Kungl. Maj:te Nåd. Proposition Nr 1)3

Proposition 1917:93

Kungl. Maj:te Nåd. Proposition Nr 1)3.

1

Nr 93.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till riksdagen angående ändrad
lydelse av vissa paragrafer i lagen om rikets mynt den
30 maj 1873; given Stockholms slott den 6 mars 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att — sedan mellan Sverige, Danmark och Norge träffats överenskommelse
om en tilläggsartikel till den mellan samma länder gällande
myntkonvention enligt vad den här såsom bilaga I närslutna svenska
texten till sagda överenskommelse utvisar — med godkännande av samma
tilläggsartikel och under förutsättning att tilläggs artikeln varder i behörig
ordning ratificerad, för sin del antaga härvid såsom bilaga II fogade
förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 5, 7, 12, 13, 17 och 18 i
lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 77 höft. (Nr 93.)

1

o

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Bilaga /.

Tilläggsartikel till myntkonventionen den 27 maj 1873 och tilläggskonven tionen

den 16 oktober 1875.

Undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade av sina respektive
regeringar, Kava överenskommit om följande tilläggsartikel till den
mellan Sverige och Danmark den 27 maj 1873 avslutade myntkonvention,
vilkens bestämmelser genom tilläggskonventionen den 16 oktober 1875
utsträckts att gälla även för Norge.

1.

Det skall vara varje rikes finansförvaltning tillåtet att för sin
räkning låta prägla skiljemynt av järn, vilka skola vara lagligt betalningsmedel
efter det värde, varå de lyda, i alla tre rikena, utan hänsyn
till ‘i vilket av rikena de äro präglade, intill ett belopp av 1 krona, så
snart de blott ej blivit vanställda eller på olagligt sätt skadade.

2.

Av järnmynt kunna utmyntas nedanstående stycken, vilka skola
hava den storlek och vikt, som framgår av vidfogade bestämmelser.

		Av ett kilo-
	Diameter	gram järn
		präglas
	millimeter	stycken
a) Ett stycke, som representerar värdet av 5 öre....................	27	144
b) » » » » » » 2 öre....................	21	288
c) » » » » » » 1 öre....................	16	576

3.

Skiljemyntstecken av järn upphöra att vara lagligt betalningsmedel
till statskassorna först när de äro så nötta, att det ej med säkerhet kan

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

skönjas, för vilket rikes räkning de äro präglade, men till alla andra,
så snart prägeln genom nötning blivit otydlig.

4.

I övrigt gälle i avseende å skiljemynt av järn i tillämpliga delar
de uti myntkonventionen den 27 maj 1873 intagna bestämmelser.

5.

Denna tilläggsartikel förblive gällande intill dess ett år förflutit
från den dag, då något av rikena uppsagt densamma; dock så att den
i sista stycket av Art. 11 uti myntkonventionen av den 27 maj 1873,
givna bestämmelse fortfar att gälla under en tid av två år efter konventionens
upphörande.

6.

Denna tilläggsartikel skall ratificeras, så snart vederbörande representationers
samtycke blivit meddelat, och ratifikationerna deponeras i
Stockholm så snart ske kan.

Till bekräftelse härav hava undertecknade underskrivit denna tillläggsartikel
och försett densamma med sina sigill.

Som skedde i Stockholm i tre exemplar den 22 februari 1917.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Bilaga II.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av §§ 5, 7, 12, 13, 17 och 18 i lagen om rikets mynt

den 30 maj 1873.

Härigenom förordnas, att §§ 5, 7, 12, 13, 17 och 18 i lagen om
rikets mynt den 30 maj 1873 skola hava följande ändrade lydelse:

§ 5.

Till skiljemynt skall användas dels silver, legerat med koppar i
det förhållande, som här nedan säges, dels brons eller järn.

§ 7.

Av brons präglas myntstycken av följande namnvärde:
fem öre; två öre; ett öre.

För prägling av dessa myntstycken skall bronsen sammansmältas
av nittiofem viktdelar koppar, fyra viktdelar tenn och en viktdel zink.
Ett kilogram brons utmyntas till:
etthundratjugufem femörestycken eller
tvåhundrafemtio tvåörestycken eller
femhundra ettörestycken.

Av järn må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat
beslut, präglas myntstycken av följande namnvärde:
fem öre; två öre; ett öre.

Ett kilogram rent järn utmyntas till:
etthundrafyrtiofyra femörestycken eller
tvåhundraåttioåtta tvåörestycken eller
femhundrasjuttiosex ettörestycken.

§ 12-

De efter denna lags stadganden präglade guldmynt äro, under de
här nedan bestämda villkor, lagligt betalningsmedel i förhållande till
vem som helst och i vilket belopp som helst.

Kung},. Maj:ts Säd. Proposition Nr 93. 5

Skiljemynten skola till obegränsat belopp mottagas vid betalningtill
statens kassor. Ingen annan vare pliktig att i en betalning mottaga
högre belopp än tjugu kronor i 2- och 1-kronestycken, fem kronor
i mindre silvermynt, en krona i bronsmynt och en krona i järnmynt.

§ 13-

Myntstycke av guld, silver, brons eller järn, som blivit vanställt
eller genom skavning, filning, borrning, tilldelning eller annan olaglig
åverkan av vad slag som helst skadat, skall hava förlorat sin egenskap
av lagligt betalningsmedel.

Vanställda eller skadade svenska myntstycken av silver, brons eller
järn må dock på sätt och tid, varom Konungen särskilt förordnar, av
myntverket inlösas till fulla prägelvärdet, när skadan icke förorsakat
någon avsevärd förminskning av myntens vikt och när den, som anmäler
sådana myntstycken till inlösen, kan anses hava mottagit dem på
god tro och icke åsidosatt vanlig försiktighet vid mottagandet samt
anledning ej heller finnes till antagande, att han själv avsiktligen åstadkommit
skadan.

§ 17-

Vad här ovan i § 12, § 13 första punkten samt §§ 14, 15 och
16 stadgat är om rikets mynt, dess giltighet som betalningsmedel, dess
inväxling och utgivande av statens kassor skall, på sätt mellan Sverige,
Norge och Danmark avslutade konventioner förmå, även gälla om de i
överensstämmelse med samma konventioner för Norge och Danmark
präglade mynt av guld, silver, brons eller järn.

§ 18-

I den eller de statens kassor, som Konungen bestämmer, äger
riksbanken vid anfordran att få vilket som helst med tio kronor delbart
belopp av svenskt skiljemynt, vilket är av beskaffenhet att vara lagligt
betalningsmedel i förhållande till statens kassor, utväxlat mot guldmynt
eller riksbankens sedlar.

Om inlösen av vanställda eller skadade svenska myntstycken av
silver, brons eller järn finnes särskilt stadgat.

6

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 93.

Fullmäktige

riktbanketi.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
yon Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde:

På grund av uppkommen knapphet i den allmänna rörelsen å
bronsskiljemynt och då anledning fanns att befara, att mynten genom
nedsmältning eller eljest undandrages rörelsen, anmodade jag under hand
fullmäktige i riksbanken att avgiva yttrande angående lämpligheten av
att under nu rådande förhållanden prägla skiljemynt av järn. Med anledning
härav anförde fullmäktige i riksbanken i skrivelse den 7 november
1916 bland annat följande:

Oaktat forcerat arbete hade myntverket under den senaste tiden endast delvis
förmått fylla behovet av bronsskiljemynt. Tillverkningen av skiljemynt av järn
torde visserligen, vad själva präglingen beträffade, icke kunna medföra någon tidsbesparing.
Men då den för myntens framställande avsedda metallen säkerligen kunde

7

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ''Jd.

av det järnverk, med vilket leveransavtal kunde komma att träffas, levereras i för
ändamålet utvalsat skick, bortfölle för myntverket det vid framställning av bronsmynt
nu erforderliga arbetet med smältning och utvägning av myntmetallen. Till
följd härav borde järnmynt kunna tillverkas på något kortare tid än bronsmynt.
Härtill koipme, att de för bronsmyntens framställning erforderliga metallerna under
den senaste tiden kurmat anskaffas endast med växande svårighet och till stigande
pris. Detta ställde sig nu så högt, att tillverkningen av bronsmynt, enligt vad
myntdirektören meddelat, för närvarande lämnade förlust. På grund av dessa omständigheter
ansåge sig fullmäktige böra förorda, att sådana förberedande åtgärder
vidtoges, att tillverkning av skiljemynt av järn skulle kunna utan dröjsmål igångsättas,
därest det skulle visa sig oundgängligen nödvändigt att, såsom en tillfällig
nödfallsutväg, skrida till användning av dylika skiljemynt.

Fullmäktiges i riksbanken sålunda uttalade mening ansåg jag så
mycket hellre böra vinna anslutning från min sida som det kunde komma att
visa sig erforderligt att taga under omprövning varje åtgärd, varigenom de
inom landet befintliga knappa kopparförråden, vilkas förnyande i erforderlig
utsträckning icke kan med säkerhet påräknas, sparades för ändamål, för
vilka kopparmetallen vore alldeles oundgänglig. På grund härav anhöll
jag i skrivelse den 14 november 1916 hos herr ministern för utrikes
ärendena om dennes medverkan för inledande av underhandlingar med
Norge och Danmark angående de ändringar i den av nämnda länder
samt Sverige biträdda myntkonvention, vilka kunde vara erforderliga
för att skiljemynt av järn på sätt fullmäktige i riksbanken ifrågasatt
skulle kunna komma att användas.

Nu har herr ministern för utrikes ärendena för mig tillkännagivit,
att med danska och norska regeringarna i förevarande fråga förda
underhandlingar lett till avslutande av en överenskommelse i ämnet,
i det herr ministern, på grund av nådigt bemyndigande, den 22 februari
1917 jämte härvarande danska och norska ministrar undertecknat en tillläggsartikel
till omförmälda myntkonvention, av vilken tilläggsartikel
herr ministern till mig överlämnat en avskrift.

Tilläggsartikelns bestämmelser innehållas i följande sex punkter:

l:o.

Det skall vara varje rikes finansförvaltning tillåtet att för sin räkning låta
prägla skiljemynt av järn, vilka skola vara lagligt betalningsmedel efter det värde,
varå de lyda, i alla tre rikena, utan hänsyn till i vilket av rikena de äro präglade,
intill ett belopp av 1 krona, så snart de blott ej blivit vanställda eller på olagligt
sätt skadade.

2:0.

Av järnmynt kunna utmyntas nedanstående stycken, vilka skola hava den
storlek och vikt, som framgår av vidfogade bestämmelser:

8 Kungl. J1aj:ts Nåd. Proposition Nr i)3.

		Av ett kilo-
	Diameter	gram järn
		präglas
	millimeter	stycken
a) Ett stycke, som representerar värdet av 5 öre ...................	** 27	144
b) » » » » » »2 öre....................	21	288
c) » » » » » » 1 öre...................	16	576

3:o.

Skiljemyntstecken av järn upphöra att vara lagligt betalningsmedel till statskassorna
först när de äro så nötta, att det ej med säkerhet kan skönjas, för vilket
rikes räkning de äro präglade, men till alla andra, så snart prägeln genom nötning
blivit otydlig.

4:o.

I övrigt galle i avseende å skiljemynt av järn i tillämpliga delar de uti
myntkonventionen den 27 maj 1873 intagna bestämmelser.

5:o.

Denna tilläggsartikel förbliver gällande intill dess ett år förflutit från den
dag, då något av rikena uppsagt densamma; dock så att den i sista stycket av
Art. 11 uti myntkonventionen av den 27 maj 1873 givna bestämmelse fortfar att
gälla under en tid av två år efter konventionens upphörande.

6:o.

Denna tilläggsartikel skall ratificeras, så snart vederbörande representationers
samtycke blivit meddelat och ratifikationerna deponeras i Stockholm så snart ske kan.

Av ovannämnda bestämmelser framgår, att genom desamma de
i myntkonventionen för bronsmynt meddelade stadgandena utsträckas
jämväl till skiljemynt av järn, med den modifikation, vad myntens vikt
angår, som föranledes av begagnandet av järn såsom myntmetall.

Tilläggsartikelns godkännande påkallar emellertid vissa ändringar
i §§ 5, 7, 12, 13, 17 och 18 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873;
och har jag i sådant avseende, sedan myntdirektören inkommit med ett
utkast till författningsbestämmelser, låtit uppgöra ett förslag i ämnet.
Berörda förslag innehåller bestämmelse därom, att prägling av järnmynt
må förekomma allenast efter det Konungen för varje gång därom
meddelat beslut. Det har nämligen, då myntlagen i dess nuvarande
lydelse torde förutsätta, att prägling av mynt av guld, silver och brons
skall äga rum i den utsträckning, att för varuutbytet erforderliga mängder
av dessa myntslag alltid finnas att tillgå, men järnmynt lämpligen
icke böra utsläppas i marknaden annat än, när särskilda omständigheter

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

därtill föranleda, synts vara riktigt att i myntlagen intaga en inskränkande
bestämmelse av nyss angivna innehåll. Beträffande förslaget i övrigt
innefattar detsamma endast sådana ändringar i förenämnda lag, som
direkt betingas av den av de tre länderna antagna tilläggs artikeln till
myntkonventionen.

Framdeles och sedan sig visat om tilläggsartikeln varder godkänd
och ratificerad, torde jag få göra framställning om de bestämmelser,
som erfordras i avseende å ifrågavarande järnmynts prägel, inskrift och
utseende i övrigt, om vissa ändringar i mynt- och justeringsverkets instruktion
m. m.

Sedan departementschefen härefter uppläst förenämnda förslag till
lag om ändrad lydelse av §§ 5, 7, 12, 13, 17 och 18 i lagen om rikets
mynt den 30 maj 1873, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att, med godkännande av om förmälda tilläggsartikel till myntkonventionen
och under förutsättning att tilläggsartikeln bleve i behörig
ordning ratificerad, för sin del antaga berörda lagförslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition i ämnet avlåtas till riksdagen
av lydelse, bilagan litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Georg Sjöcrona.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 77 håft. (Nr 93.)

2