och hustrun samlat. Vid ett tillfälle, medan
en kapten Uggla varit ägare till egendomen Rosenborg i Östertelge
socken, hade Eriksson i närvaro af vittnet och stalldrängen Anderssons
hustru, sedermera omgift med lägenhetsägaren Wiberg, å Rosenborgs
område förklarat, att hans fosterdotter Elisabet efter hans och hans
hustrus död skulle bekomma deras kvarlåtenskap. Eriksson hade härvid
handlat med sundt och fullt förstånd samt af fri vilja. Däremot kunde
vittnet ej erinra sig, att vittnet varit närvarande vid det af vittnet
Andersson omvittnade tillfälle.

Nu har i en den 9 december 1903 till Kungl. Maj:t ingifven
underdånig ansökning hustru Andersson anhållit, att kronans rätt till
danaarf efter Erik Eriksson måtte, enär Eriksson aflidit utan att upprätta
skriftligt förordnande angående sin kvarlåtenskap, ehuru det varit
hans vilja, att sökanden efter makarna Erikssons frånfälle skulle bekomma
deras kvarlåtenskap, varda till sökandens förmån efterskänkt.

Öfver berörda ansökning har Kungl, Maj:ts befallningshafvande i
Stockholms län afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, hvarmed tillika

3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 108.

öfverlämnats ett från magistraten i Södertelge inhämtadt yttrande, däri
magistraten förmält sig finna ansökningen vara förtjänt af bifall; varande
vid magistratens yttrande fogadt protokoll öfver ett af stadsfiskalen och
poliskommissarien i nämnda stad C. P. E. Waernmark i två personers närvaro
den 2 januari innevarande år ined sökanden hållet förhör, utvisande
att sökanden uppgifvit, att hon, som enligt bifogadt prästbetyg vore
född år 1860, vore gift med nattvakten Johan Alfred Andersson, att
mannen af sin till 80 kronor i månaden uppgående lön underhölle sökanden,
som icke hade någon inkomst af eget arbete, att makarna saknade egna
barn men hade upptagit eu fosterdotter, samt att de, utöfver hvad som
tillkomme sökanden på grund af testamentet efter änkan Eriksson, icke
hade andra tillgångar än ett torftigt lösörebo, värdt omkring 50 kronor.

För egen del har Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med erinran att
sökanden och hennes familj befunne sig i knappa omständigheter, samt
att Eriksson, hvilken upptagit sökanden såsom sin fosterdotter, syntes
hafva haft för afsikt att åt henne lämna sin kvarlåtenskap, tillstyrkt
bifall till ansökningen.

Slutligen har infordradt underdånigt utlåtande afgifvits jämväl af
kammaradvokatfiskalsämbetet, som däri meddelat, att ämbetet med hänsyn
till förevarande ansökning icke tagit någon befattning med Erikssons
kvarlåtenskap; och har ämbetet, på grund af hvad i ärendet blifvit
upplyst om Erikssons förhållande till sökanden och om Erikssons i lifstiden
uttalade önskan angående förfarandet med hans kvarlåtenskap efter
hans död, tillstyrkt, att kronans rätt till berörda kvarlåtenskap måtte
varda efterskänkt till förmån för sökanden.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit vill Kuno-l.
Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarfsmedel må efterskänkas till förmån för sökanden.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahallas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Ernst Meyer.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 26 mars 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena LagERHEIM,
Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,
yon Friesen,

Virgin.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer föredrog härefter:
En af nattvakten Johan Alfred Anderssons hustru Fredrika Elisabet
Andersson, född Hammarström, gjord underdånig ansökning, att kronans
rätt till danaarf efter lägenhetsägaren Erik Eriksson från Södertelge
måtte till sökandens förmån efterskänkas,

öfver hvilken ansökning ej mindre Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms län än äfven kammaradvokatfiskalsämbetet afgifva
infordradt underdånigt utlåtande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 108. 5

Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte statsrådet,
att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva,
att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel finge efterskänkas
till förmån för sökanden.

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Conrad CarJeson.

Bih. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 70 Höft.

2