Kungl. Majäs proposition nr 58

Proposition 1939:55 - urtima

Kungl. Majäs proposition nr 58.

i

Nr 55.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag om anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni;
given Stockholms slott den 20 oktober 1939.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om anläggningar för radiotelegrafi
eller radiotelefoni.

GUSTAF.

Gerli. Strindlund.

bihang till urtima riksdagens protokoll 1989. 1 sami. Nr 85.

uno 39 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

Förslag

till

Lag

om anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Med anläggning för radiotelegrafi eller radiotelefoni förstås i denna lag
anläggning för överförande eller mottagande genom radiovågor av varje slagav
tecken, signaler, skrift, bilder eller ljud.

Sådan anläggning, som ej är avsedd enbart för mottagande av utsändning
från annan dylik anläggning, benämnes i denna lag radioanläggning.

Anläggning eller annan anordning, avsedd enbart för mottagande av utsändning
från radioanläggning, benämnes i denna lag radiomottagningsapparat.

2 §•

Till någon här i riket på land innehava eller nyttja radioanläggning, söke
Konungens tillstånd därtill.

3 §.

Konungens tillstånd skall ock sökas, då någon vill å svenskt fartyg eller
å svenskt luftfartyg innehava eller nyttja radioanläggning.

4§-

Tillstånd, varom i 2 eller 3 § sägs, må meddelas endast för viss tid. Vid
tillstånds meddelande föreskriver Konungen, under förbehåll av enskild rätt,
på vilket sätt och under vilka villkor radioanläggningen må innehavas och
nyttjas. Därvid må även fastställas viss avgift för anläggningens innehavande.

5§-

Var, som utan Konungens tillstånd eller i strid mot de vid meddelande
av tillstånd givna föreskrifterna innehar eller nyttjar radioanläggning, straffes
med dagsböter, dock ej under tjugofem, eller, där omständigheterna äro
synnerligen försvårande, med fängelse i högst två månader, och vare anläggningen
förverkad. Påföljd av förverkande skall dock icke inträda, där förseelsen
skett av förbiseende eller under omständigheter, som eljest äro synnerligen
förmildrande, eller där förseelsen begåtts av annan än anläggningens
innehavare och denne ej låtit komma sig något till last i avseende å förseelsen.

6 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

3

7 §•

Innehaves eller nyttjas radioanläggning utan Konungens tillstånd eller i
strid mot de vid meddelande av tillstånd givna föreskrifterna, eller förklarar
Konungen meddelat tillstånd till sådan anläggnings innehavande eller nyttjande
förverkat, ankomme på vederbörande länsstyrelse att vidtaga erforderlig
åtgärd till förekommande av anläggningens nyttjande.

8 §•

De föreskrifter, vilka med avseende å främmande fartyg och främmande
luftfartyg må erfordras i fråga örn nyttjande inom svenskt territorium av
radioanläggning eller radiomottagningsapparat, meddelas av Konungen.

9 §•

I fråga örn rätt att här i riket samt utom riket å svenskt fartyg eller å
svenskt luftfartyg innehava radiomottagningsapparat samt örn avgiftsskyldighet
för innehavare av dylik apparat gäller vad Konungen förordnar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, från och med
vilken dag lagen den 16 maj 1924 (nr 121) örn utförande och nyttjande av
elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd m. m. samt
29 § förordningen den 26 maj 1922 (nr 383) om luftfart upphöra att gälla,
dock att på grund härav tillstånd, som meddelats med stöd av nämnda
stadganden, icke skall förlora sin giltighet.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

Utdrag av protokollet över kommunikationsär enden, hållet
inför Hans Magd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 14 oktober 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Strindlund, fråga om
ändrad lagstiftning rörande innehav och nyttjande av anläggning för radiotelegrafi
eller radiotelefoni.

Föredraganden anför:

Den statliga kontrollen över fjärrförbindelser genom radiotelegrafi och
radiotelefoni regleras genom lagen den 16 maj 1924 (nr 121) örn utförande
och nyttjande av elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering
utan tråd m. m. Enligt denna lag åligger det envar, som vill här i riket
på land eller å stationärt fartyg utföra eller nyttja radioanläggning, d. v. s.
sådan elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd, som
ej är avsedd enbart för mottagande av utsändning från annan dylik anläggning,
att söka Konungens tillstånd till företaget. Sådant tillstånd fordras
jämväl för anläggning av ifrågavarande slag å svenskt fartyg, som ej är
stationärt. Tillstånd kan av Konungen meddelas endast för viss tid. Yid
tillstånds meddelande äger Konungen, under förbehåll av enskild rätt, att
föreskriva på vilket sätt och under vilka villkor anläggningen må utföras
och nyttjas. Den som utan Konungens tillstånd eller i strid mot de vid
meddelande av tillstånd givna föreskrifterna utför eller nyttjar anläggning,
som nyss sagts, straffas med dagsböter. Yad sålunda föreskrivits gäller
dock icke dylik anläggning för kronans räkning.

Beträffande främmande fartyg, som ej äro å svenskt område stationära,
äger Konungen utfärda de föreskrifter, som må erfordras i fråga om nyttjande
här i riket av radioanläggning. Nu gällande bestämmelser i ämnet
innefattas i en kungörelse av den 25 juli 1924 (nr 383).

I fråga örn rätt att här i riket samt utom riket å svenskt fartyg, som ej
är stationärt, innehava radiomottagningsapparat, d. v. s. anläggning eller
annan anordning, avsedd enbart för mottagande av utsändning från radioanläggning,
samt örn avgiftsskyldighet för innehavare av dylik apparat gäller
vad Konungen förordnar. Föreskrifter ha givits genom en kungörelse den
20 juni 1924 (nr 281).

Beträffande luftfartyg stadgas i 29 § förordningen den 26 maj 1922 (nr 383)
örn luftfart att luftfartyg ej må medföra eller nyttja elektrisk anläggning för

Kungl. Majlis proposition nr Bo.

5

telegrafering eller telefonering utan tråd, med mindre Konungen lämnat sitt
tillstånd därtill. Dock må främmande luftfartyg i den omfattning, som föranledes
av avtal med den stat, där fartyget är hemmahörande, medföra och
nyttja dylik anläggning, varmed det är försett enligt tillstånd av offentlig
myndighet i hemlandet.

I skrivelse den 15 september 1939 har telegrafstyrelsen — under hänvisning
till särskilda, av chefen för försvarsstaben gjorda erinringar — hos
Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta örn vissa ändringar
i 1924 års lag örn telegrafering eller telefonering utan tråd m. m. Vid styrelsens
skrivelse finnes fogat förslag till lag örn innehavande och nyttjande
av anläggning för radiotelegrafi eller radiotelefoni m. m.

Styrelsen anför, att beteckningen telegrafering eller telefonering titan tråd
icke omfattade vissa nya företeelser på radioområdet såsom överföring av
bilder medelst radio, radiopejling m. m. En annan anmärkning mot terminologien
vore, att överföring medelst radio numera även förekomme med
användning av tråd. Med hänsyn härtill förordade styrelsen, att lagen
skulle omfatta alla slags anläggningar för radiotelefoni och radiotelegrafi,
samt att i lagen skulle angivas, att med anläggning för radiotelegrafi eller
radiotelefoni förstodes sådan anläggning för överföring med radiovågor av
varje slag av tecken, signaler, skrift, bilder eller ljud, som ej vore avsedd
enbart för mottagande av utsändning från annan dylik anläggning. Lagens
uttryck »utföra eller nyttja» radioanläggning borde förtydligas så att klart
framginge att jämväl innehav av radioanläggning folie under lagens bestämmelser.
Vid omarbetande av lagen borde vidare beaktas, att det icke vore
nödvändigt att för stationära fartyg uppehålla andra regler än för icke stationära
fartyg. Dessutom vore angeläget, att straffet för olovligt innehav
eller brukande av radioanläggning skärptes, förslagsvis till minst tjugufem
dagsböter, eller, där omständigheterna vore synnerligen försvårande, till
fängelse i högst två månader. Härjämte skulle enligt styrelsens förslag
radioanläggningen vid sådan överträdelse förklaras förverkad, dock att i fall
där förseelsen skett av förbiseende eller omständigheterna eljest vore synnerligen
förmildrande, domstolen skulle äga pröva huruvida anläggningen skulle
vara förverkad. I lagen borde dessutom intagas regler om radioanläggningar
på svenska luftfartyg samt angivas, att föreskrifter kunde av Kungl. Majit
lämnas för radioanläggningar på utländska luftfartyg. Slutligen borde i
lagen angivas, att Kungl. Majit ägde utfärda föreskrifter örn nyttjande av
radiomottagningsapparat å främmande fartyg, som uppehölle sig inom svenskt
territorium.

Över telegrafstyrelsens förslag ha väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, generaltullstyrelsen,
kommerskollegium och lotsstyrelsen avgivit utlåtanden.

Yad telegrafstyrelsen anfört synes värt beaktande. Särskilt med hänsyn
till de nuvarande utrikespolitiska förhållandena synes det angeläget, att den
statliga kontrollen över fjärrförbindelser genom radiotelegrafi eller radiotele -

Departements chefen.

6

Kungl. Maj:U proposition nr 55.

forn effektiviseras. Det framstår därvid som önskligt, att straffet för olovligt
innehav eller brukande av radioanläggning skärpes. Det av telegrafstyrelsen
i detta hänseende framställda förslaget synes väl avvägt. Genom
att straffmaximum sättes till fängelse vinnes icke blott en effektivare avskräckning
i fråga örn brott av ifrågavarande slag utan även en annan, icke
mindre betydelsefull fördel. Enligt lagen örn vissa tvångsmedel i brottmål kan
husrannsakan för utrönande av omständighet, som kan vara av betydelse för
utredning örn brott, äga rum allenast i de fall, då skälig misstanke föreligger
att brott, varå efter lag kan följa straffarbete eller fängelse, blivit begånget.
Vid misstanke att radioanläggning obehörigen innehaves eller nyttjas, kan
sålunda enligt nu gällande stadganden husrannsakan icke — utom i vissa
av utomordentliga förhållanden betingade särskilda tillfällen •— äga rum örn
ej därjämte skälig misstanke förefinnes örn grövre brott, t. ex. spioneri.
Denna olägenhet, som i nuvarande läge kan få beklagliga verkningar, blir
genom det föreslagna straffstadgandet undanröjd.

De övriga av telegrafstyrelsen framställda förslagen till ändringar i 1924
års lag betingas i främsta rummet av radioteknikens snabba utveckling. De
internationella förhållandena på förevarande område ha senast reglerats
genom den internationella fjärrförbindelsekonventionen, avslutad i Madrid
1932, jämte därtill hörande allmänt radioreglemente och tilläggsreglemente
för radio, fastställda i Kairo 1938. Telegrafstyrelsens förslag till bestämning
i lagen av begreppet anläggning för radiotelegrafi och radiotelefoni
ansluter sig till allmänna radioreglementet (artikel 1, § 1). De särskilda
reglerna örn stationära fartyg i 1924 års lag ha på sin tid avfattats i anslutning
till den internationella konvention angående telegrafering utan
tråd, som avslöts i Berlin 1906. I madridkonventionen lia emellertid icke
intagits särskilda regler rörande stationära fartyg. Aven uttrycket »utföra
eller nyttja» radioanläggning har tillkommit i anslutning till berlinkonventionen.
Madridkonventionen använder emellertid icke detta uttryck. På
grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till de av telegrafstyrelsen
anförda skälen synes det lämpligt, att lagen i dessa delar ändras på sätt
telegrafstyrelsen angivit.

Jag ansluter mig även till vad styrelsen anfört rörande radioanläggningar
på luftfartyg. Stadgandena i 29 § förordningen den 26 maj 1922 örn luftfart
med bestämmelser örn radioanläggningar och radiomottagningsapparater
å luftfartyg böra sålunda inarbetas i nu ifrågavarande lag med därtill hörande
författningar. Som telegrafstyrelsen anfört synes det även vara påkallat,
att bestämmelser utfärdas örn främmande fartygs rätt att inom svenskt
territorium nyttja radiomottagningsapparat. Det torde sedermera få ankomma
på Kungl. Maj:t att utfärda de föreskrifter, som i detta avseende
kunna vara erforderliga.

Mot det av telegrafstyrelsen framlagda förslaget till lagtext har jag, efter
några däri vidtagna smärre korrigeringar, icke funnit anledning till erinran,

7

Kungl. Majda proposition nr SS.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av
protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:
Fredric Hawerman.

8

Kungl. Majds proposition Hr 55.

Förslag

till

Lag

om innehavande och nyttjande av anläggning för radiotclegrafi
eller radiotelefoni ni. ni.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Anläggning för radiotelegrafi eller radiotelefoni, varmed förstås sådan
anläggning för överföring med radiovågor av varje slag av tecken, signaler,
skrift, bilder eller ljud, som ej är avsedd enbart för mottagande av utsändning
från annan dylik anläggning, benämnes i denna lag radioanläggning.

Anläggning eller annan anordning, avsedd enbart för mottagande av utsändning
från radioanläggning, benämnes i denna lag radiomottagningsapparat.

2 §•

Vill någon bär i riket på land innehava eller nyttja radioanläggning, söke
Konungens tillstånd därtill.

3§-

Konungens tillstånd skall ock sökas, då någon vill å svenskt fartyg eller
å svenskt luftfartyg innehava eller nyttja radioanläggning.

4 §•

Tillstånd, varom i 2 eller 3 § sägs, må meddelas endast för viss tid. Vid
tillstånds meddelande föreskriver Konungen, under förbehåll av enskild rätt,
på vilket sätt och under vilka villkor radioanläggningen må innehavas och
nyttjas. Därvid må även fastställas viss avgift för anläggningens innehavande.

5§-

Var, som utan Konungens tillstånd eller i strid mot de vid meddelande
av tillstånd givna föreskrifterna innehar eller nyttjar radioanläggning, straffes
med dagsböter, dock ej under tjugofem, eller, där omständigheterna äro
synnerligen försvårande, med fängelse i högst två månader, och vare anläggningen
förverkad. Har förseelsen skett av förbiseende eller äro omständigheterna
eljest synnerligen förmildrande, åge rätten pröva, huruvida anläggningen
skall vara förverkad.

6 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Kungl. Majus proposition nr 55. 9

- §•

Innehaves eller nyttjas radioanläggning utan Konungens tillstånd eller i
strid mot de vid meddelande av tillstånd givna föreskrifterna, eller förklarar
Konungen meddelat tillstånd till sådan anläggnings innehavande eller nyttjande
förverkat, ankomme på vederbörande länsstyrelse att vidtaga erforderlig
åtgärd till förekommande av anläggningens nyttjande.

8 §•

Yad i denna lag är stadgat rörande radioanläggning avser icke dylik anläggning
för kronans räkning.

9 §■

De föreskrifter, vilka med avseende å främmande fartyg och främmande
luftfartyg må erfordras i fråga örn nyttjande inom svenskt territorium av
radioanläggning eller radiomottagningsapparat, meddelas av Konungen.

10 §.

I fråga örn rätt att här i riket samt utom riket å svenskt fartyg eller å
svenskt luftfartyg innehava radiomottagningsapparat samt om avgiftsskyldighet
för innehavare av dylik apparat gäller vad Konungen förordnar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, från och med
vilken dag lagen den 16 maj 1924 (nr 121) örn utförande och nyttjande av
elektrisk anläggning för telegrafering eller telefon ering utan tråd m. m. samt
29 § förordningen den 26 maj 1922 (nr 383) örn luftfart upphöra att gälla,
dock att på grund härav tillstånd, som meddelats med stöd av nämnda stadgan
den, icke skall förlora sin giltighet.

jBihang till urtima riksdagens protokoll 1930.

1 sami. Nr 55.

2170 39 2

10

Kungl. Majlis proposition nr 55.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majus lagråd den
16 oktober 1939.

Närvarande:
justi ti eråden Eklund,

Lawski,
von Steyern,
regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över kommunikationsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 14 oktober
1939, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag om innehavande och nyttjande av anläggning för radiotelegrafi eller
radiotelefoni m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsfiskalen Bengt Petri.

Lagrådet yttrade:

Den gällande lagen i ämnet använder i 1 § termen »elektrisk anläggning
för telegrafering eller telefonering utan tråd». Termen innefattar bade vad
i lagen benämnes radioanläggning d. v. s. anläggning, vilken ej är avsedd
enbart för mottagande av utsändning från annan dylik anläggning, och anordning,
vilken är avsedd enbart för mottagande av utsändning, s. k. radiomottagningsapparat.
I förslaget har förstnämnda term ersatts med uttrycket
»anläggning för radiotelegrafi eller radiotelefoni». Denna term innefattar
enligt första stycket endast radioanläggning men däremot ej radiomottagningsapparat.
Då det ej torde stå i överensstämmelse med vanligt språkbruk
att på detta sätt begränsa termens innebörd, hemställes, att i särskilda
stycken stadgas dels att med anläggning för radiotelegrafi eller radiotelefoni
förstås anläggning för överföring med radiovågor av varje slag av tecken,
signaler, skrift, bilder eller ljud, dels att anläggning, som ej är avsedd enbart
för mottagande av utsändning från annan dylik anläggning, i denna lag benämnes
radioanläggning, dels och att anläggning eller annan anordning, avsedd
enbart för mottagande av utsändning från radioanläggning, i denna lag
benämnes radiomottagningsapparat.

Iakttages denna hemställan, kan lagens rubrik lämpligen ändras till lag
örn anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni.

5 §•

Såsom paragrafen avfattats lärer anläggning, som utan Konungens tillstånd
nyttjats av annan än innehavaren, alltid vara förverkad, örn ej brottet

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

11

skett av förbiseende eller under omständigheter vilka eljest äro synnerligen
mildrande. Örn emellertid i avseende å brottet ingenting kan läggas innehavaren-ägaren
till last, synes en dylik verkan uppenbart obillig gent emot
honom. Föreligger sådant fall eller fall, i vilket enligt förslaget domstolen
ej behöver döma till förverkande, bör enligt lagrådets mening frihet från
nämnda påföljd under alla förhållanden inträda. Det hemställes förty, att
i paragrafen stadgas att sådan påföljd ej skall inträda, där förseelsen skett
av förbiseende eller under omständigheter, som eljest äro synnerligen mildrande,
ej heller örn brottet begåtts av annan än anläggningens innehavare
oell denne ej låtit komma sig något till last i avseende å brottet.

8 §•

När förslaget använder uttrycket »innehava eller nyttja» anläggning, har
»nyttja» fått en i viss mån annan innebörd än i nu gällande lag, vilket
kommer till synes bland annat däri, att ansvarsbestämmelsen för obehörigt
nyttjande i 5 § får självständig betydelse endast när någon nyttjar anläggning
som annan innehar. Denna ansvarsbestämmelse bör tydligtvis gälla
även i det fall att någon obehörigen nyttjar anläggning som innehaves av
kronan. På grund härav hemställes att 8 § i förslaget får utgå. Att 2 och
3 §§ icke kunna avse anläggningar för kronans räkning måste även utan
uttryckligt stadgande vara uppenbart.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

12

Kungl. Majus proposition nr 55.

Utdrag av protokollet över kommunikationsär enden, hållet
inför Hans Maj: t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 oktober 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hagglöf.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Strindlund, lagrådets
den 16 oktober 1939 avgivna utlåtande över det den 14 oktober 1939 till
lagrådet remitterade förslaget till lag om innehavande och nyttjande av anläggning
för radiotelegrafi eller radiotélefoni m. m.

Föredraganden anför:

I enlighet med vad lagrådet hemställt har 1 § så avfattats, att därav
framgår att radiomottagningsapparat är att hänföra till anläggning för radiotelegrafi
eller radiotelefoni. Med hänsyn härtill har lagförslagets rubrik
ändrats till lag örn anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni. Vidare
har i 5 § föreskrivits, att radioanläggning icke skall vara förverkad örn anläggningen
olovligen brukats av annan än anläggningens innehavare och
denne ej låtit komma sig något till last i avseende å förseelsen. Förslagets
8 § har på av lagrådet anförda skäl utgått.

Härefter hemställer föredraganden, att det sålunda jämkade förslaget måtte
jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C.-A. von Schéele.

Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri.