Kungl. Maj.ts proposition nr 173 är 1959 (Proposition 1959:173 - höst)

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 är 1959

Nr 173

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad Igdelse av 1 § lagen den 10 juli 19i7
(nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens
främjande; given Stockholms slott den 16 oktober
1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen
den 10 juli 1947 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens
främjande.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådan ändring i 1 § lagen om kommunala åtgärder
till bostadsförsörjningens främjande att dylika åtgärder från en kommuns
sida inte begränsas till kommunens område utan kan utsträckas till
en annan kommun, i den mån de berörda kommunerna utgör en enhet i
bostadsförsörjningshänseende.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 173

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1959

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 juli 1947 (nr 523) om kommunala
åtgärder till bostadsförsörjningens främjande

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 10 juli 1947 om kommunala åtgärder
till bostadsförsörjningens främjande skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Kommun äger, om den så finner
påkallat för att främja bostadsförsörjningen
inom kommunen, ställa
medel till förfogande att enligt de
grunder och i den ordning, som
kommunen bestämt, användas till
åtgärder i syfte att nedbringa inom
kommunen bosatta personers kostnader
för anskaffande eller innehav
av en fullvärdig bostad.

(Föreslagen lydelse)

§•

Kommun äger, om den så finner
påkallat för att främja bostadsförsörjningen
inom kommunen eller
område, i vilket kommunen ingår
och som kan anses utgöra en enhet
i bostadsförsörjningshänseende, ställa
medel till förfogande att enligt
de grunder och i den ordning, som
kommunen bestämt, användas till
åtgärder i syfte att nedbringa den
enskildes kostnader för anskaffande
eller innehav av en fullvärdig bostad.
Kommun må ej bedriva verksamhet
enligt vad nu sagts inom annan
kommun utan att sistnämnda
kommun samtyckt därtill.

Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1959

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Knngl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet å
Stockholms slott den 16 oktober 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Lindell, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga angående ändring
i lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande samt
anför.

Den statliga bostadspolitiken förutsätter olika åtgärder från kommunernas
sida. De grundläggande bestämmelserna härom finns i lagen den
10 juli 1947 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens
främjande. Enligt 1 § denna lag äger kommun, om den så finner påkallat
för att främja bostadsförsörjningen inom kommunen, ställa medel till förfogande
att enligt de grunder och i den ordning, som kommunen bestämt,
användas till åtgärder i syfte att nedbringa inom kommunen bosatta personers
kostnader för anskaffande eller innehav av en fullvärdig bostad.
Vidare stadgar ifrågavarande lag i 2 § skyldighet för kommun att förmedla
lån och bidrag, som utgår av statsmedel i syfte att främja bostadsförsörjningen
inom riket, ävensom i övrigt, i den omfattning Kungl. Maj :t närmare
bestämmer, biträda vid handhavandet av den statliga låne- och bidragsverksamheten
för bostadsförsörjningsändamål. Mindre kommun kan
befrias från nämnda skyldighet i den utsträckning Kungl. Maj :t föreskriver.
Slutligen innehåller lagen i 3 § bestämmelse om att kommun med
mera än 10 000 invånare ävensom annan kommun, beträffande vilken
Kungl. Maj :t med hänsyn till bebyggelsens snabba utveckling eller andra
särskilda omständigheter så föreskrivit, skall till ledning för kommunens
framtida åtgärder med avseende å bostadsproduktionen inom kommunen
uppgöra bostadsförsörjningsplan.

Sedan fråga uppkommit om att en kommuns åtgärder till bostadsförsörjningens
främjande inte bör vara begränsade till kommunens område utan
bör kunna utsträckas till en annan kommun, i den mån de berörda kommunerna
utgör en enhet i bostadsförsörjningshänseende, har i en inom socialdepartementet
upprättad, i juni 1959 dagtecknad promemoria framlagts
förslag om sådan ändring i den förutnämnda lagen att kommunerna erhåller
dylik vidgad befogenhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1959

Yttranden över promemorian har efter remiss avgivits av bostadsstyrelsen,
Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga hithörande spörsmål.

Departementspromemorian

I promemorian framhålles, att kommunernas skilda åtgärder för planering
och genomförande av bostadsbyggnadsföretag utgör eu nödvändig
förutsättning för att eu såsom önskvärd betraktad jämn och hög bostadsproduktion
skall kunna åstadkommas. Eu särskild fråga, som under den
senaste tiden fått ökad aktualitet, rör de planerings- och produktionsproblem,
vilka uppställer sig i de fall då ett lokalt bostadsförsörjningsområde
omfattar mer än eu enda kommun. Enligt från bostadsstyrelsen inhämtade
uppgifter finnes bl. a. följande dylika områden i landet: Stor-Stockholm,
Stor-Göteborg, Malmö-Lundregionen, Eskilstuna-Torshälla-Hällby, Jönköping-Huskvarnaregionen,
Uddevallaregionen, Borås-Brämhult-Fristad-Sandhult,
Kinna-Skene-örby, Vänersborg-Trollhättanregionen, Kumla-Hallsberg,
Borlänge-Stora Tuna, Ludvika stad-Ludvika landskommun, Falun-Stora
Kopparberg, Avesta-Krylbo-Folkärna-Grytnäs, Gävle-Hille-Valbo, Ljusdals
köping-Ljusdals landskommun, Sundsvall-Skön, örnsköldsvik-SjälevadArnäs,
östersund-Frösö, Umeå stad-Umeå landskommun, Piteåregionen,
Luleå-Nederluleå.

1 denna förteckning över lokala bostadsförsörjningsområden, som omfattar
mera än en kommun, har enligt promemorian endast medtagits sådana
områden, där det ur bostadsförsörjningssynpunkt föreligger eller kan
antagas uppkomma ett starkt behov av att samordna kommunernas åtgärder.
De interkommunala problem, som kan uppkomma i detta sammanhang,
bedöms i promemorian vara av mycket skiftande karaktär i olika
regioner. I vissa fall — t. ex. beträffande storstäderna — är det fråga om
starkt expanderande centralorter, som inte själva har möjlighet att inom
sina gränser tillgodose det växande bostadsbehovet. I andra fall — såsom
i Jönköping-Huskvarnaregionen och i Vänersborg-Trollhättanregionen —
finns det två eller flera orter med expanderande näringsliv, vilket på grund
av det geografiska läget ger upphov till gemensamma planerings- och bostadsförsörjningsproblem.

1 promemorian uttalas vidare, att kommunal samverkan kräves i olika
hänseenden för att åstadkomma en tillräckligt stor bostadsproduktion inom
bostadsförsörjningsområden, som omfattar mer än en kommun. Inom ett
dylikt område kan såväl tillgången på exploateringsfärdig tomtmark inom
varje enskild kommun som varje kommuns praktiska möjligheter att organisera
erforderligt antal bostadsbyggnadsföretag växla högst avsevärt
från tid till annan. Det framhålles, att det därför i vissa fall kan visa sig
önskvärt och lämpligt att ett kommunalt eller allmännyttigt bostadsföre -

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1059 5

tag planerar och uppför bostadshus inte bara i den egna kommunen utan
också inom en annan i bostadsförsörjningsområdet ingående kommun samt
att kommunen erhåller möjlighet att bl. a. teckna borgen för lån till bostadshus,
som av kommunens bostadsföretag uppföres i eu utanför kommunens
gränser belägen del av det lokala bostadsförsörjningsområde, i
vilket kommunen ingår.

Med hänsyn härtill föreslås i promemorian, att 1 § lagen om kommunala
åtgärder till bostadsförsörjningens främjande ändras så att en kommuns
bostadsfrämjande åtgärder, vilka nu är begränsade till den egna kommunen,
kan utsträckas till annan kommuns område, i den mån detta ingår i
samma bostadsförsörjningsområde som den kommun, vilken vidtar åtgärden.

Yttranden

Den föreslagna lagändringen tillstyr kes av bostadsstyrelsen på de i
promemorian angivna grunderna. Även Svenska stadsförbundet (styielsens
majoritet) tillstyrker ändringen men anför, att mot förslaget måhända
skulle kunna riktas den invändningen, att det möjliggör för en kommun att
driva verksamhet inom en annan kommun på sådant sätt, att den kommunala
självbestämmanderätten skulle kunna urholkas. Enligt förbundets mening
torde sådana farhågor sakna grund, då man svårligen kan tänka sig, att
en kommun skulle kunna bedriva bostadsbyggande av någon större omfattning
i en annan kommun utan att de berörda kommunerna träffat överenskommelse
om formerna för byggandet och dispositionen av de nytillkommande
lägenheterna. Förbundet anser dock lämpligt att det i motiven föi eu
lagändring utsäges, att som en förutsättning för en kommuns engagemang i
bostadsbyggande i en annan kommun bör gälla, att överenskommelse träffats
mellan de berörda kommunerna i fråga om byggenskapens bedrivande och
fördelningen av ansvaret för statliga lån m. m. Slutligen anser förbundet, att
det finnes skäl att i detta sammanhang överväga ytterligare en ändring av
1 g lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande, så
att en kommuns befogenhet att utge bostadssubventioner kommer att gälla ej
blott inom kommunen eller bostadsförsörjningsområdet bosatta personer
utan även personer, som bor inom kommunen eller området utan att vara
mantalsskrivna där eller som har för avsikt att inflytta dit. Det är nämligen
i praktiken svårt, stundom omöjligt, att strikt upprätthålla kravet på bosättning,
som ju enligt vanlig terminologi torde få anses liktydigt med mantalsskrivning.
En ledamot av Svenska stadsförbundets styrelse har en avvikande
uppfattning såvitt avser motiveringen för förbundets ställningstagande och
anser bl. a., att den i promemorian föreslagna ändringen kan komma att
medföra komplikationer med hänsyn till bestämmelserna i 2 och 4 §§ tertiärlånekungörelsen
om ett bostadsföretags godkännande som allmänna ttigt
och om revision av sådana företag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 nr 1959

I avstyrkande riktning går yttrandet från Svenska landskommunernas
förbund, som visserligen uttalar förståelse för att den pågående utvecklingen
inom bostadsproduktionen kan aktualisera nya eller reviderade
institut för kommunalt samgående på ett större regionalt plan men framhåller,
att man rör sig på ett ömtåligt område, när man lämnar frivillighetens
plan och tillåter en kommun att vidtaga åtgärder inom en annan kommun.
Då 1 § lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande
inte bara bildar underlag för kommunala åtaganden, som är förbundna med
den statliga bostadshjälpen, utan också för fristående kommunala stödåtgärder
av håde generell och individuell beskaffenhet, skulle enligt förbundets
mening en kommun med den föreslagna lagändringen få eu tämligen obunden
frihet att bedriva bostadssubventionsverksamhet inom en annan kommun.
Detta finner förbundet föga rimligt, även om risken för missbruk av befogenheten
är ringa. Förbundet framhåller vidare, alt lagändringen skulle göra del
oklart vilken kommun inom det lokala bostadsförsörjningsområdet som
enligt 2 g i lagen skall vara skyldig att förmedla statliga lån och bidrag till
subventionerad bostadsbebyggelse. Ehuru den föreslagna lagändringen således
avstyrkes uttalar förbundet dock, att förbundets principiella betänkligheter
mot kompetensutvidgningar av föreslagen beskaffenhet skulle försvagas,
om det i ett motivuttalande klargjordes att avsikten inte är alt öppna
möjligheter för en kommun att inkräkta på en annan kommuns självbestämmanderätt.
Liksom Svenska stadsförbundet anser Svenska landskommunernas
förbund, att det av lagtexten bör framgå alt en kommuns åtgärder till
bostadsförsörjningens främjande kan avse även personer, som ännu inte är
bosatta inom kommunen.

Departementschefen

Inom den av det allmänna bedrivna verksamheten på det bostadspolitiska
fältet fyller kommunernas åtgärder en viktig uppgift. Inte minst betydelsefull
är härvidlag den roll som spelas av de kommunala bostadsföretagen, vilkas
bostadsbyggnadsverksamhet understödes av kommunerna bl. a. genom
att dessa tecknar borgen för lån till företagens bostadsbyggande. Till grund
för kommunernas möjlighet att vara verksamma på bostadspolitikens område
ligger lagen den 10 juli 1947 om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens
främjande, enligt vilken en kommun äger rätt att anslå medel
till förbättring av bostadsförhållandena inom kommunen. Lagen stadgar vidare
skyldighet för kommunerna att biträda vid den statliga lån- och bidragsgivningen
för bostadspolitiska ändamål. De kommunala åtgärderna är
dock inte begränsade till sådana fall då statligt stöd lämnas, utan kommunerna
äger frihet att ta självständiga initiativ på bostadspolitikens område.

Med den avfattning som givits den nyssnämnda lagen är en kommuns åtgärder
till bostadsförsörjningens främjande bundna till den egna kommurens
område. Efter lagens tillkomst bär emellertid förhållandena föränd -

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1959

rats i olika avseenden. Liksom på andra områden av den kommunala verksamheten
har utvecklingen medfört ett ökat behov av kommunal samverkan
i fråga om bostadsförsörjningen. De förhållanden som framkallat detta behov
är av skiftande slag. Sålunda torde t. ex. flera tätortskoinmuner vara i
den situationen att brist på tomtmark medför minskade möjligheter för dem
att inom den egna kommunens område låta bygga bostäder i den omfattning,
som motiveras av det rådande bostadsläget inom kommunen. Om eu
grannkommun har bättre tillgång till tomtmark men mera begränsade resurser
att genomföra den önskvärda bostadsproduktionen, kan det vara förmånligt
för de båda berörda kommunerna att träffa avtal om att den ena
skall låta uppföra bostadshus inom den andra. Såsom av departementspromemorian
framgår finns det minst ett 20-tal områden, som vart för sig kan
sägas utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende. Inom dessa bostadsförsörjningsområden
kan givetvis vederbörande kommuner ha intresse av
att samverka med varandra på sätt nyss sagts.

Utvecklingen har visat, att kommunernas insatser på bostadsförsörjningens
område i väsentlig grad har bidragit till eu förbättrad bostadsstandard.
Det måste därför anses vara angeläget att tillse, att kommunerna inte hindras
att genom inbördes samverkan skapa ökade förutsättningar för eu
aktiv bostadspolitik. Såsom i departementspromemorian framhållits synes
begränsningen av kommunernas bostadspolitiska åtgärder till kommunens
område i vissa fall utgöra hinder för eu önskvärd kommunal samverkan.
Den i promemorian föreslagna lagändringen till undanröjande
härav har också tillstyrkts av bostadsstyrelsen och Svenska stadsförbundet.
Svenska landskommunernas förbund har visserligen avstyrkt förslaget och
framhållit, att man rör sig på ett ömtåligt område när man tillåter en kommun
att vidtaga åtgärder inom en annan kommun. Förbundet har emellertid
tillika låtit förstå att förbundets principiella betänkligheter mot den
föreslagna lagändringen skulle försvagas, om det gjordes klart att meningen
inte är att öppna möjligheter för kommunerna att inkräkta på varandras
självbestämmanderätt.

För egen del anser jag, att det är av stort värde att eu kommuns bostadsbyggnadsföretag
får möjlighet att uppföra bostadshus i andra kommuner
inom samma bostadsförsörjningsområde, utan att man behöver anlita
kommunalförbundets form eller måhända nödgas vidta särskilda anordningar
av juridisk natur. Jag utgår härvid från att det föreligger något till
den egna kommunen knutet intresse för åtgärden, t. ex. att denna främjar
bostadsförsörjningen för dem som är verksamma eller avser att verka inom
kommunen. I anledning av vad Svenska landskommunernas förbund anfört
vill jag vidare framhålla, att det samgående mellan två eller flera
kommuner på bostadsförsörjningens område som den föreslagna lagändringen
avser att möjliggöra bör förutsätta, alt överenskommelse i alla
frågor av betydelse träffats mellan berörda kommuner. Denna förutsätt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1959

ning synes kunna angivas i lagtexten. Någon risk för kränkning av den
kommunala självbestämmanderätten föreligger då inte. Jag förordar därför
med nyss angivet tillägg den i departementspromemorian föreslagna
ändringen av 1 § lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens
främjande. Tillika anser jag mig böra godtaga ett av Svenska stadsförbundet
och Svenska landskommunernas förbund föreslaget förtydligande av
paragrafens ordalag, så att därav framgår att kommunens åtgärder enligt
stadgandet kan syfta till att nedbringa bostadskostnaderna inte bara för
personer, som redan är bosatta inom kommunen, utan även för sådana, som
söker bostad därstädes.

I sammanhanget bör även uppmärksammas den i 2 § ifrågavarande lag
föreskrivna skyldigheten för kommun att förmedla statliga lån och bidrag.
1 det fall att två eller flera kommuner samverkar i fråga om bostadsbyggande
bör skyldigheten att förmedla sådana lån och bidrag åvila den kommun,
inom vars område byggnadsverksamheten bedrives. Någon uttrycklig
föreskrift härom synes inte erforderlig. Inte heller torde något omedelbart
behov av ändring i tertiärlånekungörelsen uppkomma i anledning av den nu
föreslagna lagändringen.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom socialdepartementet
upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 juli
19A7 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ifrågavarande
lagförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
alt till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Bengt Lundin

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 5»
008848