Kungl. Majlis proposition nr 209

Proposition 1941:209

Kungl. Majlis proposition nr 209.

3

tfr 209.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ny
tågfärja å leden Malmö—Köpenhamn; given Stock■
holms slott den 25 april 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 april 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam'' beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:

I skrivelse den 5 mars 1941, nr 60, angående de i statsverkspropositionen
för budgetåret 1941/42 gjorda framställningarna örn anslag för kapitalinvestering
i avseende å, bland annat, statens järnvägar har riksdagen under
punkten 24 anmält, att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts därom framställda
förslag för nämnda budgetår till ny tågfärja anvisat ett reservationsanslag
av 4,000,000 kronor. Tågfärjan är avsedd att ersätta den nuvarande
tågfärjan Malmö å leden Malmö—Köpenhamn.

I en till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet överlämnad,
den 18 april 1941 dagtecknad promemoria har generaldirektören och

4 Kungl. Majus proposition nr 209.

chefen för järnvägsstyrelsen rörande ifrågavarande färja anfört i huvudsak
följande:

Järnvägsstyrelsen har infordrat anbud å den sålunda beslutade tågfärjan
från de tre inhemska skeppsvarv, som kunna åtaga sig att bygga densamma.
Därvid har på i dylika fall vanligt sätt till vederbörande lämnats detaljerade
uppgifter rörande färjans avsedda dimensioner och tekniska egenskaper samt
utrustning i olika hänseenden, allt i huvuddrag överensstämmande med den
i statsverkspropositionen intagna redogörelsen härom. Dessa anbud ha nu
inkommit och sluta alla å belopp mellan 5,200,000 och 5,3Q0,000 kronor. Intet
anbud är emellertid fast, utan samtliga ha ställts i beroende av under byggnadstiden
rådande löne- och prisförhållanden. Vid en ändring av dessa i
jämförelse med de timlöner och materialpriser, som gällde vid tiden för anbudets
avgivande, förutsättes priset sålunda skola undergå en däremot svarande
höjning eller sänkning.

Såsom framgår av vad här anförts komma kostnaderna för den ifrågasatta
nya tågfärjan, såvitt nu kan bedömas, att ej oväsentligt överstiga det för
ändamålet anvisade anslagsbeloppet, huru mycket kan på grund av nyss berörda
förhållande dock för närvarande icke närmare angivas. Innan järnvägsstyrelsen
vidtager några vidare åtgärder i anledning av statsmakternas beslut,
torde det därför vara nödvändigt att frågan ånyo underställes Kungl. Maj:ts
prövning.

Vid denna prövning ligger det givetvis nära till hands att taga under övervägande
antingen att låta med beställningen av den nya färjan tills vidare
anstå i avvaktan på för staten något gynnsammare anbudspriser än de nu
erhållna eller ock att genom mindre dimensioner och ett enklare utförande än
det från början tänkta söka nedbringa kostnaderna inom ramen för det av
riksdagen anvisade anslaget.

Den förstnämnda utvägen lärer emellertid i praktiken få lämnas ur räkningen.
Såsom järnvägsstyrelsen framhöll redan i sin den 26 september
1939 i ärendet gjorda framställning torde nämligen den nuvarande tågfärjan
Malmö på grund av sin höga ålder — över 40 år — och sin med hänsyn till
nutida krav relativt klena konstruktion, mindre lämpliga byggnad samt sitt
allmänna tillstånd i övrigt knappast bliva godkänd för fortsatt trafik efter
utgången av år 1942. Detta sakförhållande har sedermera bekräftats, varvid
emellertid ställts i utsikt möjligheten att erhålla ett eller annat års anstånd,
under förutsättning att färjan underkastas en ingående och kostsam reparation.
Då nyssnämnda framställning icke föranledde något anslagsäskande hos 1940
års riksdag och byggnadstiden för en ny tågfärja enligt de erhållna anbuden
måste beräknas till minst omkring två år, är den nu återstående tiden sålunda
under alla omständigheter i knappaste laget, och för såvitt man ej vill riskera
ett avbrott i tågfärjetrafiken mellan Malmö och Köpenhamn, lärer det vara
nödvändigt att tämligen omedelbart gå i författning örn byggande av den
planerade nya färjan.

Även för det fall att beställningen skulle kunna uppskjutas ännu något
,år — vilket emellertid på grund av nyss berörda omständigheter icke synes

5

Kungl. Majus proposition nr 209.

möjligt — torde anbudssumman för en färja med det nu tänkta utförandet
för övrigt knappast kunna pressas, i varje fall icke så långt, att det av den
nu församlade riksdagen anvisade anslaget kan förslå. Man torde fastmer
lia anledning räkna med ytterligare stegrade priser, enär varven av allt att
döma komma att erhålla god sysselsättning även de närmaste åren efter ett
fredsslut. Framhållas må i detta sammanhang, att det i årets statsverksproposition
angivna beloppet, 4 miljoner kronor, motsvarar kostnaderna
sådana de beräknades vid tidpunkten för avgivande av styrelsens anslagsäskanden
till 1940 års riksdag — alltså hösten 1939 — och att vid frågans
framläggande för 1941 års riksdag hänsyn sålunda icke blivit tagen till sedan
år 1939 inträdd prisstegring, vilken för närvarande belöper sig till ej mindre
än omkring 40 procent.

En granskning av det föreliggande lägsta anbudet har givit vid handen,
att detsamma i betraktande av det nu rådande allmänna prisläget kan betecknas
såsom fullt skäligt och sålunda i och för sig torde få anses godtagbart.
Omräknas anbudet efter de prisförhållanden, som gällde vid tiden för ovannämnda
kalkyls uppgörande, och örn de under mellantiden tillkomna prisförhöjningarna
på detta sätt frånräknas anbudspriset, erhålles också god
överensstämmelse med den tidigare lämnade kostnadsuppgiften »inemot 4
miljoner kronor». Hade det då rådande prisläget kvarstått i stort sett orubbat,
skulle färjans kostnad i själva verket lia begränsats till omkring 33A miljoner
kronor.

Yad därefter angår möjligheten att genom tekniska förändringar och förenklingar
— exempelvis mindre dimensioner, svagare maskineri och enklare
inredning — nedbringa kostnaderna i nivå med det nu beviljade anslaget må
framhållas följande.

Det föreliggande förslaget till tågfärja torde få anses utgöra en fullt tillfredsställande
lösning av konstruktionsfrågan, i det att en på sådant sätt
utförd färja — utan att i något avseende kunna betecknas såsom i egentlig
mening lyxbetonad — i alla avseenden skulle komma att motsvara de krav,
som skäligen kunna och böra ställas på en modern färja. Detta gäller såväl
fartygets dimensionering, dess förmåga att ombordtaga järnvägsvagnar och
landsvägsfordon m. m. som ock dess anordningar och utrustning i övrigt.

Vid sådant förhållande synes icke tillrådligt att söka åstadkomma några
mera avsevärda nedskärningar i berörda hänseenden uteslutande i syfte att
få fram ett fartyg, vars kostnad kan garanteras ligga inom ramen av det anvisade
beloppet, 4 miljoner kronor. Dylika åtgärder skulle nämligen otvivelaktigt
leda till en halvmesyr, som knappast i något avseende skulle komma
att bliva till belåtenhet, och skulle därigenom — sannolikt i hög grad — skada
statens järnvägars affärsintressen i vad gäller trafiken över Öresund.

Att tillsvidare uppskjuta byggandet i förhoppning örn en under den närmare
framtiden inträdande nedgång i prisläget till ungefärligen den nivå, som
gällde sensommaren 1939, torde, såsom redan härovan antytts, vara en mycket
vansklig spekulation. Med hänsyn till den för närvarande pågående oerhört
omfattande tonnageförstörelsen torde det väl snarare vara grundad anledning

Departements chefen.

6 Kungl. Majlis proposition nr 209.

räkna med en tvingande nödvändighet att under kommande, lugnare tider i
mycket stor utsträckning forcera fram nytt tonnage, något som givetvis kommer
att ställa stora anspråk på alla tillgängliga varvsanläggningar och överhuvudtaget
på alla de inom fartygsbranschen sysselsatta företagen. Detta
måste i sin ordning förutsättas komma att leda till höga byggnadskostnader
och till svårigheter att inom rimlig tid få en ny tågfärja byggd.

Såsom framgår av vad här ovan anförts kan det icke anses tillrådligt vare
sig att uppskjuta beställningen av den nya tågfärjan på obestämd tid i avvaktan
på möjligen inträdande lägre priser eller att låta utföra färjan på
sådant enklare sätt, att det för ändamålet redan anvisade anslaget å 4 miljoner
kronor kan bliva tillräckligt för bestridande av kostnaderna för densamma,
ettdera av de nu erhållna anbuden synes i stället böra antagas, så att
byggandet av färjan i dess hittills tänkta utförande kan igångsättas tämligen
omedelbart. För att så skall kunna ske torde emellertid med hänsyn till
anslagets otillräcklighet erfordras statsmakternas medgivande. Någon ytterligare
medelsanvisning är däremot icke erforderlig för nästkommande budgetår
utan först för budgetåret 1942/43, enär likvideringen av färjan är avsedd att
äga rum successivt i den mån arbetet fortskrider, och de sista betalningarna
sålunda icke behöva erläggas förrän under sistnämnda budgetår. På grund
härav och med hänsyn till svårigheten att redan nu överblicka behovet av ett
eventuellt tilläggsanslag torde en närmare uppgift härom få lämnas i samband
med övriga anslagsäskanden, som skola underställas 1942 års riksdag.

Av den av chefen för statens järnvägar lämnade redogörelsen framgår, att
en tågfärja i enlighet med den i årets statsverksproposition framlagda planen
icke kan byggas till den förutsatta kostnaden av 4 miljoner kronor. Infordrade
anbud hava sålunda givit vid handen, att kostnaden vid nu rådande prisläge
uppgår till lägst 5.2 miljoner kronor.

Då det för fartygsbygget uppgjorda förslaget synes utgöra en i stort sett
tillfredsställande lösning av byggnadsfrågan, finner jag i likhet med statsbanechefen
ej tillrådligt att söka åstadkomma några mera avsevärda ändringar
i förslaget i syfte att erhålla ett fartyg, för vilket kostnaden ligger inom ramen
av det för ändamålet anvisade anslaget. Mera avsevärda förändringar i konstruktionsförslaget
kunna nämligen antagas komma att medföra, att — sett på
längre sikt — färjan icke kommer att motsvara de krav, som skäligen böra
uppställas på en färja, som trafikerar den viktiga leden mellan Malmö och
Köpenhamn. Jag vill därför tillstyrka, att det nu föreliggande förslaget lägges
till grund för fartygsbygget. Jag förutsätter emellertid därvid, att järnvägsstyrelsen
noga aktgiver på de möjligheter till besparingar vid arbetets utförande,
som kunna vidtagas utan att olägenheter av betydelse därav uppkomma.

Med hänsyn till de ändrade förutsättningar för fartygsbygget, som uppkommit
sedan riksdagen fattade beslut i ärendet, torde detsamma ånyo böra
underställas riksdagens prövning. Medel utöver de av riksdagen för ändamålet
anvisade äro icke nu behövliga, enär sådana icke erfordras under nästa

7

Kungl. Majus proposition nr 20U.

budgetår. Till anslagsfrågan får jag därför återkomma vid framläggandet av
anslagsäskandena för budgetåret 1942/43.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att utan hinder av den i det föregående
omnämnda kostnadsökningen för byggandet av en ny
tågfärja för leden Malmö—Köpenhamn vidtaga erforderliga åtgärder
för fartygsbyggets omedelbara påbörjande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
och förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.