Kungl. Maj.ts proposition Nr 242

Proposition 1919:242

Kungl. Maj.ts proposition Nr 242.

5

IVr 242.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående tillerkännande åt
pastorn vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö av ett andra
ålderstillägg: given Stockholms slott den 14 mars 1919.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed
föreslå riksdagen

dels godkänna, att i den för fångvårdsstaten gällande ordinarie staten,
så vitt denna avser tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, vidtages — att
tillämpas från och med år 1919 — den ändring, att för pastorn vid
nämnda anstalt upptages ett andra ålderstillägg å 500 kronor å den del
av arvodet, som motsvarar lön, att utgå efter tio års fortsatt innehavande
av pastorstjänst i samma lönegrad,

dels ock föreskriva, att för tillträde till detta ålderstillägg skola i
övrigt gälla enahanda villkor, som äro stadgade för tillträde till redan
medgivet ålderstillägg.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 242.

Ang. tillerkännande
åt
pastorn vid
tvångsarbetsanstalten
å
Svartsjö av
ett andra
åiderstillägg.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 14 mars 1919.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE.

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna.

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde ärende
rörande avlåtande till riksdagen av proposition om tillerkännande åt
pastorn vid tvångsarletsanstalten å Svartsjö av ett andra ålderstillägg.

Härvid anförde föredraganden:

»I en under år 1917 till fångvårdsstyrelsen avlåten skrivelse anhöllo
ordinarie andra pastorn vid centralfängelset å Långholmen samt ordinarie
pastorerna vid centralfängelserna i Malmö och i Härnösand på närmare
anförda skäl, att åtgärder måtte vidtagas för att fängelsepastorerna
vid de centrala fångvårdsanstalterna och tvångsarbetsanstalterna
i de fall, då nämnda pastorer ej ägde rätt att med sin fångvårdstjänst
förena annan befattning samt dessa pastorer redan nu tillerkänts ett
ålderstillägg av 500 kronor, måtte komma i åtnjutande av ett andra

7

Kungl, Maj:ts proposition Nr 242.

ålderstillägg om 500 kronor att utgå i samma ordning, som för andra
fångvårdstjänstemän av högre grad vore föreskrivet.

Denna framställning tillstyrktes dels av fångvårdsstyrelsen i skrivelse
till Kungl. Magt den 24 september 1917 och dels av 1902 års
löneregleringskommitté i underdånigt utlåtande den 19 mars 1918. T
överensstämmelse härmed hemställde löneregleringskommittén, att för
förste pastor och andre pastor vid centralfängelset å Långholmen, pastorer
vid centralfängelserna å Härianda, i Härnösand och i Malmö samt
vid tvångsarbetsanstalterna å Svartsjö och i Norrköping å den del av
arvodet, som motsvarade lön, måtte få utgå ett andra ålderstillägg å
500 kronor efter tio års fortsatt innehavande %v pastorstjänst i samma
lönegrad, under iakttagande att för tillträde till det sålunda föreslagna
ytterligare ålderstillägget skulle gälla enahanda villkor, som vore stadgade
för tillträde till redan medgivet ålderstillägg.

Den 26 april 1918 avlät Kungl. Magt proposition (nr 388) till
riksdagen om beviljande av anslag till fångvården och statens arbetsanstalter
in. m. Denna proposition gick ut på, förutom annat, tvångsarbetsanstaltens
i Norrköping förvandlande till straffanstalt samt tvångsarbetsanstalternas
å Svartsjö och i Landskrona skiljande från fångvårdsförvaltningen.
Enligt propositionen skulle således den för fångvårdsstaten
gällande ordinarie staten från och med år 1919 undergå, bland
annat, den ändring, att ur densamma skulle utgå den för tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö upptagna särskilda avlöningsstat. I stället skulle
för sistnämnda arbetsanstalt under den förändrade benämningen ''statens
arbetsanstalt å Svartsjö’ fastställas ny, utom fångvårdsstaten fallande
ordinarie avlöningsstat.

Vid behandlingen i statsrådet av frågan om avlåtande av nyssberörda
proposition anmälde jag tillika inför Kungl. Maj:t den väckta
frågan om tillerkännande åt vissa pastorer vid fångvården av ett andra
ålderstillägg (prop. nr 388 till 1918 års lagtima riksdag sid. 61 — 64).
Efter det jag redogjort för pastorernas hemställan samt fångvårdsstyrelsens
och löneregleringskommitténs däröver avgivna yttranden, anförde
jag därvid i följande:

''Förslaget att nu ifrågavarande pastorer vid fångvården måtte tillläggas
ett andra ålderstillägg har sålunda tillstyrkts av såväl fångvårdsstyrelsen
som löneregleringskommittén. De skäl, de anfört till stöd
för denna sin ståndpunkt, äro enligt min mening av övertygande art,
och är jag därför beredd tillstyrka Kungl. Maj:t att hos riksdagen göra
framställning i huvudsaklig överensstämmelse med löneregleringskommitténs
nyssnämnda hemställan, dock med de modifikationer däri, som

8

Kungl. Maj. ts proposition Nr 242.

föranledas av förut omnämnda förslag rörande tvångsarbetsanstaltens
Norrköping förändrande till straffanstalt samt om ny benämning å Svartsjöanstalten.
I ett avseende går min hemställan dessutom längre än fångvårdsstyrelsen
och löneregleringskommittén föreslagit. Dessa myndigheter
hava bland de pastorer, som skulle bliva delaktiga av nu ifrågavarande
löneförbättring, icke upptagit pastorn vid tvångsarbetsanstalten
i Karlskrona. Anledningen härtill har tydligen varit den, att, på sätt
redan förut omnämnts, denna anstalt varit tillsvidare nedlagd. Då
emellertid, enligt vad redan omförmälts, anstaltens verksamhet nu återupptagits,
ehuru i förändrad form, i det att densamma omändrats till
straffanstalt, torde ingen anledning föreligga, varför ej även den vid
denna anstalt anställda pastorn skulle tilläggas ett andra ålderstillägg,
och kommer min hemställan i detta avseende därför att omfatta jämväl
pastorn vid centralfängelset i Karlskrona.’

1 enlighet med vad jag sålunda anfört hemställde jag vid berörda
tillfälle, bland annat, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att den för fångvårdsstaten gällande ordinarie staten måtte från och
med år 1919 undergå den ändring, att för en var av förste pastor och andre
pastor vid central fängelset å Långholmen, pastorer vid central fängelserna
i Malmö, å Härianda, i Härnösand, i Karlskrona och i Norrköping
upptoges ett andra ålderstillägg å 500 kronor å den del av arvodet,
som motsvarade lön, att utgå efter tio års fortsatt innehavande av pastorstjänst
i samma lönegrad, varjämte i det förslag till ordinarie avlöningsstat
för statens arbetsanstalt å Svartsjö, vars godkännande jagföreslog
skulle utverkas av riksdagen, upptogos tvenne ålderstillägg,
vartdera å 500 kronor, för den vid anstalten anställda pastorn, att utgå
efter samma grunder som nyss sagts beträffande de övriga pastorer,
varom då var fråga.

I överensstämmelse med vad jag sålunda hemställt blev också
förut omförmälda proposition nr 388 till 1918 års lagtima riksdagavfattad.

I det utlåtande (nr 226), som statsutskottet avgav över nyssnämnda
proposition, blev denna i de delar, varom nu är fråga, tillstyrkt av utskottet
med allenast den modifikation, att tvångsarbetsanstalten å Svartsjö
skulle bibehållas vid sin dittillsvarande benämning. Utskottet hemställde
alltså, bland annat, dels (under mom. a) att för en var av förut
nämnda pastorer vid anstalter, som enligt propositionen fortfarande
skulle kvarbliva under långvården, skulle i vederbörande stat upptagas
ett andra ålderstillägg å 500 kronor, dels ock (under punkt d) om godkännande
av viss särskild ordinarie avlöningsstat för tvangsarbetsan -

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 242.

stalten å Svartsjö, i vilken stat upptagits tvenne ålder stillägg för den
vid denna anstalt anställda pastorn.

Mot utskottets utlåtande över nu omförmälda proposition avgavs
en reservation, som i huvudsak gick ut därpå, att tvångsarbetsanstalterna
fortfarande skulle förbliva under fångvårdsförvaltniugen. I denna
reservation blev, så vitt nu är i fråga, reservanternas hemställan —
säkerligen utan att detta var avsett — avfattad på det sätt, att, vid
bifall till densamma, ett andra ålderstillägg å 500 kronor väl komme
att tillerkännas en var av förutnämnda pastorer vid centralfängelserna
å Långholmen, i Malmö, å Härianda, i Härnösand, i Karlskrona och i
Norrköping, men däremot ej pastorn vid tvångsarbetsanstahen å Svartsjö.
Då denna reservation sedermera kom att ligga till grund för riksdagens
beslut i ämnet, blev följden den, att sistnämnda befattningshavare
ej fick den avlöningsförbättring, som var honom tillämnad.

Då emellertid det givetvis ej föreligger någon som helst anledning,
varför ej pastorn vid tvångsarbfdsanstalten å Svartsjö skall i nu
förevarande avseende vara likställd med sina nyssnämnda kolleger, tilllåter
jag mig hemställa, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels godkänna, att i den för fångvårdsstaten gällande ordinarie
staten, så vitt denna avser tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, vidtages —
att tillämpas från och med år 1919 — den ändring, att för pastorn vid
nämnda anstalt upptages ett andra ålderstillägg å 500 kronor å den del
av arvodet, som motsvarar lön, att utgå efter tio års fortsatt innehavande
av pastorstjänst i samma lönegrad,

dels ock föreskriva, att för tillträde till detta ålderstillägg skola i
övrigt gälla enahanda villkor, som äro stadgade för tillträde till redan
medgivet ålderstillägg.»

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlätas proposition
i ämnet av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

A dil Wifvesson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 213 käft. (Nr 241- -242.) 2