Kungl. Maj.ts proposition nr 52 (Proposition 1951:52)

Kungl. Maj.ts proposition nr 52.

Nr 52.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående grunderna för
höjning av löner enligt statens löneplansförordning,
m. m.; given Stockholms slott den 9 februari 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 februari
1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om grunderna för de
nyreglerade lönernas och pensionernas höjning in. m. för tiden från och
med den 1 januari 1951 samt anför därvid följande.

De lönebelopp, som finnas angivna i grundlönetabellerna i 3 § statens
löneplansförordning den 30 juni 1947 (nr 376), skola enligt 4 § förordningen
höjas och sänkas i visst förhållande till pristal, fastställda på grundval
av beräkningar över de allmänna levnadskostnaderna. Bestämmelserna i
sistnämnda paragraf ha emellertid icke satts i kraft. Ursprungligen stadgades,
att de skulle träda i kraft den 1 juli 1948, såvida ej Kungl. Maj:t
och riksdagen annorlunda särskilt beslutade. Avsikten härmed var att hålla
vägen öppen för en särskild reglering — efter förhandlingar med statstjänstemännens
huvudorganisationer — innebärande tillämpning, i varje
fall för budgetåret 1947/48, av ett fast, för hela budgetåret bestämt procenttal
för höjning av lönerna. Ett sådant fast procenttal, 12 procent, blev bestämt
för budgetåret 1947/48.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr.52.

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

Sedan nya förhandlingar kommit till stånd, beslöts vid 1948 års riksdag,
att bestämmelserna i 4 § löneplansförordningen skulle träda i kraft den
dag, Kungl. Maj :t och riksdagen beslutade. I samband därmed föreskrevs,
att de i förordningen angivna grundlönebeloppen under senare halvåret 1948
skulle höjas med 12 procent, såvida icke pristalet uppnådde 124, då procenttalet
skulle höjas till 20. Samma bestämmelser gällde under år 1949. Det
förutsattes därvid att, intill dess beslut i ämnet meddelats för tiden efter
utgången av år 1949, de dittillsvarande grunderna skulle provisoriskt tilllämpas.

Efter förhandlingar med personalorganisationerna meddelades vid 1950
års riksdag beslut, enligt vilket för höjning av grundlönerna tills vidare
under år 1950 skulle gälla samma grunder som under år 1949. Kungörelse
i ämnet utfärdades den 21 april 1950, nr 115. Vilka grunder, som borde gälla
efter 1950 års utgång, förutsattes skola bliva föremål för nya förhandlingar
med personalorganisationerna. I avbidan på beslut i ämnet borde provisoriskt
tillämpas samma grunder som närmast dessförinnan varit gällande.

Då pristalet under tiden den 1 juli 1948—den 31 december 1950 icke uppnått
124, har det rörliga tillägget å grundlönerna under angivna tid utgjort
12 procent.

Samma regler, som gälla för höjning och sänkning av grundlön enligt statens
löneplansförordning, äro tillämpliga beträffande höjning och sänkning
av pensionernas grundbelopp.

Vad angår grunderna för de kristillägg, som fortfarande, ehuru i väsentligt
minskad utsträckning utgå efter det nya lönesystemets genomförande,
fattades vid 1947 års riksdag beslut, innebärande att kristillägget skulle
regleras i anslutning till den procentuella förhöjningen av de nyreglerade
lönerna. Då angivna procenttal utgjorde 6, skulle kristillägg utgå efter 16
procent, och för varje höjning eller minskning av förstnämnda procenttal
med 3 enheter skulle kristilläggsprocenten ökas respektive minskas med
4,2 enheter. I enlighet härmed har kristilläggsprocenten under tiden den
1 juli 1947—den 31 december 1950 utgjort 24,4.

En närmare redogörelse för utvecklingen på förevarande område har lämnats
i propositionen nr 249 till 1950 års riksdag, vartill jag torde få hänvisa.

För innevarande budgetår utgår provisoriskt lönetillägg till vissa befattningshavare,
som icke omfattats av de under senare år genomförda löneregleringarna,
huvudsakligen befattningshavare med s. k. oreglerad avlöning
jämte dyrtidstillägg och kristillägg samt präster och befattningshavare
vid vissa statsunderstödda institutioner, såsom folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter.
Detta tillägg utgår efter olika grunder för olika
kategorier av befattningshavare. I allmänhet ha grunderna för tillägget fastställts
vid 1947 års riksdag.

I överensstämmelse med förenämnda beslut vid 1950 års riksdag och efter
det förhandlingar med statstjänstemännens huvudorganisationer ägt rum
har Kungl. Maj :t den 29 december 1950 beslutat, att de under år 1950 gällande
grunderna för höjning av nyreglerade löner och pensioner samt kris -

Iiungl. Maj:ts proposition nr 52.

tillägg skola provisoriskt tillämpas under år 1951 i avvaktan på resultatet
av fortsatta förhandlingar med personalorganisationerna och riksdagens beslut
i ämnet. Då Kungl. Maj :t den 12 januari 1951 fastställt pristalet för
första kvartalet 1951 till 126, innebär detta, att från och med den 1 januari
1951 rörligt tillägg provisoriskt utgår efter 20 procent och kristillägg efter
35,6 procent.

I årets statsverksproposition (Bil. 2, s. 82 och 84) förutsattes, att frågan
om de slutgiltiga grunder för rörligt tillägg och kristillägg, som borde gälla
under år 1951, senare skulle få anmälas för riksdagen. I anslutning därtill
uttalades (s. 85), att det syntes få bliva beroende på fortsatta överväganden
huruvida en ändring borde genomföras i de av riksdagen för innevarande
budgetår godkända grunderna för beräkning av provisoriskt lönetillägg.

Då pristalet för första kvartalet 1951 ännu icke fastställts vid tiden för
framläggandet av årets statsverksproposition, har till grund för beräkningen
av anslagsmedlen för rörliga löne- och pensionsförmåner i riksstatsförslaget
för nästa budgetår lagts det procenttal, som varit gällande under
år 1950, eller således 12 procent. Med hänsyn till att för de rörliga tilläggsförmånerna
kunnat förutses ett väsentligt ökat medelsbehov, som ansetts
böra så vått möjligt komma till uttryck i budgeten, har emellertid Kungl.
Maj :t under tolfte huvudtiteln föreslagit riksdagen att till Täckning av
beräknat överskridande av anslagsmedlen för rörliga löne- och pensionsförmåner
för budgetåret 1951/52 anvisa ett förslagsanslag av 100 miljoner
kronor. I anslutning härtill uttalade jag (Bil. 2, s. 83), att det nya anslaget
huvudsakligen borde ha till syfte att bringa den å de olika huvudtitlarna
belöpande, sammanlagda ökningen av medelsbehovet till uttryck i budgeten
samt att de avlönings- och pensionsutbetalande myndigheterna med hänsyn
härtill i allmänhet icke borde äga förfoga över anslaget för bestridande av
de ökade kostnaderna. Tillika anförde jag, att närmare förslag rörande dispositionen
av anslaget syntes böra framläggas i anslutning till prövningen
av de slutgiltiga grunderna för beräkningen av de rörliga tilläggsförmånerna
samt att ytterligare medel sedermera syntes få äskas, därest det procenttal,
som slutligen fastställdes, skulle komma att överstiga det provisoriska.

I detta sammanhang torde jag även få erinra, att de särskilda anslag under
åttonde huvudtiteln, varifrån kristillägg och provisoriskt tillägg utgå,
i riksstatsförslaget för nästa budgetår upptagits med allenast beräknade
belopp (VIII ht p. 388 och 389).

De förhandlingar om grunderna för höjning av nyreglerade löner och
pensioner in. m., som förts med statstjänstemännens huvudorganisationer
Statstjänarkartellen, Statstjänstemannens riksförbund, Sveriges akademikers
centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisation — ha den
7 februari 1951 avslutats. Därvid har, under förutsättning av riksdagens
godkännande, träffats en överenskommelse av följande innebörd.

Under kalenderåret 1951 skall för höjning av nyreglerade löner gälla

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 52.

procenttalet 32. A grundlön eller del därav, som icke överstiger 500 kronor
lör månad, skall procenttalet dock utgöra 33. För höjning av pensionernas
grundbelopp skola gälla samma procenttal, varvid det högre procenttalet
skall avse grundbelopp eller del därav, som ej överstiger 500 kronor för
månad. Arvodena för icke löneplansplacerad personal skola höjas i ungefär
samma grad som de nyreglerade lönerna. Undantag har dock ansetts böra
i allmänhet göras för de arvoden, som ha karaktären av bisysslearvoden
och äro avvägda med hänsyn därtill.

Departementschefen. Den stabilisering av inkomstnivån, som kännetecknat
de senaste årens lönepolitik, har vid årsskiftet 1950/51 efterträtts av
fria lönerörelser på den allmänna arbetsmarknaden. 1 samband därmed har
avvecklats flertalet av de subventioner, vilkas införande eller bibehållande
motiverats av lönestabiliseringen, varjämte den inhemska prisnivån anpassas
till det internationella prisläget. I årets statsverksproposition (Bil. 1,
s. 13) har chefen för finansdepartementet i anslutning härtill uttalat, att
förutsättningar syntes föreligga för en viss standardhöjning, även om resultatet
av avtalsförhandlingarna i huvudsak komme att bestå i en anpassning
av lönerna till den förutsedda höjningen av levnadskostnaderna. De
uppgörelser, som under den senaste månaden träffats på den allmänna
marknaden, torde i stort sett bekräfta riktigheten av detta antagande.

Även för de statsanställdas del har en ökning av de utgående lönerna förutsatts.
Vid de nu slutförda förhandlingarna om grunderna för höjning av
nyreglerade löner och pensioner in. in. har med statstjänstemannens huvudorganisationer
— under förutsättning av riksdagens godkännande — träffats
en överenskommelse, som innebär ett frångående av den anknytning
till levnadskostnadsindex, som vid genomförandet av 1947 års lönereglering
avsågs skola gälla för lönernas rörlighet. Enligt överenskommelsen skall
höjningen av de nyreglerade lönerna under år 1951 ske efter procenttal,
som ej äro beroende av de förändringar i levnadskostnadsindex och pristal
som kunna inträda under året. Någon garantiregel av den art, som gällt
under senare år, har således icke intagits i överenskommelsen.

Enligt min mening måste det såväl ur statsverkets som ur statstjänstemännens
synpunkt anses såsom en fördel att den anknytning till levnadskostnadsindex,
som tidigare varit avgörande för lönernas rörlighet, övergives
och att löneläget på detta område i stället bestämmes genom tidsbundna
överenskommelser i likhet med vad som gäller på den allmänna arbetsmarknaden.
Den periodiska reglering av lönerna, som ett sådant system
innebär, måste dock tills vidare ske genom fastställande av ett visst procenttal
för höjningen av lönerna.

En dylik årligen återkommande reglering av lönerna bör sikta till att
fastställa det allmänna löneläget för statstjänstemännen och de övriga personalgrupper,
som beröras av det statliga lönesystemet. Den nuvarande
tjänsteförteckningskommitténs arbetsuppgift är därför — såsom jag även
framhållit vid förhandlingarna med statstjänstemännens huvudorganisatio -

Kungl. Maj.ts proposition nr 52.

ner — endast all inom ramen för denna lönesättning ompröva särskilda
tjänsters inbördes placering.

Även om avvägningen av tillägget å lönerna förutsättes skola ske efter
andra grunder än de hittills tillämpade, ligger det nära till hands att man,
då detta nu sker för första gången, söker närmare utröna vilken tilläggsprocent,
som skulle ha blivit gällande, om överenskommelsen alltjämt anknutits
till levnadskostnadsindex. Den vid stabiliseringsförhandlingarna
våren 1948 träffade överenskommelsen, vilken sedermera förlängts för kalenderåren
1949 och 1950, innebar att — om pristalet uppginge till 124 —
utöver V, kompensation för 16 enheters pristalsförhöjning över basnivån
full kompensation skulle erhållas för 8 enheters pristalsstegring. Tillägget
skulle följaktligen vid pristalet 124 utgöra 20 procent. Med hänsyn till vad
sålunda överenskommits torde man få förutsätta, att full kompensation,
därest anknytningen till levnadskostnadsindex bibehållits, skulle ha utgått
även för den pristalsstegring utöver 24 enheter över basnivån, som kan beräknas
inträda under år 1951. Enligt av socialstyrelsen i slutet av januari
1951 gjorda beräkningar i fråga om de prisstegringar, som inträtt eller väntas
inträda under första halvåret 1951, har levnadskostnadsindex i 1935
års serie uppskattats komma att vid kvartalsskiftet juni/juli 1951 uppgå till
184, motsvarande ett pristal av 135. Ehuru dessa beräkningar bygga på flera
osäkra faktorer och vissa av prisstegringarna icke torde inträffa förrän relativt
sent under första halvåret 1951, synes nämnda pristal kunna godtagas
såsom ett genomsnitt för kalenderåret 1951. Med utgångspunkt härifrån
skulle tillägget för år 1951 behöva höjas med 11 enheter utöver vad som
medgivits vid överskridande av pristalet 124 eller således till 31 procent.

Den ytterligare ökning av procenttalet för det fasta lönetillägget, som
den nu träffade överenskommelsen innebär, är enligt denna beräkningsmetod
således att betrakta såsom en reallöneförbättring. Denna torde i stort sett
motsvara vad som i detta hänseende uppnåtts vid årets avtalsuppgörelser
på den allmänna arbetsmarknaden.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och med beaktande av att inkomststabiliseringen
för statstjänstemännens del otvivelaktigt upprätthållits i vidare
utsträckning än för flertalet andra grupper synes mig det tillägg å
grundlönerna, som överenskommelsen innebär, böra godtagas. För höjning
av nyreglerade löner bör således gälla procenttalet 32. Å grundlön eller del
därav, som ej överstiger 500 kronor för månad, skall procenttalet dock utgöra
33.

Något avsteg från den vid 1947 års riksdag fastslagna principen att för
lilläggsförmånerna å pensioner skola gälla samma procenttal som beträffande
höjning av månadslön enligt statens löneplansförordning vill jag icke
nu ifrågasätta.

Tillägget å löner och pensioner bör under återstoden av innevarande budgetår
liksom hittills beräknas å högst 1 200 kronor respektive högst 800
kronor för månad. Huruvida en ändring häri skall vidtagas för nästa budgetår,
bör bliva beroende av de fortsatta övervägandena rörande den löne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

reglering för byråchefer m. fl. tjänstemän, som omförmäles i årets statsverksproposition
(Bil. 2, s. 44).

Då ökningen av lönetillägget är förhållandevis avsevärd, har jag ej heller
något att erinra mot att arvodena till icke löneplansplacerad personal höjas
i ungefär samma grad. Såsom av det tidigare anförda framgår bör denna
arvodesförhöjning i allmänhet dock icke ifrågakomma beträffande vissa
bisysslearvoden.

Enligt beslut vid 1947 års riksdag skall kristillägg regleras i anslutning
till den procentuella höjningen av de nvreglerade lönerna. Kristillägg bör
därför under år 1951 utgå efter 53,8 % å högst 500 kronor för månad av
kristilläggsunderlaget. Å återstoden därav bör kristillägget utgöra 52,4 procent.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att den med statstjänstemännens
huvudorganisationer träffade överenskommelsen genom proposition
förelägges riksdagen för godkännande.

Såsom i det föregående framhållits utgå rörligt tillägg och kristillägg sedan
den 1 januari 1951 provisoriskt efter 20 respektive 35,6 procent. I enlighet
med vad som förutsattes vid 1950 års riksdag (prop. nr 41; r. skr.
nr 57) böra emellertid de nya grunderna göras tillämpliga retroaktivt från
och med den 1 januari 1951. Detsamma bör gälla även den förutsatta höjningen
av vissa arvoden. Frågan om grunderna för lönetillägg och kristillägg
efter utgången av år 1951 torde sedermera få föreläggas riksdagen. Därest
beslut i ämnet icke skulle ha meddelats före årsskiftet 1951/52, synes provisoriskt
få tillämpas samma procenttal som under innevarande år.

De årliga kostnadsökningarna för statsverket vid ett genomförande av
överenskommelsen kunna uppskattas till i runt tal 370 miljoner kronor.
Härav belöpa 315 miljoner kronor å löner och arvoden samt 55 miljoner
kronor å pensioner. Av de totala kostnaderna hänföra sig 145 miljoner
kronor till de af färsdrivande verken samt 225 miljoner kronor till statsförvaltningen
i övrigt och statsunderstödd verksamhet.

Då de på affärsverken belöpande kostnaderna böra bestridas i den ordning,
som dessa verks övriga utgifter bestridas, kommer riksstatens utgiftssida
att belastas med allenast sistnämnda belopp. I allmänhet bör denna
del av kostnadsökningarna i vanlig ordning redovisas under respektive avlönings-
och pensionsanslag, vilka följaktligen komma att överskridas. De
ökade kostnaderna torde dock i många fall belasta anslag eller anslagsposter,
som äro maximerade. Beträffande dessa anslag och anslagsposter synes
Kungl. Maj :t därför böra erhålla bemyndigande att medgiva erforderligt
överskridande. I de fall då kostnaderna falla på reservationsanslag, torde
det emellertid vara lämpligare att särskilda medel ställas till förfogande för
kostnadernas bestridande. På grund härav och då kostnaderna för löne- och
pensionsökningarna böra komma till uttryck i budgeten böra — utöver det
förut omförmälda, under tolfte huvudtiteln för nästa budgetår äskade anslaget
till Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för rör -

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

liga löne- och pensionsförmåner å 100 miljoner kronor — ytterligare 125
miljoner kronor anvisas för budgetåret 1951/52. Härav belöpa 2 miljoner
kronor å kristillägg till sådana befattningshavare, som erhålla denna tillläggsförmån
från det för detta ändamål upptagna anslaget under åttonde
huvudtiteln. Under tolfte huvudtiteln böra därför för nästa budgetår uppföras
ytterligare (125 — 2 =) 123 miljoner kronor. Beloppet torde lämpligen
böra anvisas under samma anslagsrubrik som nyssnämnda i statsverkspropositionen
äskade anslag. Detta bör följaktligen uppräknas till (100 +
123 =) 223 miljoner kronor. För innevarande budgetår bör ett motsvarande
anslag å 112,5 miljoner kronor anvisas.

Under åttonde huvudtitelns anslag till kristillägg ha för budgetåret 1950/

51 anvisats 2,5 miljoner kronor. I årets statsverksproposition (VIII ht p. 388)
har anslaget upptagits med allenast beräknat belopp. Såsom nyss nämnts
bör detta anslag ökas med 2 miljoner kronor. Ä andra sidan kan belastningen
å anslaget beräknas minska till följd av beslutade eller redan genomförda
löneregleringar. Anslaget synes därför icke böra för budgetåret 1951/

52 uppföras med högre belopp än 4 miljoner kronor.

I allmänhet böra de avlönings- och pensionsutbetalande myndigheterna
icke äga förfoga över de anslag, som ifrågasatts för täckning av det beräknade
överskridandet av anslagsmedlen för rörliga tilläggsförmåner. Kungl.
Maj :t torde dock böra erhålla bemyndigande att från dessa anslag anvisa
medel i de fall, då överskridanden icke lämpligen böra ske. Sålunda torde
efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall medel från förevarande
anslag böra få tagas i anspråk bl. a. för bestridande av de kostnadsökningar
för sakanslagsavlönad personal, som föranledas av den träffade överenskommelsen.

Vad angår arvodespersonalen bör det få ankomma på Kungl. Maj :t att
medgiva höjning icke blott av sådana arvoden, som bestämts av Kungl.
Maj :t, utan även av arvoden, som fastställts av riksdagen. Därvid bör upptagas
till övervägande, huruvida icke förevarande personal bör beredas anställning
såsom extra tjänstemän eller, i de fall sådan anställningsform
ej anses böra ifrågakomma, huruvida icke arvodena böra närmare anslutas
till de kontanta avlöningsförmånerna i viss löneklass.

Grunderna för beräkningen av de provisoriska lönetillägg, vilka utgå till
vissa befattningshavare som ej omfattats av de under senare år genomförda
löneregleringarna, påverkas i regel icke av den löneökning, som följer avilen
träffade överenskommelsen. Dessa befattningshavare erhålla nämligen
i allmänhet de) av löneökningen genom kristilläggen. Provisoriskt tillägg
utgår dock även till vissa befattningshavare, som ej åtnjuta kristillägg. Det
bör få ankomma på Kungl. Maj:t att i dylika fall besluta om jämkning av
de provisoriska tilläggen. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att det
i samband med den avsedda löneregleringen för byråchefer m. fl. kan visa
sig nödvändigt att justera löneförmånerna för vissa befattningshavare med
provisoriskt tillägg, som icke omfattas av nämnda lönereglering. Denna justering
kan tänkas böra ske i form av en ökning av de provisoriska tilläggen.
Jag torde emellertid få återkomma till denna fråga senare under riksdagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
— med ändring av i statsverkspropositionen framlagt förslag rörande anslag
till täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för rörliga
tilläggsförmåner (XII ht p. 30) — föreslå riksdagen att

1) besluta att för höjning av belopp, som angivas i de i

3 § statens löneplansförordning intagna grundlönetabellerna,
under år 1951 skall gälla procenttalet 32, dock att å grundlön
eller del därav, som ej överstiger 500 kronor för månad,
procenttalet skall utgöra 33;

2) besluta att kristillägg under år 1951 skall utgå efter
53,8 procent å högst 500 kronor för månad av kristilläggsunderlaget
samt efter 52,4 procent å återstoden därav;

3) bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig i det föregående angivna grunder
besluta om höjning av arvoden till befattningshavare i statlig
eller statsunderstödd verksamhet;

4) bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåren 1950/51
och 1951/52 medgiva de överskridanden av maximerade anslag
och anslagsposter, som kunna föranledas av vad under
1)—3) föreslagits;

5) till Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen
för rörliga tilläggsförmåner å löner och pensioner å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1950/51 under
tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 112 500 000
kronor;

6) till Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen
för rörliga tilläggsförmåner å löner och pensioner å
riksstaten för budgetåret 1951/52 under tolfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 223 000 000 kronor; samt

7) till Kristillägg å riksstaten för budgetåret 1951/52 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

4 000 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta af Sandeberg.

517122. Stockholm.''Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.