Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1958
1
Nr 20
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avstående i
visst fall av kronans rätt till danaarv, m. m.; given
Stockholms slott den 20 december 1957.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 december
1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler frågor om avstående
i vissa fall av kronans rätt till danaarv samt av allmänna arvsfondens
rätt till arv och anför därvid följande.
1 :o
Rätten till danaarv efter Gustaf Dahlin från Gunnarsnäs socken
Hos Kungl. Maj:t har syskonen fru Stina Maja Bränfeldt, född Boman,
hemmansägaren Johan Oskar Boman och gjuteriarbetaren Axel Ragnar Boman,
Dals Rostock, anhållit att vissa medel, vilka enligt äldre arvsbestäinmelser
tillfallit kronan såsom danaarv efter förenämnde Dahlin, måtte avstås
till förmån för dem.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län och kammaradvokatfiskalsämbetet har avgivit
utlåtanden över ansökningen.
1 Ilihtuig till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 20
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1958
Av handlingarna i ärendet framgår i huvudsak följande.
Vid sitt frånfälle den 8 juni 1922 efterlämnade Dahlin hustrun i andra
giftet Stina Lisa Dahlin samt arvingar i första giftet, nämligen en sons till
antal och vistelseort okända barn och en dotter på okänd ort i Amerika. Till
god man för de bortovarande förordnades av vederbörande häradsrätt hemmansägaren
Anders Boman i Sandlycke.
Enligt inbördes testamente den 27 mars 1908 tillerkändes Stina Lisa
Dahlin all kvarlåtenskap efter maken. Boman underlät att å de okända arvingarnas
vägnar anmäla laglottsanspråk å dem tillkommande laglott efter
Gustaf Dahlin.
Stina Lisa Dahlin avled den 12 februari 1926 utan att efterlämna »ursprungliga
arvingar». Genom testamente den 16 januari 1924 hade hon förordnat,
att hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla snickaren Anders Gustaf
Ottosson och hans hustru Alma Sofia Ottosson i Sandlycke.
Genom utslag den 8 mars 1926 förpliktade häradsrätten Boman att till
den efter honom förordnade gode mannen för Gustaf Dahlins okända arvingar
utgiva dem tillkommande laglott, 452 kronor 75 öre, jämte 4 1/2 procent
ränta därå från den 17 augusti 1923 till dess betalning komme att ske.
Vederbörande överförmyndare har intygat, att förenämnda arvingar ej
givit sig till känna eller gjort sin rätt till arv gällande inom laga tid samt att
ifrågavarande kronan såsom danaarv tillfallna medel enligt av gode mannen
avlämnad sluträkning år 1956 utgjorde 1 047 kronor 25 öre.
Sökandena, som är den numera avlidne Anders Bomans barn, är dennes
samtliga arvingar.
Länsstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till ansökningen.
Kammaradvokntfiskalsämbetet finner sökandena av billighetsskäl böra
tillerkännas de för de bortovarande nedsatta medlen, vilka endast avsett att
säkerställa arvingarnas rätt till laglott för det fall någon därtill berättigad
inom laga tid gjorde sådant anspråk gällande.
Departementschefen. Enligt beslut av 1955 års riksdag (prop. 136; SU 78,
rskr 220) må Kungl. Maj:t utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall avstå
kvarlåtenskap, som tillfallit allmänna arvsfonden, intill ett belopp av i varje
särskilt fall 10 000 kronor.
I här föreliggande fall gäller frågan avstående av kronans rätt till danaarv.
Ett sådant avstående omfattas icke av det Kungl. Maj :t meddelade bemyndigandet.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit ansluter jag mig till uppfattningen,
att förenämnda, kronan såsom danaarv tillfallna belopp bör avstås
till sökandena. Såsom framgår av det nyss anförda erfordras emellertid härvidlag
riksdagens medgivande.
I anslutning härtill vill jag ifrågasätta, huruvida riksdagens medgivande
vid avstående av danaarv behöver inhämtas från fall till fall, då fråga är
om belopp understigande 10 000 kronor. Det synes mig lämpligt att bemyn
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1958
3
digande lämnas Kungl. Maj :t i överensstämmelse med vad som gäller för
avstående av kvarlåtenskap tillfallen arvsfonden. Det för Kungl. Maj :t lämnade
medgivandet beträffande arvsfondsegendom avser tiden intill utgången
av budgetåret 1958/59. I enlighet härmed torde motsvarande medgivande
att avstå kvarlåtenskap, som tillfallit kronan såsom danaarv, böra utverkas
för nyss angiven tid, varefter frågan ånyo får underställas riksdagen.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels att medgiva, att kronans rätt till danaarv efter Gustaf
Dahlin från Gunnarsnäs socken må avstås till förmån för
fru Slina Maja Bränfeldt, hemmansägaren Johan Oskar
Boman och gjuteriarbetaren Axel Ragnar Boman;
dels ock att medgiva, att Kungl. Maj :t må till och med utgången
av budgetåret 1958/59 utan riksdagens samtycke i
varje särskilt fall, i huvudsaklig överensstämmelse med de
riktlinjer, som vid avgörandet av dylika ärenden hittills blivit
följda, avstå kronan såsom danaarv tillfallen kvarlåtenskap
intill ett belopp av i varje särskilt fall 10 000 kronor.
2:o
Rätten till arv efter montören Erik Nikolaus Andersson från Stockholm
Den 24 december 1955 avled förenämnde Andersson, som var född den 17
april 1890, utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning,
efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen, enligt bouppteckningen
10 454 kronor 73 öre, uppgick enligt en av gode mannen för
allmänna arvsfonden lämnad uppgift den 19 oktober 1957 till 14 279 kronor
22 öre. Boet har ännu icke slutligt redovisats.
Hos Kungl. Maj :t har Ellen Karolina Viktoria Olsson i Stockholm anhållit,
att den avlidnes kvarlåtenskap måtte avstås till henne. Till stöd för ansökningen
har sökanden, som är född den 28 oktober 1885, anfört i huvudsak
följande. Andersson och hon hade år 1934 ingått trolovning och sedan dess
oavbrutet sammanbott. På grund av sviter efter lårbensbrott år 1948 vore
hon starkt invalidiserad. Hon saknade egna tillgångar och vore för sin försörjning
numera helt hänvisad till sin folkpension. Andersson hade till henne
uttalat sin önskan, att hon i händelse han avlede före henne skulle erhålla
hans kvarlåtenskap.
överståthållarämbetet och kammaradvokatfiskalsämbetet har uttalat, att
av utredningen i ärendet finge anses framgå att Olsson stått den avlidne i
livstiden nära, varjämte kammaradvokatfiskalsämbetet framhållit, att hon
levde i små ekonomiska omständigheter. Båda myndigheterna har tillstyrkt
bifall till ansökningen.
Departementschefen. I likhet med myndigheterna anser jag, att kvarlåtenskapen
efter Andersson hör avstås till förmån för Olsson, som måste an
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1958
ses ha stått den avlidne i livstiden nära och därjämte befinner sig i små ekonomiska
omständigheter.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter montören Erik Nikolaus Andersson från
Stockholm må avstås till förmån för Ellen Karolina Viktoria
Olsson.
Vad departementschefen sålunda under punkterna
l:o—2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,
bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Sanell
572026 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag