Kungl. Maj.ts proposition Nr 179

Proposition 1923:179

Kungl. Maj.ts proposition Nr 179.

7

Nr 179.

Kung!. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag
för bestridande av kostnaderna för återställande
av tandläkarinstitutets nu förhyrda lokaler i förutvarande
skick; given Stockholms slott den 16
mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 16 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,
ScHLYTER, ÖrNE.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Sedan lång tid har tandläkarinstitutet varit inrymt i förhyrda
lokaler i huset nr 46 vid Malmskillnadsgatan i Stockholm. Numera

Anslag för
bestridande
av kostna -

derna för
återställande
av tandläkarinst-itutets

nu förhyrda
lokaler i förutvarande

skick.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 179.

hava lokaler beretts institutet i vetenskapsakademiens förutvarande,
staten numera tillhöriga byggnad i kvarteret Grönlandet norra. Såsom
framgår av det propositionen nr 194 till 1922 ars riksdag i utdrag
fogade statsrådsprotokollet, beräknade man, att institutets nya
lokaler skulle stå färdiga att tagas i bruk vid början av höstterminen
1928.

Med hänsyn härtill har kontraktet ifråga om förhyrande av lokalerna
i huset Malmskillnadsgatan nr 46 blivit uppsagt att upphöra
från och med den 1 oktober 1923. Emellertid åligger det jämlikt
detta kontrakt tandläkarinstitutet att vid avflyttning från lokalerna
återställa dem i förutvarande skick.

Beträffande detta återställande av lokalerna har tandläkarinstitutets
lärarråd i skrivelse den 5 februari 1923 till karolinska medikokirurgiska
institutets förvaltningsnämnd anfört bland annat följande:

För utredning beträffande de kostnader, som återställelseskyldigheten kommer
att medföra, har lärarrådet begärt biträde av byggnadsstyrelsen, som för ifrågavarande
ändamål utsett intendenten K. Bildmark, vilken i förening med hyresvärdens
ombud stadsingenjören G. Hultqvist och tillkallade hantverkmästare beräknat
kostnaderna för de påsynade arbetenas utförande.

Av eu skrivelsen vidfogad förteckning över den hyra, som tandläkarinstitutet
erlagt under de gångna 25 åren, framgår, att kostnaden för de förhyrda lokalerna
varit mycket måttlig och först under de senare åren stigit i samband med
elevernas — och lokalernas — ökning samt den allmänna stegring av hyresnivån,
som kriget framkallat.

De underhållskostnader inom lokalerna, som det ålegat tandläkarinstitutet
att betala, hava inskränkts till minsta möjliga åtgärder för lokalernas brukbarhet
till avsett ändamål. Därjämte får lärarrådet såsom sin mening uttala, att hyresvärdens
omkostnader för fastighetens vidmakthållande under de gångna 25 åren
måst varit synnerligen små att döma av det tillstånd, i vilket fastigheten under
denna tid befunnit sig.

Sedan lärarrådet tagit del av besiktningsutlåtandet, vars beräkningar lärarrådet
till alla delar biträder, hemställer lärarrådet, att förvaltningsnämnden med
godkännande och tillstyrkan ville befordra vidare och bringa till verkställighet
detta återställelseförslag.

Härför synes jämväl böra införskaffas hyresvärdens godkännande av utförda
beräkningar och erhållen slutsumma 20,600 kronor. Men därtill kommer den kostnad,
som byggnadsstyrelsens biträde för utredningen betingar. Denna kostnad
uppgår till 385 kronor. Enklast och bäst synes återställelseskyldigheten — efter
husvärdens godkännande — kunna fullgöras på sätt att husvärden erhåller 20,600
kronor och tandläkarinstitutet hans kvitto på att återställelsen därigenom blivit
fullgjord. För gäldande av här ifrågasatt kostnad saknar tandläkarinstitutet disponibla
medel, men anser sig lärarrådet böra göra följande hemställan.

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 179.

Under första åren av tandläkarinstitutets verksamhet fick lärarrådet tillstånd
att av inflytande medel — studie- och examensavgifter, patientavgifter samt bidrag
från Stockholms stad — använda viss del för hyra, materiell o. s. v. Återstoden
skulle inbetalas till statsverket, Under de två sista åren har lärarrådet erhållit
rättighet att för tandläkarinstitutets drift använda hela den under året inflytande
inkomsten. Enligt en ansökningen bifogad tablå har tandläkarinstitutet
på så sätt fullgjort detta åliggande, att undervisningsanstalten från sin begynnelse
inbetalt 127,900 kronor till statsverket. Endast under ett år (1919) har utgifterna
överstigit inkomsterna. Och även under de år — sedan 1920, då tandläkarinstitutet
fått tillstånd att för driften använda hela inkomsten — har sådant återbärande
ägt rum till statsverket. Under de tre sista åren har sålunda återburits
över 50,000 kronor. Under år 1922 har enligt meddelande från kamrerarkontoret
av den 19 januari 1923 inkomsterna för tandläkarinstitutet uppgått till 100,090
kronor och utgifterna till 80,093 kronor. Även om eu del räkningar från 1922
återstå att betala av 1922 års inkomst, torde återstoden komma att belöpa sig
till en 19,000—inemot 20,000 kronor.

Lärarrådet hemställer, att detta överskott å verksamheten på tandläkarinstitutet
under år 1922 måtte få användas för gäldande av den återställelseskyldighet,
som enligt kontrakt åligger undervisningsanstalten och som enligt besiktningsutlåtandet
kan uppskattas till 20,600 kronor plus 385 kronor för byggnadsstyrelsens
biträde.

Och föreslår lärarrådet därjämte, att, då 1922 års överskott icke räcker till
för full inbetalning av dessa återställelse-och besiktningskostnader, bristen måtte
få täckas på sådant sätt, att tandläkarinstitutet av 1923 års inkomster måtte befullmäktigas
att utbetala återstoden.

Ty trots ovissheten om hur mycket som kommer att inflyta till tandläkarinstitutet
under år 1923, och trots de ökade omkostnaderna — och minskade inkomsterna
— som flyttningsåret låter förmoda, hyser lärarrådet likväl förhoppning
om att tandläkarinstitutets drift under år 1923 skall lämna så pass stort
överskott, att skillnaden mellan nu påfordrade och tillgängliga medel utan svårighet
skola kunna utbetalas av de inkomster, som inflyta till tandläkarinstitutet
under år 1923.

Vid ansökningen var fogat ett intyg av ägarna av det hus, vari
tandläkarinstitutet ännu är inrymt, däri dessa förklarat sig villiga
att såsom full ersättning för fullgörande av den tandläkarinstitutet
kontraktsenligt åvilande återställelseskyldigheten godtaga ett kontant
belopp av 20,600 kronor.

Därjämte funnos vid framställningen fogade de i lärarrådets
skrivelse omförmälda uppgifterna rörande dels av karolinska institutet
utbetald hyra för tandläkarinstitutets lokaler under tiden den 1
oktober 1897—den 31 december 1922, dels de överskottsmedel av
vid tandläkarinstitutet influtna avgifter, vilka under åren 1898
1922 inlevererats till statsverket, vidare avskrift av hyreskontrakt
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 143 Käft. (Nr 178 179.) 2

10

Kungl. Maj. ts proposition Nr 179.

med inneliggande beskrivningar över det skick, vari lokalerna befunno
sig, då de förhyrdes av tandläkarinstitutet, samt ovan omförmälda
besiktningsutlåtande rörande återställnings- och reparationsåtgärder.

Med anledning av denna framställning från tandläkarinstitutets
lärarråd har karolinska institutets lärarkollegium i skrivelse till
kanslersämbetet för rikets universitet den 12 februari 1923, i enlighet
med förvaltningsnämndens tillstyrkan, hemställt om utverkande
av proposition till 1923 års riksdag med förslag att till bestridande
av kostnaderna för fullgörandet av den omförmälda återställelseskyldigheten-bevilja
ett anslag av 20,986 kronor.

I det utlåtande av den 21 februari 1923, varmed kanslersämbetet
till Kungl. Maj:t överlämnat samtliga till ärendet hörande
handlingar, har kanslerämbetet anfört huvudsakligen följande.

Av riksdagens skrivelse den 17 maj 1897 angående regleringen av utgifterna
under åttonde huvudtiteln inhämtas, att enligt riksdagens mening anslag
till tandläkarinstitutet böra beviljas endast under förutsättning att de avgifter,
som efter grunder, vilka godkänts av riksdagen, upptagas av de studerande, i
främsta rummet användas till bestridande av kostnaderna för institutet. Vid sådant
förhållande synes det ligga närmast till hands, att, på sätt institutets lärarråd
i ärendet föreslagit, nu ifrågavarande kostnader, avseende för institutets verksamhet
hittills förhyrda lägenheters återställande i det skick, vari de vid tillträdet
befunnos, gäldas av besparingar, som under åren 1922 och 1923 uppstått
eller komma att uppstå å, bland annat, omförmälda avgifter.

Då emellertid uti en handlingarna i ärendet bifogad promemoria karolinska
institutets kamrerare, vilken jämlikt gällande bestämmelser även åligger att omhänderhava
tandläkarinstitutets räkenskaper, meddelat, att överskottet för år 1922,
20,310 kronor 10 öre, torde komma att under år 1923 i icke ringa grad användas
till bestridande av utgifter, avseende år 1922, vilka ännu icke vore till siffran
kända, samt att intill den 8 februari 1923 av ifrågavarande överskott disponerats
i runt tal 3,850 kronor, och då det följaktligen icke ännu kan anses utrett
eller med någon visshet antagas, att sagda besparingar komma att förslå
till betäckande av nu ifrågavarande kostnader, uppgående till 20,985 kronor,
torde dessa böra lämpligen, i enlighet med lärarkollegiets hemställan, bestridas
på sådant sätt, att — givetvis under förutsättning, att besparingar för åren 1922
och 1923 å de till tandläkarinstitutet inflytande medel varda, sedan övriga kostnader
för institutets expenser och dylikt blivit därav bestridda, såsom hittills inlevererade
till statsverket — riksdagen för ändamålet beviljar ett särskilt anslag på
extra stat för budgetåret 1923—1924.

Kanslersämbetet hemställer i anslutning härtill om avlåtande av
proposition till 1923 års riksdag i enlighet med lärarkollegiets vid
karolinska institutet förslag.

11

Kung!. Maj ds proposition Nr 179.

På grund av remiss liar byggnadsstyrelsen den 8 mars 1923
avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, bland annat, att det
vid verkställd besiktning av de ifrågavarande lokalerna befunnits,
att de i besiktningsutlåtandet åsätta ersättningsbeloppen icke vore
för högt tillmätta och att hänsyn tagits därtill, att husvärden under
hyrestiden varit skyldig att själv vidkännas kostnaderna för den »naturliga
slitningen. I likhet med lärarrådet ansåge byggnadsstyrelsen
det vara för statsverket fördelaktigast, att den tandläkarinstitutet
åliggande återställningsskyldigheten fullgjordes genom att husvärden
erhölle ett belopp av 20,600 kronor. Byggnadsstyrelsen slutade med
att tillstyrka bifall till kanslersämbetets framställning.

Av vad ovan anförts framgår, att tandläkarinstitutet genom
kontrakt bär tillförbundit sig att vid sin avflyttning från de nuvarande
lokalerna i Malmskillnadsgatan 46 återställa dessa i sitt förutvarande
skick. Det synes mig ägnat att väcka förvåning, att erinran
om sagda förhållande och därav betingade utgifter först nu
hos Kungl. Maj:t gjorts, då förhållandet icke torde hava varit vederbörande
obekant vid tiden för de sedvanliga anslagsäskandenas
ingivande.

I likhet med samtliga i ärendet hörda myndigheter finner jag
det lämpligast, att den institutet åliggande återställningsskyldigheten
fullgöres genom att husvärden erhåller den föreslagna summan,
20,600 kronor, mot vars storlek jag icke funnit något att erinra.
Ej heller mot det belopp av 385 kronor, som beräknats som ersättning
för upprättandet av det handlingarna bifogade besiktningsutlåtandet,
har jag någon invändning att göra.

I avseende å bestridande av sagda kostnader hade givetvis legat
närmast till hands tillstyrka, att desamma måtte få utgå från inflytande
elevavgifter. Under punkt 103 av bilagan åttonde huvudtiteln
till 1923 års statsverksproposition: inredning och utrustning
av tandläkarinstitutets nya lokaler m. m., har emellertid Kung!.
Maj:t, bland annat, föreslagit riksdagen medgiva, att under år 1923
hela beloppet av inflytande elevavgifter vid tandläkarinstitutet må
i mån av behov användas till hyra av lokal för poliklinik och laboratorium,
till lokalens uppvärmning och belysning m. m. samt till
materiell. Ett liknande medgivande hade även lämnats för år 1922.
Då det torde vara ovisst, huruvida några besparingar kunna uppstå

Departe mentschefen.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 179.

å dessa avgifter, vilka skulle kunna helt eller delvis täcka de nu
ifrågakomna utgifterna, anser jag försiktigheten bjuda att tillstyrka,
att sagda utgifter bestridas genom särskilt av riksdagen beviljat anslag.
I den mån å sagda elevavgifter uppkommer överskott, vilket
inlevereras till statsverket, i samma mån kompenseras i realiteten
den av ifrågavarande återställelseskyldighet betingade direkta utgiftsökningen.

Medel för ifrågavarande ändamål finnas visserligen icke beräknade
i den till årets riksdag avlåtna statsverkspropositionen, men
enligt vad jag inhämtat kommer statsrådet och chefen för finansdepartementet
att i fall av behov härom framställa erforderligt
förslag.

Under hänvisning till vad ovan anförts får jag därför hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att för bestridande av kostnaderna för återställande
av tandläkarinstitutets nu förhyrda lokaler
i förutvarande skick för budgetåret 1928—1924
anvisa ett extra anslag av 20,985 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
på tillstyrkan av statsrådets övriga
ledamöter, gilla; och skall proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

Stockholm 1923, Ivar Hoeggströms Boktryckeri A. B.

930797