Kungl. Maj.ts proposition nr 32

Proposition 1940:32 - urtima

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

1

Nr 32.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande av
medel för uppförande av en mejerianläggning å Ljusnedals
bruksegendom; given Stockholms slott den
20 september 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
20 september 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp anför:

Genom beslut av 1887 års riksdag föreskrevs, att den behållna avkastningen
av skogsavverkningen på renbetesfjällen i Jämtlands län finge användas
till förvärvande av mark för utvidgning av nämnda renbetesfjäll. Sedermera
bestämdes genom Kungl. Maj:ts brev den 13 juli 1887, att nettobehållningen
av skogsavkastningen skulle förvaltas av statskontoret såsom en särskild
fond under benämning jämtländska renbetesfjällens skogsfond, om
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 32—33. •

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

vars användande för det av riksdagen medgivna ändamålet Kungl. Maj:t
framdeles skulle förordna. Enligt ett flertal beslut av Kungl. Maj:t har därefter
egendomar inköpts för renbetesfjällens utvidgning, däribland år 1893
Ljusnedals bruksegendom i Tännäs socken.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har i skrivelse den 23 september 1938 hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte dels bevilja ett anslag av högst 82,500 kronor
ur förenämnda fond till uppförande av en ny mejerianläggning å Ljusnedals
bruksegendom i stället för en där befintlig gammalmodig anläggning, dels
ock medgiva att anläggningen finge upplåtas med nyttjanderätt till Ljusne
dals andelsmejeriförening u. p. a. på vissa i skrivelsen närmare angivna
villkor.

Över framställningen ha yttranden avgivits dels den 14 april 1939 av lantbruksstyrelsen,
dels ock den 13 maj samma år av statskontoret.

Lantbruksstyrelsen har — under framhållande att kostnaderna för anläggningen
borde beräknas till 100,000 kronor — tillstyrkt att detta belopp
finge under vissa villkor anvisas ur fonden.

Statskontoret har å sin sida avstyrkt bifall till länsstyrelsens förslag. Såsom
skäl härför har statskontoret anfört, att den ifrågasatta dispositionen
av fondmedlen i alltför hög grad avveke från de uppgifter, som normalt åvilade
fonden, och dessutom icke kunde anses såsom en för fonden tillfredsställande
placeringsåtgärd.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har sedermera inkommit med ytterligare
framställning i ärendet den 22 december 1939. I skrivelsen har länsstyrelsen
-—- under förmälan att länsstyrelsen godtoge den av lantbruksstyrelsen uppgjorda
kostnadsberäknngen för ifrågavarande mejerianläggning — föreslagit
att ett belopp av 65,000 kronor måtte få tagas i anspråk av jämtländska
renbetesfjällens skogsfond. Med dessa medel har länsstyrelsen avsett, att
kostnaderna för själva byggnaderna skulle gäldas. Återstoden av kostnaderna,
35,000 kronor, avseende maskinell utrustning m. m., har länsstyrelsen
ifrågasatt böra täckas dels 5,000 kronor genom andelsteckningar och dels
30,000 kronor genom statsbidrag från jordbrukets prisregleringsfond. Länsstyrelsen
hemställde i anslutning härtill, att Kungl. Maj:t måtte, i avbidan
på den ytterligare utredning länsstyrelsen hade för avsikt att framlägga i
ärendet, av prisregleringsfondens medel reservera nyssnämnda belopp 30,000
kronor för bidrag till utförande av ifrågavarande mejerianläggning.

Kungl. Majit har i beslut den 30 mars 1940 angående anvisande av medel
för budgetåret 1939/40 av jordbrukets prisregleringsfond för produktionsbefrämjande
ändamål förklarat sig vilja framdeles — sedan fullständig utredning
rörande mejerianläggningen förelåge — fatta beslut i anledning av framställningen
örn statsbidrag från prisregleringsfonden.

I skrivelse den 27 juni 1940 har länsstyrelsen därefter framlagt omförmälda
utredning. I denna skrivelse har länsstyrelsen i fråga örn finansieringen
av kostnaderna för mejerianläggningen gjort enahanda framställning
som i skrivelsen den 22 december 1939.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

3

I infordrat yttrande den 16 augusti 1940 har statskontoret förklarat, att
ämbetsverket icke ville motsätta sig länsstyrelsens framställning.

Länsstyrelsen bär i sin skrivelse den 23 september 1938 rörande behovet
av en ny mejerianläggning å ifrågavarande egendom i huvudsak
anfört följande:

Å Ljusnedals bruksegendom finnas, utom betydande skogsarealer, inägor
i två huvudgrupper, nämligen dels vid Bruksgården, vanligen kallad Ljusnedal,
och dels vid Bruksvallarna. Inägorna äro för närvarande utarrenderade
i tillhopa 57 arrendelotter, därav 30 vid Ljusnedal och de återstående
vid Bruksvallarna.

Mejeridriften handhaves av en förening, Ljusnedals andels m ej c nioren i n g
u. p. a. Antalet medlemmar i föreningen uppgår till 89 med omkring 560
kor. Mejeriet fyller icke de krav i fråga örn utrymme och inredning, som
mejeristadgan uppställer för en dylik anläggning. Mejeribyggnaden är uppförd
år 1860 och befinner sig numera i ett mycket bristfälligt skick. Byggnaden
är belägen intill landsväg med golvplanet djupt under vägens nivå.
Vid en eventuell renovering måste hela byggnaden tagas i anspråk för erhållande
av föreskrivna mejeriutrymmen, medan bostadsutrymmen samt
tvätt- och torkrum för personalens kläder måste tillbyggas. Med hänsyn till
byggnadens ålder och olämpliga belägenhet kan lokalfrågan icke tillfredsställande
lösas på annat sätt, än att ny mejeribyggnad uppföres. Jämväl tidigare
anskaffade maskiner äro numera föråldrade och kunna med anledning
härav ej komma till användning vid uppförande av ny mejeribyggnad.

Mejeridriften har hittills legat nere under sommarmånaderna till en del
beroende på mejeriets bristfälliga beskaffenhet men även på transportsvårigheter.
På grund av förbättrade kommunikationer torde man för framtiden
kunna räkna med en någorlunda jämn tillförsel under hela året från flertalet
av nuvarande leverantörer. Örn en tidsenlig mejeriinrättning kommer
till stånd i Ljusnedal, kan det förväntas, att mejeriföreningen i större omfattning
vinner anslutning även från självägande jordbrukare och arrendatorer
å Kronan icke tillhörig jord inom hela västra Härjedalen framemot
Hede. Inom provinsen skulle då finnas två moderna mejerier, nämligen i
Sveg och Ljusnedal, vilket synes innebära en god organisation och även vara
tillräckligt för befolkningens behov. Det bör framhållas, att genom den nyanlagda
vägen från Storvallen till Ljusnedal även Storsjö socken skulle erhålla
direkt förbindelse med mejeriet.

För arrendatorerna skulle ett nedläggande av mejerirörelsen medföra förlusten
av en för deras uppehälle nödvändig inkomst. Det är därför angeläget,
att den för driftens fortsättande erforderliga nyanläggningen blir utförd.
Mejeriföreningens medlemmar sakna emellertid medel härtill.

Lantbruksstyrelsen har angående behovet av anläggningen yttrat bland
annat:

Förevarande mejeri torde äga stor betydelse för orten. Ett nedläggande av
driften skulle därför innebära ett betydande avbräck för mejerihushållningen
i trakten. Detta framstår i så mycket klarare dager, örn man betänker,
att de närmast belägna mejerierna — i Sveg och Svenstavik — ligga på ett
avstånd av respektive 146 och 178 kilometer från Ljusnedal.

Lantbruksstyrelsen har inhämtat, att mejeriföreningens medlemsantal vid
årsskiftet 1938—1939 utgjorde 104, varav 46 kronoarrendatorer. Medlemsantalet
har i jämförelse med förhållandena vid årsskiftet 1937—1938 ökats

4

Kungl. Mciy.ts proposition nr 32.

med 26. De till föreningen anslutna leverantörerna levererade under år
1938 till mejeriet 35,557 kilogram grädde, motsvarande en mjölkmängd av
omkring 426,685 kilogram. I jämförelse med 1937 innebära 1938 års siffror
en ökning med 6,718.1 kilogram grädde, vilket omräknat till mjölk utgör
80,597 kilogram. Mejeridriften utvisar sålunda för sistnämnda år en betydande
stegring. Denna torde i första hand böra tillskrivas ortens på sista
tiden väsentligt förbättrade vägnät och kommunikationsförhållandena i övrigt,
vilka numera medgiva mjölktransporter på avstånd upp till 60 å 70
kilometer.

För närvarande, då mejeridriften sommartid är nedlagd, torde kunna beräknas,
att antalet kor inom mejeriets mjölkrayon utgör 600, och att varje
ko till mejeriet lämnar cirka 700 kilogram mjölk per år. Därest den föreslagna
nybyggnaden kommer till stånd och mejeridriften därigenom kan
upprätthållas året Tunt samt den invägda mjölkmängden i följd härav ökas,
torde man på av länsstyrelsen angivna skäl kunna räkna med en stegring av
antalet kor inom mejeriets mjölkrayon till 800 och en ökning i mjölkmängden
till omkring 800,000 kilogram.

Även om föreningen under år 1937 utvecklats, dess ekonomiska ställning
stärkts och dess framtid sålunda synes förhållandevis ljus, torde dock föreningen,
då dess resurser äro relativt små och ett flertal av dess medlemmar
äro kronoarrendatorer med ringa ekonomisk bärkraft, ej ensam förmå
bära de med en nybyggnad av mejeriet förenade kostnaderna.

I skrivelsen den 27 juni 1940 har länsstyrelsen upplyst, att sedan mejeriföreningen
under 1939 antagit nya stadgar, hade såsom medlemmar i föreningen
hittills anmält sig 184 mjölkproducenter med sammanlagt 909 kor.
Av andelstecknarna vore 165 bosatta inom Tännäs kommun och 19 inom
Hede kommun. 56 andelstecknare vore kronoarrendatorer. Mejeridriften
hade under år 1939 pågått 9 månader eller närmare hestämt 223 driftsdagar,
varvid invägts 41,750 kilogram grädde, enligt prisutjämningsförfarandet motsvarande
500,586 kilogram oskummad mjölk. På grund av mejeriets bristfälliga
beskaffenhet hade mejeridriften icke kunnat uppehållas under den
varmare årstiden, då mjölkproduktionen inom orten vore störst, varjämte
nuvarande maskiner och apparater vore allt för förslitna och små för bearbetning
av inom orten producerad grädde. Länsstyrelsen har emellertid
ansett, att, därest ett nytt tidsenligt mejeri komme till stånd och i helårsdrift,
man kunde påräkna ytterligare icke oväsentlig anslutning utöver vad
föreliggande teckningar utvisade, bland annat från kronoarrendatorer inom
Hågvålens och Sörvattnets byar. Vidare har länsstyrelsen framhållit, att
kraftfoder praktiskt taget aldrig komme till användning inom mejeriets verksamhetsområde,
varför svårigheter att anskaffa dylikt foder ej torde nämnvärt
påverka mjölkproduktionen i orten. Då det för företagets driftsekonomi
uppenbarligen vore av väsentlig betydelse, att det nya mejeriet vunne
största möjliga anslutning, borde enligt länsstyrelsens mening, med hänsyn
till å orten rådande transport- och övriga förhållanden, mejeriet anordnas
för mottagning av mjölk från närboende producenter, under det mera
avsides boende producenter, vilka till följd av bristande transportmöjligheter
ej kunde leverera mjölk, beräknades leverera grädde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

5

I fråga om anskaffandet av medel för mejeriets anläggande
har länsstyrelsen i sin skrivelse den 23 september 1938 anfört i
huvudsak följande:

Anläggningskostnaderna synas böra bestridas av jämtländska renbetesfjällens
skogsfonds medel och mejeriet upplåtas till mejeriföreningen med nyttjanderätt
mot en viss årlig hyresavgift och med skyldighet för kronan att
svara för anläggningens underhåll, i den mån skada icke av föreningen vållats
genom vårdslöshet. För att medel må finnas tillgängliga för bestridande
av kostnaderna för underhåll av mejeribyggnaden och nyanskaffning av maskiner
och apparater till ersättande av utslitna eller föråldrade bör influtna
hyresbelopp i första hand avsättas till en förnyelsefond. När denna fond
uppgår till ett belopp av 40,000 kronor, ungefärligen motsvarande vad av
anläggningskostnaden beräknats belöpa å maskiner och apparater, böra inflytande
hyresmedel tillföras renbetesfonden. Föreningsmedlemmarnas bidrag
till den årliga hyran synes lämpligen böra utgå i förhållande till levererad
mjölkmängd. För arrendatorema å renbeteslanden bör tillämpas en
något lägre beräkningsgrund än för övriga producenter. En avgift för kilogram
levererad mjölk av 0.4 öre för kronoarrendatorerna och 0.6 öre för övriga
producenter synes länsstyrelsen vara skälig. Det har beräknats, att intin
800,000 kilogram mjölk skulle årligen levereras till mejeriet. Man synes
vara fullt berättigad antaga, att de föreslagna avgifterna skola säkerställa en
bruttoinkomst för statsverket av 3 till 5 procent å anläggningskapitalet.

Lantbruksstyrelsen, som tillstyrkt att bidrag till mejeriets anläggningskostnader
måtte utgå ur skogsfonden, har även anslutit sig till länsstyrelsens förslag
i fråga om föreningsmedlemmarnas bidrag till den årliga hyran utom
beträffande differentieringen av avgiftsbeloppen. Härom har styrelsen anfört: Det

torde icke kunna bestridas, att vissa skäl tala för den föreslagna differentieringen.
Då emellertid det föreslagna understödet synes böra komma
jordbrukarna å orten möjligast likformigt till godo, vill lantbruksstyrelsen
föreslå, att avgiften för kilogram levererad mjölk fastställes att utgå med
samma belopp för ovannämnda båda producentkategorier. En anordning
med lika avgifter kan även beräknas medföra ökad anslutning till föreningen
från jordbrukare utanför renbetesarrendatorernas krets. Kostnaderna för
mjölkens förädling kunna därigenom nedbringas till båtnad för alla leverantörer.

I fråga om storleken av den föreslagna avgiften vill lantbruksstyrelsen
nämna, att medelkostnaden för underhåll och avskrivning å byggnader och
maskiner i andelsmejerierna enligt Sveriges officiella statistik (år 1936) belöpte
sig till 0.278 öre per kilogram invägd mjölk. Med hänsyn härtill och då
föreningsmedlemmarnas bidrag synas böra vara så litet betungande som möjligt,
anser lantbruksstyrelsen sig böra föreslå, att ifrågavarande avgift bestämmes
till 0.3 öre för kilogram levererad mjölk.

Lantbruksstyrelsen har vidare föreslagit, att, därest medel för ifrågavarande
ändamål anvisas, såsom villkor för deras tillgodonjutande borde föreskrivas,
dels att lantbruksstyrelsen skulle äga fastställa ritningar och plan
för de arbeten, som avsåges skola komma till stånd med anlitande av samma
medel, ävensom godkänna platsen för mejeriets förläggning, dels ock att

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

bindande teckning från föreningsmedlemmarnas sida visades hava kommit
till stånd beträffande minst 800 kor.

Länsstyrelsen har såsom förut nämnts i sina senare skrivelser i viss mån
frånträtt sina tidigare förslag rörande finansieringen av företaget samt hemställt,
att endast kostnaderna för själva byggnaden skulle gäldas av medel
från skogsfonden under det att återstående kostnader skulle gäldas med
statsbidrag från prisregleringsfonden samt genom andelsteckningar. Länsstyrelsen
har vidare anfört:

Vid hyresersättningens bestämmande skulle man behöva taga hänsyn allenast
till kostnaderna för uppförandet av själva mejeribyggnaden samt dess
underhåll och erforderliga avskrivningar. Amorteringstiden för byggnaden
torde kunna beräknas till 30 å 35 år. Enligt Sveriges officiella statistik för
år 1937 belöpte sig medelkostnaden för underhåll och avskrivning å andelsmejeriernas
mejeribyggnader till 0.092 öre per kilogram invägd mjölk. I föreliggande
fall synes man dock böra räkna med väsentligt högre kostnad.

Såväl länsstyrelsen som lantbruksstyrelsen hava tidigare förutsatt, att hyresersättningen
skulle utgå i förhållande till myckenheten av den till mejeriet
levererade mjölken med visst belopp per kilogram. Emellertid vill länsstyrelsen
— under förutsättning att dess finansieringsförslag följes — ifrågasätta,
huruvida det icke vore mera praktiskt och lämpligt att bestämma hyresersättningen
för mejerilokalerna till visst årligt belopp, beräknat med hänsyn
till skälig avskrivning å mejeribyggnaden, vilket belopp skulle tillfalla
skogsfonden. Härigenom skulle bland annat ett förenklat avräkningsförfarande
vinnas, varjämte mejeriföreningen finge en sporre till utveckling av
sin verksamhet, då med en fast hyresavgift vinsten av den ökade verksamheten
i varje fall komme att stanna hos föreningen.

Med hänsyn till den beräknade amorteringstiden borde enligt detta alternativ
hyresbeloppet utgå med cirka tre procent av byggnadskostnaden. Därest
denna i enlighet med de verkställda beräkningarna kommer att uppgå
till 65,000 kronor, skulle den årliga ersättningen alltså bliva 1,950 kronor,
motsvarande vid en inlevererad myckenhet mjölk per år av 800,000 kilogram
ett belopp per kilogram av cirka 0.24 öre. Emellertid synes detta belopp vid
en jämförelse med lantbruksstyrelsens förslag i ämnet och förutberörda statistik
rörande medelkostnaden för underhåll och avskrivning väl högt och
böra något jämkas. Länsstyrelsen vill därför föreslå, att hyresersättningen
bestämmes till två procent av byggnadskostnaden, vilket under nyss angivna
förutsättningar motsvarar 1,300 kronor eller omkring 0.16 öre per kilogram
inlevererad mjölk. I den mån tillförseln ökas sjunker kostnaden per kilogram.

Länsstyrelsens tidigare förslag avsåg, att kronan skulle svara för byggnadens
löpande underhåll, i den mån skada icke av föreningen vållades genom
vårdslöshet. Därest frågan i övrigt ordnas på sätt nu angivits, torde dock enligt
länsstyrelsens mening mejeriföreningen böra svara för det löpande underhållet,
vilket knappast lärer bliva betungande. Praktiska skäl torde även
tala för en dylik anordning.

Statskontoret har i sitt yttrande den 16 augusti 1940 uttalat bland annat:

Oaktat skogsfonden jämlikt länsstyrelsens senaste förslag skulle i form av
hyra genast beredas viss årlig ersättning för i anspråk taget kapitalbelopp,
måste ämbetsverket dock alltjämt finna medelsanvisningen vara en för fonden
otillfredsställande placering. Emellertid synes den ifrågasatta mejerian -

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

7

läggningen kunna komma till stånd endast under förutsättning att statsverket
i angiven omfattning bidrager till finansieringen av densamma. Med hänsyn
härtill ävensom till den stora betydelse, mejerianläggningen skulle äga
för lanthushållningen i orten, vill statskontoret icke motsätta sig att skogsfondens
medel på föreslaget sätt tagas i anspråk för ändamålet.

Såväl länsstyrelsen som lantbruksstyrelsen lia vitsordat, att behov av en Depariementsny
mejerianläggning å ifrågavarande plats är för handen. En sådan anlägg- chefen.
ning synes kunna bliva till avsevärt gagn för den jordbrukande befolkningen
och mejerihanteringen i dessa trakter. Enligt vad utredningen visar ha emellertid
mjölkproducentema icke tillräckliga egna ekonomiska resurser för att
kunna bringa anläggningen till utförande. Med hänsyn härtill har länsstyrelsen
föreslagit, att medel skvdle av statsmakterna ställas till förfogande
dels ur jämtländska renbetesfjällens skogsfond och dels från medel, som
anvisats för produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland och delar av Kopparbergs
och Värmlands län. Ehuru vissa skäl tala för att erforderliga medel
för ifrågavarande ändamål anvisas från nyssnämnda fond, anser jag
dock mera ändamålsenligt att ett särskilt anslag härför upptages å kapitalbudgeten.
Härvid torde vara lämpligt, att andelsföreningen beviljas ett lån
för uppförande av själva mejeribyggnaden, vilken beräknats draga en kostnad
av 65,000 kronor. Beträffande i övrigt behövliga medel, vilka antagits
uppgå till 35,000 kronor och avse anskaffande av maskinell utrustning m. m.,
synes det kunna övervägas att ett belopp av 30,000 kronor utgår såsom statsbidrag
av förenämnda för produktionsbefrämjande åtgärder anvisade medel.
Återstoden 5,000 kronor torde kunna täckas genom andelsteckningar.

Å lånemedlen bör andelsföreningen erlägga ränta, vilken torde böra bestämmas
till fyra procent. Andelsföreningen bör genom årliga avbetalningar inom
skälig tid amortera lånet. Med hänsyn till svårigheten att i nuvarande läge
fastställa amorteringstiden och de årliga avbetalningarna torde det få ankomma
på Kungl. Majit att efter erforderliga förhandlingar träffa uppgörelse härom
med andelsföreningen. Tillika synes andelsföreningen för framtida behov
böra avsätta behövliga belopp för skapande av en egen förnyelsefond. Därest
riksdagen skulle medgiva, att lånemedel anvisas för ifrågavarande ändamål,
torde jag sedermera ånyo få för Kungl. Majit anmäla frågan örn statsbidrag
till anläggningen. Skulle statsmedel få användas på sätt nu föreslagits, torde
lantbruksstyrelsen böra berättigas att besluta om mejeriets belägenhet samt
byggnadens uppförande i övrigt. Det behövliga lånebeloppet, 65,000 kronob,
torde böra anvisas såsom ett x-eservationsanslag å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1940/41 å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Lån för uppförande ao en mejeribyggnad å Ljusnedals
bruksegendom å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1940/41 å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd
anvisa ett reservationsanslag av .... kronor 65,000.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Folke Ericson.