Kungl. Maj.ts proposition nr 252

Proposition 1938:252

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

1

Nr 252.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående beviljande av
anslag till underlättande av anskaffningen av träkol
till generatorgasdrivna motorfordon m. m.; given
Stockholms slott den 12 mars 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 12 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför
efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet och chefen
för finansdepartementet:

Den 15 januari 1937 tillkallade chefen för försvarsdepartementet jämlikt
Kungl. Majits bemyndigande såsom sakkunniga för verkställande av utredning
rörande frågan örn generatorgassystemets användning för drift av motorfordon
verkställande direktören i ingenjörsvetenskapsakademien komliihang
till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 252—253. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-52.

merserådet Axel F. Enström, tillika ordförande, samt direktören Gunnar K.
H. Andersson i Stockholm och ombudsmannen i Värmlands skogsägareförening
F. O. Andersson i Karlstad. Med skrivelse den 9 december 1937 hava
de sakkunniga, vilka antagit benämningen 1937 års gasgeneratorkommitté,
avgivit betänkande med vissa förslag i ämnet. I betänkandet hava framlagts
följande förslag, nämligen dels om ändringar i nu gällande bestämmelser
örn bilskatteavdrag, dels om ändringar i nuvarande bestämmelser om villkor
för erhållande av lån för inköp av gasgeneratorer, dels örn anvisande av
medel för utbildningsleurser för mekaniker och förare till generatorgasdrivna
motorfordon, dels örn anvisande av 748,000 kronor för anskaffande
av sådana fordon till armén, dels örn anvisande av medel till ingenjörsvetenskapsakademien
för fortsatt forskningsarbete rörande generatorgasdrivna
motorfordons arbetssätt vid användning av kompressor, dels ock om anvisande
av 30,000 kronor att ställas till skogsägareföreningarnas riksförbunds
förfogande för vidtagande av åtgärder i och för framställning och tillhandahållande
av för generatorgasdrivna motorfordon lämpliga träkol. Över sistnämnda
förslag hava yttranden avgivits den 29 januari 1938 av statskontoret,
den 31 i samma månad av ingenjörsvetenskapsakademien samt den 8
mars 1938 av skogsägareföreningarnas riksförbund. Jag torde nu få underställa
Kungl. Majit detta förslag.

Kommittén har i sitt betänkande till en början lämnat en redogörelse för
ersättningsmedel för flytande motorbränsle i händelse av avspärrning i tillförseln
från utlandet av sådant bränsle. Efter att hava redogjort för flera
olika möjligheter härutinnan har kommittén anfört rörande användbarheten
av generatorgas bland annat:

Vad man med anlitande av användbara metoder kunde åstadkomma av
bensin och sprit torde i alla händelser endast motsvara en mindre del av det
erforderliga behovet. Den övervägande delen av befintliga motorfordon torde
vid spärrad import av motorbränsle komma att få lita till generatorgas,
framställd ur träkol (eventuellt också ur trä). Det vore därför ett spörsmål
av yttersta vikt, att generatorgasdrift av bilar uppehölles i fredstid, så att en
ansvällning av denna driftmetod kunde ske så snabbt som möjligt vid inträdande
allvarsamma förhållanden. Under förutsättning alt tillförlitliga
och väl arbetande generatoraggregat funnes att tillgå, måste denna möjlighet
att ersätta de flytande, importerade motorbränslena tillmätas den största
betydelse för vårt skogrika land.

Vid försöken här i landet hade huvudintresset ägnats åt träkolet, under
det att okolat trä medfört svårigheter i driften.

Träkolet hade i jämförelse med andra möjligheter till ersättningsbränsle
för motorer den fördelen, att det kunde framställas lokalt i alla delar av
landet. Gasgeneratoraggregaten kunde ävenledes med lätthet byggas av de
flesta — även mindre — mekaniska verkstäder.

I fredstid erbjöde träkolningen en icke oväsentlig tillgång till arbetstillfällen
i bygderna. Då det här i främsta rummet bomme i fråga lövträkol, främjades
en rationell skogsvård genom att avsättning erbjödes för vid gallring
fallande björk. Vid krig eller avspärrning, då brist på arbetskraft måste
beräknas inträda, innebure träkolningens behov av arbetskraft däremot en
svårighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

3

Kommittén har därefter i betänkandet lämnat en redogörelse rörande användningen
av generatorgasdrivna fordon i olika länder. Beträffande utvecklingen
av de generatorgasdrivna fordonens användning i Sverige har
kommittén anfört bland annat följande.

Ar 1918 hade den första gasgeneratorn för motordrift konstruerats och
år 1924 den första träkolsgeneratorn med omvänd förbränning tillverkats.
Våren 1929 hade aktiebolaget gasgenerator i Örebro startats och en förbättrad
generatorkonstruktion där börjat tillverkas. Från 1929 till juni 1931
hade 39 generatoraggregat försålts, flertalet för jordbrukstraktorer. En utav
dessa generatorer funnes fortfarande monterad och i användning på en
fordsontraktor på en gård utanför Örebro. I samband med vissa av ingeniörsvetenskapsakademien
företagna prov 1931 hade den första generatorn monterats
på en Scania Vabis lastbil. Vid bromsprov av effekten vid bakhjulen
hade resultatet blivit cirka 70 °/o av effekten vid bensindrift. Efter den 1 juli
1932, då bilskatten sänkts till hälften och lån beviljats för inköp av gasgeneratorer,
hade försäljningen avsevärt ökats, så att den 5 mars 1933 funnits 187
aggregat i drift och firman legat inne med 210 icke effektuerade beställningar.
Av flera skäl hade på våren 1933 inträtt ett starkt missnöje med
generatoraggregaten, vilket medfört att beställningarna minskats och många
order annulerats. Man hade emellertid alltjämt arbetat med nykonstruktioner.
Sålunda hade försök gjorts med att ersätta tegelinsatsen i ugnen
med värmebeständigt material. Under år 1935 hade 62 aggregat levererats, under
år 1936 26 för export och 13 för bruk inom landet och under år 1937 till
oktober försålts 7 i Sverige och 14 för export. Av aggregaten funnes 5 i bruk
vid trängtrupperna. Sammanlagt hade firman sedan 1929 levererat mellan
700 och 800 generatoraggregat. Tyvärr vore de flesta ej i bruk, men flera
lastbilsägare funnes, som hade använt sina generatorgasdrivna lastbilar under
fyra års tid och i några fall under 30,000—40,000 mils körning.

På hösten 1932 hade en annan firma, aktiebolaget Stedt & Co., börjat tillverkningen
av en av ingenjör Bennet konstruerad gasgenerator för träkol.
Den 5 december hade firman haft 2 generatorer i drift och cirka 400 icke
effektuerade beställningar. På grund av det bakslag, som inträtt för generator
gasdriften, hade endast ett fåtal monterats. Inga aggregat av denna
typ funnes nu i bruk.

Generatorpatentet hade sedan förvärvats av aktiebolaget Graham-Stedts
Gasgeneratorer och vissa förbättringar utförts på aggregatet. Under år 1935
hade bolaget på nytt ombildats till aktiebolaget Graham-Lundqvist.

Under år 1935 hade bolaget utfört omfattande laboratorieundersökningar
med kolgasgenerator utan tegelinsats och på hösten 1935 hade de första
praktiska proven och tillverkningen av denna generatortyp påbörjats. I
januari 1936 hade ett dyiikt exemplar levererats till trängtrupperna i Linköping
och i februari 1937 hade ytterligare två generatorer levererats till
trängtrupperna. Under år 1936 hade 7 generatorer och till oktober 1937 15
generatorer försålts. Under hösten 1936 hade en .stationär gasgenerator -

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

anläggning levererats till porslinsfabriken i Linköping. Sedan januari 1936
hade bolaget sin verksamhet i aktiebolaget Storebro Bruk vid Vimmerby.

Kommittén har vidare upplyst att för närvarande 50 generatorgasdrivna
motorfordon vore i bruk i Sverige.

Såsom anledning till det bakslag, som inträffade i fråga örn generatorgasdrivna
fordons användning, har kommittén uppgivit följande.

Motoreffekten och driftsäkerheten minskades vid generatorgasdrift i jämförelse
med bensindrift. Oproportionerligt stora reparationskostnader uppstode
vid generatorgasdrift och därigenom otillfredsställande ekonomiskt
resultat. ° Förarutbildningen och serviceorganisationen vore bristfälliga, varjämte
svårigheter att anskaffa lämpliga träkol förelåge.

Kommittén har emellertid framhållit, att förbättringar au gasgeneratoraggregaten
i flera avseenden under senare år verkställts och att aggregaten
till följd härav nu vore väsentligt bättre än de åren 1931—1932 använda.
Genom vissa av kommittén utförda prov framgår i detta hänseende i huvudsak
följande.

Bränsleluftblandningens värmevärde utgjorde sålunda för närvarande
620—650 mot 550—580 kilogramkalorier per kubikmeter 1931—1932. Genom
införande av startfläkt och centralt primärluftintag i gasgeneratorn
hade starttiden avsevärt nedbringats, varjämte start direkt på gas utan användning
av flytande bränsle vore möjlig. Ändring av gasens uttagande
ur generatorn hade medfört, att driftstörningar beroende på avlagringar av
stybb och sot sällan förekomme. Likaså hade genom ändring av luftintaget
slaggbildningar på ugnens sidor helt försvunnit. Motorernas köregenskaper
vid gasdrift hade blivit förbättrade. Tomgången vid gasdrift vore nästan
jämförlig med tomgången vid bensindrift, vilket rent praktiskt sett vore
av mycket stor betydelse. Vid de provade motorerna hade i allmänhet
bättre effekt erhållits vid gasdrift än vad som erhållits vid tidigare försök.
Försök med en svensk experimentkompressor hade givit lovande resultat.
Sålunda syntes det möjligt att med kompressor avsevärt minska effektförlusten
vid generatorgasdrift. Det funnes anledning förmoda, att med lämpligt
avpassat varvtal på kompressorn praktiskt taget samma effekt skulle
kunna erhållas vid gasdrift som vid bensindrift.

Praktiska körprov, som utförts under Skogstransportkommitténs ledning
och vilka avsett att undersöka generatorgasdriftens användbarhet vid skogstransporter,
hade ägt rum vid Eriksberg, Katrineholm. Proven hade skett
såväl under »vinterförhållanden» som »sommarförhållanden». Den totala
körsträckan hade under proven uppgått till cirka 500 mil. Generatoraggregatet
hade under hela provtiden fungerat tillfredsställande, men starttiderna
hade vid de lägsta yttertemperaturerna på —10 till —20° C blivit jämförelsevis
höga, när fordonet stått ute under natten. Enär åtgärder för utnyttjande
av generatorns värme för motorns uppvärmning vid låg yttertemperatur
ej vidtagits på den bil som använts vid ifrågavarande försök, under
det att försök härmed vid armén givit lovande resultat, syntes någon
större hänsyn icke böra tagas till nämnda förhållande. Den generatorgasdrivna
lastbilen hade haft 0.30 meter längre hjulbas än den bensindrivna
jämförelsebilen, varigenom fordonets köregenskaper med släpvagn varit
sämre.

Bränslekostnaderna per mil under »vinterförhållanden» hade för den bensindrivna
uppgått till Lil kronor för mil och för den generatorgasdrivna till

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

5

0.62 kronor för mil. På grund av lägre medelhastighet och 0.5 ton mindre
last hade transportkostnaden under »vinterförhållanden» vid dessa prov per
tonkm blivit densamma eller 1.6 öre per tonkm. Under »sommarf erhällan -den», då den lägre effekten hos den generatorgasdrivna icke inverkade i
lika hög grad menligt på medelhastigheten, som under »vinterförhållanden»,
torde resultatet bli gynnsammare med den generatorgasdrivna lastbilen. Siffermaterialet
från dessa prov hade emellertid icke slutgranskats.

Proven hade visat generatorgasdriftens användbarhet för skogstransporter.
Det kunde vara av intresse att nämna alt under den senare delen av
proven gasgeneratorbränslet erhållits från mila i anslutning till arbetsplatsen.
Ännu bättre resultat vore givetvis att påräkna, örn man hade motorer
med tillräcklig effekt.

Kommittén har rörande möjligheterna att anskaffa träkol till de nu i
bruk varande generatorgasdrivna motorfordonen och kostnaderna för sådana
kol anfört, bland annat, följande.

Av de 50 generatorgasdrivna motorfordon, som för närvarande funnes i
bruk, inköpte över hälften sitt träkolsbehov från aktiebolaget Skånska Ättiksfabriken
i Perstorp. Fabriken vore den enda större leverantören av träkol
för generatorgasdrift, varför träkol fraktats på järnväg till förbrukare norr
om Sollefteå. Dylika långa frakter medförde givetvis onödiga prisförhöjningar
på träkolet, som borde kunna skaffas på närmare håll.

Anledningen till det ringa intresset från skogsägarehåll för framställning
av lämpliga kol för generatorgasdrift finge i första hand tillskrivas den
ringa och ojämna efterfrågan. Träkolsproducenterna hade därjämte ej velat
åtaga sig arbetet med krossningen, vartill särskilda maskiner måste anskaffas.
Vid krossningen bortginge en viss procent, som man icke på alla
platser kunde få avsättning för. Kolen skulle även vara fria från sand och
andra föroreningar, förpackas på lämpligt sätt samt lagras, så att de icke
utsattes för väta.

Svårigheterna att erhålla goda träkol jämte nödvändigheten för ägare av
generatorgasdrivna motorfordon att ordna kolupplag och att medföra ett
visst pai’ti på långresor hade sannolikt i mycket hög grad avhållit många
eljest intresserade lastbilsägare att övergå till generatorgasdrift.

Självkostnadspriset för färdiga träkol för generatordrift, exklusive vedvärde
och amorteringar av krossanordningar, uppginge till en krona 30 öre
för hektoliter. Kostnaderna för okrossad milkol framkörd till järnvägsstation
uppginge däremot endast till 87.5 öre för hektoliter.

Kommitténs förslag innebär, att ett belopp av 30,000 kronor skall ställas
till skogsägareföreningarnas riksförbunds förfogande dels för organiserandet
av tillverkningen och distributionen av träkol lämpade för generatorgasdrivna
fordon, dels ock för spridande av kunskap rörande sådana fordons
användning och skötsel. Kommittén har föreslagit, att av förenämnda belopp
18,000 kronor skola användas för anskaffande av en träkoldriven lastbil
jämte demonterbart krossverk till underlättande av träkolens krossning
och framskaffande till lämpliga distributionsplatser. För bilens skötsel böra
anställas två man, vilkas avlönande beräknas draga en årlig kostnad av 6,000
kronor. Återstående delen av det äskade beloppet eller 6,000 kronor beräknas
skola användas till administrationskostnader, annonsering och broschy -

rer m. m.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-52.

Ur kommitténs motivering till förslaget må här återgivas följande.

För att åstadkomma goda träkol av normerad kvalitet och en med hänsyn
till generatorgasbilarnas utbredning tillfredsställande distribution erfordrades
att träkolsförsörjningen stöde under enhetlig ledning och kontroll.
Denna centrala ledning skulle då utfärda bestämmelser för normer för kolkvaliteterna,
mätningssättet (förpackning), skyltar för tankställen för träkol,
bokföring m. m. samt handha upplysnings- och undervisningsverksamheten
för befrämjande av goda träkol och god försäljningsorganisation.

Den centrala ledningen utsåge på platser, där så erfordrades, lämpliga kolproducenter
och försäljare.

Vid inköp eller tillverkning av träkol kontrollerades dettas beskaffenhet
och genom säckarnas plombering garanterades, att träkolet uppfyllde fordringarna
för gasgeneratorkol.

För att stimulera till användning av generatorgasdrivna motorfordon
och säkerställa bränsleanskaffningen till de redan befintliga bilarna syntes
det kommittén med hänsyn till betydelsen härav för skogsskötsel!! väl motiverat
med statliga stödåtgärder för träkolsanskaffning för generatorgasdrift.

Det lämpliga organet för handhavande av denna träkolsanskaffning syntes
vara skogsägareföreningarnas riksförbund. För ändamålet borde ett statsanslag
utgå för organisationens uppbyggande. Då det vore angeläget, att
organisationen byggdes upp på olika platser alltefter som behov framkomme
för undvikande av överorganisation, syntes frågan tillsvidare böra lösas
på följande sätt.

En träkolsdriven lastbil samt kross- och sorterverk anskaffades, som
finge ambulera till de olika platser, där träkolsproduktion igångsatts. Härigenom
bleve det från början tillräckligt med ett kross- och sorterverk, varjämte
krossen i vissa fall torde kunna köras ända fram till milan och lämplig
drivanordning erhållas för kross- och sorterverk från bilen. Med bilen
kunde därefter det färdigförpackade träkolet transporteras till lämpliga
platser för detaljdistribution eller direkt leverans hos konsumenter.

Genom denna anordning vunnes icke blott att även mindre skogsbestånd
på olika platser och relativt avlägset belägna från järnvägsstation kunde utnyttjas
utan även att med kolkrossningen väl förtrogen personal ständigt
stöde till förfogande, varigenom den erforderliga garantien för normerad
kolkvalitet vunnes.

Såväl för anskaffningen av lastbil samt kross- och sorterverk som arbetslöner
för två man för betjäning av bilen syntes statsanslag böra utgå. Även
syntes det önskvärt att ett anslag utginge för anskaffning av för träkolets
förpackning lämpligt emballage.

I de avgivna yttrandena har förslaget vunnit allmän anslutning.

Ingenjörsvetenskapsakademien har anfört:

Det framlagda förslaget till lösning av frågan örn framställning och tillhandahållande
av för generatorgasdrivna motorfordon lämpade träkol funne
akademien välbetänkt. Anskaffningen av lämpliga träkol hade hittills för
ägarna av generatorgasdrivna motorfordon varit förenad med stora svårigheter
och dessa svårigheter hade också säkerligen avhållit många att övergå
till generatorgasdrift. I likhet med kommittén ansåge akademien, att
en särskild organisation erfordrades för att säkerställa tillgången på goda
träkol av normerad kvalitet liksom ock för distributionen av desamma. Det
syntes också som örn skogsägareföreningarnas riksförbund vore det lämpliga
organet för handhavande av denna uppgift. Med hänsyn till träkols -

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

7

framställningens betydelse för skogsskötsel!!, vitsordad redan av 1931 års
skogssakkunniga, torde man även kunna utgå ifrån att denna organisation
hade ett särskilt intresse av saken. Det föreslagna stödet från statens sida
för uppbyggandet av den erforderliga organisationen torde dock vara ofrånkomligt
och syntes väl motiverat av det allmännas intresse av att generatorgasdrift
av motorfordon komme mera allmänt in i praktiken.

Skogsägareföreningarnas riksförbund har uttalat:

Såsom kommittén i sitt betänkande anfört vore det angeläget, att organisationen
för träkolsdistributionen byggdes upp — för undvikande av överorganisation
— endast på sådana platser, där behov av generatorkol nu förelåge.
Tiden kunde nämligen ännu icke anses mogen och efterfrågan icke
så stor, att för tillgodoseendet av träkolsbehovet anläggningar av mera stationär
art, med kross och sorterverk, kunde motiveras. I stället ansåges
därför tills vidare lämpligast, att tillverkningsaggregatet gjordes flyttbart.

Ett mycket stort behov förelåge att kunna förse redan nu obefinliga kolgasdrivna
bilar med lämplig generatorkol. Från olika håll påpekades svårigheten
att kunna anskaffa för driften erforderligt bränsle för i gång varande
kolgasdrivna bilar. Då därtill kommittén erhållit anslag till 10 generatoraggregat,
att för undersökning av generatorgasbilens användning på
olika trafikområden insättas i skilda delar av landet, komme även till följd
härav att föreligga ett ökat behov av tillgång på lämplig träkol inom den
närmaste tiden.

Skogsägareföreningarnas riksförbund ville därför hemställa, att, då förutsättningen
för att förbundet i god tid skulle hinna planera och organisera
träkolsbilarnas bränslebehov, det föreslagna statsanslaget måtte med minsta
möjliga tidsutdräkt ställas till förbundets förfogande. Ett fördröjande av
denna detalj komme att verka hindrande på verksamheten med kommitténs
försöksbilar, enär lämpligt bränsle vore oundgängligen nödvändigt för försökens
genomförande under instundande sommar; ävenledes komme driften
av de bilar, som redan nu vore i tjänst inom mellersta Sverige och södra
Norrland, att i hög grad försvåras.

I en vid yttrandet fogad p. m. har riksförbundet närmare ingått på frågan
om lämpligaste sättet att använda den bil, som enligt förslaget skulle anskaffas.
Förbundet har härom anfört:

De träkol, som för närvarande framställdes för generatorgasbilar, erhölles,
såsom framginge av betänkandet, huvudsakligen från skånska ättiksfabriken
i Perstorp, där träkol utvunnes som biprodukt vid ättikssyreframställningen.
För den i kommitténs betänkande omnämnda krossningen och sorteringen
av träkolet för att få detta lämpligt som bränsle till generatorgasbilar funnes
här en stationär anläggning. Kross- och sorteranläggning för framställning
av dylika träkol funnes därjämte vid kolarskolan i Trollebo och hos ett pär
privata fordonsägare i södra Sverige. För att erhålla för generatorgasdrift
lämpligt bränsle måste därför ägare av gasbilar i mellersta och norra Sverige
frakta bränslet från Skåne, i vissa fall ända lipp till Sollefteå. Att dylika
långa frakter avsevärt fördyrade priset å träkolen, varjämte den enskilde
bilägaren tvingades ligga inne med större partier, vore icke ägnat att uppmuntra
användningen av dylika bilar.

För att lösa träkolsproblemet på erforderligt antal platser i landet skulle
man kunna tänka sig anskaffning av stationära kross- och sorterverk. Nackdelarna
med dylika stationära anläggningar vore följande, nämligen

1. svårighet att många gånger erhålla lämplig drivkraft för anläggningen;

8

Departements chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

2. anläggningen komme endast till användning inom mycket begränsade
kolningsområden;

3. amorteringskostnaderna bleve höga enär aggregatet endast tidvis kunde
utnyttjas;

4. svårighet att kunna erhålla personal, som vore fullt förtrogen med
fordringarna på det framställda bränslet.

På grund härav hade kommittén funnit det ändamålsenligast att föreslå
anskaffandet av ett lätt transportabelt kross- och sorterverk, bestående av
en träkolsdriven bil medförande demonterbar anläggning och för vilken
drivkraft kunde erhållas direkt från bilen ifråga. De främsta fördelarna
härmed vore:

1. Krossverket kunde uppställas direkt vid milan eller i varje fall så nära
som framkomlig bilväg funnes, varvid drivkraften alltid funnes tillgänglig;

2. med bilkolets framställning väl förtrogen personal medföljde bilen;

3. samma krossverk kunde utnyttjas på ett flertal platser i landet;

4. då krossningen vore avslutad, kunde träkolet med bilen direkt transporteras
till »tankställe för träkolsbilar».

I fråga örn bilens användning finge ytterligare följande framhållas. Riksförbundet
avsåge att upphandla lagrat träkol eller helst hel kolmila i skogen vid
framkomlig bilväg. Träkolets förädling till lämpligt bilbränsle skulle ske
på platsen, varefter bränslet i ändamålsenliga förpackningar skulle levereras
antingen direkt till konsumenter eller lagras å särskilda »tankställen»,
där detaljförsäljningen skulle ordnas genom riksförbundets försorg. Riksförbundet
avsåge sålunda att försöksvis ordna ett erforderligt antal »tankställen
för träkolsbilar».

Statskontoret, som icke ansett sig böra ingå på frågan örn ändamålsenligheten
av de åtgärder, vilka kommittén i förevarande hänseende förordat,
har ifrågasatt, huruvida det icke med hänsyn till den betydelse, som en
ökad användning av generatorgasdrivna motorfordon angivits hava för en
rationell skogsvård, kunde varu befogat, att skogsägareföreningarnas riksförbund
bidroge till täckandet av kostnader för de ifrågasatta åtgärderna,
förslagsvis med halva det beräknade beloppet.

Såsom kommittén framhållit är det av stor betydelse, att i händelse av
avspärrning i tillförseln av motorbränsle möjligheter finnas att inom landet
tillgodose behovet av sådant bränsle. En av de största svårigheterna för
närvarande vid användningen av generatorgasdrivna fordon torde vara bristen
på en organisation av träkolsproduktionen och distributionen av sådana
kol. Jag vill i detta sammanhang erinra, att innevarande års riksdag medgivit,
att ett belopp av 25,000 kronor av det i riksstaten för budgetåret 1937/
1938 uppförda förslagsanslaget till oförutsedda utgifter får tagas i anspråk
till bestridande av kostnaderna för anordnande av vissa försök med generatorgasdrivna
motorfordon. Även med hänsyn till genomförandet av dessa
försök är det av vikt, att lämpligt träkol står till förfogade samt att möjligheter
finnas till kolens distribution utan allt för stora svårigheter. En
lösning av frågan om anskaffning av bränsle torde över huvud vara ett villkor
för att de generatorgasdrivna motorerna i större utsträckning skola kunna
prövas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

9

Med anledning härav anser jag, att åtgärder böra vidtagas för uppbyggandet
av en organisation av ifrågasatt slag.

Till det av kommittén framlagda förslaget, vilket i huvudsak tillstyrkts i
yttrandena, kan jag ansluta mig. Ett belopp av 30,000 kronor torde sålunda
böra ställas till skogsägareföreningarnas riksförbunds förfogande för detta
ändamål. Enligt vad förbundet upplyst har detsamma icke medel tillgängliga
för att på sätt statskontoret ifrågasatt bidraga till organisationens uppbyggande.
Mot det sätt varpå kommittén tänkt sig organiserandet av träkolstillverkningen
och kolets distribution har jag intet att erinra. För de anvisade
medlen torde alltså en generatorgasdriven automobil jämte krossverk
böra anskaffas att användas för kolens framställande och distribution.
Återstoden av de anvisade medlen torde böra få användas till avlöning av
erforderlig personal för automobilens och krossverkets skötsel samt administrationskostnader
och upplysningsverksamhet.

Riksförbundet lärer böra tillförbindas att till cliefen för jordbruksdepartementet
avgiva redogörelse beträffande användningen av de till förfogande
ställda medlen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Bidrag till skogsägareföreningarnas riksförbund
för viss verksamhet avseende generatorgasdrivna motorfordon
för budgetåret 1938/1939 under nionde huvudtiteln anvisa
ett anslag av ...................... kronor 30,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
P. Gullstrand.