Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 15

Proposition 1908:15

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 15.

1

N:o 15.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter garfvaren
Anders Lindmarks i TJmeå hustru Katarina Lindmark,
född Wåhlin; gifven Stockholms slott den 13 december
1907.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att medgifva, att kronans rätt till danaarf efter garfvaren Anders Lindmarks
i Umeå hustru Katarina Lindmark, född Wåhlin, må efterskänkas
till förmån för förmannen Gustaf Persson i Baggböle, postiljonen Johannes
Lundströms i Örnsköldsvik hustru Emma Fredrika Lundström och Katarina
Charlotta Simonsson i Baggböle.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Magt förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Cad Sivar tz.

Bih. till Riksd. Prat. 1908■ 1 Samt. 1 Afd. 8 Häft.

1

2

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 15.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 december
1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

SWARTZ,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde:

Garfvaren Anders Lindmarks i Umeå hustru Katarina Lindmark,
född Wåhlin, afled den 16 mars 1901 utan att efterlämna kända arfvingar.
Enligt instrumentet öfver den efter henne förrättade bouppteckning utgjorde
behållna värdet af hennes och hennes efterlefvande makes bo
2,168 kronor. Makarna Lindmark hade den 23 november 1899 upprättat
inbördes testamente, hvarigenom den efterlefvande tillerkändes rätt
till all kvarlåtenskap, som vid endera makens död funnes i boet. Nämnda
testamente blef emellertid icke för Anders Lindmarks räkning bevakadt.

Den 24 februari 1903 afled Anders Lindmark. I den efter honom
förrättade bouppteckning, hvilken utvisade eu behållning af 1,005 kronor
40 öre, angafs, att Lindmark genom muntligt testamente förordnat om

3

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 15.

sin kvarlåtenskap. Något testamente efter honom blef likväl icke vid
vederbörlig domstol bevakadt.

I sistnämnda bouppteckning angifvas icke några arfvingar efter
Lindmark, men skiftades kvarlåtenskapen efter honom den 7 november
1903 mellan tre hans systrar Katarina Charlotta Simonsson i Baggböle,
numera aflidna Maria Kristina Lindmark i Örnsköldsvik och likaledes nu
aflidna Anna Lovisa, gift med förmannen Gustaf Persson i Baggböle,
därvid en hvar af de i skiftet deltagande bekom 318 kronor 59 öre i
kontanta penningar samt 72,183 kvadratmeter af en tomtlägenhet i
kvarteret Rån i Umeå stad.

I särskilda till Eders Kungl. Maj:t ingifna skrifter hafva nu dels
Lovisa Josefina Wåhlin i Umeå i underdånighet anhållit, att kronans
rätt till danaarf efter hustru Lindmark måtte till hennes förmån efterskänkas,
och dels ofvannämnde Gustaf Persson och postiljonen Johannes
Lundströms i Örnsköldsvik hustru Emma Fredrika Lundström gjort
framställning om efterskänkande af viss del af samma danaarf.

Enligt hvad ett af pastorsämbetet i Umeå utfärdadt intyg utvisar, är
sökanden Lovisa Josefina Wåhlin brorsdotter till hustru Lindmark; och
anhåller hon i underdånighet, att hon, som saknat kännedom om arffallet
efter hustru Lindmark och i följd däraf försummat att göra vederbörlig
anmälan om arfvets öfvertagande, måtte få utan hinder af nämnda
underlåtenhet tillträda samma arf.

Sökandena Gustaf Persson och Emma Fredrika Lundström, hvilka,
enligt hvad af vederbörande utfärdade intyg gifva vid handen, äro, den
förre änkling efter Anders Lindmarks ofvanbemälda syster Anna Lovisa
och den senare oäkta men erkänd dotter till Anders Lindmarks numera
aflidna syster Maria Kristina, åsyfta med sin underdåniga ansökning,
däri framhålles, att, enligt deras förmenande, hälften af kvarlåtenskapen
efter Anders Lindmark utgör danaarf, att få behålla, Gustaf Persson
hvad som vid arfskiftet den 7 november 1903 tilldelats hans hustru och
Emma Fredrika Lundström den hennes moder vid arfskiftet tillfallna del
af kvarlåtenskapen. Till stöd härför har anförts, bland annat, att ett
återbärande af hvad Gustaf Persson och Emma Fredrika Lundström
bekommit af Anders Lindmarks kvarlåtenskap skulle medföra, att de,
som befunne sig i torftiga omständigheter, skulle blifva fullständigt
utblottade.

Öfver förevarande ansökningar hafva magistraten i Umeå och
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län afgifvit
infordrade yttranden, därvid magistraten framhållit, att uraktlåtenheten
att bevaka det inbördes testamentet icke gärna kunde läggas mannen

4

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 15.

Lindmark till last, då denne, som de tio sista åren af sin lefnad varit
blind och vid hustruns frånfälle uppnått den ansenliga åldern af åttiotvå
år, icke torde hafva varit vid sådana själsförmögenheter, att han själ!''
kunnat handhafva sina angelägenheter och vårda sitt gods, hvilket för
öfrigt framginge af den omständigheten, att han endast några veckor
efter hustruns död blifvit ställd under förmyndare; och hemställde därför
magistraten, att mannen Lindmarks arfvingar, som i god tro satt sig i
besittning af boet efter honom och befunne sig i fattiga omständigheter,
måtte få behålla kvarlåtenskapen i fråga.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har, under åberopande af
hvad i ärendet förekommit, till bifall förordat Gustaf Perssons och Emma
Lundströms underdåniga ansökning.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som på grund af nådig remiss jämväl
yttrat sig i ärendet, har till en början meddelat, att, sedan ämbetet
efter Ander3 Lindmarks död genom magistraten i Umeå erhållit kännedom
om, att det mellan makarna Lindmark den 23 november 1899 upprättade
inbördes testamentet icke af Anders Lindmark bevakats äfvensom
att arfvingar efter hustru Lindmark icke inom natt och år efter hennes
död anmält sig till öfvertagande af arf efter henne, ämbetet å kronans
vägnar framställt anspråk på hustru Lindmarks lcvarlåtenskap såsom
danaarf, därom Gustaf Persson erhållit underrättelse. Åmbetet hade
emellertid ansett sig böra låta med indrifvandet af danaarfvet anstå i
afbidan på utgången af frågan om efterskänkande af kronans rätt till
detsamma.

Beträffande sjkifva saken har kammaradvokatfiskalsämbetet — som
förmält sig anse, att, då behållningen i boet efter Anders Lindmark
uppgått till mindre än hälften af det värde, hvartill makarnas bo vid
hustruns död beräknats, hela boet efter Anders Lindmark och således
ej, såsom sökandena Gustaf Persson och Emma Fredrika Lundström
förmenade, allenast hälften däraf vore danaarf — under åberopande af
hvad magistraten i Umeå i ärendet anfört, hemställt, dels att Eders
Kungl. Maj:t måtte lämna Lovisa Josefina Wåhlins ansökning utan afseende,
dels ock att Eders Kungl. Magt täcktes föreslå Riksdagen, att
kronans rätt till danaarfvet i fråga måtte efterskänkas till förmån för
Gustaf Persson och Anders Lindmarks arfvingar. •

För den händelse Eders Kungl. Maj:t emellertid icke skulle anse
skäl föreligga, att, såsom ämbetet föreslagit, hela danaarfvet efter hustru
Lindmark blefve efterskänkt, utan endast de två tredjedelar, som vid
arfskiftet efter Anders Lindmark tilldelats Gustaf Perssons hustru och
Emma Fredrika Lundströms moder, har ämbetet anhållit att varda satt

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

i tillfälle att. söka indrifva återstående tredjedelen däraf eller den del,
som vid arfskiftet tilldelats ofvanbemälda Katarina Charlotta Simonsson.

Sedan med anledning åt hvad kammaradvokatfiskalsämbetet sålunda
anfört Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande anbefallts att infordra
Katarina Charlotta Simonssons underdåniga yttrande i ärendet, har i en
till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift Katarina Charlotta Simonsson förklarat
sig åberopa hvad Gustaf Persson och Emma Fredrika Lundström
i äiendet andragit och yrkat, hvarjämte Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
såsom eget utlåtande förmält sig instämma uti hvad kammaradvokatfiskalsämbetet
anfört och tillstyrkt.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit och då det
synes vara med billighet öfverensstämmande, att Gustaf Persson, Emma
Fredrika Lundström och Katarina Charlotta Simonsson, Indika, enligt
hvad upplyst blifvit, i god tro kommit i besittning af den vid Anders
Lindmarks död i boet befintliga kvarlåtenskapen efter makarna Lindmark,
få behålla samma kvarlåtenskap, hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kungl. Maj:t måtte, med utslag å Lovisa Josefina Wåhlins ansökning,
föreslå Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel
må efterskänkas till förmån för förmannen Gustaf Persson i
Baggböle, postiljonen Johannes Lundströms i Örnsköldsvik hustru Emma
Fredrika Lundström och Katarina Charlotta Simonsson i Baggböle.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl Skogman.

Bih. till Itiksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 8 Höft.

2