Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
ptop
.191 V. 95
innt95*t
BEUtB s.KtoB»
Riksdage"
197M--'-'''
Prop. 1971:95
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid
förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.
Härigenom
förordnas, att lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning
angående grovt narkotikabrott m. m., vUken enligt lag (1970: 223) gäUer tUl
utgången av juni 1971, skall äga fortsalt giltighet tUl utgången av juni 1972.
Prop. 1971: 95
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 19 mars 1971.
Närvarande:
slatsmiriistern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIK NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER,
MYRDAL, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON, FELDT.
Chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt giltighet av lagen (1969:
36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.
och anför.
Inledning
Åtgärder
för samhällets bekämpande av den Ulegala narkotikahanteringen och av det tUltagande
missbruket av narkotiska preparat har vidtagits på ell flertal områden. Ett
led i dessa åtgärder utgör lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid
förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. (telefonavlyssningslagen) (prop.
1969:5, ILU 1969: 16, rskr 1969: 81). Lagen är tidsbegränsad och gäUer efler
förlängning år 1970 till utgången av juni 1971 (prop. 1970: 127, ILU 1970: 46, rskr
1970: 266).
Rikspolisslyrelsen
har i skrivelse den 11 febraari 1971 lill chefen för justitiedepartementet
lämnat en redogörelse för tillämpningen av lagen under det gångna året och för
det nuvarande läget inom den illegala narkotikahanteringen samt lill Kungl. Maj:ls
prövning överlämnat frågan om förlängning av lelefonavlyssningslagen.
Efter
remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av justitiekanslern (JK),
riksåklagaren (RA), Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, socialstyrelsen och
Sveriges advokatsamfund.
Jag
anhåller att nu få ta upp frågan om ytterligare förlängning av lagens
giltighetstid.
Gällande
ordning
Ingrepp
i telefonhemlighelen får företas endast i mycket begränsad utsträckning.
Allmänna bestämmelser om telefonavlyssning finns i 27 kap. 16 §
rättegångsbalken (RB). Enligt dessa bestämmelser får avhö-
It
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 95
Prop. 1971: 95 4
rande
av telefonsamtal medges endast när någon kan skäligen misslänkas för brott,
för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Sådani lillslånd
får meddelas endasl av rälten på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren.
Som förutsättning gäller atl ål-gärden skall vara av synnerlig betydelse för
utredningen. Beslutet får avse samtal tUl och från telefonapparat, som innehas
av den misstänkte eller kan antas komma alt begagnas av honom. Tillståndet
skall meddelas alt gälla viss lid, högst en vecka, från den dag då lillslåndel
delgavs lelefonanslallens föreståndare. Beträffande granskning av uppteckning
som gjorts när samtal avlyssnats skall vad som föreskrivs i 27 kap. 12 § RB om
undersökning och granskning av enskild handling äga tillämpning. Hänvisningen
innebär bl. a. atl uppteckningen inte får närmare undersökas av annan än
rätten, undersökningsledaren eller åklagaren. Dock får sakkunnig eller annan
som anlitas för eller hörs under utredningen granska uppteckningen efler
anvisning av rätten, undersökningsledaren eller åklagaren. Av 27 kap. 16 § RB
följer slutiigen all, i den mån uppteckningen innehåller något som inte är av
betydelse för utredningen, den skall efler granskningen omedelbart förstöras.
Bestämmelser
om telefonavlyssning finns även i 5 § lagen (1952: 98) med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, vUken lag är tillämplig endast
när fråga är om vissa brott mot rikels säkerhet m. m. Dessa bestämmelser bygger
på RB:s bestämmelser i ämnet men går avsevärt längre än dessa. Lagen är
tidsbegränsad. Dess gUtighetstid har successivt förlängts, senast till utgången
av juni 1972 (prop. 1970: 100, ILU 1970: 46, rskr 1970: 266).
Telefonavlyssningslagen
innebär alt bestämmelserna i 27 kap. 16 § RB äger motsvarande tillämpning vid
förundersökning angående grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling, om
smugglingen gällt narkotika som avses i narkotikaförordningen (1962: 704),
trots atl för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.
Giltighetstiden för tillstånd till avlyssning får dock bestämmas liU högst en
månad från den dag då lillslåndel delgavs lelefonanslallens föreståndare.
Vid
lelefonavlyssningslagens tiUkomsl uttalade föredragande departementschefen bl.
a. följande. Telefonavlyssning utgör éll allvarligt ingrepp i den personliga
integriteten och bör därför användas ytterligt restriktivt. Telefonavlyssning
som ell medel för alt skaffa bindande bevisning mol de grövsta profitörerna
inom narkolikabranschen är emellertid inle oförenlig med denna inställning.
Det är i praktiken inle fråga om någon stor grupp av misstänkta som skulle bli
föremål för telefonavlyssning. Del rör sig om personer som misstänks för all
ha gjorl sig skyldiga lill brott som i fråga om samhällsfarlighet och
hänsynslöshet är jämförliga med andra brott beträffande. vUka telefonavlyssning
redan nu är tillåten. Den utbredning och förgrovning av narkolikabrolls-lighelen
som skett och som motiverar en slraffskärpning gör del också
Prop. 1971: 95 5
angeläget
alt polisen får tillgång lill sådana spaningsåtgärder atl de grövsta
brottslingarna kan avslöjas. Lagen bör göras tidsbegränsad så alt riksdagen
inom relativt kort tid får tillfälle alt pröva dess verkningar.
Sikspolisstyrelsens
framställning
Beträffande
den hittillsvarande tillämpningen av telefonavlyssningslagen anför
rikspolisstyrelsen alt annan undersökningsledare än åklagare inle har gjort
framställning om telefonavlyssning. För alt i detalj följa tillämpningen av
lagen och bevaka atl tillämpningen blir restriktiv och likformig anmäls
fortfarande samtliga ärenden om ifrågasatt telefonavlyssning för
rikspolischefen innan föredragning sker för åklagare. Vidare har de
parlamentariska ledamöterna i rikspolisstyrelsen fortlöpande informerats om
utvecklingen av den grova narkotikabrottsligheten och tUlämpningen av lagen.
Lagen
har tiUämpats efler samma principer och i stoft sett i samma omfattning som
tidigare. Under den nu aktuella redogörelseperioden — mars 1970—januari 1971 —
har sammanlagt 20 fömndersökningar handlagts, i vilka telefonavlyssning
beviljats. I dessa förundersökningar har gången normalt varit att så starka
misstankar om grovt narkotikabrott har uppkommit alt framställning om
telefonavlyssning bifallils. Efler fortsatta spaningar har kretsen av
misstänkta utvidgats och — efter domstols prövning — ytterligare personer, som
varit inblandade i samma ärende, blivit föremål för avlyssning. Under
redogörelseperioden har därför i de 20 förundersökningarna tillhopa 43 personer
varit föremål för avlyssning. Av dessa kvarstod vid redogörelseperiodens
början fyra från föregående period. Totalt har alltså domstol under nu aktuella
period beviljat avlyssning i 39 fall, av vilka fyra fortfarande pågår.
Avlyssningsliderna
har varierat i längd. Den längsta perioden har — efler domstolens förlängning
av tillståndet — omfattat ca nio månader. Den kortaste perioden har sträckt
sig över ungefär fjorton dagar. GenomsnUtsliden ligger uppskattningsvis på två
månader.
I
21 av de 39 under perioden avslutade fallen har avlyssningen lett till
spaningsresultat som har haft helt avgörande betydelse för utredningen och som
inle skulle ha kunnat uppnås ens med myckel stora och tidsödande spaningsinsatser.
Dessa 21 fall har medfört fällande domar, beslut om sinnesundersökning och
beslut om häktning avseende sammanlagt ca 60 personer. I fråga om ytterligare ell
20-tal personer pågår förundersökning.
Återstående 18 avslutade
fall har lett tUl följande. I tre fall avstängdes telefonen under pågående
avlyssningsperiod till följd av att avgiften inle erlagls. Misstankar om grovt
narkotikabrott hade dock hunnit ve-
Prop. 1971: 95 6
rifieras
under avlyssningen. I likaledes tre faU upphörde abonnemanget på gmnd av
bristande betalning innan avlyssningen kunde påbörjas. I etl fall greps
vederbörande för stöld under avlyssningsperioden. Han var då på väg tUl
utlandet för att köpa cenlralslimulanlia. I elt fall togs vederbörande omhand
för psykiatrisk vård under avlyssningsperioden. Misstankarna hade dock hunnit
bli verifierade. Etl fall ledde lill åtal men den åtalade frikändes. En medåtalad
befanns dock skyldig. I sex fall bestyrktes misstankarna om grovt
narkotikabrott. Inför domstol hållbar bevisning ansågs emellertid inte kunna
förebringas varför avlyssningen upphörde utan alt ärendena gick tUl åtal. I
tre fall kunde de misstankar som låg lUl grund för tillståndet inte verifieras
under avlyssningen varför denna avbröts efter cirka två månader. Dessa tre fall
bör i själva verket betraktas som étt enda då orsaken lill misstankarna var
dessa tre personers gemensamma kontakt med en på kontinenten verksam slorsmugglare
av fennietralin.
Utdömda
straff i avlyssningsfallen har vanligtvis överstigit etl år. Strängaste
straffet har varit internerUig i fyra år. En grov uppskattning ger vid handen
alt den genoinsniltliga strafftiden torde ligga på omkring två års fängelse.
Stora
kvantiteter illegal narkotika har smugglats och/eller sålts av dem som lagförts
i de 21 fallen av avlyssning som lett lill fällande dom etc. Så gott som
uteslutande har det rört sig om centralslimulerande medel. Del är synnerligen
svårt atl ge en exakt siffra för de mängder del rör sig om men uppskattningsvis
lorde kvanlilelema uppgå lill sammanlagt cirka 200 000 kapslar — mestadels fenmetralin
— vUkel skuUe motsvara ungefär tre milj. tabletter. Med ett marknadspris av f. n.
ungefär 75 kr. per kapsel skulle värdet ay del smugglade och/eller sålda uppgå
till cirka 15 milj. kr.
Rikspolisslyrelsen
framhåller. alt lagen har tUlämpats med synnerligen stor restriktivitet och endasl
i särskUt angelägna fall där myckel starka misstankar förelegat om Ulegal
handel med narkotika i stor skala. Praktiskt tagel all narkotika på den
illegala marknaden i Sverige smugglas från utlandet. Telefonavlyssningen har
använts för alt dels avslöja smugglingen från utlandet till. Sverige, dels
stoppa slorlang-ningen av narkotika inom landet.
Från
alt under 1968 ha varit spritt över så gott som hela landet synes missbruket
av narkotika f. n. ha kunnat trängas tUlbaka till Stockholms-, Göteborgs- och
Skåneregionerna. Landet utanför dessa områden är inte fritt från narkotika men
de fall som förekommer måste betraktas som isolerade strof all. Karaktären av
landsomfattande epidemi har lUls vidare kunnat hävas.
Såvitt
gäller läget inom de nyssnämnda regionerna måste man skUja mellan missbmket av å
ena sidan céntralstimulantia och å andra sidan cannabis, LSD etc.
Prop. 1971: 95 7
Importen
av illegal céntralstimulantia har uppenbarligen kunnat minskas i mycket stor
utsträckning. Emellertid har efterfrågan på illegal narkotika inle gått ned i
samma takt som tillgången ulan är i allt väsentligt oförändrad. Delta i
förening med den minskade tillgången har fått prisema på centralslimulerande
medel alt sliga kraftigt. Då polisen inledde sin samordnade aktion mol den
illegala narkotikahandeln kostade en kapsel om 0,3 gram céntralstimulantia
ungefär 10 kr. F. n. är priset cirka 75 kr.
De höga priserna har
medfört allvarliga konsekvenser. Narkomaner tvingas atl begå flera eller grövre
brott än tidigare för alt skaffa pengar till inköp av narkotika.
Rikspolisstyrelsen anser alt della i vart fall är en del av förklaringen lill
den oroande ökning av brottsligheten som noterats under del gångna året. De
höga prisema medför vidare atl del är mera lönande än tidigare atl smuggla och
handla med illegal narkotika. Trots all polisen lyckats slå sönder etl stort anlal
smugglingssyndikat är smugglingslrycket på Sverige fortfarande myckel kraftigt.
De ökade vinslulsiklema uppväger uppenbarligen de ökade riskerna för avslöjande.
Som exempel nämns att ett kUo fenmetralin i Italien kostar unge-' fär 100 kr. i
inköp. "På galan" i Stockholm är kUopriset idag cirka 200 000 kr.
Den
rådande situationen är allvarlig. Den enda utvägen ur denna är enligt rikspolisslyrelsen
en minskad efterfrågan genom ökade vårdinsatser samtidigt som polisen såvitt
möjligt bibehåller sina insatser mot den Ulegala handeln på en oförändrad nivå.
En ökning av resurserna för vård av narkomaner är alltså ofrånkomlig om
narkotikaproblemet skall lösas på lång sikt.
Då
det gäller situationen i fråga om cannabis etc. framhåller rikspolisstyrelsen
följande. Under budgetåret 1969/70 uppgick antalet övertidstimmar inom polisen
till drygt 2 milj. Av dessa föll cirka 125 000 på de narkolikabekämpande
enheterna. Statsmakterna har föreskrivit atl antalet överlidslimmar måste
nedbringas. Vidare har tillkommit en lag som ytterligare begränsar övertidsuttaget.
Della har tvingat fram en sänkning av polisarbetets omfallning över hela linjen
— alltså även inom de narkolikabekämpande enheterna. Då dessa inte har kunnat
tillföras ökade resurser från andra enheter, har framförallt inom de centrala narkolikabekämpande
enheterna måst tillgripas en prioritering även när det gäller inriktningen av
resurserna. Det har därför inle varit möjligt atl hejda spridningen av t. ex. hasch,
framförallt i storstäderna. Risken för att missbruket återigen skall sprida sig
över landet bedömer rikspolisslyrelsen som överhängande.
Den
svenska polisens arbete all söka uppspåra och stoppa nyckelpersonerna i den Ulegala
narkotikahandeln på Sverige försvåras i högsta grad av brislen på en enhetlig
lagstiftning rörande de centralslimule-
Prop. 1971:95 8
rande
medlen och bristen på samordning i stort av de polisiära insatserna i Europa
mot den internationella narkotikahandeln.
Såvitt
gäller en enhetiig lagstiftning pågår inom FN:s ram arbetet med ell
internationellt protokoll rörande s. k. psykotropa substanser. Emellertid lorde
del dröja fyra till fem år innan della protokoll får några verkningar för del
praktiska arbetet. I avvaktan härpå har från svensk sida riktats diplomatiska
framställningar lill Västtyskland, Italien och Holland. Enligt uppgift kommer
den tyska lagstiftningen alt ändras i lillfredsslällande riktning inom en snar
framlid. Framställningarna liU Italien och Holland har inle gett något som
helst resultat. Det är ytterst väsentligt alt den okontrollerade exporten i
synnerhet från Italien stoppas snarast möjligt.
Del
europeiska polissamarbetet mot narkotika äger rum inom ramen för Interpol. Della
lar sikte enbart på samverkan i isolerade ärenden och på ell rutinmässigt
utbyte av informationer rörande misstänkta brottslingar, beslagtagna narkolikaparlier
etc. Vad som hittills saknats är en samordning i stort av polisens insatser mot
den illegala narkotika-trafiken. Denna är idag så väl organiserad och dess
olika grenar så sammanhängande med varandra all isolerade polisinsatser i
enstaka fall gör föga nytta på lång sikt. Vad som krävs är en koordination över
hela Europa av allt narkolikabekämpande arbete så att den illegala handeln kan
angripas samtidigt i alla led — från odlingen/produktionen till detaljhandeln.
Denna brist i samarbetet har av rikspolischefen vid upprepade tillfällen
framhållits för Interpols generalsekreterare, som även har fåll del av svenska
synpunkter på den närmare uppbyggnaden av elt sådani samarbete. Delta förslag
innebär i princip en samordning efler svenskt mönster av polisens narkolikabekämpande
insatser till inriktning, rum och lid i Europa. Det svenska initiativet har resulterat
i all generalsekreteraren i januari della år lagt fram förslagel för övriga
europeiska medlemsstater. Förslaget stöds av de andra nordiska ländema.
Enligt
rikspolisstyrelsens bedömning är det med hänsyn till det allvarliga läget inom
den Ulegala narkotikahanteringen inle möjligt att med enbart konventionella
spaningsmetoder ens något så när behålla greppet över den grova brottsligheten.
Med enbart vanliga spaningsmetoder skulle krävas insatser som varken kan
åstadkommas inom ramen för tillgängliga resurser eller kan beräknas bli
tillförda polisen utifrån. Ändock skulle man inte komma åt de ledande profilörema.
Under den gångna liden har del blivit aUlmera klart all den grova
narkotikabrottsligheten styrs av välorganiserade smugglings- och distributionssyndikal,
som tillämpar ytterst hänsynslösa metoder. Denna handel förorsakar etl stort
mänskligt lidande. Därför lalar allt för alt i nuvarande läge fortfarande godla
telefonavlyssning som elt hjälpmedel i spaningsar-belet.
Prop. 1971: 95 9
Självfallet
måste mot samhällets intresse av alt komma liU rätta med den grova
narkotikabrottsligheten noga vägas individens rätt lill så stor integritet som
möjligt. Del sätt på vilket telefonkontroll hillills använts kan inte enligl
rikspolisstyrelsens mening anses ha obehörigen kränkt individens integritet.
Remissyttrandena
Samtiiga
remissinstanser har tillstyrkt förlängning av lagens giltighetslid.
JK
intar samma principiella ståndpunkt som tidigare att telefonavlyssning som
hjälpmedel vid utredning av brott utgör elt så allvarligt ingrepp i den
enskildes räll, alt den endast bör få förekomma när del gäller all uppdaga
allvarlig brottslighet som ej är åtkomlig med sedvanliga spaningsmetoder. Den
narkotikabrottslighet som beskrivs i redogörelsen från rikspolisstyrelsen
fyller enligl JK högt ställda anspråk på samhällsfarlighet och hänsynslöshet.
Av redogörelsen fär även anses framgå, all telefonavlyssning för närvarande
knappast kan ersättas med vanliga spaningsmetoder. I redogörelsen uttalas, alt
den telefonavlyssning som hittills har förekommit inle kan anses ha obehörigen
kränkt individens krav på integritet. JK har vid inspektioner hos rikspolisstyrelsen
— därvid han särskilt underrättat sig om vilka åtgärder som vidlagils för all
hindra obehörigt spridande av innehåUet i avlyssnade telefonsamtal — fåll
uppfattningen atl della uttalande är riktigt.
RÅ
uttalar alt det saknas anledning anta all tvångsmedlet använts mindre restriktivt
än tidigare. Av rikspolisstyrelsens skrivelse framgår, att
narkotikabrottsligheten alltjämt har sådan utbredning atl alla tillgängliga
resurser i kampen mot den behövs och all tillgången till telefonavlyssning
därvid är av väsentlig betydelse.
Svea
hovrätt konstaterar att telefonavlyssning även under del senaste årel utgjort ell
värdefullt medel för bekämpande av den grova illegala narkotikahanteringen saml
alt några invändningar inle synes kunna riktas mol lagens tillämpning.
Hovrätten anser att del av rikspolisstyrelsens redogörelse framgår all
situationen i fråga om narkolikabekämp-ningen alltjämt är sådan, all polisen
har starkt behov av atl vid förundersökningar angående grova narkotikabrott
fortfarande kunna använda telefonavlyssning som spaningsmetod. Hovrätten
tillstyrker därför atl gUtighelsliden för lagen förlängs, förslagsvis till
utgången av juni 1973. Även Stockholms tingsrätt framhåller all erfarenheterna
av lagens lill-lämpning ytterligare visat den betydelse avlyssningen har för
beivrande av den grova narkotikabrottsligheten.
Prop.1971: 95 10
Departementschefen
Som
elt särskilt medel för all bekämpa den illegala narkotikahanteringen antog
riksdagen 1969 telefonavlyssningslagen, som medger alt telefonavlyssning
används under förundersökning, när det finns skälig misstanke mol någon för
grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling som avsett narkotika. Lagens
giltighetstid har förlängts ell år och gäller nu till utgången av juni 1971.
Av
den redogörelse som rikspolisslyrelsen nu har lämnat framgår, atl lagen har lillämpals
efler samma principer som under föregående år. Under tiden mars 1970— januari
1971 har domstol meddelat lillslånd lill telefonavlyssning i 20 ärenden. Flera
av dessa ärenden har rört mer än en person. Totalt under perioden har domstol
beviljat avlyssning beträffande 39 personer. Genomsnittstiden för avlyssningen uppskattas
lill två månader. Avlyssningen har i 21 av 39 avslutade fall lett tUl
spaningsresultat som har haft helt avgörande betydelse för utredningen och som inle
skulle ha kunnat uppnås ens med myckel stora och tidsödande spaningsinsatser.
Dessa 21 fall, som sammanlagt avser cirka 60 personer, har medfört fällande
domar eller, i ärenden där huvudförhandling ännu inle har hållils, beslut om
häktning och/eller sinnesundersökning. Av de återstående 18 avslutade fallen
kunde i tre fall de misstankar som låg lill gmnd för tUlståndet lill telefonavlyssning
inle verifieras under avlyssningen varför denna har avbrutits. I några fall
upphörde telefonabonnemanget innan avlyssningen kunde påbörjas. Övriga ärenden
har lett till verifiering i någon form av de misstankar som legal till grund
för domstolens beslut om avlyssning. I fråga om ytterligare ett tjugotal
personer pågår förandersökning. Av redogörelsen framgår vidare all de 21
avslutade fallen avser en mängd narkotika av uppskattningsvis 200 000 kapslar,
mestadels fenmetralin, motsvarande ungefär tre milj. tabletter med ell myckel
betydande försäljningspris.
Missbruket
av narkotika har f. n. enligl rikspolisslyrelsen kunnat begränsas lill
Stockholms-, Göteborgs- och Skåneregionerna. Importen av illegal céntralstimulantia
har kunnat minskas i myckel stor utsträckning. En oförändrad efterfrågan
tillsammans med den minskade tillgången har emellertid gjort all priserna på centralslimulerande
medel stigit kraftigt. Narkomanerna begår flera eller grövre brott än tidigare
för att skaffa pengar lill inköp av narkotika. De höga priserna medför vidare atl
det är mera lönande än tidigare atl smuggla och handla med illegal narkotika.
Polisen har lyckats slå sönder etl stort anlal smugglingssyndikat men smugglingstrycket
på Sverige är fortfarande mycket kraftigt. Det har blivit alltmera klart att
den grova narkolikabrollslig-heten styrs av välorganiserade smugglings- och dislribulionssyndikat,
som tillämpar ytterst hänsynslösa metoder.
Prop.
1971:95 11
När
det gäller situationen beträffande cannabis och LSD framhåller rikspolisslyrelsen,
all det inte varit möjligt alt hejda spridningen i storstäderna. Risken för
att missbmket återigen skall sprida sig över hela landet bedömer
rikspolisstyrelsen som överhängande.
Enligt
en av RÅ sammanställd statistik över domar i narkotikamål framgår all antalet
personer dömda enligl narkotikastrafflagen under första halvåret 1970 var
sammanlagt 1 012. Antalet personer dömda för grovt narkotikabrott var under
samma lidsperiod 171. Det kan vidare nämnas, all 36 personer dömts för brott
avseende mer än 10 000 tabletter centralslimulerande medel. För fem av dessa
avsåg domen mer än en milj. tabletter.
Samtliga
remissinstanser har tillstyrkt en förlängning av lagens gUtighetstid.
Vad
som anförts i rikspolisstyrelsens framställning och under remissbehandlingen
visar enligl min mening atl möjligheten till telefonavlyssning används
restriktivt och med urskiljning och all tillämpningen står väl i
överensstämmelse med vad som förutsatts vid lagens tillkomst.
Som
rikspolisstyrelsen framhållit är det med hänsyn lill det allvarliga läget inom
den iUegala narkotikahanteringen inle möjligt att med enbart konventionella
spaningsmetoder kontrollera den grova brottsligheten. Effektiviteten i
polisens ansträngtungar atl komma åt finansiärerna och de största langarna får
inle äventyras. Erfarenheterna visar att inle minst telefonavlyssningen
bidragit till all en rad organiserade smugglings- och försäljningsligor kunnat
avslöjas. Telefonavlyssningslagens giltighetstid bör därför förlängas.
Giltighetstiden bör tills vidare beslämmas till utgången av juni 1972.
Under
hänvisning lill del anförda hemställer jag all Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
alt
antaga inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning
angående grovt narkotikabrott m. m.
Med
bifall lill vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen all lill riksdagen skall
avlåtas proposilion av den lydelse bilaga lill della protokoll ulvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM 1971 7IOJr3