Kungl. Majsts Nådiga Proposition Nr 90

Proposition 1913:90

Kungl. Majsts Nådiga Proposition Nr 90.

1

Nr 90.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändring
av §§ 1 och 10 i reglementet för småskollärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt; given Stockholms slott den
24 januari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att

dels förklara, att vad § 10 i reglementet för småskollärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt innehåller därom, att åtnjutet tillskott av allmänna
medel till befattningshavares avlönande utgör villkor för rätt till
tjänstårsberäkning för erhållande av understöd från anstalten, skall upphöra
att gälla,

dels ock medgiva,

att rått till inträde i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
må kunna beviljas lärare eller lärarinnor vid av enskilda underhållna skolor,
vilka tjäna samma ändamål som med statsmedel understödda och i reMementet
för anstalten omförinälda till den allmänna folkundervisningen hörande
skolor, samt

att rätt till tjänstårsberäkning för erhållande av understöd från anstalten
må kunna tilldelas lärare eller lärarinna för vid skola av nämnda
slag fullgjord tjänstgöring,

i båda fallen efter Kungl. Maj:ts prövning och på de villkor, som av
Kungl. Maj:t bestämmas.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med afl kunM.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Fridtjuv Berg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 59 käft. (Nr 90.)

t

2

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

Ändring av
§§ 1 och 10
i reglementet
för småskollärares
m. fl.
ålderdomsnnderstödsanstalt.

Utdragfur protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 januari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Berg anförde vidare:

Gällande reglemente för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
vilket i'' anslutning till Riksdagens år 1892 fattade beslut utfärdats
den 22 juni sagda år, innehåller dels i § 1, att anstalten är avsedd
endast för sådana lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor
samt sådana icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor, för
vilkas avlönande tillskott av allmänna medel åtnjutes, lärare eller lärarinnor
i övningsämnen dock undantagna, dels ock i § 10, att i den tjänstetid, som
får läggas till grund för beräkning av ålderdomsunderstöd från anstalten,
allenast får inräknas tjänstgöring i sådan beställning vid de till den allmänna
folkundervisningen hörande skolor, för vars innehavares avlönande
tillskott av allmänna medel åtnjutits.

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

Emellertid finnas på åtskilliga ställen i vårt land skolor, vilka fylla
alldeles samma uppgifter som de av stat och kommun underhållna skolorna
men vilka helt och hållet bekostas med enskilda medel, exempelvis genom
donationer, anslag av industriella verk eller av enskilda personer. Vid
upprepade tillfällen har därför inträffat, att ansökan gjorts därom, att
tjänstgöring, som fullgjorts i dylik av enskilda underhållen skola, måtte
få tagas i beräkning för erhållande av ålderdomsunderstöd. Med hänsyn
till nyssnämnda stadganden i understödsanstaltens reglemente hava dylika
ansökningar, vare sig de varit ingivna till anstaltens direktion eller
till Kungl. Maj:t, måst avslås. Enär motsvarande stadganden icke förekomma
i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, har däremot
hinder ej ansetts föreligga för Kungl. Maj:t att under särskilda villkor
bevilja likartade ansökningar, som avsett rätt till pension från nämnda
pensionsinrättning.

Understundom har ingivandet av dylik ansökning stått i samband
därmed, att en med enskilda medel underhållen skola genom överenskommelse
med vederbörande församling inordnats i dess skolväsen och därefter
statsbidrag till lärarens avlöning erhållits.

På nu nämnt sätt förhåller det sig med två skolor vid Lärkesholm
inom Örkelljunga församling, rörande vilka år 1910 och år 1912 framställningar
gjorts hos Kungl. Maj:t. Ifrågavarande skolor hava sedan
gammalt underhållits genom medel från den så kallade von Rederska
stiftelsen, men genom överenskommelse mellan stiftelsens direktion och
örkelljunga församling, vilken fastställts genom kungl. brev den 15 maj
1908, hava desamma nu inordnats i nämnda församlings skolväsen. De
ingivna framställningarna hava avsett medgivande för två sedan flera
år vid dessa skolor anställda lärarinnor att för uppflyttning i högre lönegrad
och för rätt till erhållande av pension tillgodoräkna sig sin tjänstgöring
i skolorna före sagda uppgörelse.

Den under år 1910 ingivna ansökningen i detta ärende, vilken var
gjord av Örkelljunga församling, blev, efter hörande av direktionen över
folkskollärarnas pensionsinrättning och statskontoret, den 8 december 1911
av Kungl. Maj:t lämnad utan bifall. I de under år 1912 inkomna ansökningarna,
vilka framställts av de båda ifrågavarande lärarinnorna, har
begärts, att därest Riksdagens bifall krävdes för det ifrågasatta medgivandet,
Kungl. Maj:t måtte ingå till 1913 års Riksdag med proposition i ärendet.

I anledning av sistberörda ansökningar har direktionen över småskollärares
in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt i utlåtanden den 16 augusti
1912 anfört:

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

Hos Kolig}. Maj.fc har vid ett föregående tillfälle Örkelljunga församling
gjort underdånig ansökning i fråga om tjänstårsberäkning för lärarinnorna Hilda Giertz
och Sigrid Elfrida Hansson med avseende på den tjänstetid, som här är i fråga.., Uti
infordrat underdånigt utlåtande häröver den 19 januari 1911 yttrade direktionen, att
då Lärkesholms skolor under den tid, som i ansökningen avsåges, ej åtnjutit statsbidrag
till lärarpersonalens avlöning, tjänstårsberäkning för understöd från småskollärares
ra. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, såsom stridande mot stadgandet i sista momentet
av § 10 i understödsreglementet, ej torde kunna medgivas. Enligt nådigt
beslut den 8 december 1911 fann Kungl. Maj:t ej heller ansökningen kunna bifallas.

Beträffande förevarande ansökningar får direktionen alltså åberopa vad sålunda
förut förekommit.

Därest, på sätt sökandena satt i fråga, deras ansökningar skulle föranleda framställning
till Riksdagen, torde denna framställning komma att åsyfta ej något undantag
till sökandenas förmån från gällande föreskrifter utan en allmän författningsändring
eller, närmare bestämt, ett upphävande av det i sista momentet av § 10 i understödsreglementet
för tjänstårsberäkning stadgade villkoret, att statsbidrag till tjänstinnehavarens
avlöning skall hava åtnjutits, varefter det väl här, likasom "i fråga om folkskollärare,
skulle komma att bero på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad mån tjänstgöring
vid en enskild skola finge berättiga till tjänstårsberäkning för bekommande
av .älderdomsunderstöd. I varje fall begagnar direktionen tillfället att framhålla det
enligt direktionens mening befogade i en dylik reglementsförändring. Nämnda föreskrift
har mången gång nödgat direktionen att avslå ansökning om understöd, respektive
bevilja endast ett avkortat understöd, där eljest alla betingelser för tilldelande av
understöd, respektive helt understöd, varit fullgjorda. Detta synes så mycket mindre
överensstämma med rättvisa och billighet, som tjänstinnehavaren, vilken drabbas av
denna utgång, för sin del ej brustit i honom eller henne tillhörande åligganden. För
jämförelses skull må erinras, att i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning
någon motsvarande restriktion ej finnes stadgad, varemot, såsom ovan nämnts, tjänstgöring
vid enskild skola naturligtvis ej medför rätt till tjänstårsberäkning för pension
utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

Direktionen får i detta sammanhang påminna om den ordning, i vilken ifrågavarande
stadgande tillkommit. Vederbörande lcommitterade hade i sitt den 4 februari
1891 avgivna underdåniga betänkande och förslag om älderdomsunderstöd åt småskollärare
med flera föreslagit ett stadgande av innehåll, att i lärares tjänstetid skulle inräknas
all hel tjänstgöring i de till den allmänna folkundervisningen hörande skolor,
av vad slag den vara ma, dock med viss inskränkning i fråga om undervisning i blott
övningsämnen och- slöjd. Kungl. Maj:t föreslog samma stadgande i sin till 1892 års
Riksdag avlåtna nådiga proposition. Statsutskottet åter ansåg, att understöd från anstalten
icke borde tilläggas andra lärare och lärarinnor än dem, för vilkas avlönande
tillskott av allmänna medel åtnjötes, och detta icke blott så, att lärare eller lärarinnor,
som sökte understöd från anstalten, då skulle innehava eller ett år därförinnan innehaft
en beställning, för vars avlönande bidrag av allmänna medel lämnades, utan tilllika
sa, att såsom tjänstetid därvid skulle för honom eller henne räknas allenast den
tid, som intjänats i sådan beställning. Denna ändring i de av Kungl. Maj:t föreslagna
grunderna likasom övriga av statsutskottet föreslagna ändringar hade utskottet ansett
nödigt föreslå »huvudsakligen», såsom det heter i utskottets utlåtande, »i syfte att i
någon mån begränsa statens alltjämt växande utgifter för folkskoleundervisningens
behov ävensom dess kostnader för pensionsväsendet, som jämväl ställer nya anspråk på

5

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

statens mellankomst». Riksdagens beslut avfattades i enlighet med statsutskottets hemställan,
varefter stadgandet erhöll den lydelse, som jämväl för närvarande är bibehållen.

I vad mån stadgandet bär lett och för framtiden kan leda till begränsning
av . understödsanstaltens utgifter torde vara synnerligen vanskligt att beräkna. !
varje fall torde stadgandet numera, sedan i och med understödsanstaltens inrättande
mera ordnade förhållanden inträtt å ifrågavarande område av folkundervisningsväsendet,
äga mycket ringa betydelse i det av statsutskottet och Riksdagen åsyftade avseendet.
Det torde i detta sammanhang.ej^ vara opåkallat att erinra, hurusom statsverket hittills
ej haft någon kostnad för ifrågavarande pensionering, oaktat understödsanstalten
numera varit i verksamhet i det närmaste under 20 år.

Under åberopande av vad sålunda anförts får direktionen hemställa, huruvida ej
åtgärder borde vidtagas för åstadkommande av en ändring av reglementet i angivna
hänseende.

På grund av vad sålunda förekommit i ärendet erhöll direktionen i
uppdrag att verkställa utredning samt inkomma med utlåtande rörande
de kostnader, vilka kunde bliva en följd av sådan ändring i ålderdomsunderstödsanstaltens
reglemente, som ifrågasatts av direktionen. Till åtlydnad
härav har direktionen den 19 november 1912 inkommit med förnyat
utlåtande, vari åberopas en utlåtandet bilagd redogörelse för de fall,
allt sedan anstalten trätt i verksamhet, då berörda stadganden i anstaltens
reglemente föranlett direktionen att antingen helt avslå inkomna ansökningar.
om understöd eller ock bevilja ett lägre understöd än det, som i
ansökningen avsetts. Direktionen finner den gjorda utredningen bekräfta
direktionens tidigare uttalade åsikt, att ifrågavarande stadgande numera,
sedan genom understödsanstaltens inrättande mera ordnade förhållanden
inträtt å förevarande område av folkundervisningsväsendet, torde äga mycket
ringa betydelse i avseende å begränsningen av anstaltens utgifter.

Av den åberopade utredningen framgår, att alltsedan anstalten trätt
i verksamhet skillnaden mellan å ena sidan de årliga understöd, som
skulle kunnat beviljas, därest ifrågavarande villkor för rätt till tjänstårsberäkning
icke varit stadgat, och å andra sidan de årliga understöd, som
med iakttagande av berörda villkor beviljats, uppgår till högst 1,900 kronor.

Slutligen har statskontoret i utlåtande den 12 december 1912 hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte i proposition till Riksdagen framlägga förslag
till sådan ändrad lydelse av § 10 sista momentet av reglementet för
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, att därur uteslutes det
nu stadgade villkoret, att för tjänstårsberäkning statsbidrag till lärares avlöning
skall hava åtnjutits.

I likhet med de myndigheter, som uttalat sig i ärendet, anser jag
det vara av behovet påkallat, att en ändring vidtages i den nu gällande

Departe mentschefen.

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 90.

bestämmelsen, att tjänstårsberäkning för rätt till understöd från småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt medgives blott för tjänstgöring
i sådan beställning, för vars innehavares avlönande tillskott av allmänna
medel åtnjutits.

I första rummet åsyftas genom en sådan ändring att bereda möjlighet
till pensionsrätt för tjänstgöring vid vissa av enskilda underhållna
skolor. Dessa skolor fylla alldeles samma behov, för vilkas tillgodoseende
eljest stat och kommun måst bevilja erforderliga medel. Det torde då
icke kunna betraktas såsom någon för stor uppoffring från statens sida,
om sådana skolor, därest deras verksamhet befinnes tillfredsställande, mot
inbetalande av stadgade avgifter erhålla för sina lärare samma rätt till
understöd, som skulle tillkommit de av det allmänna bekostade skolor,
vilka de ersätta. Naturligtvis blir det, om här ifrågavarande stadgande
alltjämt bibehålies, i längden allt svårare för dylika skolor att förvärva och
framför allt att bevara goda lärarkrafter. Och för de lärare, som längre
tid nitiskt tjänstgjort i skolor av ifrågavarande slag, måste det kännas
som en orättvisa att på ålderns dagar antingen fullständigt gå miste om
understöd eller erhålla ett avkortat sadant, trots det att deras arbete vaiit
av samma betydelse som det, vilket utförts av deras kamrater i statsunderstödda
skolor. Slutligen måste den olikhet, som i här ifrågavarande avseende
råder mellan folkskola och småskola, anses såsom mindre lämplig.

Efter vad den gjorda utredningen ger vid handen, torde numera
icke finnas minsta grund för de farhågor för ett alltför starkt betungande
av statsverket för ifrågavarande ändamål, vilka vid ålderdomsunderstödsanstaltens
inrättande förmådde Riksdagen att införa här åsyftade stado^ande.
Den utgiftsökning för understödsanstalten, ett upphävande av den
nu gällande inskränkningen skulle medföra, kan, såsom direktionen anfört,
icke° antagas komma att uppgå till något större belopp och så mycket
mindre medföra någon avsevärd kostnad för statsverket, som ålderdomsunderstödsanstaltens
ställning är sådan, att hittills intet statsbidrag behövt
tagas i anspråk för dess räkning.

Enligt direktionens och statskontorets mening skulle den ändring
av ålderdomsunderstödsanstaltens reglemente, som erfordras för de nu
berörda olägenheternas undanröjande, kunna inskränkas till borttagande
av den förutnämnda bestämmelsen i § 10 rörande den tjänstgöring, som
får tagas i beräkning för understöd. Emellertid synes en förändring
jämväl0 av § 1 i reglementet vara erforderlig. Sistnämnda paragraf ånger
de lärare, för vilka understödsanstalten är avsedd, och begränsar dem till
sådana, för vilkas avlönande tillskott av allmänna medel åtnjutes. En
förändring av § 10 utan samtidig förändring av § 1 skulle visserligen göra

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

det möjligt för lärare, som tidigare tjänstgjort vid av enskilda underhållen
skola men sedermera övergått till tjänstgöring vid med statsmedel
understödd skola, att få räkna förstnämnda tjänstgöring sig till godo för
erhållande av understöd. Därmed skulle det dock icke bliva möjligt att,
såsom kan ske i fråga om av enskilda bekostade folkskolor, medgiva rätt
till understöd åt lärare, som hela sin tjänstetid varit fästad vid av enskilda
underhållen småskola eller mindre folkskola. Av förut anförda skäl måste
det emellertid anses synnerligen önskvärt att i särskilda fall kunna även
i sistberörda hänseenden dispensera från huvudstadgandet.

Av vad jag nyss yttrat framgår, att den föreslagna rätten till tjänstårsberäkning
icke utan vidare bör komma alla enskilda skolor till godo.
Det synes därför böra vara i reglementet tydligt utsagt, att tjänstgöring
vid av enskilda underhållen skola får tagas i beräkning allenast efter
Kungl. Maj:ts prövning och på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna gott bestämma.

I detta sammanhang anser jag mig emellertid böra påpeka, att fall
kunna förekomma och också förekommit, då det berörda villkoret medfört
ogynnsamma och orättvisa verkningar även för lärare eller lärarinnor vid
av församlingar upprättade skolor, vilka enligt § 1 i reglementet ägt rätt
att vinna och vunnit delaktighet i anstalten. På grund av de stadgade
villkoren för utbekommande av statsbidrag till avlönande av lärare vid
folkskolor och småskolor kan nämligen inträffa, att en församling, antingen
på grund av vederbörande skolrådsordförandes försummelse att i laga tid
rekvirera statsbidrag eller till följd av folkskoleinspektörens vägran att
vitsorda ingiven rekvisition, för något år går förlustig sådant bidrag och
själv måste helt och hållet bestrida lärarpersonalens avlöning. Ett under
sådana förhållanden fullgjort tjänstår kommer enligt gällande bestämmelser
att vid fråga om pensionering lämnas utom räkningen för småskollärarpersonalen
men tages däremot i beräkning för folkskollärarpersonalen, enär,
såsom ovan omnämnts, något motsvarande stadgande icke förekommer i
reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning. En sådan olikformighet
till nackdel för den svagast avlönade lärargruppen synes mig sjmnerligen
olämplig, och överhuvud torde en bestämmelse icke vara försvarlig,
vilken under vissa förhållanden gör en lärares rätt till pension beroende
av att hans överordnade fullgöra sina förpliktelser på ett område, där
han själv icke har något ansvar eller kan öva något inflytande. De
fall, då en reducering av lärares tjänstår på nu angivet sätt förekommit,
äro visserligen få och kunna icke heller väntas i framtiden ofta förekomma.
Men detta synes mig icke böra hindra en åtgärd till deras
förebyggande, då en sådan torde få anses påkallad av rättvisa och billighet.

8

Kungl. Majds Nåd. PropojitionjNr DO

Den utsträckning av rätten till tjänstårsberäkning, jag sålunda vill
förorda, synes mig böra komma till uttryck i reglementet på det sätt, att
dels § 1 erhåller ett tillägg av innehåll, att det må vara Kungl. Maj:t obetaget
att i särskilda fall och på de villkor, Kungl. Maj:t prövar skäligt, medgiva
rätt till inträde i ålderdomsunderstödsanstalten för lärare och lärarinnor
vid av enskilda underhållna skolor, vilka tjäna samma ändamål som med
statsmedel understödda och i reglementet omförmälda till den allmänna folkundervisningen
hörande skolor, därvid vad i reglementet innehålles om skoldistrikt
och skolråd i motsvarande tillämpning skall gälla om vederbörande
styrelse för enskild skola, dels ock det omhandlade stycket i § 10 erhåller
den avfattning, att i lärares tjänstetid skall inräknas all hel tjänstgöring
vid någon till den allmänna folkundervisningen hörande, av skoldistrikt
underhållen skola, Kungl. Maj:t dock obetaget att för särskilda
fall medgiva tjänstårsberäkning för tjänstgöring även uti av enskilda underhållna
skolor av det slag, varom i § 1 förmäles.

I detta sammanhang vill jag slutligen nämna, att ålderdomsunderstödsanstaltens
reglemente, oavsett den förändring som kan föranledas av
Riksdagens beslut i nu omhandlade fråga, i åtskilliga punkter torde erfordra
omarbetning, bland annat med hänsyn till Riksdagens beslut år
1908 om förhöjning av understödens belopp och år 1912 om rätt till inträde
i anstalten för lärare och lärarinna i slöjd vid till den allmänna
folkundervisningen hörande skolor, ävensom att anstaltens direktion i sådant
hänseende inkommit med förslag. Då de ifrågasatta förändringarna i reglementet
antingen överensstämma med av Riksdagen fattade beslut eller ock
äro av rent formell natur, torde Kungl. Maj:t vara oförhindrad att utan
Riksdagens medverkan därom fatta beslut.

Med stöd av vad sålunda anförts får jag hemställa, det Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels förklara, att vad § 10 i reglementet för småskollärares
in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt innehåller
därom, att åtnjutet tillskott av allmänna medel till befattningshavares
avlönande utgör villkor för rätt till
tjänstårsberäkning för erhållande av understöd från anstalten,
skall upphöra att gälla,
dels ock medgiva,

att rätt till inträde i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
må kunna beviljas lärare eller
lärarinnor vid av enskilda underhållna skolor, vilka tjäna
samma ändamål som med statsmedel understödda och i

9

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 90.

reglementet för anstalten omförmälda till deri allmänna
folkundervisningen hörande skolor, samt

att rätt till tjänstårsberäkning för erhållande av
understöd från anstalten må kunna tilldelas lärare eller
lärarinna för vid skola av nämnda slag fullgjord tjänstgöring,

i båda fallen efter Kungl. Maj:ts prövning och på
de villkor, som av Kungl. Maj:t bestämmas.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av
statsrådets övriga ledamöter, bifalla; och skulle till Riksdagen
avlåtas proposition i ärendet av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C/i rister d’Al b e åyh 11.

Bihang till Rilesdagens protokoll 1913. 1 sand. 59 käft. (Nr 90.)

2