Kungl. Maj.ts proposition nr 51 ur 1956 (Proposition 1956:51)

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 ur 1956

Nr 51

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad
lydelse av 22 § 2 mom. regeringsformen; given
Stockholms slott den 13 januari 1956.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga
härvid fogat förslag till ändrad lydelse av 22 § 2 mom. regeringsformen.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

Utredning pågår om lämpliga åtgärder i syfte att nedbringa regeringsrättens
arbetsbörda. Därvid överväges bestämmelser om fullföljdstillstånd,
i analogi med vad som gäller för rätten att få mål prövat av högsta domstolen.
För att icke en övergång till en dylik ordning skall hindras av regeringsformens
stadgande om regeringsrättens sammansättning, föreslås
en ändring av detta stadgande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 51

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1956

Förslag

till

ändrad lydelse av 22 § 2 mom. regeringsformen

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§ 22.

2:o. I regeringsrätten kunna mål
prövas och avgöras av fem ledamöter,
så ock av fyra, där tre av dem
äro om slutet ense.

2:o. I regeringsrätten kunna mål
prövas och avgöras av fem ledamöter,
så ock av fyra, där tre av dem
äro om slutet ense. I den ordning
87 § 1 mom. stadgar bestämmes antalet
regeringsråd som skola deltaga
vid behandling av fråga, huruvida
talan må komma under regeringsrättens
prövning, där enligt författningarna
särskilt tillstånd därtill kräves.

Kungl. Maj ris proposition nr 51 år 1956

Utdrag av protokollet över justiiiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 13 januari 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om ändring i
regeringsformens stadgande om domförhet i regeringsrätten. Föredraganden
anför följande.

Enligt 18 § regeringsformen skall Konungens rätt att pröva och avgöra
besvär, som jämlikt författningarna må fullföljas hos Konungen i statsdepartementen,
i den omfattning, som bestämmes i särskild lag, uppdragas
minst sju av Konungen utnämnda personer, som förvaltat civil beställning
samt däruti ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. De kallas regeringsråd
och utgör Konungens regeringsrätt. I 22 § 2 mom. regeringsformen
stadgas, att i regeringsrätten mål kan prövas och avgöras av fem ledamöter,
så ock av fyra, där tre av dem är ense om slutet.

Närmare bestämmelser om regeringsrättens behörighet, sammansättning
och tjänstgöring meddelas i lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt
samt i lagen den 30 maj 1952 om tillfällig ökning av regeringsrådens
antal.

Tillströmningen av mål till regeringsrätten har alltsedan början av 1940-lalet visat en i stort sett oavbruten ökning. Den ökade arbetsbördan har,
trots vidtagna motåtgärder, lett till att en betydande balans uppkommit av
oavgjorda mål, huvudsakligen taxeringsmål. För dessa förhållanden har
jag närmare redogjort vid anmälan i statsrådet den 4 januari i år av
fråga om remiss till lagrådet av förslag till ny lag om tillfällig ökning av
regeringsrådens antal. Jag tillåter mig hänvisa till vad jag därvid anförde.
Som jag då även påpekade medför den eftersläpning i regeringsrättens arbete
med taxeringsmålen, som blivit eu följd av måltillströmningen, stora
olägenheter såväl för den enskilde skallskyldige som för det allmänna.

För att möta den ökade arbetsbördan inom regeringsrätten har i olika
omgångar antalet regeringsråd provisoriskt ökats utöver det antal av sju,

Kungl. Maj. ls proposition nr 51 år 1956

som föreskrives i 1909 års lag. År 1946 förstärktes sålunda regeringsrätten
med tre ledamöter och 1952 ökades antalet ledamöter till tretton. Ett
regeringsråd skall emellertid enligt gällande bestämmelser tjänstgöra i lagrådet.
Enligt det nyssnämnda, den 4 januari i år till lagrådet remitterade
lagförslaget skal! regeringsrätten för tiden till och med den 30 september
1960 eller den tidigare dag, som Kungl. Maj :t bestämmer, bestå av sexton
regeringsråd.

Vid sidan av dessa successiva förstärkningar av regeringsrätten överväges
åtgärder för att minska tillströmningen av mål, i första hand taxeringsmål,
till regeringsrätten. Chefen för finansdepartementet har efter
vissa förberedande undersökningar under fjolåret tillsatt en utredning i
detta ämne. Utredningen skall i första hand undersöka möjligheten av att
föreskriva någon form av fullföljdstillstånd som förutsättning för att taxeringsmål
skall få bringas under regeringsrättens prövning. Alternativa anordningar
för att begränsa tillströmningen av taxeringsmål bör dock icke
lämnas alldeles obeaktade. Utredningen äger även pröva, om fullföljdsbegränsningen
bör avse jämväl vissa andra finansmål. Enligt vad utredningen
meddelat kan dess arbete väntas bli avslutat tidigast under senare delen
av år 1956.

I skrivelse den 20 december 1955 har utredningen anfört, att den kan
tänkas komma fram till att prövningen av frågor om rätt att fullfölja talan
hos regeringsrätten bör anförtros en avdelning av domstolen, bestående
av tre regeringsråd. Ett sådant system förutsätter dock att stadgandet
i 22 § 2 mom. regeringsformen om domförhet i regeringsrätten ändras.
Ehuru utredningen ännu ej hunnit taga slutlig ställning till frågan om
tillståndsprövning, finner utredningen dock önskvärt, att förslag om grundlagsändring
på denna punkt framlägges för 1956 års riksdag. Ändringen,
som av utredningen betecknas som eu beredskapsåtgärd, bör enligt dess
mening ske i den form, att hinder ej möter att framdeles föreskriva villkor
om tillståndsprövning även i andra mål än skattemål, om så skulle finnas
lämpligt. Utredningen har vid sin skrivelse fogat ett utkast till sådan
grundlagsändring.

Jag är självfallet icke nu beredd alt taga ställning till frågan, om en
fullföljdsbegränsning bör genomföras och i så fall hur reglerna härom bör
närmare utformas. Jag vill erinra om att frågan om eu fullföljdsbegränsning
i taxeringsmål har elt nära samband med hur taxeringsarbetet är ordnat
i taxeringsnämnd och prövningsnämnd. I detta ämne har 1955 års taxeringssakkunniga
nyligen framlagt ett förslag, som ännu icke blivit föremål
för statsmakternas ställningstagande.

Om rätten att bringa ett mål under regeringsrättens prövning skall inskränkas,
ligger det dock nära till hands att anknyta till de regler som i
motsvarande hänseende gäller för högsta domstolen. Enligt rättegångsbalken
må talan mot hovrätts dom i allmänhet icke komma under högsta domstolens
prövning med mindre högsta domstolen meddelat parten tillstånd

Kungl. Moj. ts proposition nr 51 ur 1056 5

härtill. Vid behandling av fråga om prövningstillstånd deltar endast tre
justitieråd.

Såsom utredningen framhållit kan det bli aktuellt att genomföra en liknande
ordning för regeringsrättens del. Emellertid möter bär det hindret,
alt 22 § 2i mom. regeringsformen kräver att minst fyra regeringsråd deltar
vid avgörandet av mål.

För att icke genomförandet av det förslag, som utredningen kan komma
att framlägga, skall bli fördröjt, vill jag därför lika med utredningen föiorda
att för årets riksdag framlägges förslag till sådan ändring i regeringsformen
22 § 2 inom., att hinder icke möter mot att i allmän lag bestämma
regeringsrådens antal till lägre än fyra vid handläggning av fråga om fullloljdstillstånd.
En sådan åtgärd innebär icke att ställningstagandet till utredningens
blivande förslag föregripes. Inom justitiedepartementet har utarbetats
förslag till erforderlig ändring i regeringsformen i huvudsaklig
överensstämmelse med det av utredningen överlämnade utkastet.

Föredraganden hemställer härefter, att förslaget måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Johansson

Stockholm 1956. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

560053