Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1957 (Proposition 1957:116)

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1957

Nr 116

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående övertagande
av staden Västerviks förpliktelser gentemot vissa befattningshavare;
given Stockholms slott, den 8 mars
1957.

Kungl. Maj :t vill härined, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 8 mars 1957.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell, Lindström,
Lange, Lindholm, Näsgård, Kling.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga angående övertagande
av staden Västerviks förpliktelser gentemot vissa befattningshavare
samt anför därvid följande.

Enligt 1 § lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i
judiciellt avseende äger Kungl. Maj:t med stadsfullmäktiges samtycke

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 1 saml. Nr 116

Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 1957

förordna, att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt avseende
förenas med domsaga. Beträffande stad, där domstols- och magistratsgöromålen
ej bereder sysselsättning åt, förutom borgmästaren, minst
två lagfarna ledamöter i rådhusrätten, må Konungen, jämlikt 2 § nämnda
lag, även utan stadsfullmäktiges samtycke meddela förordnande som nyss
nämnts. Har sådant förordnande meddelats, skall staden åliggande skyldighet
beträffande avlöning till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens
upphörande indrages, och pension till honom och hans familj övertagas
av statsverket. Uppstår för staden utgift genom förpliktelse att bidraga
till hållande av tingshus eller genom inrättande av nya tjänster eller
eljest för stadens förvaltning, eller nödgas staden avstå från inkomst eller
rättighet, skall, såvitt ej utgiften eller förlusten motsvaras av besparing eller
annan ekonomisk förmån som beredes staden genom rådhusrättens upphörande,
sådan utgift och förlust ersättas av statsverket.

Genom beslut den 15 maj 1953 har Kungl. Maj :t med stöd av 2 och 3 §§
nyssnämnda lag anbefallt länsstyrelsen i Kalmar län att föranstalta om utredning
i de hänseenden om vilka i sistnämnda paragraf förmäles, huruvida
staden Västervik bör i judiciellt avseende förenas med Tjusts domsaga.
Länsstyrelsen har därefter förordnat särskild utredningsman1 att biträda
länsstyrelsen vid utredningen. Sedan länsstyrelsen med eget yttrande överlämnat
den verkställda utredningen och ärendet remissbehandlats, torde
jag få upptaga frågan i vad mån genom Västerviks förläggande under landsrätt
skyldighet kan uppkomma för statsverket att övertaga avlöningsförpliktelser
eller alt eljest ikläda sig ekonomiska förbindelser.

Staden Västervik hade den 1 januari 1956 ett invånarantal av 16 S00 personer.
I Tjusts domsaga var invånarantalet vid samma tidpunkt 31 567.
Domsagan, som består av ett tingslag, har tingsställe och kansli i Gamleby.

Enligt av Kungl. Maj :t den 31 oktober 1947 fastställd arbetsordning skall
rådhusrätten och magistraten i Västervik bestå av borgmästare och två
lagfarna rådmän. Dessa befattningar är för närvarande valcanta och får enligt
särskilt beslut tills vidare icke återbesättas. Vid magistraten tjänstgör
vidare två icke lagfarna rådmän, Helge Teodor Anderson och Sven Viktor
Schierbeck. Anderson är född år 1883 och erhöll den 25 oktober 1924 länsstyrelsens
fullmakt å befattningen som andre rådman. Schierbeck, som är
född år 1896, erhöll den 17 februari 1925 fullmakt å befattningen som tredje
rådman.

Utredningsmannen uttalar i sitt den 15 februari 1954 dagtecknade utlåtande
i ärendet bland annat, att den verkställda utredningen givit vid handen
att domstols- och magistratsgöromålen i staden för närvarande icke
bereder full sysselsättning åt tre lagfarna ledamöter i rådhusrätten. Någon
avsevärd ökning av doinstolsgöromålen till följd av folkökning i staden
eller av annan orsak torde ej vara att förutse inom överskådlig framtid.
Staden har följaktligen icke sadan storlek, att den kan anses äga förutsätt 1

Hovrättsfiskalen Holger Romander.

Kungl. Maj:Is proposition nr 116 år 1957

ningar att uppbära eu egen rättsskipning. Förordnande bör därtör meddelas
om att rådhusrätten skall upphöra och staden i judiciellt avseende förenas
med Tjusts domsaga. Utgående från att staden sålunda kommer att
ingå i gemensamt tingslag med Tjusts domsaga samt att statsverket vid
rådhusrättens upphörande har att övertaga stadens förpliktelser gentemot
rådmännen Anderson och Schierbeck har utredningsmannen gjort vissa
beräkningar beträffande de ekonomiska verkningarna för staden av indelningsändringen.
Genom förändringen besparade utgifter uppskattas till
261 283 kronor. Nytillkommande utgifter och förlorade inkomster har upptagits
till ett belopp av 67 370 kronor. Enligt utredningsmannens beräkningar
skulle staden således genom indelningsändringen vinna en årlig besparing
av 193 913 kronor. Emellertid kan staden antagas få svara för avlöning
och pensionering av rådmannen Schierbeck i dennes egenskap av
kronokamrerare med ett årligt belopp av omkring 24 000 kronor för tiden
intill november 1961.

Beträffande frågan om statsverkets skyldighet enligt 2 § lagen den 17
juni 1932 att övertaga staden åliggande förpliktelser beträffande avlöning
och pension till innehavare av befattning som indrages genom rådhusrättens
upphörande anför utredningsmannen, att samtliga befattningar såsom
lagfarna ledamöter av rådshusrätten och magistraten förutsättes vara vakanta
vid tidpunkten för landsrättsförläggningen. Av ledamöterna kommer
därför endast rådmännen Anderson och Schierbeck att behöva överföras på
indragningsstat. Vid sådant förhållande har statsverket att övertaga staden
åvilande skyldighet beträffande avlöning till sistnämnda befattningshavare
i deras egenskap av rådmän. Förpliktelse föreligger otvivelaktigt för staden
att utgiva ersättning för såväl fast lön jämte rörligt tillägg som sportler.

I undantagsfall har vid tillämpning av nyssnämnda lag ansetts, att statsverket
icke vore pliktigt att utge ersättning för lönetillägg, om beslutet
härom icke blivit fastställt av Kungl. Maj :t. Statsverkets ersättningsskyldighet
med avseende å de rörliga tilläggen skulle därför möjligen kunna
ifrågasättas. Då besluten angående dessa tillägg fattats långt innan utredningen
om landsrättsförläggning påbörjats och vid eu tidpunkt då det icke
varit ifrågasatt att rådhusrätten skulle indragas, föreligger emellertid enligt
utredningsmannen uppenbarligen icke sådana omständigheter, som kan
föranleda begränsning av statsverkets skyldighet liärutinnan. Något pensionsreglemente
fanns icke i staden, då rådmännen Anderson och Schierbeck
utnämndes. De har ej heller sedermera blivit underkastade något sådant.
De torde därför ej vara berättigade till pension men synes ej heller
vara skyldiga alt avgå vid viss ålder. Alltsedan år 1945 har Anderson och
Schierbeck, utan att något formligt beslut därom synes ha fattats, utöver
avlöningsförmånerna uppburit viss mindre del av staden tillkommande tullfrihetsersätlning.
Utredningsmannen finner icke skyldighet föreligga för
statsverket att utge ersättning härför.

Statsverkets ersättningsskyldighet skulle i enlighet med det anförda omfatta
i första hand Andersons och Schierbecks fasta löner jämte kristillägg

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1957

enligt det s. k. ramavtalet. Dessa uppgår för närvarande till respektive
1 327 kronor och 1 131 kronor. Utöver avlöningsförmånerna äger Anderson
och Schierbeck uppbära vissa sportler; Anderson två femtedelar av auktionsprovisionen
samt lösen för auktionskammarens protokoll och Schierbeck
en femtedel av auktionsprovisionen. Efter en genomsnittsberäkning
av sportlerna under en femårsperiod föreslår utredningsmannen, att ersättningen
i detta avseende för Andersons del bestämmes till 879 kronor
GO öre och för Schierbecks del till 289 kronor. Ersättningsskyldigheten för
statsverket skulle således för år räknat uppgå beträffande Anderson till
(1 327 + 879: 60) 2 206 kronor 60 öre och beträffande Schierbeck till (1 131
+ 289) 1 420 kronor. Ersättningsskyldigheten bör kvarstå under befattningshavarnas
återstående livstid.

Länsstyrelsen, som inhämtat yttranden av stadsfullmäktige i Västervik
samt häradsrätten i Tjusts domsaga, finner i likhet med utredningsmannen,
att rådhusrätten snarast möjligt bör upphöra och staden i judiciellt avseende
förenas med domsagan. Utredningsmannens förslag i fråga om statsverkets
ersättningsskyldighet gentemot befattningshavare vid rådhusrätten
och magistraten har icke föranlett något uttalande från länsstyrelsens sida.
Stadsfullmäktige har uttalat, att de i princip icke vill motsätta sig en ifrågasatt
landsrättsförläggning. Enligt häradsrätten bör en förening ske av staden
med domsagan, därest en lämplig domsagoorganisation därvid kan
vinnas.

Till följd av remiss har yttranden i ärendet avgivits av Göta hovrätt och
statskontoret.

Hovrätten ansluter sig till uppfattningen, att den föreslagna landsrättsförläggningen
genomföres snarast möjligt så snart nytt tingshus hunnit
färdigställas i Västervik.

Statskontoret uttalar i ersättningsfrågan, att staden, därest rådhusrätten
upphör, lärer vara skyldig alt bereda ersättning åt rådmännen Anderson
och Schierbeck. Jämlikt bestämmelserna i lagen den 17 juni 1932 (nr 263)
torde det vid stadens landsrättsförläggning ankomma på statsverket att
svara för stadens förpliktelser mot dessa befattningshavare. Statskontoret
förordar, att ersättningarna till dem bestämmes till de av utredningsmannen
beräknade beloppen, att utgå under deras återstående livstid. Ifrågakommande
belopp torde böra anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.
Såsom utredningsmannen framhållit i ärendet torde de avlöningsförmåner,
som tillkommit Anderson och Schierbeck av tullfrihetsersättningen
till Västerviks stad, icke längre komma att utgå vid stadens förläggande
under landsrätt. Enligt statskontoret torde staten ej heller äga skyldighet
att lämna gottgörelse för denna del av inkomstbortfallet.

Departementschef en

Domstols- och magistratsgöromålen i Västervik bereder, såsom av den
lämnade redogörelsen framgår, icke sysselsättning åt en rådhusrätt med den
organisation nya rättegångsbalken förutsätter. Vid sådant förhållande bör

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 ur 1957

stadens egen jurisdiktion upphöra. Jag avser därför att föreslå Kungl. Maj :t
att med stöd av 2 § 1932 års lag meddela förordnande om rådhusrättens
upphörande och stadens förenande i judiciellt avseende med Tjusts domsaga.
Ikraftträdandet av beslutet synes dock böra anstå till dess nytt tingshus
hunnit uppföras.

Innan beslut om stadens förenande i judiciellt avseende med domsagan
kan meddelas, måste på grund av 2 § andra stycket i 1932 års lag riksdagens
samtycke utverkas till att statsverket övertager stadens förpliktelser
gentemot de icke lagfarna rådmännen Anderson och Schierbeck. Mot beräkningen
av de ersättningar, som i detta avseende föreslagits, har jag icke
något att erinra.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att medgiva

att till rådmännen i Västervik Helge Teodor Anderson och
Sven Viktor Schierbeck må från och med den dag, då föreskrift
om stadens förenande i judiciellt avseende med Tjusts
domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten
utbetalas årlig ersättning, till Anderson med 2 206 kronor
60 öre och till Schierbeck med 1 420 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Torsten Johansson

570459 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag