Kungl. Maj.ts proposition nr 95

Proposition 1951:95

Kungl. Maj.ts proposition nr 95.

1

Nr 95.

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående överförande till
Sverige av vissa sjuka flyktingar; given Stockholms
slott den 9 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrike särenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Sammanfattning.

I propositionen föreslås, att -— efter framställning av internationella flyktingorganisationen
(IRO) — till Sverige överföra omkring 100 tuberkulossjuka
barn och ett begränsat antal anhöriga till dessa. IRO lämnar ett
engångsbidrag för varje sjukt barn med 1 000 dollars och för varje anhörig
250 dollars.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1951. I sand. A’r 95.

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 95.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, fråga om överförande till
Sverige av vissa sjuka flyktingar samt anför.

Framställning av Internationella flyktingorganisationen.

I en till chefen för utrikesdepartementet ställd skrivelse den 30 augusti
1950, vilken sedermera överlämnats till inrikesdepartementet, har generaldirektören
för Internationella flyktingorganisationen (IRO) J. Donald
Kingsley hemställt om besked, huruvida Sverige vore villigt att mottaga
ytterligare sjuka flyktingar, för vars vård IRO f. n. vore ansvarigt. Skrivelsens
innehåll kan sammanfattas sålunda.

IRO nödgas inom de närmaste 8—10 månaderna skaffa stadigvarande
uppehållsort för inemot 11 400 svårartade anstaltsfall jämte deras 4 500
familjemedlemmar ävensom för de 65 500 flyktingar, vilkas möjligheter till
bosättning äro begränsade antingen genom deras ålder eller genom någon
mindre fysisk skada eller genom en familjesammansättning, vilken kan
definieras såsom oekonomisk.

Den grupp av flyktingar, vilken är klassificerad som svårartade anstaltsfall,
d. v. s. personer, som icke kunna försörja sig utan som måste bli
placerade på anstalt eller under omedelbar vård, består av omkring 8 500
personer, behäftade med någon sorts medicinsk oförmåga jämte omkring
4 300 familjemedlemmar ävensom cirka 3 000 åldriga personer i normalt
hälsotillstånd. Redan utformade planer eller i gång varande underhandlingar,
skola säkra vården för större delen av de friska åldringarna, men
IRO är i trängande behov av permanenta hem för de flyktingar, vars hälsa
är angripen på ett eller annat sätt. Dessa flyktingar kunna indelas i följande
grupper:

Kungl. Maj:ts proposition nr 05.

3

Personkategorier	Personer, som skola placeras på anstalter	Familjemed- lemmar
	511	196
	101	56
	166	96
	3 807	2115
	130	86
	1 252	586
	244	134
	400	206
	121	37
	702	185
	1 904	651
	8328	2 3 58

För att kunna lösa sina uppgifter måste IRO lita till generositeten hos
regeringarna i de olika länderna. Även en så generös åtgärd som emottagandet
av 150 tuberkulösa patienter utgör endast en mycket ringa procentuell
lösning av problemet. IRO hemställer därför om uppgift, huruvida svenska
regeringen skulle kunna finna det möjligt att i Sverige emottaga ytterligare
ett antal fall ur de ovan angivna grupperna. Särskild uppmärksamhet påkalla
barnen, som äro inbegripna i grupperna av tuberkulosfall. Om dessa
barn, omkring 350, kunde bli omhändertagna på anstalter, och deras familjer,
cirka 700 personer, kunde placeras i normala omständigheter, skulle
ett av IRO:s mest angelägna och svårlösta spörsmål bli löst.

I likhet med vad som gäller enligt avtalet mellan svenska regeringen och
IRO rörande emottagande av de 150 sjuka flyktingarna, kommer IRO att
lämna bidrag för de flyktingar, som äro klassificerade som svårartade
anstaltsfall. Bidrag utgår med följande belopp i amerikanska dollars:

Tuberkulosfall ................................................ 1 000

Kroniskt sjuka................................................ 800

Mentalt sjuka ................................................ 700

Helt eller delvis blinda ........................................ 650

Personer med en eller flera obrukbara lemmar .................. 650

Åldringar .............................................. 500

Familjemedlemmar, tillhörande envar av ovanstående kategorier 250

Den grupp, som anses ha begränsade möjligheter till bosättning, omfattar
en stor variation av individer, vilka, hjälpta på lämpligt sätt, skulle kunna
förtjäna sitt eget uppehälle, men vilkas yrke, ålder, familjeförhållanden eller
mindre fysiska skador gör det nödvändigt att finna rätta platser för dem i
varje särskilt fall. IRO kan för flyktingar, tillhörande denna grupp, tillhandahålla
fullständiga upplysningar rörande flyktingarnas yrkesskicklighet,
sammansättningen av deras familjer, hälsotillstånd och andra data
rörande varje särskild familjemedlem, d denna grupp ingå även högt kvalificerade
specialister av olika slag, tekniker, läkare och tandläkare.

IRO föreslår, att arbetsmarknadsstyrelsen tillätes lämna organisationen
uppgift om alla de slag av yrken, i vilka flyktingar kunna bli tillfredsställande
placerade och att det antal, som kan mottagas, icke begränsas utan

4

Kungi. Maj ds proposition nr 95.

blir bestämt av flyktingorganisationens förmåga att finna aspiranter för
arbetstillfällena. IRO har sig bekant, att det enligt en nyligen publicerad
artikel f. n. skulle finnas 30 000 arbetstillfällen i Sverige.

Framställning av lutherska världsförbundet.

I en till inrikesdepartementet inkommen promemoria den 5 februari
1951 har lutherska världsförbundet anfört i huvudsak följande.

IRO är för sin verksamhet till avsevärd del beroende av medverkan av
frivilliga organisationer, av vilka de största äro de judiska, den katolska,
lutherska världsförbundet (LVF) för lutheraner och kyrkornas världsråd
för protestanter och ortodoxa. LVF, som består av 28 lutherska kyrkor
med omkring 70 miljoner medlemmar, har sedan krigsslutet för hjälpändamål
insamlat mer än 25 000 000 dollars. År 1948 överenskommo IRO
och LVF att LVF i främsta rummet skulle bistå hos IRO registrerade
lutherska flyktingar samt att IRO skulle lämna LVF stöd i form av lokaler
m. in. och avsevärda ekonomiska bidrag.

När planerna på IRO:s avveckling togo fast form, vädjade IRO till LVF
och kyrkornas världsråd för de friska åldringarna bland sitt klientel. Då
LVF och kyrkornas världsråd äro beroende av medverkan från de anslutna
nationella kyrkornas sida, anmodade de den svenska kyrkan att i Sverige
mottaga en del av dessa åldringar. Detta har emellertid visat sig ogenomförbart,
med mindre statsmakterna bestrida kostnaderna.

IRO:s framställning avser ett antal — förslagsvis lägst 50 och högst 150
— åldriga flyktingar vid normalt hälsotillstånd. Deras ålder torde i flertalet
fall vara minst 65 år. Nära anhöriga — cirka 20 å 30 personer —
böra i vissa fall få medfölja till Sverige. Flyktingarna böra i första hand
utplaceras i mindre grupper på skilda ålderdomshem på landsbygden. Alternativt
torde undersökas, om flyktingarna kunna beredas uppehälle i särskilt
för ändamålet upprättade anstalter eller kunna utplaceras i enskilda
hushåll.

Sammanlagda kostnaderna för aktionen skulle under budgetåret 1951/52
uppgå till i runt tal 510 000 kronor. Mot de nämnda kostnaderna bör ställas
IRO:s engångsbidrag, vilket skulle motsvara 427 350 kronor. IRO svarar
även för resekostnaderna till den svenska gränsstationen.

För den händelse svenska staten icke kan svara för aktionens genomförande
i dess helhet, åtager sig den svenska kyrkan att ställa viss personal
till förfogande och utföra en del av det erforderliga arbetet, såsom vid
behov anskaffa kläder och eventuell annan utrustning, ordna resan från
ankomstorten i Sverige till bostadsorten, skapa erforderlig kontakt med
kommunala myndigheter, inplacera flyktingarna på resp. ålderdomshem
eller ordna andra lämpliga bostäder, giva personlig hjälp till orientering i
de nya förhållandena jämte kontinuerlig personlig kontakt och själavård.

Av ett från IRO till inrikesdepartementet inkommet telegram framgår,
att denna organisation ansluter sig till framställningen samt att den alltjämt
finner en lösning av problemet att placera de sjuka barnen mest
angeläget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

5

Yttranden.

I anledning av IRO:s framställning ha yttranden avgivits av
arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen och statens utlänningskommission.

Arbetsmarknadsstyrelsen. När det gäller ytterligare mottagande av annat
än enstaka utländska arbetare tillstyrker arbetsmarknadsstyrelsen som regel
endast sådana ansökningar, varigenom landet tillföres yrkeskunnig
arbetskraft till underskottsområden, vilkas bemanning är ett villkor för att
icke störningar i produktionsprocessen skola uppstå. Dylik överföring kan
endast ifrågakomma till för folkförsörjningen viktiga näringsgrenar eller
till de större exportindustrierna.

I ett yttrande i anledning av remiss från Internationella arbetsbyrån har
styrelsen den 23 augusti 1950 uppskattat behovet av utländsk arbetskraft
fram till den 30 juni 1951 till cirka 4 000, varav 2 200 män och 1 800 kvinnor.
Yrkesområdena äro huvudsakligen skogsarbete, varv, järnbruk, verkstadsindustri,
textil- och beklädnadsindustri, gummiindustri, tändsticksoch
porslinsindustri samt husligt arbete.

För att anskaffa erforderlig arbetskraft har kontakter tagits med olika
arbetsmarknadsmyndigheter i utlandet. Självfallet kunna dessa anställningar
även erbjudas yrkesskickliga flyktingar, i den mån sådana finnas
tillgängliga och kunna styrka sin kompetens. Arbetsmarknadsstyrelsen har
haft tillfälle att taga del av ett antal dossier över sådana flyktingar, som
IRO söker placera, och har också i enstaka fall medverkat till mottagandet
av dylika flyktingar här i landet. Emellertid är det styrelsens uppfattning,
att dessa flyktingar endast i ringa omfattning uppfylla de villkor, som böra
ställas på utlänningar, vilka beviljas inresetillstånd till Sverige av arbetsmarknadsskäl.
I IRO:s framställning redovisas även ett antal intellektuella
flyktingar. Möjligheterna att placera sådana i Sverige äro mycket begränsade.
Även om vederbörandes yrkeskunskaper ligga inom det praktiska
näringslivets ram, har det visat sig förenat med stora svårigheter att kunna
intressera industrien för denna arbetskraft.

Styrelsen ställer sig icke avvisande till att även i fortsättningen i enstaka
fall medverka till en överföring av flyktingar, som stå under IRO:s beskydd,
inom de i det föregående redovisade yrkesområdena. Styrelsen anser
det naturligt att iakttaga viss återhållsamhet och försiktighet inför
frågan om att ytterligare utöka vår till närmare 100 000 personer uppgående
utländska arbetskraftskader. Skulle emellertid av andra än rent
arbetsmarknadsbetingade skäl landet komma att tillföras ytterligare utländsk
arbetskraft, t. ex. i form av flyktingar, utöver det antal styrelsen
framfört som lämpligt, torde det icke vara uteslutet alt i nuvarande läge
kunna besätta många av de anställningar, som anmälts till arbetsförmedlingen,
med utländsk arbetskraft av detta slag. Dessa förutsättningar ökas,

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

i den män man vid en humanitär hjälpaktion anser sig kunna öppna även
sådana näringsgrenar, huvudsakligen de servicebetonade, som nu äro helt
utestängda från rekryteringen av arbetskraft från utlandet.

Medicinalstyrelsen. Bland de i skrivelsen upptagna flyktingkategorierna
kan enligt styrelsens mening endast en grupp ifrågakomma för omhändertagande
i Sverige, nämligen tuberkulossjuka barn, vilket också överensstämmer
med IRO:s önskemål. En av styrelsen verkställd undersökning
ger vid banden, att vid sanatorier med barnavdelningar finnas cirka 100
tillgängliga platser. Det personalbehov, som icke kan täckas av huvudmannen
vid beläggning av dessa platser, uppgår till 4 sjuksköterskor, 7
sjukvårdsbiträden och 1 barnsköterska.

Medicinalstyrelsen föreslår, att, därest Kungl. Maj:t medgiver, att ytterligare
sjuka »displaced persons» skola mottagas för vård i Sverige, antalet
begränsas till 100 barn över 1 års ålder med tuberkulos i bröstorganen
samt att den personal, som icke kan anskaffas av huvudmannen, uttages
bland barnens anhöriga eller andra »displaced persons».

Statens utlänningskommission. På grund av platsbristen på våra kroppssjukhus
och därav begränsade möjligheter att omhändertaga sjuka och
åldringar torde detta klientel enligt kommissionens mening icke i första
hand böra ifrågakomma. Kommissionen anser för sin del alt möjligheterna
att hjälpa tuberkulösa barn närmast böra undersökas. Barnens anhöriga
böra undersökas särskilt såväl med hänsyn till deras politiska förflutna
som till möjligheten att kunna placera dem på den svenska arbetsmarknaden.

Över framställningen av lutherska världsförbundet
ha utlåtanden avgivits av socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och statens
utlänningskommission.

Socialstyrelsen anser sig icke kunna tillstyrka bifall till framställningen.
Styrelsen anför bl. a.

Upplysningarna om flyktingarna äro mycket knappa. Del torde dock
vara fråga om gamla s. k. displaced persons, som från skilda länder sä
småningom hamnat i Österrike och Italien och där under flera år levat i
ett antal läger. Att dylika åldringar nu skulle befinna sig vid normalt
hälsotillstånd kan knappast vara riktigt. De torde i allmänhet vara mer
eller mindre svårt psykiskt sjuka. Med hänsyn till den för ifrågavarande
folkgrupper relativt höga åldern av 65 år och däröver måste man vidare
räkna med höga sjukdomsfrekvenser och ett snabbt tilltagande behov av
sjukvård. Detta jämte språk- och religionsdifferenser in. in. ställer särskilda
krav på vård och på differentieringsmöjligheter.

De nu påpekade omständigheterna jämte hänsynen till språksvårigheterna
göra det uppenbarligen olämpligt att splittra den ifrågavarande flyktingkontingenten.
Det är därför olämpligt att placera ut dessa flyktingar
på skilda kommunala ålderdomshem. Härjämte må framhållas, att det i
själva verket råder platsbrist på ålderdomshemmen.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 9ö.

Den enda möjligheten att bereda vård åt dessa flyktingar är på särskilt
för ändamålet anordnade vård- och sjukhem. Vissa byggnader finnas, vilka
torde kunna inredas och användas för ändamålet. Vårdresurserna för gamla
svenska medborgare äro långt ifrån tillräckliga. Svårigheterna att erhålla
och behålla lämplig vårdpersonal måste vidare tagas med i räkningen.

Kostnaderna för omhändertagandet av åldringarna och deras anhöriga
torde för budgetåret 1951/52 böra beräknas till 630 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att anförvanterna på kort tid torde
kunna beredas lämpliga anställningar på den svenska arbetsmarknaden.

Statens utlänningskommission anser för sin del, att Sverige bör i möjligaste
mån söka tillmötesgå framställningen.

Departementschefen.

Enligt rapport av svenska observatörer vid IRO:s rådsmöte i Geneve i
oktober 1950 har rådet beslutat att fortsätta sin verksamhet — som ursprungligen
skulle ha upphört den 31 mars 1951 — till den 30 september
1951, då organisationen beräknas ha fullgjort sin uppgift och använt sina
tillgångar. Intill slutet av augusti 1950 hade organisationen behandlat närmare
1,5 miljon flyktingfall. Omkring 70 000 flyktingar ha repatrierats
och över 800 000 ha fått nya hem. Närmare 100 000 fall ha fått en annan
lösning. Enbart rättsskydd har lämnats drygt 200 000 flyktingar. Under
tiden fram till 1 oktober 1951 skall organisationen finna nya hem för över
200 000 flyktingar samt ordna med vård för kroniskt sjuka och invalider.
Det finnes över 8 000 sådana svårlösta fall.

Av denna rapport och den av mig i det föregående lämnade redogörelsen
framgår, att organisationens problem alltjämt äro många och svårbemästrade.
För att kunna lösa dem under den tid, organisationen skall vara
verksam, måste den räkna på bistånd från olika länder.

Från svensk sida har till hjälparbete i olika hänseenden i de krigshärjade
länderna under krigsåren och tiden därefter lämnats betydande bidrag
såväl av allmänna medel som på enskilt initiativ. .lag vill härvid blott
erinra om, vad som anfördes i propositionen nr 13//1950 rörande det av
1950 års riksdag utverkade bemyndigandet alt i Sverige mottaga högst
ISO uiuler IRO:s beskydd stående tuberkulossjuka flyktingar jämte högst
lika många anhöriga till dessa. Med stöd av detta medgivande ha hittills
överförts 148 flyktingar jämte 83 anhöriga.

Oaktat hjälpbehovet för de av lutherska världsförbundet åsyftade flyktingarna
måste anses trängande, anser jag mig på de av socialstyielsen
anförda skälen icke kunna tillstyrka förbundets förslag.

Vad angår de av IRO framförda önskemålen anser jag, att vårt land
bör omhändertaga ytterligare ett antal tuhcrkulosfall, i föista hand barn.
Enligt av medicinalstyrelsen verkställd undersökning kunna cirka 100 vård -

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 95.

platser beredas inom vissa barnavdelningar vid sanatorierna. Med hänsyn
härtill torde det antal tuberkulossjuka barn, som böra mottagas, bestämmas
till omkring 100. Dessutom synas i genomsnitt två nära anhöriga per barn
böra få medfölja och beredas vistelse här. För vården torde en viss personalförstärkning
vara påkallad. De möjligheter, som kunna finnas att låta
denna arbetskraft ingå i kontingenten anhöriga, torde därför böra tillvaratagas.
För den händelse att det vid tidpunkten för aktionens genomförande
skulle visa sig icke finnas ett tillräckligt antal barn, som skulle kunna
komma i fråga för överföring till Sverige, torde så många iuberkulösa
ungdomar eller andra tuberkulosfall böra omhändertagas, att de tillsammans
med barnen utgöra omkring etthundra. En förutsättning härför är
givetvis, att tillräckligt antal vårdplatser finnas disponibla även för äldre
patienter. Vårdkostnaderna böra helt bestridas av staten.

Den slutliga uttagningen bör — såsom skedde beträffande de flyktingar,
som 1950 överfördes till Sverige —- ombesörjas av en svensk delegation i
samråd med IRO.

Beträffande det ekonomiska och organisatoriska ansvaret för barnens
och deras anhörigas transport till svenska gränsen räknar jag med, att
detta såsom vid överföringen av de sjuka flyktingarna förra året skall ankomma
på IRO.

Efter ankomsten till Sverige böra de anhöriga snarast möjligt arbetsplaceras.
I detta sammanhang vill jag upplysa, att de flesta av de till Sverige
förra året överförda sjuka flyktingarnas anhöriga allenast kort tid efter
ankomsten hit kunnat placeras i förvärvsarbete. I mån av behov böra de
erhålla omskolning och starthjälp genom arbetsmarknadsstyrelsen. Flyktingarnas
behandling i socialvårdshänseende och deras möjligheter att erhålla
svenskt medborgarskap böra överensstämma med dem, som givits
de förra året emottagna.

Det engångsbidrag, som IRO enligt sin framställning skall lämna för
barnen och deras anhöriga, kommer att uppgå till i runt tal 775 000 kronor.
Detta belopp överstiger rätt väsentligt kostnaderna för omhändertagande
och vård av barnen och de anhöriga under första året. Det synes emellertid
lämpligt, att medel till ändamålet beräknas på riksstaten och att IRO:s
bidrag tages till uppbörd under inkomster å driftbudgeten: övriga diverse
inkomster.

De kostnader, som sålunda kunna beräknas uppstå, hänföra sig till uttagningen
av barnen och deras anhöriga, läkarhesiktning vid ankomsten till
Sverige, transporter till resp. bestämmelseorter i Sverige, på sanatorierna
lämnad vård, de anhörigas omhändertagande under viss tid efter ankomsten
i avvaktan på arbetsplacering samt starthjälp, eventuell omskolning av
vissa anhöriga och omhändertagande av arbetsoförmögna anhöriga.

För uttagningsdelegationens resor och uppehälle beräknar jag cirka 9 000
kronor. Kostnaderna för läkarundersökningen och transporterna m. in. i

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

Sverige kunna uppskattas till 1 000 resp. 30 000 kronor. Vårdkostnaderna
för barnen upptager jag till i runt tal 430 000 kronor. Utgifterna för omhändertagande
av de anhöriga beräknar jag till 60 000 kronor. Däremot
upptager jag icke några belopp för starthjälp, uppehälle under omskolning
eller omhändertagande av arbetsoförmögna anhöriga, då jag förutsätter,
att kostnaderna för dessa ändamål böra kunna bestridas från de anslag
under femte och åttonde huvudtitlarna, varifrån de regelmässigt utgå.

Det sammanlagda medelsbehovet för detta ändamål skulle sålunda bliva
(9 000 + 1 000 + 30 000 + 430 000 + 60 000) 530 000 kronor.

Kostnaderna torde böra bestridas från förslagsanslaget till kostnader för
sjukvård in. in. åt vissa utlänningar. Detta anslag har i 1951 års statsverksproposition
(elfte huvudtiteln, punkten 138) för nästa budgetår upptagits
till 1 225 000 kronor. Vid bifall till vad nu förordats bör anslaget höjas till
(1 225 000 + 530 000) 1 755 000 kronor, vilket belopp torde avrundas till
1 750 000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte — med ändring av vad därutinnan föreslagits i årets statsverksproposition
— föreslå riksdagen

att till Kostnader för sjukvård m. m. åt vissa utlänningar
för budgetåret 1951/52 anvisa ett förslagsanslag av 1 750 000
kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Eivor Hermansson.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. I sand. Nr 95.