Kungl. Maj.ts proposition nr 25

Proposition 1942:25

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

1

Nr 25.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst;
given Stockholms slott den 16 januari 1942.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartemenlsärenden
för denna dag samt Kungl. Maj:ts och kyrkomötets
däri omförmälda skrivelser vill Kungl. Maj:! härmed föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag örn anordnande av högmässogudstjänst
såsom barngudstjänst.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 25.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

Förslag

till

Lag

om anordnande av högmässogudstjänst såsom harn gud stjänst.

Härigenom förordnas som följer:

Domkapitel åge, utan hinder av vad i kyrkolagen är stadgat om högmässogudstjänst,
efter vederbörande pastors och kyrkoråds hörande bestämma, att
årligen högst två sådana gudstjänster må anordnas såsom barngudstjänster i
den ordning som för barngudstjänst är föreskriven i kyrkohandboken. Vad
nu är sagt gäde dock ej beträffande högmässogudstjänst å juldagen, långfredagen,
påskdagen, pingstdagen och böndagarna.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 25.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärcnden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet d Stockholms
slott den 16 januari 1952.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning nied chefen för ecklesiastikdepartementet anför
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman:

Genom en den 17 oktober 1941 dagtecknad skrivelse, nr 4, begärde Kungl.
Majit kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkände vid skrivelsen
fogat förslag till lag om anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst.
Kyrkomötet förklarade i skrivelse till Kungl. Majit den 14 november
1941, nr 2, att kyrkomötet för sin del godkände ifrågavarande lagförslag.

Föredraganden hemställer härefter, att lagförslaget måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
T. Eliaeson.

4

Kung]. Maj.ts proposition nr 25, Bilagor.

Nr 4.

Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet med förslag till lag örn anordnande
av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst,-given Stockholms slott den 17 oktober 1941.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen, inhämta kyrkomötets
yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner härvid fogade förslag till
lag om anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst.1

GUSTAF.

K. G. Westman.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 oktober 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

PeHRSSON-BRAMSTORP, WESTMAN, WIGFORSS, SKÖLD, ERIKSSON, BERGQUIST,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, kyrkomötets
skrivelse den 18 november 1938, nr 7, däri kyrkomötet anhållit, att Kungl.
Majit ville vidtaga åtgärder för utfärdande av sådan lagbestämmelse att två
högmässor örn året — dock icke på de stora högtidsdagarna — finge anordnas
såsom barngudstjänster i enlighet med kyrkohandbokens ritual.

Föredraganden anför:

»I en vid 1938 års kyrkomöte väckt motion, nr 15, föreslogs, att kyrkomötet
måtte hos Kungl. Majit hemställa om vidtagande av åtgärder för sådan
lagändring att högst två högmässor örn året — dock icke på de större
högtidsdagarna — finge utbytas mot barngudstjänster i de församlingar,
där pastor anhölle därom hos domkapitlet. Till stöd för detta förslag anfördes
i motionen bland annat:

För barngudstjänster i vår svenska kyrka vöre särskilda ritual anbefallda
i ett tillägg till handboken. Ritualernas avfattning vittnade om behovet av

1 Detta förslag, vilket är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 25, Bilagor.

5

särskilda gudstjänster, anpassade efter barnens utveckling och fattningsgåvor.
De betonade, liksom det ständigt växande söndagsskolearbetet, att
den tidiga kristliga fostran av barnen för närvarande vore en av kyrkans
vikligaste uppgifter.

I städerna såväl som på landsbygden började emellertid en strävan göra
sig gällande att till särskilda gudstjänster sammanföra barnen med de vuxna.
Den gudstjänstfirande församlingen bomme därigenom i närmare kontakt
med söndagsskolans betydelsefulla uppgift, och man kunde därmed
vinna icke blott att föräldrar medtoge sina barn till gudstjänsten utan också
att söndagsskolans barn medtoge sina föräldrar.

Man hade på åtskilliga sätt försökt att nå dessa mål inom den nuvarande
organisationen av gudstjänsterna. — De äldre församlingsmedlemmarna,
särskilt föräldrar, hade inbjudits att deltaga i barngudstjänsterna, på morgonen
eller kvällen, varvid stundom tillämpats lagen av den 25 april 1919
örn utbyte av otte- eller aftonsångsgudstjänster mot andra offentliga andaktsstunder.
1 — En eller annan högmässa, t. ex. den heliga Mikaels dag,
hade man särskilt inbjudit söndagsskolans och andra barn alt deltaga i
högmässogudstjänsten. — Vid något tillfälle, särskilt på landsbygden, hade
det förekommit, att man kungjort högmässan som barngudstjänst och därvid
följt dennas ritual eller förkorlat högmässoritualen.

Det sistnämnda förfarandet vore icke lagligt och de två förstnämnda
hade vardera sina olägenheter. I det förra fallet föredroge kyrkfolket att
gå i högmässan, framför barngudstjänsten. I det senare bleve högmässan
bland annat genom sin längd tröttande för barnen, och en viss oro bland
dem kunde störa gudstjänsten.

Den tanken hade därför uppstått, att man vid ett eller annat tillfälle
skulle kunna få anordna högmässan som barngudstjänst och därvid följa
kyrkohandbokens ritual för denna.

Kyrkolagsutskottet anförde i betänkande, nr 5, med anledning av motionen
följande:

I motionen hade påpekats behovet av särskilda gudstjänster, anpassade
efter barnens utveckling och fattningsgåvor samt önskvärdheten av ett sammanförande
av barnen med de vuxna till särskilda gudstjänster. Häri ville
utskottet instämma. Ett ytterligare skäl för motionen vore, att Kungl. Majit
vid fastställande av lönereglering för prästerskapet i pastoraten numera alltid
stadgade följande: ’I anslutning härtill (de av domkapitlet meddelade
närmare bestämmelserna örn anordnandet av särskilda gudstjänster eller
andaktsstunder) äger domkapitlet meddela erforderliga föreskrifter rörande
kyrklig verksamhet bland barn och ungdom . . .’

Vad anginge det närmare utformandet av de föreslagna bestämmelserna,
ansåge utskottet, att, för undvikande av tolkningssvårigheter, däri borde inryckas,
att barngudstjänsterna skulle hållas i enlighet med kyrkohandbokens
ritual. Vidare vore det enligt utskottets mening ej nödvändigt, att domkapitlets
medgivande till högmässas anordnande såsom barngudstjänst inhämtades,
utan borde rätten att bestämma därom överlåtas åt pastor. Då
de gudstjänster, som här avsåges, lill sin karaktär vore högmässor, ehuru
i något förändrad form, torde uttrycket ''anordnas såsom barngudstjänster’
vara att föredraga framför ''utbytas mot barngudstjänster’.

Utskottet ville slutligen erinra, att anordnandet av högmässor såsom barngudstjänster
icke lade hinder i vägen för att föreskrivna tillkännagivanden
i vanlig ordning upplästes från predikstolen.

1 Lag deli 25 april 1919 (nr 187) innefattande ändring i 2 kap. 3 § kyrkolagen.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 25, Bilagor.

På grund av det anförda hemställde utskottet, att kyrkomötet måtte
hos Kungl. Majit anhålla om vidtagande av åtgärder för utfärdande av sådan
lagbestämmelse att två högmässor örn året — dock icke på de stora
högtidsdagarna — finge anordnas såsom barngudstjänster i enlighet med
kyrkohandbokens ritual.

I överensstämmelse med utskottets hemställan har kyrkomötet till Kungl.
Majit avlåtit den av mig inledningsvis nämnda skrivelsen, i vilken innehållet
i utskottets betänkande åberopats.

över kyrkomötets framställning har biskopen Tor Andree i egenskap av
sakkunnig för kodifiering av gällande rätt på kyrkolagstiftningens område
beretts tillfälle att yttra sig. I avgivet utlåtande har Andra anfört:

Lagstiftning i av motionären och kyrkomötet föreslagen riktning vore önskvärd
och torde böra komma till stånd utan avvaktande av en eventuell total
kyrkolagsrevision. Redan nu anordnades i många församlingar högmässor
som barngudstjänster, varvid dock givetvis den vanliga ordningen för högmässan
måste följas. Genom den föreslagna lagändringen skulle vinnas, att
man i dessa fall i stället finge följa den starkt förkortade ordning för barngudstjänst,
som funnes intagen i kyrkohandboken, vilket vore en uppenbar
fördel.

Utskottets yrkande att bestämmandet om anordnande av dylika gudstjänster
borde överlämnas uteslutande åt pastor syntes däremot mindre väl grundat.
Samtliga lagar, som anginge förändringar beträffande i kyrkolagen föreskrivna
allmänna gudstjänster, deras sammanlysning, förläggande till annan
plats än kyrkan etc. förutsatte domkapitlets hörande (jfr lagarna 1910: 29,
1919: 187 och 1927: 28). På enbart prästerligt initiativ företagna förändringar
beträffande församlingens huvudgudstjänst skulle sannolikt i vissa
trakter av vårt land kunna komma att betraktas som övergrepp mot församlingens
rätt.

Den nya lagen torde därför böra innehålla ungefär följande: Domkapitlet
åge efter vederbörande församlings hörande förordna, att högst två högmässor
årligen, dock ej på större kyrkliga högtidsdagar, må anordnas som
barngudstjänst enligt den ordning, som i kyrkohandboken för sådan gudstjänst
är föreskriven.

Sedermera ha, efter remiss, yttranden över kyrkomötets framställning
och Andrtes däröver avgivna utlåtande inkommit från domkapitlen.

I samtliga yttranden har tillstyrkts, att en lagstiftning i det med framställningen
avsedda syftet komme till stånd.

Domkapitlet i Skara har helt anslutit sig till det i utskottets betänkande
och kyrkomötets skrivelse framlagda förslaget. Domkapitlen i Göteborg,
Karlstad och Visby ha utan närmare uttalande tillstyrkt den ifrågasatta lagstiftningen.
Av domkapitlet i Strängnäs har anförts att, där barngudstjänster
eljest regelbundet anordnades, högmässa icke borde få utbytas mot barngudstjänst.

Domkapitlen i Linköping, Västerås, Växjö, Härnösand, Luleå och Stockholm
ha förordat, att lagstiftningen utformades i enlighet med vad Andra i
sitt utlåtande föreslagit. Domkapitlet i Härnösand har därvid förutsatt, att
trettondagen, som ansetts särskilt lämplig för barngudstjänst, icke räknades

Kungl. Maj.ts proposition nr 25, Bilagor.

7

som större kyrklig högtidsdag. Även domkapitlen i Uppsala och Lund ha
anslutit sig till Andraes ståndpunkt, att det borde förbehållas domkapitel att
lämna medgivande till ifrågavarande barngudstjänsters anordnande. Av
domkapitlet i Uppsala har emellertid uttalats, alt sådant medgivande borde
få meddelas på framställning av vederbörande kyrkoråd. Domkapitlet
i Lund har funnit, att initiativet borde tillkomma församlingen. Därvid borde
pastor och kyrkoråd, när de vore i saken ense, äga gemensamt besluta å
församlingens vägnar. Ifrågavarande angelägenhet vore såsom regel icke av
den betydelse, att det borde vara nödvändigt att under alla förhållanden
höra kyrkostämma, varigenom också ärendets handläggning ofta skulle komma
att bliva onödigt omständlig.

Lagbestämmelser i det syfte som angivits i kyrkomötets skrivelse synas
önskvärda. Jag anser mig därför böra tillstyrka stadgande av innehåll att,
utan hinder av vad kyrkolagen föreskriver om högmässogudstjänst, årligen
högst två sådana gudstjänster må kunna anordnas såsom barngudstjänster
i den ordning kyrkohandboken angiver för barngudstjänst. Undantag synes
böra göras beträffande högmässogudstjänster å juldagen, långfredagen, påskdagen,
pingstdagen och böndagarna.

Såsom föreslagits i Andras utlåtande torde det böra tillkomma vederbörande
domkapitel att förordna örn barngudstjänsternas anordnande.
Pastors och kyrkorådets yttrande synes böra inhämtas innan sådant förordnande
meddelas.

Något särskilt stadgande därom att dylikt beslut icke må fattas beträffande
församling, där barngudstjänster eljest regelbundet anordnas, synes
icke lämpligen böra meddelas. I dessa liksom i övriga fall bör fråga om högmässas
anordnande såsom barngudstjänst prövas under hänsynstagande till
samtliga föreliggande omständigheter.

Det må framhållas, att hinder icke möter att vid högmässogudstjänst, som
anordnas såsom barngudstjänst, kungöra föreskrivna tillkännagivanden.

I enlighet med vad nu anförts bar inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst.
»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,
av den lydelse bilaga till delta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:
Stefan Stiernstedt.

1 Denna bilaga, som iir likalydande med det vid Kungl. Majlis skrivelse till kyrkomötet
fogade lagförslaget, bär här uteslutits.

Depot tementachefen.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 25, Bilagor.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 15 oktober
1941.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,
regeringsrådet Lundevall,
justitierädet Sterzel.

Enligt lagrådet den 13 oktober 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet
den 3 oktober 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om anordnande av högmässogudstjänst såsom
barngudstjänst.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn H. af Trolle.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 11 oktober 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets den 15
oktober 1941 avgivna utlåtande över det den 3 i samma månad till lagrådet
remitterade förslaget till lag örn anordnande av högmässogudstjänst såsom
barngud st jånst.

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran hemställer föredraganden,
att från kyrkomötet måtte jämlikt § 87 morn. 2 regeringsformen
inhämtas yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25, Bilagor.

9

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
kyrkomötet skall avlåtas skrivelse av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Kgrkomötets underdåniga skrivelse, nr 2, i anledning av Kungl.

Maj-.ts förslag till lag om anordnande av högmässogudstjänst
såsom barngudstjänst.

Till Konungen.

I skrivelse till kyrkomötet den 17 oktober 1941, nr 4, har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
för den 3 oktober 1941 och lagrådets protokoll för den 15 i samma månad,
begärt kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkände ett vid skrivelsen
fogat förslag till lag örn anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst.

I ärendet har kyrkolagsutskottet avgivit betänkande, nr 1, varav tryckt
exemplar här bifogas.

Under åberopande av vad utskottet i nämnda betänkande anfört får kyrkomötet
i underdånighet förklara sig vilja för sin del godkänna ifrågavarande,
av Eders Kungl. Majit framlagda förslag till lag örn anordnande av högmässogudstjänst
såsom barngudstjänst.

Stockholm den 14 november 1941.

Underdånigst.

ERLING EIDEM.

G. H. Berggren.

Kgrkolagsutskottets betänkande, nr 1, i anledning av Kungl. Maj.ts
skrivelse nr 4 med förslag till lag örn anordnande av
högmässogudstjänst såsom barngudstjänst.

I en den 17 oktober 1941 dagtecknad, till kyrkolagsutskottets handläggning
hänskjuten skrivelse nr 4 har Kungl. Majit, under åberopande av skrivelsen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet för den 3 oktober 1941 och lagBihang
titt riksdagens protokoll 1042. 1 sami. Nr 25.

2

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 25, Bilagor.

Utskottet.

rådets protokoll för den 15 i samma månad, begärt kyrkomötets yttrande,
huruvida kyrkomötet godkänner ett vid skrivelsen fogat förslag till lag örn
anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst.

Det föreliggande lagförslaget har i sak tillgodosett de önskemål, som kyrkolagsutskottet
framställt i sitt i 1938 års kyrkomötes skrivelse nr 7 åberopade
betänkande nr 5. Ej heller har utskottet funnit anledning till erinran i
avseende å utformningen av det framlagda förslaget. Utskottet vill endast, i
likhet med departementschefen, framhålla, att hinder icke möter alt vid högmässogudstjänst,
som anordnas såsom barngudstjänst, kungöra föreskrivna
tillkännagivanden.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att kyrkomötet ville för sin del godkänna ifrågavarande
lagförslag.

Stockholm den 30 oktober 1941.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

420178