Kungl. Majlis proposition nr 82

Proposition 1939:82 - urtima

Kungl. Majlis proposition nr 82.

1

Nr 82.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 2—4 §§ lagen den
11 juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring för ombord
å fartyg tjänstgörande personer; given Stockholms
slott den 24 november 1939.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2—4 §§
lagen den 11 juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring för ombord å fartyg
tjänstgörande personer.

GUSTAF.

Gunnar Hägglöf.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 82.

2475 39

2

Kungl. Majus proposition nr 82.

Forsla g

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2—4 §§ lagen den 11 juni 1937 (nr 348)
om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Härigenom förordnas, att 2—4 §§ lagen den 11 juni 1937 örn krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande personer skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives:

2 §•

Vid beräkning för bestämmande av sjukpenning eller livränta av årlig
arbetsförtjänst skall, örn arbetsförtjänsten överstiger fyratusenåttahundra
kronor, det överskjutande beloppet icke tagas i beräkning samt, örn arbetsförtjänsten
understiger tretusensexhundra kronor, densamma beräknas till
detta belopp.

3 §.

Hel sjukpenning skall utgå med belopp, som framgår av följande tabell:

Den årliga arbetsförtjänsten	Sjuk- penningens belopp
uppgår till (kronor)	men ej till (kronor)	kronor	öre
3,600	3,645	6	50
3,645	3,915	7	—
3,915	4,185	7	50
4,185	4,455	8	—
4,455	4,725	8	50
4,725	—	9	—

4§-

Har olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört
förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst en
tiondel, vilken förlust eller nedsättning kan antagas bliva för framtiden
bestående, skall, utöver livränta, till den skadade utgivas vid förlust av
arbetsförmågan, örn den skadade var befälhavare, styrman eller maskinbefäl,
ett belopp, motsvarande ett års lön, beräknad till tolv gånger den kontanta
månadslön, som den skadade åtnjöt vid tiden för olycksfallet, dock lägst
niotusen och högst trettontusen kronor, och eljest ett belopp av niotusen
kronor samt vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar
mot nedsättningen.

Undergår, sedan — — — äga rum.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Majas proposition nr 82.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 17 november 193.9.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bbamstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund, fråga
örn vissa ändringar i lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande
personer samt anför:

Gällande bestämmelser.

Här ombord å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är försäkrad jämlikt
lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete, till följd
av krigsåtgärd — inom område och under tid, som Konungen äger bestämma
— drabbas av olycksfall i arbetet, skola, med tillämpning i övrigt av vad i
nämnda lag stadgas, i fråga örn sådant olycksfall gälla vissa särskilda bestämmelser.
Dessa finnas intagna i lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om
krig sfÖrsäter ing för ombord å fartyg tjänstgörande persotter. I dess 2 § givas
föreskrifter örn beräkning av årlig arbetsförtjänst för bestämmande av sjukpenning
eller livränta. Överstiger arbetsförtjänsten 4,800 kronor, skall det
överskjutande beloppet icke tagas i beräkning; understiger arbetsförtjänsten
2,900 kronor, skall densamma dock beräknas till detta belopp. 3 § innehåller
en tabell, utvisande beloppet av hela sjukpenningen. Denna utgör
5 kronor 50 öre vid en arbetsförtjänst, som uppgår till 2,900 kronor men
ej till 3,105 kronor. Därefter är sjukpenningen 6 kronor för en arbetsförtjänst,
som ej uppgår till 3,375 kronor, o. s. v. med intervaller i fråga
örn arbetsförtjänst å 270 kronor och beträffande sjukpenning å 50 öre.
Högsta sjukpenning är 9 kronor, som utgår, örn arbetsförtjänsten är 4,725
kronor eller däröver. Har olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad
sjukdom, medfört förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma
med minst en tiondel, vilken förlust eller nedsättning kan antagas bliva för
framtiden bestående, skall enligt 4 §, utöver livränta, vid förlust av arbetsförmågan
till den skadade utgivas, örn den skadade var befälhavare, styrman
eller maskinbefäl, ett belopp, motsvarande ett års lön, beräknad till tolv
gånger den kontanta månadslön, som den skadade åtnjöt vid tiden för
olycksfallet, dock lägst 5,000 och högst 9,000 kronor, och eljest ett belopp

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

av 4,800 kronor. Vid nedsättning av arbetsförmågan skall det lägre belopp
utgivas, som svarar mot nedsättningen. Vid väsentlig försämring i den
skadades tillstånd kan jämkning i ersättningen äga rum. Har olycksfallet
medfört döden, skall enligt 5 §, utöver livränta, till den avlidnes efterlevande
utgivas ett belopp motsvarande det, som enligt 4 § skall utgå vid förlust
av arbetsförmågan, dock med avdrag av dels viss begravningshjälp, dels ock
vad som må hava utgivits jämlikt 4 §. Enligt 6 § är arbetsgivare pliktig
att till den försäkringsinrättning, i vilken hos honom anställda äro försäkrade
jämlikt allmänna olycksfallsförsäkringslagen, erlägga det tillägg till
tidigare bestämd försäkringsavgift, som må föranledas av tillämpningen av
krigsförsäkringslagen. Slutligen föreskrives i 7 §, att försäkring enligt krigsförsäkringslagen
ina meddelas jämväl för olycksfall utom arbete, därvid föreskrifterna
i 35 § allmänna olycksfallsförsäkringslagen skola äga tillämpning.

I fråga örn tillämpningen av krigsförsäkringslagen gälla för närvarande
två kungörelser, dels en kungörelse den 5 maj 1939 (nr 142), enligt vilken
lagen tillsvidare skall äga tillämpning inom farvattnet utanför Kina, dels och
en kungörelse den 26 augusti 1939 (nr 572), vari föreskrives, att krigsförsäkringslagen
vid utbrottet av krig mellan europeiska stormakter, i vilket
England, Frankrike eller Tyska riket deltager, omedelbart skall träda i tilllämpning
med giltighet tillsvidare beträffande samtliga farvatten; dock skola
lagens bestämmelser därvid icke gälla i fråga örn olycksfall till följd av
militära åtgärder i annat krig än nyss sagts. Såsom europeiska stormakter
skola anses, förutom nyssnämnda länder, jämväl De Socialistiska Rådsrepublikernas
Union och Italien. Krigsutbrott skall, jämlikt beslut av Kungl.
Majit, anses hava ägt rum den 3 september 1939 klockan 11 förmiddagen.

I förevarande sammanhang må omnämnas, att lag örn statlig krigsförsäkring
m. m. utfärdats den 10 mars 1939 (nr 68). Enligt dess 1 § må vid krig,
krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden, såframt
Konungen därom förordnar, av staten meddelas transportförsäkring mot
krigsrisk ävensom återförsäkring av såväl transportförsäkring mot krigsrisk
som annan transportförsäkring. Vidare stadgas i 2 § första stycket, att,
under nyss angivna förhållanden, riksförsäkringsanstalten och ömsesidiga
olycksfallsförsäkringsbolag, som avses i 4 § allmänna olycksfallsförsäkringslagen,
äga att, såframt Konungen därom förordnar, meddela försäkring för
olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transportmedel
tjänstgörande person, till högre ersättningsbelopp samt med ersättningar
av annan art än eljest.

Jämlikt stadgande i 2 § andra stycket må, efter förordnande av Konungen,
staten under förhållanden som förut nämnts åt riksförsäkringsanstalten eller
bolag av omförmält slag meddela återförsäkring av försäkring, som anstalten
eller bolaget meddelat.

I anslutning till lagen den 10 mars 1939 har sedermera utfärdats — förutom
förordnande enligt 1 § i lagen — en kungörelse den 20 oktober 1939
(nr 747), varigenom förordnats, att återförsäkring, som avses i 2 § andra
stycket nämnda lag, tillsvidare må meddelas av staten. — Förordnande enligt
2 § första stycket har hitintills icke meddelats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

5

Hemställan om lagändring.

I skrivelse den 26 september 1939 hemställde svenska sjöfolksförbnndet,
att åtgärder måtte vidtagas för sådan lagändring, att sjukpenning
eller livränta enligt 2 § i 1937 års krigsförsäkringslag måtte beräknas å en
minimiarbetsförtjänst av 3,600 kronor i stället för nuvarande 2,900 kronor
samt att i 4 och 5 §§ omnämnda kontantbelopp vid full invaliditet eller
dödsfall måtte höjas till 9,000 kronor.

Sjöfolksförbundet omnämnde, att motsvarande lagstiftning i Norge och
Danmark lämnade större trygghet för sjömännen och deras efterlevande än
vad fallet vore med den svenska lagen. Den sistnämnda hade tillkommit
under kriget i Spanien och hade av förbundet uppfattats såsom ett provisorium.
Hedan då spårades missnöje från sjömännens sida tillika med ovilja
att medfölja fartyg, som trafikerade farozonen, då de ansågo, att försäkringsbeloppen
vore för små och icke lämnade trygghet för försörjning vid invaliditet
eller täckte efterlevandes livsbehov.

Yttranden över sjöfolksförbundets skrivelse avgåvos av riksförsäkringsanstalten
och kommerskollegium. Sistnämnda myndighet bifogade
yttranden, som kollegium inhämtat av Sveriges redareförening, Stockholms
rederiförening (som dock ej yttrat sig i sak), Sveriges segelfartygsförening,
Sveriges fartygsbefälsförening, svenska maskinbefälsförbundet, Sveriges radiotelegrafistförening
och svenska stewartsföreningen.

Sveriges redareförening och Sveriges segelfartygsförening avstyrkte lagändring.
Hedar ef öreningen framhöll, att 1937 års lag varit baserad på överenskommelser
mellan föreningen, å ena sidan, och de ombordanställdas organisationer,
å den andra. Lagen vore avsedd att tillämpas just under sådana
förhållanden, som nu vore rådande, och de i lagen fastställda beloppen ansågos
vid dess tillkomst tillräckliga och skäliga. Sådana ändrade förutsättningar
hade sedan dess icke inträtt, som kunde åberopas som skäl för en
revidering av lagen.

De ombordanställdas organisationer tillstyrkte däremot sjöfolksförbundets
framställning.

Svenska stewartsföreningen förklarade lagändring synnerligen motiverad dels
med hänsyn till den under senaste tiden väsentligt ökade risken, dels ock
med hänsyn därtill, att de svenska sjömännen för närvarande vore sämre
ställda än annat skandinaviskt sjöfolk.

Svenska maskinbefälsförbundet yttrade:

Det är synnerligen önskvärt, att de vid krigsolycksfall utgående maximibeloppen
höjas, enär det vid krigstillfällen i regel blir försämrat penningvärde,
vilken försämring i viss utsträckning kommer att kvarstå efter krigets
slut. Höjningen av minimibeloppen bär visserligen icke någon större betydelse
för maskinbefälsförbundets medlemmar, men för manskapets vidkommande
finns det giltiga skäl för höjning av nuvarande minimum. Det
förhåller sig nämligen så, att de flesta av manskapet i den mån de icke
undergå befälsutbildning, lämna sjötjänsten och erhålla därefter bättre löneförmåner
än de haft till sjöss. Under dessa omständigheter är det icke

6

Kungl. Majus proposition nr 82.

riktigt, att den låga lön de erhållit under sjötjänsten skall läggas till grund
för beräkning av för hela deras återstående levnad bestående livränta.

Maskinbefälsförbundet tillstyrkte därför sjöfolksförbundets framställning
med den ändringen, att det i 4 § stadgade maximibeloppet höjdes till

15.000 kronor.

Sveriges fartygsbefälsfdrefling anförde:

Till följd av de högre löner, som under nuvarande krigsförhållanden utgå
till de ombord anställda, torde icke finnas något fartygsbefäl, som icke uppnår
_ en arbetsförtjänst uppgående till det av sjöfolksförbundet föreslagna
minimibeloppet. Den föreslagna höjningen av detta belopp saknar under
dylika omständigheter för fartygsbefälet intresse. Även sjömän av manskaps
grad torde i stor utsträckning av samma anledning åtnjuta löneförmåner,
som i händelse av invaliditet torde tillförsäkra dem, eller i händelse av
dödsfall deras efterlevande, ersättning beräknad efter maximibeloppet. För
sjömän av lägre grad och sjömän å fartyg i fart inom farvatten, i vilka
krigsrisk i mindre grad anses föreligga och som av denna anledning åtnjuta
lägre krigslöner än de som segla i mera farofyllda farvatten, är däremot
uppenbarligen en höjning av det i lagen nu stipulerade minimibeloppet av
stort värde.

Föreningen har intet att erinra emot att i 4 och 5 §§ föreskrivet kontantbelopp
utgår med 9,000 kronor i samtliga försäkringsfall oavsett den årliga
arbetsförtjänsten. I samband med tillmötesgåendet av detta krav anmäla
sig emellertid särskilda synpunkter för de högre inkomsttagarna. Kontantbeloppet
har väl menats utgöra ett ekonomiskt stöd för invaliden eller de
efterlevande _ vid den anpassning till lägre levnadsstandard som den framtida
försörjningen på livräntan måste medföra. Det torde vara ovedersägligt,
att en högre inkomsttagare iklätt sig större ekonomiska förpliktelser än
den mindre inkomsttagaren. Behovet av extra ekonomiskt stöd under övergångstiden
från försörjning på normal arbetsinkomst till försörjning på livränta
enligt krigsförsäkringslagens bestämmelser måste följaktligen anmäla
sig med större styrka hos den högre än hos den lägre inkomsttagaren. Det
skulle sålunda enligt föreningens mening vara rimligt att vid en höjning
av kontantbeloppet detta bestämdes att utgå till befäl med 15,000 kronor.

Tliksfm sälcring sein s tal ten upplyste beträffande de mot krigsförsäkringslagen
svarande bestämmelserna i Danmark, Norge och Finland, att ersättningarna
vid krigsolycksfall beräknades efter en lägsta årslön av i Danmark, med
vissa undantag, 3,100 kronor (motsvarande livränta vid fullständig invaliditet
utgjorde 1,860 kronor för år), i Norge 3,500 kronor (motsvarande livränta
vid fullständig invaliditet utgjorde 2,100 kronor för år) och i Finland 9,600
mark (motsvarande livränta vid fullständig invaliditet utgjorde, örn den
skadade hade anhöriga, 6,400 mark för år). Såsom tilläggsersättning i form
av engångsbelopp utgåvos vid fullständig invaliditet eller död i Danmark
högst 10,000 kronor, i Norge 10,000 kronor och i Finland lägst 50,000, högst

100.000 mark.

Biksförsäkringsanstalten anförde vidare, att de av sjöfolksförbundet föreslagna
ändringarna skulle, om ej en den 6 september 1939 ingången överenskommelse
mellan redareföreningen och personalorganisationerna angående
krigsriskersättning träffats, hava föranlett viss ökning av redarnas kostnader

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

för ifrågavarande försäkring. Denna ökning kunde uppskattas till omkring
en tredjedel av kostnaderna enligt lagens nuvarande bestämmelser. På
grund av nämnda överenskommelse hade emellertid denna ökning, i den
mån densamma belöpte på höjningen av arbetsförtjänstens minimum, i stor
utsträckning redan inträtt — det vore endast för vissa resor till eller i
utomeuropeiska farvatten, som så icke vore förhållandet.

Ur de synpunkter riksförsäkringsanstalten hade att företräda, nämligen
de försäkringstekniska, förelåge icke någon annan betänklighet mot de föreslagna
ändringarna, än att det i 4 § angivna engångsbeloppet icke borde för
besättningsmän av manskapsgraden höjas utöver femtusen kronor, utan
att det för befälspersoner stadgade minimibeloppet också höjdes i motsvarande
grad.

Kommerskollegium anslöt sig i huvudsak till de av riksförsäkringsanstalten
gjorda uttalandena. Yad anginge de i 4 § angivna engångsbeloppen tillstyrkte
kommerskollegium en skälig höjning av desamma, dock att, såsom
riksförsäkringsanstalten påpekat, en höjning av ersättningen till besättningsmän
i manskapsgraden syntes böra åtföljas av en motsvarande höjning av
ersättningsbeloppen till befälhavare, styrmän och maskinbefäl.

I anledning av vad riksförsäkringsanstalten anfört må omnämnas, att den
6 september 1939 ingåtts en överenskommelse mellan redareföreningen,
å ena sidan, samt de ombordanställdas organisationer (Sveriges fartygsbefälsförening,
svenska maskinbefälsförbundet, svenska sjöfolksförbundet, svenska
stewartsföreningen och Sveriges radiotelegrafistförening), å den andra, angående
krigsriskersättning till de ombordanställda. Enligt denna
överenskommelse, vilken gäller från och med den 4 i nyssnämnda månad,
skall under nu rådande förhållanden utgå krigsriskersättningar till befäl
och manskap å fartyg, som befinna sig i vissa uppräknade farvatten och
farter (omkring västra Europa); tillägg skall utgå med vissa procent (250,
125, 100 eller 65) av hyran per månad (punkt 1). Tilläggen utgå jämlikt
punkt 2 för hela den tid fartyget befinner sig inom respektive områden,
med undantag för tid, då fartyget ligger i neutral hamn. I samtliga fall
gäller enligt punkt 3 den begränsningen, att ersättning icke skall utgå för
längre tid än en månad för en och samma enkelresa. Den månatliga hyra,
å vilken krigsrisktillägg beräknas, må i intet fall understiga 250 kronor
(punkt 4). I punkt 6 föreskrives, att »olycksfallsersättning utgår enligt lag».
Slutligen stadgas i punkt 7: »Krigsriskersättningar, som utgå i enlighet
med denna överenskommelse, äro helt fristående från och skola icke kunna
åberopas för ändringar i de förmåner, som till följd av gällande lag eller
kollektivavtal tillkomma befäl och besättningsman.»

Avtalet av den 6 september 1939 har numera, såvitt angår förhållandet
mellan redareföreningen, å ena, samt sjöfolksförbundet och stewartsföreningen,
å andra sidan, blivit upphävt och ersatt av ett avtal den 13 november 1939,
som gäller från och med sistnämnda dag. Enligt sistnämnda avtal utgår
till kökspersonal samt däcks- och maskinfolk krigsriskersättningar inom olika

Departements chefen.

8 Kungl. Majus proposition nr 82.

farvatten med olika procent å hyran. I förhållande till septemberavtalet
föreligger skiljaktighet bland annat därutinnan, att krigsriskersättning utgår
även då fartyg befinner sig i holländsk eller belgisk hamn samt att den
månatliga hyra, å vilken krigsriskersättning skall beräknas, förklarats icke få
understiga 250 kronor för dem, som hava en hyra av 100 kronor per månad
eller därutöver, och 200 kronor för dem, som hava en månadshyra understigande
100 kronor.

Då det gäller att fastställa den årliga arbetsförtjänst, som skall ligga till
grund för beräkningen av storleken å sj ukpenning eller livränta, skall enligt
allmänna olycksfallsförsäkringslagen, för att ej i vissa fall oskäligt låga ersättningar
skola utgå, arbetsförtjänsten under alla förhållanden beräknas uppgå
till minst 450 kronor. Vid tillkomsten av 1937 års krigsförsäkringslag
ansågs med hänsyn till de risker, varom vore fråga, denna minimigräns
beträffande sjöfolket alldeles för låg. I överensstämmelse med föreskrift i
det avtal mellan redareföreningen och manskapets organisationer, vilket låg
till grund för lagstiftningen, fastställdes minimibeloppet i lagen till 2,900
kronor. I den nu föreliggande framställningen föreslås härutinnan en höjning
till 3,600 kronor. Framställningen har avstyrkts av redareföreningen och
segelfartygsföreningen men tillstyrkts eller lämnats utan erinran i övriga avgivna
yttranden. Med hänsyn till å ena sidan den risk, som sjömännen i
nuvarande världsläge måste taga, då de begiva sig till sjöss, samt å andra
sidan vikten av att sjöfarten i största möjliga utsträckning fortfarande bedrives,
synes den kompensation vid ett på grund av krigsåtgärd inträffat
olycksfall, som försäkringsbeloppen äro avsedda att giva, böra sättas så
hög, som utan åsidosättande av andra berättigade intressen kan komma i
fråga. Att härvid den årsinkomst, å vilken ersättning enligt lagens regler
skall beräknas utgå, bestämmes att i varje fall ej vara lägre än 3,600 kronor
synes mig rimligt. Jag tillstyrker därför en därav betingad ändring i 2 § av
1937 års krigsförsäkringslag. Att märka är, att avlöningsförmånerna för sjöfolket
numera, med hänsyn till tillämpade beräkningsgrunder, äro sådana, att flertalet
ombordanställda åtnjuta en årlig arbetsförtjänst, som överstiger nyssnämnda
minimibelopp.

Den sålunda föreslagna ändringen i 2 § föranleder ändring jämväl av den
i 3 § intagna tabellen. Dennas innehåll står för närvarande i överensstämmelse
med och utgör en direkt påbyggnad å bestämmelserna i 6 § allmänna
olycksfallsförsäkringslagen. Då annan avvikelse från gällande regler icke
härutinnan ifrågasättes än en höjning av minimibeloppet beträffande den
årliga arbetsförtjänsten, torde allenast den ändringen böra göras i tabellen,
att en lägsta sjukpenning av 6 kronor 50 öre fastställes att utgå vid en årsinkomst
intill 3,645 kronor, varemot tabellen i övrigt synes böra kvarstå
oförändrad.

I det föregående omförmälda lagändringar torde, på sätt riksförsäkringsanstalten
framhållit, med hänsyn till gällande löneavtal endast i undantagsfall
komma att föranleda ökning av redarnas nuvarande kostnader för försäk -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

ringen. I de fall, då ökning kan väntas förekomma, torde densamma icke
komma att överstiga 10 procent å förut utgående premier.

Jämväl i fråga örn de i 4 § — till vilken 5 § ansluter sig — fastställda
engångsersättningarna synas vissa ändringar erforderliga. Beträffande befälhavare,
styrman och maskinbefäl är nu ersättningen, alltefter den kontanta
lönens storlek, bestämd till lägst 5,000 och högst 9,000 kronor, under det
att ersättningen i fråga örn övriga ombordanställda är bestämd till 4,800
kronor. För en höjning av sistnämnda belopp till 9,000 kronor finner jag
tillräckliga skäl föreligga. En sådan ändring synes mig emellertid böra
föranleda en höjning jämväl av ersättningarna beträffande befälhavare, styrman
och maskinbefäl på sådant sätt, att minimiersättningen fastställes till

9,000 kronor samt att maximiersättningen bestämmes till liksom hittills 4,000
kronor högre eller alltså 13,000 kronor. Vilken inverkan de nu omförmälda
ändringarna i lagen beträffande engångsersättningarna komma att få på försäkringspremierna
kan ej med säkerhet angivas; en förhöjning av premierna
med omkring en tredjedel synes dock antaglig.

Förslag till erforderliga ändringar av 1937 års krigsförsäkringslag i överensstämmelse
med vad i det föregående anförts har upprättats inom socialdepartementet.
Lagändringarna torde böra träda i kraft utan dröjsmål.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över förslag till lag angående ändrad lydelse av 2—4 §§ lagen den 11
juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande
personer, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av
protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Jan Smith.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget,
har här uteslutits.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 82. 2475 39 2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den
23 november 1939.

Närvarande:
justitieråden Eklund,

Lawski,
von Steyern,
regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet denna dag tillkandakommet utdrag av protokoll över socialärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 17 november
1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag angående ändrad lydelse av 2—4 §§ lagen den 11 juni 1937 (nr
348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet Sven Björkholm.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

6r. Lindencrona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

11

Utdrag av ''protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 24 november 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärenden Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen
anmäler t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Hägglöf, lagrådets
den 23 november 1939 avgivna utlåtande över det den 17 i samma
månad till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av
2—4 §§ lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om 1crigsförsäkring för ombord å
fartyg tjänstgörande personer samt hemställer, att förslaget, som av lagrådet
lämnats utan erinran, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Ossian Larsson.