Kungl. Maj.ts proposition nr 108-

Proposition 1949:108

Kungl. Maj.ts proposition nr 108-

1

Kr 108.

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående ersättning till
Erik Ask; given Stockholms slott den 11 mars 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 11 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, fråga
om ersättning till Erik Ask i anledning av skada vid sjukbehandling samt
anför.

Sjukvårdaren vid veterinärhögskolan Erik Ask, född 1904, erhöll vid behandling
på karolinska sjukhuset en nervskada i samband med en injektion.
Skadan har medfört viss förlamning i vänster underben och fot.

De närmare omständigheterna i samband med skadan voro följande.

Under hösten 1940 vårdades Ask på karolinska sjukhuset för en tarmsjukdom
(ulcerös colit). Behandlingen bestod bl. a. av intramuskulära injektioner
med det kramplösande preparatet idospasmin. Vid eu sådan injektion
den 14 november 1940 träffades ischiasnerven av nålen och injektions f

B ihan g till riksdagens protokoll 19b9. 1 samt. Nr 108.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

vätskan, varvid en del av nerven skadades. Injektionen utfördes av en sköterskeelev,
vilken tidigare erhållit undervisning om tekniken vid dylika injektioner.
Vid åtminstone ett femtiotal olika tillfällen hade hon utfört sådan
behandling utan att något missöde inträffat. Göromål av detta slag tillkomma
eljest vanligen en s. k. provsyster, men vid denna tidpunkt fanns ej tillgång
till någon sådan sköterska på den avdelning, där Ask vårdades.

Den felaktigt utförda injektionen medförde en viss förlamning i vänster
fot och underben, med påföljd att Ask icke kunde böja tårna eller foten
uppåt. Trots behandling med sjukgymnastik'' och elektroterapi inträdde icke
någon förbättring härvidlag. I februari 1942 företogs ett operativt ingrepp
men icke heller detta medförde någon effekt. Förlamningen kvarstår fortfarande
och är Ask till besvär när han går. Han måste nämligen lyfta knät
högre än normalt för att icke snubbla på tån, som hänger nedåt. Enligt
Asks egen uppgift är foten därjämte ej styrbar i sidled vilket bidrager till att
han har lätt att halka och snubbla. Någon förbättring torde icke vara att
förvänta. Enligt ett i ärendet ingivet läkarintyg kan emellertid olägenheterna
av lytet till stor del neutraliseras genom ortopedisk känga. En sådan känga
har Ask erhållit på sjukhusets bekostnad. Ask uppger emellertid, att han
icke alltid kan använda kängan, enär han i sitt arbete utför spolning och
tvättning av golv och dylikt grovarbete, varvid han måste bära gummistövlar
eller andra grövre skodon. Kängan, till vilken hör järnskenor, lädermanschett
och gummiresårer, uppges även vara besvärlig att bära.

Sedan Ask hos direktionen för karolinska sjukhuset begärt ersättning för
den ådragna skadan, har direktionen i skrivelse den 28 oktober 1947 hos
Kungl. Maj :t hemställt att viss ersättning måtte tillerkännas Ask. Sedermera
har Ask i en den 15 mars 1948 dagtecknad skrift preciserat sina ersättningsanspråk.

Ask yrkar ersättning för det bestående lytet med 6 500 kronor eller alternativt
en livränta av 500 kronor per år fr. o. in. den 14 november 1940. Dessutom
begär han för åsamkade kostnader och för sveda och värk 1 500 kronor.

Ask, som är statsanställd, har icke fått vidkännas någon löneminskning
på grund av sin invaliditet. I ett privat försäkringsbolag har han utfått ett
engångsbelopp om 2 000 kronor i invaliditetsersättning, beräknad efter 20
procents invaliditet.

Direktionen för karolinska sjukhuset framhåller, att man i sällsynta undantagsfall
måste räkna med nervskador av bestående art vid intramuskulära
injektioner. Då den elev, som utfört ifrågavarande injektion, ägt god
kännedom om tekniken vid sådana injektioner, anser direktionen att ansvars-
eller skadeståndsskyldighet icke bör drabba den, som uppdragit åt
eleven att utföra injektionen. Ej heller synes enligt direktionens mening
sådan skyldighet böra drabba eleven. Direktionen har under sådana omständigheter
icke ansett sig vara skyldig eller befogad att utbetala något skadestånd
till Ask, men finner det önskvärt, att någon gottgörelse tillerkännes
honom. Med hänsyn till att skadan icke synes ha medfört någon inskränkning
i Asks förmåga att fullgöra sina tjänstegöromål vid veterinärhögskolan
anser sig direktionen icke kunna ifrågasätta, att livränta skall utgå till honom.
Direktionen hemställer, att Ask tillerkännes gottgörelse med förslagsvis
1 000 kronor.

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 108.

I ett vid direktionens framställning fogat utlåtande av överläkaren vid
sjukhusets medicinska klinik, professorn Nanna Schwartz, har denna anfört
att injektionsskadan vore att betrakta som en ren olyckshändelse. Det
vore synnerligen önskvärt, att Ask tillerkändes ersättning.

Yttranden ha i ärendet avgivits av medicinalstyrelsen, statskontoret och
riksförsäkringsanstalten.

Medicinalstyrelsen instämmer i vad direktionen uttalat samt anser, att det
vid förevarande injektion förlupna felet är av sådan beskaffenhet, att staten
såsom utövare av verksamheten på sjukhuset rimligen bör ersätta patienten
den lidna skadan.

Statskontoret säger sig icke vilja motsätta sig, att gottgörelse till ett belopp
av 1 000 kronor tillerkännes Ask för kostnader samt för sveda och
värk.

Riksförsäkringsanstalten uttalar att, därest nervskadan uppkommit till
följd av olycksfall i arbete och olycksfallsförsäkringslagen sålunda varit
tillämplig å densamma, Ask skulle varit berättigad till ersättning för läkarvård
och övrig behandling samt för den ortopediska kängan. Vidare skulle
han ha varit berättigad till sjukpenning med kronor 5:50 för dag under
de tider efter den 28 februari 1941, han varit sjukskriven i anledning av
skadan (enligt utredning av anstalten sammanlagt 96 dagar), dock med
avdrag å sjukpenningen jämlikt 10 § andra stycket olycksfallsförsäkringslagen1
under de tidsperioder, då han varit intagen å sjukhus (sammanlagt
20 dagar). Enär Ask varit berättigad att jämlikt för honom gällande avlöningsreglemente
erhålla fri läkarvård m. m. samt oavkortad lön, skulle
emellertid i överensstämmelse med bestämmelserna i 11 § olycksfallsförsäkringslagen
ifrågavarande belopp icke ha utbetalats av riksförsäkringsanstalten.
I fråga om ersättning för kvarvarande men skulle riksförsäkringsanstalten
ha fr. o. m. den 1 maj 1941 tillerkänt Ask livränta med 400
kronor för år räknat, motsvarande en nedsättning av arbetsförmågan med
20 procent. Emellertid skulle livräntan med hänsyn till bestämmelserna
i 11 § fjärde stycket nämnda lag2 icke ha till honom utgivits, enär enligt
anstaltens utredning det icke visats föreligga några sådana särskilda förhållanden,
scm skulle kunnat föranleda att beloppet helt eller delvis borde
utbetalas.

Departementschefen. Av utredningen i ärendet framgår, att Ask under
vård på karolinska sjukhuset åsamkats en nervskada genom en injektion,
som utförts på felaktigt sätt av en sjuksköterskeelev, samt att skadan för
Ask medfört vissa kostnader ävensom sveda och värk samt en invaliditet,
som av riksförsäkringsanstalten uppskattats till 20 procent. I likhet med
direktionen för sjukhuset anser jag att ersättningsskyldighet icke bör ifrågasättas
vare sig för den, som givit eleven uppdraget att utföra injektio 1

Detta lagrum stadgar att, om den skadade intagits å sjukvårdsanstalt, försäkringsinrättningen
äger avdraga högst hälften å sjukpenning, som tillkommer honom.

2 Enligt detta lagrum skall livränta, som tillerkänts skadad, för vilken lön är bestämd i författning
eller eljest fastställd av statlig myndighet, i regel icke utbetalas, utan skall lönen, till
den del densamma motsvarar tillerkänd dylik livränta, anses utgöra understöd på grund av
olycksfallet; dock må livräntan utgå om och i den mån särskilda förhållanden därtill föranleda.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

nen, eller för eleven själv. Emellertid finner jag starka skäl tala för att
Ask likväl bör erhålla viss gottgörelse för den lidna skadan av staten såsom
varande huvudman för sjukhuset.

För havda kostnader och för sveda och värk har Ask begärt gottgörelse
med 1 500 kronor. De kostnader, som Ask haft i form av sjukhusavgifter
och löneavdrag m. in., kunna icke exakt angivas men synas ha uppgått till
ungefär 200 kronor. Det torde kunna antagas, att Ask fått vidkännas en
icke obetydlig sveda och värk i samband med både injektionen och den senare
i syfte att häva eller lindra invaliditeten företagna operationen. I likhet
med statskontoret föreslår jag ett sammanlagt belopp av 1 000 kronor
såsom gottgörelse för direkta kostnader samt för sveda och värk. Emellertid
anser jag att härutöver ersättning bör utgå även för kvarvarande men
av skadan. Härvidlag har Ask alternativt yrkat ett engångsbelopp av 6 500
kronor eller en årlig livränta av 500 kronor. Med hänsyn till att invaliditeten
icke medfört någon löneminskning för Ask, synes det lämpligast att
utgiva ersättningen i form av ett engångsbelopp. Vid bestämmandet av
detta belopp skall främst beaktas den ideella skada i form av obehag samt
det fysiska och psykiska lidande som lytet måste anses komma att medföra
för framtiden. Hänsyn bör även tagas till de extra utgifter, som kunna
åsamkas Ask på grund av skadan, t. ex. för nyanskaffning av ortopedisk
känga och för bil- och spårvagnsresor utöver vad han som frisk behövt vidkännas.
Det av Ask yrkade beloppet för kvarvarande men finner jag dock
vara för högt. Såsom en skälig ersättning vill jag föreslå 3 000 kronor.

Då särskilt anslag till nu ifrågavarande ersättning, tillhopa 4 000 kronor,
icke lämpligen bör anvisas, torde för ändamålet kunna tagas i anspråk
det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till statsverket
åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av
olycksfall i arbete in. in.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att till Erik Ask må av det under femte huvudtiteln anvisade
förslagsanslaget till Statsverket åliggande, av andra
medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i
arbete in. m. utbetalas en ersättning av 4 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

K. A. Åkerberg.

Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

49097S