Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Proposition 1947:13)

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Nr 13.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fullföljd av talan från domkapitel m. m.; given Stockholms
slott den 30 december 19U6.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för denna dag samt Kungl. Maj:ts och kyrkomötets
däri omförmälda skrivelser vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 mom. 2
regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade, av kyrkomötet
för dess del godkända förslag till lag om fullföljd av talan från domkapitel
m. m.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Diliang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 13.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

om fullföljd av talan från domkapitel m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

I mål, vari enligt lagen den 8 mars 1889 om straff för ämbetsbrott av
präst eller eljest gällande bestämmelser domkapitel har att döma över ämbetsbrott,
skall talan mot domkapitlets utslag fullföljas till hovrätten genom
besvär. Den som vill fullfölja talan skall inom tre veckor från den dag, då
han erhöll del av utslaget, till domkapitlet inkomma med besvärsinlaga. I
utslaget skall givas till känna vad part sålunda har att iakttaga; genom domkapitlets
försorg skall utskrift av utslaget utan dröjsmål tillställas parten mot
bevis, som överlämnas till domkapitlet.

Då besvär inkommit, skall inlagan jämte domkapitlets protokoll och övriga
till målet hörande handlingar utan dröjsmål insändas till hovrätten. Angående
målets behandling i hovrätten gälle vad i rättegångsbalken är stadgat
om besvärsmål, där det är tillämpligt; hovrätten tillkomme att meddela beslut
i fråga, huruvida talan blivit fullföljd på föreskrivet sätt och inom
rätt tid.

Mot domkapitels beslut under rättegången må särskild talan ej föras.

2 §.

Skall domkapitlets utslag underställas hovrätten, gälle ej vad i 1 § är stadgat
om fullföljd av talan. I sådant fall äge part att inom tid, som i 1 § är
föreskriven för besvärs anförande, till domkapitlet inkomma med de påminnelser,
han aktar nödiga. I utslaget skall givas till känna vad part sålunda
har att iakttaga; genom domkapitlets försorg skall utskrift av utslaget utan
dröjsmål tillställas parten mot bevis, som överlämnas till domkapitlet. Sedan
tiden för avgivande av påminnelser utgått, skola handlingarna i målet utan
dröjsmål insändas till hovrätten. Finner hovrätten part eller annan böra höras
muntligen, förordne hovrätten därom på sätt den finner lämpligt.

3 §.

Talan mot hovrätts dom eller beslut i mål, som avses i denna lag, skall
fullföljas till högsta domstolen genom besvär. Beträffande sådan talan gälle
rättegångsbalkens föreskrifter rörande talan mot hovrätts beslut i mål, som
väckts vid underrätt, där det är tillämpligt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

4 §■

Av hovrätts eller högsta domstolens slutliga beslut i mål, som avses i denna
lag, skall utskrift utan dröjsmål tillställas domkapitlet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948.

Genom lagen upphävas

8 § cirkulärbrevet den 7 december 1787 innefattande förklaring huru med
de i skrivelsen den 21 augusti 1786 1 § nämnda ärenden förhållas bör;

förordningen den 29 juli 1812 angående åtskilliga omständigheter, som
böra iakttagas vid ändrings sökande i konsistoriernas utslag;

så ock vad i övrigt finnes i särskild författning stridande mot bestämmelserna
i denna lag.

Kungl. May.ts proposition nr 13.

Utdrag av protokollet över justitiedepartemenlsärenden,
hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å
Stockholms slott den 30 december 1946.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,
Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg,
Weijne.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådet Quensel kyrkomötets skrivelse den 6 december
1946, nr 26, i anledning av Kungl. Majt:s skrivelse till kyrkomötet
den 25 oktober 1946, nr 8, med förslag till lag om fullföljd av talan från
domkapitel m. m.

Under förmälan att kyrkomötet för sin del godkänt ifrågavarande lagförslag
hemställer föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Thore Wisén.

Kungl. Maj ds proposition nr 13. (Bilagor).

Nr 8.

Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet med förslag till lag om
fullföljd av talan från domkapitel m. m.; given Stockholms
slott den 25 oktober 1946.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen, inhämta kyrkomötets
yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner härvid fogade förslag
till lag om fullföljd av talan från domkapitel m. m.1

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

1 Detta förslag, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. (Bilagor).

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 september 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Quensel, Erlander, Danielson, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådet Quensel fråga om vissa ändringar i bestämmelserna
angående rättegången vid domkapitlen med anledning av processreformen.

Föredraganden anför följande.

Domkapitlen ha sedan gammalt såsom specialdomstolar utövat viss dömande
verksamhet. Enligt lagen den 8 mars 1889 om straff för ämbetsbrott
av präst och om laga domstol i sådana mål skall domkapitel — utom i några
särskilt angivna fall — döma om ämbetsfel av präst samt om prästs förseelser
i levernet. Har felet eller förseelsen begåtts av biskop, skall dock målet
upptagas omedelbart i hovrätt. Domkapitlen ha vidare att döma över fel i
ämbete eller leverne, begångna av »skolestånds personer», d. v. s. lärare vid
de allmänna läroverken och folkskoleseminariema, såvida felet anses förskylla
varning, suspension eller avsättning. Sedan skolöverstyrelsen i väsentliga
delar erhållit förmanskap över denna lärarpersonal, torde domkapitlens
ifrågavarande befogenhet dock vara av underordnad betydelse.

Det processuella förfarandet vid domkapitlen regleras främst genom förordningen
den 11 februari 1687 huru med rättegången i domkapitlen skall
förhållas. Målen upptagas i allmänhet av domkapitlet självmant utan att
talan väckts av någon åklagare. Rättegången påbörjas genom att den misstänkte
kallas att inställa sig till förhör eller anmanas att avgiva skriftlig
förklaring. Även i övrigt kommer skriftlig form i stor utsträckning till användning.
Vittnesbevisning kan icke upptagas omedelbart av domkapitlet,
utan förhör med vittnen måste äga rum vid allmän underrätt, vars protokoll
över förhöret sedan tillställes domkapitlet. Talan mot domkapitlets avgörande
må fullföljas i hovrätten. I vissa fall skall underställning ske.

Som framgår av det anförda uppfyller domkapitelsprocessen icke den nya
rättegångsordningens krav på muntlighet, koncentration och omedelbarhet.

Kungl. Maj ds proposition nr 13. (Bilagor).

Att i samband med nya R.B:s ikraftträdande den 1 januari 1948 genomföra
en omläggning efter moderna principer även på förevarande område torde
likväl icke vara erforderligt. Enligt förslag till lag angående ändring i lagen
den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel, som jag kommer att anmäla
senare i dag, skall nämligen domkapitlens domsrätt upphöra den 1 januari
1949. I avbidan på denna reform torde emellertid, till förebyggande av tvekan
om huru fullföljd i mål från domkapitel skall ske, provisoriska regler
böra meddelas i detta ämne. Enär nya RB ej innehåller några stadganden
om underställning, erfordras vidare att föreskrifter givas om förfarandet i
fall då domkapitels utslag skall underställas hovrättens prövning.

Förslag till dylika provisoriska bestämmelser har framlagts av processlagberedningen
i dess den 17 mars 1944 avgivna betänkande angående nya
RB:s införande m. m. (SOU 1944:9 och 10). Nämnda betänkande innehåller
sålunda bland annat ett förslag till lag angående fullföljd av talan och
underställning i vissa mål, vari domkapitel har att döma. Jag anhåller att
nu få redogöra för de allmänna grunderna för delta lagförslag och det huvudsakliga
innehållet i detsamma.

Enligt 8 § i cirkuläret den 7 december 1787 rörande de mål, som av
konsistorium böra upptagas och avgöras m. m., gäller beträffande fullföljd
av talan mot domkapitels utslag i rättegångsmål, att besvär skola anföras
hos hovrätten inom trettio dagar från det klaganden bevisligen erhållit del
av utslaget. Delgivningen skall då parterna ej äro närvarande vid utslagets
meddelande ske genom länsstyrelsens försorg. Genom förordningen den
29 juli 1812 angående åtskilliga omständigheter, som böra iakttagas vid
ändrings sökande i konsistoriernas utslag, har med hänsyn till att domkapitlet
även är verkställande myndighet föreskrivits skyldighet för klaganden
att, vid äventyr av talans förlust, hos domkapitlet dels inom besvärstiden
göra anmälan om de tilltänkta besvären, dels ock därefter inom viss tid
styrka att han ingivit besvär. Motsvarande skyldighet föreligger vid fullföljd
av talan mot hovrättens utslag. Erinran om vad klaganden sålunda har att
iakttaga skall upptagas i besvärshänvisningen.

Enligt nya RB skall, på sätt framhålles i beredningens betänkande, talan
mot underrätts avgöranden i sak, dess domar, fullföljas genom vad, medan
rättsmedlet mot övriga avgöranden, besluten, är besvär. I vademål kräves
i regel att muntlig förhandling hålles även i överrätt. Besvärsmål kan däremot
i allmänhet avgöras på handlingarna. Vad domkapitelsprocessen angår
erinrar beredningen, att förfarandet redan i första instans i stor utsträckning
vore skriftligt. Vid sådant förhållande saknades anledning att i fråga
om denna process upprätthålla kravet på muntlig förhandling i överrätt.
Rättsmedlet mot domkapitels utslag borde därför även framdeles vara besvär.
Även regeln att besvärstiden skall räknas från det klaganden erhöll
del av utslaget borde efter beredningens mening bibehållas. För delgivningens
verkställande borde domkapitlet emellertid äga anlita den utväg som
i varje fall funnes lämpligast. Förutom alt hänvända sig till länsstyrelse

Kungi. Maj.ts proposition nr 13. (Bilagor).

eller polismyndighet borde det sålunda stå domkapitlet fritt att föranstalta
om delgivning medelst posten. I fråga om besvärstidens längd har beredningen
ansett den omständigheten att här i regel är fråga om talan mot
ett sakligt avgörande böra föranleda, att samma regler tillämpas som beträffande
vad i brottmål i allmänhet och att fristen alltså bestämmes till
tre veckor. I övrigt föreslås, likaledes i överensstämmelse med nya RB:s
fullföljdssystem, att besvären skola avlämnas till domkapitlet i stället för
som nu till hovrätten. Med avseende å behandlingen av inkommen fullföljdsinlaga
förordas, att till förebyggande av tidsutdräkt i fråga om dess
insändande till hovrätten prövningen, huruvida talan fullföljts på föreskrivet
sätt och inom rätt tid, skall äga rum i hovrätten. En särskild domförhetsregel,
erdigt vilken domkapitlet i förevarande fall skulle vara beslutfört
med stiftssekreteraren ensam, borde nämligen enligt beredningens uppfattning
icke i detta sammanhang införas.

Bestämmelser av nu angiven innebörd ha upptagits i 1 § av förslaget.
Härigenom förlorar den i 1812 års förordning föreskrivna anmälningsskyldigheten
sin väsentliga betydelse, och beredningen föreslår därför att sagda
förordning skall upphävas.

I 2 § ha intagits föreskrifter om förfarandet vid underställning. Förslaget
innebär, att underställningsmål, liksom fullföljda mål, alltjämt skola kunna
avgöras på handlingarna, och ansluter sig även i övrigt nära till de stadganden
i ämnet som nu äro meddelade i 27 kap. 17 § äldre RB. I likhet med
vad som förordats i fråga om besvär föreslår beredningen emellertid, att
påminnelser skola avlämnas till domkapitlet i stället för som nu till hovrätten.
På grund härav har bestämmelsen i 5 § i 1787 års cirkulär om tiden
för handlingarnas insändande till hovrätten ansetts böra ersättas med föreskrift
att detta skall äga rum snarast möjligt sedan tiden för påminnelsers
avgivande utgått.

I 3 § av förslaget meddelas bestämmelser om fullföljd av talan mot hovrätts
dom eller beslut i mål från domkapitel. Då i sådant hänseende nya
RB:s regler om prövningstillstånd ansetts böra äga motsvarande tillämpning,
föreslår beredningen, att om fullföljden skall gälla vad i nämnda balk
är stadgat om talan mot hovrätts beslut i mål som väckts vid underrätt.

Slutligen har, med hänsyn bland annat till domkapitlets ställning av verkställande
myndighet, i 4 § upptagits ett stadgande att utskrift av hovrätts
eller högsta domstolens slutliga beslut i mål från domkapitel utan dröjsmål
skall tillställas domkapitlet.

Vad beredningen sålunda förordat synes mig lämpligt och torde böra genomföras.
Jag har emellertid låtit vidtaga en jämkning i den föreslagna lagens
rubrik, varjämte tidpunkten för ikraftträdandet angivits till den 1
januari 1948. Lagen bör äga tillämpning å alla utslag och beslut som meddelas
efter ikraftträdandet. Någon särskild övergångsbestämmelse är därför
icke erforderlig.

Kungi. Maj.ts proposition nr 13. (Bilagor).

Härefter hemställer föredraganden, att lagrådets utlåtande över det sålunda
jämkade förslaget till lag om fullföljd av talan från domkapitel m. m.,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:
Thore Wisén.

1 Denna bilaga, som frånsett vissa redaktionella jämkningar är lika lydande med det vid
Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet fogade lagförslaget, har här uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. (Bilagor).

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 16 oktober
194-6.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 28 september 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 20 september 1946, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om fullföljd av talan från domkapitel m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Sven Strömberg.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Bertil Crona.

Kungi. Maj:ts proposition nr 13. (Bilagor).

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 oktober 1946.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådet Quensel lagrådets den 16 oktober 1946 avgivna
utlåtande över det den 20 september 1946 till lagrådet remitterade förslaget
till lag om fullföljd av talan från domkapitel m. m.

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran men att vissa redaktionella
jämkningar vidtagits inom departementet hemställer föredraganden,
att från kyrkomötet måtte jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen inhämtas
yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner det sålunda jämkade förslaget.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
kyrkomötet skall avlåtas skrivelse av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Åke Mosslet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. (Bilagor).

Nr 26.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl. Maj:ts
skrivelse med förslag till lag om fullföljd av talan
från domkapitel m. m.

Till Konungen.

I skrivelse till kyrkomötet den 25 oktober 1946, nr 8, har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande av skrivelsen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, förklarat Sig vilja, jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen, inhämta
kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkände ett vid skrivelsen
fogat förslag till lag om fullföljd av talan från domkapitel m. m.

I ärendet har kyrkolagsutskottet avgivit betänkande, nr 19, varav tryckt
exemplar här bifogas.

Kyrkomötet får i underdånighet anmäla, att kyrkomötet för sin del godkänt
ifrågavarande lagförslag.

Stockholm den 6 december 1946.

Underdånigst.
ERLING EIDEM.

G. H. Berggren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. (Bilagor).

Nr 19.

Kyrkolagsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
skrivelse, nr 8, med förslag till lag om fullföljd av talan
från domkapitel m. m.

I en den 25 oktober 1946 dagtecknad, till kyrkolagsutskottets handläggning
hänskjuten skrivelse, nr 8, har Kungl. Maj:t, under åberopande av skrivelsen
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för den 20 september och den 25 oktober 1946 samt lagrådets protokoll
för den 16 oktober 1946, begärt kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet
godkänner ett vid skrivelsen fogat förslag till lag om fullföljd av talan från
domkapitel m. m.

Enligt lagförslag, som utskottet i sitt betänkande nr 18 hemställt att kyrkomötet
ville för sin del godkänna, skall domkapitlens nuvarande domsrätt i
mål angående ämbetsbrott upphöra från och med den 1 januari 1949. Eftersom
nya rättegångsbalken skall träda i tillämpning den 1 januari 1948, erfordras
att för året 1948 reglerna om fullföljd av talan från domkapitel i nu
ifrågavarande mål bringas i samklang med nya rättegångsbalken. Detta behov
har tillgodosetts genom det nu förevarande lagförslaget. Mot dess utformning
har utskottet icke funnit anledning till någon erinran.

Utskottet får därför hemställa,

att kyrkomötet ville för sin del godkänna ifrågavarande
vid Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8 fogade lagförslag.

Utskottet.

Stockholm den 29 november 1946.